Åtvidabergs FF - Kopparvallen

Klubb:	Åtvidabergs FF
Dräkt:	Blå tröjor, Vita byxor (och Röda strumpor!)
Bildad:	1907 (som Åtvidabergs IF)
Meriter:	12 säsonger i allsvenskan. 2 SM-guld, -72, -73. 19:e plats i maratontabellen för allsvenskan. 2 guld i svenska cupen, -70, -71. Deltagit 2 ggr i Europacupen, 2 ggr i Cupvinnarcupen, 2 ggr i Uefacupen. Kvartsfinal i cupvinnarcupen -71, kvartsfinal i Europacupen -74.
Matcher:	Åtvidaberg-Sirius 1-2 lör 21/4 -07 Åtvidaberg-Sirius 2-1 mån 28/7 -08
Avstånd:	290 km
Hemsida:	http://www.atvidabergsff.se

Hur är det att vara på arenan?
Man kanske inte kan beskylla Åtvidabergs Kopparvall för att vara elitmässig, däremot är den solklart en av de charmigaste idrottsplatserna Fotbollssverige har att bjuda på. Kopparvallen ligger inbäddad i grönska och vacker bruksmiljö någon kilometer från Åtvidabergs centrum, och att komma hit är lite som en resa till en svunnen tid där man kunde locka gräddan av svenska fotbollsspelare med jobb på den lokala fabriken. Man kan nästan se brukspatronen stå och tvinna sina knävelborrar och missnöjt betrakta spelet, men han flyttade nog härifrån för många årtionden sedan. Huvudläktaren är en riktig skönhet, ett gulligt, k-märkt bygge med sadeltak och vita knutar. Estetik är dock inte samma sak som funktionalitet, och Kopparvallen är inte världens publikvänligaste idrottsplats. Visserligen slipper man löparbanor, men utsikten från huvudläktaren är usel, med dålig höjd och många stolpar ivägen. De övriga läktarna är heller varken charmiga eller bra, längs den andra långsidan och ena kortsidan (bortasektionen) finns bara taklösa läktare – modell brädhögar. Åtvidabergs FF ägde länge Kopparvallen själva, men man hade svårt att leva upp till elitfotbollskraven. 2008 lades en säljannons ut på Hemnet(!), men det slutade med att Kopparvallen såldes till ett arenabolag, och den kunde rustas upp till Superetta-standard. Med de svåra ekonomiska förhållandena så har det förts diskussioner om att Åtvidaberg borde spela i Linköping, men låt oss hoppas att franchisesjukan aldrig sprider sig ända in i östgötaskogarna och att Åtvid blir kvar där de hör hemma.


Kopparvallens huvudläktare är bedårande vacker.


Stämning/klack
Jämfört med ”klassiskt brukslag nr 2”, Degerfors, så är fotbollshajpen inte riktigt lika stor i Åtvidaberg. Man drar i regel något mindre publik och har en mindre klack än Vulkanerna, även om orterna är av jämförbar storlek. Klacken heter Kopparslagarna, en anrik och trogen, men relativt liten supporterförening.


Kopparslagarna under en match mot Gefle 2004. Foto: Kopparslagarna.


Hur tar man sig till arenan?
Kollektivt/till fots: Åtvidaberg ligger mellan Linköping och Västervik, och nås med Östgötatrafikens buss eller lokaltåg från någon av dessa två orter. Från stationen är det knappt 15 minuter att gå till Kopparvallen. Från stationen går man rakt fram, korsar Linköpingsvägen, och fortsätter framåt längs Järnvägsgatan. Fortsätt rakt fram i rondellen efter 300 m, och ta sedan höger på Adelsnäsvägen. Håll till höger över kanalen, ta sedan andra till höger på Kvarngatan, så är man vid Kopparvallen.
Rv 35 från Linköping: Följ Linköpingsvägen till rondellen framför järnvägsstationen. Ta höger på Järnvägsgatan, kör rakt fram i nästa rondell, och därefter höger på Adelsnäsvägen. Kör över kanalen, och sedan andra till höger på Kvarngatan, där ligger Kopparvallen till vänster.
Rv 35 från Västervik: Ta vänster på Lv 134 mot Kisa, strax innan Åtvidaberg. Ta sedan till höger på Söderleden efter 500 m, följ denna 1 km, och ta vänster i rondellen till Elof Ericssons väg. Ta sedan första till höger på Adelsnäsvägen, och ta vänster på Kvarngatan efter 500 m, där ligger Kopparvallen till vänster.
Lv 134 från Kisa: Ta vänster på Söderleden direkt i Åtvidaberg, följ denna 1 km, och ta vänster i rondellen till Elof Ericssons väg. Ta sedan första till höger på Adelsnäsvägen, och ta vänster på Kvarngatan efter 500 m, där ligger Kopparvallen till vänster.


Var kan man ta en öl?
Hotell Åtvidaberg är stället att gå till, det visste redan Ralf Edström. Hotellet ligger mellan stationen och Kopparvallen, här har man husmanskost på menyn och håller alltid öppet inför Åtvids hemmamatcher.



Lite om Åtvidabergs FF
Av alla Åshöjdenhistorier i svensk fotboll är Åtvidaberg kanske den allra osannolikaste. Veckan innan Sirius skulle möta Åtvidaberg åkte jag på konferens där jag hamnade i samspråk med en engelsk kollega, tillika Chelseasupporter. Naturligtvis kom vi snabbt in på fotboll, och jag berättade om den planerade Åtvidabergsresan, varpå engelsmannen nickade igenkännande med en bister min: ”Ah, the mighty Atvidaberg”. Lilla Åtvidaberg kan alltså fortfarande framkalla den reaktionen hos en supporter till ett av världens mäktigaste lag. Åtvid firade liksom Sirius sitt 100-årsjubileum år 2007, men enligt en mer strikt definition bildades Åtvidabergs FF år 1935, då Åtvidabergs IF splittrades i flera sektioner. Man gjorde ett första besök i allsvenskan 1951, då man endast mäktade med en enda seger. Men så, i slutet av 60-talet, så fattade det lokala storföretaget Facit med industrimagnaten Gunnar Ericsson i spetsen tycke för fotbollslaget. Med Facitpengar och löften om jobb, bostad och utbildning värvade Åtvid stjärnor från när och fjärran, och under några glada år i början av 70-talet var man svensk fotbolls stolthet, och gav dessutom storlagen ute i Europa skrämselhicka. Man började storhetstiden med att ta två raka cupguld, -70 och -71, och belönades följaktligen med en plats i Cupvinnarcupen. Det var här man stötte på regerande mästarna Chelsea i andra omgången, och svarade för en jättesensation då man klarade oavgjort i båda mötena och gick vidare tack vare fler gjorda mål på bortaplan (1-1 på Stamford Bridge, målet gjorde Roland Sandberg). Östtyska Dynamo Berlin blev sedan för svåra i kvartsfinalen. Framgångssagan bara fortsatte, såväl inom som utom landets gränser. Man tog två raka SM-guld -72 och -73, och 1973 skakade man även om Bayern München i Europacupen, då tyskarna till slut gick vidare på straffar. Året efter tog man sig till kvartsfinal i Europacupen, där man åkte ut mot Barcelona. Mörka moln hade dock tornat upp sig i Åtvidaberg, då industrikrisen hade slagit klorna i Facit. Företaget såldes 1973 till Electrolux, och pengarna slutade därmed rulla in i ÅFF’s kassakista. Laget hankade sig länge kvar i botten av allsvenskan, men 1982 lämnade man den högsta serien, kanske för gott? Åtvidaberg har dock fortsatt att chocka fotbollsetablissemanget, 2005 nådde man som Superettalag final i Svenska Cupen, och fick därmed återigen chansen i UEFA-cupen. Där tog man sig ända till fjärde omgången, och slog på vägen ut bl.a. norska topplaget Brann. Många stjärnspelare återfanns på Kopparvallen under storhetstiden, däribland nickmästaren Ralf Edström, skyttekungen Roland Sandberg, Conny Torstensson, Kent Karlsson, samt bolltrollarbröderna från Blomstermåla, Roger och Benno Magnusson. Den tyngste pjäsen som Åtvid fostrat själva är målvakten Tomas Wernersson, på senare tid har man även fått fram en av Sveriges känsligaste vänsterfötter, som sitter på Kristian ”Pligg” Bergström, samt mittfältsmotorn Tomas Olsson.


Åtvidaberg är ett av få lag i Sverige med udda strumpfärg. Åtvid kör på röda strumpor à la Frankrike.


Lite om Åtvidaberg
Åtvidaberg med dess 7000 invånare ligger i södra Östergötlands skogar, c:a 3 mil sydost om Linköping. Sedan orten uppstod på 1400-talet har utvecklingen gått i en berg-och-dal-bana, med industrikriser som kommit och gått. 1413 utfärdade Erik av Pommern privilegiebrev för kopparbrytning vid Åtvidaberg. Gruvan hade länge blygsam produktion, och stod i skuggan av Stora Kopparberget i Falun. På 1700-talet exploderade dock utvecklingen i Åtvidaberg som blev till ett av Östergötlands mest framstående brukssamhällen. Åtvidaberg, med omnejd, blev också 1783 till Sveriges enda baroni, under baron Johan Adelswärd. Under 1800-talet blomstrade Åtvidaberg, sedan slog krisen till. I efterdyningarna av andra världskriget tvingades ortens stora företag, Åtvidabergs förenade industrier, till konkurs. Företaget återbildades, och man ändrade inriktning, istället för koppar satsade man på produkter som parkettgolv, bonvax, butiksinredningar och f.f.a kontorsmaterial. Samtidigt flyttade det lilla Solnaföretaget Facit AB till Åtvidaberg och inkorporerades. Nu väntade åter ljusare tider, framgångarna kulminerade på 60-talet när Facit hade utvecklats till en världskoncern, och Åtvidaberg lyftes i media fram som ett mönsterindustrisamhälle. Och sen kom då kristiderna tillbaka igen, Facits räknemaskiner dukade under i konkurrensen från de japanska elektronikjättarna, hela rasket såldes, och Åtvidaberg blev till den lugna och sömniga småstad den är idag. På vägen mellan Linköping och Åtvidaberg kan man beskåda det märkliga fornminnet Rödsten, en fallossymbol från 500-talet som härom året stals av ett gäng fulla raggare från Västervik. Stenen kom dock till rätta igen. Några kända åtvidabergare är fackbasen Ylva Thörn och den flerfaldiga svenska mästaren i boxning, Frida Wallberg. I Åtvidaberg har dessutom det enda svenska fyndet av den sällsynta insekten frukthumla (Bombus pomorum) gjorts.


Brukskontoret i centrala Åtvidaberg.

Tillbaka till toppen