Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Bandysäsongen 1999/2000

Västra flyttade till östra. Två klassiska vändningar mot Katrineholm. Pingvinförnedrade i Sandviken. Och mycket annat.

Läget i laget

Inför det stundande millenieskiftet hade Sirius överlevt sin första säsong 98/99 efter comebacken i Allsvenskan med minimal marginal. Under sillyn hade man även hunnit genomgå ett ganska rejält generationsskifte, då en hel hög gamla trotjänare som Lelle Bergman, Sandor Banffy och Peter Engstrand gått i bandypension. Men ersättarna var inte dåliga – från Hammarby hade man plockat in ledarfiguren Andreas Westman och grovjobbaren Oscar Pettersson (f.ö. nästan en exakt look-alike med fotbollsmålvakten Richard Richardsson). Från Bollnäs kom den unge och lovande Henrik Heed. Men det mest spännande namnet var nog Daniel Svedberg, färgstark dalmas både på och utanför plan, som närmast kom från Vänersborg där han hamnat i dispyt med tränaren. ”Svedas” redan vid det här laget ganska långa CV (som skulle komma att bli mycket längre) lät visserligen ana att Vänersborg inte var det första ställe han gjort sig omöjlig på. Men det spelade för stunden ingen roll, nu var han blåsvart, och spela bandy kunde han bevisligen göra bra. På tränarsidan var det också nytt, Hydas hade lämnat och in kom istället Kjell Edberg. Denne sågs dock lite som en nödlösning, visserligen med gediget bandykunnande, men oprövad som tränare på högsta nivå.

I laget fanns ju sedan tidigare också en hög kompetenta spelare. En av de bästa i laget var den västgötske skarpskytten David Karlgren, och bredvid sig hade han Magnus ”Lövet” Lövdahl, fortfarande målfarlig Siriusveteran. På mittfältet återfanns bl.a. trotjänarna Mattias ”Foppa” Forsberg och Matte Tapper, den kortvuxne mittfältsterriern Tobbe Dahlberg, samt Andreas ”Läder och lack” Broberg, utan konkurrens knäppast i laget. I försvarslinjen fanns tre killar som var lika trevliga utanför isen som tuffa på den: Jonas ”Josse” Johansson, kalixprodukten Tobbe Forss, samt den unge och lovande Jocke Persson (som på den här tiden fortfarande hade ett uttalbart efternamn). I målet stod ett av truppens starkaste namn i Andreas Bomark.


Motståndarna

Sirius spelade i den norra serien, vilken detta år verkligen gjorde skäl för sitt namn; samtliga lag förutom Sirius var belägna norr om den geografiska norrlandsgränsen (limes norrlandicus). Halva serien bestod av hälsingelag, då Broberg tagit klivet upp som nykomling och kompletterade hälsingetrion Edsbyn, Bollnäs och Ljusdal. Därutöver fanns Falun och SAIK som båda var förhandskandidater till guldet, och serien kompletterades med Kalix/Nyborg (som Kalixlaget hette på den tiden). Sirius tippades bland bottenskrapet av experterna, tillsammans med nykomlingarna Broberg och Kungälv, samt ett brandskattat Vänersborg, men i Siriuslägret fanns det hopp om bättre. Visst kunde man hoppas att vi åtminstone skulle vara med och bråka med mittenlagen?


Allsvenskan Norra

Sön 14 November: Edsbyn-Sirius 8-4 (6-3), Ön
”Vi satte fyra i alla fall!”, sa Sirius för säsongen nye andremålvakt Pär Uhlin från Rättvik, på klingande dalmål när han efter slutsignalen skrinnade fram till den lilla Siriusklacken. Och det sammanfattade händelserna på Ön ganska bra – det blev en typisk hedersam premiärförlust. Byn sågs kanske inte som en guldkandidat, men var i alla fall ett givet topplag, och ingen räknade med att Sirius skulle ha någonting att hämta i Edsbyn. Och det hade vi inte heller, men blåsvart höll jämna steg en bra bit i andra halvlek; Sveda visade redan i sin första match vilken bössa han satt på och kvitterade till 1-1 på hörna och reducerade sedan till 3-2, två mål på två fasta. Men sedan rann det på ganska enkelt för Byn för ett alltför snällt spelande Sirius, som bland annat tillät Dan Hjelm stjäla bollen på en hörna och åka hela vägen upp och göra mål. Siffrorna stannade vid en anständig fyramålsmarginal i baken sedan även Foppa och Lövet fått nätkänning. Mest glädjande var att våra två profilstarkaste nyförvärv såg riktigt bra ut: Sveda sköt som en häst sparkade, och spelmotorn Westman var bäste blåsvarte på plan.   

Ons 17 November: Sirius-Ljusdal  2-2 (0-2), Studenternas
I andra matchen blev det genast mer allvar. Om förhoppningarna att bli ett mittenlag skulle infrias var det nödvändigt att nå ett bra resultat på hemmaplan mot en mittenkonkurrent som Ljusdal. I halvtidvilan såg det inte så lovande ut, då Ljusdal hade tagit ledningen med 2-0 efter mål av lagets två dominanter: ryske Svechnikov och finske Mutikainen. Sirius dominerade sedan den andra halvleken, men det krävdes två straffar (inpangade av Lövet) för att göra de två målen som behövdes för att inte gå poänglösa från matchen. Matchen blev signifikativ för både de starka och svaga sidorna hos årets Siriusupplaga, man var (oftast) stabila bakåt, men också (oftast) trubbiga framåt, med ganska målsnåla matcher som följd. Hur som helst, en poäng blev det, vilket kändes som med tvekan godkänt.

Sön 21 November: Kalix/Nyborg-Sirius 1-3 (1-1), Kalix IP
Inför matchen gjordes det ett stort nummer av att Sirius aldrig slagit Kalix/Nyborg, vilket också var sant – på 12 försök hade Sirius visserligen spelat fyra oavgjorda mot norrbottningarna, men aldrig lyckats vinna. Så denna match blev inte bara Sirius första seger för säsongen, den tog även kål på ett av våra bogeyteams (men det fanns ju flera...). Även om Kalix tog ledningen så kvitterade Sirius snart genom Lövet. Den andra halvleken dominerades av ett snålspelande Sirius, men det var inte förrän de sista 10 minuterna som matchen avgjordes genom två mål från Karlgrens klubba. ”Det är lätt att spela försvar mot Kalix ryssar, det är bara att backa hemåt när de kommer. Även om man får åka mycket skridskor”, tyckte Andreas Westman efter matchen.  Men skridskoåkandet lönade sig, och resulterade i säsongens första tvåpoängare.

Ons 24 November: Sirius-SAIK 3-6 (0-4),
Studenternas
Aldrig har Magnus Muhrén varit större i käften eller bättre på isen än säsongen 99/00. I tidningarna pratade han om sitt förakt för ”den stora bollen” (vid den här tiden rådde en hetsig debatt om att införa en några millimeter större bandyboll), om hur töntiga de andra landslagsspelare var som inte menade allvar med att bojkotta landslaget om den stora bollen infördes, och om hur många mål han skulle göra i finalen. På isen var han som sagt var mer dominant än någonsin, och tillsammans med radarpartnern Stefan Södergren gjorde han processen kort med Sirius i den första halvleken på Studenternas. Med 0-4 i baken i halvtid var det såklart tvärkört, men Sirius gjorde en av många fina andrahalvlekar den här säsongen. Tack vare mål av Lövet, Sveda och Karlgren så vann Sirius faktiskt den andra halvleken. Några poäng gav det förstås inte, men det var ändå ett kvitto på att Sirius var på rätt spår.

Sön 28 November: Bollnäs-Sirius 5-3 (1-2), Sävstaås

Och några poäng var det ingen som räknade med i nästa match heller, då den spelades på Sävstaås. På Sävstaås finns det två möjliga utfall, antingen spelar Sirius kasst och får storstryk, eller så spelar Sirius bra och får småstryk. Den här matchen blev ett exempel på det senare. Sirius var spelmässtigt faktiskt det bättre laget, och gick till halvtidsvila med en mycket välförtjänt ledning efter hörnmål av Lövet och Sveda. Men det kunde, och borde, faktiskt ha varit en mycket större ledning, då David Karlgren visade upp det andra av sina två ansikten som forward: Målsumparens. Karlgren hade en förmåga att panga in mål från både möjliga och omöjliga vinklar, men det hände också att han bommade från de renaste lägen. Vilket han alltså gjorde på Sävstaås, flera gånger om. Eftersom universums balans på något vis tycks kräva att Sirius inte får vinna i Bollnäs så gjorde hemmalaget också sin obligatoriska och inte särskilt rättvisa vändning efter halvtidsvilan, genom att göra tre mål på åtta minuter. Lite lustigt var att höra vissa kommentarer från Bollnäshållet om hur dekadenta Siriusklacken var som uppträdde stupfulla på en söndageftermiddag. Tydligen ingick det inte i bollnäsornas föreställningsvärld att man faktiskt kan sjunga nykter. 

Ons 1 December: Sirius-Broberg 3-5 (0-5), Studenternas
Och så var det dags för säsongens verkliga tagelskjorta. Efter ett antal svåra matcher med bra spel men dålig poängutdelning stod den poänglösa jumbon Broberg på programmet – nu skulle det väl bli en enkel tvåpoängare? Inte då, faktum är att den här matchen förlorades redan vid slantsinglingen; som Sirius faktiskt vann, men ändå förlorade då man valde att spela den första halvleken i kraftig motvind. Broberg tackade och tog emot, och boll efter boll trillade in bakom Bomark i Siriusmålet. Allt gick in – inklusive Jocke Hedqvists slumpskott från 40 meter. Sirius var dessutom alldeles för snälla, det var bara pålitlige Jocke Persson som tog en utvisning. Att Sirius putsade till siffrorna i den andra halvlekens medvind var en klen tröst. Orosmolnen hopade sig på himlen, och bara en poäng skiljde Sirius från jumboplatsen.

Fre 3 December: Falun-Sirius 7-7 (5-3), Lugnet
Men det svänger snabbt, två dagar efter säsongens bottennapp kom säsongens verkliga höjdare. En poäng på bortaplan mot guldkandidaten Falun var fantastiskt i sig, men än mer fantastiskt var nog hur poängen togs. I matchens inledning höll lagen jämna steg, där Sirius tog ledningen och Falun kvitterade. Detta höll i sig till 3-3, då Falun och Obuchov satte fart, gick upp till 5-3 innan paus, och ökade på till 6-3 strax efter. Falun såg ut att gå mot en helt programenlig seger när Sirius totalt oväntat svarade för en makalös vändning; när klockan närmade sig 75 minuter reducerade Sirius, och Siriusspelarna glänste plötsligt som ”glittrande julstjärnor”. Nio minuter senare var vändningen fullbordad, och Sirius ledde med 7-6. Att Falun till slut lyckades kvittera på hörna spelade faktiskt ingen som helst roll. Det viktiga var att Sirius fick upprättelse för Brobergsfiaskot och visade att vi faktiskt kunde spela bandy. Det här var den sortens match som man bara inte vill sluta vältra sig i glädjen efter. Man gick till biblioteket och bläddrade fram referaten i Dalademokraten och Falukuriren (detta var ju långt innan landsorttidningarna hade hittat ut på webben) och njöt av att läsa berömmet som östes över Siriusspelarna. Man var en stolt blåsvart supporter igen.

Ons 8 December: Sirius-Falun 1-2 (0-2), Studenternas
I och med dubbelmötet mot Falun vände serien, men returmötet blev raka motsatsen till drabbningen på Lugnet. Falun ville inte se det scenariot upprepas, så Obuchov & co. kom till Studenternas för att spela riktigt defensiv surbandy. Så blev matchen också som många andra matcher den här säsongen. Sirius spelade bra, men missade sina chanser. Sveda prickade ribban och målvaktens hjälm, Karlgren brände frilägen, medan Falun satte sina lägen. Inte förrän i 84:e minuten lyckades Matte Tapper spräcka Sirius nolla, och då var det försent. Sirius var fortfarande fast i bottenträsket tillsammans med Broberg och Kalix, med en ynka poäng till godo på dessa. Och nästa match såg ut att bli en ångestmatch med stort Å.

Ons 15 December: Broberg-Sirius 1-3 (0-3), Hällåsen
Sirius lyckades gå segrande ur den viktiga fyrpoängsmatchen mot Broberg genom att göra precis tvärtemot vad man gjort tidigare under säsongen. Tidigare hade man förlorat matcher på svaga förstahalvlekar – nu gjorde man tvärtom och avgjorde med tre mål innan halvtidsvilan. Och tidigare hade man ofta spelat bra, fört matcherna, men bommat chanserna – nu lät man Broberg ta taktpinnen, missa sig trötta, för att sedan kontra effektivt. ”När publiken började bua visste jag att vi var på rätt väg”, sa tränare Edberg efter matchen. Efter två mål av Karlgren och ett av Heed ledde Sirius med 3-0 redan i halvtid, och resten av matchen blev en transportsträcka. Även om Sirius halvt må ha tråkat ihjäl både Broberg och Söderhamnspubliken kunde man köra hem längs med E4:an söderut med två tunga poäng i bagaget.

Fre 17 December: Sirius-Bollnäs 1-6 (0-1), Studenternas
Innan julen återstod nu bara att möta Bollnäs, vilket betydde julpisk i snöslask för Sirius del. Sirius taktik var enkel, och hyfsat framgångsrik i första halvlek: ”Bollnäs har två man på topp, markera dem”. Men i andra tog Bollnäs till listen att dra ned en man och spela med en man på topp, vilket uppenbarligen förvirrade Siriusförsvaret. 0-2 kom tidigt i andra, och därefter visade Sirius upp ett sällsynt givmilt snubbelförsvar som gav fritt spelrum åt ”Hans Majestät” Åström och Patrik Larsson. I och med förlusten kunde Sirius nu definitivt avskriva alla elitseriechanser. Matchen är ur ett historiskt perspektiv intressant av en helt annan anledning, det var nämligen mitt under denna match som Västra Sidan flyttade från västra till östra läktaren. Vi var, låt säga, nio sjöblöta västringar på plats, och i halvtid kom diskussionen upp om vi borde ge upp vårt stoiska hejande under bar himmel och istället flytta in på huvudläktaren med dess lockande tak. En omröstning gav segern till ”östra-sidan” med röstningssiffrorna, låt säga, fem mot fyra. De fyra förlorande i västra-falangen (varav en var just denne författare) böjde sig naturligtvis för majoritetsbeslutet, och så tog vi den plats nära mitten av huvudläktaren där Västra Sidan står än idag. Så här fjorton år senare kan man konstatera att det var ett ganska klokt beslut.

Sön 26 December: Sirius-Kalix/Nyborg 8-5 (2-1), Studenternas
Likt en finnig tonåring på skolbal fick Sirius nöja sig med det som blev över när det var dags för årets annandagsderby. När de andra lagen parat ihop sig med varandra stod Sirius där med Kalix som annandagskavaljer. Med över 90 mil mellan lagen blir det inte mycket av derbykänsla, och publiken lockades heller inte av norrbottningarna; runt 1500 i annandagspublik är inte mycket att skryta med. Hur som helst, att möta Kalix innebar iallafall en hygglig vinstchans, och vinst är ju faktiskt den viktigaste ingrediensen i en lyckad annandag.  Mycket riktigt lossnade det äntligen offensivt för Sirius, och detta mest tack vare två spelare: David Karlgren och Henrik Heed. Karlgren hade lekstuga med Kalix försvarare nere vid hörnflaggorna och skaffade fram hörna på hörna, och två av dessa pangades in av Lövet respektive Sveda, vilket gav Sirius en 2-1-ledning i halvtid. Karlgren gjorde dessutom två mål på egen hand i andra halvleken. Heed stod å sin sida för ett mål och två delikata framspelningar till Sveda respektive Foppa i den andra halvleken. Även Kalix bäste spelare skulle för övrigt komma att dra på sig den blåsvarta tröjan inom en snar framtid; Daniel Åhl tog med sina två mål upp Kalix till 3-3 en bit in på den andra halvleken. Men Sirius drog alltså ifrån igen, och höll därmed bottenduon Kalix och Broberg på behörigt avstånd. 

Ons 29 December: Sandviken-Sirius 14-1 (8-1), Jernvallen
Min djupa motvilja mot stålmännen från Sandviken grundlades den här säsongen. Dels på grund av ”Murrens” stora käft som redan nämnts, men framför allt på grund av den här matchen. Som bortasupporter är man redan ganska nedtryckt i skosulorna när man får sitt lag förlora med med siffror som skulle passa bättre i en rugbymatch. Att man då dessutom ska behöva bli hånad av en maskot i form av en dansande pingvin är bara för mycket. Så gör bara en riktigt moraliskt förtappad och usel klubb. Som SAIK. Om själva matchen är det bara att konstatera att Sirius var väldigt bleka och SAIK var väldigt bra. Murren gjorde fem mål, Stefan ”Pumpen” Andersson fyra, och så ett par vardera av Stefan Söderholm och Jonas Gustafsson. Inte blev det bättre av att matchen innebar SAIK’s största seger någonsin (ett rekord som dessbättre slogs ytterligare ett par gånger under de kommande åren med andra lag inblandade). Och någon vidare värdig avslutning på 1000-talet var det inte heller.

Sön 2 Januari: Ljusdal-Sirius 3-1 (2-1), Ljusdals IP
Fortfarande iklädda de mustascher vi odlat för att välkomna det nya året, och millenniet, åkte en liten grupp Västringar upp till Ljusdal för att se årets, och millenniets, första Siriusmatch. Den blev iallafall inte lika dålig som förra millenniets sista Siriusmatch, men knappast heller någon succé. Sirius ville till varje pris förhindra att raset i Sandviken upprepades, och lade allt fokus på defensiven. Vilket fungerade hyggligt, men också gick ut över offensiven där det nästan inte hände någonting alls. Sirius tog ändå ledningen på en av de mycket få chanserna, då Heed rakade in en retur på Svedbergs skott. Men Ljusdal vände innan halvtidsvilan, och sen blev det en trist transportsträcka till full tid. Dock, tack vare Brobergs förlust och Kalix poängtapp i samma omgång så säkrade Sirius ändå den viktiga sjätteplatsen i tabellen, och därmed också två bonuspoäng till Allsvenskan, den ruggigt viktiga serie som väntade runt hörnet.

Tor 6 Januari: Sirius-Edsbyn 3-4 (2-2), Studenternas
Allsvenskan norra slutade som den började: med en hedersam förlust mot Edsbyn. Den här gången än mera hedersam. Edsbyn hade åtminstone en andraplats, och därmed en extra hemmamatch i Elitserien, att spela för, medan Sirius sjätteplats redan var klappad och klar. Sirius höll matchen igenom jämna steg med Edsbyn och var faktiskt spelmässigt det bättre laget: Sveda serverade Karlgren till ett kvitteringsmål i 18:e minuten, Heed gav Sirius ledningen i 25:e med skott ur liten vinkel, och Sveda kvitterade till 3-3 med en rackarrökare i 87:e. Men så signifikativt för den här serien så gjorde Edsbyn vinstmålet på matchens absolut sista skott, när matchen till och med redan borde ha varit avblåst enligt Siriuslägret. Typiskt – men ändock en värdig avslutning på serien.

 Sandviken 14
 11 2
 1
 94-37
 24
 Edsbyn 14 7 6 1
 70-48 20
 Falun 14 9 2 3 76-59 20
 Bollnäs 14 6 3 5 62-53 15
 Ljusdal 14 5 3 6 48-59 13
 Sirius 14 3 2 9 43-69 8
 Kalix/Nyborg 14 2 3 9 52-84 7
 Broberg 14 1 3 10 51-87 5


Efter grundserien och inför allsvenskan

Placeringsmässigt sett så var väl en sjätteplats fullt godkänt och i linje med förväntningarna. De verkliga topparna lös däremot med sin frånvaro, då Sirius endast lyckades ta sammanlagt två poäng mot lagen ovanför i tabellen. Annars hade Sirius, frånsett 2-3 rejäla magplask, hittat en spelmässig stabilitet jämfört med den förra säsongen, och med lite mindre stolpe-ut hade poängutdelningen kunnat bli betydligt bättre.

Nu var det dags för Allsvenskan, den gastkramande serien som var svårslagen när det gällde dramatik och spänning. För den som inte minns så spelades serien på den här tiden som ett mellanting mellan enkel- och dubbelserie, där Sirius mötte söderlagen två gånger, och norrlagen en gång. Med endast åtta lag och tre streck i tabellen blev varje match ohyggligt viktig, och ibland kunde det bara skilja någon poäng mellan slutspel och nedflyttning. Från den södra serien snackades det mest om Katrineholm, som onekligen hade avlutat grundserien i stor stil med elva poäng på de sista sex matcherna. En 6-2-vinst mot Hammarby i sista omgången hade sånär räckt till Elitserien om inte de andra resultaten i serien gått emot. Vidare anslöt V-lagen Villa och Vänersborg, stabila men något profillösa, samt strykgänget Kungälv.


Allsvenskan, fortsättningsserien

Ons 12 Januari: Sirius-Katrineholm 5-4 (0-2), Studenternas
Sirius öppnade serien just mot hajpade Katrineholm, som naturligt nog sågs som favoriter. Detta skulle komma att bli en av de allra mest klassiska matcherna från denna Sirius-era, och den skulle dessutom fullständigt förstöra hela säsongen för stackars KSK. Matchen började dock som vanligt: Sirius spelade fint, men missade. KSK kontrade, och gjorde mål. Gästerna hade ledningen med 2-0 i halvtid efter mål av Shamsutov och ett slumpskott av den blivande blåsvarte Meland, och ökade på till 3-0 i början av andra. Missmodigheten spred sig på läktarna, men under Siriusspelarnas hjälmar tänktes det uppenbarligen andra tankar. Startsignalen till den mäktiga vändningen kom i den 68:e minuten, då Svedberg reducerade till 1-3 på hörna. Sedan gick det undan, Karlgren gjorde 2-3 i 75:e och Westman kvitterade i 79:e. Men det stannade inte där, Foppa Forsberg gav Sirius ledningen i 83:e minuten efter snyggt väggspel med Karlgren. Strax därpå blev Matte Tapper utvisad, och Sirius var nu tvungna att försvara sin uddamålsledning de sista fem minuterna med en man kort. I den 87:e minuten slog Henrik Heed iväg en lyra mot Svedberg från mittplan. Svedberg missade mottagningen, men missade gjorde även Wiman i KSK-målet, och så låg plötsligt bollen där i nätmaskorna till allas förvåning. Detta osannolika mål skulle i slutänden visa sig helt avgörande, då KSK fick in en reducering i 89:e minuten. Men därmed var det faktiskt slut på dramatiken. 5-4 blev slutresultatet, Sirius hade fått en flygande start på allsvenskan, medan Katrineholm aldrig riktigt hämtade sig från kollapsen. 

Sön 16 Januari: Villa-Sirius 4-7 (2-1), Lidköpings Isstadion
Trots den fantastiska vändningen mot Katrineholm hade vi ännu inte sett den starkaste vändningen för säsongen. Den kom nämligen redan i nästa match, mot Villa på bortaplan. Vändningen imponerade framförallt eftersom Sirius fick en så olycklig start. I den 16:e minuten fälldes en fri Villaspelare med ett trippelstraff för Sirius som följd; straff, utvisning samt lindrigt matchstraff på Henrik Heed. Sveda, som i tidningarna fått smeknamnet ”Lucky Luke”, kvitterade på frislag, men Villa återtog ledningen innan pausvilan. Men i den andra halvleken var det återigen Svedas bössa som visade vägen, då han först pricksköt in kvitteringen i 53:e, och sedan gav Sirius ledningen på ännu ett frislag i 62:a. På slutet trillade det in mål åt båda hållen, men flest i Villaburen, och Lövet blev tremålsskytt. Sirius öppning på serien fortsatte att bli kostsam for motståndarna. I Villas fall så hängde tränarduon Kjellqvist/Arvidsson löst efter matchen, och mycket riktigt fick de foten någon vecka senare. Det stod också mer och mer klart hur oerhört viktig Sveda hade blivit för Sirius. När Sveda bara ville så kunde han allt; åka skridskor, lägga smörpassningar, och framförallt skjuta stenhårt. Sällan har Sirius varit så mycket en one-man-show som när Sveda presterade på topp.

Ons 19 Januari: Kungälv-Sirius 4-5 (3-3), Skarpe Nord
Efter de två inledande segrarna såg Kungälv ut som en mycket lämplig uppgift att ta sig an. Bohuslaget befann sig nämligen i fritt fall, med frysta löner, avhoppade spelare, tränare och allmänt dålig stämning. Veteranen Roger Knöös fick nog och tackade för sig när han efter att ha skrinnat in på isen fick höra klubbens ordförande skrika från läktaren: ”Ska du inte ha rullstolen med dig?” Men kanske gick det helt enkelt lite for lätt i början. Nar Karlgren gav Sirius ledningen efter bara 19 sekunder trodde vi två Siriussupportrar på läktaren, och kanske även spelarna, att det bara var att åka sig igenom matchen på en skridsko. Men Kungälv visade sig vara sega som knäck den här dagen. Fyra gånger tog Sirius ledningen, och fyra gånger kvitterade Kungälv. I den 84:e minuten tog Sirius ledningen i matchen för femte gången, genom Broberg på passning från Sveda, och den här gången orkade inte Kungälv resa sig, även om det var nära; i slutminuten dansade bollen på Sirius mållinje, men målet fredades och Sirius bärgade sin tredje raka seger i allsvenskan. Sirius var nu i ensam serieledning, och nu var det läge att klippa tabeller ur tidningarna och spara i plånboken. För man kunde ju aldrig veta hur länge vi skulle behålla den positionen. Matchen mot Kungälv ingav nämligen en viss oro, för skulle det verkligen behöva vara så här svårt att vinna över seriens slagpåse?  
 
Sön 23 Januari: Sirius-Vänersborg 3-5 (2-1), Studenternas
Och farhågorna besannades, för i nästa match mot Vänersborg tog segersviten slut. Det började visserligen väldigt bra. Sirius var riktigt överlägsna i den första halvleken, och efter mål av Westman (retur på ett Sveda-skott) och Broberg ledde man med 2-1 i paus. Och ledningen hade kunnat vara betydligt större då både Karlgren och Foppa hade rena frilägen, men Vänersborgs målvakt med det fantastiska namnet Gay Åvall stod ivägen. Men i andra halvleken vände lyckan. Vänersborg ändrade taktik, tajtade till och tryckte upp. Sirius spel skar ihop, man åkte offside, och missade de chanser som ändå uppstod. Vänersborg vände matchen med två mål under Tobbe Dahlbergs tiominutare, och bärgade sedan hem de två poängen utan större problem. Sirius tappade därmed sin slutspelskvalplats till Vänersborg och till – det tål att skrivas en gång till – målvakten Gay Åvall.          

Ons 26 Januari: Katrineholm-Sirius 4-5 (4-2), Backavallen
Sedan KSK’s kollaps i premiärmatchen två veckor tidigare hade man fortsatt att kollapsa sig genom serien. I seriens andra omgång tappade man en 2-0-ledning mot Ljusdal till en 2-3-förlust, och därefter tappade man en jätteledning med 7-2 i Söderhamn till 7-7. Därmed hade de upphaussade seriefavoriterna inför sin fjärde match endast spelat in en ynklig poäng, och de katrineholmska psykena verkade minst sagt darriga. Därför kändes pausupplägget med ett 2-4-underläge för Sirius (varsitt mål av Sveda och Heed) ganska så lovande. ”De såg skärrade ut när de kom in på isen till andra halvleken” sa Siriusspelarna efter matchen. Och mycket riktigt upprepade sig historien med en fjärde raka andrahalvlekskollaps för sörmlänningarna: 64:e minuten – Pang! Sveda reducerar til 3-4 på frislag. 74:e minuten – Tjong! Karlgren slår in kvitteringen från höger. 77:e minuten – Bom! Sveda klipper till från vänster och ger Sirius ledningen med 5-4. ”It is happening again”, som jätten i Twin Peaks sa. Vid det har läget svek nerverna för en av de tillresta Siriussupportrarna, Skåpetredaktören JS, som i nervositet gick och ställde sig i en snödriva med ryggen mot planen. Men ännu klenare nerver hade KSK-spelarna, så Sirius kunde faktiskt ganska enkelt hålla undan till ännu en seger, och klättrade därmed tillbaka upp på slutspelskvalplatsen.           

Sön 30 Januari: Sirius-Villa 5-7 (4-5), Studenternas   
Den sista matchen innan det sedvanligt meningslösa landskampsuppehållet var returmötet mot Villa, som hunnit med att byta tränare sedan senast. Ut med Kjellqvist/Arvidsson, och in med Per-Anders ”Nöne” Gustafsson, idag mest känd som gnällig TV-expert. Men som tränare år 2000 hade han fått ordning på Villa, som var obesegrade i de två matcher man spelat sedan tränarbytet. Det här blev en svängig match som svängde fram och tillbaka, innan den till slut svängde åt fel håll och gav de två poängen till Villa. Sirius började uselt och bjöd Villa på ett 3-0-överläge efter 25 minuter. Sedan vände Sirius på steken med fyra raka mål; Karlgren gjorde två och Westman ett, innan Lövet gav Sirius ledningen i 41:a minuten. Feststämning och slutspelsdoft pa Studans läktare, men glädjen blev kortvarig då Villa hann vända en gång till innan pausvilan, med dubbla mål av Martin Arvidsson. Och närmare kom aldrig Sirius. Som mest lovande såg det ut när Westman reducerade till 5-6, men Villa ville mest och åkte hem till Lidköping med båda poängen.         

Ons 9 Februari: Ljusdal-Sirius 8-3 (2-3), Ljusdals IP
Lektion från Ljusdal: Fuskar man med skridskoåkningen blir det inga poäng. Och ändå såg det så bra ut i halvtid. Den första matchen efter det meningslösa landskampsuppehållet var alltså svårspelade Ljusdal på bortaplan, så att Sirius faktiskt innehade ledningen i halvtid var över all förväntan. Framförallt var det Westman som glänste, som själv kvitterade Ljusdals första ledning, och sedan spelade fram Karlgren till en andra kvittering. Sedan gjorde Sveda sitt obligatoriska mål och gav Sirius ledningen med 3-2. Men tyvärr följde Sirius upp med en riktigt genomusel andra halvlek. Plötsligt stod man helt stilla på skridskorna, laget drogs isär, och man fick knappt iväg ett skott på mål. Ljusdal åkte i åttor kring de blåsvarta konerna och kom i friläge på friläge mot en stackars övergiven Bomark i målet. Andra halvlek slutade med de ganska hemska siffrorna 6-0, och Sirius tappade nu greppet om den eftertraktade slutspelskvalplatsen – två poäng upp till Vänersborg, och två poäng ned till Katrineholm på nedåtkvalplatsen.           

Sön 13 Februari: Sirius-Kalix/Nyborg 4-8 (0-3), Studenternas
”Det är lätt att spela försvar mot Kalix ryssar”, hette det i november. Tydligen var det inte lika lätt när det stod februari i almanackan: 0-1, Arkhipkin. 0-2, Arkhipkin. 0-3, Nuzhdinov. 1-4, Zalataev. 2-5, Zalataev. 2-6, Illarionov. 4-7, Illarionov. Och vid 4-8 spelade Arkhipkin, Zalataev och Illarionov runt i ryska trianglar kring Siriusspelarna så de blev alldeles yra i mössan. Nog sagt om denna match. Vad som var bekymmersamt var att Sirius uppenbarligen tappat formen inför slutspurten. Detta var den tredje raka förlusten, den tredje raka hemmaförlusten, och den tredje raka matchen med minst sju insläppta mål. Sirius var nu jagade underifrån, med bara en poäng ned till Villa på nedåtkvalplatsen. Trösten var dock det kvarvarande spelprogrammet - med hemmamatcher mot jumboduon Broberg och Kungälv fanns det bra poängchanser.         

Ons 16 februari: Sirius-Broberg 7-2 (3-1), Studenternas
Det såg ut som att Sirius ryssfrossa skulle fortsätta när Bezobrazov satte 0-1 i femte minuten. Och när Sirius efter 30 minuters bandy fortfarande inte fått hål på Broberg började det kännas djupt oroande. Men till slut spräckte Karlgren nollan, och efter ytterligare ett mål av Karlgren och ett av Sveda gick Sirius till halvtidsvila med en stabil ledning, som utan problem omvandlades till en ännu stabilare seger i den andra halvleken. Det var dock ändå ingen jättebra insats från Sirius sida, vilket också återspeglades i hörnstatistiken: 5-12 till bortalaget. Matchresultatet innebar också att Broberg definitivt var ute ur allsvenskan, men det togs inte någon större notis om detta – laget var sedan länge akterseglade i tabellbotten. Men en förbättrad tabellposition för Sirius; nu två poäng med till Villa och KSK på nedåtkvalplatsen, och fortfarande en teoretisk chans att gå ikapp Vänersborg på slutspelskvalplatsen, tre poäng upp.

Fre 18 februari: Vänersborg-Sirius 4-2 (1-2), Vänersborgs Isstadion
Ännu en gång öppnade Sirius starkt. Riktigt starkt till och med; Karlgren gjorde 1-0 redan i fjärde minuten, och när Vänersborg i 19:e satte en straff i ribban kunde Foppa kontra in 2-0. Men Vänersborg malde sakta men säkert ned Sirius. Trycket mot Siriusmålet var kompakt under hela matchen. Bomark gjorde en suverän insats i målet, men Vänersborgs hörnskytte blev till slut övermäktigt och fyra raka hörnmål gav mycket rättvist segern till hemmalaget. Spelare för spelare var Sirius nog egentligen bättre än Vänersborgs ganska gråa och anonyma lag den här säsongen. Men skillnaden var att superrutinerade Väners visste exakt vad som krävdes i en serie som allsvenskan. De vann sällan eller aldrig stort, men med sitt konsekventa spel och starka skytte tog man hem poängen i nästan alla jämna matcher. Sirius hade dock ett väldigt flyt med de andra resultaten. Tack vare att avsågade Broberg hade slagit Villa, och att Arkhipkin kvitterade för Kalix mot KSK i sista minuten hade Sirius det nya kontraktet helt i egna händer – det enda som behövde göras var att slå hopplösa Kungälv hemma på Studan.

Sön 20 februari: Sirius-Kungälv 9-2 (4-1),
Studenternas
13.15, strålande sol, och säkrat kontrakt. Kan bandy bli mycket härligare än så? Visserligen tog Kungälv faktiskt ledningen, men det blev aldrig någonsin nervöst ändå. Med hela fyra mål av Westman, två av Broberg, och ett vardera av Sveda, Foppa och Karlgren blev den här matchen en skön defilering mot okval, och ett nytt kontrakt. Och för ett prövat supporterhjärta är okval en ganska så skön tabellplacering, med lite välbehövligt andrum inför den kommande fotbollssäsongen.

 Ljusdal 11
 9 2
 0
 71-34
 23
 Vänersborg 11 7 2 2
 57-44 17
 Sirius 11 6 0 5 55-52 14
 Kalix/Nyborg 11 6 1 4 42-42 14
 Katrineholm 11 4 2 5 59-48 13
 Villa 11 4 2 5 62-52 12
 Broberg 11 2 1 8 47-74 5
 Kungälv 11 1 0 10 36-83 2


Summering

Ja, allsvenskan var verkligen en vändingarnas serie. Statistiken är faktiskt så underlig att Sirius låg under i fem av de sex matcher man vann, och hade ledningen i fyra av de fem matcher man förlorade. Visserligen underhållande, men det skvallrade också om att Sirius största problem var att hålla en jämn nivå – inte bara mellan matcherna utan även under matcherna. 

Men i övrigt kändes okval som ett helt godkänt resultat, och säsongen som ett kliv framåt. Det kan tyckas att en okvalplats inte är så mycket att yvas över, men faktum är att detta skulle visa sig att bli Sirius bästa resultat under en tio år lång period (1996-2005, d.v.s. Egentligen var det till och med tabellmässigt den bästa placeringen under perioden 1995-2008, även om en sämre placering vissa år också kunde innebära okval eller t.o.m. slutspelskval). Det vore kanske för mycket sagt att kalla Sirius lagbygge för stabilt, det svajade snarare betänkligt mellan dalar och toppar. Men vi hade spelarmaterial och talang med potential för ännu bättre resultat, och vi hade äntligen en riktig stjärna i laget igen; Daniel Svedberg, till lika delar briljant och divig. Det såg ut som det fanns en grund att bygga vidare på till nästa säsong. Naturligtvis skulle dock verkligheten visa sig ha någonting helt annat i beredskap, men mer om detta i nästa kapitel.


Profilen

Hej David Karlgren, hur var det att spela i Sirius 99/00?

- Jag har väldigt positiva minnen från mina år i Sirius. Jag utvecklades mycket, och jag trivdes bra i laget och staden. Sen blev det ändå att vi flyttade tillbaka till Lidköping när vi fick vårt första barn på hösten 2001. Vi hade ett riktigt bra lag egentligen, jag tänker på spelare som Tobbe Forss, Tobbe Dahlberg, Andreas Westman och Bomark. Vi hade potential att nå ännu bättre resultat än vi gjorde, men det var väldigt svajigt, mycket upp och ner.

Daniel Svedberg?

- Ja, Svedberg var ju hur bra som helst i vissa matcher, bra framspelare och skytt. Men han försvann ju till VSK mitt under nästa säsong. Annars så saknades det en del i organisationen kring laget som gjorde att det blev en del strul. Det är viktigt att föreningen och organisationen går före och är på plats innan laget byggs. Det har väl inte varit så i Sirius alla gånger kanske.

Du är en i den långa raden av Villaspelare som har hamnat i Sirius, den senaste är ju Robin Olsson nu i år. Hur kommer det sig att så många har gått den vägen?

- Man kan väl säga att det är en väldigt lång väg till att ta sig till startelvan i Villa. Ofta värvar de hellre in någon utifrån, så det blir många spelare från trakten som måste söka sig någon annanstans. När det gäller Sirius så har det väl blivit ett positivt snack från oss som varit där tidigare, folk har hört att det är en bra klubb, bra ledare och en bra stad. Och många Villakillar har ju blivit kvar i Uppsala också, som Dahlberg, Erra och Broberg.

Du lade av 2006 efter fyra säsonger i Villa, vad har du för kontakter med bandyn idag?


- Jag är ungdomsledare i Villa, mina två grabbar som är tolv och nio spelar där. Och sen jobbar jag faktiskt tillsammans med Putte Johansson med Bandyportföljen också. Jag arbetar som säljare för ett tryckeri, och när jag fick höra talas om Puttes planer så kontaktade jag honom och hörde mig för om ett samarbete. Och så blev det, nu trycker vi tidningen, så det är skitkul!


Tillbaka till toppen