Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Bandysäsongen 1992/1993

92/93 – säsongen då det mesta hände. Först fick tränare Sköld sparken redan under försäsongen, och den oprövade Hydas kastades in. Sedan gjorde Sirius total succé i World Cup, för att sedan landa tungt i seriespelet. Inför den sista omgången i Allsvenskan kunde blåsvart både åka ur och få spela slutspel.

Läget i laget
Sirius lagbygge hade sedan Lomanoverans start präglats av stabilitet – men inför säsongen 1992/93 var det slut med det. För det första annonserades redan tidigt under våren att en generationsväxling modell större var på gång. Detta innebar att Sirius släppte iväg hela sju spelare ur truppen; Henrik Sundin som gick till Falun, Patte Rönnkvist som valde Kalix och reservmålvakten Johan Molin som gick till VP. Men det var även adjöss med i stort sett hela backlinjen: Micke Persson, Micke Söderman och Matte Söderman föll alla för åldersstrecket, och även trotjänaren Lars-Åke Ragnarsson fick kalla handen. De tre sistnämnda valde alla att avrunda karriären hos lillebror VP, medan Micke Persson la klubban på hyllan.
 
Som om det inte var nog med den stora trupprenoveringen så blev det också oväntad turbulens på tränarposten. På höstkanten, bara några dagar innan World Cup, fick tränare Torvald Sköld plötsligt sparken. Det hade uppenbarligen skurit sig med vissa vitala, företrädesvis rysktalande, delar av spelartruppen. I UNT hette det att Sköld hade ställt för stora krav på Lomanov, och att det funnits en spricka emellan dem under hela förra säsongen. Inför World Cup hade Sköld också uttalat sig på ett sätt där missnöjet lyste igenom: ”Tänk om de [Lomanov och Anufrienko] kunde visa samma inställning att ge allt i alla lägen som till exempel Pinnen Ramström”. Med tiden kröp det fram att länge funnits en stor spricka mellan Lomanov och Sköld, och att Lomanov under förra säsongen gjort mer eller mindre myteri i pausvilan under en seriematch, och samlat spelarna till ett taktiksnack i pentryt – utan Sköld. ”Det var ingen idé att prata taktik med Sköld, han kan ingenting om bandy”, kommenterade Lomanov för UNT, och belyste mer än väl det ohållbara i situationen. I valet mellan Sköld och ryssarna var de senare viktigare för blåsvart, Sköld fick gå, och ersättare blev ikonen Lasse ”Hydas” Hydling som tog steget upp som huvudtränare, med Bo Andemo som assisterande.

Det kom förstås in ett antal nyförvärv också, men ganska blygsamma sådana. Årets profilvärvning var Per-Magnus ”PM” Mårtensson, ung och talangfull Siriusfostrad försvarare som tillbringat de senaste säsongerna i mästarlaget Vetlanda – dock mer på bänken än på isen. Vidare anslöt försvararen Johan Qvist (Oscars pappa) från VP och den offensive Henrik Olsson från Köping, två unga spelare som mestadels kunde ses som framtidsinvesteringar. En ny reservmålvakt, Jonas Karlholm, hittades i Östersund, och  truppen fylldes sedan på med juniorer, där den framfusige Mattias Tapper sågs som den mest lovande. Och sen så skrev ju även supertalangen från Skutskär, Magnus ”Murren” Muhrén, på för Sirius också – men denne backade ur och rev kontraktet efter att mamma Muhrén inspekterat och gjort tummen ner för lägenheten i Uppsala som erbjöds. 

Kvar i truppen återstod sedan tidigare trots allt några kvalitetsspelare: Lars ”Kylan” Kylberg i mål var en av truppens absoluta nyckelspelare, från backlinjen återstod tuffingen Tomas ”Totta” Skjöld, Lennart ”Lelle” Bergman och Janne Olsson, på mitten regerade lagkapten Kjell Edberg tillsammans med hårdskjutande Thomas ”Rekan” Johansson och superryssen nr 2, Vitalij ”Ville” Anufrienko. På halvorna forsade Sandor Banffy och Peter ”Engan” Engstrand fram, och i anfallet spelade naprapaten Verner Jonsson tillsammans med Fredrik Wallin, och – naturligtvis – superryssen nr 1, Sergej ”Sigge” Lomanov.
 
Ett mörkt moln hängde dock över vår isfantom från öst: Det här med utländska proffs var ett nytt fenomen i Sverige, och vid den här tiden fanns det en regel som sade att en utländsk medborgare utan uppehållstillstånd högst fick uppehålla sig i Sverige i fyra år. Denna regel omfattade även idrottsproffs, och betydde att både den blivande blåsvarte AIK’aren Vadim Jevtushenko och vår Sigge Lomanov hade varsitt utvisningshot hängande över sig – i Sigges fall skulle detta bli aktuellt sommaren 1993.

"Rekan har kyla - Kylan har rek-vidd" textsatte UNT denna bild i ett världsrekordförsök i svaga ordvitsar.

Motståndarna
Förra säsongen hade två norrlag, Broberg och Västanfors, lämnat den högsta serien, vilket dessvärre ledde till att starka Boltic flyttades från södra till norra Allsvenskan. Därmed blev det en klar snedvridning i styrkeförhållandena mellan norra och södra serien: tre av fyra semifinallag, eller fem av åtta kvartsfinallag spelade i den norra serien – och skulle slåss om fyra elitserieplatser. Här skulle agnarna sannerligen skiljas från vetet. Sirius skulle alltså tampas med Boltic, med landets bäste målvakt i Mikael Forssell och med den skicklige Ola Fredricsson, vi skulle ta oss an mesta mästarna Västerås, som bland annat värvat in den geniala dåren Pelle Fosshaug, vi skulle återigen drabba samman med våra banemän från vårens kvartsfinaler, Sandviken, tränade av ”demon-Thony” Lindqvist och Stefan Åsbrink som drivande motor, och vi skulle mäta oss mot alltid svårspelade Selånger, med målmaskinen Björn ”Butta” Johansson. Tre stycken svagare motståndare kompletterade serien: Edsbyn, som befann sig i en svagare period, även om liberon Franco Bergman hittat hem igen; Falun, som tappat det mesta av kvalitet under de senaste säsongerna; samt nykomlingen Ljusdal som varit nere i division 1 och vänt, och som nu siktade uppåt med bl.a. den vasse ryssen Maksim Potechkin. 

Serien var alltså rekordtuff, men visst förväntades Sirius klara en elitserieplats. Med den starka försäsongen i ryggen tippades blåsvart t.o.m. som finalkandidat av vissa, och Faluns Peter Isaksson drog till med Sirius som svenska mästare i sitt säsongstips. Favorittryck var något vi behövde leva med säsongen 92/93.


Försäsongen
Försäsongen 92/93 blev faktiskt mer minnesvärd än själva säsongen, tack vare vinsten i en viss prestigefylld turnering uppe i Ljusdal. Hösten inleddes som vanligt med lite rinkbandy, där Sirius vann turneringen i Skutskär, men åkte ur i semifinal mot VSK i Hofors cup. Den riktiga ispremiären spelades också mot VSK – en bra match där Sirius föll med 2-4. Sedan var det Svenssons Cup, där Sirius först slog Nässjö med 5-3, för att sedan falla mot Vetlanda (4-7) och VSK (1-2). Under veckorna som följde spelades det oavgjort mot Sandviken (3-3), och vinstmatcher mot Ale/Surte (6-2) och Hammarby (9-2). Sedan följde det hastiga tränarbytet strax innan avresan till Ljusdal och World Cup – med total succé som resultat (läs mer nedan). Sirius fortsatte sedan på det vinnande spåret med seger i Stockholm Cup där man slog uppstickaren Kalix/Nyborg i finalen med 5-3. Genrepen spelades sedan mot en Uppsalakombination efter att Helenelund hoppat av p.g.a. isbrist, och Sirius vann med 14-2 mot en kombination av spelare från VP, UNIK och Sirius egna juniorer.

Uppställningsmässigt gick Hydas tillbaka till en tremannakedja och formerade backlinjen kring Totta Skjöld som sattes som libero, flankerad av Lelle Bergman och Janne Olsson. Sandor och Engstrand tog varsin halva, Edberg och Anufrienko utgjorde innermittfältet, och Rekan-Lomanov-Verner bildade kedja. I målet stod förstås Kylan, och den mångsidige PM som kunde spela på alla defensiva positioner blev förste avbytare.


Ett hattprytt Sirius och en nybakad tränare på väg mot mot Ljusdal och jättesuccé i World Cup.

World Cup
Och så måste det ju ägnas några rader åt den märkliga och mäktiga World Cup-triumfen i Ljusdal också – Sirius enda verkliga titel i modern tid. Det var ett omskakat blåsvart som åkte upp till Ljusdal, då tränare Sköld fått foten bara några dagar tidigare, och laget coachades nu av en helt nybakad Hydas.

Fre 23 okt: Sirius-Vetlanda 1-5 (1-1), gruppspel World Cup

Och cupen började inte heller bra, med en förlust mot laget vi bara inte kunde vinna mot: Vetlanda. Lomanov gav Sirius en tidig ledning efter att ha sugit upp en retur, och skjutit ett skott mitt i vändningen, men trots att Sirius spelade bra i första lyckades Vetlanda kvittera, och på åtta minuter i inledningen av andra avgjorde de kycklinggula med fyra snabba mål.

Lör 24 okt: Sirius-Zorkij 2-2 (1-1), gruppspel World Cup
Sirius hade kunnat vara ute efter bara två matcher, men med ynka 15 sekunder kvar av matchen fick Anufrienko in kvitteringsbollen till 2-2. Därpå följde en straffläggning där den suveräne Kylan räddade boll efter boll och Kjell Edberg slog in den avgörande elvametaren för Sirius. 

Lör 24 okt: Sirius-Sarpsborg 5-1 (2-1), gruppspel World Cup
Nu behövde vi slå Sarpsborg, strykpojkarna från Norge, och hoppas på rätt resultat i den andra matchen. Och visst gick det vägen via en ganska pliktskyldig 5-1-seger. Sirius var klara för kvartsfinal.

Sön 25 okt: Sirius-Västerås 5-1 (3-0), kvartsfinal World Cup
Sirius hade stapplat sig förbi gruppspelet, VSK hade dansat genom detsamma. Dessutom hade vi redan tre raka förluster mot grönvitt under försäsongen. Men i kvartsfinalen var det Sirius som spelade ut, precis som när man förra hösten tog nio raka segrar och mosade gurkorna med 9-2 på Studan. Det stod 3-0 efter en kvart, och Sirius behöll sedan greppet om händelserna matchen ut.

Sön 25 okt: Sirius-Selånger 5-5 (1-3), semifinal World Cup

Selånger spelade bra i semifinalen, men Sirius lyckades vända ett dåligt läge i matchen – från 1-3 till 5-4 i matchens andra halvlek. Selånger lyckades sedan kvittera på övertid men matchen gick till straffar, och där regerade Kylan. Kjell Edberg slog åter in den avgörande bollen som tog Sirius till final.

Sön 25 okt: Sirius-Sandviken 7-0 (3-0), final World Cup
När Sirius tvingades välja mellan tränare Sköld och bandyfantomen Lomanov valde man Lomanov. Och i finalen mot Sandviken visade ryssen varför valet var det rätta. Drygt en minut hade gått när han sköt in 1-0 från dålig vinkel, framspelad av Rekan, och tio minuter senare hade han skjutit in ytterligare två mål – ett långskott och en hörna. Ett tidigt 3-0-överläge alltså, precis som mot VSK, och den som väntade på att kolsäckarna skulle komma igång väntade förgäves. Lomanov sköt in ännu en hörna till 4-0 i inledningen av andra, och sedan var det bara defilering fram till slutsignalen. Titeln var bärgad, Sirius kunde koras till ”världens bästa klubblag”, och vi hade varit nästan otäckt överlägsna i finalen. Nu var all oro över sillyns turbulens som bortblåst. För himlens ljusstarkaste stjärna fanns det inga gränser.


Allsvenskan Norra

Sön 22 nov: Sirius-Edsbyn 5-4 (1-2), Studenternas
Och förväntanstrycket efter World Cup-triumfen märktes direkt. För trots att Sirius ju programenligt vann premiären så var det mest sura miner efteråt – för dåligt och tråkigt spel sades det. Men det var verkligen dåligt och tråkigt också, iallafall i den första halvleken då Sirius stod helt stilla medan ”Hans Majestät” Åström gjorde kaos med Siriusförsvaret, och Sandors vänsterkant hade stora problem. 0-1 kom rättvist i 24:e då Åström tog emot ett långt utkast, rundade Kylan och la in bollen. En ologisk kvittering följde i 32:a på Sirius andra anfall: Engstrand drog upp ett anfall, väggade med Lomanov, åkte in i centrum och sköt in 1-1 med en backhand. Bortalaget fick dock åter ledningen efter en märklig händelsekedja: Totta rev ned Åström och Byn fick straff som Kylan räddade, men returen gick ut till Dan Jonsson som slog in en lyrboll tillbaka in i straffområdet, och där stod Patric Larsson och slog in 1-2 på tennis. I andra skärpte Sirius ändå till sig rejält och vände på matchen: Edberg spelade fram Lomanov till kvitteringen i 54:e och Lomanov återgäldade tjänsten med att spela fram Edberg till 3-2 i 67:e. Den fenomenale Åström kvitterade, men strax därpå kom det avgörande 4-3-målet när Rekan hittade Verner som kom i fart, gjorde några kvicka dragningar, och satte bollen bakom By-målisen Peter Hildingsson. Lomanov satte 5-3 i 77:e med ett kanonskott i krysset, men Edsbyn reducerade och pressade Sirius ända in i premiärkaklet.

Ons 25 nov: Boltic-Sirus 6-3 (2-2), Tingvalla
Sirius hade gott om demoner bland bortaarenorna i början av 90-talet. Gärdehov var en, Ön en annan, och mot Boltic på Tingvalla hade i aldrig vunnit – och gjorde det inte heller den här gången. Sirius höll dock spel- och målmässigt jämna steg med Boltic en bit in på andra. Lomanov inledde målskyttet med sitt 100:de mål i Siriuströjan efter framspelning av svågern Anufrienko, och Kjell Kruse kvitterade. Lomanov satte sitt 101:a mål i Siriuströjan, Patrik Södergren kvitterade i slutet av halvleken. Sirius gjorde sedan två mål i inledningen av andra, varav det första blev helt felaktigt bortdömt då domaren hävdade att Verner sparkat in bollen; istället kom 2-3 genom Rekan på friläge. Men en tredje Boltickvittering, igen genom Södergren, fick Sirius att slockna och helt tappa spelet. Boltic hade missat en straff under första halvan, och brände en till när Kylan räddade Kruses skott, men målen kom ändå: Kruse satte 4-3 och 5-3, och Södergren fastställde slutresultatet i 77:e.

Sön 29 nov: Ljusdal-Sirius 3-9 (1-5), Ljusdals IP
I Ljusdal trivdes vi iallafall, och tog en komfortabel och enkel seger mot det tippade bottengänget – som dock tog ledningen i 3:e minuten genom den svårstavade Lännart Nilzon. Sirius inledning var darrig, men med Lomanovs magiska klubba kom blåsvart snart in i matchen: ryssen spelade fram Edberg till kvitteringen bara minuten efter ledningsmålet, sedan spelade han vidare en hörna till Rekan som satte 1-2 i 9:e, och så passade han fram Anufrienko till 1-3 i 17:e. Och därifrån var det bara Sirius. Verner prickade stolpen och PM brände ett friläge, innan Edberg satte 1-4 på pass från Verner, och precis innan paus åkte Rekan igenom till 1-5. Blåsvart inledde sedan andra med en målorgie: Anufrienko sköt in 1-6 på retur efter ett Edberg-skott, Engstrand satte 1-7 efter att ha kontrat på en hörna, Lomanov chanssköt och fick in 1-8 och Anufrienko satte 1-9 på straff sedan Verner blivit neddragen – allt detta inom en dryg kvart. Sedan var Sirius mätta och nöjda och drog sig tillbaka, Ljusdal tröstmålade två gånger innan slutsignalen gick. Det var en storsseger, men ändå knappast någon riktig värdemätare, och svårare uppgifter väntade snart.

Ons 2 dec: Sirius-Sandviken 3-3 (2-3), Studenternas
Några 7-0 blev det inte när vi nu mötte SAIK i serien. Det blev istället en medioker match i uselt tempo – ren gåbandy stundtals, men lagen lyckades ändå göra tre mål var tack vare ett vasst skytte. De tre första målen kom på fasta situationer: 1-2 var ställningen efter halvtimmen sedan Anders Jakobsson satt 0-1 på straff orsakad av Totta, Ove Jansson skjutit in 0-2 på hörna, och Lomanov reducerat till 1-2, också på hörna. Sedan kom faktiskt ett snyggt spelmål då Åkerlind fiskade upp bollen vid kortlinjen och la in den till Pumpen som satte 1-3, och sedan ännu ett hörnmål: Rekan till 2-3. Sirius hade förutom målen skapat noll och intet, men höjde sig i andra. Det skapades en del blåsvarta chanser, den bästa då Lomanov åkte igenom och sköt en kanon precis utanför, men med fem minuter kvar var Sirius fortfarande i underläge. Då slog Edberg en lyra in i straffområdet, Henrik Olsson försökte ta ned men missade, men en skymd Grönberg i SAIK-målet reagerade inte när bollen fortsatte sin färd in i mål. Ett slumpmål som gav en värdefull poäng.
Men ett för Sirius ännu värdefullare besked kom dagen efter SAIK-matchen: Invandrarverket meddelade att den s.k. 48-månadersregeln skulle rivas upp och att utländska idrottsmän skulle få stanna i landet så länge de hade ett gällande kontrakt med en klubb. Detta betydde alltså att utvisningshotet som hängt över Lomanov nu var hävt, och han kunde nu till 100% fokusera på vad som hände ute på isen istället. Sirius trea i tabellen, med två poäng ned till SAIK under strecket.

Sön 6 dec: Selånger-Sirius 4-1 (3-0), Gärdehov

Same procedure as every year... Efter en lovande säsongsinledning åkte vi upp till Sundsvall någon gång i början av december, där vi fick stryk av Selånger, vilket var inledningen på en lång formsvacka. Den här gången var det Selångers spelgeni ”Putte” Johansson som sänkte oss, med god hjälp av några usla försvarsingripanden från blåsvarts sida. En lovande första kvart gav ingenting, och sedan var det dags för den första bjudningen då Putte skrinnade loss och sköt ett hårt skott – Kylan gjorde en jätteräddning, men ingen blåsvart var med på returen, och Butta petade in 1-0. Sedan brände Sirius två kvitteringslägen då Verner sköt utanför ur bra position, och Tapper brände ett friläge. Istället kom nästa tokbjudning i 39:e då Engstrand slog en svag bakåtpassning i gapet på Putte, som fick raka spåret fram till 2-0. Och strax därpå kom 3-0 då Lenne Lundberg slog en diagonalpass, både Sandor och Lelle Bergman missade chansen att bryta, och Putte fiskade upp bollen och satte 3-0. Sirius skärpte till defensiven i andra, men skapade inte mycket framåt förrän 82:a då Verner sköt in 3-1 ur snäv vinkel. Ett visst hopp kanske? Nä, det släckte isåfall Putte Johansson när han satte sitt tredje mål tre minuter senare. Sirius fyra, med en poäng ned till jagande Selånger och Falun under strecket.

Ons 9 dec: Sirius-Falun 2-3 (2-2),
Studenternas
Det saknades visserligen inte ursäkter. Skador och sjukdomar började slita hårt på den tunna truppen: Verner hade åkt på lunginflammation, förkylningar härjade i laget, Edberg spelade med en inflammerad fot och Janne Olsson med ett skadat ledband, och bara några minuter in på matchen klev Engstrand av med en axelskada. Men det var ändå en otroligt usel insats mot omärkvärdiga Falun: ”Vi gjorde i stort sett ingenting rätt”, erkände Hydas. Trots allt tog Sirius ledningen genom junioren Tapper på ett hårt skott, men sedan låste sig allt. Patrik Anderbro kvitterade efter kvarten och Christer Andersson gav masarna ledningen på hörna i 25:e. Trots dåligt spel kvitterade Sirius innan paus, då Lomanov försökte åka igenom och fastnade vid straffpunkten; Rekan fångade upp bollen och sköt in 2-2. Men om den första halvan var dålig så blev den andra helt bedrövlig. Ingen lagdel satt ihop med någon annan, alla spelade för sig själva, passningarna gick fel och åkningarna skedde utan tanke. Dessutom bjöd vi på Faluns segermål då Totta spelade bollen till Anderbro, som passade fram Tsyganov till ett friläge i 69:e, och ryssen satte 2-3 bakom Kylan. ”Vi har ingen harmoni i laget”, konstaterade Hydas, och tyvärr såg det ut som om han hade alldeles rätt. Nä, det var en rakt igenom tragisk insats som förpassade Sirius under tabellstrecket, en poäng bakom Selånger.

Ons 16 dec: Västerås-Sirius 5-3 (2-1), Rocklunda

Skade- och sjukdomsläget vägrade ljusna, och nu var det bara Kylan som hade klarat sig undan det förkylningsvirus som gjorde kaos i truppen – på fredagsträningen fanns bara fyra (!) spelare på isen. Utifrån detta gjorde Sirius det ändå bra på Rocklunda, och Kylan höll länge matchen siffermässigt jämn. Visserligen fick han släppa in ett hårt skott från Hans Elis, och Johan Olsson gjorde lite turligt 2-0 på hörna, men sedan slog Rekan till med ett reduceringsmål, efter en fantastisk fin passning från Edberg. Och så lyckades Sirius t.o.m. kvittera i inledningen av andra, då Rekan sköt i muren på hörna, och Wallin lyckades peta in 2-2-bollen. Tyvärr skipades snart en sorts rättvisa i matchen då bröderna Johansson sänkte Sirius – Änsen kastade ut till Ola som spelade fram brorsan till 3-2, och storebror spelade även fram lillebror till 4-2 i 57:e. Mikael Larsson sköt sedan in 5-2 på en hörna som Kylan nog borde klarat (men han räddade också många andra bollar som han inte borde klarat), innan Anufrienko slutligen tröstmålade i slutet på en billig straff. Och Sirius sjönk i tabellen. Nu sexa, två poäng upp till SAIK över strecket.

Lör 26 dec: Sirius-Västerås 2-10 (1-5),
Studenternas
Sirius var en liten varg som utmanat alfahannarna i flocken. Och nu hade vi förlorat striden, lagt oss på rygg och fullständigt blottat strupen. Det var en sorglig syn för de nära 4000 Siriusvänner som letat sig till Studenternas på annandagen 1992. Efter den hedersamma förlusten på Rocklunda fanns det inget att snacka om efter hemmareturen – vi blev fullständigt överkörda. Hans Elis satte 0-1 i 8:e, och tre minuter senare fick Westman in 0-2 på hörna efter att VSK varit först på fyra(!) returer. Slarviga bolltapp på mittplan gav 0-3 och 0-4 innan 25:e minuten. Lomanov fick in en reduceringsboll, men Micke Carlsson satte ännu ett VSK-mål innan halvtid. 1-5 blev alltså siffrorna i den första halvleken, och exakt samma siffror följde i den andra. Bröderna Johansson och de båda blivande blåsvarta Andreas Westman och Göran Rosendahl vände ut och in på Siriusförsvaret, det grönvita försvaret med den ex-blåsvarte Christer ”Kaka” Karlsson var ogenomträngligt, och det krävdes en straff för att Sirius skulle få nätkänning åtminstone en gång: det var Anufrienko som satte dit 2-7 i 71:a minuten. Det var Sirius första tvåsiffriga förlust sedan 1978, det var ovärdigt, pinsamt, och försämrade tabelläget ytterligare: Sirius sexa, med tre poäng upp till Selånger över strecket.

Sön 27 dec: Falun-Sirius 2-6 (0-3), Lugnet

Men vi fick iallafall chansen till en snabb revansch – och tog den. Redan dagen efter kollapsen på annandagen åkte Sirius upp till Falun, och äntligen vann man en bandymatch igen. Det var disciplinerat i alla lagdelar, man släppte knappt till en målchans, och ryssarna fick fart på rören igen. Först var det Lomanov: I 27:e sköt han ett frislag rakt genom Falumuren till 0-1, och drygt tio minuter senare blev han serverad av Faluns Mattias Anderssons dåliga nedtagning och satte 0-2. Sedan var det Anufrienko: Först satte han 0-3 strax innan paus, framspelad av PM, sedan satte han 1-4 strax efter att Falun reducerat på straff, den här gången framspelad av svågern Lomanov. Och slutligen var det Henrik Olssons tur: den unge Köpingstalangen visade framfötterna och satte två mål inom sex minuter, först på pass från Lomanov och sedan från Edberg. En felaktig Falustraff, efter att en Faluspelare fallit på en liggande Sandor i straffområdet, tog hem slutsiffrorna till 2-6. Sirius upp en tabellplacering till femte plats, men fortfarande tre poäng till Selånger över strecket.

Ons 30 dec: Sirius-Selånger 3-5 (2-2),
Studenternas
Sirius hade nu en gyllene chans att komma tillbaka in i elitserierejset, om man bara kunde slå Selånger hemma på Studan i en riktig fyrapoängsmatch. Och det började lovande, men när slutsignalen gick var det medelpadingarna som jublade – och det värsta var att det var helt rättvist. Men det var som sagt blåsvart som hade kommandot från början, och 1-0 kom sedan genom Lomanov på hörna i 12:e. Tyvärr spelade Putte Johansson fram Butta Johansson till en tämligen omgående kvittering, och Sirius fick jaga ledningsmålet igen. Det kom i 26:e, då Verner hittade samma nätmaska på hörna som Lomanov kvarten tidigare. Med det spelövertag man hade borde Sirius nu tagit chansen att sänka Selånger, men ineffektiviteten straffade sig: Strax innan paus trixade sig Lenne Lundberg fram på vänsterkanten och spelade fram Putte som satte 2-2. Och den andra halvleken blev sedan gästernas. Man förvirrade Sirius i presspelet genom att omväxlande transportera bollen längs isen och omväxlande slå lyrbollar längs sargerna. Sedan hängde blåsvart inte med när Mats Fröberg, Peter Nordén, Putte och Butta satte fart, och i mitten av andra kom avgörandet med två snabba mål: först satte Nordén 2-3 på en tveksamt dömd straff, och strax därpå missade Totta en nedtagning, och Bo Eriksson fick fritt fram till 2-4. Sirius fick kontakt när Lomanov satte ännu ett hörnmål till 3-4, men det hjälpte inte. Selånger skapade flest och bäst chanser, och Nordén avgjorde med 3-5 i 81:a. Och nu hade tåget gått: Sirius femma, men med hela fem pinnar upp till Selånger över strecket, och med bara åtta poäng kvar att spela om.

Sön 3 jan: Sandviken-Sirius 3-4 (2-2), Jernvallen

Det fanns ett halmstrå, och Sirius greppade det. Och det var framförallt Kylan som var greppsäker, målvakten höll ensam kvar blåsvart i matchen under den första halvleken i sin dittills bästa match i Siriuströjan – Sandviken kom runt på kanterna och igenom i djupet och kunde haft ledningen med 5-6 mål i paus om det inte varit för vår omutlige målvakt. Sirius tog ledningen när en omarkerad Verner satte 0-1 på ett skott från straffpunktstrakten, men Tomas Påhlsson kvitterade kvickt på hörna. Därefter var halvleken en lång jakt på ett ledningsmål för SAIK, som till slut kom när Kylan tvingades släppa retur på ett skott från Pumpen, och Åsbrink fick in returen till 2-1 i 41:a. Men likväl stod det oavgjort i halvtid sedan Edberg gjorts ned av Grönberg i SAIK-målet, och Anufrienko stänkt dit straffen till 2-2. I andra körde SAIK fast och satsade på soloåkningar och långskott, samtidigt som Sirius steppade upp. Lomanov sköt in 2-3 på hörna i 54:e, och med kvarten kvar klämde Rekan dit 2-4 på ett halvvolleyskott ur liten vinkel. Kylan fick sedan kapitulera för en Påhlssonstraff med några minuter kvar, men några riktiga kvitteringschanser skapade aldrig SAIK. Och Sirius kunde fortfarande nå elitserien – man låg på femte plats, fyra pinnar bakom SAIK, dock med underlägsen målskillnad. SAIK hade två svåra matcher kvar i Boltic och Västerås, men däremellan mötte man Ljusdal, och där kunde de väl inte undgå att vinna?

Ons 6 jan: Sirius-Ljusdal 6-5 (4-1),
Studenternas
Boltic gjorde sitt och vann mot SAIK, och vi gjorde vårt och vann mot Ljusdal – men inte mer än så. För det var fortfarande inte ett Sirius i harmoni som visade upp sig på Studan, det saknades tempo, vilja och fantasi under större delen av matchen. Ljusdal öppnade bäst och frestade den debuterande Jonas Carlholm med ett gäng hörnor, men sedan satte PM 1-0 på Sirius första organiserade anfall. Ljusdal fick sedan utdelning på hörnsamlandet när Lännart Nilzon krutade in 1-1, och matchen stapplade sig vidare. Sista kvarten av första fick Sirius ordning på sakerna: Edberg satte 2-1 på en hörnvariant, därefter blev han nedgjord i straffområdet, och Anufrienko klämde dit 3-1 på straffen, och så avslutade Verner med ett snyggt 4-1-mål – en genomåkning, en tunnel och ett skott. På andra sidan pausen tappade Sirius spelet igen och släppte upp gästerna till 4-3 efter otroligt tafatt spel. Som väl var replikerade Sirius direkt då Anufrienko precis nådde en förlupen boll och lyfte den över Ljusdalsmålvakten till 5-3, och Anufrienko – matchens man – var också inblandad i 6-3 i 72:a då han släppte en precis passning till högerkanten, där Verner tog emot, skar in och sköt mål. Tyvärr lyckades vi ändå inte avsluta matchen på ett förtroendeingivande sätt då Ljusdal ännu en gång tilläts komma ikapp med två mål i 89:e och 90:e minuten. Men det blev ju vinst, och serien levde – Sirius femma med bara två pinnar upp till SAIK över strecket.

Ons 13 jan: Sirius-Boltic 3-6 (2-1), Studenternas

Det såg ett tag ut som att Sirius faktiskt skulle klara Houdinitricket och sno SAIK på elitserieplatsen: kolsäckarna förlorade chockerande nog mot Ljusdal, och Sirius hade seriesuveränen Boltic (som hade vunnit samtliga 12 matcher i serien) i gungning långt in i matchen – men till slut fick blåsvart vika sig ändå. Matchen inleddes med någonting vi sett alldeles för mycket av under säsongen – Siriusutvisningar – och Boltic utnyttjade numerären när matchens man Ola Fredricsson satte 1-0 på hörna. Men Siriusdefensiven, inklusive Kylan, var mycket bra i den första halvleken, och Sirius fick dessutom in några bollar och vände på matchen: 1-1 kom i 22:a när PM gav sig ut på en soloåkning, och 2-1 följde i 34:e genom svågersamarbete; Lomanov drog upp anfallet på vänsterkanten, fick tillbaka bollen efter väggspel med Anufrienko och sköt in ett hårt skott bakom Mikael Forssell. Ett liknande läge minuterna senare lyckades Forssell rädda, och Edberg schabblade tyvärr bort returen. Det blev dramatiskt i andra; Kaj Engström sköt in kvitteringen med ett perfekt skott i 61:a, och Boltic tog sedan också ledningen efter en tveksamt dömd straff. Men Sirius stred för sin elitserieplats, 3-3 kom i 70:e, återigen på ett anfall med Anufrienko och Lomanov där den sistnämnde avslutade med att runda målvakten, och Anufrienko hade även ett läge att ge Sirius ledningen, men missade skottet. En miss som snart straffade sig när Boltic rann ifrån i slutminuterna, Urban Andersson klämde dit 3-4 på hörna i 78:e, och sedan tabbade sig Kylan genom att kasta ut bollen till Patrik Södergren som satte 3-5, och av bara farten kom också 3-6 minuterna senare. Och serien var död. Sirius låg femma, två poöng bakom SAIK, men med en hopplöst underlägsen målskillnad.

Sön 17 jan: Edsbyn-Sirius 8-5 (4-2), Ön

Nu återstod bara att spela av serien uppe på Ön, vilket gav Qvist chansen att debutera. Och där bjöd Blåsvart Edsbypubliken på gladbandy och många mål – flest sådana i fel bur. Sirius var spelmässigt bättre i stora delar av matchen, men Byn var hetare framför målet: Hemmalaget tog en tidig ledning som Henrik Olsson kvitterade på en hörnretur, hemmalaget tog tillbaka ledningen, och Sirius kvitterade återigen genom Anufrienko i en kaotisk situation. Byn gick då upp till 4-2 under loppet av en minut, varpå Sirius svarade med tre raka mål efter pausvilan: Lomanov, Wallin och Lomanov igen, vilket gav ställningen 4-5 med halvtimmen kvar.Men Edsbyn lyckades övertriumfa även detta och avsutade matchen med fyra raka mål: Den blivande blåsvarte Patrik Larsson inledde med att sätta 5-5 på en hörnretur, och Kuben Olsson avslutade med 8-5 i 86:e bakom en uppgiven Kylan.

 Boltic 14
 14 0
 0
 98-37
 28
 Västerås 14 10 1 3
 79-43 21
 Sandviken 14 7 1 6 72-57 15
 Selånger 14 7 1 6 58-56 15
 Sirius 14 5 1 8 55-67 11
 Edsbyn 14 4 2 8 53-81 10
 Falun 14 4 0 10 44-77 8
 Ljusdal 14 2 0 12 41-82 4


Efter grundserien och inför Elitserien
Sirius hade gjort en tvättäkta Ikaros. Efter World Cup-vinsten trodde vi att vi var osårbara, drömde om finalspel hemma på Studenternas – och kraschlandade istället i Allsvenskan. På planen manifesterade sig detta i ett spel som inte hängde ihop; det var individuella prestationer utan samarbete. Det fungerade vare sig framåt eller bakåt, och det hjälpte heller knappast att vi ledde seriens utvisningsliga överlägset – jämfört med snälla VSK hade vi 335 fler utvisningsminuter – det är fyra hela matcher i numerärt underläge.

Starkast av de fyra söderlagen som anslöt såg Vänersborg ut att vara, som trots det monumentala tappet av Pelle Fosshaug hade fått ihop bitarna ganska bra. Nykomlingen Tranås hade också överraskat med att plocka en hel del poäng, i laget fanns den unge Edsbysonen Thomas Liw och ett par bra ryssar i Andrej Pasjkin och Leonid Charnov. Sedan var det Ale/Surte, som trots skarpskytten Joakim Berner, västanforsprodukten Stefan Dovås och veteranen Harri Bergbacka hade haft det tungt i serien, och slutligen hade vi söderjumbon Kungälv, som också hade en Liw – Anders, ny ifrån Broberg, samt en ny tränare i den buttre Sören Persson.


Allsvenskan

Fre 22 jan: Sirius-Ale/Surte 7-0 (4-0), Studenternas
Äntligen föll alla bitarna på plats för Sirius – även om det skulle visa sig vara tillfälligt. ”Vad har hänt med Rekan”, undrade Surtetränaren Thomas Rosberg i tidningen inför matchen angående målskyttens osynlighet under säsongen, och Rekan gav svar på tal: 1-0 i 5:e minuten, då han gav sig ut på en sanslös dribblingsräd från eget straffområde till fiendens, och rakade in bollen i Alemålet. I 10:e, då han sköt in 2-0  på frislag efter petning från Edberg. Och i 16:e, då han pangade in 3-0 på hörna. Sirius kom tillfälligt av sig då Anufrienko missade en straff, men när Henrik Olsson sköt in 4-0 via ett Surteben i slutet av första så lossnade det igen. På andra sidan pausen var det Engstrands tur att måla. Engan, nyligen tillbaka från skada, sköt snabbt in 5-0 ur liten vinkel från höger, och en stund senare tog han emot en precis pass från PM och satte 6-0. Och ryssarna då? Jo, även om de inte syntes i målprotokollet så var det de som låg bakom det mesta, och mot slutet så lyckades iallafall Lomanov med att få in en boll i mål han också: 7-0 efter en solokörning mitt i banan. Det var exakt den start Sirius behövde, det var en uppenbar klasskillnad mellan Sirius och södersjuan, och nu fanns det väl ingen anledning att vara orolig längre?

Sön 24 jan: Tranås-Sirius 6-5 (4-1), Bredstorps IP
Jo, såklart fanns det anledning att vara orolig, för i den andra omgången åkte ned till Tranås och förlorade på ett otroligt onödigt sätt. Tranås spelade en ryskinfluerad bandy med stora ytor som borde passat Sirius perfekt, och dessutom satte Verner 0-1 efter fem minuter. Men efter det tidiga ledningsmålet blev Sirius slarviga och slappa och tappade bort bollarna i resultatlösa soloåkningar, medan Tranås och dess rysstrojka imponerade: Pasjkin satte 1-1 på en målvaktsretur, och strax därpå kom 2-1 efter ett långt utkast, då Fredrik Johansson förpassade bollen i öppet mål. Sedan kom Leonard Charov åkandes in i straffområdet medan Siriusförsvaret tittade på – utom PM som välte omkull ryssen, och Charov slog in 3-1 på straffen som följde. Och Charov blev nedgjord igen, denna gång blev det ett frislag där Pasjkin sköt in 4-1. De första 20 minuterna såg lika illa ut; Fredrik Johansson satte 5-1, Rekan reducerade på straff, men Pasjkin utökade till 6-2 på ett långskott. Sedan – äntligen – vaknade blåsvart. I 64:e kom Verner fri och satte 6-3. Fem minuter senare kombinerade Anufrienko, Engstrand och Rekan, och den sistnämnde satte 6-4-bollen i mål. Strax därpå sköt Lomanov in ett frislag i mål, som tveksamt dömdes bort för spark, istället gjorde samme man 6-5 i 83:e på hörna. Och Sirius forcerade för en kvittering, men förgäves. Närmast kom man när Lomanov sköt på hörna i slutsekunderna, men målvakten Stefan Eriksson greppade bollen, och förlusten var klappad och klar.

Ons 27 jan: Edsbyn-Sirius 4-1 (2-1), Ön
Nu stod vi på randen av en avgrund och tittade ned. Finaldrömmar hade bytts ut mot nedflyttningsmaror när vi förlorade vår andra raka match i Allsvenskan. Och inte fanns det mycket tröst eller hopp att hämta i spelet heller. Byn gick ut med full fart, och Kylan hann rädda lägen från både Kuben och Åström, samt freda målet på en trippelhörna under första halvtimmen. Sedan tog Sirius helt överraskande ledningen när Engstrand petade in en retur sedan Lomanov skjutit på hörna. Men rättvisa skipades tyvärr snabbt när Kuben först kvitterade och sedan satte 2-1 på ett volleyskott ur dålig vinkel. Och 3-1 kom ganska omgående i andra då Peter Törnberg petade in en retur bakom Kylan. Sirius kom ingenvart, Lomanov styrdes helt bort av Stefan Larsson och ingen annan förmådde hota hemmalaget. 4-1 kom mot slutet av matchen då Michael Ståhl slog in en hörna via ett Siriusben. Och Hydas bjöd på en uppriktig sågning av sitt lag: ”Det var helt idéfritt framåt. Det verkar som att många av våra spelare är helt blockerade i huvudet, de rör sig som stubbar på banan.” Nu fick vi genomlida det två veckor långa VM-uppehållet i en prekär tabellsits. Sirius på kvalplats nedåt, femma i tabellen. Tolv plusmål ned till Ale/Surte på nedflyttningsplats, två poäng till Tranås på säker mark, och likaså två pinnar upp till Vänersborg på slutspelskvalplats.

Fre 12 feb: Sirius-Ljusdal 6-2 (3-1),
Studenternas
Sirius spelade två träningsmatcher under det långa VM-uppehållet, en svårare och en lättare uppgift. Först mötte man ryska landslaget i deras genrep inför VM, där Anufrienko spelade med ryssarna, men Lomanov – som nobbat landslaget – hade på sig den stjärnprydda tröjan. Resultatet: 2-8 i baken. Sedan tog man sig an Uppsala BoIS, inte oväntat med bättre resultat: 12-0 till Sirius.
   När serien rullade igång igen ställdes vi mot överraskningslaget Ljusdal – jumbo i grundserien, nu serieledare med tre raka vinster. Det var ett otäckt läge för Sirius nu, men man tog tag i matchen på ett övertygande sätt. 1-0 kom i 6:e, då Rekan spelade ut till höger, där Verner tog emot, rundade försvaret, och satte bollen ur fritt läge. Ljusdal kvitterade tämligen omgående genom Sergeij Zimin på hörna, men Sirius tog tillbaka ledningen i 18:e – en ren repris på 1-0-målet med skillnaden att passningen nu kom från Anufrienko. Och Verner hade uppenbarligen hittat metoden, för även 3-1 kom från samma klubba, ur samma läge. Andra började illa när Lännart Nilzon sköt in 3-2 efter en bjudhörna, och det var match igen. En halvtimmes krampbandy följde innan Lomanov uppenbarade sig som frälsare: 4-2 satt på hörna i 71:a, och 5-2 kom i 86:e efter en läcker rysskombination med svågern. Och så fick dessutom Verner kröna dagen med sitt fjärde mål, 6-2 efter att ha fått en gratischans serverad av Ljusdalsförsvaret. Hoppet levde! Sirius trea, två poäng bakom Ljusdal på slutspelskvalplats. Men endast målskillnaden räddade oss från de otäckare tabellplaceringarna – 5 mål tillgodo på Kungälv under kvalstrecket, 15 tillgodo på Ale/Surte på nedflyttningsplats.

Sön 14 feb: Sirius-Falun 5-2 (3-0),
Studenternas
En fin halvtimme bjöds Studanpubliken på, nämligen den sista halvtimmen av den första halvleken, då Sirius gick upp till 3-0: Verner satte 1-0 i 18:e efter en passning på klubbladet från Anufrienko, tvåan kom strax därpå då Rekan spelade fram Lomanov, som satte full fart rätt igenom Faluförsvaret och sköt in bollen i mål, och trean satte Rekan på hörna i 26:e. Därtill hade Sirius bud på mer i form av lägen för Anufrienko och Tapper – den sistnämnde spelade istället fram Engstrand till 4-0 i inledningen av andra. Men sedan tog det slut på det roliga. UNT kallade den andra halvleken för ”bland det sämsta som spelats på den här nivån”, och att det vore ”positivt i överkant att kalla det för division 1-tempo.” Falun klev upp högt i planen och forecheckade, och förstörde därmed Siriusspelet totalt. Dessutom bjöd Sirius masarna på två reduceringar: 4-1 efter ett hopslag i Sirius straffområde där bollen gick in mellan Kylans ben, och 4-2 då PM slog bollen i bröstet på Ulf Jonsson. Till slut fick Sirius ändå in ett mål till från ingenstans då Totta slog in en hörnretur i slutminuterna. Deppigt för Falun som i och med förlusten fick lämna högsta serien efter åtta säsonger, men peppigt för Sirius som fortfarande hade chansen på en rolig säsongsavslutning. Sirius trea, med en pinne upp till Ljusdal på slutspelskvalplats, en pinne ned till Edsbyn på kvalplats nedåt, och två ned till Tranås på nedflyttningsplats.

Ons 17 feb: Kungälv-Sirius 4-3 (1-0), Skarpe Nord

Nu finns det faktiskt bildbevis på att Lasse Hydling var kal om hjässan redan när säsongen startade. Men annars är det lätt att tro att kalufsen försvann när vår Hydas slet sitt hår efter alla obegripligt svaga insatser under säsongen 92/93. Sirius hade börjat med en mer defensiv och försiktig taktisk i allsvenskan, men ibland kunde det slå över i ren passivitet och handelsförlamning – så också mot Kungälv. Hemmalaget tog en tidig ledning då Håkan Olsson sköt in 1-0 på matchens första hörna i 7:e, och frånsett ett par vassa ströchanser för Sirius då PM sköt i ribban och Lomanov körde igenom, så var det heta hemmaspelare mot Kylan i Siriusburen. Det blev heller ingen bättring i andra, och snart kom dessutom dråpslaget med två hemmamål på tre minuter: Först gav Sirius bort bollen på mittplan, vilket föranledde att Sandor drog ned Kungälvs spelmotor Jukka Ohtonen, och Tomas Harrysson sköt in 2-0 på straffen. Och sedan tog en misstänkt offsideåkande Martin Carlström emot en pass, rundade Kylan och la in 3-0 i 63:e. Nu tordes Sirius börja spela, och redcerade snart två gånger om, först då Engstrand slog in en retur från Lomanov, och sedan då Anufrienko stod för en soloåkning med efterföljande mål. 3-2 i 71:a, och Sirius jagade, men Martin Carlström dödade våra poängförhoppningar när han tog emot ett långt utkast och satte 4-2 i 84:e. En Siriusreducering kom när Anufrienko sköt in 4-3 på straff, men en kvittering var aldrig nära. Och nu skulle den sista omgången bli en rysare utan like. I tabelltoppen låg Ljusdal överst med 9 poäng, och Vänersborg strax bakom med 8. På tredjeplats låg Kungälv på 7 pinnar, och sedan följde ett koppel lag med 6 poäng: Sirius låg fyra med bäst målskillnad, sedan följde Edsbyn och Tranås på kvalplatserna, och så Ale/Surte på den vedervärdiga nedflyttningsplatsen. Sist låg poänglösa Falun. I den sista omgången spelade Sirius-Vänersborg, Edsbyn-Kungälv, Tranås-Ljusdal samt Ale/Surte-Falun. Vilket betydde att Sirius faktiskt kunde nå slutspelet, om vi slog Vänersborg med minst två mål, samtidigt som Kungälv inte vann sin match. Men vi kunde också åka direkt ur, om vi förlorade vår match, samtidigt som Edsbyn, Tranås och Ale/Surte vann – sannerligen ingen omöjlighet. Naglarna lär ha varit tuggade ned till nagelbanden på samtliga Siriussupportrar i februarimånaden -93.

Fre 19 feb: Sirius-Vänersborg 5-2 (3-2),
Studenternas
Så var det dags för vad som måste ha varit 90-talets mest spännande och nervpinande bandymatcher – det var 90 minuter kvar av serien, men fortfarande kunde säsongen sluta med allt från SM-guld till nedflyttning. Sirius fick exakt den start man behövde med 1-0 i 9:e, efter ett fint anfall där Rekan avslutade och Wallin petade in returen. Men fem minuter senare sköt Thomas Söderqvist in 1-1 på hörna, och samtidigt kom siffrorna 0-3 upp på resultattavlan för Edsbyn-Kungälv – bra om vi främst ville undvika nedflyttning, men dåligt om vi siktade på slutspel. Den nerviga tillställningen fortsatte, och efter dryga halvtimmen var ställningen 2-2 efter varsitt straffmål: först fälldes Anufrienko, och Rekan slog in 2-1, och sedan gjordes Dan Hjelm ned, och Mikael Svantesson slog in kvitteringen. Men Sirius spelade bra och tog tillbaka ledningen tre minuter innan paus då Engstrand sköt in en hörna, och samtidigt hade Byn kommit igen och kvitterat till 3-3 – nu var Sirius ett mål ifrån slutspel. Och det målet kom i 59:e, då Totta hittade Lomanov med en fin passning. Och trots att Vänersborg var i den bekväma positionen att man behövde jaga ett mål, utan att ha något att riskera, så presterade man i stort sett ingenting framåt och såg knappt ut att vara intresserade av det heller. Sirius gjorde sitt och säkrade definitivt den nödvändiga tvåmålsmarginalen när Lomanov sköt in 5-2 på hörna i 88:e. Nu återstod bara att vänta in slutresultatet från Edsbyn, och där svängde det: Kungälv hade hamnat i underläge, men kvitterade till 5-5 på slutet och behövde bara ett mål till för att stjäla slutspelsplatsen – men istället avgjorde Byn till 6-5, och Sirius hade klarat sig ur rävsaxen. Det hade varit en fruktansvärt jävla jobbig säsong, men nu fanns allt att vinna.

 Ljusdal 7
 4 1
 2
 22-16
 9
 Sirius 7 4 0 3
 32-20 8
 Vänersborg 7 3 2 2 23-14 8
 Edsbyn 7 3 2 2 29-24 8
 Tranås
 7 4 0 3 32-36 8
 Kungälv 7 3 1 3 22-20 7
 Ale/Surte 7 3 0 4 14-31 6
 Falun 7 1 0 6 20-33 2


Slutspelskvalet
Med den hemska nervpärs som Allsvenskan inneburit så skulle slutspelskvalet nu bli ett rent nöje att spela. Och Sirius som ju kom underifrån försökte ta på sig underdoghatten, även om motståndaren i kvalet inte hörde till de mest skrämmande: Nässjö, som faktiskt var allsvenska nykomlingar, men ändå lyckades ta sig till Elitserien. Väl där gjorde man iallafall inte bort sig fullständigt, och avslutade med en svit på tre förlustfria matcher mot kvalificerat motstånd. I Nässjö hittades bl.a. landslagsliberon Kent Edlund, den hårdskjutande Pierre Sunesson, samt en skicklig rysstrio i Persjin-Pazdnikov-Diakov.  

Hos Sirius hade Hydas försökt stabilisera laget under Allsvenskans gång, och i processen ändrat på ganska mycket. Inför slutspelskvalet spelade nu Edberg libero, medan PM gått in i backlinjen och Totta flyttat upp till högerhalven. Dessutom hade Rekan klivit ned på vänsterhalven, medan Engstrand och Sandor flyttat in i mitten. Och dessutom hade Hydas gått tillbaka på det femmannamitfält som Sköld hade använt, med Rekan på vänsterhalven och Engstrand som innermitt.


Ons 24 feb: Sirius-Nässjö 6-1 (3-0),
Studenternas
Äntligen, äntligen, lyckades Sirius få ut det bästa av laget för första gången sedan World Cup-finalen. Och det var mycket tack vare Lomanov som med två tidiga mål gav Sirius den start och det självförtroende som som väl behövdes: 1-0 kom i 8:e då Engstrand bröstade ned en långpass och spelade vidare till Lomanov, som tog ett par skär, laddade, och sköt in bollen, och 2-0 kom sex minuter senare på en vänsterhörna. Och med den starten i ryggen så vågade Sirius nu spela ett eget spel och vårda bollen, medan Nässjö såg ut som Sirius gjort under hela säsongen med resultatlösa soloåkningar som enda vapen. Nästa mål kom i halvlekens sista minut då PM slog en långpass och Kent Edlund missade nedtagningen, vilket gav Henrik Olsson ett friläge och 3-0. I 58:e kom en rysk reducering då Pazdnikov slog in 3-1. Risk för nerver och kollaps? Inte då, nu växlade Sirius istället upp tempot och dödade kvalmötet helt med tre mål under den sista dryga kvarten. Kent Edlund hade ingen bra dag, i 73:e drog han ned Totta och orsakade därmed straffen som Rekan satte 4-1 på, sedan missade Wallin, Verner och Totta varsitt läge innan 5-1 kom på en hörnvariant genom en ovan målskytt: Sandor. Och minuten senare spelade Rekan fram Verner till 6-1. En femmålsseger var bärgad, och Sirius hade i princip bokat sin plats i kvarten redan efter den första matchen.

Fre 26 feb: Nässjö-Sirius 3-3 (0-0), Skogsvallen
Med 6-1 i ryggen skulle det inte behöva bli spännande, och det blev det inte heller. Det enda som kunde hota lugnet var ett tidigt Nässjömål, och visst fanns det chanser till detta i den första halvleken, men Kylan höll tätt. I 53:e kom till slut ett ledningsmål för hemmalaget när Diakov styrde in bollen, men minuten senare fick Sirius sin första hörna under matchen, och Lomanov klämde in 1-1. Två minuter senare, andra hörnan, och andra målet – Lomanov den här gången också. Och när Verner satte 1-3 fem minuter senare på passning från Rekan var det bara att börja planera för den väntande kvartsfinalen. Nu tappade Sirius lite av tålamodet och disciplinen på slutet, och Nässjö tilläts både reducera och kvittera: Jörgen Karlsson gjorde 2-3 och Diakov kvitterade i 74:e. Men detta spelade naturligtvis ingen roll, och lättade blåsvarta supportrar kunde konstatera att Hydas till slut fått ordning på spelet i elfte timmen. Nu var det bara att njuta av kvartsfinalerna – en oväntad efterrätt efter en middag på överkokt pasta och klimpar i såsen.


Kvartsfinalerna
Boltic eller VSK var alternativen i kvartsfinalen, två ungefär lika omöjliga alternativ, och det blev de förstnämnda. Boltic hade efter att ha rensat grundserien gått aningens sämre i Elitserien där man tappat fyra poäng – men man var förstås fortfarande ett oerhört starkt motstånd. Och Sirius gavs bara en dags uppladdning då man redan på söndagen begav sig mot Karlstad och spökarenan Tingvalla.

Sön 28 feb: Boltic-Sirius 4-1 (2-0), Tingvalla
Det var främst defensiven Hydas hade fått ordning på, och som till slut hade gjort Sirius till ett hyfsat vinnande lag igen. Offensiven hackade dock en del fortfarande, och precis så såg också den första kvartsfinalen mot Boltic ut. Det var två lag som hade otroligt svårt att skapa målchanser, men Boltic lyckades med några fasta situationer, och det räckte: Ola Fredricsson klämde in 1-0 på hörna i 24:e, och den ex-blåsvarte Örjan Gunnarsson pangade in 2-0 på ett 25-meters frislag i 43:e. Sirius kämpade hårt och väl, spelarna samarbetade och hjälpte varandra, men man lyckades sällan eller aldrig passera Bolticförsvaret med den ex-blåsvarte Kjell Berglund i spetsen. Just när Sirius slet som bäst slog Lomanov en riktig indianare i gapet på Fredricsson, och så blev det 3-0 i 72:a. När Sirius till slut fick hål på Mikael Forssell då Rekan sköt in en hörna till 3-1 i 76:e var det försent. Sirius försökte pressa, och då lyckades Boltic naturligtvis kontra – Kaj Engström flög fram på vänsterkanten och slog ett inspel som Patrik Södergren skarvade in till 4-1. På det hela taget var det en bra laginsats, men en kugge felade – Lomanov ville inte riktigt inordna sig utan spelade fortfarande mest för sig själv, och fick därmed heller ingenting uträttat.

Ons 3 mar: Sirius-Boltic 3-4 (1-4), Studenternas
Vad är det sista man vill ska hända på uppvärmningen till en avgörande kvartsfinal? Tja, kanske att laget fixstjärna kastar in handduken. Det var nämligen precis vad Lomanov gjorde inför den andra kvartsfinalen mot Boltic, med en inflammerad armbåge. Redan där gav nog många upp säsongen, men Sirius gjorde ändå faktiskt sin bästa match i slutspelet. Dock hade blåsvart redan givit Boltic ett alltför stort försprång när man väl fick fart på spelet i den andra halvleken. Ett tidigt mål då Tapper spelade fram Verner gav 1-0, och Sirius hade grepp om Boltic de första 20 minuterna, men sedan kvitterade Urban Andersson med ett överraskande isskott. Strax därpå drabbades Sirius av en strängt dömd dubbelutvisning på försvararna PM och Edberg, och Boltic slog till som kobror: Kjell Kruse sköt, Kylan räddade med låret, men Urban Andersson satte returen till 1-2, och bara minuterna senare fick  Kaj Engström kalasträff från långt håll och satte 1-3. Och illa blev värre när Urban Andersson gjorde 1-4 på straff innan halvleken var slut. Men i andra fick Sirius ihop ett offensivt spel och satte rejäl press på Boltic. Rekan satte ganska omgående 2-4 på straff, och när Verner snodde en svag bakåtpass och satte 3-4 i 65:e steg en svag doft av bragd upp ifrån Studenternas isparkett. Tyvärr blommade doften aldrig ut, utan Boltic kunde defensivspela sig fram till en seger, och det skapades i stort sett inte en chans under matchens sista 25 minuter. Och en hedersam förlust är ju också en förlust – nu var Sirius tvungna till tre raka segrar mot svårtuggade Boltic för att gå vidare; en rimligen omöjlig uppgift.

Fre 5 mar: Boltic-Sirius 6-2 (3-1), Tingvalla
Både Boltic och Sirius visste nog att kvartsfinalserien redan var avgjord när Sirius inte lyckades vinna på Studan, och när Lomanovs armbåge dessutom höll honom borta från spel. Det blev därmed en ganska pliktskyldig och formell hemmavinst på Tingvalla. Boltic inledde med ett tidigt 1-0 efter friläge för Patrik Södergren, och Sirius kvitterade i 22:a genom Anufrienko på straff sedan Rekan gjorts ned. Sirius spelade hyggligt, men var ouppmärksamma och slarviga bakåt alltför ofta, vilket straffade sig: I 28:e kastade Forssell ett långt utkast, och Kaj Engström var vaknare än Siriusförsvaret och satte 2-1, och 3-1 kom på kontring efter en Siriushörna och ett långskott från Örjan Gunnarsson som Kylan nog borde ha knipit. Sirius öppnade friskt i andra då Anufrienko direkt satte 3-2, men när Rickard Timmerklev satte 4-2 i 57:e var slaget förlorat. Urban Andersson spädde på med 5-2 med en bra prestation, och Södergren satte punkt med 6-2 i slutminuterna. Det var bara att sätta sig i bussen hem till Uppsala och börja ladda för nästa säsong, som förhoppningsvis skulle bli en mindre skakig resa.


Skytteligan
Lomanov 27, Verner 17, Rekan 16, Anufrienko 15, Engstrand 8, Edberg 5, Henrik Olsson 5, Wallin 3, PM 2, Tapper 1, Totta 1, Sandor 1

Lomanov vann skytteligan för andra säsongen i rad, men ryssen var inte lika bra som säsongen innan, och gjorde dessutom nästan 20 färre mål. Än värre var det för Rekan som minskade målskörden från 40 till 16. Att Sirius aldrig fick ihop delarna offensivt var kanske den största anledningen till den svaga säsongen. Och vem var bäst? Ja, kanske Totta, som började säsongen som libero, klev upp till back, för att avsluta som högerhalv, och för varje hack upp i banan blev han lite bättre.


Summering
Det svängde minst sagt om säsongen 92/93. Slutbetyget skulle visserligen kunna bli ett svagt ’E’, för det blev ju faktiskt slutspel till slut. Men vägen dit var krokig och obehaglig på många sätt och vis, och den vingliga färden genom serierna hade kunnat sluta i en spektakulär krasch. Och så här i backspegeln är det lätt att säga att varningstecknen var många: Ett i stora delar nytt, ungt och oerfaret lag, en lika ny och oerfaren tränare, turbulens och meningsskiljaktigheter i truppen, och orimliga förväntningar från omgivningen... ett recept på en potentiellt katastrofal säsongscocktail. Sirius tog tre felsteg i Allsvenskan – ett fjärde, och vi hade kunnat stirra nedflyttningsspöket i ansiktet. Nu redde Hydas ut situationen på slutet och fick ihop laget till en fungerande enhet. Men det sprakade aldrig om blåsvart, och Lomanov smälte liksom inte ihop med resten av laget (med undantag för svågern Anufrienko). Individuella solokörningar var under långa delar av säsongen Sirius enda vapen, och det var ett vapen som inte bet på mer väloljade motståndarlag.

Frågan var nu vart Sirius var på väg. Tidigare, alltsedan Lomanovs ankomst, var känslan att det tålmodigt och systematiskt byggdes för en SM-final på hemmaplan, och om bitarna bara föll på plats så kunde det hända. Men nu kändes det snarare som att bitarna höll på att falla isär, och Lomanov blev heller inte yngre. Hydas hade fått kämpa under sin första säsong som tränare och var villig att stanna kvar på posten, men skulle han få det? Det var fredagskväll i Karlstad, säsongen har just tagit slut och sillyn tagit vid, och ovissheten om framtiden hängde tung i luften.


Profilen

Hej Totta Skjöld, hur var det att spela i Sirius säsongen 92/93?
Det var bra, det var inspirerande att spela med Hydas som tränare. Jag började som libero i World Cup men flyttade längre upp i planen ju längre tiden gick… och ju äldre jag blev.

Du spelade libero, back och halv under samma säsong – var trivdes du bäst?
Äh, jag har alltid spelat där jag blev tillsagd. Jag hade ju fördelen att vara stark på skridskorna, så jag fungerade väl lite överallt.

Hur var stämningen i laget säsongen 92/93? Blev ni påverkade av konflikterna som var?
Ryssarna var gladare med Hydas som tränare. Stämningen i laget var det inget fel på, sen så är det klart att olika tränare har olika sätt att framföra sitt budskap.

Hur minns du World Cup-vinsten?
Vi slog underifrån hela vägen. Vi blev underskattade av både motståndare och press, vilket säkert gjorde sitt till. VSK körde inte med sitt starkaste lag och Anders Carlsson stod inte i mål till exempel, och SAIK tog också ut segern på förhand. Inför finalen var det fullt av reportrar inne i SAIK’s omklädningsrum, de kom ut tio minuter försent till spel. Och sen körde vi över dem.

Och hur minns du seriespelet?
Bäst minns jag hur min dotter föddes precis mellan kvalet och kvartsfinalen. Jag åkte hem från Nässjö mitt i natten, åkte upp till sjukhuset, och flög till Karlstad för att vara med på Tingvalla.

Och hur fungerade det att fokusera på bandyn mitt i det?
Jo, jag blev matchens lirare i båda de matcherna. Så det måste ju ha fungerat bra.

Du bor i Malmö nuförtiden – inte direkt ett självklart val för en bandyspelare?
Vi flyttade hit för golfens skull. Vi hade länge varit sugna att flytta söderut av den anledningen, och när chansen dök upp att söka samma tjänst i Malmö som den jag hade på PEAB i Uppsala så tog jag den. Jag kunde hålla igång med bandyn i IFK Malmö under några år också, men a-laget la tyvärr ned för några år sedan när de inte kunde hitta någon målvakt. Sedan dess är det nog kört med bandyn i Malmö, så nu är det golf som gäller till 100% för mig istället, jag spelar på PGA National som är en av landets bästa.

Hur ser din relation till Sirius och till bandyn ut idag?
Jag brukar åka till Karlstad och se sonen (Niclas) spela bandy. Och så går man förstås på någon match när man är tillbaka i Uppsala, men det blir väl inte så ofta nuförtiden. Det har blivit att man fått ett nytt nätverk här i Malmö istället.



Tillbaka till toppen