Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Bandysäsongen 1995/1996


Läget i laget

Säg hejdå till rysseran – Lomanov och Anufrienko hade lämnat Sirius efter sex respektive fyra säsonger där de satt guldkant på spelet och sorgkant på budgeten. Och säg också hejdå till topplaget Sirius, som var historia från och med den här säsongen. Säg istället hej till krislaget Sirius, som nu hade att lappa ihop en ihålig och trasig spelartrupp med en lika ihålig och trasig budget. För det var inte bara ryssarna som lämnade: Den lovande anfallaren Patrik Larsson hade kommit från Bollnäs och flyttade nu hem till Bollnäs, den talangfulle backen Mattias Andersson hade kommit från Falun och flyttade nu tillbaka till Falun, slitvargen Böna valde nykomlingen Hammarby, medan veteranen Totta Skjöld och den sargade målsprutan Verner Jonsson tog steget ned till UNIK. Det låg många, långa och tuffa år framför oss. Men på en punkt var det åtminstone stabilt: Rolf Käck satt lugnt kvar på tränarposten tillsammans med Lars ”Hydas” Hydling som assisterande, även om den där finalplatsen 1996 som var målet när Käck rekryterades nu var överspelad.

När det nu skulle byggas nytt utan pengar gick Sirius faktiskt precis samma väg som vi går idag: Satsa på egna talanger, och krydda anrättningen med finsk spetskompetens. Till den senare kategorin hörde storstjärnan Samuli Niskanen som redan fanns i truppen; nu hade han övertalat landslagskollegan Jari Hattunen från Botnia att prova på Allsvenskan. Den finska trion kompletterades sedan med den yngre talangen Juri Suves, senast från Naukerä men med två säsonger i Selånger i bagaget. Dessutom fick VP’s målmaskin Magnus ”Lövet” Lövdahl en andra chans i Sirius efter att ha varit ute på vift i ett antal säsonger, och så togs även den unge liberon Conny Svensson in från Uppsala BoIS. Truppen fylldes sedan upp med spännande men valpiga spelare från Sirius otroligt lovande U18-lag: Den omtalade teknikern Andreas Lindström var den mest omtalade, sedan följde även högerhalven Henrik Johansson, den hårde backen Fredrik Hjelmstedt, den säkre liberon Håkan Kyller och målfarlige Mats Lindgren. I truppen fanns också trots allt ett gäng spelare som ville va den som blev kvar: Målfantomen Lars ”Kylan” Kylberg stod stadigt mellan stolparna, sekonderad av reserven Josef Camilton. Åldermannen Kjell Edberg körde vidare som libero, backtuffingen Per-Magnus ”PM” Mårtensson stannade, och så gjorde också de evigt trogna Sandor Banffy och Peter ”Engan” Engstrand. Selångersprodukten Erik Nord fortsatte också, liksom de unga löftena Mattias Tapper och Mattias ”Foppa” Forsberg.

Det kom även in nytt blod på den högsta posten sedan ordförande Hans-Göran Tägstström kört i det ekonomiska diket – ny ordförande blev Per-Erik Eriksson, ”en envis jävel med hårda nypor”, och det kunde ju behövas i en förening som totalt tappat kontrollen över kostnaderna. Efter den förra säsongen kommunicerade man ut att skulderna låg på en dryg miljon, men redan till sommarens årsmöte hade skulden stigit till hårresande 2,5 miljoner efter att ett större antal tidigare skulder ”hittats”, bl.a. sociala avgifter för förmåner i form av lägenheter, bilar och liknande – en enorm summa för en klubb med liten ekonomi.

 

Motståndarna

Ur serien hade Selånger försvunnit efter 26 raka säsonger, mycket tack vare Sirius förlust mot Nässjö i sista omgången. Inga fler uddamålsförluster på Gärdehov alltså, istället skulle vi nu till Zinkensdamm, och Bandysverige kissade i byxan av lika delar upphetsning och rädsla över att storlaget Hammarby gjorde entré – upphetsning över den mediala uppmärksamheten som följde, men rädsla över vad de fruktade huliganerna skulle ställa till med omkring landets bandyisar. Sportsligt såg Bajen ännu långt ifrån skrämmande ut, mest liknade man Sirius tidigare avbytarbänk, med Lelle Bergman, Tomas ”Rekan” Johansson, Fredrik Wallin och Björn ”Böna” Eriksson i truppen – Stefan Åsbrink från SAIK var dock ett respekterat namn. Årets seriefavoriter fick, trots en ganska svag försäsong, heta SAIK, som stått för sillyns hetaste värvning i form av Patrik Södergren från Boltic. Som god tvåa kom – naturligtvis – VSK, som dock slapp favorittrycket efter finalmissen säsongen innan, och laget såg snarast något svagare ut i och med tappet av liberon Christer ”Kaka” Karlsson. Bakom den vanliga toppduon var det helt jämnt skägg om de två återstående elitserieplatserna: Kanske Kalix/Nyborg, som hoppades på en mer stabil säsong i och med värvningen av Ari Rintala (Jannes pappa) från Kungälv. Kanske Ljusdal, som hade en rejäl fördel i och med att man var det enda laget som haft en ordentlig försäsong med spelbar is under ett par månader. Eller kanske Falun, som fortsatte satsa uppåt och nu värvat in en viss ung ryss med namnet Sergej Obuhov. Eller möjligen Edsbyn, som hade gjort en stark fjolårssäsong, och fått behålla laget intakt. Att varken Bajen eller vårat älskade blåsvart skulle få spela i elitserien efter nyår stod däremot ganska klart – den här säsongen skulle bara handla om bottenstrid och överlevnad.

 

Försäsongen

Det blev en mycket udda och mycket kort försäsong hösten 1995. Kommunalstrejken satte nämligen käppar i hjulet, och inga isar kunde spolas upp. Rolf Käck, i trängande behov av att spela ihop ett i stora delar nytt lag, fick ägna det mesta av försäsongen till barmarksträning, och något enstaka ispass i Rimbo ishall när det då och då uppstod någon håltimme. Sirius åkte upp till Sundsvall under en köldknäpp i början av oktober, men fick vända åter utan iskänning sedan värmen återvänt och Gärdehov smält. Det dröjde en bra bit in i oktober innan Ljusdal lyckades få landets första spelbara is, och landets alla bandylag flockades uppe i Hälsingland. Kl 23.00 den 14:e oktober, 29 dagar innan seriepremiären, kunde Sirius gå på stor is för första gången uppe i Ljusdal i en träningsmatch mot Vetlanda, där resultatet blev hedervärda 5-7. Därefter blev den sista månaden inför seriestarten en ständig jakt på is. Man åkte hem från Ljusdal på lördagen, och tillbaka på tisdagen då Sirius gjorde ännu en bra insats och kryssade (4-4) mot SAIK. Veckan därpå lyckades Sundsvall också få till en is, och Sirius åkte dit och förlorade mot nynedflyttade Selånger med 2-4. Den 1:a november, med tolv dagar kvar till premiären, var strejken äntligen avblåst och isen låg på Studan, där Sirius firade med att köra över Skutskär med 10-0. Därefter hann man med att slå seriekonkurrenten Katrineholm med 6-4, innan det var dags för genrep mot lokalrivalen VP där det blev säker vinst med 10-1.

Även om det lilla man fick se på försäsongen såg lovande ut, så kom strejken och isbristen väldigt olägligt för blåsvart. För det första för att det till stora delar helt nya laget inte hann spela ihop sig, och dessutom blev det dyrt med alla obudgeterade resor till eventuellt spelbara isar. Det största utropstecknet under försäsongen var Lövet, som tillsammans med Niskanen i kedjan levererade en hel del mål. På mitten fick kvartetten Hattunen, Nord, Engstrand och unge Lindström mest speltid, på halvorna fick Sandor, Tapper eller Henrik Johansson spela, och backlinjen bestod av liberon Edberg, flankerad av PM och junioren Hjelmstedt. I målet stod förstås den trygge Kylan kvar.

 

Allsvenskan norra

Sön 12 nov: Sirius-Sandviken 2-12 (1-7), Studenternas

0-1 (2) Magnus Muhrén, 0-2 (6) Håkan Pettersson, 0-3 (7) Pettersson, 0-4 (23) Muhrén, 0-5 (24) Muhrén, 0-6 (34) Hans Åström, 1-6 (39) Magnus Lövdahl, 1-7 (44) Patrik Södergren, 1-8 (60) Åström, 1-9 (61) Muhrén, 1-10 (62) Åström, 1-11 (63) Åström, 2-11 (72) Erik Nord, 2-12 (81) Muhrén. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 1667.

Ibland vaknar man ur en vacker dröm. En dröm där Sirius är ett bra bandylag och kan slå vem som helst på en bra dag. Men nu, i november 1995, står man yrvaket i verkligheten och ser Murren, Hans Åström och de andra kolsäckarna behandla Sirius som en katt behandlar en skadad mus. Det tog drygt en minut innan den onde Murren satte 0-1 på Kjörlings utkast, och när Håkan Pettersson strax därpå satte två mål på mindre en minut var matchen över. SAIK tog sig fram på båda flankerna och la precisa crossbollar på spelare som kom med fart, och Sirius var helt maktlösa att göra något åt saken. Murren gjorde som Pettersson och satte två baljor på en minut, sedan presenterade sig Hans Åström i målprotokollet innan Sirius fick spräcka nollan genom Lövet som satte 1-6. SAIK var dock inte klara, utan prestigeförvärvet Södergren satte 1-7 innan halvleken var slut. Det allra värsta hade SAIK dock sparat på, för sekvensen i andra halvlek när blåsvart släppte in fyra mål på drygt tre minuter var bland det mest förnedrande som utspelats på Studenternas, och Åström gled generande enkelt ifrån libero Edberg, gång efter gång. ”Det tar tid innan det här laget är färdigt, vi måste ha TÅLAMOD”, mässade Käck efter kölhalningen, och visst var det så. Men av premiären att döma behövde den här bullen stanna kvar i ugnen ett bra tag innan den var färdigbakad.

 

Ons 15 nov: Kalix/Nyborg-Sirius 5-4 (3-2), Kalix IP

0-1 (4) Samuli Niskanen, 1-1 (11) Patrik Rönnkvist, 2-1 (18) Tobias Forss, 2-2 (20) Jari Hattunen, 3-2 (30) Rönnkvist (straff), 3-3 (54) Juri Suves, 4-3 (68) Rönnkvist, 4-4 (76) Magnus Lövdahl, 5-4 (91) Rönnkvist (straff). Domare: Christer Östling, Sandviken. Publik: 1540.

I seriens andra match uppe i Kalix fick Sirius visa att man i alla fall var elitmässiga, även om matchen förlorades på smärtsammast tänkbara sätt – en feldömd straff på stoppitsch tajm. Och därtill hade Sirius det mesta av spelet, en bränd straff och två träffar i målvirket; Kalix hade å sin sida Palle Rönnkvist, vilket räckte för seger. Lövet spelade fram Niskanen till ett tidigt ledningsmål, sedan följde en triplett av hörnmål: först var det Palle Rönnkvist, sedan den blivande blåsvarte backen Tobbe Forss, innan Hattunen klämde dit sitt första Siriusmål till 2-2. Kalix gick sedan till halvtidsledning sedan Jukka Ohtonen åkt igenom och fått en straff som Rönnkvist sköt in, men den andra halvleken tillhörde Sirius. Suves sköt in 3-3 på hörna, och sedan följde en olycklig sekvens där bollen vägrade gå Sirius väg: Niskanen kom i friläge som Anders Resin i målet räddade, sedan prickade Lövet stolpen, innan ett missförstånd mellan Hattunen och PM gav Rönnkvist läge att glida igenom och sätta 4-3. Sirius gav inte upp, Lövet satte 4-4 på hörna med kvarten kvar, och minuterna senare fick samme Lövet chansen från straffpunkten – och sköt utanför. Matchen gick mot delad poäng, och det kändes ju helt OK, men på övertid förstörde domare Christer Östling dagen: Sandor och Zalataev åkte ihop i straffområdet i en ofarlig situation, en felplacerad Östling satte pipan till munnen, och Rönnkvist sköt in vinstmålet. ”Jag kan bara inte smälta att det blev straff”, sa en besviken Sandor efteråt, och visst var Sirius värda mer efter en stark insats i norr.

 

Sön 19 nov: Edsbyn-Sirius 3-1 (2-1), Ön

1-0 (14) Alexander Zinkevitch, 1-1 (20) Erik Nord, 2-1 (32) Joe Lönngren, 3-1 (87) Krister Larsson. Domare: Bengt Kindblom, Stockholm. Publik: 755.

En till starkt genomförd match av Sirius, och en till orättvis förlust. I inledningen hade både Lindström och Foppa chansen att ge Sirius ledningen, men istället kontrade Zinkevitch in 1-0 för Byn. Nord kvitterade sedan Foppa stått för passningen och några sköna dribblingar, men Byn tog tillbaka ledningen när gamle Joe Lönngren sköt in en hörna. I andra totaldominerade Sirius, men åstadkom aldrig något mer än en provkarta över missade målchanser. Lindström gjorde en av dessa graciösa, svepande solokörningar han skulle göra sig känd för, och prickade stolpen; Lövet åkte ifrån bevakningen och kom fri, men en Edsbyklubba kom ivägen i skottögonblicket, och Suves fick helt fritt skottläge efter en hörna, men bollen hoppade till och skottet missades. Och till skillnad från i Kalix fungerade heller inte hörnorna, med åtta misslyckade skott på åtta försök. Till slut gick det som det gick när Edsbyn tog vara på chansen och petade in en retur bakom Kylan i slutminuterna. Och Sirius stod ensamma på noll poäng efter tre omgångar, en pinne upp till Hammarby närmast ovan, tre upp till Edsbyn över strecket.

 

Ons 22 nov: Sirius-Västerås 1-10 (1-5), Studenternas

0-1 (7) Mattias Larsson, 0-2 (13) Ted Andersson, 1-2 (28) Magnus Lövdahl, 1-3 Johan Olsson (29), 1-4 Andreas Westman (33), 1-5 (41) Mikael Carlsson, 1-6 (49) Carlsson, 1-7 (50) Carlsson, 1-8 (70) Westman, 1-9 (73) Per Fosshaug, 1-10 (85) Göran Rosendahl. Domare: Hans Sandberg, Göteborg. Publik: 1266.

Ett samspelt topplag mot ett ofärdigt bottenlag kan väl bara sluta på ett vis, och jo: VSK var minst lika obehagligt överlägsna som SAIK varit i premiären. Till skillnad från SAIK tog sig inte VSK mest fram på kanterna, utan på precis hela planen, och libero Edberg var en av många som inte hängde med. Bissen Larsson och Ted Andersson inledde målskyttet, Lövet gav lite hopp när han satte 1-2 på pass från Nord, men hoppet blev kortvarigt när 1-3 kom minuten efter. Och sedan gasade gurkorna ifrån och stannade inte förrän det var tvåsiffrigt på tavlan. Sirius hade sina chanser; en stolpträff av Suves, ett läge av Lövet där han blev av med bollen metern framför mål, och en straff vid ställningen 1-7 sedan Lövet dragit ned. Men Engstrand sköt inte bättre än att Änsen i VSK-målet räddade till hörna, och Sirius fick ingen mer nätkänning i matchen. Men det hade ändå bara varit kosmetika – klasskillnaden var uppenbar.

 

Ons 29 nov: Falun-Sirius 9-3 (3-0), Lugnets IP

1-0 (3) Valerij Grachev, 2-0 (22) Patrik Anderbro, 3-0 (33) Sergej Obuhov, 4-0 (56) Obuhov (straff), 5- 0 (61) Obuhov, 6-0 (68) Anderbro, 6-1 (69) Samuli Niskanen, 7-1 (75) Obuhov, 8-1 (77) Alexander Tsyganov, 8-2 (81) Magnus Lövdahl, 9-2 (85) Obuhov, 9-3 (89) Juri Suves. Domare: Lars-Göran Sjöling, Vänersborg. Publik: 338.

Nu tog säsongen steget in i mörkret på allvar – att vi inte kunde mäta oss mot SAIK och VSK var väntat, men när det blev snudd på tvåsiffrigt i baken även mot Falun var det illa. Men så hade också Falun en femmålsskytt i den unge ryssen Sergej Obuhov: helt okänd inför säsongen, men snart fruktad bland alla bandysveriges försvarsuppställningar. Det var mestadels spel mot ett mål på Lugnet; Grachev satte tonen med ett snabbt 1-0-mål på friläge, och Anderbro satte tvåan efter ett frislag så snabbt att Sirius inte hann ställa upp muren. Efter halvtimmen hade Sirius en sällsynt målchans i form av en straff sedan Niskanen hakats, men finnen bommade och brände därmed Sirius tredje straff på tre försök. Istället satte Obuhov 3-0 efter att ha tagit emot en 50-meterspassning som Siriusförsvaret släppte igenom alltför lätt. I andra trillade målen in med jämna mellanrum, men den sista halvtimmen spelade blåsvart åtminstone oavgjort med dalmasarna: tre tröstmål trillade in gjorda av Niskanen, Lövet och Suves. Efter den övertydliga förlusten stod det i alla fall klart att grundserien för Sirius del skulle handla om ett bottenrejs mot Bajen – övriga lag var på en annan nivå. Sirius sist, med två pinnar upp till Bajen på placeringen ovanför.

 

Sön 3 dec: Sirius-Hammarby 4-2 (3-1), Studenternas

0-1 (3) Lennart Bergman, 1-1 (16) Juri Suves, 2-1 (23) Suves, 3-1 (40) Samuli Niskanen, 3-2 (67) Magnus Persson, 4-2 (79) Niskanen. Domare: Peter Andrén, Lidköping. Publik: 1378.

Så hände någonting nästan unikt för säsongen 95/96 – Sirius vann en match! Och inte vilken match som helst utan den superviktiga fyrapoängsmatchen mot Hammarby. Stockholmslaget, fullt av ratade Siriusspelare, saknade knappast tändvätska, och kanske var det den som fick Lelle Bergman att klämma in en hörna i 3:e minuten. Men revanschbränslet räckte bara en kvart, sedan fick Sirius utdelning direkt då Niskanen ordnade en hörna som Suves slog in, och därefter tog blåsvart över och var dessutom effektiva på chanserna: Foppa tog sig in i straffområdet och lyfte bollen till Suves som satte 2-1, och 3-1 kom när Niskanen styrde in ett frislag från Hattunen. Spelet var inte särskilt bra i andra, men Sirius krigade och stod upp mot ett pressande Hammarby. Rekan var nära att bli dagens andre ex-blåsvarte målskytt, men Kylan räddade dennes hörnskott med en vass parad. Reduceringen kom ändå på hörna genom Magnus Persson, men med drygt tio minuter kom avgörandet efter en läcker bakom-ryggen-pass från Lövet som friställde Niskanen till 4-2. Eller avgörandet och avgörandet – Sirius höll på att ställa till det för sig själva genom att dra på sig utvisning efter utvisning; hela fyra stycken de sista fem minuterna. Slutminuterna handlade om sju blåsvarta bandyspelare som slog ifrån sig i pank, men de gjorde det väl, och en ofantligt viktig seger var bärgad. Sirius fortfarande tabelljumbo, men nu på samma poäng som Bajen med fem minusmål i skillnad. En linne upp till Edsbyn på sjätteplats.

 

Ons 6 dec: Sirius-Ljusdal 5-7 (2-2), Studenternas

0-1 (3) Mikhail Juriev, 1-1 (11) Henrik Johansson, 2-1 (15) Peter Engstrand, 2-2 (34) Mikhail Sveshnikov, 2-3 (50) Erik Granath, 2-4 (64) Lännart Nilzon, 2-5 (66) Pontus Modin, 3-5 (70) Magnus Lövdahl (straff), 3-6 (79) Jon-Anders Åhs, 3-7 (86) Nilzon, 4-7 (86) Lövdahl, 5-7 (89) Samuli Niskanen. Domare: Håkan Nystedt, Strängnäs. Publik: 664.

I en halvlek fick Sirius surfa vidare på segervågen, men sedan föll man samman i den andra, hämmade av en oroväckande knäskada på viktige PM. Käck tänkte nytt inför matchen och mönstrade en uppställning med unge Kyller som libero, Edberg spelade centerhalv framför backlinjen, och Engstrand flyttades upp till släpande anfallare. Och det föll väl ut: Efter ett tidigt baklängesmål tog Sirius både initiativet och ledningen i matchen: Niskanen stod för förarbetet och Henrik Johansson för målgörandet vid 1-1, varpå Engstrand tog emot en långpassning och satte ledningsmålet. Men så kom då den olyckliga minut 34, då PM försökte stoppa en framstormande Sveshnikov, men föll och blev liggandes, medan ryssen stormade vidare, dribblade bort tre blåsvarta spelare och satte 2-2. Hattunen tog PM’s plats i försvaret, men detta ledde till att Sirius tappade det mesta av sitt anfallsspel – och i andra fallerade dessutom hörnruset totalt: 2-3, Erik Granath på hörna, 2-4, stavningskungen Lännart Nilzon på hörna, 2-5, Pontus Modin på hörna. Sirius chans till kontakt kom då Lövet satte 3-5 med säsongens första straffmål, men sedan pratade den rutinerade Edberg orutinerat ut sig, och Ljusdal utnyttjade det numerära överläget till att göra 3-6, följt av ännu ett hörnmål till 3-7. Två sena tröstmål var till föga tröst, och Sirius fortsatte parkera på jumboplatsen.

 

Ons 13 dec: Ljusdal-Sirius 8-1 (4-1), Ljusdals IP

1-0 (18) Mikhail Juriev, 2-0 (21) Jon-Anders Åhs, 2-1 (28) Kjell Edberg, 3-1 (29) Magnus Johansson, 4-1 (35) Pontus Modin, 5-1 (51) Johansson, 6-1 (63) Lännart Nilzon, 7-1 (76) Johansson, 8-1 (85) Stefan Nordlund. Domare: Christer Östling, Sandviken. Publik: 606.

Att PM’s knäskada skulle hålla honom borta från spel i fyra-sex veckor var ingenting Sirius behövde. Och att åka på storstryk av Ljusdal samma vecka var heller ingenting Sirius behövde. Det var ännu en match där inledningen var full av ”om bara”-moment, men eftersom ”om bara” aldrig hände drog Ljusdal ifrån till en enkel seger. Om bara Suves hade satt sitt friläge hade matchen kanske slutat annorlunda – men Öhman i målet klarade, och istället för ett mål framåt blev det två i baken: Medan Kyller satt i utvisningsbåset anföll Ljusdal på vänsterkanten och spelade in till Juriev som slog in 1-0, och strax därpå satte Jon-Anders Åhs 2-0; en situation där Hattunen borde fått men inte fick frislag. Sirius fick kortvarig kontakt när Edberg påpassligt åkte på en långboll från Engstrand och satte 2-1 – och om man bara hållit tätt ett tag kanske det hade kunnat bli match av det hela, men Ljusdal kontrade omedelbart med ett solomål av Magnus Johansson. Och om bara Engstrand skjutit sin hörna i mål istället för i ribban hade Sirius fått kontakt igen – men istället satte hemmalaget 4-1 när Kylan tappade in ett omärkvärdigt frislag från Pontus Modin. Inte så konstigt kanske att Sirius tappade geisten och att det rann iväg i andra. En sak kunde blåsvart dock ta med sig från Ljusdals IP – man höll spelmotorn Misha Sveshnikov i strama tyglar, och superryssen gjorde inte ett enda mål.

 

Sön 17 dec: Sirius-Edsbyn 2-7 (1-3), Studenternas

0-1 (14) Peter Törnberg, 1-1 (33) Peter Engstrand, 1-2 (38) Krister Larsson, 1-3 (41) Alexander Zinkevitch, 1-4 (52) Franco Bergman (straff), 1-5 (53) Per Karlsson, 1-6 (69) Magnus Öhrlund, 1-7 (74) Zinkevitch, 2-7 (89) Samuli Niskanen. Domare: Stefan Lisell, Köping. Publik: 510.

”Jag skäms över spelet”, sa en bedrövad Käck, som nu basade över en fallande stjärna. Som många gånger tidigare mäktade Sirius bara med att spela bandy i 30 minuter, innan man la sig på rygg med blottad strupe. Under den första, jämna, halvtimmen hann Byn med att missa två frilägen innan Peter Törnberg sköt in 0-1 på hörna, medan Sirius hade det mesta av spelet och fick till slut utdelning när Engstrand slog in kvitteringen på Nords inspel. Men sedan var det fullständigt slut på glädjeämnen. Krister Larsson sköt in 1-2 på frislag sedan Sirius slarvat med muren, och Zinkevitch spädde på med 1-3 innan paus. Den andra halvleken blev bedrövlig, med fyra raka By-mål som trillade in bakom Kylan. Och när Sirius väl kom till anfall slarvade man bort de bästa lägena, som när Suves och Henrik Johansson båda kom fria mot By-målet, och lyckades ändå inte få iväg ett avslut. I slutminuten fick Niskanen till sist in ett futtigt mål, men det var alldeles för sent och alldeles för lite.

 

Tis 26 dec: Västerås-Sirius 3-3 (1-0), Rocklunda

1-0 (25) Per Fosshaug, 2-0 (53) Jonas Holgersson, 2-1 (61) Mattias Tapper, 2-2 (63) Sandor Banffy, 3-2 (65) Hans Johansson, 3-3 (73) Magnus Lövdahl. Domare: Kent Lisell, Gustavsberg. Publik: 1420.

Det var en iskall Annandag i Västerås, -18 °C på termometern, vilket decimerade publiken. Men den stora festförstöraren på Rocklunda var Sirius, för oväntat som en hagelskur en högsommardag mitt i den usla formkurvan stal blåsvart poäng från mäktiga VSK.  Och nyckelordet var disciplinerat; Sirius hittade tillbaka till det spelsätt som bitvis hade verkat lovande i inledningen av säsongen, man låg som klister mot VSK’arna och lämnade inga luckor. Ett misstag gjorde blåsvart på hela halvleken när Edberg dribblade bort sig, och då satte Fosshaug 1-0, men i övrigt var det vattentätt. När Holgersson klämde in 2-0 på hörna tidigt i andra såg det trots allt kört ut, men då fick Sirius plötsligt utdelning på de kontringsattacker man hotat med under hela matchen: Först satte Tapper 2-1 på en skott som studsade i isen och ställde Änsen i VSK-målet, och två minuter senare saftade Banffy in en hörna. Att Hans Elis slog in en hörna till ny VSK-ledning knäckte heller inte Sirius, utan Lövet kvitterade – ännu en hörna – och om det var något lag som låg närmast segern så var det faktiskt blåsvart, i och med Suves läge som Änsen dock räddade. Men en väldigt välsmakande poäng blev det, i en match som pekade ut att disciplinens och defensivens väg var den rätta för Sirius. Och Sirius lämnade jumboplatsen! Nu sjua, en poäng före Bajen.

 

Fre 29 dec: Sirius-Falun 2-7 (1-4), Studenternas

1-0 (20) Magnus Lövdahl, 1-1 (23) Sergej Obuhov, 1-2 (25) Örjan Elfström, 1-3 (33) Alexander Tsyganov, 1-4 (37) Christer Andersson, 1-5 (48) Obuhov, 1-6 (50) Andersson, 1-7 (54) Valerij Grachev, 2-7 (68) Samuli Niskanen. Domare: Christer Johansson, Bodafors. Publik: 604.

Men nej, istället för disciplinens och defensivens väg slog man in på det gamla vanliga stickspåret: det som ledde till hyggligt spel och jämnt skägg i 20-30 minuter, följt av spelmässig kollaps och storförlust. Under de första bra 20 minuterna skapade Sirius fyra-fem chanser att ta ledningen i matchen, och till slut gjorde man det också när Lövet jobbade in en hörna efter några skottförsök. Tyvärr blev målet enbart till en väckarklocka för formstarka Falun; man la i en till växel, gick in hårdare mot kroppen, och man sprutade in mål – dalalaget satte samtliga sina sju mål under en tidsrymd på drygt 30 minuter. Det var ryssarna Tsyganov, Grachev och framförallt Obuhov som levererade, och den sistnämnde började verkligen utvecklas till det fruktade bandymonster han skulle bli. Tio minuter in på andra satte Falun 1-7, och nöjde sig som tur var med det. Niskanen putsade till siffrorna med ett tröstmål, och sedan spelades matchen av så att de 604 trogna Siriusfansen kunde återvända hem till julstöket.

 

Ons 3 jan: Hammarby-Sirius 8-4 (1-2), Zinkensdamm

0-1 (1) Juri Suves, 1-1 (17) Conny Rydqvist, 1-2 (25) Peter Engstrand, 2-2 (52) Stefan Åsbrink, 2-3 (63) Magnus Lövdahl, 3-3 (67) Rydqvist (straff), 4-3 (70) Thomas Johansson, 5-3 (73) Åsbrink, 6-3 (77) Björn Eriksson, 7-3 (82) Henrik Cederbaum, 7-4 (86) Lövdahl, 8-4 (88) Rydqvist. Domare: Christer Östling, Sandviken. Publik: 1685.

Det var dags för det stora slaget om bonuspoängen – ja, för detta var ju vad serien hade kokat ned till; en strid med Hammarby om att slippa jumboplatsen, och därmed få med sig en viktig liten pinne till fortsättningsserien efter Trettonhelgen. Men en bedrövlig kollaps under matchens sista fjärdedel gav blåsvart en mardrömsstart på det nya året. De tre första fjärdedelarna av matchen var däremot anständiga, och i synnerhet de inledande sekunderna då Suves blev frispelad på högerkanten och klippte in 0-1. Lelle Bergman var sedan nära att kvittera men dröjde för länge med avslutet, så istället blev det Conny Rydqvist som sköt in 1-1 på hörna. Engstrand tog tillbaka ledningen till rätt lag, även detta på hörna, och sedan hände inte mycket mer i en krampaktig halvlek. Det fortsatte i samma stil i början av andra, där Bajens storstjärna Stefan Åsbrink kvitterade i numerärt överläge, och där Lövet tog tillbaka ledningen på ett frislag i burgaveln. Men så kom den ödesdigra 67:e minuten då allt gick snett – Suves tappade boll i farligt läge, Kyller fällde ex-blåsvarte Fredrik Wallin, och Rydqvist slog in straffen, och på Kyllers efterföljande tiominutare slog hemmalaget in hela tre mål till. Ytterligare två Bajenmål samt ett tröstmål av Lövet tog matchen i mål, till ett för Sirius katastrofalt slutresultat. Bonuspoängen var sannolikt förlorad, men den värsta smällen tog nog ändå på det redan bräckliga självförtroendet. Sirius seriejumbo igen, en pinne och hela 24 minusmål bakom Bajen.

 

Lör 6 jan: Sirius-Kalix/Nyborg 0-5 (0-3), Studenternas

0-1 (25) Konstantin Zalataev, 0-2 (33) Peter Nilsson, 0-3 (41) Zalataev, 0-4 (73) Patrik Rönnkvist, 0-5 (88) Nilsson. Domare: Krister Johansson, Norrköping. Publik: 422.

Sirius hade en sista chans att slippa jumboplatsen, men blev då istället nollade på hemmaplan av de långväga gästerna från Norrbotten. Som ofta så började det lovande med en rad Siriuslägen: Nord blev frispelad till höger men sköt utanför, Niskanen blev framspelad i straffområdet men blev trängd, och samme Niskanen fick ett till avslutningsläge efter ett fint anfall, men sköt för löst. Istället satte Kalix 0-1 efter en hel rad med feldomslut från domare Krister Johansson – en utebliven straff för junioren Mats Lindgren, ett feldömt frislag till Kalix, följt av en lika feldömd hörna som Zalataev sköt in bakom Kylan. Målet knäckte blåsvart, och oflytet fortsatte när Peter Nilsson satte 0-2 på Kalix första ordentliga anfall, varpå Zalataev gjorde 0-3 ur klar offside. Ett desillusionerat Sirius tittade sedan på medan Kalix klokt spelade av matchen i andra halvlek och satte några påsar till.

 

Sön 7 jan: Sandviken-Sirius 6-5 (3-3), Jernvallen

0-1 (12) Samuli Niskanen, 1-1 (14) Niklas Spångberg, 2-1 (15) Magnus Muhrén, 3-1 (21) Håkan Pettersson, 3-2 (31) Sandor Banffy, 3-3 (34) Niskanen, 4-3 (50) Hans Åström, 5-3 (54) Stefan Åkerlind, 5-4 (57) Kjell Edberg, 6-4 (60) Patrik Södergren, 6-5 (72) Jari Hattunen. Domare: Stefan Lisell, Köping. Publik: 1314.

Sirius avslutade serien på samma sätt som man oftast gjorde – med att förlora, men det var åtminstone den mest hedersamma förlusten i grundserien. SAIK totaldominerade i första halvan, men slarvade framför mål, eller så stod Kylan i vägen. Helt oväntat lyckades Sirius dessutom ta ledningen då Niskanen fiskade upp en långboll från Kyller, men tre snabba från SAIK återställde den förväntade ordningen – tillfälligt. För Sirius stretade emot, Banffy sköt in reduceringen på hörna, och så kvitterade Niskanen med precis ett sådant mål som alla andra lag brukade göra på blåsvart; en soloräd genom ett passivt försvar. Efter att hemmalaget buats ut i pausvilan öppnade man andra starkt, Hans Åström rullade fri in 4-3, och Åkerlind kontrade in 5-3 sedan Kjörling räddat ett vasst skott från Erik Nord. Men som en envis terrier på rävjakt vägrade Sirius att släppa spåret den här dagen. Kjell Edberg stötte in 5-4, Södergren satte nästa mål för SAIK, men Hattunen sköt in 6-5 med en pärla från straffområdeslinjen. Sirius jagade sedan en kvittering under slutkvarten, men för att skriva om tabellen var det ju egentligen två poäng man behövde. Och därmed blev det ändå aldrig riktigt spännande, trots att Sirius beundransvärt krigade på ända in till slutsignalen; men lite råg i ryggen inför fortsättningsseriens skärseld vann man åtminstone.

 Sandviken 14 
 9 3 
 2 
 84-52
 21
 Västerås 14 9 2 3 
 83-48 20
 Falun 14 10 0 4 71-56 20
 Ljusdal 14 6 3 5 58-53 15
 Edsbyn 14 7 1 6 62-61 15
 Kalix/Nyborg 14 7 0 7 57-55 14
 Hammarby 14 1 2 11 51-86 4
 Sirius 14 1 1 12 37-92 3


Efter grundserien och inför Allsvenskan

Att det skulle bli en tuff säsong var väntat, men nog såg det ännu värre ut än befarat. Mönstret var det samma i match efter match: Efter en lovande inledning tappade laget koncepten, orken och koncentrationen, och blev frånåkta. Den minimala försäsongen hade troligtvis slagit hårdast mot just Sirius, eftersom det var ett helt nytt lag som skulle spelas ihop. Och visst var det glädjande med hela fem egna juniorer som tagit plats och gjort det bra, men just nu fanns ju inte tiden för dem att vänja sig vid det allsvenska tempot – nu var detta hopkok av ett gäng rutinerade rävar, några tonåriga löften och en trio friska finnar tvungna att leverera bra bandy.

För det återstod nu bara sju livsviktiga matcher för att rädda kontraktet, sju matcher där det gällde att få ihop alla bitar i pusslet, och att dessutom hålla dem samman under 90 minuter. Ja, förra årets upplägg med dubbelserie i fortsättningsserierna var historia, nu skulle det återigen avgöras i en superintensiv enkelserie. Dessutom användes för första gången bonuspoängsystemet, vilket innebar att Sirius utifrån sin jumboplats skulle starta serien i ett rejält motlut.  

Det lilla hopp som fanns var att det ändå såg ut att finnas en del potentiella räddningsplankor ifrån söderserien. Härifrån kom nämligen tre gäng utan högre mål än att försöka nå ett nytt kontrakt: Jumbon Nässjö, i mångt och mycket i samma sits som Sirius, med tunga namn som Patrik ”Putte” Johansson och målvakten ”Poppen” Pettersson på förlustkontot, och med förhoppningarna på oprövade finnar som Janne Hölttö och Mika Halonen. Nästjumbon och nykomlingen Katrineholm, som hoppades på värvningen av den ryske talangen Shamsutov. Och tredjejumbon Kungälv, som tappat nämnde Shamsutov. Det enda söderlag som förväntades ha med topplaceringarna att göra var Vänersborg, med bl.a. veteranen Anders Uhlin och bandydåren Dan Hjelm i laget.

 

Allsvenskan

Ons 17 jan: Katrineholm-Sirius 4-2 (1-2), Backavallen

0-1 (3) Magnus Lövdahl, 1-1 (8) Lars-Erik Lindgren, 1-2 (38) Samuli Niskanen, 2-2 (47) Mattias Palm, 3-2 (59) Lindgren, 4-2 (?) Rinat Shamsutov. Domare: Stefan Lisell, Köping. Publik: 973.

”Det här var vår sämsta match hemma på Backavallen i vinter”, tyckte Katrineholmstränaren Thomas Hall efteråt. Och ändå förlorade Sirius – det säger det mesta om hur usla Sirius såg ut i inledningen av serien där man spelade för sin överlevnad. Två mål framåt, båda på hörnor, där Lövet gav Sirius en tidig ledning på den första, men i övrigt var det totalt tunt och torftigt i anfallsspelet. Snart kvitterade också hemmalaget på ett friläge, och sedan var det Shamsutov-show. Ryssen dribblade bort Siriusspelare på löpande band, och sedan sårade han även blåsvart på ett annat sätt då han kolliderade med Erik Nord, som bars av isen med utslagna tänder, spricka i revbenet och en ledbandsskada. Ologiskt nog gick Sirius ändå till vila med ledning då Niskanen sköt in ännu en hörna, men detta kunde bara gå åt ett håll: Det blev direkt kvitterat i andra då ryssen Nikishov lobbade bollen över Kylan; en Siriusförsvarare räddade på mållinjen, men Mattias Palm smällde in returen. Även 3-2-målet kom på en retur, och 4-2 kom då Shamsutov stal bollen från Kyller och kom fri med Kylan. En deprimerande plattmatch mot nykomlingen som skulle vara räddningsplanka, en deprimerande skada på Nord och en deprimerande start på serien som nu liknade en lång tunnel utan ljus.

 

Sön 21 jan: Sirius-Vänersborg 3-7 (2-2), Studenternas

1-0 (21) Magnus Lövdahl (straff), 1-1 (31) Johan Larsson, 1-2 (40) Anders Uhlin, 2-2 (46) Juri Suves, 2-3 (61) Joakim Berglund, 2-4 (63) Dan Hjelm, 2-5 (67) Berglund, 3-5 (84) Suves, 3-6 (87) Hjelm, 3-7 (88) Hjelm. Domare: Krister Johansson, Norrköping. Publik: 427.

Det sorgliga mönstret med ’Hygglig första – genomklappning i andra’ bara fortsatte. Att ta ledningen kunde dock Sirius, det hade man gjort i fem av de sex senaste matcherna, och det gjorde man även nu, på ett straffslag från Lövet. En annan trend som fortsatte var den med utslagna tänder – nu var det PM’s tur att gå av isen ett par gaddar fattigare. Samtidigt vände Vänersborg på matchen, men det sista som hände i halvleken var att Suves stal bollen vid hörnflaggan, körde in mot mål och vispade in 2-2. Men så kom den andra halvleken där ett tamt och mjäkigt Sirius lät sig köras över. Medan Sandor satt på botbänken passade Vänersborg på att stjäla bollen på mittplan, och Jocke Berglund satte 2-3, sedan vispade dåren Dan Hjelm in 2-4 minuten senare, varpå Berglund spädde på med 2-5 också. Suves fick in ett mål med sex minuter kvar, och ett desperat blåsvart satsade allt framåt, med resultatet att Hjelm lyckades göra ytterligare två mål.

 

Fre 26 jan: Sirius-Nässjö 7-3 (3-1), Studenternas

1-0 (7) Juri Suves, 2-0 (9) Sandor Banffy, 3-0 (16) Banffy, 3-1 (32) Igor Gapanovich, 4-1 (58) Banffy, 5-1 (67) Magnus Lövdahl, 5-2 (83) Alexei Diakov, 5-3 (85) Diakov, 6-3 (85) Suves, 7-3 (87) Suves. Domare: ?. Publik: 423.

Sirius satt ensamma fastspikade i botten på tabellen med noll poäng, och det skulle inte komma bättre chanser att ändra på detta än i den sprakande, spännande jumbofinalen mot Nässjö. Nu var livlinorna i praktiken slut, nu gällde det bara att vinna. Och det gjorde också blåsvart, efter en riktig drömstart: SMACK – Suves sköt in 1-0 efter en fin soloåkning. PET – Sandor slog in en hörnretur till 2-0. FÖS – Sandor fick in ännu en hörnretur till 3-0, med bara kvarten spelad. Men detta var Sirius anno 1996, och ingen ledning var stor nog att kännas säker, och snart var Nässjö inne i matchen igen: man hade ett stolpskott som vissa menade hade varit inne i buren och vänt, ryssen Gapanovich reducerade på en hörnkanon, och när Kyller drog ned Janne Hölttö fick man en straff också – men Kylan räddade stilfullt Gapanovichs skott. Men en osannolik målkung räddade dagen: Den ungerske badvakten Sandor Banffy hade aldrig förut gjort mer än ett mål i en bandymatch, nu gjorde han tre. 4-1 kom även detta på hörna, men nu var det ett direktskott i nättaket, och när Lövet sedan satte 5-1 var Nässjö ett slaget lag. Eller? Två snabba ryssmål genom Alexei Diakov tog siffrorna till 5-3 med fem minuter kvar, men Suves såg till satt Sandor inte fick stå som ensam tremålsskytt den här kvällen, och med två lika snabba mål spikade han slutresultatet till fina 7-3. Serien levde, och Sirius levde. Sirius ändå på nedflyttningsplats, näst sist, med en pinne upp till Katrineholm på kvalplats och två till Hammarby på säker mark.

 

Fre 9 feb: Kalix/Nyborg-Sirius 4-4 (4-3), Kalix IP

0-1 (10) Jari Hattunen, 1-1 (18) Peter Nilsson, 2-1 (21) Konstantin Zalataev, 2-2 (34) Mattias Tapper, 2-3 (36) Magnus Lövdahl (straff), 3-3 (41) Jurij Lakhonen, 4-3 (44) Urban Förare, 4-4 (63) Per-Magnus Mårtensson. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 795.

Efter ett långt och frustrerande landslagsuppehåll för någon poänglös turnering i Ryssland kickade serien igång igen. Kalkylen sa att Sirius behövde ta fyra pinnar på de fyra återstående matcherna, och nu väntade de kanske två svåraste matcherna: Kalix/Nyborg och Edsbyn borta. Men Sirius gjorde det bra uppe i Norrbotten, man krigade, pressade och spelade efter sina resurser. Det var nära en obehaglig repris av höstmötet när Palle Rönnkvist avgjorde matchen på övertid – men med den viktiga skillnaden att han den här gången missade läget, och att det därmed blev en viktig blåsvart poäng. Hattunen inledde målskyttet med en hörna, sedan kvitterade Peter Nilsson på ett friläge, varpå Kylan räddade ännu ett friläge från samme Nilsson till hörna – en hörna som Zalataev dessvärre sköt in. Sedan vände matchen två gånger om på kort tid: Sirius vände genom två snabba mål av unge Tapper och en straff från Lövet, men Kalix vände tillbaka sedan Lakhonin tagit emot en långpass och kvitterat, varpå samme ryss spelade fram den blivande blåsvarte Förare till 4-3. Den andra halvan bjöd på flera möjligheter till 5-3, men istället kvitterade Sirius på ett oväntat sätt – PM prövade ett långskott som blev till hans första mål på tre säsonger när Resin i Kalixmålet släppte bollen förbi sig. När matchen så tickade in på slutminuterna dök det upp: mardrömsläget. Plötsligt kom den livsfarlige Rönnkvist i ett friläge med Kylan – men la bollen gick utanför. Och Sirius tog en livsviktig poäng och befann sig plötsligt över nedflyttningsstrecket – tre plusmål tillgodo på Nässjö under strecket, och tre poäng upp till Hammarby på säker mark.

 

Sön 11 feb: Edsbyn-Sirius 2-2 (2-1), Ön

0-1 (3) Samuli Niskanen, 1-1 (16) Peter Ring, 2-1 (30) Magnus Olsson, 2-2 (73) Magnus Lövdahl. Publik: 577. Domare: Håkan Nystedt, Strängnäs.

Det sämsta som hände den här dagen: Kjell Edbergs karriär som bandyspelare tog slut. Vår veteran hade sedan tidigare aviserat att denna säsong skulle bli hans sista, men nu blev både säsongen och karriären lite kortare för hans del, då han i 12:e minuten kolliderade med en By-spelare så illa att han bröt nyckelbenet.

Det bästa som hände den här dagen: Sirius tog poäng igen! När Edberg bars av isen så ledde Sirius redan med 0-1 sedan Niskanen skjutit in en hörna, och Sirius hade dessutom haft 0-2 inne genom Lövet, men det målet dömdes – troligen felaktigt – bort för att bollen varit över kortlinjen. Två till hörnmål, dessvärre båda av Edsbyn, vände på matchen innan paus, och ledde fram till en andra halvlek där två kontroversiella domarbeslut hamnade i fokus. Det var tillknäppt och tajt och ont om chanser, men i 65:e fick Edsbyn in en boll då ”Kuben” Olsson fräckt lobbade in ett frislag – men målet dömdes något svårförklarligt bort för offside. ”Horribelt”, tyckte den ilskne By-tränaren Kjell Ljusberg. Offside blev det däremot inte när Lövet knappt tio minuter senare kom sopren på Edsbyns planhalva och slog in bollen bakom Anders Svensson i målet. ”Minst tio meter offside”, hävdade den uppretade Ljusberg. Nåja, kanske hade Sirius flyt med domsluten, men orättvist var det inte, och nu hade blåsvart skapat sig ett bra utgångsläge inför slutstriden. Sirius sexa i tabellen på kvalplats, en pinne ned till Katrineholm på nedflyttningsplats, tre upp till Hammarby på säker mark.

 

Ons 14 feb: Sirius-Hammarby 3-3 (1-2), Studenternas

1-0 (15) Peter Engstrand, 1-1 (29) Thomas Johansson, (36) Johansson, 2-2 (47) Magnus Lövdahl, 3-2 (56) Jari Hattunen, 3-3 (64) Conny Rydqvist. Domare: Lars-Göran Sjöling, Vänersborg. Publik: 1325.

En seger, och blåsvart hade kunnat styra sitt eget öde i sista omgången. Men nu blev det istället ännu ett kryss, det tredje raka. Sirius satte matchens första mål i lyckominut 15, då först den ex- och blivande blåsvarte Lelle Bergman blev helt fri framför mål, sköt rakt på Kylan, som plockade upp bollen och kastade ut till en skrinnande Engstrand, som körde sig fri och la in 1-0. Sedan klev den gamle bekantingen ”Rekan” Johansson in i handlingarna, då han först kom runt Siriusförsvaret, drog Kylan och la in kvitteringen, och sedan sköt in en hörna till 1-2. Lövet återställde ordningen direkt i andra då han drog till med ett slumpskott som hamnade precis innanför vänsterstolpen, och sedan slog Hattunen till med ett ledningsmål när han sköt in en hörna i krysset. Men Hammarby hade ju också en hörnexpert vid namn Conny Rydqvist, och denne klämde in 3-3, varpå 25 minuters ställningskrig utan vare sig mål eller vettiga chanser följde. Om något lag var närmast segern var det ändå Sirius, som hade ett flertal ”lägen till lägen” där man tog fel åkning eller passade bort sig. Nu var det istället upplagt för en sanslöst spännande rysare i den sista omgången då Sirius och Katrineholm låg nos mot nos i kamp om den sista kvalplatsen. Både Sirius och KSK på fem poäng och med samma målskillnad; 21-23 för Sirius och 24-26 för KSK. Båda lagen hade en förväntad svår match i sista omgången – Kungälv borta för blåsvart och Bajen borta för KSK.

 

Sön 18 feb: Kungälv-Sirius 6-5 (3-3), Skarpe Nord

1-0 (3) Marko Kilpeläinen, 2-0 (16) Stefan Nordén, 2-1 (21) Juri Suves, 2-2 (24) Suves, 3-2 (31) Kilpeläinen, 3-3 (37) Samuli Niskanen, 3-4 (51) Niskanen, 4-4 (56) Håkan Olsson, 5-4 (59) Anders Larsson, 5-5 (78) Jari Hattunen, 6-5 (85) Nordén. Domare: Christer Östling, Sandviken. Publik: 752.

Och så var det över. Efter nio raka säsonger i allsvenskan var det nu dags att lämna. Och det mindre än två år efter att blåsvart spelat semifinal på Studan. Det var precis som väntat en vidrig spänning hela vägen, även om Sirius faktiskt inte en enda gång under de 90 minuterna befann sig på en tabellposition ovanför nedflyttningsstrecket.

Förutsättningarna var att Sirius var tvungna att ta minst lika många poäng som Katrineholm i sin match på Zinken, och dessutom ta igen ett mål i målskillnad. Därmed utspelades två dramor på Skarpe Nord: Ett på isen, och ett på resultattavlan där en flitig funktionär kilade upp och ned för en trappa för att hänga upp de siffror som berättade om omgångens andra matcher:

(15): Sirius hade inlett illa med att släppa in både ett och två mål – det var faktiskt första gången på åtta matcher Sirius inte gjorde första målet. Dessutom tog KSK ledningen på Zinken – kvalplatsen var nu fyra mål bort.

(22): Suves ändrade snabbt på underläget med två snabba; ett hörnmål, och en retur på ett Lövdahlskott. Samtidigt hade två lika snabba mål fallit på Zinken där det nu stod 1-2 till fel lag – kvalplatsen två mål bort.

(37): Varsitt mål på Skarpe Nord, och oavgjort igen. Kilpeläinen satte 3-2 till Kungälv på ett friläge, Niskanen kvitterade på hörna. Inga fler mål på Zinken, och fortfarande två mål till kvalplats.

(51): Fint finskt samarbete när Suves spelade fram Niskanen till 3-4, men samtidigt kom dåliga besked från Zinken. Bajen svek, och KSK ledde nu med 1-3. Därmed fortfarande två mål till kvalplats.

(59): På Skarpe Nord gick det åt helt fel håll sedan hemmalaget gjort två raka hörnmål, och nu stod det 5-4. På Zinken gick det å andra sidan åt rätt håll, och Bajen hade kvitterat till 3-3. Och fortfarande skiljde det två mål till en kvalplats.

(78): Nu var det nära! Hattunen sköt in 5-5 på hörna, medan det var status quo på Zinken. Endast ett mål till behövdes!

(85): Och visst blev det ett mål till, men till fel lag. Kungälv fick först en straff sedan PM fällt Kilpeläinen. Kylan räddade starkt, men med PM utvisad fick Kungälv nya lägen, och Stefan Nordén sköt till slut Sirius ur allsvenskan med sitt 6-5-mål. Hade Sirius nu lyckats kvittera hade man f.ö. fått exakt samma målskillnad som Katrineholm, och lagen hade därmed skiljts åt genom inbördes möte, där ju KSK hade fördelen av att ha slagit Sirius.

(90): Ett nyblivet stjärnprytt division 1-lag går av isen i Kungälv. 


 Kalix/Nyborg 7
 4 2
 1
 29-17
 12
 Vänersborg 7 4 1 2 
 26-25 12
 Kungälv 7 4 1 2 35-24 11
 Edsbyn 7 3 1 3 35-30 10
 Hammarby
 7 2 4 1 28-20 9
 Katrineholm 7 2 1 4 27-29 6
 Sirius 7 1 3 3 26-29 5
 Nässjö 7 1 1 5 20-52 3

Skytteligan

Lövet 16, Niskanen 13, Suves 12, Hattunen 5, Sandor 5, Engstrand 4, Nord 2, Edberg 2, Tapper 2, Henrik Johansson 1, PM 1.

 

Summering

Sirius fall från ära till onåd hade gått så obegripligt snabbt. Så sent som hösten 1994 såg vi på Sirius som ett potentiellt finallag, och nu, ett och ett halvt år senare, var vi inte längre ett elitlag. Men det är ju så det ofta slutar, när man kör ekonomin i botten, när man tappar en halv spelartrupp, och när man i brist på pengar får förlita sig på halvbakade juniorer. Förfallet var förstås en konsekvens av flera år av vanskötsel och dåliga beslut, men Sirius hade en hel del otur också. Kommunalstrejken, som styckmördade försäsongen hösten -95, drabbade troligen Sirius hårdare än något annat lag. I ett läge där vi hade behövt tid och tålamod för att spela ihop en ny trupp och skola in de många juniorerna i elitserietempot, fick försäsongen istället ägnas åt barmarksträning, några träningspass på liten is i Gränbyhallen, samt några enstaka träningsmatcher på annan ort. När sedan detta unga, oprövade och osamspelta lag blev överkört av SAIK i premiären blev serien till en lång och tung uppförsbacke utan synligt slut. Att det sedan faktiskt fanns något att bygga på syntes i de fem avslutande matcherna som ändå gav en anständig resultatrad: en stor seger, tre oavgjorda, och en bitter uddamålsförlust – men då hade sanden redan runnit ut i timglaset. 

Men Sirius hade ju blivit degraderade förut och kommit igen, så visst borde man överleva även detta? Ekonomin var förstås ett stort bekymmer, men det fanns ljuspunkter också. De flesta spelarna verkade helt och hållet inställda på att stanna kvar och spela upp Sirius i eliten igen, t.o.m. den falnade stjärnan Niskanen som kommit till Uppsala med helt andra saker än division 1-spel i tankarna. ”Alla de äldre spelarna vill ha revansch, ingen av dem tänker sluta på det här sättet”, förklarade Niskanen läget, och deklarerade att han nog själv också skulle bli klar för att slutföra sina studier i Uppsala, ”säkert en av de bästa städerna i Sverige”. Och det lutade även åt att tränare Rolf Käck skulle hedra sitt fyraårskontrakt och stanna kvar även det sista året.

Men hoppet och glädjen hittades framförallt bland alla ungdomar som börjat visa upp sig i den blåsvarta tröjan. Flera av dem hade redan börjat ta för sig i a-laget, främst Håkan Kyller och klubbmagikern Andreas Lindström. Men allra roligast var att Lindgren, Henke Johansson, Benkelius och alla andra hade tagit sig till final på Studan för andra året i rad: förra året var det U18-final, den här gången var det U20. I semifinalen hade man fått revansch på det Vetlanda man finalföll mot året innan, och i finalen väntade nu en prestigematch av bästa märke mot VSK.

 

U20-finalen

Lör 16 mar: Sirius-Västerås 6-3 (3-2), Studenternas

0-1 (1) Niklas Svensson (straff), 1-1 (7) Andreas Lindström, 1-2 (21) Andreas Hammarbäck, 2-2 (23) Lindström, 3-2 (43) Henrik X Ericsson, 3-3 (57) Daniel Liv, 4-3 (67) Lindström, 5-3 (72) Lindström, 6-3 (83) Mats Lindgren. Domare: Thomas Wiklund, Farsta. Publik: 1230.

Tiden var mogen för min andra bandymatch på Studenternas. Inte heller nu hade jag någon som helst relation till klubben Sirius, jag hade noterat i tabellen att laget hade åkt ur serien, men det rörde mig inte i ryggen. Hit kom jag enbart för att dricka alkohol med mina kompisar, samt ge moralisk support till de spelare jag kände i laget: målvakten Johan Wibling, den stabile backen Henrik Magnusson, och framför allt den snabbe och målfarlige Mats Lindgren, till vars ära vi målat en banderoll. Detta kryddades med ett gäng totalt interna hejaramsor som var helt obegripliga för utomstående: ”Mazda 323”, ”Ribba in”, samt ”Snus till Lindgren”.

Men så blev det att när röken hade lagt sig så stod Sirius där med vad som skulle bli den sista titeln på många decennier, och jag hade nog börjat bli lite lätt förälskad i klubben som skulle ge mig så mycket ångest och kärlek i mitt liv. Sirius var att betrakta som favoriter i matchen, det pratades om semifinalen mot Vetlanda som ”den moraliska finalen”, medan VSK på pappret betydde svagare motstånd. Den första halvleken blev ganska nervös och hafsig, och sönderryckt av många utvisningar. VSK tog ledningen redan i första spelminuten på straff, men snart presenterade sig lagets storstjärna Andreas Lindström med ett hårt skott som gav kvitteringen. Efter att Sirius bjudit på kvitteringsmålet genom ett missförstånd mellan Hjelmstedt och Kyller fick Lindström chansen att kvittera igen med ett solomål, varpå spelaren Henrik X Ericsson gav Sirius ledningen innan paus. Men det ville inte lossna helt, det var fortfarande nervöst och spänt, och Daniel Liv kunde rättvist kvittera med en dryg halvtimme kvar. Men när Lindström soloåkte in 4-3 från halva plan, med sin redan då omissigenkänliga snirkliga stil, då lossnade knutarna och Sirius spelade ut. Vi på läktaren, ett litet frö till Västra Sidan, drack öl och ägnade oss åt pubertala tråkningar av motståndarspelarna Liv och Geijbert, medan Lindström sköt in dagens fjärde mål, och till slut fick vi också se vad vi kommit dit för: Kompisen Mats Lindgren punkterade finalen med sitt 6-3-mål. Vild glädje på planen och på läktaren förstås. Och hos mig började en känsla växa fram – det här med att heja på ett lag kunde jag nog tänka mig att göra flera gånger.  



Tillbaka till toppen