Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Bandysäsongen 1994/1995

Finalförhoppningar förvandlades till kamp om kontrakt. Säsongen 1994/95 blev början till slutet för topplaget Sirius.

Läget i laget

1994/95 var säsongen då Sirius grävde sin egen grav. Klubben gick som väl var inte under, men det blev en nästan 10 år lång period då det blåsvarta bandylaget riktningslöst irrande kring likt en levande död, ständigt på fallrepet, innan man till slut lyckades kravla sig upp ur den fuktiga jorden. Denna mörka framtid var dock inte direkt någonting som märktes av under sillyn sommaren -94. Tvärtom så såg det mesta lugnt, stabilt och tryggt. Visst, vi var fortfarande beroende av Lomanov och Anufrienko, som ju inte blev yngre med åren. Men vi kom från en fin säsong som kröntes med en semifinal, den trygge tränaren Rolf Käck fortsatte lagbygget tillsammans med Lasse ”Hydas” Hydling, vi hade behållit i stort sett hela truppen, och dessutom spetsat till den på ett intressant sätt.

Och det intressanta sättet hette Samuli Niskanen. Finländaren var en fruktad måltjuv som hade sänkt Sirius i vårens semifinaler. I Vetlanda spelade han i ett topplag med nära nog finalgaranti, men Niskanen var helt enkelt trött på den småländska småstadstristessen, och längtade efter människor och intellektuell stimulans. Alltså lyckades Niskanen lockas över till Sirius och till lärdomsstaden där han planerade att studera till civilekonom – och det var en smått sensationell värvning som skvallrade om höga ambitioner i Siriusleden. Säsongens andra nyförvärv var betydligt mindre spektakulärt, men skulle också visa sig mycket mer värdefullt på sikt: Den genomtrevlige Mattias ”Foppa” Forsberg, vid denna tidpunkt en lovande 20-åring från Helenelund. Dessutom fick vi in en ny andremålvakt från Uppsala BoIS vid namn Josef Camilton

Några fick som alltid lämna också, nämligen Thomas ”Rekan” Johansson, som efter sin första succésäsong inte hittat rätt i blåsvart, och den evige och trogne reserven Fredrik Wallin försvann båda till satsande Hammarby i division 1; ynglingarna Dan Andemo och Johan Qvist, som aldrig lyckats slå sig in i truppen, valde VP, och målvakten Jonas Carlholm försvann också. Men kvar hos blåsvart fanns en av landets vassaste målvakter i Lars ”Kylan” Kylberg, försvarslinjen bestod av liberon Per-Magnus ”PM” Mårtensson, den superrutinerade Kjell Edberg och slitvargen, med veteranen Totta Skjöld och unge Mattias Andersson på halvorna. På mitten spelade hälsingarna Patrik Larsson och Björn ”Böna” Eriksson tillsammans med Peter ”Engan” Engstrand, juriststudenten Erik Nord och talangen Mattias Tapper. I anfallet spelade vår favoritvästeråsare Verner Jonsson tillsammans med den ryska gubbduon Vitalij Anufrienko och Sergej Lomanov

Men så var det ju det här med att gräva sin egen grav, vilket var precis vad Sirius bandy började göra 1994, och så här 24 år senare är det omöjligt att inte höra varningsklockorna när dåvarande ordföranden Hans-Göran Tägtström pratade ekonomi med UNT. Klubben hade trots ett sportsligt lyckat 1993/94 backat rejält – minus 600 000 på ett år, hälften p.g.a. för svaga sponsorintäkter, hälften p.g.a. stigande kostnader, och en sammanlagd skuld på 800 000. Receptet för att tackla denna vanskliga situation genom att öka budgeten och höja kostnaderna – den kommande budgeten lades nu med en omsättning på 3,9 miljoner, vilket var en ökning med nästan en miljon. Och Tägtström verkade inte överdrivet stressad: ”Vi har vidtagit de åtgärder vi tror behövs för att öka intäkterna. Nu gäller det att marknaden ställer upp på oss, så räknar vi med att ha rättat till underskottet inom tre år”, förklarade Tägtström, och ”åtgärderna” syftade då på den nyinrättade marknadsgruppen som förväntades dra in den där extra miljonen och lite till. Glädjekalkyler och förhoppningar alltså, Siriusbandyn 94/95 skulle sväva genom serien på en vinge och med en bön, och så här 24 år senare är det omöjligt att inte se varningslamporna blinka illrödare än ett kort från f.d. ordförande Lars ”Lars” Olsson. 

Årets stora nyhet var att fortsättningsserierna efter nyår utökats från enkel- till dubbelserier, eftersom det länge funnits kritik om att alltför mycket stod på spel i dessa serier för att de skulle avgöras i enkelmöten. Alltså blev det sju extra matcher under säsong, och ett betydligt mycket mer krävande och tätt spelschema. 


Motståndarna
I serien hade nykomlingen Katrineholm rasat ur efter en säsong, och ersatts av nykomlingen Falun som studsat tillbaka efter en säsong. En promenad från norr till söder genom serien startar i Kalix, och där funderade Kalix/Nyborg på hur man skulle följa upp sin succésäsong, där man hade pressat VSK till en femte kvartsfinal. Klubbens bästa nyförvärv var det här året inte en spelare, utan den nyanlagda konstisbanan på Kalix IP – visst är det kallt i Norrbotten ändå, men konstisen gav möjligheter till en längre och stabilare försäsong. I Selånger satsade man nytt på ledarsidan då Anders Uhlin flyttade hem från Vänersborg och tog över som spelande tränare. Ljusdal var optimistiska inför framtiden; spelarveteranen Tord Amré hade tagit över som tränare, och man hade värvat en ung och spännande ryss i en viss Micha Sveshnikov. Edsbyn hade gjort fiasko förra säsongen och lovade att det inte skulle upprepas, receptet för detta löd Magnus Öhrlund, värvad från VSK, samt en duktig ryss i Nikolaj Jarovitj. Nämnda Falun hade inte gjort några storsatsningar inför comebacken, men hade rusat genom division 1 med 18 raka segrar, och hade även de en vass ryss i truppen i form av Valerij Grachev. I Sandviken skulle man göra män av de pojkar som lät mamma välja tapeter, och nye tränaren Sören Persson tog med truppen på ett vildmarksläger: ”Hur illa det än blir under säsongen med snö och dåliga isar, så kan det ändå inte bli värre än de här dagarna i vildmarken”, hoppades tränar-Sören. Och så var det slutligen då Västerås, kanske större favoriter än någonsin, med spelare som Göran ”Rosa” Rosendahl, Stefan ”Lillis” Jonsson och Pelle Fosshaug på toppen av sina karriärer. 

Fyra elitserieplatser fanns det, och visst räknade alla med att Sirius skulle knipa en av dem. VSK, den givna serieettan och guldpretendenten, skulle förstås också göra det, och likaså Sandviken, medan Edsbyn och Kalix/Nyborg tippades slåss om den sista platsen. För Sirius del så stannade inte förväntningarna där, utan visst drömdes det om finalspel på hemmaplan bland blåsvarta sympatisörer. Det var kanske inte ett helt troligt scenario, men åtminstone inte omöjligt, och det fanns en viss logik bakom drömmarna – vi hade gjort sillyns allra tyngsta värvning i Niskanen, och skulle vi ta ett steg framåt från fjolårets semifinalspel så var ju finalen den enda möjliga destinationen. 


Försäsongen
Sirius försäsong 94/95 blev ganska svajig och svag. Det fanns visserligen en förklaring till det i de många skadorna som drabbade Sirius redan tunna trupp, men frågan var om den förklaringen borde lugna eller oroa. Verner var först ut med en knäskada som spolierade hela säsongen. Därpå följde en axelskada på Kylan, en ledbandsskada på Engan, en hjärnskakning på Mattias Andersson, en ryggskada på Anufrienko och en meniskskada på Lomanov.

Försäsongen kickades annars igång i september med rinkbandyturneringen Hofors Cup, där blåsvart åkte ut i semifinal mot Edsbyn. Utesäsongen inleddes sen med att Sirius vann Septembercupen i Örebro, där Sirius slog värdlaget med 6-3, förlorade mot Falun med 4-5, mosade Edsbyn med 9-2 i semifinal, och slog Motala i finalen med 6-3. I säsongens första hemmamatch slogs Kungälv på Studan med 6-2, men sen blev det stryk mot VSK med hela 4-11. Svenssons cup inleddes med 2-2 mot Vetlanda, men sedan blev det dubbla förluster mot Boltic (3-6) och VSK (5-7). Sedan blev det storvinst mot det urvattnade ryska storlaget Jenisej med 7-3, torsk mot SAIK med 5-7, och vinst mot Kalix/Nyborg med 3-2. Sedan var det dags att åka upp till Ljusdal för World Cup, där Sirius föll knappt mot Boltic med 2-3, slog norska Solberg med 3-1, och åkte ut mot finska Verkaus på straffar efter 1-1 vid full tid. Genrepet blev slutligen av ett något udda slag: Sirius mötte division 2-laget Uppsala BoIS i DM-final och vann med måttliga 20-0. 

Vid seriestart var truppen ganska återställd från försäsongens alla skador, förutom Verner som troligen skulle missa det mesta av säsongen, och Lomanov som behövde ytterligare någon vecka. Men den tunna truppen var helt klart ett orosmoment – utan Verner hade Sirius endast tillgång till 14 utespelare, och det behövdes inte många skador eller avstängningar för att vi inte ens skulle kunna ställa upp med full trupp. 
Med bibehållen trupp och tränare såg också taktik och startuppställning ungefär likadana ut som under fjolåret, förutom att Niskanen tog skadade Verners plats. Kylan stod i mål, Edberg spelade libero, Sandor och PM var förstavalen på backarna, Totta och Mattias Andersson var halvor, på mitten spelade i första hand Engan och Böna, med Nord som förste ersättare, och i anfallet fick förstås supertrion Lomanov-Niskanen-Anufrienko spela, med Patrik Larsson som utmanare. 


Allsvenskan norra

Ons 9 nov: Västerås-Sirius 3-3 (0-1), Rocklunda
Vi var på stigen mot helvetet – men det hade vi ingen aning om, och inledningen av promenaden var bedrägligt trevlig. Säsongen inleddes nämligen med att ett Lomanovlöst Sirius knep en poäng på Rocklunda mot jättefavoriten VSK. Vinterns första snö föll över Västerås, Sirius ställde upp med ett säckförsvar, och hemmalaget körde fast i snön och i försvarssäcken gång på gång. Visst skapade VSK chanser, men Kylan räddade allt, och inte ens i dubbelt numerärt överläge fick VSK in bollen – istället satte Sirius 0-1 i 26:e då Patrik Larsson klämde in en hörna. Direkt efter paus spädde blåsvart på med 0-2, då Patrik Larsson hittade Anufrienko som la in bollen. VSK fortsatte dock dominera spelet och fick till slut utdelning: Fosshaug slog in ett frislag i krysset, och i 69:e sköt Johan Olsson in kvitteringen på en hörna. Men när de flesta väntade på att VSK skulle sätta ett ledningsmål så slog Fosshaug en passning rätt i gapet på Edberg, som attackerade på vänsterkanten, slog in bollen i straffområdet, där Niskanen dök upp och sköt in sitt första seriemål för Sirius till 2-3. En jätteskräll var på gång, men det blev bara en miniskräll efter att VSK kvitterat med tre minuter kvar: Mikael Erlandsson gjorde ett snyggt men regelvidrigt mål när han åkte på en långboll ur klar offsideposition och slog in bollen på tennis bakom en chanslös Kylan. Men det var ändå ett fantastiskt bra premiärresultat, särskilt med tanke på vilket reservkapital vi hade i Lomanov som förväntades vara spelklar i nästa match.

Engstrand har bollen på Rocklunda.

Fre 18 nov: Sirius-Edsbyn 5-3 (1-1), Studenternas
Eftersom premiärmatchen blev tidigarelagd p.g.a. VSK’s Europacupspel, och den andra omgången blev senarelagd för att undvika krock med Sveriges EM-kvalmatch mot Ungern (där Brolin bröt foten), blev väntan lång på att följa upp premiären. Men till slut var det dags för säsongens första hemmamatch, där det blev en planenlig vinst mot ett kämpastarkt Byn i en tajt match. Den första halvleken var ett rent ställningskrig där lagen gjorde varsitt hörnmål, Byn redan i 4:e genom Per Karlsson, Lomanov kvitterade i 38:e. I andra hände desto mer, och det var en Siriusutvisning på Patrik Larsson som fick matchen att öppna upp sig; plötsligt fanns ytorna där, och Sirius utnyttjade dem. 2-1 satte Anufrienko efter smörpass av svågern, och 3-1 gjorde Niskanen efter att ha tagit ned en långboll från PM. När Byn dessutom åkte på två utvisningar på kort tid borde blåsvart knutit till säcken, men istället slank Edsbyn ur den: Anders Gunnarsson sköt in 3-2 på hörna efter ett slappt rus, och Magnus Öhrlund pricksköt in 3-3 i 74:e. Men så fick Sirius in en växel till på slutet och gjorde de mål som krävdes: Lomanov gjorde igen förarbetet, och Anufrienko sköt in 4-3 i 77:e, och på övertid blev det straff då Patrik Larsson fälldes – 5-3 av tremålsskytten Anufrienko.

Sön 20 nov: Selånger-Sirius 4-2 (0-0), Gärdehov
När gick det egentligen åt helvete för Sirius? Ja, det var nog trots allt inte i matchen på Gärdehov, för att förlora borta mot Selånger ingick liksom i traditionen. Sirius gjorde en offensivt oerhört torftig insats, Selånger låste våra båda halvor, och kvar blev ett stillastående lag där bara bollhållaren rörde sig, och en jädra massa långbollar. I den första halvleken hände ingenting överhuvudtaget, i den andra tog Sirius snabbt ledningen sedan Lomanov hittat Niskanen med en fin framspelning, sedan kvitterade Mats Fröberg med en halvträff. Sirius svarade snabbt när en av alla dessa långbollar hittade fram till Niskanen som satte 1-2 i 59:e, och med drygt en kvart kvar hade Sirius fortfarande ledningen. Men helt i onödan tappade man allt, Selånger pressade på hårt och fick utdelning: Anders Uhlén fick in 2-2 efter en bjudhörna, Peter Nordén klippte in 3-2 i 82:a efter tung Selångerspress, och pensionären Lenne Lundberg solokörde in 4-2 minuten senare. Det var en svag insats, som avslutades med en rent pinsam slutkvart.

Ons 23 nov: Sirius-Falun 5-4 (3-1), Studenternas
Det fanns inga enkla matcher i den här serien. Nykomlingen Falun kämpade sig tillbaka en gång, och en andra gång, och Sirius vann till slut med en hårsmån och en mållinjesrensning. I början såg det i alla fall lätt ut: Lomanov spelade fram Niskanen till 1-0, samme finne satte 2-0 när Sirius kom med fyra man(!) rena mot Falumålet, efter en misslyckad offsidefälla och en påpasslig pass av Edberg; och Anufrienko satte 3-0 på hörna i 23:e minuten. Falun kämpade sig tillbaka in i matchen med reduceringar av Örjan Elfström och av Johan Groth strax efter paus, men precis efter 3-2 slog man ett frislag i gapet på en blåsvart, som gav Niskanen läge till 4-2, och när Anufrienko tog emot en lyrboll från Sandor och satte 5-2 i 60:e så såg saken klar ut. Men masarna segade sig ikapp igen. Den suveräne Grachev åkte slalom genom Siriusförsvaret och satte 5-3, Falun matade vidare långbollar mot ett skakigt Siriusförsvar, och Grachev petade in 5-4 i 84:e. Och i slutminuterna tappade Kylan en boll till Faluryssen Tzyganov, kvitteringsbollen var så gott som inne i mål, men Kjell Edberg dök upp och räddade på mållinjen. En knapp men viktig seger, som höll Sirius på rätt sida strecket – fyra i tabellen, en pinne före Ljusdal.

Fre 25 nov: Sirius-Sandviken 3-4 (2-1), Studenternas
Matchen mot Sandviken innehöll åtminstone en begivenhet: Sirius 2000:e mål i högsta serien, som Böna klippte in ur högervinkel i den i 3:e minuten. Och Sirius spelade dessutom bra matchen igenom, men det blev ändå en förlust i slutänden eftersom Daniel Kjörling i SAIK-målet var så svårflörtad – som i 10:e, då han lyckades rädda Lomanovs straff. 2-0 blev det faktiskt ändå i 18:e, då Niskanen spelade in bollen från vänster, och Erik Nord klippte in den i krysset. Sirius mattades mot slutet av halvleken, gästerna tog över mer och mer, och medan blåsvart hade två man utvisade passade ”Hans Majestät” Åström på att reducera när han stal bollen av Böna strax innan vilan. Och i den stilen fortsatte det dessvärre i andra: Åkerlind kvitterade i 50:e, Anders Jakobsson sköt 2-3 upp i krysset i 60:e, innan SAIK kombinerade sig fram till 2-4, som Pumpen satte i 70:e. Men Sirius kom faktiskt igen efter denna tunga vändning; Niskanen sköt in 3-4 på hörna i 77:e, och sedan hade Sirius gott om kvitteringschanser: Lomanov sköt en frislagskanon Kjörling reflexräddade, och när Edberg fick ett superläge i slutminuten var Kjörling där igen. Sirius blev alltså poänglösa, men spelmässigt var det bra, och kanske började en gryende form synas?

Sön 27 nov: Ljusdal-Sirius 1-2 (0-0), Ljusdals IP
Det kändes som att det fanns något oförlöst hos Sirius så här långt, men poängen togs ju i alla fall – och efter segern i tvåpoängsmatchen mot Ljusdal fanns det absolut ingenting som tydde på annat än elitseriespel efter nyår. Endast tre mål föll i matchen, och de föll dessutom inom en femminutersperiod – annars hände det inte så mycket på Ljusdals IP. Det var ställningskrig, där Ljusdal samlade på hörnor (16 på hela matchen), och blåsvart på utvisningar (sammanlagt 70 minuter). I början av andra fick Sirius fart på rören, började komma runt på kanterna, och utdelningen kom fort: I 52:a spelade Lomanov fram Anufrienko, som bröt in och sköt in 0-1 ur liten vinkel, och direkt efter avslag bröt Sirius anfallet, och Tapper spelade fram Niskanen till 0-2. Det tog inte många minuter till innan hemmalaget satte 1-2 på hörna genom Lars Hedkvist, och sedan blev det inget mer. Ljusdal fick fler hörnor, Sirius fler utvisningar – man avslutade med sju utespelare på banan, men trots detta var rusen prickfria. Sirius fick båda poängen och låg nu stadigt ankrade ovanför strecket. Sirius på fjärde plats, tre poäng före jagande Ljusdal och Edsbyn.

Ons 30 nov: Kalix/Nyborg-Sirius 4-3 (3-2), Kalix IP
’A hard rain’s a-gonna fall’ – och nu började det nog dugga så smått. Sirius spelade dock hyfsat bra på Kalix IP, men föll på hemmalagets vassa hörnskytte och på dess duktige ryss Zalataev. Kalix inledde målskyttet genom Palle Rönnkvist, efter ett långt och målgivande utkast av målvakten Anders Resin. Men sedan var det Sirius som spelade bäst, och Lomanov trivdes på den hårda och fina isen – 1-1 på ett hårt skott ur högerläge, och 1-2 på pass från Engstrand. Tråkigt nog fick Sirius inte sitta i förarsätet särskilt länge, då Kalix vände på matchen innan halvlek med två snabba hörnmål av Zalataev och Palle Rönnkvist. Zalataev satte sedan även 4-2 i 56:e på retur, men det var en viss Urban Förare som gjorde hela jobbet – både uppåkningen och avslutet. Kylan höll sedan tätt, och sista kvarten fick Sirius upp trycket och matade chanser mot Resin i Kalixmålet. Lomanov fick in 4-3 på hörna och blev tremålsskytt, Niskanen fick ett flertal chanser, inklusive ett totalt friläge efter en hörnvariant, men finnen fick inte till det den här dagen. Sirius föll, och strecket kröp närmare. Sirius fyra, men bara en pinne före jagande Edsbyn.

Sön 4 dec: Sirius-Kalix/Nyborg 1-4 (1-3), Studenternas
Söndagen den fjärde december 1994 var dagen då bubblan sprack. Och efter en tid av solsken väntade nu många mulna morgnar för Sirius bandy. Det bandylag som ändå hade sett hyfsat ut under säsongen avslöjades nu som en bluff – stillastående, statiskt, oinspirerat och håglöst. I 14:e minuten fick Sirius en hörna som man missade, tre minuter senare var det dags för en ny hörna som Lomanov vispade in till 1-0 – detta var dock i stort sett Sirius enda två målchanser under matchen. Istället var det Kalix som briljerade: de åkte skridskor, släppte bollen till spelare i fart, hittade ytor framåt och spelade stabilt i försvaret. Och man skapade chanser: Kylan räddade ett flertal frilägen, men Peter Nilsson kvitterade ändå i 26:e, och Palle Rönnkvist fyllde på med dubbla mål innan paus. Efter paus fick Sirius ha mycket boll, men det var snarare Kalix som lämnade över initiativet – och blåsvart skapade inte ett jota, utan körde fast i trötta soloåkningar. Palle Rönnkvist gjorde ytterligare ett mål, och på slutet tappade Totta humöret och knuffade ut en Kalixspelare över sargen, vilket ledde till ett gurgel där Anufrienko drog på sig ett matchstraff. Allt var ett eländes elände, Sirius stjärna hade börjat dala, och det skulle bara fortsätta i den riktningen.

Ons 14 dec: Sandviken-Sirius 4-1 (2-1), Jernvallen
Efter den svaga Kalixinsatsen kom nästa lavett: Samuli Niskanen åkte iväg på landslagsuppdrag och kom hem med en bruten tumme – en månads sjukskrivning väntade. Därmed skulle vi åka till Sandviken utan våra två målgörare då Anufrienko ju var avstängd, och Sirius var plötsligt gigantiska underdogs mot SAIK. Spelmässigt var blåsvart i och för sig inte så dåliga på Jernvallen, men eftersom man saknade all spets så gick det som det gick: Efter inledande chanser för Lomanov, Mattias Andersson och Patrik Larsson så kontrade SAIK på en Siriushörna, och Åkerlind spelade fram Åström till 1-0 i 9:e minuten. Sirius fortsatte spela bra, men Kjörling räddade allt, och i 28:e snappade Murren upp en felpass i Siriusförsvaret och spelade in till Pumpen som satte 2-0. Patrik Larsson reducerade strax därefter på hörna, och i inledningen av andra låg kvitteringen i luften – då gjorde SAIK precis som på 1-0-målet; Åkerlind kontrade på en Siriushörna, och Åström förpassade bollen i mål till 3-1 i 70:e. Och så avrundade Åström med ett fruktansvärt snyggt mål när han snappade upp en kantboll från PM’s klubba, lobbade bollen över Kylan, rundade densamme, och slog in 4-1 i mål på tennis. Vidrigt – och vidrigt snyggt. Och till råga på eländet så skrällde Byn och slog VSK på Rocklunda – Sirius var nu femma med tre pinnar upp till slutspelsplatsen. 

Sön 18 dec: Sirius-Ljusdal 2-4 (1-2), Studenternas
Självförtroendet var som bortblåst. Sirius spelade tafatt och fantasilöst, och verkade pressade av tabellens verklighet. Mot Ljusdal öppnade man bra och tog ledningen i 10:e sedan Lomanov väggat med Mattias Andersson och klippt in bollen. En bra start som kunde gett råg i ryggen – men istället tappade Sirius allt. Kvitteringen var bara en tidsfråga, och den kom efter en halvtimme då Thomas Rosdahl föste in en retur efter hörnskott av Sveshnikov, och 1-2 kom då Maksim Poteshkin körde solo genom halva Siriuslaget. Ingenting blev bättre av pausvilan, Lars Hedkvist pangade tidigt in 1-3 på hörna, och isen på Ljusdals planhalva fick ligga mer eller mindre orörd. Ända tills 73:e då Sirius stack upp, och Patrik Larsson petade in 2-3 på retur efter skott från Anufrienko. Lite nerv i matchen kanske? Nej, istället dödade Stefan Nordlund tillställningen med sitt 2-4-mål, ensam mot fyra Siriusförsvarare. ”Vi måste tillbaka till bandyns ABC”, sa en bekymrad Käck efteråt, och det var bara att instämma. Vi startade säsongen som en toppkandidat, men fick nu ta stryk av medelmåttiga Ljusdal på hemmaplan – och det fullständigt rättvist. Sirius nu sexa i tabellen, fem pinnar bakom Byn på fjärdeplatsen. 

Ons 21 dec: Falun-Sirius 5-5 (2-4), Lugnet
Inte heller mot nykomlingen Falun lyckades Sirius bli ett vinnande lag igen, men man slapp i alla fall en femte rak förlust. En pigg Lomanov öppnade matchen på ett sätt som lovade bättre, när han sköt in 0-1 på hörna i 15:e, och satte 0-2 på pass från Patrik Larsson tio minuter senare. Tre raka hörnmål följde sedan: Först Anders Hedlund och Örjan Elfström när Falun jobbade sig ikapp till 2-2, och sedan Lomanov som återställde ordningen till 2-3. Sedan satte Tapper 2-4 i slutet av halvleken efter en Falutabbe, och gav Sirius ett bra läge inför andra – som man inte tog. Falun satte tidigt 3-4 sedan Hedlund tagit emot en diagonalboll och skjutit i mål, men Patrik Larsson replikerade med 3-5 på ett vänsterskott i 55:e. Det borde ha avgjort matchen, men Falun segade sig ikapp igen: Stefan Birath slog in ett frislag, och Ulf Jonsson fick in 5-5 på hörna i 78:e. Kryss var dock inget av lagen nöjda med, och tempot höjdes ordentligt på slutet: Falun kom nära då Elfström kom helt fri mot Kylan, men målvakten räddade, och Sirius hade 5-6-bollen inne i mål då Patrik Larsson slog in en retur, men domare Lars Kallerud dömde mycket tveksamt bort målet för offside. ”Finns det liv så finns det hopp”, tyckte Rolf Käck efter matchen, men sanningen att säga fanns det inte mycket hopp längre, i alla fall inte om en elitserieplats. Sirius upp till femte plats, men med sex poäng upp till Kalix över strecket, och lika många kvar att spela om.

Mån 26 dec: Sirius-Västerås 4-7 (2-3), Studenternas
Det blev en avslagen annandagsfest det här året. 2501 låter kanske som en hygglig publiksiffra, men det närmade sig ändå en halvering jämfört med två år tidigare. Och hoppet om att Sirius skulle hitta en vinnande form infriades heller inte. Den första halvleken var visserligen jämn, där Böna satte ett tidigt ledningsmål i 3:e, som Fosshaug kvitterade på hörna fem minuter senare. Därefter fick Foppa glädjen att sätta sitt första Siriusmål till 2-1, på passning från Anufrienko, varpå Sirius hade sin bästa period under matchen med flera chanser till 3-1 – särskilt ett närskott från Anufrienko som ”Änsen” Carlsson räddade med en benparad. Istället smällde Fosshaug in en till hörna till 2-2, och ”Bissen” Larsson sköt in 2-3 i öppen bur medan Kylan var på utflykt. Patrik Larsson gav sköt Sirius in i matchen igen med 3-3 på hörna i början av andra, men sedan gasade VSK medan Sirius tittade på: Hans Elis satte 3-4, Westman gjorde 3-5 på straff, Johan Olsson sköt in 3-6 på hörna, och Rosendahl spelade fram Westman till 3-7. Patrik Larssons tröstmål på hörna i slutminuten var det enda, lilla, glädjeämnet som återstod. Och nu var det definitivt: På andra sidan nyår väntade den skärseld som gick under namnet ”Allsvenskan”. 

Ons 28 dec: Edsbyn-Sirius 4-3 (3-0), Ön
Edsbyn: sex raka vinster; Sirius: sex raka utan vinst. Det kunde bara sluta på ett sätt på Ön, och det gjorde det också, även om blåsvart stretade på bra i andra. Men då hade man redan spelat en första halvlek där By-spelarna inte tog ett felskär, och där Jarovitj totaldominerade: ryssen satte 1-0 på pass från ”Kuben” Olsson, 2-0 på en hörnvariant, och fixade straffen som Hammarström slog in till 3-0. Sirius hade dock inte givit upp och fick snabbt kontakt i andra, sedan Patrik Larsson satt 3-1 på en hörnvariant, och Böna spelat fram Anufrienko till 3-2 i 50:e. Edsbyn replikerade snabbt när Kuben slog en smörpass till Per Karlsson, och 4-2 satt bakom Camilton, som fick göra debut i seriesammanhang denna dag. Men Sirius gav inte upp så lätt, och i 80:e la Böna dagens andra assist till Patrik Larsson som sköt 4-3 i krysset, och både Lomanov och Larsson hade sedan fina kvitteringschanser. Av dessa blev dock inget, och det slutade som alla förväntat sig. Edsbyn: sju raka vinster; Sirius: sju raka utan vinst. 

Fre 30 dec: Sirius-Selånger 3-1 (1-0), Studenternas
Sirius hade vid en 16-målförlust faktiskt kommit på sista plats i serien – vilken otänkbar förnedring – men så illa gick det inte. Istället vann vi till sist igen en match, efter mer än en månads segertorka, även om det inte direkt var någon klang-och-jubel-föreställning. Den första halvan var lika andefattig som vanligt, ända tills Böna plockade upp bollen framför mål med minuten kvar, drog sin back och sköt in 1-0. Stefan Persson kvitterade direkt på hörna i andra, men det var ändå Sirius som hade den bäste hörnskytten denna dag: Lomanov, som sköt in 2-1 i 70:e, och sedan dundrade in 3-1 i 86:e. Segern, tillsammans med krysset mellan Ljusdal och Falun, gav Sirius en femteplats i tabellen, visserligen betydelselöst inför fortsättningsserien, men det såg ändå lite bättre ut. 

 Sandviken 14 
 11 1 
 2 
 91-47
 23
 Västerås 14 9 2 3 
 83-58 20
 Edsbyn 14 9 0 5 70-64 18
 Kalix/Nyborg 14 8 1 5 68-60 17
 Sirius 14 4 2 8 42-52 10
 Falun 14 2 5 7 59-71 9
 Ljusdal 14 4 1 9 51-66 9
 Selånger 14 3 0 11 35-81 6


Efter grundserien och inför Allsvenskan
Sirius hade siktat mot stjärnorna, men inte ens nått trädtopparna. Nu var man istället kvar nere bland buskagen inför fortsättningen av säsongen. Och det var förstås en gigantisk besvikelse. 

Blåsvart hade svårt med det mesta; men målproduktionen var det stora sorgebarnet: Ynka 42 gjorda mål, eller ett snitt på exakt tre per match var inget annat än uselt för ett lag med toppambitioner. Redan innan säsongen lyftes Sirius tunna trupp fram som det stora orosmolnet, och då gick det förstås som det går när man inte har råd med skador – man får skador. Och vi hade verkligen inte tumme med turen den här säsongen, för det var just den kroppsdelen som gick sönder på både Edberg, Engstrand och Niskanen. Och dessutom hämmades Lomanov av ett krånglande knä. Skadorna ledde till att Sirius började förlora, vilket dessutom tydligt satte sig på självförtroendet hos resten av truppen. 

Men nu fick Sirius en ny chans i Allsvenskan. Vi gick visserligen miste om publikmatcherna i Elitserien, men en plats i topp-2 skulle ge Sirius en skjuts rätt in i slutspelet, och den vägen var kanske rentav lättare än den genom Elitserien? Till Allsvenskan anslöt nu de fyra bottenlagen i söder: Femteplacerade Motala var bara ett poäng och ett minusmål från Elitserien, här var det Tomas Påhlsson, den blivande blåsvarte ”Fille” Cederbaum, och målvakten Dennis Gustafsson som tillförde mest. Hos sjätteplacerade Nässjö handlade det mycket om ryssen Igor Gapanovitj, samt skarpskytten Pierre Sunesson och den f.d. storstjärnan Patrik ”Putte” Johansson. För sjundeplacerade Kungälv hade säsongen präglats mycket av en spelare som inte spelade för Kungälv: Skyttekungen Kjell Kruse hade skrivit på för västkustklubben, men ångrat sig, och parterna var nu inblandade i ett trassligt kontraktsbråk – istället levde man nu mycket på den unge RInat Shamsutovs klubbkonster. Återstod gjorde säsongens strykpojke Örebro, nykomlingar med svag ekonomi och ett lagbygge därefter. 

På skadefronten så ljusnade det åtminstone tillfälligt för Sirius. Niskanens tumme blev bättre för varje dag, och hoppet var stort att han skulle vara tillbaka till premiären mot Motala, och Verner var nu fit for fight och gjorde comeback i Siriustruppen. Favorittrycket var dock en press Sirius inte slapp undan – alla räknade med att förstaplatsen i tabellen var vikt åt blåsvart.

Allsvenskan

Ons 4 jan: Motala-Sirius 4-3 (1-0), Motala Isstadion
Sirius behövde en bra öppning på serien, men fick istället en match där man dominerade över 90 minuter, men sänktes av Motalas effektivitet, och inkasserade en ny uddamålsförlust. Första halvlek var en tillknäppt historia, där Sirius skapade de få målchanserna som sågs, men Motala gjorde det enda målet: Sandor välte Fille Cederbaum i en kontring efter en kvart, och Håkan Rohlén slog in straffen. Direkt i andra satte Mikael Andersson 2-0 för Motala efter en försvarsmiss, och strax därefter drabbades Sirius på nytt av en skada, då PM kravlade av planen med ett skadat knä efter en närkamp. Men blåsvart kom igen, Lomanov bombade in 2-1 på hörna, och det luktade kvittering på Motala Isstadion när Sirius pressade på. Men så slog hemmalaget till med två snabba kontringar: i 64:e trampade Patrik Spångberg enkelt runt på vänsterkanten och spelade fram Påhlsson till 3-1; i 68:e missade Sirius i vänsterförsvaret, och Spångberg fick läge till 4-1. Nu öste Sirius på för fullt, och lyckades också skapa spänning i matchen: Lomanov sköt in en till hörna till 4-2, och Niskanen petade in en retur efter skott av Patrik Larsson till 4-3 i 83:e. Sju minuter kvar att pressa på, och Sirius pressade, men fick inte in kvitteringsbollen. Och blåsvart fick inleda den ödesmättade Allsvenskan med en förlust. 

Fre 6 jan: Sirius-Ljusdal 3-3 (2-1), Studenternas
Säsongen 1994/95 var att skedmatas med besvikelser, vecka ut och vecka in. För inte heller i Allsvenskan kunde vi tydligen vinna – med 32 sekunder kvar hade Sirius fortfarande ledningen, med 31 sekunder kvar fick Kylan plocka Ljusdals kvitteringsboll ur målet. Men slutresultatet får ändå sägas varit logiskt i en match där lagen följdes åt från början till slut. Ljusdal inledde bäst och tog också ledningen genom Potechkin efter en kvart, men i slutet av första skruvade Sirius upp tempot och vände på resultatet: Niskanen kvitterade kyligt i 38:e, och Engstrand slog in 2-1 några minuter senare. Ljusdal startade även den andra halvleken piggt, och stavningskingen Lännart Nilzon kvitterade drygt tio minuter in, men sedan var det Sirius tur att föra igen. Anufrienko satte 3-2 i 75:e, och blåsvart hade sedan flera chanser att avgöra, bl.a. genom ett närskott av Lomanov som Lars Öhman i bortamålet räddade. Och så kom då den ödesdigra slutminuten då Nilzon attackerade på vänsterkanten, och upptäckte medspelaren Jon-Anders Åhs helt övergiven i Sirius straffområdet. En passning på klubbladet, och Åhs kunde enkelt lägga in 3-3 bakom Kylan. ”Det är ett hårt bandyliv just nu”, summerade Käck fredagskvällen. 

Fre 13 jan: Sirius-Örebro 5-1 (0-0), Studenternas
Mot usla ÖSK lyckades Sirius till slut ta sin första seger i Allsvenskan, men då nöjde man sig ändå med att spela bandy i 20 minuter – så lång tid tog det nämligen att göra alla fem målen. I den första halvleken blev det däremot inga mål; närkingarna såg ut att ha rest till Uppsala med målet att spela på 0-0, och så långt lyckades man med det. Sirius körde fast i försvarssäcken gång på gång, och kom inte närmare än ett ribbskott från Anufrienko på hörna. Men direkt i andra lossnade det: Minut 47: Triangelspel mellan Lomanov, Anufrienko och Patrik Larsson, där den sistnämnde satte 1-0. Minut 48: En uppåkning av Lomanov, och en perfekt passning till Engstrand, som bröt in och sköt in 2-0. Minut 54: Lomanov sköt, och på returen höll sig en säsongsdebuterande Verner framme och petade in 3-0. Minut 57: Lomanov sköt ett stenhårt frislag som Örebromålvakten styrde in till 4-0 med en misslyckad benparad. Minut 67: Anufrienko spelade fram Böna som sköt in 5-0. Men sen var det slut på det roliga. Sirius drog sig tillbaka och lät även ÖSK reducera genom den välbekante Henrik Sundin, och vad värre var så klev Lomanov av i slutet av matchen med en skadad ljumske. Sirius fyra i en tät tabell. En poäng upp till Nässjö på slutspelsplats, två plusmål ned till Ljusdal på kvalplats, en poäng ned till Kungälv på nedflyttningsplats.

Sön 15 jan: Nässjö-Sirius 1-2 (0-1), Skogsvallen
Sirius tog en andra rak seger i en tät och tuff match i Nässjö, innehållandes tre hörnmål, varav två i rätt bur. Patrik Larsson inledde med att klämma in en hörna i 6:e minuten sedan Nässjöruset gått helt fel. Blåsvart drev händelserna i den första halvleken utan att för den sakens skull skapa jättemycket; dock hade vi möjligen en andra boll inne då Verner sköt en hörna som räddade på, eller kanske innanför mållinjen. I andra blev det mera Nässjö, och allra mest på hörnor. Hemmalaget fick en hel del farliga skott igenom ruset, men Kylan gjorde ett flertal starka räddningar. Till slut, i 73:e, fick skarpskytten Sunesson in bollen. Men Patrik Larsson var inte klar än, och sex minuter senare gjorde han sitt andra hörnmål när 1-2 gick in via stolpen. Nässjö skapade sedan två riktigt vassa kvitteringschanser och Kylan räddade båda: Först kom Johnny Ljung i ett friläge som Kylan klarade, och sedan kom han ut och avvärjde Gapanovitjs läge innan ryssen ens kom till skott. Sirius trea i tabellen, en pinne upp till Selånger på slutspelsplats, en ned till Nässjö på kvalplats, och tre ned till Kungälv på nedflyttningsplats. 

Ons 18 jan: Kungälv-Sirius 4-4 (2-3), Skarpe Nord
I typiskt Kungälvväder med regn och hagel, och utan de ännu skadade PM och Lomanov, fick Sirius med sig en pinne från västkusten. Och främste poängräddare var Samuli Niskanen, som satte 0-1 redan efter en och en halv minut, då Mattias Andersson bröt ett utkast och spelade fram till Niskanen som placerade in ledningsbollen. Blåsvart gjorde även nästa mål, då Patrik Larsson fick in 0-2 i en trasslig situation, innan Peter Adolfsson tog emot en långboll och reducerade. Det var många långa lyft med hänsyn till vädret, men 1-3 var ett snyggt solomål längs isen, då Niskanen gasade ifrån på vänsterkanten, skar in och sköt in bollen, men den unge och talangfulle Shamsutov reducerade innan paus. Ett passivt Sirius tittade sedan på när Shamsutov sköt 3-3 upp i nättaket, och Håkan Olsson satte 4-3 på hörna inom två minuter, och 5-3 hade det nog också kunnat bli när Kylan var överspelad, men Edberg rusade till och rensade bort bollen framför Adolfsson vid öppet mål. Sirius tog sig dock samman, och det var Niskanen som skötte ruljangsen: framspelad av Patrik Larsson lyfte han bollen över liggande målvakt, och 4-4 hittade in i målet via stolpen i 73:e minuten. Trots klart mer spelbara förhållanden mot slutet hittade Sirius aldrig ur långbollandet, och det stannade vid ett oavgjort resultat. Sirius fyra, två poäng bakom Selånger på slutspelsplats, två före Nässjö på kvalplats, tre före Kungälv på nedflyttningsplats. 

Fre 20 jan: Sirius-Falun 1-1 (0-0), Studenternas
Det här var så långt ifrån de toppmatcher mot landets bästa bandyspelare som man drömt om. Istället fick vi kriga och kämpa i Allsvenskan i matcher som denna; Blåsigt och eländigt, och en urtråkig defensiv bandy som fick publiken att gäspa käkarna ur led. I den första halvleken var det Falun som dominerade: Kylan räddade ett friläge från Ulf Jonsson, och sedan kom man i ett två-mot-ett-läge efter Siriusslarv, men strulade bort avslutet. Falun inledde även andra bäst, då Tzyganov fick öppet mål och sköt utanför, men sedan tog Sirius över spelet. Målgörandet behövde man dock hjälp med: 1-0 kom då Mattias Andersson slog en långboll, och Faluns Anders Hedlund försökte spela hem bollen, men förpassade den i eget mål istället. Hedlund fick sin revansch då han klämde in 1-1 på hörna fem minuter senare – ”Skönt att det var han som fick göra Faluns mål”, kommenterade den alltid lika empatiska Käck händelserna efter matchen. Efter detta hade Sirius bud på straff då Niskanen blev neddragen i straffområdet, men av detta blev det inget, och matchen gick helt i stå sista tjugo då inget lag vågade anfalla.

Sön 22 jan: Selånger-Sirius 0-6 (0-3), Gärdehov
Man kan säga att Sirius imponerade två gånger under säsongen 1994/95: premiären – och den här matchen. På skräckarenan Gärdehov hade vi samlat på uddamålsförluster, nu klaffade plötsligt allting, och på bara 20 minuter hade Sirius avgjort matchen: 0-1 kom i 4:e, då Niskanen kom helt fri och osjälviskt spelade fram den lika fria Patrik Larsson till ledningsmålet. 0-2 kom i 12:e på en hörnvariant, där Niskanen spelade fram Mattias Andersson, och 0-3 kom i 21:a på ett elegant anfall där Andersson, Larsson och Anufrienko alla var inblandade i förspelet, och Niskanen agerade avslutare. Snön, som föll stilla ifrån avslag, tilltog under matchen och gjorde spelet mer oorganiserat, men Sirius fortsatte ändå att producera mål i andra halvlek när Patrik Larsson tidigt stänkte dit 0-4 på hörna. Niskanen var på väg igenom ett flertal gånger, men stoppades av Selångers enda alerta spelare ”Dallas” Dahlsten; i den 76:e kom han till slut loss, och satte 0-5 på pass från Böna. Och så avslutade Edberg med att göra mål för första gången på två år, när han fyllde på i andravågen och slog in 0-6 i 83:e. Sirius såg ut att äntligen ha hittat självförtroendet, och nu var det bara att hoppas att det inte skulle pysa ut igen under det två veckor långa VM-uppehållet. Sirius trea i tabellen, två poäng upp till Ljusdal på slutspelsplats, tre ned till Nässjö på kvalplats, fyra ned till Motala på nedflyttningsplats. 

Ons 8 feb: Sirius-Selånger 2-1 (1-0), Studenternas
Under VM blev det förstås träningsmatcher för Sirius, där unga talanger som Andreas Lindström och Håkan Kyller fick chansen – en seger mot U23-landslaget med 5-4, och en mot division 1-gänget Helenelund med 6-4. 
   När VM var över och serien skulle starta igång igen var våra två VM-deltagare Niskanen och Anufrienko slitna och jetlaggade, medan den tredje storstjärnan Lomanov var sliten på hemmaplan med onda ljumskar. Så det var med en skamfilad trupp Sirius tog sig an Selånger i returen. Och det blev en riktigt trist och underhållningsbefriad match, men ändå en seger som tog Sirius upp på slutspelsplats. Patrik Larsson sköt in 1-0 på hörna i 11:e, och Sirius hade två till chanser i första i form av en straffsituation och ett farligt hörnskott från Lomanov – annars hände inte mycket. Peter Nordén kvitterade direkt i andra, men strax därpå gav Selånger bort en bjudhörna, och Lomanov sköt in 2-1. Sirius fick igång ett smånätt spel i andra, men det ledde i stort sett inte till några målchanser. Selånger visade inte upp mycket mer, men hade en vass kvitteringschans då Kylan räddade ett skott med en benparad, och Mats Fröberg petade returen i stolpen. Till slut hade Sirius ändå deffat hem en seger, och Käck var nöjd med det: ”Jag sitter hellre och försvarar vårt spel efter en vinst än tar emot beröm efter bra spel och en 3-4-förlust”. Sirius tabelltvåa och på slutspelsplats, fyra plusmål ned till Ljusdal på okval, tre poäng ned till Selånger på kvalplats och fem ned till Nässjö på nedflyttningsplats.

Fre 10 feb: Falun-Sirius 4-1 (0-0), Lugnet
Domare Christer Johansson, Bodafors, var lite av 90-talets Kandell – man visste aldrig vad man skulle få. Den här dagen fick man en bedömningsnivå som var så obegripligt låg att det utdömdes 60 utvisningsminuter bara under den första halvtimmen, trots att matchen inte var speciellt tuff eller ful. Detta var också en anledning till att nästan ingenting hände i den första halvleken, de två decimerade lagen kände på varandra och drog sig försiktigt tillbaka. Känslan var att det första målet skulle bli viktigt, och det var nära att Sirius gjorde det när Lomanov sköt ett frislag som räddades med en benparad, och ännu närmare när blåsvart fick straff och Patrik Larsson prickade stolpen. Istället kom 1-0 i 65:e då Sirius missade en nedtagning, och Lasse Andersson rundade Kylan och la in bollen. Sju minuter senare sköt Anufrienko ett frislag som hittade in i Falumålet till 1-1, men repliken kom snabbt då Ulf Jonsson sköt in 2-1 strax under ribban, så hårt att Kylan knappt reagerade. Sirius startade förstås kvitteringsjakten men kom aldrig riktigt nära, och istället dödade hemmalaget matchen med två sena mål: Ulf Jonsson och Örjan Elfström. Patrik Larsson kunde inte hålla inne med domarkritiken efter matchen, och en sårad domare Johansson replikerade: ”Jag erkänner att jag var dålig idag, men den där kommentaren kunde du väl hålla inne med.” Sirius tappade slutspelsplatsen och åkte ned till en tredje plats, med två pinnar upp till Ljusdal, två ned till Kungälv på kvalplats och fem ned till Nässjö på nedflyttningsplats. 

Sön 12 feb: Sirius-Kungälv 3-2 (1-1), Studenternas
Sirius bandy var verkligen i en nedåtgående spiral på alla plan. Nu svek publiken också – totalt. Till denna match dök det upp 325 åskådare på Studan, en helt chockerande dålig siffra för en klubb som var van med publiksiffror upp mot 2000. Och därtill fick de 325 åskådarna se en klen insats mot klena Kungälv, Sirius vann visserligen, men resultatet hade lika gärna kunnat bli det motsatta. Vädret – snöstorm – var dock en förklaring till både publiksiffror och spel: ”Det är inte besvärligt, det är ett rent helvete där ute”, svarade en frustrerad Rolf Käck på UNT’s fråga efter matchen. Kungälv krigade bäst i den första halvleken, och Kylan räddade ett flertal lägen från Shamsutov, innan Håkan Olsson sköt in 0-1 på hörna efter en halvtimme. Patrik Larsson fick dock in kvitteringen i en trasslig situation, och direkt efter paus slog Sandor in 2-1 på hörna. Snöfallet upphörde och Sirius tog över spelet, och under en period såg det riktigt bra ut, men så slog Shamsutov till; omgiven av tre Siriusspelare fick han ändå iväg ett skott och kvitterade i 63:e. Båda lagen jagade nu segermål, och det blev Sirius som gjorde det: Med tio minuter kvar slog Lomanov en perfekt framspelning till Patrik Larsson som kom fri och la in 3-2, till drygt trehundra personers stora lättnad. Sirius trea, tre minusmål upp till Ljusdal på slutspelsplats, tre poäng ned till Selånger på kvalplats, fem ned till Nässjö på nedflyttningsplats. 

Ons 15 feb: Sirius-Motala 2-3 (2-2), Studenternas
Siriusspelarna åkte runt i cirklar med ideliga hemvändningar. Det buades, gnälldes och klagades ifrån publiken på läktarna – i den mån de ens kom dit. Den allmänt deppiga stämningen omkring laget hade på något vis föregått det verkliga fiaskot, men med förlusten mot bortaklena Motala började det se ut som att finalkandidaten Sirius nog faktiskt skulle missa slutspelet. Matchen bestod av två olika halvlekar: En regnblöt, då Sirius spelade helt okej, och en snövit då man inte gjorde det. Bortalaget tog ledningen då Siriusförsvaret stod oförberedda när passningen kom, Motala fick två man fria och Jonas Nyman satte 0-1, men repliken kom direkt på avslag då Niskanen spelade fram Lomanov på högerkanten, och ryssen sköt en pärla i bortre krysset till 1-1. Här spelade blåsvart bra med fina kombinationer, och 2-1 kom helt rättvist då Mattias Andersson sköt in en hörna. Men så kom Motala i en kontring, och Håkan Rohlén sköt ett chansskott som Kylan släppte in. Under pausen sjönk temperaturen någon grad och regnet blev till snö. Motala satsade allt på långa lyrbollar över Siriusförsvaret – ”vi är ju bra på grisbandy”, som tränare Hans Ekman sa – och Sirius fick enorma problem. I 52: a hakade PM Fille Cederbaum, och Stefan Samuelsson sköt in 2-3 på straffen. Och ett passivt och stillastående blåsvart lyckades aldrig ändra på matchbilden, istället var det Motala som skapade chanser för mer, ett friläge från Nyman, och inte minst en sumpad straff i slutminuterna. Sirius trea, två poäng bakom Ljusdal på slutspelsplats, tre framför Kungälv på kvalplats.

Sön 19 feb: Ljusdal-Sirius 7-2 (4-1), Ljusdals IP
Det var forntiden mot framtiden. Trötta trettiotaggare tittade på när den nye generationens Sveshnikov susade runt på banan och gjorde mål, assists och makalösa solokörningar. Den unge ryssen spelade fram landsmannen Potechkin till 1-0, och Jon-Anders Åhs till 2-0, medan Sirius gjorde allt fel i den första halvleken – spelet var slarvigt, förutsägbart och fantasilöst. Niskanen lyckades visserligen reducera till 2-1, men sedan virvlade karusellen igång igen: Sveshnikov satte 3-1, och Potechkin 4-1 innan paus. Man kunde tillfälligt lätta på skämskudden när Sirius inledde andra bra; Niskanen fick ett friläge och sköt över, innan Sandor reducerade med en riktig mörsare. Men det positiva varade inte länge, suveräne Sveshnikov satte 5-2 i 60:e, och matchen var avgjord. Sedan passade även Ljusdal på att förnedra blåsvart lite extra genom att sätta sina två enda hörnor i halvleken: 6-2 genom Erik Granath och 7-2 av Magnus Johansson. Nu var det faktiskt så illa att Sirius var indragna i bottenstriden – tur nog hade man hopplösa Örebro kvar att möta i nästa omgång. Sirius tabellfyra, med endast teoretisk chans att nå ikapp Ljusdal på slutspelsplats. Två poäng ned till Kungälv på kvalplats, tre ned till Selånger på nedflyttningsplats. 

Ons 22 feb: Örebro-Sirius 2-6 (1-2), Vinterstadion
Det var inte mycket kvar i Sirius säck, men i botten låg åtminstone ett nytt kontrakt och skramlade. Och mot superjumbon ÖSK lyckades blåsvart till slut knyta till nämnda säck, och den stora besvikelse som var säsongen 1994/95 kunde i praktiken läggas till handlingarna. Det var dock ett spänt och nervöst Sirius som bjöd på chanser åt ett redan nedflyttningsklart ÖSK, t.ex en straff i 20:e då Edberg fällde Peter Potkonen, men Kylan räddade. När Verner drogs ned några minuter senare gjorde Anufrienko det bättre från straffpunkten, och Sirius hade ledningen. 0-2 satte Niskanen i 44:e efter en fin uppåkning av Engstrand, men ÖSK hann ändå reducera innan paus då Jurij Lakhonin sköt ett högt skott från högerkanten som Kylan släppte förbi sig. Ett effektivt Sirius lyckades dock avgöra i andra: Nord satte Anufrienko i ett friläge som gav 1-3 i 60:e, och Lomanov sköt in 1-4 på Sirius första och enda (!) hörna i 74:e. Lakhonin reducerade igen på frislag, Böna satte 2-5 efter en fin anfallskombination med Nord och Niskanen, och så sköt Anufrienko slutligen in 2-6 på frislag. Nytt kontrakt för Sirius alltså, och en lättnadens suck hördes nog omkring Vinterstadion. Men även hemmalaget var nöjda: ”Vi stod upp och krigade i 90 minuter, det var nog vår bästa match för säsongen”, sa tränare Göran ’Slampen’ Lindberg. "Eller så mötte ni er tröttaste motståndare på säsongen", tänkte nog en och annan bitter Siriussupporter.

Sön 26 feb: Sirius-Nässjö 3-5 (1-1), Studenternas
Det var slutet på en era – Lomanov hade redan meddelat sitt avsked från Sirius, och många anade nog att Anufrienko skulle gå samma väg. Och inte heller denna avskedsföreställning blev vidare rolig. Sirius tog ledningen då Tapper spelade fram Lomanov, som skar in och sköt in 1-0 i 24:e, men Gapanovitj kvitterade sju minuter senare. Nässjös målvakt Per-Olof ”Poppen” Pettersson var svåröverlistad, och räddade bl.a. annat en straff från Anufrienko och ett friläge från Lomanov. Gapanovitj sköt in 1-2 till Nässjö, Anufrienko kvitterade, men sedan drog smålänningarna ifrån: Veteranen Putte Johansson sköt in både 2-3 och 2-4, och spelade fram Gapanovitj till 2-5. Lomanov fick dock glädjen att skjuta in sitt sista mål på hörna till 3-5 med några minuter kvar av matchen. Mål-Poppen var Nässjös matchhjälte, men tränare Bo Rofors var måttligt tacksam: ”Poppen” har inte varit något vidare den här säsongen, hade han spelat som idag hade vi aldrig hamnat i den här situationen. Resultatet innebar även att Selånger föll ur efter 25 år i högsta serien – kanske en hämnd från Sirius efter alla otaliga uddamålsförluster på Gärdehov. 

 Falun 7
 9 3
 2
 65-39
 21
 Ljusdal 7 9 2 3 
 54-34 20
 Motala 7 7 3 4 55-43 17
 Sirius 7 6 3 5 43-38 15
 Kungälv
 7 5 3 6 47-50 13
 Nässjö 7 6 0 8 53-44 12
 Selånger 7 5 1 8 35-50 11
 Örebro 7 1 1 12 34-88 3


Skytteligan
Lomanov 19, Patrik Larsson 17, Niskanen 17, Anufrienko 14, Böna 6, Engstrand 2, Mattias Andersson 2, Sandor 2, Nord 1, Tapper 1, Foppa 1, Verner 1, Edberg 1, självmål 1

Lomanov levererade inte som tidigare, hämmad av diverse skador som han var. Målskyttet delades ganska jämnt mellan Lomanov, Larsson, Anufrienko och Niskanen, där den sistnämnde säkert vunnit skytteligan utan tumskadan. 


Sammanfattning
Säsongen 1994/95 var kanske den allra värsta i föreningens historia, av två skäl: Dels skillnaden mellan förväntningar och faktiskt resultat, där Sirius gick in i säsongen som självsäker finalkandidat, men i slutade som ett mediokert mittengäng som spelade långsam och tråkig bandy. Och dels de ekonomiska konsekvenserna av det sportsliga fiaskot – inte nog med att klubben fick klara sig utan de lukurativa slutspelsmatcherna, publiken svek dessutom totalt under serien: Sirius hade tappat 44% av åskådarna, från ett snitt på 1954 till 1088 över en säsong. 

Den sportsliga floppen var orsakad av ett dåligt lagbygge där resurserna lagts på alldeles fel saker. Framförallt var Sirius trupp både ålderstigen och tunn. Att komma till spel med en trupp som i bästa fall kunde räknas ihop till 15 utespelare var en chansning som inte höll. Dels blev konkurrensen i truppen obefintlig, och dels var det en rent katastrofal kombination med det nya, förtätade spelschemat, som innebar att många spelare hela tiden fick spela småskadade och slitna. Och åldersstrukturen i truppen var inte lovande inför framtiden, då flera av de bärande spelarna redan var långt över 30-strecket. Sirius sportsliga ledning hade blint litat på att våra superryssar skulle leverera, men nu hade våra seriekonkurrenter också upptäckt möjligheten att värva från öst, och där hittat mycket yngre och fräschare ryssar än våra egna: Grachev, Sveshnikov, Jarovitj, Zalataev, Gapanovitj och Shamsutov var spelare med framtiden för sig – för Sirius, och för Lomanov, syntes däremot storhetstiden försvinna i backspegeln. 

Den svaga säsongen skulle säkerligen komma att få konsekvenser, och det dröjde inte många dagar innan Siriusbygget började raseras. Lomanov hade meddelat sin pensionering från elitbandyn redan innan serieepilogen, och inte överraskande lämnade även svågern Anufrienko i samma veva, för en tjänst som assisterande tränare i Jenisej. Och precis som väntat så hade ekonomin kört fullständigt i diket under säsongen: Sirius backade för andra året i rad med drygt en halvmiljon, och satt nu med en total skuld på 1 080 000 kronor – främst spelarlöner och leverantörsskulder, men också skatteskulder, och kronofogden var ute efter Sirius för uteblivna sociala avgifter. Konkursen var med andra ord inte längre borta än en knäpp med fingrarna, och styrelsen hade redan varit ute och vädjat till fordringsägarna att inte gå till inkasso. ”Vi har felbudgeterat”, erkände kassören Lilian Lindén, och så var det uppenbarligen. Ett exempel på detta var hur kostnaderna för bara Lomanov och Anufrienko, inklusive lön, bostad och telefon, var sammanlagt 700 000 kr/år, d.v.s nästan en fjärdedel av klubbens totala budget, vilket förstås inte var en vidare hållbar lönestruktur. 

Men när det är som mörkast tänder någon gärna ett ljus. För det fanns faktiskt fortfarande några sådana på Siriushimlen, och när a-lagets starka stjärna nu höll på att slockna så syntes de plötsligt bättre. Det hade länge pratats om klubbens U18-lag, innehållande juveler som Andreas Lindström och Håkan Kyller, och nu hade de för andra året i rad tagit sig till finalen på Studenternas. Och samtidigt en annan yngling, utan bandytalang men möjligen med andra förmågor: Ja just det, lördagen den 18 mars 1995 var nämligen dagen då författaren såg sin allra första bandymatch. Jag kände flera av spelarna i det Siriuslag som ställdes mot Vetlanda i U18-finalen: måltjuven Mats Lindgren, försvararen Henrik Magnusson och målvakten Johan Wibling. Vad bandy var visste jag knappt, men ett kompisgäng skulle i alla fall ned och se matchen, och jag hängde på – det var väl antagligen de välfyllda ölkassarna vi hade med oss som lockade mest. Av matchen minns jag faktiskt ingenting förutom att Sirius förlorade (3-3 vid paus blev 3-7 vid full tid, sedan Vetlanda med Björn Einarsson i spetsen varit alltför tunga i andra halvlek), och att jag ens minns detta beror enbart på att min fulla kompis i förlustilskan sulade in sina handskar på isen. Men uppenbarligen var det ett frö som såddes hos mig, även om det skulle dröja ett år till innan jag stod där på läktaren igen. 

Profilen

Hej Peter Engstrand, hur var det att spela i Sirius 94/95?

Ja, det är svårt att minnas en enskild säsong, jag gjorde ju 15 säsonger i Sirius. Men det var väl de tunga åren som började där. Det var ju lite upphaussat med Niskanen som kom när han var på topp och tog med sig höga förväntningar. Det hade ju också varit bra tryck under semifinalerna året innan med mycket publik. Men på något sätt började det hacka, även om jag inte minns precis vad det var som inte stämde. Ekonomin började hacka också, och det är ju baksidan av framgångarna, att det blir dyrare att driva föreningen framåt.

Du var med hela vägen från toppen ned till division 1, och tillbaka till Allsvenskan. Hur var den resan?

Ja, jag var ju t.o.m. med och åkte ur två gånger, en gång på 80-talet också. Så det var en riktig berg-och-dal-bana. Det var kanske på gott och ont att stanna så länge i samma klubb, jag hade en förfrågan från Vetlanda i slutet av 80-talet när jag var 21 år, de var ju i Sverigetoppen då. Men jag hade precis kommit in på brandkåren i Uppsala, så jag valde att stanna.

Men att motivera sig att spela för 200 åskådare i division 1 när man spelat semifinaler, är det inte svårt?

Nja, det var helt självklart för mig, man levde ju i bandyn och var inne i bubblan. Men det är ju ett stort kliv ned i bandyn mellan divisionerna, och det är klart att man kände att det kunde vara oseriöst när man mötte de där Stockholmsgängen i ettan… Men man kritade på och krigade vidare, man tänkte inte så mycket på det negativa. Men det var tungt att åka ur, och jag minns det kanske som ännu tyngre att vi inte lyckades gå upp första året. Vi lyckades i alla fall behålla en stark stomme från Uppsala under åren i ettan, vilket jag tror var viktigt. Det kändes bra att kunna avsluta med att ta upp klubben igen och vara med och hänga kvar ett år. Sedan la jag av när jag var 32 år, det är ju ingen ålder för en bandyspelare, men jag var lite sliten, hade problem med knäna och hade fått barn. Sen var det ju fortsatt turbulent med ekonomin i föreningen, och jag var nog lite trött på det.

Vad hade du för position på plan? Jag minns dig ju som en klassisk halv.

Jag var oftast högerhalv eller defensiv mitt. Lomanov körde ju mest bara på framåt, så under den tiden handlade det mycket om att täcka upp bakom honom. Men jag trivdes med att spela halv, det var lite annan bandy på den tiden, inte så mycket urvändningar, så man körde mest bara på framåt där ute på kanten.

Har arvet alltid varit självklart i bandyfamiljen Engstrand?

På något sätt så var det väl det. Jag minns inte att jag såg farsan lira, jag var för liten på den tiden, men han vann ju två SM-guld så man fick ju höra om det. Sedan blev han min ungdomstränare i bandy och då blev det naturligt att fortsätta. På den tiden gick det att kombinera idrotter på ett annat sätt, och jag spelade också fotboll någon match i Sirius a-lag i division 3, men bandyn kändes självklar. Tobbe prövade på lite allt möjligt, fotboll, innebandy och hockey, men så kom han in på bandygymnasiet. Och så var han stor och tidigt utvecklad och kom med i a-lagssammanhang ganska snabbt. Någon form av tryck har det väl varit, men det har mest varit positivt. Bandy är ju så jävla roligt, har man väl knäckt koden så finns det inget roligare.

Vad gör du idag?

Jag är fortfarande brandman och det har jag varit i 30 år. Jag jobbar på brandstationen i Bärby och bor fem minuter därifrån. Jag trivs otroligt bra, man jobbar i grupper och lag, så det är lite likt idrotten med en liknande jargong. Sedan har jag varit ungdomsledare i bandyn ända fram till för två år sedan då jag hoppade av. Vi har byggt hus uppe i Hälsingland, så det har tagit sin tid. Det känns lite skönt att vara ledig från bandyn nu efter ett helt liv, men vi får se hur det blir i framtiden.

Vad har du för band till Sirius idag?

Jag ser de flesta matcherna, men oftast hemma i soffan. Jag följer ju båda sönerna och ser alla deras matcher, Tobbe i UNIK och Niklas i Sirius U20-lag, så det blir väldigt mycket tid i Relitahallen och jag hinner sällan ned till Studenternas. Men det blir mycket tid framför Bandyplay och Elitrapport. Man är ju bandynörd fortfarande. 




Tillbaka till toppen