Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Tillbaka

Vinna hemma, kryssa borta, vinna hemma, kryssa borta

Som tidigare meddelat blir det lite tyst här då och då. Men till slut blir det dags att knacka ner några tankar från matchen i måndags mot Väsby. Och det tål att upprepas det jag skrev inför matchen - det där var viktigt. Viktigt, viktigt, viktigt.
Sirius vände och vann. Nuff said, egentligen. Förra säsongen räckte ett tidigt Väsbymål på Studan i omgång fyra för att skicka bort Sirius från seriesegern. Eller något ditåt. I år kunde vi komma tillbaka och vända. Så små marginaler är det. Kim Skoglunds nickmål och Bylles dubbelräddning räddade en trepoängare som var liiite mer värd en bara tre poäng. Det var den sortens trepoängare som ger både trygghet och självförtroende.

För Sirius var inte särskilt bra. Väsby hade ett bra grepp om matchen i stora delar, eller i alla fall om bollen. Men om förra årets visa var att det var Sirius som var spelande och bollförande och Väsby som vann med ett rakare anfallsspel och en tajt defensiv, så var det lite tvärt om nu. En spelare som Ayuba gjorde lite vad han ville med boll och motståndare, men inte blev det särskilt mycket offensivt i utväxling av det. Sirius kom till bättre lägen trots det mindre bollinnehavet. Och trots ett spel som fortfarande inte riktigt sitter.

Förlorar man då en sådan match blir resultatet en frustration - "varför funkar inte spelet? Vi måste göra något!" När man istället vinner är det lättare att tänka - "vi vinner fast vi inte alls är i närheten av vår nivå, och kan vi ändå spöa serieledarna så betyder det att vi är jävligt bra."

De två viktigaste förändringarna i Väsbymatchen som tränarduon - jag anar lite Tolle i det - var att få in Blomman centralt på mitten samt att ge Elliot Käck ett tydligare defensivt uppdrag. Resultatet blev en betydligt mer defensiv utgångsposition för hela laget, men i en match mot såpass bollskickliga spelare som de i Väsby kändes det helt rätt. Sirius klarade också av Ante Bjärkebaums frånvaro i startelvan genom att flytta upp Björk ett hack i banan. Björk är inte Ante, så är det ju, men han stod ändå för en rätt okej insats i ett svårt läge. Han vågar ta för sig och han vet vad han kan och vad han inte kan. Det är en lovande start. Sedan måste man naturligtvis nämna Bylle. Han blir bättre och bättre för varje år, framför allt genom att bli jämnare och klokare. Räddningarna på Sundays (inte den söndagen, den andra söndagen) och vem-som-nu-fick-nicklägets chanser direkt efter Sirius ledningsmål var direkt poängräddande. Väsby hade en bra period där. Bylle löste det.

När/om Sirius går upp i höst är det läge att tänka tillbaka på just den här måndagen. Dåligt spel på usel plan. Men tre poäng. Efter vändning. Det räcker så.