Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Bandysäsongen 2006/2007

Efter arton raka förluster mot Bollnäs betvingade vi de orange-blå i en åttondelsfinal på Studenternas. En milstolpe att minnas från säsongen 2006/07.

Läget i laget
För första gången sedan 2001 hade Sirius lyckats hänga kvar i Allsvenskan – och därmed fanns det äntligen någon sorts plattform att bygga vidare på. Och de två herrarna som hade klivit in och räddat oss från den ekonomiska och sportsliga ruinens brant, ordförande Göran Angesten och tränare Lasse ”Hydas” Hydling kunde äntligen kliva av skutan och rapportera ”uppdraget slutfört”.

Göran Angesten hade på fyra år lyckats med att erodera nästan hela skuldberget som 2002 var 4 miljoner kronor högt, och när tiden nu inte längre räckte till lämnade han över ordförandeklubban till en annan gammal blåsvart profil: Janne Sjonemark, med en historia som både tränare och sportchef i Sirius, men som under senare år mest jobbat med ungersk bandy. ”Sjonis” tillträdde ordförandeposten på förslag från självaste spelartruppen, och ur denna plockades dessutom en styrelseledamot: ”Josse” Johansson satte sig vid styrelsebordet, tillsammans med bl.a. sin före detta backkollega Tobbe Forss. Och Hydas lyckades till slut med sitt viktigaste uppdrag som sportchef: Att ersätta sig själv som tränare. Ersättarna var unga, lovande och två: Tobias Dahlberg, som redan värmt upp som assisterande tränare bredvid Hydas under två säsonger, fick vid sin sida Andreas ”Erra” Eriksson som gick direkt från spelartruppen till tränarbänken.

Större delen av kärntruppen krigade vidare i blåsvart, men några kännbara spelartapp blev det ändå. Framförallt oroande var det att båda målvakterna la handskarna på hyllan, Fredrik ”Linken” Lindqvist och Andreas Bomark gick i samtidig bandypension. Håkan Kyller valde att prioritera familjen genom att varva ner i UNIK, och lånet Magnus Burman vände åter hem till Lidköping. Vidare fick vi se en av de märkligaste värvningarna någonsin då halven Peter Winbäck – som gjort det hyggligt men inte mer i Sirius – värvades till Hammarby. Och även för två andra av förra sommarens nytillskott blev tiden i Sirius kort; Henrik Esserius vände hem till Nässjö, och Erik Hult drog till BolticGöta. Två andra grabbar med lite speltid sa också hejdå; Erik Wikholm gick till UNIK, och Mikael Vailhela åkte hem till Kungälv. Och sent under sommaren hoppade också Carl Berglund av skutan, missnöjd med speltiden under den förra säsongen. Och Sillyn handlade under ganska lång tid framförallt om orden ”Nej tack”. Jonas Svensson var länge ett hett namn som burväktare, han fick dåligt med speltid i Hammarby, besökte Uppsala och var positiv – men så kom SAIK emellan med ett guldströsslat kontraktsförslag – nej tack från Svensson. Jonas Holgersson var på väg hem från Ryssland, och en spelartyp Sirius länge letat efter – en rutinerad spelmotor på mitten. Holgersson besökte Uppsala, var positiv och meddelade att ”Sirius är jätteintressant för mig, om jag nu inte kan få ett nytt kontrakt i Ryssland”. Vilket han naturligtvis fick, och så var det nej tack även från Holgersson. Det fördes även förhandlingar med Vänersborgs Misja Pasjkin och Kalix Mats Rönnqvist, men även de hittade intressantare anbud och svarade nej tack. Och nej tack blev det också från Kalix mittfältare Anders Englund och Villas back Nils Sigurd.

Men när Sirius riktade blickarna mot Hälsingland gick det till slut bättre. Från Ljusdal kom två spelare som legat bakom mycket av lagets fina formtopp under fjolsäsongens fortsättningsserie – en ung halv vid namn Lars Fall, och skyttekungen Mattias Wiberg som sökt in till Polishögskolan i Stockholm. Och i grannklubben Broberg hittade man sin målvakt – Dennis Wasberg, från legendarisk söderhamnsk bandysläkt, hade tröttnat på Hällåsens avbytarbänk och valde att prova lyckan i Uppsala, och reserv blev den uppflyttade junioren Jesper Bergelin. Vidare fick Sirius sitt första internationella inslag sedan Sandor Banffy kastade in handduken, i den finske mittfältaren Jarmo Mällinen, en lång och gänglig mittfältare med bra skott som lånades in från Uleåborg. Ännu en mittfältare, en tuff och hård sådan vid namn Olle Gabrielsson, snoddes från den allsvenska nykomlingen Örebro. Den unge Uppsalatalangen Daniel Thalén plockades hem från Söderfors, och sist in blev den unge Vetlandafostrade mittfältaren Calle Klingborg, brorson till f.d. förbundskaptenen Leif Klingborg, med Hammarby som senaste adress. 

Kvar i truppen fanns en stark försvarsuppsättning i den tuffa backduon Jonas ”Josse” Johansson och Niklas ”Benke” Benkelius, veteranen Pierre ”Pirre” Roos på liberopositionen och den unge talangen Johan Jansson-Hydling. På vänsterhalven huserade trollhätteprodukten Andreas Werner, på mitten fanns hårde Niklas ”Hellboy” Hellqvist och det omskolade edsbylånet Christian Mickelsson, och ett målfarligt anfallspar fanns i Urban Förare och Viktor Broberg.

Ett mindre lyckat nyförvärv gjordes också av Svenska Bandyförbundet: In som ny bandybas klev Håkan (T)Ramsin, ”entreprenör, styrelseproffs och riskkapitalist”, och vände raskt upp och ned på hela bandysverige. Idéerna var redan från början många, och dåliga: Elitserien skulle spelas över 50 (!) omgångar, och naturligtvis inomhus. Storstäderna skulle gynnas så att Göteborg och Malmö hade varsitt elitserielag inom tio år, och dessutom skulle bandyfinalen flyttas till Götet. Och det skulle satsas på företeelser som rinkbandy och plastis i ett koncept kallat ”sprintbandy”. Tramsins allra värsta visioner blev som tur var inte verklighet, men helt klart var att bandyn år 2006 kördes in på helt fel spår av denne olycka till ordförande.


Motståndarna
Årets upplaga av Allsvenskan Norra såg betydligt enklare ut än fjolårets. Föregående säsong hade två söderlag åkt ur, och guldaspiranten Hammarby flyttades därför till Söderserien och ersattes av betydligt beskedligare Tillberga (a.k.a. Pelleberga). Dessutom såg de flesta av seriens lag på förhand klart sämre ut än under fjolåret. Av de fyra elitserieplatserna var två vikta åt seriens två klart starkaste lag: SAIK, som krossat allt motstånd under försäsongen, samt svenska mästarna Edsbyn – klart försvagade i år efter att Daniel Andersson, Daniel Liw och Kimmo Houtelin lämnat, men trots allt ett starkt lag. Lika klart var vilka två lag som inte skulle vara med och slåss om elitserieplatserna: Nykomlingarna Tillberga, vars universum helt och hållet helt och hållet kretsade kring den spelande tränaren Pelle Fosshaug, samt Ljusdal, som dränerats på det mesta av kvalité man hade under fjolåret. Återstod fyra lag och två elitserieplatser: Bollnäs hade ny tränare i mannen med dansbandsstavningen, Lännart Nilzon, och både ”Hans Majestät” Åström och Magnus Granberg hade gått i pension, men Andreas Westh var tillbaka från SAIK. Även Broberg var försvagat efter tapp av Joel Edling, ryssduon Zolotarev och Arkhipkin samt finske liberon Hiukka. Falun var ganska intakt från fjolåret och kunde utmana i en sista dödsryckning innan post-Obuhov-erans depression inträdde. Och så var det då Sirius, som faktiskt, om alla bitar föll på plats, möjligen skulle kunna utmana om en elitserieplats – i sådana fall för första gången på 13 år.

Detta var även den sista säsongen med det gamla fina serieupplägget med en norr- och en söderserie, för nästa säsong skulle den bytas mot en rak (och mycket tråkigare) Elitserie. Konsekvenserna för det här årets serie var dock små, för precis som vanligt skulle två av lagen åka ur direkt och två få kvala. Den enda skillnaden var att kvalmatcherna skulle förväntas bli något svårare, men förhoppningsvis skulle Sirius inte behöva bekymra sig över det.


Försäsongen
Försäsong är försäsong, och bör alltid tas med en nypa salt. Men Sirius försäsong -06 var faktiskt häpnadsväckande bra och väckte osunda förväntningar till liv. Man inledde visserligen med en uddamålsförlust mot Broberg med 5-6, efter att ha tappat en halvtidsledning, men sedan förlorade faktiskt inte Sirius en enda match innan seriestarten. Man kryssade mot Villa (2-2) i den första matchen på Studenternas, för att sedan avfärda de två seriekonkurrenterna Ljusdal (2-0) och Tillberga (6-4). Trots många skador – Gabrielsson, Benkelius, Klingborg och Hellboy missade stora delar av försäsongen – så fortsatte Sirius att rada upp starka insatser; man kryssade mot guldtörstande Hammarby (4-4) efter att ha släppt in en kvittering i slutminuten, och man vann enkelt mot de allsvenska nykomlingarna Örebro (5-1) och division 1-laget Skutskär (6-2). Lite skakigt blev det sedan i det traditionella genrepet mot Katrineholm, numera i division 1; Sirius hade en 3-0-ledning som man tappade till 3-4, innan en kvittering i slutet förlängde de obesegrade sviten. Det enda orosmolnet var möjligtvis Wibergs sviktande straffskytte; tre chanser från straffpunkten hade resulterat i tre missar.

Defensiven var Sirius starka sida, och liberobristen efter Kyllers avhopp löstes genom att flytta ned Pirre Roos på positionen. Fasta situationer var ett annat vapen, där framförallt Wiberg var farlig. Från tränarhåll talades därför om att sätta flera anfallsvägar så att spelet inte blev för lättläst. Tränare Dahlberg/Erra förordade annars ett demokratiskt ledarskap, där allas röster var lika mycket värda; ”om truppen tycker annorlunda än oss så är det truppen som bestämmer”. Bäddat för kaos kanske, men som tur var så tycktes alla dra åt samma håll. Målet var en 4-6-plats, vilket såg högst rimligt ut, den enda farhågan var den tunna truppen som inte tålde särskilt många skador.


Allsvenskan Norra

Fre 10 nov: Sirius-Broberg 3-3 (2-1), Studenternas
Tre mål bakåt. Tre mål framåt. Och tre män som förstörde premiärfesten: Team Jonas Hovlund. Nu ska inte allt skyllas på Hovlund som möjligen bara försökte följa förbundets nya direktiv om hårdare bedömningar, men hur det än var så blåste han den här matchen sönder och samman. Han lyckades alltså med konststycket att hitta 90 (!) utvisningsminuter för Sirius, och 50 för Broberg i en match som inte på något sätt var särskilt ful. Broberg förde matchen, men Sirius kontrade vasst, och det var nyförvärven som visade framfötterna i den första halvleken. Mällinen var nära att bli premiärskytt, men istället blev det Fall som slog in ett frislag i 22:a. Fryklund kvitterade, men ännu en nykomling, Wiberg, satte 2-1 innan pausen. Råskinnet Rutqvist kvitterade sedan till 2-2, och sedan började utvisningarna dugga tätare och tätare. 62:a: Werner ut. 69:e: Roos ut. 71:a: Josse ut. 73:e: Viktor Broberg ut, straff, och Svenne Olsson satte 2-3. Trots allt så klarade Sirius utvisningskavalkaden med bara ett baklängesmål, och sedan kantrade allting åt andra hållet; Mickelsson spelade fram Förare som satte 3-3, och sedan var det de gulas tur att trängas i utvisningsbåset. Men trots att matchen avslutades med ett trefalt numerärt överläge för Sirius så kom man aldrig närmare än en stolpträff av Förare. Och premiären slutade med ett hyfsat kryss.

Ons 15 nov: Tillberga-Sirius 5-6 (2-4), Rocklunda
Precis som idag var Tillberga 2006 en one-man-show, men mannen i fråga hette på den tiden inte Zocke utan Pelle Fosshaug – bandyns bad boy, som för tillfället stod under åtal för polishot. Och det räckte ibland ganska långt, för Sirius lyckades bara med nöd och näppe ta med sig båda poängen hem från Västerås denna dimmiga onsdagskväll. Och jäklar vad det svängde; Tillberga kvitterade Siriusledningen tre gånger, innan det hela slutade med en blåsvart uddamålsseger. Matchen inleddes med att Wasberg räddade en Tillbergastraff, varpå Hellboy istället rakade in 0-1 på en hörnretur. Fosshaug kvitterade, Sirius tog ledningen genom Wiberg på hörna, och Fosshaug kvitterade en andra gång genom ett makalöst solomål. Men Sirius återtog ledningen innan pausen med ett snyggt kontringsmål, då Werner åkte upp på vänsterkanten och slog in bollen till Mickelsson, som sköt in 2-3 i farten. Ett snabbt Föraremål i inledningen av andra gav 2-4, men Tillberga kom igen, igen. 3-4 kom, sedan fortsatte Wiberg sin straffmissarsvit, varpå Tillberga återigen kunde kvittera till 4-4. Matchen stod och balanserade ett tag innan Sirius ryckte tussarna och gjorde två snabba mål; Mällinen satte debutkassen till 4-5, och Mickelsson spelade fram Wiberg som hittade en försvarslucka och åkte igenom till 4-6. Ett Pellebergamål i 86:e till 5-6 gjorde slutminuterna spännande, men de svarta gurkorna kom egentligen aldrig nära en fjärde kvittering.
   Detta var för övrigt matchen då vår 74-årige lagledare Elvin Taxén plötsligt förvandlades till värsta målsprutan. Åtminstone enligt bandyförbundets resultatrapportering, där Taxén noterades som tvåmålsskytt.

Fre 17 nov: Ljusdal-Sirius 6-3 (3-3), Ljusdals IP
Inledningen var godkänd poängmässigt, men vi hade också spelat två relativt lätta matcher. När vi i den tredje omgången förlorade klart mot det gjutna bottengänget Ljusdal var det därför illa. Hur illa? Tja, med Mattias Wibergs ord: ”Det här var den sämsta match jag spelat. Någonsin.” Siriusförsvaret var ihåligt som en schweizerost, och efter 28 minuter stod det 3-0 på resultattavlan. Men Sirius fick en gratisskjuts tillbaka in i matchen; först fick man en straff, som Pirre Roos denna gång tog hand om efter Wibergs envetna bommande, och satte 3-1, och sedan pangade Werner och Hellboy in varsin hörna. I andra tog Sirius över matchen, men istället för det logiska 3-4-målet kom det ett 4-3 mål – och Sirius rasade ihop. Det fanns inga linjer i spelet, inget samarbete i försvaret, och anfallsförsöken blev poänglösa soloräder. Ljusdal gjorde två mål till, och den där elitseriedrömmen kändes plötsligt hopplöst naiv. Så hur kunde Sirius prestera så illa mot seriens sämsta lag? Underskattning? ”Nej, har man spelat ett tag i Sirius så har man lärt sig att inte underskatta någon”, förklarade Hellboy.

Ons 22 nov: Sirius-Bollnäs 3-5 (2-0), Studenternas
Bollnäs – spöklaget. Sirius hade av någon anledning obegripligt svårt för de orangeblå, och ståtade inför denna match med 16 raka Bollnäsförluster. En lång väg in i matchen såg det ut som att denna osunda svit äntligen skulle brytas, men när 90 minuter var spelade kunde vi likväl räkna in den sjuttonde raka torsken. Sirius inledde oerhört disciplinerat och effektivt, fast beslutna till revansch efter fiaskot i Ljusdal. Och det gav utdelning; Fall satte 1-0 efter en solokörning i 10:e minuten, och 2-0 kom strax innan paus sedan Gabrielsson spelat in i straffområdet och Wiberg skarvat in bollen i mål. Och när den andra halvleken inleddes med att Wiberg åkte ikapp ett utkast från Wasberg och pangade in 3-0 i krysset, ja då trodde vi faktiskt att Bollnässpöket var misshandlat, kölhalat och fördrivet från Studenternas. Men så kunde det anas igen när Hedberg snabbt reducerade till 3-1, och femton minuter senare skrattade det oss rakt upp i ansiktet igen när Aaltonen kvickt satte både 3-2 och 3-3. Nu var det bara en tidsfråga innan det oundvikliga, vilket skedde i 74:e när Westh slog in 3-4 på hörna, och så fullbordade Spinnars eländet med 3-5 i slutminuterna. Och som lök på laxen inleddes det skadeelände som skulle plåga Sirius hela december, när Josse utgick med en blödning i ryggen.

Fre 24 nov: Sandviken-Sirius 9-0 (3-0), Jernvallen
2016 glömde Jacko Jenefeldt skridskorna hemma i Uppsala, men kunde efter leverans från Västra Sidan ändå spela bortamatchen mot Broberg. Men det var inte första gången något liknande hände. Säsongen 2006 anlände Dennis Wasberg till Jernvallen, medan målvaktsutrustningen låg kvar i Uppsala, och den gången fanns heller ingen klack som kunde hjälpa till. Därmed fick 17-årige Jesper Bergelin göra a-lagsdebut, och i svåraste möjliga sammanhang – men med nöd och näppe klarade sig Jeppe i alla fall undan från tvåsiffrigt i debuten.
   För precis som väntat så blev Sirius helt överkörda på Jernvallen. Jeppe öppnade visserligen starkt med en dubbelräddning, och sedan hade Mällinen läge för 0-1, men krockade med Broberg i skottögonblicket. Därefter kontrade SAIK in 1-0, och sedan var det i princip kolsäckarna mot Bergelin. Sirius höll försvaret bra uppe, men med 20 minuter kvar att spela och ställningen 5-0 tvingades Wiberg av isen med en revbensskada, och ett tröttkört blåsvart släppte in fyra bollar till.

Mån 27 nov: Sirius-Falun 1-2 (1-0), Studenternas
Om Sirius skulle ha den minsta chans att hålla liv i elitseriedrömmen så krävdes det helt enkelt en seger mot Falun. Och visst vann vi mot Falun – men tyvärr bara en moralisk seger, då Falun trots att man inte skapade en kvalificerad målchans på hela matchen tog med sig båda poängen hem till Dalarna. På skadefronten lades ännu ett namn till listan, då Hellboy kände av sin magmuskelskada, men trots tre man borta så dominerade Sirius händelserna denna regniga novemberkväll. 1-0 föll i 27:e minuten, då Calle Klingborg fått ett slag på klubban, och Roos förvaltat straffen. Falun kvitterade fem minuter in på andra på hörna, efter att just Klingborg och Roos hamnat i onödigt gurgel med en dalmas och åkt på varsin tiominutare. Men Sirius ville vinna det här, och man spelade systematiskt, försiktigt, men klokt. Man vände ur och spelade hem, men skapade också chanser när man väl stack upp: Klingborg kom helt ren i ett friläge, men bollen gick till hörna, och Mickelsson åkte igenom, men fick ett slag på klubban och missade skottet. Istället, i 81:a minuten, fick Falun en hörna, Wasberg räddade, men bandyallsvenskans bäste fotbollsspelare, Jonas Henninger rakade in returen. Och därmed var det tack och goodbye till Elitserien – nu gällde det bara att hävda sig i bottenstriden.

Ons 29 nov: Edsbyn-Sirius 14-6 (5-5), Dina Arena
Rekord! Ja, för så många som 20 mål har det aldrig blivit i en Siriusmatch i högsta serien, vare sig förr eller senare. Och en majoritet av målen trillade såklart in i Siriusburen, men blåsvart lyckades göra några framåt också. I matchen saknades Mällinen som satt hemma och skrev tenta (men han behövde ändå vila, tyckte Erra), och Thalén fick därför debutera. Den första halvleken blev till hawaiibandy i dess ädlaste form, och det var svängdörrar i båda försvaren. Efter åtta minuter stod det 2-0, och sedan kom en sanslös målkavalkad: 12:e Åström, 3-0. 13:e Wiberg 3-1 på frislag. 14:e Magnus Olsson 4-1. 15:e Wiberg 4-2. ”Det såg ut som skotträning, var bara friläge på friläge”, kommenterade Erra. Och Sirius kämpade sig ikapp till ett oavgjort resultat i halvtid efter mål av Förare, Werner och igen Förare efter en hörnvariant©. Men så drabbades Pirre Roos av en hjärnskakning, och utan vår försvarsgeneral rämnade Sirius i den andra halvleken – Byn gjorde nio raka mål innan Broberg satte dagens tjugonde strut i 88:e minuten.

Mån 4 dec: Falun-Sirius 5-4 (3-2), Lugnet
Sirius gjorde en bra match hemma mot Falun, men förlorade med uddamålet eftersom man slarvade framåt. Sen gjorde Sirius en bra match borta mot Falun, men förlorade med uddamålet eftersom man slarvade bakåt. Faktum är att samtliga fem falumål var rena bjudningar från Sirius. Det började med ett självmål, då Sirius styrde in Faluns frislag till 1-0 i 3:e minuten. Sedan kvitterade Broberg på en variant av hörnvarianten©, där Broberg själv rundade muren och sprätte in bollen. Hellboy ordnade sedan en straff, som Mickelsson sköt in till 1-2, men Falun vände innan paus; efter Siriussjabbel kvitterade Rasmus Lindqvist, och strax före paus räddade Wasberg en falustraff, men ett passivt Siriusförsvar tittade på när en mas rakade in returen till 3-2. I den andra halvan ökade Falun till 4-2 på straff efter att Mickelsson generöst skänkt bort bollen på mittplan. Men loppet var ännu inte kört; Wiberg reducerade på hörna, och i 68:e spelade Broberg fram Mickelsson, som rundade målvakten och la in 4-4. Kunde vi äntligen få en efterlängtad poäng? Nej, ty med ett par minuter kvar på klockan gav Sirius bort sin femte tidiga julklapp till Falun; Fall tog en helt onödig hög klubba i straffområdet, och på straffen satte Falun segermålet. Sirius spelade faktiskt riktigt bra sett till resurserna; med både Josse och Pirre Roos borta fick anfallaren Wiberg spela libero, och löste det bra. Men Sirius hade helt enkelt inte tumme med flytet.

Ons 13 dec: Sirius-Sandviken 1-6 (1-1), Studenternas
Efter ett välbehövligt landslagsuppehåll var Sirius äntligen skadefria när serien kom igång på luciaafton – i en halvlek i alla fall, under vilken man också höll en berömlig kontroll på guldaspiranten SAIK. Sirius höll nere tempot i matchen, och ett slött SAIK gjorde inte mycket för att dra upp det. Sirius skapade en räcka hörnor i den första halvleken, som man missade, men 1-0 blev det ändå i 37:e, då Mällinen frispelades, rundade målvakten och sprätte in bollen. SAIK hade inte skapat ett jota, men på halvlekens sista skott fick man ändå en tursam kvittering då Sirius styrde in ett långskott i eget mål. I andra gick så allt – igen – åt helvete. Broberg gick ut med ont i ryggen, och Fall gick ut efter en smäll på axeln, sedan kom utvisningarna och Sirius tappade bort organisationen. 1-2 kom som ett brev på posten, 1-3 och 1-4 kom inom ett par minuter, och när Roos sedan sköt en straff över var dagen definitivt förstörd. Hade matcherna varat i 45 minuter hade Sirius haft 11 fina poäng – men nu varade de i 90 minuter och då hade Sirius istället bara tre patetiska pinnar efter nio omgångar.

Fre 15 dec: Bollnäs-Sirius 4-2 (2-0), Sävstaås
För omväxlings skull prövade Sirius någonting nytt mot Bollnäs, då man spelade en dålig förstahalvlek och en bra andrahalvlek – poängutfallet blev dock detsamma, d.v.s. noll. Sirius såg vilsna ut under de första 45 minuterna, och paussiffrorna 2-0 var i underkant, men i andra tog Sirius över matchen, och dessutom satt hörnorna där de skulle; reduceringen kom i 56:e när Wiberg föste in sin egen hörnretur. Bollnäs stack upp och satte 3-1, men Wiberg dundrade in en till hörna till 3-2 med kvarten kvar, och med fem minuter kvar var Sirius centimetrar från poäng: Wiberg sopade till på hörna för tredje gången, bollen tog klockrent i stolpen – och Bollnäs fick tag i den och kontrade in spiken i kistan. Skarpskytten Wiberg var trots allt måttligt imponerad av de orange-blå: ”Bollnäs är inte bra i år, de är lättlästa och saknar fantasi. De har bara en jäkla tur mot oss”. Tur eller inte – vi hade nu förlorat 18 (!) raka mot Bollnäs, och låg dessutom sist i tabellen efter att Ljusdal vunnit över Tillberga i samma omgång.

Sön 17 dec: Sirius-Edsbyn 1-7 (0-4), Studenternas
Bandy är världens vackraste sport, men det är bara att erkänna: Ibland kan det vara riktigt jävla dyngtråkigt. Som i en match inget av lagen egentligen vill spela. Sirius hade tankarna på den kommande bottenfinalen med Ljusdal, och Edsbyn såg mest fram emot den kommande seriefinalen mot SAIK – alla visste hur det hela skulle sluta, och det var som om de båda lagen hade kommit överens på förhand om ett lagom resultat. Inte ens en minut tog det innan Wasberg hämtade den första bollen ur målet; Jocke Hedqvist sköt in 0-1 efter 42 sekunder. Sedan hjälpte domare Öhrlund till på traven genom att utdöma två ytterst billiga Byn-straffar till 0-3, innan Kuben satte fyran. Den andra halvan blev ännu sömnigare och tristare, i en halvtimme stod spelarna helt stilla innan Mickelsson bröt dödläget genom att skjuta in 1-4 på en hörna. Men tre snabba Byn-mål på slutet dödade kvickt all antydan till spänning, och Sirius tillfogades sin nionde raka förlust.

Ons 20 dec: Sirius-Ljusdal 4-3 (1-1), Studenternas
Slående med säsongen 06/07 är hur den nästan blev till en karbonkopia av säsongen 05/06. Till exempel avgjordes grundserien i mångt och mycket genom en 4-3-seger på hemmaplan mot Ljusdal strax innan jul, där avgörandet kom i matchens sista minut. 2005 hette hjälten Viktor Broberg, 2006 var det Calle Klingborg som avgjorde – en fin belöning för den unge mittfältaren som kämpat sig tillbaka efter en segdragen sjukdomsperiod. Men det var på det hela taget krampaktigt, och gästerna dominerade i den första halvan, där man också tog ledningen innan Roos kvitterade på hörna i 17:e minuten. Klingborg presenterade sig direkt i den andra halvleken då han petade in 2-1, Ljusdal kvitterade på en hörna, innan Mickelsson satte 3-2 i 65:e efter en solokörning. Den verkliga dramatiken lät dock vänta på sig till slutminuterna; eftersom Werner utgått med skada hade Sirius endast en man på bänken och kroknade allt mer. Med sex minuter kvar kom så Ljusdals kvittering på ett underligt sätt, då Esa Oksanen sköt ett frislag från långt håll, som blev till ett lobbskott som ställde Wasberg i Siriusmålet. Sirius kramade ur den sista orken och gick på en slutforcering som resulterade i en straff – tre minuter kvar, och Roos pangade upp bollen i ribban. I matchens allra sista minut fick så Sirius en hörna, och nu prickade Wiberg stolpen, men så sträckte Klingborg ut så långt han bara orkade och petade in segermålet med klubbspetsen. Det förlösande målet till trots så låg vi fortfarande sist i tabellen med två omgångar kvar, men det var tätt i tabellbotten, och med fyra lag inom två poäng hade Sirius nu t.o.m. en realistisk chans att nå den åtråvärda femteplatsen.

Tis 26 dec: Sirius-Tillberga 3-2 (2-1), Studenternas
Trots att galningen och geniet Pelle Fosshaug numera spelade i Tillberga bjöds det varken på galenskap eller genialiteter från Tillbergas sida när man gästade Studenternas på Annandagen. Tvärtom var man bleka intill osynlighet, och Siriussegern kunde, och borde, ha varit mycket större än den uddamålsmarginal det till slut blev. Sirius inledde i ett rasande tempo och satte 1-0 efter bara tre minuter, genom Wiberg på hörna. Trots att blåsvart fortsatte att rada upp chanser kvitterade Tillberga onödigt i 12:e då Jens Blixt gjorde en solokörning genom Siriuslaget, men blåsvart tog tillbaka ledningen när Roos klämde in 2-1 i 20:e minuten. Och på den linjen fortsatte det sedan, Sirius fick 17 (!) hörnor, men ribban, stolpen och Tillbergas suveräne målvakt Henrik Steen stod ivägen för allt. Till slut bjöd dock Tillberga på målet då Mats Wetterqvist drällde med bollen som siste man, och Mickelsson fick fritt fram till 3-1 i 85:e minuten. Tillbergas reducering kom på matchens sista skott och var mer av akademisk betydelse, och Fosshaug visade inte upp sitt berömda temperament förrän i intervjuerna efter matchen. ”Varför fick ni inte igång ert anfallsspel?”, frågade västeråsjournalisten, och Fosshaug skrek till svar: ”För att vi var odugliga”, innan han stormade iväg ifrån Studan.

Fre 29 dec: Broberg-Sirius 6-5 (2-2), Hällåsen
Sirius hade med två raka segrar så gott som säkrat sjätteplatsen, och kunde vid en vinst på Hällåsen till och med nå den åtråvärda femteplatsen. Och visst gjorde Sirius ett bra försök, även om man kroknade och inte riktigt räckte till på slutet. Kung i blåsvart var Mickelsson, som trots en förkylning i kroppen var inblandad det mesta – det var Mickelsson som kvitterade Brobergs ledning två gånger om i den första halvleken, först på hörna och sedan på straff. Efter en bra start på andra kändes doften av femteplatsen i näsborrarna; Sirius tog ledningen på ännu en straff som Mickelsson verkställde, och sedan spelade Broberg i gapet på Broberg – Viktor d.v.s., som satte 2-4 i 63:e. Men här tröt orken, och Broberg vände snabbt på steken; Mickelsson bjöd tillbaka och spelade fram hemmalaget till 3-4, Ola Hallberg kvitterade och Svenne Olsson satte 5-4 på hörna. Mickelsson hade inte givit upp, utan sköt upp 5-5 i nättaket med tio minuter kvar, men nu drabbades Sirius av en rad utvisningar, och ett segermål blev omöjligt. Istället satte Mikael Nilsson 6-5 på övertid – men Sirius hade åtminstone börjat hitta en antydan till en formtopp inför Superallsvenskan.

 Edsbyn 14
 13 0
 1
 134-48
 26
 Sandviken 14 12 1 1
 114-40 25
 Bollnäs 14 9 1 4 62-60 19
 Falun 14 6 1 7 53-75 13
 Broberg 14 4 1 9 68-71 9
 Sirius 14 3 1 10 42-77 7
 Ljusdal 14 3 1 10 52-102 7
 Tillberga 14 3 0 11 55-107 6


Efter grundserien och inför fortsättningsserien
Efter den lovande försäsongen fanns det endast en överhängande oro – truppens skadekänslighet. Och skador fick vi, i massor. Det var inte många av spelarna som klarade sig undan besök hos läkare och sjukgymnaster under hösten. Sett till detta var det inte så underligt att Sirius precis som vanligt fick en kämpig grundserie, men tack vare tre uddamålssegrar så klarade man ändå den sjätteplats som var minimimålet. Och det fanns också ljuspunkter, som att Sirius faktiskt klarade av att spela jämnt mot alla motståndare, förutom de alltför överlägsna Byn och SAIK. Mattias Wibergs målskytte var ett annat glädjeämne, liksom Pirre Roos stabila liberospel.

Nu kunde Sirius ta sig an den sista ”Superallsvenskan” i historien med två sköna bonuspoäng i ryggen, och om bara en majoritet av spelarna nu kunde hålla sig hela och friska så fanns det goda förhoppningar om att få smaka på ännu ett slutspel framåt sportlovet. Från söderserien anslöt fyra lag i varierande grader av ekonomiskt trubbel: Femteplacerade Motala, med ett ungt och lovande garde som bara var en missad hörna från Elitserien. Sjätteplacerade Vänersborg, som inför säsongen tappade i stort sett hela laget, men byggde upp ett nytt som spelade samma lätt igenkännbara, primitiva Vänersborgsbandy. Sjundeplacerade Örebro, nykomlingar som visat friska tag med sin trupp bestående av både unga talanger och kvalitetsspelare som Tomas Knutsson och Lasse Buskqvist. Och så jumbon BolticGöta, som befann sig under akut konkurshot, och som dammat av gamle Ola Fredriksson i hopp om att överleva den obarmhärtiga fortsättningsserien. Förutsättningarna denna säsong var att de fyra översta lagen skulle få spela åttondelsfinal, femman och sexan skulle få kvala mot seriesegrarna från division 1, medan sjuan och åttan som vanligt åkte ur.


Superallsvenskan

Ons 3 jan: Sirius-BolticGöta 5-7 (2-4), Studenternas
Vi låter Farbrors analys illustrera premiärförlusten i Superallsvenskan: ”Det finns två inofficiella statistikkategorier där vi är i ohotad ledning. 1. Oprovocerat rammel. 2. Tackling av medspelare.”
   Ja, för precis som föregående säsong så inleddes det nya året med ett defensivt haveri och en smärtsam förlust mot söderjumbon. Sirius satte full fart framåt, men blödde bakåt, och det var ren Hawaiibandy i början: Broberg satte 1-0 på en hörna efter sex minuter, sedan bommade lagen varsin straff inom två minuter innan Bryngelsson kvitterade. Roos tog tillbaka ledningen på en hörna efter 20 minuter, men sedan följde perioden där Sirius förlorade matchen. Boltics gubbgäng bestående av Christer Lystad, Svedberg och Ola Fredriksson tilläts leka katt-och-råtta med ett taffligt Siriusförsvar, och med tre raka mål gick Boltic upp till en tvåmålsledning i paus. Sirius satte igång jakten direkt i den andra halvleken och spelade stundtals riktigt bra, men när Boltic gjorde mål varenda gång de stack upp så gick det aldrig att reparera raset i den första halvleken. Wiberg reducerade snabbt till 3-4, men Boltic svarade med två snabba mål. Sirius gav inte tappt, utan hade snart kontakt igen; Josse klämde in 4-6 på hörna, och Wiberg sköt in 5-6 på straff. Men så stod Siriusförsvaret återigen passiva vid en hörna, och Lystad kunde avgöra på en hörnretur med fem minuter kvar på klockan. För att vara positiv så skulle man kunna peka på att Sirius för första gången under säsongen verkligen drog upp tempot och styrde matchen – men eftersom det helt saknades samarbete i försvarsspelet så blev det skralt med poäng. Sirius på en sjätteplats, en poäng från nedflyttning.

Fre 5 jan: Vänersborg-Sirius 5-6 (1-1), Vänersborgs Isstadion

I avdelningen ”klassiska Siriusvändningar” borde den här matchen komma mycket högt på listan. Orsaken att den inte gör det är troligen att ingen Siriussupporter var i Vänersborg för att se den – själv satt jag på Upptåget norrut och följde upplösningen av matchen på WAP, d.v.s. den vansinnigt långsamma internetuppkopplingen som då fanns på mobilen, och varenda gång telefonen lyckades koppla upp sig hade Sirius gjort ett mål till.
   Bragdmatchen inleddes med en första halvlek där inte mycket pekade åt rätt håll för Sirius. Förare satte visserligen tidigt 0-1 på hörnvarianten©, men sedan var det bara Wasberg som höll kvar Sirius i matchen. I 44:e kvitterade ändå Weiselius för Vänersborg, och i början av andra rasade det – 1-1 blev till 4-1 på tio minuter. Olle Gabrielsson gjorde sedan sitt allra första mål i högsta serien till 4-2, men när Henrik Eriksson satte 5-2 på hörna med kvarten kvar rök det lilla hoppet som fanns kvar. Men från ingenstans kom den: Supervändningen. På första anfallet fick Sirius en hörna som Broberg sköt in till 5-3, och två minuter senare åkte Werner på en lyrboll och pangade in 5-4. Ett stressat hemmalag tappade linjerna i spelet, och i 81:a minuten klämde Josse in kvitteringen på hörna. En poäng var man ju fantastiskt nöjd med sett till matchutvecklingen, men Sirius ville ha och skulle få mer, även om det krävdes en hel del flyt: I 88:e slog Mickelsson ett frislag och fick en rejäl snedträff, men bollen hamnade hos Gabrielsson som satte klubban till och satte dagens och karriärens andra mål, vilket även blev segermålet. Och Sirius hade på en knapp kvart förvandlats från nedflyttningskandidat till slutspelsaspirant. Sirius upp på slutspelsmark och en fjärdeplats, med en poäng med till Örebro på kvalplats.

Ons 10 jan: Sirius-Tillberga 6-4 (3-1),
Studenternas
Dala förklarade vad man hade ändrat efter premiärtorsken mot Boltic: ”Vi gör färre saker, men vi gör dem bättre. Det finns ingen anledning att ha tio uppspelsvarianter om inte alla är med på dem”. Och nya, enklare Sirius firade triumfer. Även om segermarginalen blev liten var det återigen en kassaskåpssäker vinst mot Västerås b-lag. Sirius satte full fart från start med en konstant anstormning mot Tillbergamålet. Chanserna ville dock inte sitta förrän efter 20 minuter, då de satt dubbelt upp: Först sköt Werner ett distansskott, målvakten Steen lämnade retur, och Broberg petade in 1-0, och minuten senare sköt Roos in 2-0 på hörna. Andreas ”Läder och lack” Broberg var sedan ofin nog att göra mål på sina gamla lagkamrater, men precis innan paus sköt Hellboy in 3-1 på hörna. I andra började regnet falla och planen blev mindre spelbar, men Sirius krigade ner Tillberga lika bra som man spelat ut dem i den första halvan. Fall rakade in en hörnretur till 4-1 innan lagen turades om med att göra vartannat mål fram till slutsignalen: En i övrigt blek Fosshaug satte 4-2 på en gratisstraff, Mickel utökade till 5-2 på hörna, Fosshaug gjorde 5-3, Werner satte 6-3, och Jarno Väkiparta tog matchen i mål med 6-4, dock alltför sent för att skapa någon nerv. Mest spännande i andra halvleken var annars palavret som uppstod i samband med Tillbergas straff, då Roos inte var med på att han skulle sitta av ett personligt straff, och Sirius därför spelade med 12 man på plan under en period. En lång domarkonferens utmynnade till ingenting, och ett gnälligt Tillberga krävde omspel av matchen – men något gehör från förbundshåll fick man inte. Sirius upp på en andraplats, med två poäng ned till Boltic på kvalplats.

Fre 12 jan: Sirius-Örebro 3-3 (1-2),
Studenternas
Efter två raka segrar föll Sirius ur ramen litegrann mot nykomlingen Örebro. ”Det är 3-4 spelare som inte gör det vi kommit överens om, de bara kör på, riktig raggarbandy”, tyckte en irriterad Dala, och Pirre Roos tog rakryggat åt sig: ”Jag var helkass”, recenserade Pirre sig själv. Ja, Örebro fick verkligen ha det roligt i början av matchen, kexlaget kom i anfallsvåg efter anfallsvåg, och värst var en 18-årig yngling vid namn Erik Säfström som kom i ett par rena frilägen, dock utan att göra mål. Mål gjorde istället Tomas Knutsson, i 8:e minuten, och den blivande Siriusspelaren Niklas Stahlén i den 16:e. Sirius kom dock undan med blotta förskräckelsen, och tack vare ett mål av Förare hade man 1-2 inför den andra halvan – det hade och borde kunnat vara värre siffror än så. I andra backade Örebro hem och Sirius klev upp, och utan att egentligen spela bra hittade man tillbaka in i matchen. Knutsson satte visserligen 1-3, men dubbla mål av Mällinen tog upp Sirius jämsides med gästerna. Och i slutminuterna fick man en finfin chans att ta en tredje rak seger på en dubbelhörna; Roos sköt gånger två, men ena gången räddade målvakten med benskyddet och nästa gång tog skottet i ribban. Roos var dock fortsatt hård mot sig själv: ”Han räddade inte, jag sköt ju rakt på benskyddet”, tyckte vår missnöjde lagkapten. Sirius behöll ändå andraplatsen, och drar ifrån Boltic på kvalplatsen – nu tre pinnar ner.

Ons 17 jan: Sirius-Motala 5-3 (5-0),
Studenternas
Sirius tillbringade söndagen med att åka buss ner till Motala och åka buss tillbaka till Uppsala, utan att spela match däremellan. Stormen Per omöjliggjorde nämligen spel på Motala Isstadion. Och man hade inte mycket bättre tur med vädret i Uppsala på onsdagen, då en snöstorm drog in över Uppsala. Det snöade så illa att matchen spelades i fyra perioder, men Sirius trivdes ändå bättre med vädret än vad gästerna gjorde, åtminstone så länge man hade vinden i ryggen. Sirius matade på med långbollar, Motalaförsvaret gick vilse i snön, och blåsvart sköt in mål efter mål; Förare dribblade bort tre man ur bortaförsvaret och satte 1-0, Broberg satte 2-0 på en skön djupledsboll från Fall, Roos sköt in 3-0 på en hörna som turligt studsade in i målet, Gabrielsson smörpassade fram Förare till 4-0, och Broberg sköt in 5-0 på volley. När lagen bytte planhalva blev det ombytta roller, och när Motala snabbt gick upp till 5-2 i andra blev det lite nervöst. Men närmare än 5-3 kom man aldrig, och som Pirre sa: ”Vi var bra i en halvlek och de var bra i en halvlek. Men vi var bättre när vi var bra”. Och på så sätt vinner man ju matcher. Tabelläget ändå oförändrat, med tre pinnar ner till Vänersborg på kvalplats.

Fre 19 jan: Motala-Sirius 2-3 (1-3), Motala Isstadion

Motala hade helt plötsligt blivit rena drömmotståndet för Sirius. På Motala Isstadion tog vi vår fjärde raka seger mot östgötarna efter en sällsynt disciplinerad insats. Matchen inleddes med en riktig målexplosion; det tog bara 24 sekunder innan bollen låg i Motalamålet, då Broberg rakade in en retur på Förares skott. Och fem minuter senare hade det blivit 0-2, då Mickelsson skrinnade igenom och sköt ett hårt skott i mål. Motala reducerade på en hörna, men i 16:e satte Hellboy 1-3 på hörna – och det blev faktiskt Sirius sista mål i matchen, för sedan tog man hem segern genom att lägga sig på försvar, vilket gick väldigt bra eftersom Motala saknade både fart och självförtroende. Sirius var täta, forecheckade hårt, hade folk på rätt sida av bollen, och skapade chanser – Calle Klingborg brände ett friläge i andra halvleken. Till slut fick Motala kontakt genom en reducering med sju minuter kvar, men mer än så blev det inte, och Sirius tog rättvist hem segern. Sirius serieledare! Men fortfarande tre pinnar till Vänersborg på kvalplatsen.

Fre 9 feb: Örebro-Sirius 7-6 (3-5), Vinterstadion

Efter ett ovanligt långt och tråkigt VM-uppehåll på hela tre veckor, under vilka Sirius hann med att kvala in till Svenska Cupen genom en 8-2-vinst mot Katrineholm, samt att träningstorska mot VSK med 3-7, kickade säsongens intensivaste skede igång med en bortamatch i Örebro. Och alla västringar som åkte till Vinterstadion minns nog mest hur Västraprofilen Carl Apan introducerade sig på ett oförglömligt sätt – själv befann jag mig på en annan plats långt från Örebro, och avstår därför från att utveckla den delen av historien vidare.
   Sirius visade sig återigen ha det svårt mot de pigga och ungdomliga nykomlingarna ÖSK. Den första halvleken bjöd på svängdörrar åt båda hållen, men gick ändå någorlunda planenligt. Efter att Knutsson givit hemmalaget ledningen efter ynka 30 sekunder var det mest mål i rätt bur; Broberg kvitterade i 6:e minuten, Mickelsson satte 1-2 i 9:e, Werner gjorde 2-3 i 33:e, och sedan drog Sirius ifrån genom 3-4 av Wiberg, och 3-5 av Pirre Roos på hörna. Men sedan gick allt snett i den andra halvleken. ”Vi blev passiva, fick inte tag på Örebrospelarna”, tyckte Dala. Knutsson reducerade till 4-5, men det som blev Sirius fall var en helt obegriplig straff – vanligtvis förstår man åtminstone vad domaren blåser för, men inte ens Knutsson som tilldömdes straffen begrep vad som egentligen hände. Kvitterat blev det hur som helst, och ett piggt ÖSK susade förbi Siriusförsvaret och gjorde ytterligare två mål – Pirre Roos snygga frislag i slutminuten blev blott till ett tröstmål. Sirius ned till andraplatsen, men fortfarande tre pinnar ned till kvalplatsen och Boltic.

Sön 11 feb: Sirius-Ljusdal 2-1 (0-0),
Studenternas
Sportvärldens motsvarighet till den gråtande clownen: Den sorgsne matchhjälten. Det bar sig nämligen inte bättre än att Lars Fall i praktiken sköt sin moderklubb ut ur Elitserien när Sirius – som vanligt – slog Ljusdal efter ett segermål i slutminuterna. Det var en riktigt seg tillställning som bjöds på Studenternas, den första halvleken slutade faktiskt helt mållös, och det enda som skapades var två handfullar av blåsvarta hörnor. Den andra halvleken inleddes med att Oksanen kom fri och satte 0-1, och nu blev det svårt för Sirius – Ljusdal backade hem med elva man, och det blåsvarta spelet blev spänt och nervöst. Hörnor fortsatte man dock att skapa, och med kvarten kvar kvitterade Fall på en sådan – och där lossnade också nervknutarna. Sirius trummade på, Wiberg kom helt fri och missade, men i 89:e föll segermålet på ett turligt vis: Fall sköt ett skott som studsade på en gulgrön och bollen hamnade hos Broberg som fick fritt skottläge och satte det så viktiga 2-1-målet. Sirius hade tagit ett stort steg närmare slutspel, men räddaren i nöden, med en stor del av hjärtat kvar uppe i Hälsingland, hade svårt att glädjas till fullo: ”Det känns hemskt att skicka ut laget i sitt hjärta”, sa en nedstämd Fall. Serieledare igen! Men trepoängsmarginalen till kvalplatsen består, där Motala nu återfanns.

Ons 14 feb: Broberg-Sirius 6-2 (2-2), Hällåsen

Sirius stora sorgebarn säsongen 2006/07 var straffskyttet. Den förste straffskytten var Wiberg, som träffade i stort sett allt utom målet. Sedan tog Roos över, men efter en lovande start började även han missa. Då fick Mickelsson chansen, men också han drabbades av stora skälvan vid straffpunkten – i bortamatchen mot Broberg fick vi se just en sådan straffmiss i ett avgörande skede av matchen. Söderhamnsgänget hade varit en besvikelse under hela säsongen, och Sirius hade ett gott hopp om att kunna åka upp till Hällåsen och skaka ett pressat hemmalag. Och det gjorde man också i den första halvleken där man var det bättre laget. Tyvärr satte (Viktor) Broberg sitt friläge i stolpen efter 15 minuter, och istället tog Broberg(s IF) ledningen i 31:a. Wiberg kvitterade efter att ha bjudits på bollen av hemmaförsvaret, sedan satte de gula 2-1 på straff, innan Förare kvitterade på hörnvarianten©. Men så kom den olycksaliga straffen i början av den andra halvleken; Sirius hade chansen till 2-3, men Mickelsson sköt rätt i magen på Hiekkanen, och minuten efter seglade Robert Dammbro igenom hela Siriusförsvaret och satte 3-2 istället. ”Och då gick luften ur oss helt”, förklarade Dala. Tre till mål i baken blev det, och Sirius största förlust under Superallsvenskan. Sirius ned till tredjeplatsen, men som vanligt tre poängs marginal till kvalplatsen, där Örebro huserade.

Fre 16 feb: Sirius-Vänersborg 5-2 (3-1), Studenternas

Sirius hade nu två chanser att ta den seger som behövdes för slutspel – men behövde bara en. Efter några tveksamma insatser gjorde blåsvart det perfekt mot Vänersborg; spelmässigt dominerade gästerna, men tack vare ett ogenomträngligt försvarsspel, uppoffrande hörnrus och kliniska avslut blev det ändå en rolig fredagskväll. Viktor Broberg började hitta formen på allvar mot slutet av säsongen och var den stora segerorganisatören. Och fort gick det; direkt på avslag tog han tag i bollen, skrinnade mot målet, kom lite ur vinkel men sköt ändå, och så stod det 1-0 efter 20 sekunder. Väners kvitterade i 12:e minuten och pressade sedan på för ett ledningsmål, men istället kom 2-1, då Förare slog in en frislagsretur i öppet mål. Och innan pausen kom också 3-1, då Broberg kom direkt in från utvisningsbåset och satte en påse. Väners pangade in en reducering i krysset i början av andra, men Sirius behöll kontrollen, och avgjorde sedan med två snabba mål: Klingborg satte 4-2 i 76:e, och tre minuter senare ordnade samme man en straff – en stekhet Broberg tog initiativet och sköt in 5-2. Det enda smolket var att Förare skadade foten i en kollision, och hans medverkan i de kommande slutspelsmatcherna var högst osäker. Sirius upp till andraplatsen, trepoängsmarginalen ned till Örebro på kvalplats bestod – men den betydde att Sirius nu var klara för åttondelsfinal.

Sön 18 feb: BolticGöta-Sirius 8-7 (2-3), Tingvalla

Sirius var klara för slutspel, och eftersom tabellplaceringen inte spelade någon roll för fortsättningen, samtidigt som Boltic redan var klara för nedflyttning, kunde Sirius med gott samvete lufta några av juniorspelarna: Bergelin, Hydas, Thalén och Niklas Skjöld fick alla chansen från start på Tingvalla. Och som väntat gjorde Sirius inte någon toppinsats i seriens sista match; slitna av ett otroligt tätt spelschema unnade man sig att ta det lite piano. Det var 90 minuters Hawaiibandy, slöa hörnrus och uddamålsförlust. Ynglingarna skötte sig dock; Hydas satte sitt första mål för blåsvart, och Bergelin räddade en straff. Broberg gjorde fyra av de övriga målen, och även Fall och Hellboy fick nätkänning.

 Broberg 11
 6 2
 3
 64-46
 17
 Vänersborg 11 6 2 3
 45-36 16
 Motala 11 5 2 4 58-52 15
 Sirius 11 6 1 4 50-48 15
 Örebro 11 4 3 4 56-53 12
 Tillberga 11 5 1 5 58-58 11
 BolticGöta 11 5 0 6 65-66 10
 Ljusdal 11 1 1 9 30-67 4


Inför slutspelet
Nu var det dags för det spännande slutspelsvalet. Men särskilt spännande blev det inte, för Bollnäs, som var först ut, valde helt väntat att möta Sirius. Valet var naturligtvis det enda logiska ur Bollnäsperspektiv, sett till tabellplaceringar, reslängd, och inte minst Bollnäs monsterlånga segersvit mot blåsvart. Hälsingarna var också storfavoriter, men i Siriuslägret rådde ändå optimism. Man hade trots allt spelat jämnt med Bollnäs två gånger under säsongen, och pressen låg till 100 % på motståndarna. Bollnäs hade blivit till Sirius vita val, men nu hade vi två chanser att sätta harpunen på det rätta stället.


Åttondelsfinalen

Ons 21 feb: Sirius-Bollnäs 3-2 (1-2), Studenternas
Visst, det hade varit läckert att ta sig till kvartsfinal. Men för min del var säsongen hemma när Werner stänkte in segermålet på hörna i 89:e minuten. Vi hade till slut besegrat Bollnäs, vår vita val. Och med det var jag nöjd. Punkt slut.
   Tyvärr skrämde de 15 minusgraderna bort många potentiella åskådare, så endast 648 personer var på plats för att se denna historiska händelse. Det kan dock erkännas att matchen i sig inte var någon fantastisk upplevelse; Sirius spelade defensivt men effektivt, målchanserna var lätträknade, och om det mot förmodan fanns någon neutral åskådare på Studan så hade hen det förmodligen riktigt tråkigt. Sirius tog ledningen i 8:e minuten då Pirre Roos slog en perfekt 50-meterspassning till Wiberg som ren med målvakten satte 1-0, men Bollnäs kvitterade direkt då Aaltonen satte en hörnretur. En halvtimme in i matchen hamnade Sirius i underläge, då Stock spelade fram Aaltonen till 1-2. Men Sirius tog över i den andra halvleken, fick fart under skridskorna medan Bollnäs blev allt mer stillastående. Sirius jagade en kvittering – vilket en vanlig dag brukade betyda att Bollnäs när som helst skulle göra ett slumpartat skitmål. Men det här var ingen vanlig dag. I 77:e minuten kom ett riktigt läckert anfall; Wiberg åkte upp med bollen, droppade bakåt till Hellboy som åkte in i straffområdet, sköt och satte 2-2. Ett kryss hade ju helt klart varit ett stort fall framåt, och hade hållit åttondelen öppen till returen på Sävstaås, men Sirius ville mer. Och med en minut kvar fick vi det. Med Stock redan i utvisningsbåset snackade Westh till sig ytterligare en tiominutare vid en Siriushörna – och med två man kort i Bollnäsruset hittade Werner luckan: 3-2! Sirius valde bästa möjliga tillfälle att bryta den hemska förlustsviten, och nu låg all press på Bollnäs inför returen.

Fre 23 feb: Bollnäs-Sirius 7-0 (3-0), Sävstaås

Sirius åkte till Hälsingland med en plan. Kunde man hålla tätt länge och vara effektiva när chanserna dök upp kunde man sätta Bollnäs i gungning. Tyvärr blev det precis tvärtom. Vi höll inte tätt länge, för i andra minuten tappade Werner boll i fel läge, och Jocke Hedberg satte 1-0 inför ett jublande Sävstaås. Och vi satte inte våra chanser, för när Calle Klingborg kom fri fem minuter senare kunde Oksanen rädda det tama avslutet. Och när sedan Patrik Larsson sköt både 2-0 och 3-0 inom sju minuter var det förstås kört. Bollnäs tog det lugnt och spelade på resultatet, och Sirius kom ingen vart alls – första hörnan fick man i 77:e minuten. Och dessutom rann siffrorna iväg mot slutet av matchen.
   Nej, det var kanske inte någon snygg punkt som sattes för säsongen 2006/07. Men det var ändå bara en obetydlig skönhetsfläck på en säsong där Sirius tog ytterligare ett steg mot nästa nivå. Matchen på Sävstaås visade bara att det fortfarande var en bit kvar till dit vi strävade.  


Skytteligan
Broberg 18, Wiberg 16, Mickelsson 13, Förare 10, Roos 9, Hellboy 6, Werner 6, Fall 5, Mällinen 4, Klingborg 3, Josse 2, Gabrielsson 2, Lill-Hydas 1

Viktor Broberg tog till slut hem skytteligan efter en stark avslutning – Viktor satte bara tre påsar i grundserien, men det lossnade rejält i Superallsvenskan. Tvåan Wiberg hade en motsatt formkurva, med 11 mål under grundserien, men bara fem i fortsättningsserien. Även Mickelsson och Förare producerade mål, liksom Roos med sitt starka skytte. Säsongens spelare tyckte många att Mickelsson var, som från sin nya position på mittfältet var arkitekten bakom Sirius offensiva spel.


Summering
Säsongen 2006/07 kan betraktas lite som en mellansäsong i Siriushistorien, och är därför kanske lite bortglömd. En anledning är att händelseutvecklingen på många sätt var nästan identisk med säsongen 05/06 året innan. Grundserien blev en poängmager färd genom höstmörkret, men tack vare en 4-3-seger i slutminuten mot Ljusdal klarade sig Sirius ur den med näsan precis över vattenytan – precis som 05/06. Fortsättningsserien inleddes med en jobbig förlust mot ett blivande nedflyttningslag – precis som 05/06 – men sedan hittade Sirius formen och spelade in hela 13 poäng i Superallsvenskan – precis som 05/06. Och så slutade säsongen med att vi fick spela åttondelsfinal, där vi vann den ena och förlorade den andra matchen – precis som 05/06.

Men visst är säsongen 2006/07 värd att minnas på egna meriter, främst naturligtvis för segern mot Bollnäs, men också för hur tränarduon Erra/Dala under sin enda säsong tog Sirius ännu ett steg i utvecklingen på väg mot succésäsongen. Sirius nådde en annan stabilitet, och var egentligen aldrig utspelade, förutom i mötena med giganterna Edsbyn och SAIK. Också Hydas första silly i rollen som sportchef blev lyckad, då spelare som Fall, Gabrielsson, Wiberg och Wasberg kom in som viktiga kuggar i laget.


Profilen

Hej Niklas "Hellboy" Hellqvist, hur var det att spela i Sirius 06/07?
Oj, jag måste tänka efter. Härligt öppen fråga, men svårt att komma ihåg…

Erra och Dala var tränare, vi spelade åttondelsfinal mot Bollnäs…
Ja just det, jag vill minnas att vi klev in i säsongen med känslan av att vi kunde bygga vidare på någonting, vi hade en tro på att kunna utvecklas. Och så gjorde jag mål mot Bollnäs, första målet i ett slutspel, på en hörna tror jag.

Nja, du åkte in i straffområdet och sköt. 2-2-målet var det.
Jaha, kul var det i alla fall!

Du värvades till Sirius som en teknisk spelare, men det är som hårde Hellboy vi kommer ihåg dig. Hur ändrades din spelstil?
Jag har nog alltid haft min spelstil i det att jag gillar att gå in i närkamper. När jag var i Värmbol hade jag mer boll och spelet byggde mycket på mig, men när jag kom till Sirius var jag 22-23 år och kom till ett bättre lag. Då måste man förtjäna sin plats och roll och jag tog den roll jag kunde axla. Jag har alltid haft en ödmjuk inställning och jag är inte den som tar risker, jag tror att nästan alla andra spelar med mindre marginaler än vad jag gör.

Hur skulle du själv beskriva din spelstil – är du hård eller ful?
Nej, jag har aldrig hållit på med psykningar och fulsmällar. Eller aldrig och aldrig, det har ju hänt någon gång att man varit grinig och tryckt till med någon armbåge. Men annars så handlar det för mig om att kliva in i närkamperna. Man måste tro att man ska vinna när man kliver in, men är man hård i kroppen och satsar mest så gör man oftast det. Jag har alltid haft bra självförtroende vad det gäller den biten.

Fanns det någon motståndare som du kände kunde mäta sig med dig på den punkten?
Nja, jag har aldrig sätt det på det sättet. Men jag har nog inte alltid så bra koll på motståndarna och vilka jag möter, och jag har inte åkt runt på planen och letat efter någon att utmana heller. Sen finns det ju de som filmar och fjantar sig, och de kan ju vara jobbiga att möta på ett annat sätt.

Du är den som spelat längst i Sirius under de år jag följt laget. Vet du själv hur många säsonger det blev?
Jo det har jag koll på, elva säsonger blev det. Det är någonting jag är stolt över, att jag kunnat vara en av de som står för vad Sirius är, någon som visar vilken attityd och kultur föreningen och laget står för gentemot nya spelare som kommer till klubben.

Var du någonsin nära att lämna?
Nej, aldrig. Jag har alltid trivts och jag var också tacksam för jobbet som jag fick via Sirius. Och framförallt har det varit bra människor runtomkring klubben. Jag vet att det finns delade meningar om Magnus Berglund, men jag kan säga att han var väldigt viktig för mig. Han pratade mycket om karaktär och om roller både på och utanför planen. Han lärde mig otroligt mycket som spelare och person och gav mig självförtroende som hjälper mig än idag.

Du om någon borde ju veta – hur ska vi få våra spelare att stanna kvar i klubben?
Det är ju tråkigt för både spelare och ledare och supportrar när det ser ut som det gjort de senaste åren med den spelaromsättning som varit. Man vill ju att spelare ska stå för någonting och identifieras med klubben. Jag tror det var något unikt med stämningen kring laget vi hade. Det var spelare som Werner och Broberg, och Håkan Kyller som var det sociala kittet och som bland annat bjöd hem spelarna i laget, ledare och Västra Sidan på brännboll och grillfest. Jag tror det är ganska unikt. Det var folk kring laget, servicekillar och materialare som Elvin, ”Knubben” och Jonny. Det var ledare som Hydas, Sjonemark och Lasse Svensson. Det finns ingen som jag träffat som haft det enorma engagemanget som Hydas. Han gjorde verkligen allt för att vi skulle ha det bra. Han ska ha en stor eloge för att vi hade den stämningen i laget som vi hade och för att han drev föreningen och laget under flera år. Vi kunde garva tillsammans när det gick dåligt och det var avspänt när det gick bra. Och så var det ju supportrarna också som fanns där hur illa det än gick. För mig var alltid supportermatchen en av höjdpunkterna under året.

Jag tror ändå lite av det där har kommit tillbaka idag, med karaktärer som till exempel Kumpuoja och framförallt Lill-Hydas.
Det är jäkligt kul att höra! Sen är också organisationen faktiskt mycket bättre idag, som jag förstår det. Hade vi haft den på plats när vi klev in i slutspelsåren hade det sett helt annorlunda ut idag. Då var det några få som drev allt, även om de gjorde det grymt bra hade det varit annorlunda om fler varit involverade.

Vad har du för kontakt med Sirius och bandyn idag?
Jag går på matcherna ibland, men inte så ofta som jag skulle vilja. Just nu räcker tiden inte till, men jag blir förvånad om jag inte har någon aktiv roll i Sirius i framtiden. Äldsta grabben har kommit igång med bandyn och tycker det är grymt kul och något jag är tacksam för. Vi bor i BoIS upptagningsområde, så än så länge har han röd tröja. När det är dags någon gång i framtiden byts den förhoppningsvis mot en blåsvart. Sirius är ändå laget i mitt hjärta. Och så Värmbol förstås, men den föreningen har ju Katrineholm förstört.  



Tillbaka till toppen