Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Bandysäsongen 1990/1991

Den andra säsongen av Lomanoveran blev vinglig och skakig med höga toppar och djupa dalar. Kryss mot VSK och kross av SAIK är några av höjdpunkterna att ta med sig från en säsong som slutade med ett hedersamt uttåg i kvartsfinal mot Boltic.

Läget i laget
Våren 1990 riskerade Lomanov-eran att bli en obetydlig parentes i Siriushistorien. Superryssens första säsong i blåsvart hade slutat i besvikelse – inte så mycket på Lomonov själv, han hade tvärtom imponerat när han inte hämmats av sin långvariga knäskada – men väl på lagets insats i helhet. När det nu dessutom hade seglat upp en konflikt mellan det sovjetiska förbundet på den ena sidan, och Sirius samt Lomanov själv på den andra, så tycktes risken vara stor att det inte skulle bli något mer av blåsvarts största värvning genom tiderna. Men Sirius ordförande Nils Stocksén stod ju på god fot med ryssarna, och över en fredspipa kunde fnurrorna på tråden rätas ut. Lomanov kritade under sommaren på ett tvåårskontrakt, och nu kunde planeringen gå vidare för att utnyttja ryssens potential till max.

Tränaren Roger Jakobsson tog konsekvenserna av de skrala resultatet och sa upp sig, och Sirius bytte därmed tränare från Allsvenskans yngste till Allsvenskans äldste: ersättaren blev 51-årige Torvald Sköld, med massvis av års erfarenhet som bandyledare, men blygsamt med erfarenhet som tränare i högsta serien. Sköld hade tränat Eskilstuna i Allsvenskan 1978, en säsong där man endast tog en seger (och händelsevis mot just Sirius), men i övrigt hållit till i lägre divisioner med Oxelösund och Hammarby, samt varit förbundskapten för pojklandslaget. I övrigt rådde det lugn i truppen, vilket nog var exakt som behövdes. Två trotjänare släpptes osentimentalt: målvakten Jörgen ”Jugge” Johansson gick till Sköndal och den offensive Benny Nilsson flyttade till Hammarby. Nyförvärven var lika få till antalet: Verner Jonsson, offensiv mittfältare med målsinne och naprapat till yrket, var trött på VSK’s avbytarbänk och flyttade till Sirius i hopp om mer speltid. Och Roland ”Rolle” Nyström, en tvärhand hög back med rötterna i Hammarby, plockades från nedflyttade Örebro. Ordförande Stocksén och sportchefen Sjonemark var även ute efter ett par andra pjäser med tyngd: Sirius budade på bandygalningen Pelle Fosshaug och lockade även med ett jobb på golfbanan, men detta föll tydligen inte Fosshaug i smaken, och han skrev istället på för Vänersborg. Mera positivt inställd var Vitalij Anufrienko, stjärna i Jenisej och svåger till Lomanov. Anufrienko ville till Uppsala, men Jenisej var för tillfället inte beredda att släppa ifrån sig några spelare – men kanske till nästa säsong?

Inget av de två nyförvärven var alltså målvakt, vilket innebar att rutinerade Jugge skulle ersättas av två ungtuppar i stort sett helt utan erfarenhet från högsta serien: Johan Molin och Lars ”Kylan” Kylberg. Modigt – eller dumdristigt? Det fick visa sig. Erfarenhet fanns det istället gott om i backlinjen: Försvarskvintetten Micke Persson, Mats Söderman, Micke Söderman, Totta Skjöld och Lennart ”Lelle” Bergman la sannerligen inga klubbor emellan. På mittfältet spelade likaledes tuffe Sandor Banffy tillsammans med den speedige brandmannen Peter Engstrand, Henrik Sundin, samt fotbollsdubblerande Fredrik Wallin, som dock råkat ut för en svår knäskada under fotbollssäsongen och därför inte kunde räknas till spel. I anfallet återfanns förstås superryssen Sergej ”Sigge” Lomanov och målmaskinen Björn ”Butta” Johansson, kompletterade med Lars-Åke Ragnarsson och Patrik ”Patte” Rönnkvist.

Men det var inte bara Sirius och Lomanov som stod i fokus i Bandyuppsala. Den klassiska bandyfinalen stod ju nu tillfälligt hemlös sedan isaggregaten rivits upp på Söderstadion. 1990 års final hade spelats på Rocklunda, men nu hade Nils Stocksén sett till att den åtminstone 1991 skulle spelas på Studenternas. Valet var logiskt med tanke på att Studan ju var den största bandyanläggningen i landet, och möjligheten att finalen kunde stanna i Uppsala på sikt gav bränsle åt större Siriusdrömmar: ”Visst diskuterar vi vad som skulle krävas för att nå en SM-final”, medgav Stocksén i UNT. Men att det skulle ske redan till våren var nog osannolikt.


Motståndarna
Allsvenskan Norra var sig i stort sett lik ifrån förra säsongen. Serien innehöll en given toppduo och det enligt experttipsen väntade finalparet i VSK och SAIK – två välmående och stabila bandylag. VSK hade sina ess i Edsbybröderna Johansson, medan SAIK i mycket levde på de båda Stefan Å – Åkerlind och Åsbrink. Bakom dessa fanns en trio som alla aspirerade på en plats i ”Elit A”, som fortsättningsserien kallades, och ett av dessa skulle dra det kortaste strået: Edsbyn, där inte mycket hänt sedan fjolåret; Selånger, som gjort en av säsongens värvningar i skyttekungen Patrick ”Putte” Johansson från Vetlanda och även fått hem Mats Fröberg från Vänersborg; och så vårt Sirius. Där bakom fanns en trio lag som fick hoppas på att undvika lägre divisioners spel till nästa säsong: Broberg, som lockat hem Lars Hedqvist från Bollnäs, men annars såg svaga ut; Falun, som befann sig i ekonomiskt trångmål och tappat sin enda superstjärna Pelle Fosshaug; och så nykomlingen Ljusdal, tillbaka i Allsvenskan efter två år och förstärkta med bl.a. Palle Rönnkvist från Kalix – hälsingarna hade en målmedveten satsning, men den skulle knappast bära frukt redan i år.


Försäsongen
Den första träningsmatchen spelades redan på vårkanten – på fotbollsplanen! Sirius mötte division 5-laget Rö, och vann med 3-1 efter två Butta-mål. Den riktiga försäsongen inleddes sedan i september, då Sirius drog iväg till Moskva för en fyralagsturnering: Sirius fick storstryk med 2-8 av Zorkij, men kryssade sedan mot Edsbyn (5-5), och spelade jämnt mot Jenisej men föll med 3-4. Hemma i Uppsala igen fortsatte försäsongen med blandade resultat: förlust mot Villa med 3-7, seger mot SAIK med 7-4, förlust mot VSK med 1-3, och så en match mot svenska landslaget där Sirius höll 1-1 till 66:e men förlorade med 1-4. Sedan spelades turneringen ”Uppsala cup” där Sirius vann efter en uddamålsförlust mot Boltic (5-6), men därpå två raka segrar mot storlagen VSK (6-5) och Vetlanda (3-2). Sedan slipade Sirius på serieformen mot mestadels enklare motstånd: det blev bara 3-3 mot Tranås i en blöt match med b-lagsuppställning, följt av en 6-5-vinst mot Örebro. Sedan lossnade det mot Hammarby med en 10-1-vinst, som följdes upp med 7-4 mot Värmbol. Sedan var det dags för vad som blev försäsongens mest omtalade match när vi tog oss an Jenisej för andra gången; dels för att Sirius imponerade stort och vann med 6-1, men kanske framförallt för att Mats Söderman och Totta åkte på varsin utvisning efter ett rejält slagsmål – med varandra! Tränare Sköld intygade dock att det bara handlade om ett missförstånd och att de nu var goda vänner igen. Försäsongen togs till sist i mål med stora 13-1 mot Skutskär.

Den nye tränaren Sköld kom in med målet att spela mindre lyrbandy (och han lät då händelsevis som ett eko av sin företrädare Roger Jakobsson som själv ansåg sig ha utvecklat spelet: ”när jag kom var det bara en massa lyrbollar”). En annan utmaning var såklart att utnyttja Lomanov på bästa sätt – alltför ofta var lagkamraterna inte riktigt med på hans intentioner, och han hamnade även ofta för långt ned för att hämta boll istället för att serveras högre upp på banan. Sköld beordrade också ett stort antal positionsbyten för att få ut mera av laget: De både Mickarna, Söderman och Persson, bytte plats så att Söderman blev libero (han är bra på tennis) och Persson back (han är bra på att smälla på). Totta klev ned ifrån halven till en backplats, Sandor klev in från halven till innermittfältet, och Engstrand klev ut ifrån innermitten till halven för att kunna utnyttja sin speed. På den andra halvan placerades oftast nye Nyström, i kedjan spelades oftast Lomanov – Butta – Ragnarsson, och i målet turades Molin och Kylan om att stå.


Allsvenskan Norra

Sön 18 nov: Sirius-Broberg 7-3 (5-1), Studenternas
Premiären blev siffermässigt övertygande, men spelmässigt mera tveksam. A-lagsdebuterande Kylan tvingades släppa in det allra första skottet när Göran Nygren sköt in 0-1 i 6:e minuten, men sedan stod han för flera fina räddningar vilket tillät Sirius och Totta att vända på matchen. Totta kvitterade i 16:e, sedan gav de lyrbollar som tränare Sköld helst ville ha bort två fina mål: Totta slog en långboll, och Ragnarsson gjorde en åkning direkt från avbytarbänken, tog ned på tennis och satte 2-1. Nästa lyrboll från Tottas klubba gick till Micke Persson, som åkte sig helt ren från egen planhalva och satte 3-1. Edberg fick in 4-1 i 37:e i en grötig situation, och Lomanov visade både fräckhet och klass med sitt 5-1-mål: Sirius fick frislag, och medan Brobergs målvakt dirigerade muren lobbade Lomanov elegant bollen över allt och alla och in i mål. Sirius satte även 6-1 i början av andra då Lomanov gjorde en 70-metersåkning och passade snett-inåt-bakåt till Butta som gjorde ett enkelt mål, men sedan tog skärpan slut. Broberg tilläts reducera två gånger, och träffade dessutom både ribba och stolpe, innan Sirius till slut satte punkt med en repris på 6-1-målet i 84:e – Butta avslutade återigen säkert. Premiären avslutades slutligen med att Leif Allansson spårade ur, kastade klubban efter Lomanov, crosscheckade Micke Persson, och tillbörligen visades av planen.

Ons 21 nov: Ljusdal-Sirius 4-6 (1-3), Ljusdals IP
I bortapremiären såg spelet bättre ut. Ljusdal hade framförallt bra skyttar i Lasse Laakonen, Palle Rönnkvist och Ari Holopainen, och tränare Skölds första order var därför att i möjligaste mån undvika hörnor – en taktik som fungerade perfekt. Ljusdal tog visserligen en snabb ledning då Holopainen hittade ett hål i Siriusförsvaret, men blåsvart hade snart vänt: Lomanov serverade Sandor till kvitteringen, och Sandor serverade Lomanov till 1-2. Matchens avgörande kom sedan när den petige Per Bjurman visade ut fyra Siriusspelare inom en dryg kvart – men det var till Sirius fördel. Ljusdal gick bort sig i ivern att utnyttja överläget, och Sirius kontrade in två mål med två man kort: 1-3 av Verner och 1-4 av Edberg. Undvik-hörna-taktiken var både klok och framgångrik då Ljusdal fick sin första hörna i 62:a minuten, och genast satte Laakonen 2-4. Det gjorde dock inte mycket, för Sirius kunde snart säkra segern då Lomanov satte 2-5 med en soloprestation och sedan spelade fram Edberg till 2-6. Två sena och onödiga hemmamål förfulade siffrorna, men det var ändå en mycket bättre match än premiären – och en fin start på serien om än mot enkelt motstånd.

Fre 30 nov: Sirius-Edsbyn 4-4 (1-2), Studenternas
Mot Byn fick vi för första gången se vad som skulle bli Sirius stora problem 90/91: Lomanov styrdes bort ur spelet, och utan ryssen hade Sirius alltför lite att hota med. Istället blev det gåbandy och lyrbollar av alltihop. Den unge Kuben gav Edsbyn ledningen i 14:e, Ragnarsson sköt in kvitteringen med ett hårt skott i 22:a. Sedan kastade Molin, som hade en tung dag i buren, ett olyckligt utkast, och Mats Hammarström fick tag i bollen och sköt in ledningsmålet ifrån 40 meter. I andra blev Dan Jonsson utvisad, men Byn ökade ändå på till 1-3 då Hammarström sköt iväg ännu ett långskott som Molin borde kunnat rädda. Men Sirius var ändå det bättre laget i andra, och med kvarten kvar var blåsvart ikapp: Totta spelade upp en långboll, Ragnarsson spelade vidare till Verner som satte 2-3, och Ragnarsson spelade sedan fram Butta som satte 3-3 på tennis. Sirius pressade nu på för ett segermål, men då snirklade sig Anders Lennartsson igenom och gjorde 3-4. Sirius gjorde en sista kraftsamling, och med fem minuter kvar kom belöningen då Edberg slet sig fram på vänsterkanten och spelade in bollen, och Sandor blev matchhjälten som fick in 4-4. Oavgjort kändes både logiskt och rättvist i en match som inte hade alltför högt underhållningsvärde. Sirius trea i tabellen, med tre pinnar ned till Falun under strecket.

Sön 2 dec: Västerås-Sirius 3-3 (0-1), Rocklunda
När allting klaffade var Sirius ett lag som kunde spela om medaljerna – det hände inte ofta, men det hände denna söndag på Rocklunda, när Sirius pressade svenska mästarna och åkte hem med en poäng som borde varit två. Blåsvart totaldominerade den första halvtimmen och skapade massor av chanser, men satte bara en: Verner fick in en hörnretur i 19:e minuten. Dessförinnan hade samme Verner missat en straff, och minuterna efter fick Ragnarsson ett friläge som Anders ”Änsen” Carlsson räddade till hörna, och Lomanov fick på ett svårt skott som var nära att leta sig in. Så småningom fick VSK mer att säga till om och Kylan fick mer att göra, och efter pausen såg det ut som att gurkorna skulle rinna ifrån: Under den första kvarten gick man ikapp och drog ifrån till 3-1, efter mål av Ola Johansson på frislagsretur, Johan Olsson på straff, och Per Karlsson efter en stark uppåkning av Göran Rosendahl. Det borde ha varit kört, men det var det inte. För vi hade ju vår superryss, som sköt på allt som rörde och inte rörde på sig. I 69:e kom Lomanov nära på ett hörnskott, minuterna senare sköt han klockrent i ribban, och i 75:e kom utdelningen då Verner åkte upp, passade Lomanov, som laddade och sköt in 3-2. Däreftet sköt ryssen ännu en gång i målställningen, innan han med fem minuter kvar sköt in 3-3 – en hörna rätt upp i nättaket, en helt logisk och rättvis kvittering.

Tor 6 dec: Sirius-Falun 8-4 (4-3), Studenternas
Ännu en gång vann Sirius siffermässigt säkert, men utan att imponera. Visserligen tog blåsvart ledningen efter bara några minuter när Lomanov bröt igenom och spelade fram Verner till 1-0, men sedan tog bottenlaget Falun över fullständigt. Spångberg kvitterade snabbt, den blivande blåsvarte Kruse satte 1-2, Christer Andersson gjorde 1-3 i 35:e, och gästerna hade även bud på 1-4. Då, med fem minuter kvar, blev Spångberg utvisad, och från ingenstans satte Sirius tre snabba: Verner reducerade på en hörnvariant, samme Verner spelade fram Patte till kvitteringen, och samme Verner satte 4-3 på en målvaktsretur efter en Lomanovrykare. Faluns Ulf Jansson kvitterade i inledningen av andra, men Sirius återtog ledningen när man fick en straff som Verner förvaltade. Och när Sirius nu var i ledningen och Falun tvingades kliva upp i banan i kvitteringsjakt så uppstod de ytor som Lomanov behövde. Tre raka ryssmål tog hem matchen till en fyramålsseger. Sirius trea, med fyra sköna poäng till Selånger under strecket.

Sön 9 dec: Selånger-Sirius 3-1 (2-1), Gärdehov
Med ett bra resultat i Sundsvall hade Sirius i princip kunnat fira elitserieplatsen redan i början av december. Men som vanligt blev det svårt mot Selånger. Det blev en match mellan två stillastående lag, men Selånger stod minst still och fick utdelning: Storstjärnan Putte Johansson satte 1-0, och 2-0 kom på straff efter en halvtimme. Verner rakade in 2-1 på en frislagsretur innan paus, och Sirius fick kontakt, men i andra fastnade man med solokörningar i Selångers försvarssäck. Chanserna var få, men ändå vassa, både Lomanov och Patte sköt i stolpen och Edberg brände ett friläge, men Selånger var hela tiden vassare. Molin – tillbaka i buren efter en sämre insats mot Edsbyn – var bäst i Sirius, men kunde inte förhindra Lennart Lummi från att döda matchen med 3-1 på hörna. Sirius fortfarande trea, men med bara två pinnar ned till Selånger.

Ons 12 dec: Sirius-Sandviken 7-2 (4-1),
Studenternas
Än idag talas det då och då om en viss 9-2-match mot VSK som spelades säsongen efter denna. Bortglömd, men nästan lika anmärkningsvärd, var denna Sandviken-kross. Sirius hade identifierat vänsterbacken Anders Jakobsson som en svag länk, ett aggressivt och taggat Sirius fick denne ur balans, och många av målen kom genom denna kant. 1-0 var ett stycke bandykoreografi, då Lomanov åkte upp och spelade fram Engstrand i fart; denne åkte ned till kortlinjen och spelade in bollen till Verner, som la i in bollen i mål från nära håll. Sedan kom en repris på detta konststycke, men innan bollen hade hamnat i mål hde domaren tyvärr blåst av för ett Siriusfrislag – istället kom 2-0 på matchens första hörna genom Lomanov (?). SAIK stack emellan med 2-1 genom Eriks pappa, Håkan Pettersson, men Sirius trummade på: Lomanov gjorde en soloåkning som han avslutade med att runda Grönberg i SAIK-målet och lägga in 3-1, och i halvlekens sista minut kom Sirius i 3-mot-1-läge, och Verner spelade fram Lomanov till 4-1. Efter denna veritabla kross i den första halvleken jämnade spelet ut sig i den andra, men Sirius visade upp en 100 %-ig effektivitet och gjorde ytterligare tre vackra mål: Engstrand spelade fram Verner till 5-1, Verner passade Butta till 6-1, och Lomanov satte 7-1 helt solo, innan SAIK’s Åsbrink tröstmålade i sista minuten. Det var en magisk decemberkväll i Uppsala, och kunde blåsvart hålla hälften av den nivå de visat upp så skulle det här bli en rolig säsong.

Ons 19 dec: Sandviken-Sirius 8-1 (5-0), Jernvallen
...men det kunde vi ju inte. Och visst kändes det frustrerande att vi trots 7-2-kross på hemmaplan ändå gick ur serien med minusstatistik på kolsäckarna. Sirius var tvåa – om ens det – på bollen i 90 minuter, man såg fega ut, backade hem och bjöd på ytor. Dessutom fick man en olycklig start med två tidiga utvisningar på Matte Söderman och Engstrand, och två snabba hemmamål: Den blivande legenden Pumpen satte faktiskt sitt första mål i karriären till 1-0, och sedan gjorde dagens man, Mikael ”Limpan” Lindberg som ersatte en sjuk Stefan Åkerlind, 2-0.  Åsbrink satte 3-0, varpå Micke Söderman gjorde en dundermiss på en nedtagning, och Lindberg satte 4-0. Och sedan satte samme man 5-0 efter en försvarmiss, 6-0 helt solo, och 7-0 och 8-0 av bara farten. Till slut lyckades Butta göra ett tröstmål, och därmed var det äntligen slut på förnedringen. Sirius fyra i tabellen, med tre pinnar till Selånger under strecket.

Ons 26 dec: Sirius-Västerås 0-5 (0-2),
Studenternas
Annandag, men ingen bandyfest. Istället blev detta bara en förlängning av eländet uppe i Sandviken: Sirius var en meter efter motståndarna i varenda kampsituation, Lomanov styrdes ut i periferin, och ingen förmådde kliva fram. Micke Söderman hade några extra olyckliga dagar och var skyldig till det tidiga tvåmålsunderläget: Bara några minuter in i matchen slog liberon en för lös bakåtpass som Ola Johansson högg på och sköt in 0-1, och i 9:e dundermissade han en nedtagning, och den blivande fotbollsstjärnan Dan Sahlin satte 0-2. Och västeråsarna la locket på och spelade hem matchen. Sirius hade tio minuter av bra spel då Johan Olsson satt utvisad, och Verner slog ett frislag i stolpen, men annars gick allt i grönvitt. Det blev tre logiska mål till i den andra halvleken, medan blåsvart kammade noll inför drygt 4000 åskådare.
   Därtill visade sig de tillresta dräggen från gurkstaden från sin sämsta sida. En parkeringsvakt blev nedsparkad i korvkön och ett gäng blåsvarta supportrar tvingades fly Studan för att undkomma de aggressiva grottmänniskorna. Och i många Siriussupportrars hjärtan präglades en livslång avsky för VSK och deras supportersvans den här annandagen.

Fre 28 dec: Falun-Sirius 5-5 (2-0), Lugnet
Vi hade två raka förluster, men det var också mot två riktigt bra lag. Att förlora mot bottengänget Falun hade däremot varit en katastrof – och ojojoj vad nära det var att faktiskt bli så också, men en ursinnig uppryckning i slutminuterna räddade dagen åtminstone till hälften. Efter att Sirius knappt besökt ett motståndarstraffområde på 180 minuter så var målformen ganska ringrostig, vilket syntes på Butta då han först sköt ett frislag i stolpen, och sedan tappade bort bollen i fritt målläge. Istället gick Falun till pausvila efter dubbla mål av skyttekungen Lasse Andersson, och när Dan Hjelm sedan gjorde 3-0 i andra var Sirius långt under isen, och ännu värre hade det blivit om inte Kylan räddat Christer Anderssons straff. Istället styrde Verner in Lomanovs passning till 3-1, men det förändrade inte mycket, och Lasse Andersson satte snart 4-1. Nu vaknade Sirius till slut ur dvalan, Lomanov sköt in 4-2 på hörna, och nu jagade Sirius – men när Lasse A satte sitt fjärde mål för dagen till 5-2 med sex futtiga minuter kvar såg det hopplösare än hopplöst ut. Sirius hade ju dock världens bäste bandyspelare i laget... och fem minuter senare hade segern runnit masarna ur händerna utan att de hunnit fatta vad som hände. Lomanov satte 5-3 på en soloräd och 5-4 efter en fin passning av Sandor. Sedan var Butta igenom och blev solklart hakad – ingen straff dock till Siriusspelarnas ilska, men istället klev Verner fram: en lyra slogs in i straffområdet, Verner drog till på tennis, och kvitteringsbollen flög in i buren. Det var bara en poäng, men en värdefull sådan eftersom den innebar att vi höll ett trepoängsförsprång inför streckmatchen mot Selånger i nästa omgång.

Tis 30 dec: Sirius-Selånger 4-4 (0-1), Studenternas
Blixten slår inte ned två gånger på samma ställe – men Sirius kunde under 1990 års sista dagar göra två mirakulösa upphämtningar i rad. Med tio minuter kvar såg förlusten – som skulle innebära en fortsatt oviss strid om elitserieplatsen mot Selånger – oundviklig ut, men en ursinnig forcering senare hade Sirius tagit den poäng som behövdes för att döda serien. Den första halvleken går i princip att hoppa över helt. Det var två lag utan linjer och fart, och ingenting hände förrän busen ”Dallas” Dahlsten satte 0-1 när halvleken nästan var över. I andra fick Lomanov och Engstrand fart under rören och kom runt flera gånger, och snart kom också kvitteringen: Totta åkte upp, Verner kom igenom och fälldes och satte själv straffen till 1-1. Nu borde Sirius ha tagit kommandot, men istället gick allting fel. Staffan Erixon, med bakgrund som hockeyspelare i Timrå, gjorde ett riktigt hockeymål när han åkte in ifrån hörnflaggan, täckte bollen och klippte in 1-2, och sedan följde några katastrofminuter när blåsvart drabbades av två utvisningar och två straffar emot sig inom fem minuter. Selånger gick upp till 1-4, publiken började besviket gå hemåt, men Sirius skruvade upp tempot rejält. Rolle Nyström sköt in 2-4 på ett långskott i 80:e, två minuter senare sköt Verner ett skott, Selånger fick inte undan returen, och Butta petade in 3-4. Som vanligt när Selånger stod på den andra planhalvan blev det bråkigt och stökigt, den här gången fick Lomanov Erixons klubba i ansiktet utan åtgärd. Men Lomanov blev bara bättre av incidenten, och i matchens sista minut åkte han från egen planhalva ned till kortlinjen, och på väg in i straffområdet vältes han överända av Selångers Lenne Lundberg; straff, Verner Jonsson, 4-4 och stort jubel. Sirius hade kvar trepoängsförsprånget till Selånger, samt 12 plusmål och ett betydligt lättare spelschema. Elitserieplatsen var så gott som klar.


Verner slår in straffen - och elitserieplaten är så gott som klar

Fre 2 jan: Edsbyn-Sirius 5-3 (3-2), Ön
Ön var ingen lyckoarena för Sirius. Vi hade redan åtta raka förluster på Byns hemmaplan, och att vi åkte hem med en nionde var väl inte förvånande. Men Sirius krigade trots allt bra och hade lika gärna kunnat knipa poäng i en jämn och snöig match. Sirius inledde med att bjuda Hans Åström på ett mål, men Joe Lönngren bjöd snabbt tillbaka till Butta, som kvitterade i 7:e. Butta var på väg mot formen och var inblandad i flera chanser, men istället tog Byn turligt ledningen då Totta råkade styra in ett skott från Christer Larsson. Åström tog sedan ned en långboll och satte 3-1, innan Byn bjöd Sirius på ännu ett mål: Peter Ring missade, och Verner slog till med en tennislobb över By-målvakten Jan Bergström. Sirius gjorde sedan många bra bra saker i andra halvan, men tyvärr höll Byn hela tiden blåsvart på målmässigt avstånd. 4-2 kom på frislag efter slarv med muren, Patte reducerade till 4-3 på Lomanovpass med kvarten kvar, men ingen av kvitteringschanserna satt, och Ove Frid dödade matchen på slutet med sitt 5-3-mål. Men trots allt var det ett myrsteg närmare elitseriespel då även Selånger förlorade i samma omgång.

Sön 6 jan: Sirius-Ljusdal 10-4 (3-3), Studenternas
Nu skulle vi bara ta hem den där segern som behövdes för att säkra elitserieplatsen. Men Sirius svaga form nådde en botten när vi till och med hamnade i underläge mot svaga Ljusdal. Ragnarsson missade ett friläge i matchens inledning, och istället satte Holopainen 0-1. Butta kvitterade på en målvaktsretur i 26:e, men ett slappt Siriusförsvar tillät Laakonen att göra 1-2 och sedan Holopainen att sätta 1-3. En utvisning på samme Holopainen gav dock Sirius en biljett tillbaka in i matchen, och då gick det undan: Verner styrde in 2-3 på Lomanovs inspel i 39:e och satte sedan 3-3 bara minuten senare. På andra sidan pausvilan fortsatte målfesten då Lomanov satte 4-3 i 48:e, och två minuter senare fick Sirius en straff som räddades, men Edberg fick in returen till 5-3. Ljusdal drabbades av ännu fler utvisningar på Holopainen och Laakonen och rasade ihop helt. Edberg och Sundin dominerade på mitten och stod för mångder av fina uppspel till anfallarna. Butta slog en djupledspass till Verner som satte 6-3, Lomanov pangade in 7-3 på hörna, och 8-3 på ett hårt isskott. Edberg satte 9-3, och Butta spelade fram Lomanov till 10-3 i 75:e – och därmed hade Sirius gjort tvåsiffrigt i högsta serien för första gången sedan 1984. Ljusdal tröstmålade slutligen på straff, men det var skit samma – för Sirius hade nått Elitserien!

Ons 9 jan: Broberg-Sirius 2-1 (1-0), Hällåsen
Nu gällde det bara att slipa formen inför Elitserien, och tränare Sköld pratade om att skärpa försvarsspelet. Vilket man också gjorde, men det gick tydligen ut över anfallsspelet eftersom Sirius endast gjorde ett mål på Hällåsen. Nu ska dock sägas att blåst och snö gjorde isen nästan ospelbar, så någon riktig värdemätare var det inte. I 20:e hade Lomanov ett friläge som Stefan Eriksson räddade – ”Jag kunde lika gärna suttit kvar i bussen”, suckade ryssen som inte trivdes i ovädret. Broberg skottade istället in 1-0, och Butta spelade fram Verner till 1-1 under den minut isen var spelbar i början av andra. Men Broberg ville ändå mer – en vinst betydde en sjätteplats och en extra hemmamatch – och Leif Allansson föste till slut in 2-1 i 87:e.

 Västerås 14
 11 3
 0
 93-37
 25
 Sandviken 14 10 2 2
 88-57 22
 Edsbyn 14 6 4 4 69-55 16
 Sirius 14 5 4 5 60-56 14
 Selånger 14 34 7 41-59 10
 Broberg 14 3 3 8 43-68 9
 Ljusdal 14 3 3 8 61-93 9
 Falun 14 2 3 9 57-87 7


Efter grundserien och inför allsvenskan

Jodå, Sirius hade tagit sig till Elitserien, vilket ju var målet. Samtidigt gick det inte riktigt att blunda för bristerna – Sirius var alltför beroende av Lomanov, och när motståndarna alltid satsade på att radera honom ur matcherna så var det ingen annan som kunde kliva fram. Spelet blev för ofta statiskt, stillastående och okreativt. Ljusglimten var de två dubbelprestationer som hade tagit oss till Elitserien; Dels de två ursinniga upphämtningarna som räddade poäng mot Falun och Selånger, där Sirius visade breddfullar av aggressivitet och vilja. Dels de första matcherna mot VSK respektive Sandviken, där Sirius stundtals spelade ut de två guldkandidaterna – gissningsvis hjälptes man här dock av att möta en övermodig motståndare som inte brydde sig om att specialbevaka Lomanov.

Till Elitserien fick vi sällskap av VSK, SAIK och Edsbyn, och därtill anslöt de fyra bästa söderlagen. Söderns två giganter var Vetlanda och Boltic, de förra tränade av torrbollen ”Nöne” Gustafsson, men också med geniet Jonas Claesson i laget, de senare bl.a. med storstjärnan Ola Fredricsson och skyttekungen Kjell Kruse. Det stabila slutspelslaget Motala hade också tagit sig dit, och så var det seriens skrällag Ale/Surte, som snuvat både storlaget Villa och satsande Vänersborg på elitserieplatsen. Det som gällde i denna intensiva enkelserie på sju matcher var att undvika de två sistaplaceringarna, och för Sirius del så hade man förhoppningen att kunna placera sig före kvartetten Motala, Ale/Surte och Edsbyn.

Och i vintervilan mellan de båda serierna gjorde sig världspolitiken åter påmind. Sirius hade planerat att ta emot det sovjetiska landslaget i en vänskapmatch, men det bubblade och kokade i det sönderfallande imperiet. Under januari hade sovjetiska trupper gått in i Litauens huvudstad Vilnius och skjutit skarpt bland demonstranterna vid stadens TV-torn. Fjorton civila offer skördades, världen fördömde händelserna, och flera svenska idrottsförbund frös alla kontakter med Sovjetunionen. Även Sirius valde att låta moralen gå före både ekonomi och sportsliga förbindelser och ställde in vänskapsmatchen. En intäktsförlust på 50 000 kr blev priset, men Siriusledningen kunde med gott samvete se sig i spegeln. Som ersättningsmatch åkte man istället till Dalarna för ett möte med Falun, som inte erbjöd mycket till motstånd: 11-0 blev resultatet på Lugnet.


Elitserien

Sön 20 jan: Sirius-Vetlanda 2-7 (1-3), Studenternas
Sirius var i Elitserien – men hade vi något där att göra? Förvisso mötte vi topptippade Vetlanda, men frågan var ändå befogad efter en mycket blek premiärmatch, där 2-7 var smickrande siffror för blåsvart. Vetlanda gjorde som alla andra motståndare, forecheckade högt och styrde ut Lomanov på kanten, men man gjorde det ännu bättre, och Sirius kom aldrig ens in i matchen. Tomas Liw spelade fram Claesson till 0-1 efter 66 sekunder, och Patrik Sandell satte 0-2 på hörna innan Sirius ens kommit över mittlinjen. Rolle Nyström fick så småningom Sirius första chans i matchen, men väntade för länge. Istället spelade Totta fram Lomanov till 1-2 medan Vetlanda hade en man på botbänken, men Johnny Ljung replikerade snabbt till 1-3. Om den första halvleken var dålig så var den andra sämre. Lomanov drällde bort bollen till Ljung som satte 1-4, Claesson hade motorväg på kanten fram till 1-5, Butta stack emellan med 2-5 på hörna, men en Totta-miss gav 2-6 genom Per Lennartsson, och Ljung fick sedan göra ett tredje mål till 2-7. En fullständig plattmatch av blåsvart; de pyjamasgula motståndarna såg däremot ut som ett komplett bandylag.

Ons 23 jan: Ale/Surte-Sirius 4-5 (3-4), Jennylund
Att slå Ale/Surte var att rekommendera om vi skulle ha skuggan av en chans att komma över stecket. Men även om semigöteborgarna var seriens svagaste lag så var de ändå inte att förakta på sin hemmaplan med det fina namnet Jennylund – här var man obesegrade under säsongen. Men med disciplin och kampmoral lyckades Sirius åka från Västkusten med två viktiga poäng. Svängigt var det; hemmalaget tog ledningen, Sirius vände innan tjugo minuter gått då Lomanov spelade fram Ragnarsson till 1-1 och själv gjorde 1-2. Harri Bergbacka gjorde nästa mål via stolpen till 2-2, men Verner satte blåsvart i förarsätet med dubbla mål: Först ett solomål från egen planhalva då han rundade Surte-målisen Bridholm till 2-3, och i nästa anfall blev han fälld i skottögonblicket och satte själv straffen till 2-4. Men nästa två mål blev hemmalagets, 3-4 kom på ett långskott, och sedan Bridholm stått pall för flera Lomanovskott kunde Surte kvittera sedan Sirius inte fått undan bollen efter en straffretur. Tio minuter senare, i 68:e minuten, spelade Lomanov fram Butta till vad som skulle visa sig bli segermålet, och de återstående tjugo minuterna satte Sirius ordentligt på prov. Först drabbades Totta av en utvisning, och när han väl kommit in åkte snart både Sandor och Matte Söderman ut, men Sirius redde kyligt ut stormen och tog sina första elitseriepoäng.

Sön 27 jan: Sirius-Motala 3-6 (1-1),
Studenternas
Hade Sirius drabbats av Studankomplex? Det kunde man iallafall tro efter den andra raka riktigt bleka insatsen på vår hemmaplan. Ett möte mot nollpoängaren Motala borde ha betytt goda segerchanser, men så blev det inte. Matchen inleddes extremt passivt och stillastående från båda håll, men trots att det var blåsvart som bröt dödläget – 1-0 i 35:e då Lomanov gjorde en uppåkning och passade Butta som smekte in bollen – så fick man ingen skjuts av det. Istället tog Motala över och kvitterade rättvist på en hörnretur strax innan paus och satte 1-2 på en hörna strax efter densamma. Sirius hängde med målmässigt då Sandor kvitterade på hörna, men ett tveksamt 2-3-mål knäckte blåsvart: Först blev Edberg överkörd på mittplan utan avblåsning, sedan spelades en offsideåkande Håkan Rohlén fram och gjorde mål. Och nu körde Motala ifrån Sirius, Tomas Påhlsson dominerade på plan, medan Sirius mittfält var tamt som en terapikatt på ett ålderdomshem. Rohlén satte 2-4 innan Sirius fick tillfällig kontakt då Lomanov spelade fram Verner till 3-4, men två snabba hörnmål från gästerna grusade alla förhoppningar – och helt rättvist var det faktiskt också. Fyra lag stod på två poäng: Sirius, SAIK, Motala och Ale/Surte. Sirius dock i botten med sämst målskillnad.

Ons 30 jan: Sandviken-Sirius 4-3 (1-2), Jernvallen

Och Thorvald Sköld sade: "Varde femmannamittfält"; och det vart femmannamittfält. Och Thorvald Sköld såg att det var gott.
   Ja, för att komma till rätta med den ganska djupa formsvacka Sirius befann sig i så gjorde tränare Sköld några taktiska omdispositioner: Verner klev ned från anfall till mittfält, vilket skulle rätta till problemet med vår underlägsenhet på mittplan. Och visst blev det en stor förbättring av spelet, även om det inte resulterade i några poäng i den svåra bortamatchen mot SAIK. Hemmalagets skyttekung Stefan Åsbrink satte ändå 1-0 efter tio minuter, men sedan lyckades Sirius skära av ytorna, förstöra SAIK’s spel, och vända på matchen. När en SAIK-spelare satt på utvisningsbänken passade Sirius på att kvittera; Engstrand fick bollen på mitten, avancerade, och spelade fram Lomanov som rundade försvaret och rullade in 1-1. Blåsvart fick sedan fem raka och resultatlösa hörnor, men 1-2 kom istället genom Butta, som framspelad av Lomanov fick fritt läge mot SAIK-målet. I andra lyckades SAIK ändå ta över, även om det inte skapades särskilt mycket. Pumpen kvitterade med ett frislag upp i nättaket i 62:a, matchen stod och vägde, och målvakten Grönberg räddade ett friläge från Verner, som annars kunnat ge Sirius tillbaka initiativet. Istället kontrade Åkerlind in 3-2, och Pumpen sköt in 4-2 på hörna innan Lomanov replikerade minuten senare med sitt 4-3-mål. Och det blev också det sista, även om Sirius fick några bra kvitteringschanser på slutet. Men det var en gedigen match, och visst fanns det fortfarande hopp – än levde säsongen. 

Sön 3 feb: Västerås-Sirius 4-4 (3-2), Rocklunda
Sirius var redan uträknade när man åkte till Gurkstaden, men med det nya spelsystemet hade man nu gått tillbaka till grunderna: defensiven först, och ett försvar som spelade på gränsen för det tillåtna. Och när man tog E18 hem mot Bästa Aros gjorde man det därför med en mycket välförtjänt poäng i bagaget. Lagen turades om med målskyttet genom hela matchen, och Sirius inledde med 0-1 i 9:e då Ragnarsson spelade fram Sandor som kom igenom i mitten och klippte in bollen. Ola Johansson kvitterade och brorsan Hans Elis gav VSK ledningen i 22:a, men Sirius kvitterade då VSK-försvaret gav bort bollen till Butta, och denne spelade fram Lomanov till 2-2. Det var ändå gurk-ledning i paus sedan Totta fällt Mikael Erlandsson och Ola satt straffen, men i andra var det Sirius som bestämde – och vände på matchen. Kvitteringen kom i 59:e när Lomanov sopade till på en hörna, och Butta rakade in returen till 3-3. Och 14 minuter senare kom ledningsmålet till på exakt samma sätt: Lomanov sköt på hörna, och den här gånger var Verner på rätt plats för returen. Ett skakat VSK bjöd Sirius på flera chanser att döda matchen, men istället fick gurkorna kvitteringen till skänks i matchens slutminut då Rolle Nyström skulle slå bort en lyra, men samtidigt välte Per Karlsson över ända. Ola fick chansen – och tog den – att slå in 4-4 på straff. Sirius sjua, med en pinne och sju minusmål upp till Motala på sjätteplatsen.

Ons 6 feb: Sirius-Edsbyn 3-2 (2-1), Studenternas
Efter två bra matcher så resulterade det nya spelsystemet även i en vinst, och nu var Sirius med i rejset om att slippa spela ett ovisst och energikrävande förkval till slutspelet. Säckförsvar och effektivt styrspel var melodin för dagen, och Byn lyckades sällan hota Siriusmålet, även om man gjorde matchens första mål i 13:e minuten på hörna av Anders Lennartsson. Men Sirius hade ett kompakt grepp om händelserna, och vände snart på steken: Lomanov sköt in 1-1 på hörna i 28:e, varpå ryssen stod för en delikat uppåkning längs högerkanten ända till kortlinjen, och spelade där in till Butta som siktade, laddade och sköt in 2-1. Engstrand sköt in 3-1 på en 25-meters-kanon tre minuter in på andra halvlek, men sedan var det dags för en jobbigare period. Kylan räddade ett friläge från Frid, och i 74:e kom ”Hans Majestät” Åström loss för enda gången under matchen, och spelade fram Lennartsson till 3-2. Men närmare än så kom inte Byn, under en irriterad avslutningskvart drabbades de rödblå av en mängd utvisningar och förmådde aldrig hota Siriusmålet. Blåsvart hade å sin sida chansen att döda matchen på straff, men Verners mörsare gick rakt på målvakten. Nu var det upplagt för en rafflande sista omgång, då hela fem lag var inblandade i striden om att slippa förkvala. Men läget såg trots allt klart sämst ut för blåsvart, som på 5 poäng låg precis ovanför strecket. Nedför detsamma låg nu Edsbyn på samma poäng, samma målskillnad, men färre gjorda mål, men Byn mötte avsågade Ale/Surte hemma, medan Sirius hade en svår bortamatch mot Boltic. Övriga lag som kunde bli inblandade i striden var Motala och SAIK på 6 poäng, och – i varje fall i teorin – Boltic på sina 7 poäng.

Sön 10 feb: Boltic-Sirius 5-5 (2-1), Tingvalla
Oddsen kunde ha varit bättre: Sirius behövde sannolikt en seger i Karlstad, eller åtminstone poäng, för att hamna ovanför strecket. Och några sådana hade vi faktiskt aldrig tagit mot Boltic på Tingvalla genom historien. Men ett helt respektlöst Sirius brydde sig inte om historien, utan klev ut och spelade helt jämnt med värmlänningarna. Hemmalaget var i uddamålsledningen efter en tajt första halvlek, där Butta givit Sirius ledningen, Örjan Gunnarsson kvitterat på frislag, och Niklas Johannissen gjort 2-1 på friläge. Direkt i andra fälldes Urban Andersson av Micke Söderman, och Kjell Kruse klämde in 3-1 på straff, men Sirius kom igen: Verner sköt ett hårt skott, och Butta fick in 3-2 på returen, varpå Kjell Edberg spelade fram Lomanov till 3-3. Boltic tog tillbaka ledningen sedan Gunnarsson hittat Johannissen i djupet, men Sirius gjorde två mål till på raken och var plötsligt i ledningen: först hakades Lomanov, och Butta slog in 4-4 på straffen, och sedan var det dags för ännu ett returmål då Verner stack på Buttas knackskott: bollen kom tillbaka, och så var det 4-5. Men skulle ens en seger räcka? Ingenting var ännu säkert, och dessutom hittade Johannissen en lucka i Siriusförsvaret och satte 5-5 med fem minuter kvar.
   Nu var det bara att vänta in resultaten från de andra matcherna, och där hände det osannolika att både Motala och Edsbyn spelade 0-0 i sina respektive matcher. Och tack vare att avsågade Ale/Surte hade stått pall för Edsbyn så räckte den pinne blåsvart hade slitit sig till på Tingvalla. Vi var klara för kvartsfinal!

 Vetlanda
 7
 5 0
 2
 34-24
 10
 Västerås 7 3 2 2
 31-22 8
 Sandviken 7 4 0 3 30-25 8
 Boltic 7 3 2 2 26-25 8
 Motala 7 31 3 28-27 7
 Sirius 7 2 2 3 25-32 6
 Edsbyn 7 2 2 3 17-24 6
 Ale/Surte 7 1 1 5 23-35 3

Inför slutspelet

Lotten hade två möjliga utfall: trean SAIK eller fyran Boltic. Det var två bra lag, men det var också två lag vi redan visat att vi kunde skaka under säsongen, så den allmänna meningen var att det var hugget som stucket. Boltic blev det, och därmed väntade en ny resa till Karlstad kommande söndag.

Boltic var klara favoriter, och tränaren Torbjörn Karlsson var segerviss trots den sista kryssmatchen i serien: ”Vi kan spela klasser bättre än i söndags”. Men det rådde optimism även hos Sirius efter den starka serieavslutningen. Rockaden till ett femmannamittfält hade givit ett mycket tätare Sirius, men även en förbättring framåt då Lomanov nu fick de större ytor han behövde för att komma till sin rätt. En annan som börjat komma mera till sin rätt var Butta, som efter en sömnig säsongsinledning hade hittat målet igen. Utrikespolitiken hade redan påverkat Sirius i form av Lomanov, men även inrikespolitiken kunde ha inflytande. En skattereform vid nyåret 1990/91 innebar nämligen att momsen på hantverkstjänster höjdes, och snickaren Butta blev överhopad av arbete under hösten då alla ville ha snickerierna gjorda innan dess. Då han dessutom var nybliven pappa blev det inte mycket nattsömn under säsongens första halva, men när saker nu lugnat sig på alla fronter hade Butta hittat målet igen.


Kvartsfinalerna

Sön 17 feb: Boltic-Sirius 5-4 (2-3), Tingvalla
Den första kvartsfinalen blev mycket lik den sista seriematchen, med den lilla och tråkiga skillnaden att vi den här gången förlorade med uddamålet, efter vad tränare Sköld kallade ”ett självmord”. Matchen inleddes i Bolticfavör; Kylan räddade en straff i matchinledningen, men Gunnarsson sköt in 1-0 från 30 meter, och i 36:e var det Kruses tur att skjuta på distans, och så stod det 2-0. Men Sirius stod för en bländande vändning i slutet av halvleken: Två minuter efter 2-0-målet skar Engstrand av ett uppspel och spelade fram Lomanov som satte 2-1, och minuten senare spelade Sandor perfekt fram till Verner som satte 2-2 i öppen kasse. Och Sirius forcerade dessutom in ett ledningsmål efter en svettig sekvens som inleddes med att Verner blev hakad och fick straff, och denna straff slog Butta inte bättre än att målvakten räddade til hörna, och på denna hörna sköt Lomanov ett skott som målvakten räddade men lämnade retur på, och denna retur rakade Totta in till 2-3. Sirius fick inte behålla ledningen långt in i andra då Kruse rann igenom och satte 3-3, och sedan följde två matchavgörande händelser. Först fick Verner ett soprent friläge och la bollen utanför, och därefter följde det s.k. självmordet: I 78:e minuten fick Sirius ett frislag, och i samband med detta snackade Kjell Edberg ut sig, helt i onödan. Konsekvensen blev att Kruse satte 4-3 minuten senare, och Ola Fredriksson hann också utöka till 5-3, innan Edberg var tillbaka på planen och sonade några av sina synder genom att direkt tröstmåla till 5-4. Tränare Sköld försvarade dock sin lagkapten och tog själv på sig en del av skulden efteråt: ”Kjell var uppretad efter att ha blivit fälld ett antal gånger, jag borde ha sett det och bytt ut honom. Men det är inte så lätt att ta ut en sån bra spelare heller.”

Ons 20 feb: Sirius-Boltic 4-6 (3-4), Studenternas
Studan var tyvärr inte vår borg säsongen 90/91, och vi förmådde inte sätta samma press på Boltic som vi hade gjort på Tingvalla. Inledningen lovade dock gott, och Sirius fick snabb utdelning då Totta slog en lyra mot Butta, som tog ned, rundade Edström i Bolticmålet, och la in 1-0. Men Boltic jobbade sig in i matchen, och efter bra utdelning hade en trippel värmländska mål vänt matchen till 1-3 inom tio minuter. Sirius kämpade och slet och kom också ikapp igen sedan Butta slagit in 2-3 på frislag, och Lomanov gjort en uppåkning och spelat fram Verner till 3-3, men i pausvila blev det ändå underläge efter att Urban Andersson hittat ett hål i Sirius vänsterförsvar och satt 3-4. I andra hade Boltic full kontroll på händelserna; Kjell Kruse satte tidigt 3-5 efter att ha kommit i andravågen och rakat in en retur, Ragnarsson reducerade till 4-5 på en hörnretur, men Boltic replikerade när samme Ragnarsson drällde med bollen; Ola Fredricsson högg och satte 4-6. På klockan återstod då knappt 30 minuter, men detta blev ändå matchens slutresultat. Sirius tröttnade mot slutet och förmådde aldrig hota Bolticmålet, och gästerna spelade lugnt av matchen. ”Sirius är jobbiga, för de ger sig aldrig”, tyckte Boltictränaren Torbjörn Karlsson, och fortsatte: ”men förr eller senare tröttnar de, det gäller bara att ha tålamod”. Och det var bara att erkänna att Boltic var snäppet vassare på planen – på läktarna vann Sirius däremot i utklassningsstil: 2343 åskådare lockades till Studan, att jämföra med Boltics patetiska publiksiffra på 625 i sin hemmamatch.

Fre 22 feb: Boltic-Sirius 6-2 (1-1), Tingvalla
Säsongen 1990/91 tog slut 58 minuter in i den tredje kvartfinalen. Men fram till dess hade Sirius gjort det bra och spelat jämnt med Boltic, och dessutom haft otur med både marginaler och domare. Kjell Kruse hade satt 1-0 för Boltic, men Verner kvitterade, och dessutom blev Sirius snuvade på ett jätteläge då Ragnarsson kom sopren, men helt felaktigt blåstes av för offside. Ett nytt friläge som inte blåstes av kom i inledningen av andra, men den här gången la Lomanov bollen bredvid. Och så kom då den ödesdigra 58:e minuten, då Ola Fredricsson med en soloåkning inte bara satte 2-1, utan dessutom lyckades få både Matte Söderman och Micke Persson utvisade – den senare efter att ha kastat klubban efter Fredricsson i ren frustration. När Lomanov sedan två minuter senare faktiskt lyckade kämpa in 2-2, bara för att upptäcka att domaren redan blåst frislag, gick luften ur blåsvart. Kruse slog in två hörnor, och Boltic gick upp till 4-1 innan utvisningarna var avklarade. Avslutningen blev stökig och irriterad, med mängder av utvisningar. Verner reducerade till 4-2, framspelad av Lomanov, innan två sena Fredricsson-mål satte punkt för den blåsvarta säsongen.


Skytteligan
Verner 28, Lomanov 27, Butta 19, Edberg 6, Ragnarsson 4, Sandor 4, Totta 2, Patte 2, Micke Persson 1, Rolle 1, Engstrand 1

Vår offensiva trio producerade gott om mål. Skytteligan vanns faktiskt av nye Verner Jonsson, som placerade sig strax före superstjärnan Lomanov. Även Butta vaknade till liv på slutet och gjorde en hel del mål – och viktiga sådana – under Elitserien och kvartsfinalerna.


Summering
Sirius stod bra upp i fyra matcher mot Boltic, men tyvärr räckte det inte till för att på allvar göra match av kvartsfinalserien. Det var bara att konstatera att värmlänningarna i slutänden hade ett lite jämnare lag och en lite högre lägstanivå än Sirius. Säsongen som helhet var annars vinglig, men måste ändå få godkänt då Sirius uppfyllde båda sina målsättningar: Vi tog oss till Elitserien, och vi tog oss till slutspel. Fram tills halva Elitserien var spelad så var Siriusspelet ytterst ojämnt och lättstört. Lomanov styrdes bort i fyra matcher av fem, och kvar återstod nio paralyserade blåsvarta spelare där ingen tycktes veta vad som skulle göras. Det var egentligen bara små glimtar av briljans här och där som hade stått ivägen för ett fullständigt fiasko. Men när tränare Sköld hittade ett motdrag och skiftade spelsystemet till ett femmannamittfält fick vi se ett mycket kompaktare Sirius, och nu spelade Sirius jämnt mot vilka motståndare man än ställdes mot. Individuellt så hade nye Verner Jonsson stått för en praktsäsong, och ett annat utropstecken var vår unge målvakt Kylan, som tagit förstatröjan i målet och visade upp en spikrak utvecklingskurva.

Nu inväntade vi en spännande silly season där förväntningarna var höga. Rykten om ryska förvärv hade ju surrat under hela säsongen – och med en andre superryss i form av svågern Anufrienko skulle vi kanske kunna ta ännu ett kliv framåt när det stod 1992 i almanackan?


Profilen

Hallå Verner Jonsson, hur var det att spela i Sirius 90/91?
Det var jättebra och roligt. Det var kul att komma till Uppsala från VSK, och jag kom snabbt in i gänget. Det gick ju bra för mig det året, jag minns att jag gjorde flera bra matcher mot VSK bland annat, och där kände vi att vi kunde vara med i toppen.

Ja, du gjorde ju till och med fler mål än Lomanov den säsongen. Var 90/91 din bästa säsong?
Ja, det kan det nog vara, målmässigt var det definitivt det. Sigge spelade fram mig mycket vilket blev mycket lyckat för mig. Jag gjorde ju nästan bara spelmål eftersom jag inte hade något vidare skott. Tror att jag och Sigge tillsammans var allra högst upp i poängligan det året som anfallspar.

Hur såg din bandykarriär ut?
Jag är ju VSK’are i grunden, och sedan gjorde jag några säsonger i Örebro. Jag hade några bra säsonger i VSK i slutet av 80-talet, men när laget blev bättre och bättre fick jag svårt att ta plats. Så kom jag till Sirius och hade några riktigt bra år där innan jag åkte på en korsbandsskada. Jag kom igen till slutet av säsongen 94/95, men sen bestämde jag mig för att lägga av. Men jag fick kröna karriären med att vara med och gå upp några år senare, jag var hjälptränare under Hydling när vi spelade i division 1, men jag klev in på planen när vi åkte på någon skada och fick en lucka att fylla. Så jag avslutade med att vara med och vinna sju raka matcher eller något sånt!

Hur fungerade det att spela med Lomanov i laget – blev det en one man show?
Ja, det var ju lite så det var: Först kom Lomanov, sedan kom ingenting, sedan ingenting och sedan vi andra. Han spelade ju i ett oerhört högt, ryskt tempo, och det var inte alltid vi andra hängde med i tempot. Men jag var ändå ganska snabb, och det såg ofta ut så att när alla andra dök på Sigge så släppte han bollen till mig och jag kom ren – jag hade en oerhörd fördel där. Sen var ju Sigge skadad ibland, och då visade det sig att vi kunde hålla rätt hög klass ändå. Men det är klart att i de riktigt stora matcherna var det Sigge som avgjorde. Som i World Cup-finalen mot SAIK när vi ledde med 4-0 efter en kvart, då var det ju Sigge. Det var bara han som kunde göra sånt.

Du kom från VSK – hur var rivaliteten mellan lagen på den tiden?
Den var stor, från båda håll, både bland supportrar och spelare. Både när jag var i VSK och i Sirius så var Aros-derbyt den stora matchen. Det var den vi ville spela på annandagen. Nu har ju det tyvärr försvunnit när det har blivit möten mot Örebro och Hammarby istället.

Har du kontakt med bandyn och Sirius idag?
Nej, inget konkret tyvärr, det har jag inte haft på snart 20 år. Det sista jag gjorde var att sitta i sportkommitén tillsammans med Kylan, men sedan rann allt det där lite ut i sanden. Men sen jobbar jag ju som naprapat i Uppsala, och jag har många kunder som kommer till mig tack vare bandyn, det är sponsorer och annat. Så jag pratar ju bandy dagligen, och jag går på matcher ibland när jag kan. Helst när Sirius möter VSK – jag bor ju i Västerås men pendlar till Uppsala.

Och vilka håller du på då, ärligt?

Tja, jag kommer ju från Västerås och är fostrad i klubben, och det går aldrig riktigt ur. Å andra sidan känner jag mig lite närmare Sirius då jag hade väldigt fina år där. Jag brukar göra det enkelt för mig och heja på de som vinner.


Tillbaka till toppen