Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Bandysäsongen 2005/2006

Vi var bedrövliga i november. Vi var bedrövliga i december. Och vi var bedrövliga tre veckor in i januari. Men vi var fantastiska i februari! 2005/06 slutade med Sirius första slutspel på 12 år.

Läget i laget
Med en ekonomi i balans och ett lag som var nykomlingar i Allsvenskan så var förhoppningen under våren 2005 att prövningarnas tid låg bakom oss. Det gjorde den dock inte riktigt ännu.

Idag vet vi sedan länge att elitlicensen är en sällsynt tandlös papperstiger, men år 2005 hade den precis införts, och ingen visste riktigt hur den skulle tillämpas. Och det var ju så att man behövde vara skuldfria för att få elitlicens, vilket Sirius inte var – även om ekonomin var under kontroll så återstod runt en miljon i skulder till kommunen. Från ekonominämnden var beskedet glasklart: ”Har ni skulder får ni inte spela i Allsvenskan”. Lösningen var också enkel: Genom ett penndrag kunde skulderna omvandlas till en framtida utgiftspost, så att avbetalningarna skulle kunna maskeras i exempelvis högre planhyror. I och med detta skulle Sirius vara skuldfria på pappret, och därmed skulle också elitlicensen vara biff (vilket också förtjänstfullt illustrerar varför elitlicensen fungerar så dåligt). Ingen hade något att förlora på denna konstruktion, och den hade även tillämpats på Almtuna några säsonger tidigare, men kommunen tvekade. Och tvekade. Under hela maj månad hölls vi på halster innan beskedet slutligen kom: Sirius skulder skrevs formellt av, och vägen till Allsvenskan låg till slut öppen.

Sillyn fick dock heller ingen vidare start, då skarpskytten Magnus Burman lyssnade på locktonerna från sin moderklubb Villa, och därmed hade vi tappat vår allra vassaste spelare inför den allsvenska comebacken. Ett par andra kännbara förluster var målsprutan Mikael Tapper, vars ekonomiska anspråk var för höga, samt backklippan Fredrik Hjelmstedt som varvade ner av familjeskäl, och även mittfältaren Andreas ”Erra” Eriksson la skridskorna på hyllan. Ett antal andra spelare som inte bedömdes hålla för allsvenskan försvann också: Anfallaren Johan Olofsson tog ett kliv nedåt till UNIK i sällskap med reservmålvakten Tobias Bodén, den mångsidige Henrik Leyonberg flyttade hem till Selånger och talangen Johan Eriksson som aldrig lyckats slå sig in i laget och drog till allsvenska nykomlingen Derby.

Och det värvades förstås också inför den allsvenska comebacken, men frågan var om nyförvärven verkligen vägde upp förlusterna. Sirius jagade en tung värvning, man gav ett kontraktsförslag till hemvändaren Andreas Eskhult, men denne valde Hammarby, och man jagade Lars ”Bagarn” Gustafsson och Christer Lystad i VSK utan att få napp. Till slut landade man dock en underskrift med tyngd; Pierre Roos, rutinerad defensiv mittfältare med Falun som senaste klubbadress, men också tvåfaldig mästare med VSK, och påtänkt i en ”papparoll” i det ganska unga Siriuslaget. Det andra tunga namnet var en gammal bekant; målvakten Andreas Bomark återvände från Hammarby, med tanken att spela en säsong för att därefter skolas in i en ledarroll i klubben. I övrigt värvades det mestadels ungt och lovande, fyra spelare i den kategorin anslöt till truppen: Christian Mickelsson, ung och vass anfallare som anslöt på lån från mästarna Edsbyn, den offensive mittfältaren Peter Winbäck från Katrineholm, försvararen Erik Hult som tillhörde Villa men spelat i farmarlaget Kålland, samt en tuff mittfältare från Nässjö – Henrik Esserius blev nu Henrik i Sirius.

Kvar i truppen fanns den pålitlige målvakten Fredrik ”Linken” Lindqvist, veteranen Jonas ”Josse” Johansson, som i mars annonserade att han skulle dra sig tillbaka, men som sedan gjorde rekordsnabb comeback innan sommaren var slut, dennes backkollegor Niklas Benkelius och Håkan Kyller, den ettrige halven Andreas Werner, den unga men tuffa mittfältsduon Niklas ”Hellboy” Hellqvist och Carl Berglund, och det vassa anfallsparet Urban Förare och Viktor Broberg, och de mestadels bänkade ynglingarna Mikael Vaihela och Erik Wikholm. Ett par juniorer med minst sagt lovande bandy-DNA lyftes också upp i truppen, Tottas son Niklas Sköld och Hydas son Johan Jansson-Hydling. Tränare blev – som vanligt – Lasse ”Hydas” Hydling, som i sin roll som sportchef ännu inte lyckats hitta en ersättare till sig själv, och assisterande blev Tobias Dahlberg.

Då den löjliga säsongen började gå mot sitt slut och den verkliga närmade sig så kände man sig kanske inte helt tillfredsställd. Sirius hade genomlidit två plågsamma allsvenska försök på raken, och frågan var om föreningen, och vi supportar, skulle orka med en tredje katastrofsäsong. Undantaget Pirre Roos så hade Sirius inte värvat på sig några direkt säkra kort, och då hade vi ändå tappat tunga namn som Jocke Persson, Fredrik Hjelmstedt, Peter Stock och Magnus Burman sedan säsongen 03/04 – och redan då var vi fullständigt chanslösa. Så det var med en viss ängslan man tog klivet in i november och bandysäsongen 05/06.


Motståndarna
Mycket av hoppet låg i att allsvenskan innehöll två andra nykomlingar som på pappret såg ännu svagare ut än Sirius, Derby från Linköping i söderserien, och så Ljusdal i den norra som lyckades kvala sig upp året innan. I övrigt såg grundserien minst sagt tuff ut: Falun var inte desamma efter Obuhov, men ändå ett stabilt lag. Ännu bättre var de båda hälsingerivalerna Bollnäs och Broberg, som brukade få slåss om den fjärde och sista elitserieplatsen, och som sannolikt skulle få göra så även i år. Än bättre var de alltid förhatliga kolsäckarna från Sandviken, trots att Murren hade flytt till Ryssland. Och ännu bättre var ständigt guldjagande och hajpade Hammarby, med en återvändande Eskhult i laget. Men allra bäst var Edsbyn, som med sin nya vidriga hall hade vunnit två raka guld och var favoriter till ett tredje. Med ett så gott som intakt guldlag och två vassa förstärkningar i Daniel Andersson och Daniel Jonsson såg man ostoppbara ut även denna säsong. För Sirius del handlade det mesta alltså om de båda mötena med Ljusdal, samt att i de övriga matcherna hålla siffrorna nere så mycket som möjligt och hoppas på att knipa någon bonuspoäng.


Försäsongen
”Den här serien handlar bara om en enda sak – att hänga kvar eller inte”, förklarade Hydas. Därmed prioriterades defensiven främst, och arbetet att sätta en s.k. grundspel fortsatte. Försäsongen inleddes som vanligt med Svensson Cup, där Sirius gjorde blandade resultat; först en säker vinst mot Skutskär (9-2), därefter en förlust mot Vänersborg (0-3) där Sirius hängde med i tempot men var trubbiga framåt, sedan en katastrofal förlustmatch mot Derby (2-3), för att sedan avsluta starkt mot Katrineholm i en match som vanns med 9-4 och där Mickelsson gjorde tre mål. Försäsongen rullade vidare med några avmätta matcher mot klent motstånd; en seger mot Gustavsberg (12-6), och en förlust mot Skutskär (3-4) där Sirius mest matchade juniorer. Därefter gick färden till Lidköping och Entos Cup, där Sirius ställdes mot svenskt och ryskt motstånd; försäsongens bästa insats kom i matchen mot Jenisej som man vann med 2-1, därefter kom förluster mot Vänersborg (4-6) och Baikal Energy (4-9). Hemma i Uppsala igen vann Sirius två matcher mot division 1-motstånd; mot Tillberga (6-2) och Västanfors (7-3), innan det var dags för det traditionella genrepet mot Katrineholm, som slutade med en 2-1-seger.

Det var en försäsong där Sirius vann fler matcher än man förlorade – men det var också huvudsakligen mot division 1-motstånd, och var Sirius egentligen stod inför seriestarten kändes något oklart. Sirius påtänkta laguppställning var däremot ganska klar, den enda öppna positionen var återigen högerhalven efter den flyktade Magnus Burman, och denna såg ut att tas av Esserius, som dock pajade ledbandet lagom till seriepremiären och därmed lämnade över positionen till Peter Winbäck.


Allsvenskan Norra

Sön 13 nov: Sirius-Edsbyn 2-4 (1-3), Studenternas
Ett iskallt duggregn föll över Studan och efter 20 minuter låg vi under med 0-3 och hade knappt tagit oss utanför straffområdet. Var det här den där bandysäsongen man hade längtat så mycket efter? Jodå, för efter den inledande anstormningen mattades de svenska mästarna betydligt, och regnet och blåsten blev till Sirius bundsförvanter då de hallbortskämda hälsningarna började gnälla på isen. Sirius reducerade på sitt andra avslut, och målet var snyggt; Förare tog sig fram på vänsterkanten och lyfte in bollen i straffområdet, där Broberg slog till på volley. Sirius kämpade bra, vann närkamperna på mittplan, och en bit in på andra kom nästa reducering då Werner slog in bollen vid stolproten på en hörna. Var det till och med läge för en premiärskräll? Nej, för med kvarten kvar slog Hellmyrs in en hörna, och därmed var matchen avgjord till Byns fördel.  Från Edsby-håll så klagades det som sagt på isen efteråt, men man gav också Sirius ett erkännande: ”De var konsekventa och hade bra drag under skridskorna”. En typisk hedersam premiärförlust helt enkelt.

Ons 16 nov: Broberg-Sirius 7-3 (0-2), Hällåsen
”Kan vi bara få något mål på dem så kommer de att känna av pressen”, tyckte Hydas inför matchen. Och ja, visst fick vi in något mål på Broberg, två till och med. Men nej, någon press kände de inte av, i alla fall inte värre än att de kunde vända till en komfortabel seger. Den första halvleken var en uppvisning i perfekt defensivt spel, effektivitet och uppoffrande hörnrus, och i halvtid hade Sirius därför en mycket överraskande ledning; Pirre Roos sopade in sitt första Siriusmål på en hörnretur i 18:e, och i 26:e slog Josse en läcker pass till Viktor Broberg som klappade in 0-2 på sin namne. Men i början av den andra halvleken drabbades Sirius av en rad olyckor; först åkte både Josse och Werner ut, sedan gjorde hemmalaget två snabba mål, och värst av allt så drabbades Hellboy av en svår skada i form av ett vadbensbrott. Och eländet tog inte slut där, Broberg gick upp till 5-2, varav fyran var ett hejdundrande offsidemål med massor av meter. Mickelssons debutmål kunde ha snyggat till siffrorna, men ett nonchalant Sirius släppte till mera bakåt och åkte hem med mindre hedersamma 3-7 i baken. Och det som hade sett så lovande ut under pausfikat.  

Sön 20 nov: Sirius-Sandviken 3-9 (0-5), Studenternas
Hur många gånger har man egentligen sett Sirius bli utspelade av kolsäckarna? Alldeles för många gånger, och den här gången leddes förnedringen dessutom av en 18-årig Uppsalapojke: Daniel ”Bella” Berlin hade lekstuga i sin första återkomst till Studan. 0-5 var en halvtidssiffra i underkant efter att SAIK gjort lite som ville i 45 minuter. Det blev även 0-6 innan Peter Winbäck stod för sin mest minnesvärda prestation i Siriuströjan då han snirklade sig igenom hela SAIK-försvaret och satte reduceringen. Sedan trillade tre ytterligare mål in i Siriusburen innan blåsvart putsade till siffrorna lite i slutminuterna: Roos satte 2-9 på straff, och Förare visade att hörnvarianten även fungerade mot guldaspirerande lag. Det var tråkigt att bli utspelad, och det var också tråkigt att publiksiffrorna redan efter två hemmamatcher var nere på en skamlig nivå: endast 432 stoiska själar hade tagit sig till Studenternas denna gråa novemberdag.

Ons 23 nov: Hammarby-Sirius 7-1 (2-1), Zinkensdamm
Sirius säsongsinledning var lite som Mission Impossible, med skillnaden att Sirius, till skillnad från TV-seriens agenter, gång på gång misslyckades med de omöjliga uppdragen. Mot Hammarby – ännu en seriös kandidat till SM-titeln – stod blåsvart emot bra i den första halvleken, och med en storspelande Bomark i kassen var underläget i halvtid endast ett mål stort: David Karlsson gav stockholmarna en 2-0-ledning innan Mickelsson reducerade på hörna. ”Sirius hotade oss, och vi kände oss tvingade att gå för fullt i andra”, förklarade Hammarbytränaren Stefan Karlsson urladdningen i den andra halvleken. Och mot ett Bajen som gick för fullt var Sirius chanslösa. Roos åkte på en utvisning och Bajen gick snabbt upp till 5-1, Eskhult gjorde mål på sitt gamla – och blivande – lag, och matchen slutade precis som förväntat med en stor men inte pinsamt stor förlust.

Fre 25 nov: Sirius-Bollnäs 2-5 (2-3), Studenternas
Bottenlagets kännetecken: det är alltid en länk i kedjan som är för svag. Det såg helt enkelt precis ut som tidigare fiaskosäsonger; Sirius gjorde ofta många saker bra i matcherna, men brast i något avgörande moment. Den här gången var det hörnrusen, till Hydas frustration: ”Jag har ju ritat upp på tavlan därinne exakt vilka som skjuter på Bollnäs hörnor. Ändå släpper vi till tre gånger”. För i övrigt var det jämnt, men vad hjälpte det när Bollnäs sköt in 0-1 redan i 5:e minuter; Aaltonen fick stå ostört som siste skytt och sikta in sig. Och i 23:e var det dags igen: Aaltonen, siste skytt, inget rus, och 0-2. I 28:e kom också 0-3, vilket inte alls speglade matchbilden, men Sirius kom igen och reducerade två gånger innan paus: Wikholm spelade fram Förare till 1-3 och Mickelsson satte 2-3 på hörna. Men när Sirius väl fått upp vittringen så rusade man återigen bort sig i andra halvleken, den här gången rusade man på Aaltonen, men istället fick ”Hans Majestät” Åström stå och skjuta ostörd som förste skytt. Och så blev det en femte rak förlust – men vi låg faktiskt ändå inte sist i tabellen då Ljusdal hade en aningen uslare målskillnad.

Sön 27 nov: Ljusdal-Sirius 6-4 (2-3), Ljusdals IP

Efter tolv träningsmatcher under försäsongen och fem träningsmatcher i serien var det nu dags för säsongens första verkliga tävlingsmatch. Emotsedd med skräckblandad förväntan, för visst var det spännande att äntligen få se en match där vi hade chansen att vinna, men samtidigt fanns ju risken att vi inte skulle göra det – vinna alltså, och när slutsignalen gick så Sirius tappat ledningen tre gånger om och de värsta farhågorna besannats. Sirius hade ledningen i halvtid efter att ha gjort tre mål, och hemmalaget kvitterat två av dem. Sirius första mål kom genom en oväntad prestation, då backen Benkelius snirklade sig igenom de gulgröna och satte bollen i mål, medan de två övriga kom av mer vana målskyttar; Broberg styrde in Werners frislag till 1-2 och Mickelsson rakade in en målvaktsretur till 2-3. I den andra halvan blev Sirius ängsliga, och man hade framförallt svårt att få stopp på Ljusdals-ryssen Valerij Lulumov, som stor och tung åkte rätt igenom det blåsvarta försvaret och kvitterade i 67:e minuten. Sirius höll dock krysset ända till 81:a minuten, då man rasade ihop helt och släppte in tre mål de sista tio. Ett tröstmål av Broberg på frislag var inte till mycket tröst. Vi hade redan genomlidit säsongen 01/02 då vi knappt vann en match, och säsongen 03/04 då vi heller knappt en match. Nu vägrade vi att vinna även säsongen 05/06, och man började undra hur länge man skulle mäkta med denna till synes oändliga rad av förluster.

Ons 30 nov: Sirius-Falun 3-3 (2-3), Studenternas
En poäng på hemmaplan mot tabellsexan borde inte vara mycket att yvas över – men när tabellen räknades samman så var det här faktiskt den enda poängen i striden mellan Sirius och Ljusdal som inte togs i inbördes möten. Det var dessutom säsongens första poäng, men det var ändå ingen ohämmad glädje i Siriuslägret, där man snarare irriterade sig på att man inte fått med sig båda. Blåsvart inledde matchen bäst och gjorde 1-0 efter fem minuter; Förare efter starkt förarbete av Winbäck, men sedan kom smällarna slag i slag: först haltade Pirre Roos av planen, och sedan pangade Falun in 1-1 på hörna, 1-2 på hörna och 1-3 på straff sedan Dan Hjelm fallit väldigt enkelt. Sirius spelade illa i den första halvleken, men bjöds in i matchen då Mickelsson fixade en straff som Broberg satte, och i den andra halvan tog sig Sirius närmare och närmare en kvittering. Den kom till slut i den 77:e minuten då Esserius klämde in en hörna, och även 4-3 låg i luften mot slutet. Men det var just upp i luften Erik Hults skott gick, ur öppet läge efter en målvaktsretur. En pinne blev det, men det var inte många på läktaren som kunde glädjas med Sirius – trots gratis inträde stannade publiksiffran på patetiska 311 personer.  

Sön 4 dec: Falun-Sirius 2-0 (1-0), Lugnet
Lugnet var sannerligen ingen lyckoarena för de blåsvarta anfallarna. 2001: Falun-Sirius 6-0. 2003: Falun-Sirius 8-0. 2005: Falun-Sirius 2-0. Detta var alltså en i raden av extremt andefattiga insatser från Sirius uppe i Falun. I snöblandat regn tryckte Falun på från start, men Linken, dagens målvakt, agerade vägg. Ända tills halvlekens sista minut då Dan Hjelm slog ett frislag från kanten som styrdes in i mål via något Siriusben. Sirius skapade en enda målchans på 90 minuter, den var å andra sidan högkaratig då Winbäck frispelade Broberg framför mål, men denne la bollen utanför stolpen. I slutminuterna tappade Sirius bollen på mittplan, vilket gav Falun ett friläge som man förvaltade bättre än vad Broberg gjorde. Försvarsmässigt var det bra från Sirius sida, men i övrigt var det en extremt trist tillställning.

Ons 14 dec: Sandviken-Sirius 7-3 (6-1), Jernvallen
Inför säsongen tappade vi vår bäste spelare, kanonskytten Magnus Burman, till Villa. Men efter bara halva höstsäsongen var han tillbaka i Uppsala igen, efter att ha tröttnat på tillvaron i farmarklubben LAIK och bett om att få lånas ut till blåsvart. Dessutom gjorde Andreas ”Erra” Eriksson en tillfällig comeback för att täcka upp för skadade Roos och Hellboy på mittfältet. Det var glada nyheter, även om comebackerna inte innebar att vi kunde undvika den årliga överkörningen på Jernvallen. Den första halvleken var usel: Fyra gånger om smällde det till på tio minuter; 1-0 på frislag, 2-0 och 3-0 på hörna och 4-0 på straff. Mickelsson reducerade, men Patrik Nilsson gjorde snabbt två mål till, och det såg ut att dra iväg mot tvåsiffrigt. Men i den andra halvan såg det bättre ut – mycket bättre faktiskt. Sirius inledde med att hålla tätt trots två man utvisade, och Sirius reducerade sedan två gånger om: Mickelsson på straff efter att Broberg blivit neddragen, och nygamle Burman sköt in ett långskott. SAIK gjorde sedan 7-3, men Sirius vann faktiskt den andra halvleken, och Hydas var nöjd: ”Det var fjorton nya kameler på isen i andra”, kommenterade Hydas något obegripligt till UNT.

Fre 16 dec: Sirius-Ljusdal 4-3 (3-2), Studenternas
Håller man på Sirius bandy hänger tillvaron ofta på en skör tråd. Många är de mål som har fallit i slutminuterna, och som har varit helt avgörande för blåsvarts framtid. Ett av dessa – fast vi visste det kanske inte riktigt då – var Viktor Brobergs skruvade frislag som slank in under Ljusdals stackars juniormålvakt på övertid. Detta mål innebar nämligen: a) Två enormt viktiga poäng i fyrapoängsmatchen i tabellens botten. b) Att Sirius tack vare dessa två poäng knep den viktiga sjundeplatsen som innebar en bonuspoäng i fortsättningsserien. c) Att Sirius tack vare denna bonuspoäng slog Ljusdal på målskillnad i fortsättningsserien, vilket innebar slutspel istället för kvalspel, samt (dock med en något mer tveksam härledning) d) Att Sirius därmed hade lagt grunden för sin enda riktiga storhetsperiod i modern tid, som skulle komma att leda till bl.a. semifinalen 2009.
   Matchen på Studenternas blev som man kunde vänta sig en spänd och tillknäppt tillställning, med mycket krig och lite skönspel, där lagen målmässigt följdes åt ända till den 90:e minuten. Broberg både avslutade och inledde målskyttet; i 13:e satte han 1-0 ur liten vinkel. Ljusdal kvitterade på frislag efter en halvtimme, men Burman tog tillbaka ledningen minuten senare på hörna, och sedan satte Mickelsson ett snyggt mål till 3-1 då han lyfte bollen över en Ljusdalsklubba, för att sedan sopa in bollen på halvvolley. Bortalaget var dock aningens bättre i den första halvleken, man reducerade på en hörna innan paus, och kvitterade på en till hörna strax efter paus. I andra spelade Sirius dock oklanderligt, man bjöd inte på en millimeter, och Bomark stod i stort sett sysslolös i målet. Men det dröjde som sagt till övertiden innan utdelningen kom; Sirius fick ett frislag ute vid linjen, alla väntade sig ett inspel, men Broberg saftade på med ett skruvat skott – och en oförberedd stackars målvakt i bortaburen fick se bollen smita in under kroppen. Ljusdal knäckte klubborna, medan Sirius firade säsongens första seger som ett SM-guld.

Sön 18 dec: Bollnäs-Sirius 7-3 (2-1), Sävstaås
Att ta ledningen på Sävstaås är faktiskt inte särskilt kul. Det enda det innebär är nämligen en väntan på den oundvikliga vändningen. För den kommer nämligen. Alltid. Sirius gjorde en bra första halvlek i Bollnäs, och det där ledningsmålet kom i 31:a minuten då vårt comeback-kid Erra enhandslobbade bollen över en utrusande Oksanen i Bollnäsmålet. Men vändningen kom redan innan halvtid, och Bollnäs behövde inte ens jobba för den då Sirius slarvade två gånger om, och Jocke Hedberg och Hans Åström vände matchen inom drygt en minut. Och i andra halvleken åkte rullgardinen ner. Winbäck var ofta bra offensivt, men det läckte duktigt på hans vänsterkant, och snart stod det 5-1 på tavlan. Esserius reducerade på hörna, och det sista Siriusmålet stod Erra för. Bäst för dagen var istället Faluns sena vändning mot Ljusdal; från 3-5 till 7-5, och Sirius höll sig därmed fortfarande ovanför sistaplatsen.

Mån 26 dec: Sirius-Hammarby 5-10 (2-5), Studenternas
Trots tabelläget så lockade ett hemmamöte mot Bajen över 2000 personer till Studan, för första gången på många herrans år – många stockholmare förstås, men det var också många med blåsvarta sympatier som ville se bandy denna snöiga annandag. Serien började dra ihop sig, och Hydas tänkte framåt och satsade offensivt genom att dra ned Mickelsson på mittfältet: ”Defensiven har varit bra, men vi måste få igång offensiven till fortsättningsserien”. Och visst lossnade det framåt – och bakåt. Sirius tog en tidig ledning då Burman pangade in ett frislag från kanten, och en comebackande Pirre Roos var nära att sätta tvåan. Istället kvitterade David Karlsson efter att Kyller klubbats ned, och gästerna satte också 1-2, men så här långt hängde blåsvart med, och Broberg gjorde 2-2 på en hörnvariant. Vid ställningen 2-3 kom så Förare helt fri, lurade ned Jonas Svensson i målet, men la sedan bollen utanför. Och därefter rann det iväg, mycket beroende på att Linken inte hade sin bästa dag i målet, samtidigt som Bajen tilläts att kontra på Sirius istället för tvärtom. Sirius gjorde ändå tre mål i den andra halvan: 3-6 satte Mickelsson på hörna, 4-8 gjorde Burman på hörna, och 5-10 var återigen Mickelsson; ett skott i skäret som satt i burgaveln. Tvåsiffrigt i baken för första gången under säsongen – men det kunde man ta med jämnmod. Desto roligare att det för första gången i mannaminne rådde något som påminde om trängsel på Studans huvudläktare.

Ons 28 dec: Sirius-Broberg 5-9 (2-5), Studenternas
Det gick inte åt rätt håll inför fortsättningsserien, för hemmamatchen mot Broberg (bandylaget) var faktiskt säsongens så långt sämsta insats. ”Vi är inte med i matchen”, sa Broberg (Viktor) efter matchen. ”Vi har varken offensiv eller defensiv, vi måste sätta oss och prata igenom vad vi håller på med”. Siffrorna ser kanske inte så förskräckliga ut, men då ska man veta att bakom dessa döljer sig en otrolig effektivitet av Sirius – man gjorde mål på fem av sammanlagt sex hörnor. Redan efter åtta minuter stod det 0-3 på tavlan. Tack vare att Broberg (Viktor) och Mickelsson gjorde mål på halvlekens två enda skott stod det ändå smickrande 2-5 i halvlek. Efter att Förare och Kyller gjort ytterligare två hörnmål hade Sirius underligt nog kontakt i matchen, och Broberg (Viktor) prickade ribban. Sedan drog dock Broberg (bandylaget) mycket rättvist ifrån, och återstod gjorde bara ett tröstmål av Pirre Roos – på hörna förstås.

Fre 30 dec: Edsbyn-Sirius 7-3 (1-2), Dina Arena
7-3 i baken var ett populärt resultat på bortaplan det här året – vi spelade det mot Broberg, Sandviken, Bollnäs, och i serieepilogen mot Edsbyn. Bakom siffrorna denna gång doldes en oerhört bra första halvlek, där Sirius faktiskt hade ledningen i halvtid mot de svenska mästarna. Mest var det kanske Bomarks förtjänst, men hela Sirius var bra; efter ett tidigt 1-0-mål kvitterade Broberg på hörna i 12:e, och två minuter senare tog samme Broberg ned en långboll och skarvade vidare till Förare, som fick yta att åka på och sköt in bollen. I andra tröt orken, Byn och Hellmyrs gasade på, och då kunde det bara sluta på ett sätt – sex raka Byn-mål, innan Kyller tröstmålade till 7-3 på hörna i slutminuterna.

 Edsbyn 14
 13 0
 1
 101-50
 26
 Sandviken 14 9 2 3
 80-51 20
 Broberg 14 8 1 5 64-59 17
 Hammarby 14 8 0 6 86-50 16
 Bollnäs 14 8 0 6 66-70 16
 Falun 14 5 2 7 50-66 12
 Sirius 14 1 1 12 41-86 3
 Ljusdal 14 1 0 13 53-109 2


Efter grundserien och inför allsvenskan
Det var nästan parodiskt tydligt att Sirius och Ljusdal spelade i en egen division – i fel ände av tabellen. Sirius hängde oftast hyggligt med de bättre lagen i tempo, men man lyckades inte hålla den höga nivån som behövdes under 90 minuter. Men det såg åtminstone bättre ut än det senaste försöket i högsta serien två år tidigare, och totalt utspelade hade vi faktiskt inte blivit en enda gång. Och viktigast av allt – uppdraget att undvika jumboplatsen lyckades, även om det krävdes ett något slumpartat övertidmål för att uppnå detta.

Med sig till serien med det fåniga namnet ”Superallsvenskan” tog Sirius alltså förutom Ljusdal med sig Falun och Bollnäs; två lag vi redan visste att vi knappast kunde rubba. Frågan var då hur vi kunde stå oss mot söderlagen? Femteplacerade Motala var sig lika från föregående säsonger, ett hemmastarkt lag som spelade riskminimerande gnetbandy. Sjätteplacerade BolticGöta svängde det mera om, och man såg dessutom formstarka ut – i sista matchen hade man pulveriserat Katrineholm med 17-2. Just Katrineholm återfanns på sjundeplatsen, och som man kan ana av detta resultat låg deras stora akilleshäl i försvarsspelet – över 100 insläppta mål på 14 matcher imponerade inte. Och som väntat hade nykomlingen Derby från Linköping placerat sig sist i tabellen; sammanlagt fyra poäng hade man skrapat ihop efter två knappa segrar hemma på Stångebro.

En nyhet i serien var att tabellplaceringarna 3-4 det här året inte bara skulle innebära nytt kontrakt, utan även åttondelsfinal mot ett av elitserielagen. En rejäl morot alltså, men för att nå en så hög placering var Sirius nog tvungna att överträffa sig själva – mer realistiskt sett kunde man kanske betvinga Ljusdal, KSK och Derby, vilket skulle betyda ett nervigt kvalspel framåt februari. 


Superallsvenskan

Fre 6 jan: Katrineholm-Sirius 7-1 (3-1), Backavallen
Ordet ”katastrof” ska kanske reserveras för händelser som krig, svält och annat som involverar ond, bråd död. Men med sportmått mätt blev premiären i Superallsvenskan till en superkatastrof. Katrineholm var ju ett av lagen vi skulle ha bakom oss när serien var slutspelad – nu åkte vi till Backavallen och blev totalt utklassade från avslag till avblåsning. Det fanns inga linjer i spelet, försvaret var taffligt, anfallet uddlöst, målvaktsspelet tveksamt, och värst av allt – det såg inte ut att finnas någon blåsvart vilja alls. Visserligen kvitterade Förare till 1-1 i 25:e på hörnvarianten©, men hemmalaget styrde och ställde annars precis som man ville. 2-1 slog Toni Niemikorpi in på volley, omringad av fyra blåsvarta spelare som tittade på: ”Det var som om någon ställt ut pjäser på spelplanen – vi står där men vi gör ingenting”, menade en närmast förtvivlad Hydas. I början av den andra halvleken såg det aningen bättre ut, Sirius skapade några hörnor och Broberg missade ett friläge; men i 60:e kontrade Niemikorpi in 4-1, och sedan tittade Sirius på i återstoden av matchen. Pizzan på ”Flens renaste pizzeria” på hemvägen var en klen tröst för denna katastrofinledning på serien – var vi på väg ut ur högsta serien för tredje gången i rad? Sirius på nedflyttningsplats efter den första omgången, efter att Derby skrällt med ett kryss mot Bollnäs.

Sön 8 jan: Sirius-Derby 5-3 (4-1), Studenternas
Serien var bara två omgångar gammal, men redan inne i vinna-eller-försvinna-stadiet. För om vi skulle ta stryk av söderjumbon Derby var det bara att förbereda sig på Karlsbyhedens naturis och derbyn mot Uppsala BoIS. Men efter katastrofen i Katrineholm skärpte Sirius nu till sig och spelade som ett lag. ”Det gäller att komma runt deras säckförsvar”, beskrev Broberg segerreceptet i förväg, och det lyckades Sirius också med. Redan i 3:e satte Förare 1-0 på en hörnretur, och 2-0 kom i 20:e då Werner slog ett frislag som friställde Broberg. Mickelsson slarvade sedan till det då han bjöd Derby på 2-1, men gottgjorde sedan detta då han satte 3-1 på straff efter att Broberg blivit neddragen. I halvlekens sista minut blev Pirre Roos frispelad av matchens bäste spelare, Urban Förare, och så stod det 4-1 i paus. Förare satte sedan 5-1 på hörnvarianten©, men den andra halvleken vann faktiskt Derby med 1-2 då man pangade in två hörnor mot slutet, varav den ena av den förre Siriustalangen Johan Eriksson. Men i övrigt skapade man ingenting, och Sirius var i fullständig kontroll över händelserna. Sirius kravlade sig upp på sjätteplatsen, två poäng före Derby på nedflyttningsplats, och en poäng upp till Falun på säker mark.

Ons 11 jan: Falun-Sirius 4-4 (1-1), Lugnet
Den 26 november år 2000 kvitterade Urban Förare till 3-3 på Lugnet i bortamatchen mot Falun. Sedan dess hade det gått över fem år, och Sirius hade spelat sju halvlekar bandy på Lugnet utan att göra mål, och samtidigt släppt in hela 19 stycken. Så när Håkan Kyller till slut klämde dit en hörna i mitten av den första halvleken så var det något som lossnade. I en match som innehöll mycket kamp och inget skönspel, och som svängde och krängde fram och tillbaka, gjorde Sirius ytterligare tre mål och åkte hem från Dalarna med en skrällpoäng i bagaget. Falun satte 2-1 på ett långskott, men Sirius vände på fem minuter; i 69:e frispelade Burman Förare, som sprätte upp bollen i nättaket, och i 74:e gled Broberg igenom, fälldes, och på straffen satte Kyller 2-3. Nu var det dock Faluns tur att vända, och när de sköt in en hörna i 82:a till 4-3 stank det hedersam förlust om hela tillställningen. Men för en gångs skulle hade Sirius turen med sig; i 87:e minuten ställde man om, vann en hörna, och Werner sköt ett skott som letade sig in i nätmaskorna och blev till en skön kvittering. Sirius upp på femteplatsen, en pinne upp till Falun på slutspelsplatsen, och tre poäng ned till Derby på nedflyttningsplats.

Fre 13 jan: Sirius-Ljusdal 1-3 (0-2), Studenternas
Superallsvenskan var som att ta sig upp ur en isvak. Just när vi hade lyckats kravla oss upp ur vattnet till säker is så brakade vi igenom igen. Hemmamatchen mot nollpoängaren Ljusdal var ett ypperligt tillfälle att säga farväl till nedflyttningsångesten, men ett blekt Sirius åkte skridskor utan fart och lyckades knappt skapa någonting mot ett backande Ljusdal. I 37:e åkte ett av Ljusdals Dynamo Moskva-lån, Alexander Oparin, igenom och satte 0-1, och tre minuter senare gjorde Magnus Mill 0-2. Sirius försökte skruva upp farten i andra, man lyckades åtminstone skapa hörnor, men lyckades inte ens skjuta på mål på något av de tolv försöken. Med fyra minuter kvar lyckades äntligen Broberg få in bollen, och Sirius vaknade till liv – men det var försent, och på övertid kontrade Mattias Wiberg in 1-3. Ett katastrofresultat, särskilt med tanke på att Sirius nu hade spelat de ”enklare” matcherna, och nu hade ett betydligt värre spelschema framför sig, men dubbelmöten mot serietvåan Motala och serietvåan Boltic, samt serieledarna Bollnäs på bortaplan. Sirius ned till sjätteplatsen, en poäng upp till Katrineholm på slutspelsplatsen, och två ned till Ljusdal på nedflyttningsplats.

Ons 18 jan: BolticGöta-Sirius 9-3 (0-1, 3-2, 6-0), Tingvalla
Vi förlorade mot BolticGöta – ganska stort dessutom – och halkade ned under nedflyttningsstrecket. Men vi gjorde faktiskt ändå en ganska bra match på Tingvalla. Om bara domare Jonas Hovlund inte haft en sällsynt dålig dag hade det kunnat sluta helt annorlunda, och i retrospekt pekade Hydas ut denna match som vändpunkten, där Sirius förstod hur man skulle spela. Förare satte 0-1 på hörna i 4:e minuten, och sedan höll de blåsvarta Boltic stångna i en halvtimme, då domare Hovlund överraskande blåste av för paus. ”Det var ju fullt spelbart, bara lite puder på isen”, tyckte en irriterad Hydas. ”Och han hade inte ens meddelat att vi skulle spela 3x30”. Hemmalaget kvitterade direkt i den andra perioden genom Jonas Nilsson, gick sedan snabbt upp till 3-1, och när Niklas Benkelius helt obegripligt fick matchstraff i mitten av perioden för en ganska ospektakulär bentackling såg det mörkt ut. Men Sirius kämpade ikapp igen – Werner reducerade i 49:e, Esserius rakade in kvitteringen på en målvaktsretur, och i slutet av perioden gjorde Sirius även 3-4; men målet blev helt felaktigt bortdömt för offside. Två mycket bra perioder, men den tredje gör vi bäst i att glömma helt. Sirius drog på sig utvisningar, fick spela 8 mot 11 under stora delar av perioden, och tappade koncepten helt. Sirius ned till en sjundeplats under nedflyttningsstrecket, med fem mål sämre målskillnad än Ljusdal på kvalplats.

Fre 20 jan: Sirius-Motala 8-4 (2-1), Studenternas
Lika plötsligt som oväntat föll bitarna på plats för Sirius. Man var helt enkelt tvungna att börja vinna nu, oavsett vilka som stod på den andra planhalvan. Nu var det Motala, en på pappret svår motståndare som låg tvåa i serien, men den här fredagskvällen var gästerna blekare än vetemjöl – eller om det var Sirius som var bra. Ändå började det som vanligt då blåsvart gav bort bollen till gästerna i den 3:e minuten, Peder Mannerberg tackade, tog emot och satte 0-1. Men den här dagen visade Sirius vilja, och massor av den. Sirius skapade, och brände, mängder med chanser; Mickelsson missade två lägen och Hellboy ett, men hörnorna vände ändå matchen: Werner kvitterade i 11:e minuten, Burmans 2-1 gav oss ledningen i den 34:e, och Werner satte sedan 3-1 strax efter paus. Motala reducerade sedan – högst orättvist – på straff, och när Sirius sedan hamnade i numerärt underläge kunde nerverna ha börjat darra, men Förare räddade dagen genom att soloåka genom hela bortalaget och sätta 4-2. Matchen var avgjord, men bara hälften av målen var gjorda, för mot slutet blev det svängdörrar i försvaren: Erra och Mickelsson gjorde två snabba mål till 6-2, sedan gjorde Motala två snabba mål, innan Mickelsson och Burman återställde siffrorna.
   Anmärkningsvärd på ett sorgligt sätt var publiksiffran. Det var en måstematch för Sirius överlevnad i den högsta serien, vädret gick heller inte att skylla på, och ändå kom det så obegripligt få som 172 åskådare tilll Studenternas. Och ironiskt nog, just denna dag ibland detta fåtalet åskådare lyckades jag för första och sannolikt enda gången med att få ragg på Studenternas. Ett bevis på att man nog kan få ragg precis var som helst om man bara går dit tillräckligt många gånger. Sirius upp på en sjätteplats, en poäng ned till Katrineholm på nedflyttningsplats, och tre pinnar upp till Falun på slutspelsplatsen.

Sön 22 jan: Motala-Sirius 2-3 (0-0), Motala Isstadion
Segern mot Motala på hemmaplan var en nödvändighet; ett lag som tog sig samman och presterade när inga andra alternativ fanns. Segern i returen på Motala Isstadion var däremot helt oväntad, närmast en chock, till och med för tränare Hydling: ”Jag kan knappt tro att det är sant”, löd Hydas kommentar efter matchen. Sirius manövrerade ut Motala, genom en hård forechecking störde man ut hemmalagets uppspel, och den första halvleken blev till en brännbollsmatch där bollen lyrades mellan planhalvorna, men ingenting annat hände. I början av den andra halvleken gav forecheckingen dessutom resultat framåt, då Motala slog ett boll rakt i gapet på Roos som tackade och satte 0-1. Motala lyckades snart kvittera då en av lyrbollarna gav resultat, men Sirius gjorde nästa mål i matchen då Burman i 69:e sköt ett hårt skott som styrdes in i Motalamålet. Matchens lirare var dock Hellboy, som gjorde en soloräd ända in i straffområdet, fälldes och fick en straff, som skarpskytten Burman dock bommade. Hellboy gav inte upp utan kom i en till soloåkning, letade sig ut åt höger och spelade vidare till Förare, som skar in i banan och satte 1-3. Lars Bryngelsson fick sedan till en reducering för Motala, men någon kvittering var aldrig nära; istället avslutades matchen med ett rejält slagsmål där Kyller och Burman var inblandade mot Motalas Thorsson och Spångberg. Sirius kvar på sjätteplatsen, men med hela tre poäng ned till Katrineholm på nedflyttningsplats, och bara en poäng upp till Boltic på slutspelsplatsen.

Ons 8 feb: Sirius-BolticGöta 5-4 (2-2), Studenternas
Sirius ägnade VM-uppehållet åt att förlora; man förlorade med ganska pinsamma 3-7 i svenska cupen mot division 1-laget ÖSK, och med mer ursäktliga 1-5 i en träningsmatch mot Zorkij. Men när serien körde igång var man tillbaka på vinnarspåret igen, och segern mot Boltic tog dessutom på skönast möjliga sätt; en vändning från underläge och ett sent avgörande. Fyra mål föll i den första halvleken, och alla under en femminutersperiod mellan minut 34 och 39: Werner satte 1-0, Kaj Nordin kvitterade, Roos satte 2-1 på straff, och Jesper Bryngelson kvitterade. I början av andra såg det ut som att Sirius skulle tappa greppet av matchen då Boltic gick upp till 2-4 genom Bryngelson och Timmerklev inom ett par minuter, men Sirius hade snart kvitterat genom två Föraremål, varav det ena på hörnvarianten©. Lagen hade nu följts åt i 60 minuter, men det var Sirius som ville mest, och det var Sirius som till slut också vann. Avgörandet föll med tre minuter kvar på klockan, det var hörna, och det var Pirre Roos som klämde till och satte Sirius, och matchens, sista mål. Sirius upp på femteplatsen, fem sköna poäng ned till Katrineholm på nedflyttningsplats, och inga poäng men sex minusmål upp till Ljusdal på slutspelsplatsen.

Fre 10 feb: Bollnäs-Sirius 6-4 (1-2), Sävstaås
Sirius segersvit tog slut i seriens nionde omgång. Såklart. För då spelade vi ju på Sävstaås, och där vinner inte Sirius. Däremot tar vi ganska ofta ledningen på Sävstaås, och så också denna gång. Sirius lyckades bra med att förstöra hemmalagets spel i den första halvleken; visserligen tog orange-blått ledningen på hörna av Peter Stock, men Sirius vände på steken; Roos kvitterade på straff, och Förare satte hörnvarianten© i 33:e. Men så tappade Sirius disciplinen i andra, och Bollnäs vände 1-2 till 5-2 på tio hemska minuter, och det var ”Patrik Larsson, Sveriges största arsel” som var speciellt lyckosam med två mål och en assist. Ett snyggt distansskott av Mickelsson gav 5-3 och lite hopp, men Ville Aaltonen satte 6-3 med tio minuter kvar innan Erra fastställde slutsiffrorna till 6-4.
   ”Vi bjöd upp till spel i andra – det var dumt gjort”, analyserade Josse efter matchen. Men det var ändå mestadels mungiporna uppåt efter matchen; Katrineholm hade nämligen också förlorat, vilket betydde att Sirius inte längre kunde åka ur direkt. Sirius ned till sjätteplatsen, med Ljusdal på samma poäng men sex måls bättre målskillnad, och en poäng upp till Boltic på slutspelsplats.

Sön 12 feb: Derby-Sirius 1-7 (0-2), Stångebro
Till Linköping åkte jag på lördagskvällen för att träffa en dejt, och på söndagen släpade jag även med henne på en bandymatch – kanske får jag skylla mig själv att det inte blev någonting av det där. Sällskap på Stångebros läktare hade jag även av Kniv-Jonas, min kusin och hans nyfödda bebis. Denna udda skara fick se Sirius ta en komfortabel seger mot det nedflyttningsklara jumbolaget. Någon propagandabandy var det dock inte tal om – poängen var viktigast, och fokus låg på försvarsspelet. Därmed blev det en seg match i lågt tempo. Hemmalaget hade inte en enda målchans i den första halvleken, Sirius skapade inte så värst mycket mera, men satte chanserna som uppstod; Broberg gjorde 0-1 på hörna, och Esserius satte 0-2 i 23:e. En perfekt långboll från Werner gav Mickelsson ett friläge i början av andra, och 0-3 till Sirius. Sedan blev det faktiskt lite jobbigt då Sirius la sig på försvar, Derby fick in 1-3, och tryckte på rejält mot Bomark för en ytterligare reducering. Men så kontrade Broberg in 1-4 med tio kvar, och med ytterligare tre mål från Mickelsson, Förare och Broberg på slutet putsade Sirius till målskillnaden i tabellen – en faktor som kunde få en helt avgörande betydelse inför slutomgången. Sirius upp till en femteplats i tabellen, men bara fyra minusmål skiljde upp till Ljusdal på slutspelsplatsen. 

Ons 15 feb: Sirius-Katrineholm 12-0 (6-0), Studenternas
Serien hade tagit en rolig, men oväntad vändning. Att Superallsvenskan skulle bli ett rejs mot Ljusdal var ingen överraskning, men vi hade alla förväntat oss att det var nedflyttningsplatsen som skulle ligga i potten. Nu hade båda lagen hamnat i varsin ganska osannolik formtopp – Sirius med fyra vinster på de fem senaste matcherna, och Ljusdal med sex segrar av sju möjliga – och istället slogs man om slutspelsplatserna. Inför den sista omgången låg lagen på samma poäng, men Ljusdal hade en fördel i fyra måls bättre målskillnad. Sirius hade å andra sidan en lättare uppgift i den sista omgången i form av nedflyttningsklara Katrineholm på hemmaplan, medan Ljusdal skulle resa till slutspelsklara Motala; som visserligen inte heller hade mycket att spela för, men som var ett betydligt bättre lag.
   Sirius hade alltså i princip slutspelsplatsen i egna händer, men då gällde det att ösa in mål. Och det var precis vad man gjorde. Det tog inte ens en minut innan den första bollen låg i Katrineholmskassen; Broberg slet sig loss på vänsterkanten och spelade fri Förare som rundade målvakten och la in bollen i tom bur. Gästerna orkade sedan stå emot i drygt en kvart innan fördämningarna brast. Mickelsson satte 2-0 i 17:e, 3-0 sköt Roos in, 4-0 satte Broberg på en hörnkanon, 5-0 gjorde Förare, och 6-0 satte Mickelsson strax innan pausvilan. Sex mål i den första halvleken – och det skulle bli lika många i den andra. Förare gjorde 7-0, Broberg satte 8-0, och minuten senare åkte han slalom genom hela Katrineholm och hängde 9-0. Samme Broberg, bäst på plan, gjorde därefter dagens fjärde mål till 10-0, innan Esserius och Förare satte punkt med 11-0 och 12-0.
   I Motala vann Ljusdal sin match med 8-5, men till ingen nytta. Och visst var det lite pikant att Sirius för andra säsongen i rad krossat en motståndare på hemmaplan, och därigenom nått en målskillnadsfördel mot Ljusdal. ”Det är ett märkligt resultat”, tyckte Ljusdals tränare Sören Eriksson, och fortsatte ”klart jag är bitter”. Katrineholmstränaren Anders Bergstrand var nedslagen: ”Jag mår inte bra av det här resultatet. Jag försökte allting för att få fart på laget, men det hjälpte inte”. Men i Siriuslägret var det ingen som brydde sig. ”Jag skiter i vad Ljusdal säger”, tyckte Viktor Broberg, och det gjorde nog alla andra blåsvarta också. För nu var det slutspelsdags, för första gången på tolv år!

 Bollnäs 11
 8 1
 2
 65-41
 20
 Falun 11 6 4 1
 50-34 18
 Motala 11 5 2 4 44-44 15
 Sirius 11 6 1 4 53-43 14
 Ljusdal 11 7 0 4 49-44 14
 BolticGöta 11 4 1 6 66-59 11
 Katrineholm 11 2 0 9 49-70 5
 Derby 11 1 1 9 29-70 3


Inför slutspelet
Sirius skulle nu alltså spela åttondelsfinal, eller ”kval till slutspel” som det också benämndes. Det var alltså inte riktigt ett äkta slutspelsmöte, utan åttondelen skulle avgöras i ett möte över två matcher, enligt UEFA-regler.

Redan någon timme efter slutsignalen stod motståndet i åttondelsfinalen klart – elitserielagen på plats 5-8 fick välja sina motståndare, femman Vänersborg fick välja först, och valde Sirius: ”Vi slog Sirius två gånger på försäsongen och vet var vi har dem”, sa vänersborgarna. Hydas kontrade med att ”De såg väldigt bra ut på försäsongen, men har inte varit lika starka på slutet. Vi har inte kniven på strupen längre utan kan spela ut, nu blir det mindre av långbollar och lyror”. Vänersborg var främst ett starkt kollektiv, men hade krydda på anrättningen i form av lagets starkast lysande stjärna: åldermannen Valerij Grachev, 41 år. Även kazaken Misja Pasjkin var ett farligt vapen framåt.


Åttondelsfinalen

Fre 17 feb: Sirius-Vänersborg 2-5 (1-2), Studenternas
Det var vår första slutspelsmatch på tolv långa år, och det var tveklöst en glädjens dag: Här fanns ingenting att förlora! Trots detta präglades dagen mest av två irritationsmoment: 1) Den urusla publiksiffran – en historisk slutspelsmatch, och 526 personer kommer för att titta på. 2) Den urusla domaren – Jonas Hovlund hade redan förstört det för oss en gång, genom det märkliga matchstraffet på Benkelius i Karlstad. Nu åkte han runt och visade han ut Siriusspelare för bagateller, samtidigt som vänersborgarna fick smälla på utan åtgärd.
   Gästerna saknade en lätt skadad Grachev för dagen, och Sirius lyckades bra med taktiken att störa Vänersborg högt upp i banan. Den första halvleken blev jämn, och Sirius tog dessutom ledningen i 22:a, då Roos gick upp i banan och spelade fram Broberg till 1-0. En lätt doft av kvartsfinal svepte över Studenternas, men denna flydde sin kos när Sirius slog bort ett frislag på offensiv planhalva, Vänersborg kontrade, Kyller föll och Pasjkin satte 1-1. Och i halvtid hade Vänersborg också tagit ledningen genom Joakim Berner på frislag. I den andra halvan satte domare Hovlund sig själv i centrum med att börja visa ut Siriusspelare på löpande band; stundtals helt löjeväckande då Burman fick en 10-minutare för att ha blivit påkörd av en blå (för dagen vit) motståndare. Sirius lyckades hålla tätt trots tre man på botbänken under en tiominutersperiod, och man lyckades även hålla tätt då Pasjkin slog en straff – Bomark räddade – men till slut i 80:e minuten kom ändå 1-3 när ett frislag av Berghlund styrdes in över Bomark. Minuten senare satte Mikael Lindberg ett skott i krysset till 1-4, och 1-5 kom också på hörna. Med minuten kvar satte dock Roos ett viktigt 2-5-mål på hörna, och Sirius kunde nu åka ned till returen i Vänersborg med åtminstone en strimma av hopp.

Sön 19 feb: Vänersborg-Sirius 1-2 (1-0), Vänersborgs Isstadion
Någon spänning lyckades vi inte skapa, därtill föll målen alldeles för sent. Men det var en värdig avslutning på Sirius dittills bästa säsong under min tid som supporter – att vi lyckades vinna returen nere i Vänersborg visade att vi inte bara var i slutspel som turister, utan att vi hade förtjänat vår plats där. Matchen, som spelades i snöväder, fick dock en riktigt dålig start; först brände Förare ett friläge då han sköt mitt på Löken, och sedan gjorde Vänersborg 1-0 på matchens första hörna. Och Sirius fortsatte att ha marginalerna på fel sida under hela första halvleken. Mickelsson sköt en hörna i stolpen för att sedan missa ett friläge, och i strax innan pausen blev Broberg både hakad och tacklad i straffområdet utan åtgärd från domare S. Lisell. I andra visade även hemmalaget att de kunde missa chanser, Grachev sköt sin straff rätt i bröstet på Bomark, men det var hela tiden Sirius som låg närmast målet. Men de sista tio minuterna hände allt: i 82:a fick Sirius ett frislag och körde en Brolinvariant – bollen slogs vid sidan om muren, och Benkelius kom ren och satte 1-1. Två minuter senare satte Roos 1-2 på hörna, och i 86:e fick Sirius till slut sin straff. Fanns det kanske en liten, liten chans ändå? Nej, det gjorde det inte, för Roos sköt utanför.
   Nej, spännande blev det aldrig, men det var ett nöjt lag som satte sig på bussen tillbaka till Uppsala. ”Vi gör en jätteinsats!”, tyckte Hydas. ”För några veckor sedan kämpade vi för kval, och nu är vi inte långt ifrån en kvartsfinal mot Hammarby”. Och visst var det så. Hela säsongen hade vi varit inriktade på överlevnad – att vi hastigt och lustigt halkade in i en åttondelsfinal, och dessutom fick avsluta säsongen med en seger var mer än en härdad supporter någonsin kunde begära.


Skytteligan
Förare 20, Broberg 19, Mickelsson 18, Roos 11, Werner 7, Burman 7, Esserius 5, Erra 4, Kyller 4, Benkelius 2, Winbäck 1

Samtliga anfallare producerade en jämn ström av mål, ynglingarna Mickelsson och Broberg gjorde 18 respektive 19, men åldermannen Förare blev säsongens skyttekung med sina 20 mål, varav en ansenlig andel på hörnvarianten©.


Summering
Att hela säsongen hoppas på och drömma om ett nytt kontrakt, och sedan avsluta den med slutspel kändes ungefär som att vinna på 50/50-lotteriet utan att ens ha köpt en lott. Och man får komma ihåg att vi åtminstone två gånger under Superallsvenskan kändes helt uträknade; först när vi blev utspelade av det blivande nedflyttningslaget Katrineholm i premiären, och sedan när vi efter halva serien förlorade stort mot Boltic och rasade ned under nedflyttningsstrecket. Men detta blev ytterligare en av många säsonger när Sirius gjorde en fenomenal uppryckning i februari.

Så vad var receptet för att förändra Sirius till ett vinnande lag, mer eller mindre över en natt? Tja, enligt Hydas egentligen ingenting alls, mer än att fortsätta nöta på det spel man trodde på: ”Vi har haft en spelidé där vi varvat långbollar med snabba kontringar längs isen. I grundserien mot de bättre lagen fungerade det inte alls, men vi har kört på. Nu har vi fått utdelningen”, sa Hydas, och pekade ut bortamatchen mot Boltic som vändningen. ”Vi förlorade stort i Karlstad, men det var efter matchstraffet. Innan dess gjorde vi en bra match, och det var där vi insåg vad som krävdes”.

Men självklart kommer man inte någonvart med att tro på sin spelidé om inte materialet räcker till. Många spelare hade utvecklats under säsongen, men lagets MVP var kapten Roos, som kanske utgjorde den helt avgörande skillnaden mellan nedflyttning och slutspel. Pådrivare, framspelare, mittfältsankare och skarpskytt – Pirre Roos var pur kvalitet i varenda tum. Och Västerås finaste bidrag till bandyn skulle komma att fortsätta leda laget mot nya höjder under de kommande åren.


Profilen

Hej, Lars ”Hydas” Hydling, hur var det att träna Sirius 05/06?
Oj, åren flyter ihop. Det har alltid varit positivt att träna Sirius, vare sig det gått bra eller dåligt. Vi har alltid haft en bra gruppsammansättning. Men jag minns ju matchen mot Katrineholm, och att det var en otrolig glädje över att vi hängde kvar. Slutspelet blev en ren bonus.

Som vanligt radade ni upp förluster – men det blev succé till slut. Hur gick det till?
Vi fick ju in några nya spelare som höjde standarden rejält, det var Mickelsson och Roos. Sedan att det vände mitt under serien… tja, det tar ju tid att få ihop allt, men vi hade harmoni i gruppen, och när vi till slut började vinna kom också självförtroendet. Uddamålsvinsten i Motala var viktig, där har vi inte vunnit ofta kan jag säga.

Du var med och byggde upp mycket av semifinallaget -09. Vad gjorde ni rätt egentligen?
För det första la vi ju den ekonomiska grunden. I början när jag kom tillbaka 2002 var det bara jag, Angesten och ett berg med skulder. Men sen fick vi Gunnar Bergström och Janne Sjonemark som jobbade med ekonomin. Sen handlar det mycket om att få de som kommer hit att trivas. Det ska vara jobb och lägenhet och jag hade en del kontakter där genom jobbet. De flesta som kom hit då är ju kvar i Uppsala fortfarande idag. Sen ska man vara tacksam mot trotjänarna som orkade stanna när det var som värst, Josse, Förare och Dahlberg till exempel.

Du är en legend i klubben om någon – kan du summera din Siriuskarriär?

Jag kom till Sirius 1974/75, och det lossnade för mig ett par år senare, då var jag väl 21-22 år någonting. Vi hade ett jäkligt bra lag då med Håkan Sundin, ”Knappen” Berlin och Thony Lindqvist bland annat, och gick till semifinal -77. Sen var det väl de tre åren som följde som blev mina bästa, jag fick göra kring femton landskamper bland annat. Jag la av i Sirius -89, så jag missade precis att få spela med Lomanov vilket kan kännas lite tråkigt, men jag hade problem med höften och kunde inte göra mitt bästa. Så ryckte jag in som hjälptränare bredvid Torvald Sköld, och tog över som huvudtränare 1992, och det första vi gjorde var att vinna World Cup i Ljusdal. Det var en jättegrej då! Sedan blev det ju två vändor till som tränare i Sirius. 2006 bytte jag istället till sportchef som jag var i två år, sedan behövde jag operera höften. Jag kunde knappt gå då, och jag kände jag att jag hade gjort mitt i bandyn. Det tar ju sin tid, det tär på krafterna. Man håller på dygnet runt.

Saknar du bandyn?
Nej, det sista jag gjorde var att hoppa in och hjälpa till i UNIK för fyra-fem år sedan, när Johan var där. Visst har jag saknat bandyn, de första åren var hemska, jag klättrade på väggarna. Men idag är det mest skönt att vara fri och göra det man vill.

Nu är Sirius återigen i samma läge som när du klev in sista gången 2002. Du om någon borde ju veta hur man ska jobba för att bygga upp klubben igen. Har du någon insyn?
Jag har väl lite insyn, jag känner Carlsson, fast han är ju inte kvar längre, och jag känner Söderman. Och Johan förstås, men jag pratar inte så mycket bandy med honom faktiskt. Jag går till Studenternas och tittar, man lider ju med föreningen och grabbarna när man tittar. Visst kan det gå att bygga upp laget igen, men då tror jag det är viktigt att hänga kvar i år. Det är tufft, men jag tror de grejar det. Av det lilla jag hört från Johan så är det i alla fall bra stämning i truppen, och det är det viktigaste. Då brukar man fixa det mesta.


Tillbaka till toppen