Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Tillbaka

Att hantera en dodokaeder, att hantera fotboll

Tommy "TT" Tornberg frågar sig hur han mår egentligen och vad det är som får honom att åka till Östersund för att skrika sönder rösten
Om Jesus kommer tillbaka den närmsta tiden så får han starta centralt. Vi flyttar inte på Ante i alla fall. Under den soliga premiären i Östersund visade nummer nio att han kommer bli väldigt nyttig på vänsterkanten. Men mer om det senare.

För mig har fotboll varit viktigt i ungefär sex år. Jag har svårt att minnas hur tillvaron såg ut för mig innan det. Visserligen har jag varit ett Tottenhamfan sedan 1991, tittat mycket på fotboll, men har aldrig känt att det varit en central del av mitt liv. Jag vet det exakta tillfället då det ändrades: Teddy Lucic visas ut. Sverige tvingas jaga Tysklands ledning med en man mindre och ni minns ju alla hur det gick. När domaren blåste av matchen och Sveriges tid i VM 2006 var över, hände något i mig. Jag skulle förklara det som att någonting gick sönder. När min dåvarande flickvän gjorde slut ett år senare hävdade hon att jag blivit en idiot (jag har aldrig lyckats motbevisa detta). Hon kallade mig "fotbollsknarkare" och hon hade ju rätt. Nu fanns det givetvis fler och bättre anledningar till att avsluta vårt förhållande men fotboll var en oroväckande stor del i sammanhanget.



Dualismen i olika typer av besatthet och dess början är ju väldigt intressant. Oftast handlar det om en starkt positiv upplevelse som startar det hela men det kan ju lika gärna vara ett trauma. Antingen jagar man en repris på en fantastisk känsla eller så letar man efter upprättelse och bot. Själv hör jag till den senare kategorin. Vi är övertygade om att fotbollen har stulit någonting från oss och med ett fast grepp om dess kylspraydoftande vader släpar den oss runt Sverige. Vi släpper inte taget förrän vi fått det vi söker. För en person (läs TT) med uppenbar emotionell problematik är fotboll sällan, om än någonsin, en behaglig upplevelse. Att gå igenom en känslomässig metamorfos varje gång bollinnehavet skiftar kan lätt liknas vid masochism när man har i åtanke att det är ett ytterst frivilligt tidsfördriv. Men det är inte konstigt att fotboll drar till sig våldsverkare och andra sinnessvaga medborgare. Helvetet på planen speglar helvetet man har med sig själv. Det är inte konstigt att man dricker 16-22 öl (springa in på planen för att nita domaren kanske är att gå över gränsen) för att bedöva ångesten och göra bergochdalbanan lite mer human. Tyvärr brukar det inte räcka.

Att gå på Siriusmatch är som att gå i gruppterapi. Man träffas och sitter (alt. står) mitt emot varandra och alla har samma jävla problem. Så till årets första session som alltså ägde rum i Östersund. Vi hade alla undrat över vad det var för vinterland som skulle ta emot oss i sin isprydda famn. Det skulle visa sig vara stor ironi när Uppsala bjöd på snöoväder och Östersund badade i sol. Själv tog jag en taxi till stationen och det upptäcktes tyvärr av knivJonas och Oskar B. Min tur att kallas borgarbracka alltså. På tåget hittade vi halva Salemgänget som klivit på i huvudstaden. Salemgänget drack öl. Eftersom västra sidan är ett väldigt mysko gäng tyckte personalen på tåget att det var bäst att begära biljetterna hela två gånger på tio minuter. Detta retade gallfeber på DP som slängde ur sig en kapten Haddocksalva. Han lugnade sig och öppnade en öl med chokladsmak. För er som inte vet det är DP en smakernas man. Han gör sällan bort sig bland kastrullerna och borde ha ett eget matlagningsprogram. "En DP i köket" är mitt namnförslag.

Ett grått Sverige panorerades i stadig takt. I Gävle händer det oundvikliga. Kvinna med barn har platsbiljett och gissa vilka som sitter på kvinna med barns plats? Västra visar prov på sociala färdigheter och det hela löser sig. Det visar sig att Östersund inte direkt har någon weekendturism att tala om. Det kanske är ett djärvt uttalande men dessa tänkta turister åker i alla fall inte tåg. Jag vill inte ens tänka på hur irriterad DP hade blivit om han behövt flytta på sig efter händelsen med biljetterna.
Med på resan var västras egen quizguru, John. Om ni föreställer er hur bra hans jämtlandsquiz var så är ni nog inte ens nära. Vi tänkte så det knakade över tankenötter som "hur låter egentligen luren i Fäbodjäntan?". Nu var ju få av närvarande västramedlemmar födda 1978 men konstigt nog så svarade samtliga rätt. Tut-tut-de-tuuut glömmer man ju aldrig (nej jag tror inte det var någon som svarade rätt faktiskt). För er som funderat kan John berätta att det faktiskt är lagligt att plocka Storsjöodjurets ägg. Själv chansade jag på att odjuret är ett däggdjur men så fick jag ju bara två poäng och delad sistaplats. Även vinsten blev delad . Thomas D och DP briljerade. DP kostade på sig ett litet leende faktiskt och nu var festen igång. Drinkar blandades, sånger sjöngs och helt plötsligt tittar solen fram. I Jämtland låg isarna kvar över sjöarna och glimmade likt Sirius i solljuset.

Kulturellt är fotbollssupportrar en konservativ grupp. Man går alltså till O'learys om man är hungrig. Där kan man ju se mer fotboll, frågor på det? Det fanns dock en skillnad på norrländska O'learys: Rockabilly-soundcheck. Tyvärr hann vi ju inte se spelningen men den var säkert fantastisk. Hittar inget om det i de båda tidningarna idag trist nog. Välgödda och energistinna anlände vi till Jämtkraft Arena med taxi (andra gången för dagen för mig) och jag måste säga att det var en trevlig arena. Det är ju aldrig kul med konstgräs men antagligen tråkigare med leråker. Publiken i övrigt gav ett sömnigt intryck men höjde i alla fall på ögonbrynen när västra satte igång. Matchen höll ett gott tempo men blåsvart såg lite tunna ut på mitten. De nya ansiktena såg pigga ut och jag håller nog årets trupp relativt högt. Det ser samspelt ut och misstagen var inte lika många som man är van att hitta. Såklart finns det frågetecken kring individuella bitar men ett utropstecken är Antes vänsterkant. Han såg stabil ut och gjorde ett bra jobb defensivt när det behövdes. Framåt vet vi ju alla vad vi förväntar oss och födelsedagsbarnet petade ju också in en boll. ÖFK var ett intressant lag som spelar ambitiös offensiv fotboll. De kan nog klä av de flesta lagen i serien om försvaret slumrar till en sekund. Trots att vi stod på skuggsidan bjöd vi på lite naket. Klockade inte hur länge vi var tröjlösa men klart godkänt om man tänker på datum och plats.

Efter matchen väntade en ny taxiresa (tredje gången för dagen för mig) som tog oss i ilfart till stationen. Körde en stafettlyssning på spotify med Salem på vägen ner. Blev mycket pop. Väldigt mycket pop. Ibland när man lyssnar på mycket pop så tänker man inte på att man dricker jättemycket alkohol. Vi vet ju alla att pop uppfanns för att vanligt folk skulle kunna få fly bort i några minuter. Precis som alkohol alltså. Ungefär här gick jag in i fotbolls-ångest-dimman jag avhandlade tidigare. Det är skillnad på att hantera en studsande dodokaeder och att hantera fotboll. Jag är inte vidare bra på nått utav det. Nu ska jag gå och hämta min mobil på Palermo.




Tillbaka till toppen