Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Bandysäsongen 2008/2009

Succésäsongen! Mer behöver inte sägas i ingressen.

Läget i laget
Sirius hade varit en döende patient under 2007/08. Skylten var halvvägs nere, vi hade skådat ljuset på andra sidan, vi hade haft ena foten i Nangijala. Men efter den exempellösa uppryckningen som räddade kontraktet sprirade framtidstron igen. Den enigmatiske Magnus Berglund hade fascinerat oss redan när han anlände, och nu hade han visat att det inte bara var snack – han tycktes faktiskt kunna leverera mirakel. Nu hade vi Andreas Eskhult med från det första avslaget, nu hade Berglunds idéer satt sig, och kunde vi fortsätta på den inslagna vägen kändes det faktiskt som att det fanns hopp om ett riktigt slutspel – en dröm jag närt sedan jag började följa Sirius bandy 1996.

Sirius var nu också i den positionen att man åtminstone delvis kunde välja vilka spelare man ville behålla och värva. De ofrivilliga spelartappen inskränkte sig till målvakten Dennis Wasberg, som plockades hem av Broberg, samt norrbottningen Lars Edvartsen, som drabbades av omvänd lappsjuka och flyttade hem till Kalix efter bara en säsong. Vidare tackade den evige hjälten Urban Förare för lång och trogen tjänst och varvade ned i IFK Uppsala. Niklas Stahlén tvekade för länge om förlängningen – när han väl meddelade att han ville stanna var truppen full och Stahlén drog till Västanfors, och inte heller försvararen Niklas Benkelius fick plats i truppen och gick till UNIK tillsammans med Andreas Söderholm och Erik Wikholm. Och så hade Calle Klingborg tröttnat på bandyn och lade av endast 22 år gammal för att istället bli fystränare för Hammarbys fotbollslag.

Men de spelare som anslöt var idel intressanta namn. Framförallt stärkte Sirius upp anfallssidan på ett imponerande sätt med hela tre nya forwards: In kom den glade gamängen Alexander ”Maya” Mayborn från Gripen, och in kom också den stadige Erik ”Sudden” Sundin, en tung genombrottsspelare från Selånger, men med elitserieerfarenhet från Falun. Och in kom dessutom Rolf ”Roffe” Larsson, raketsnabb finne från Botnia. På mitten värvades Kalixspelaren John Nilsson, som Sirius gissningsvis fick upp ögonen för när han satte två strutar bakom Wasberg i kvalserien, samt den unge talangen Hugo Johansson från KVBS. De bakre leden förstärktes med en hemvändare: han hette Joachim Persson när han stack iväg till fel Aros, och han hette Joachim Boivie när han nu kom tillbaka. Det mest akuta behovet var dock en ny målvakt, och där fastnade vi för Jacob Säleby, en 24-åring från Målilla, som tidigare tillhört Vetlanda men där aldrig fått chansen.

Kvar i truppen från föregående säsong var den unge målvaktstalangen Jesper Bergelin, i försvaret fanns ledargestalten Pierre ”Pirre” Roos och liberon Håkan Kyller, som efter att som vanligt funderat hela sommaren bestämt sig för att köra ett år till. På mitten spelade tuffingarna Olle Gabrielsson och Niklas ”Hellboy” Hellqvist, samt den unike Andreas Eskhult. På halvorna huserade den pålitlige Andreas Werner och den blivande stjärnan Lars Fall, och i anfallet hade vi målskytten Mattias Wiberg, och till slut blev det även klart med Viktor Broberg – den lille forwarden tvekade hela sommaren, när han väl bestämt sig hade Sirius inte längre plats, och det hela landade i att Broberg till slut skrev på ett nytt, men inte särskilt fördelaktigt kontrakt. Tränartrojkan Magnus Berglund som manager, Mats Söderman som matchcoach och Fredrik ”Linken” Lindqvist som målvaktstränare körde såklart på i ett år till.

Och vid sidan om planen var det, med Siriusmått mätt, stabilt. Visserligen hade de två dyra och obudgeterade resorna till Norrbotten grävt ett hål i kassan, och detta hål gjorde att Sirius låg 370 000 spänn back och att man även detta år fick bråka med ekonominämnden – men tydligen var fikabrödet även detta år tillräckligt saftigt, så Sirius fick sina nödvändiga papper i tid. Årets obligatoriska regeländring gällde hörnorna, för det var från och med denna säsong som man inte längre fick slå flera hörnor på raken.


Motståndare
Ur Elitserien hade Falu BS och Tillberga ”Pelleberga” IK försvunnit, och det blev två kexassocierade lag som ersatte: Örebro hade studsat direkt tillbaka, men hade förstärkt måttligt och fick som vanligt förlita sig på sina Knutsöner och Buskqvistar. Och Kungälv gjorde comeback i högsta serien efter åtta års frånvaro, med bl.a. stjärnan Mikael Lindberg, Frillesåsbröderna Johansson, och en till Johansson i vår blivande blåsvarte Putte Johansson.

Serien kunde i övrigt indelas i ett antal skikt. Det första skiktet: Guldfavoriten, a.k.a. Edsbyn, som siktade på sitt sjätte raka guld, och förstärkta med bl.a. Hellmyrs tippades man av nästan alla experter att lyckas med detta. Det andra skiktet: Utmanarna. Detta bestod av tungviktarna VSK och SAIK, Andreas Westmans gurkor stod stabila och intakta sen förra säsongen, medan SAIK var lite försvagade sedan Patrik ”Sura Hästen” Nilsson dragit till Ryssland. Det tredje skiktet: Outsidrarna. Hit räknade vi in Jonas Claessons Vetlanda, som siktade högt med unga talanger som Christoffer Edlund och Johan ”Löken” Löfstedt. Broberg var nästa outsider, även detta ett gult lag med många unga talanger och en tung tränare i Stefan Karlsson. Hit kunde vi möjligen också räkna Villa, dock försvagade efter tappet av Johan Andersson-blivande-Esplund. Det fjärde skiktet: Mittenlagen, med chans på slutspel, men knappast medaljer. Hit hörde Bollnäs, med ett gäng vassa finnar i Aaltonen, Oksanen och Lukkarila, hit hörde Hammarby, aningen åderlåtna efter stora ekonomiska bekymmer på Söder, och hit räknades också, förstås, mittenlagens mittenlag, Vänersborg. Det femte skiktet: Bottenlagen, dit de två nykomlingarna sällade sig tillsammans med ständigt krisande Motala, samt Gripen, som tappat två av sina farligaste anfallsvapen i Mayborn och Misha Pasjkin.

Sirius placerades i de flesta tipsen bland mittenlagen, men vissa förde till och med fram blåsvart som outsiders. Edsbyns Magnus ”Kuben” Olsson pratade om att Sirius fått en enorm trygghet i sitt spel, medan Gripens tränare Ingmar Sixtensson till och med tippade oss i semifinal, samtidigt som han utnämnde Andreas Eskhult till bäst i svensk bandy.


Försäsongen
Var man inte nog optimistisk innan så blev man det under försäsongen, som liksom 2007 blev urstark. Vi började försiktigt med en 3-2 vinst mot allsvenska Västanfors i ABB Arena, som följdes upp med 6-3 mot seriekonkurrenten Motala. Sedan följde Svenska Cupen i Edsbyn, där Sirius inledde med en 1-2-förlust mot guldkandidaten VSK, sopade till nykomlingen Kungälv med 6-0 och starka Vetlanda med 4-1, innan blåsvart åkte ur i kvartsfinalen mot hemmalaget Edsbyn med ärbara 2-4. Försäsongen rullade vidare när vi slog Gripen med hela 9-2, och sedan levererade ett fint oavgjort resultat mot ryska storlaget Jenisej – Lill-Sigge gjorde sitt lags båda mål. Sedan vann Sirius två mer pliktskyldiga segrar mot allsvenska lag: 7-5 mot Skutskär och 5-1 mot Finspång, för att i den näst sista träningsmatchen tvåla till Hammarby med hela 7-2. Så här långt såg Sirius nästan oförskämt bra ut, men vi kom ned litegrann på jorden i genrepet, där det bara blev 4-4 mot Tillberga, sedan Sirius tappat en 3-0-ledning.

Spelmässigt fortsatte Berglund på det inslagna spåret; Sirius spelade en trygg bandy med stort bollinnehav och lågt försvarsspel. Taktiskt sett var den stora frågan hur vi skulle använda oss av alla våra fem anfallare. Lösningen blev att Mattias Wiberg skolades om till en allmän hjälpgumma – än dök han upp i försvaret, än på halven och än på mittfältet. De övriga fyra anfallarna fick helt enkelt byta av varandra i ett solidariskt rotationsschema. Rotera skulle även målvakterna göra, så Bergelin och Säleby fick stå varannan match.


Elitserien

Sön 9 nov: Motala-Sirius 7-2 (3-0), Motala Isstadion
Succésäsongen startade med ett praktfiasko. Dagens klack, bestående av mig själv, Kniv-Jonas och Egget, åkte segersäkra till Östergötland, och stod sedan där närmast chockade när Sirius låg under med 3-0 efter 24 minuter. Unge Bergelin i målet borde nog ha tagit åtminstone en av bollarna, men hela Sirius började illa och hade knappt hunnit känna på bollen så långt. Efter den usla starten vaknade blåsvart till och började ansätta Motalamålet, men där stod Martin Heurlén och satte stopp för allting; skott från Broberg, Maya och Sudden, samt ett friläge för John Nilsson. Åtta minuter in på andra fick vi äntligen hål på Heurlén när Broberg sköt in en hörna, men så kom Motala upp och satte 4-1 på sitt första avslut på nästan 40 minuter. Och sen rasade målen in, medan jag stod på Isstadions läktare och ägnade mig åt våldsfantasier om att tortera Motalas fullständigt outhärdliga speaker, som på bräkande östgötska försökte elda igång hemmapubliken. 7-2 blev det till slut efter att Roos satt en tröststraff, och Kniv-Jonas satte pricken över i:et på en kass premiärdag genom att spy upp årgångsglöggen (smak: blåbär) på Östgötapendeln hem.

Ons 12 nov: Sirius-Kungälv 7-4 (3-1), Studenternas
För att undvika krisrubrikerna så var Sirius bara tvungna att slå nykomlingen Kungälv i hemmapremiären. Och till slut gjorde man det också, men det var svajigt: Först såg det lugnt ut, sedan såg det illa ut, och till slut var det lugnt igen. Sirius rivstartade då Maya presenterade sig för hemmapubliken med 1-0 på en halvvolley och ett explosivt målfirande, och 2-0 satt då Werner sköt in bollen i burgaveln. Ex-Siriusiten Mikael Vaihela satte 2-1 på ett friläge, men Sirius dominerade på Kungälvs planhalva, och Sudden åkte igenom från vänster och sköt in 3-1. Ett Roos-skott på hörna gav 4-1 i början på andra, och ingen trodde väl annat än att Sirius skulle defilera hem segern – men där fick vi fel. Den blivande siriusiten Putte Johansson reducerade, och Daniel Gratjov följde upp med två snabba, och så hade Kungälv hämtat in hela underläget på tio mardrömsminuter. Efter en kvart av darr, kramp och ångest så räddade sedan Maya dagen då han satte 5-4 efter en skicklig uppåkning, och strax därefter, i 80:e minuten, var matchen hemma då Broberg blev frispelad och satte 6-4. Och så fick Maya sätta punkt med sitt tredje mål – ett skott i krysset till 7-4. Den sprallige vänersborgaren hade verkligen presenterat sig för sin nya hemmapublik.

Fre 14 nov: Edsbyn-Sirius 9-1 (5-1), Dina Arena
Skulle man slå Guldbyn krävdes det något speciellt. Och då inte till exempel att domaren bjuder Byn på de två första målen. Det tog sex minuter innan orättsskiparen Max Johansson bjöd Byn på en straff, och i 26:e gjorde sig en hemmaspelare skyldig till liggande spel, men medan Sirius väntade på en avblåsning som aldrig kom åkte Daniel Liw igenom och satte 2-0. Eskhult reducerade, med sedan bjöd Sirius själva på nästa baklängesmål då Kyller passade sin f.d. lagkamrat Mickelsson, som satte 3-1. Och därifrån rann det iväg rejält, och Sirius klarade skamgränsen på tvåsiffrigt insläppta mål med minsta möjliga marginal. Den mest minnesvärda händelsen var istället Siriussupportern Mossbergs helt oprovocerade fall på läktaren ur stillastående position. Det fanns absolut ingenting som pekade mot att Sirius faktiskt skulle vinna en semifinal i samma lada mindre än fyra månader senare.

Sön 16 nov: Sirius-Villa 7-5 (2-3), Studenternas
Inledningen av succésäsongen definierades av två motsatspar: Dåliga bakåt – bra framåt. Dåliga borta – bra hemma. Mot Villa lyckades försvaret drälla in fem mål, men anfallet jobbade hårt för att hålla jämna steg och lyckdes till slut med detta och mer därtill – fyra gånger hade Villa ledningen, men det var Sirius som vann. Sirius gjorde dock det första målet när Eskhult friställde Broberg som satte 1-0 mellan benen på målvakten, men Villa ägde annars den första halvleken – man vände snart till 1-2 efter en missad nedtagning, samt en felpass som ledde till en straff. Broberg kvitterade till 2-2 efter ett exemplariskt kombinationsanfall, men Daniel Andersson satte rättvist 2-3 i halvlekens slutminuter. En soloräd av Eskhult i början av andra ledde till en billig straff och 3-3 genom Roos, men Sirius fortsatte klanta till det bakåt: ett bolltapp från Fall ledde till 3-4, men samme Fall satte sedan nästa kvittering – assist Eskhult. 4-5 kom efter ännu en kass nedtagning från Siriusförsvaret, och 5-5 var ett briljant solonummer av giganten Eskhult. Villa hade nu kunnat ta ledningen för femte gången i matchen, men Säleby räddade Sirius med två frilägesräddningar, och i slutänden var Sirius anfallsspel bättre än vad försvaret var dåligt: Sudden spelade fram Broberg, som satte sitt tredje mål till 6-5 med tio minuter kvar, och på sluttampen spelade Fall fram Sudden som satte dagens sjunde mål – och det sjätte vackra spelmålet.

Ons 19 nov: Vetlanda-Sirius 5-0 (3-0), Tjustkulle
För att komma till rätta med det svaga bortaspelet hade Sirius nu bestämt sig för att åka till Vetlanda med en mer defensiv inställning. Tyvärr gjorde detta ingen skillnad eftersom man fortsatte att slarva: I 6:e släppte Bergelin en billig retur till Löfstedt som satte 1-0, minuten senare drällde Sirius vid hörnflaggan, Edlund stal bollen och spelade in till Björn Einarsson som satte 2-0, och i 14:e åkte gubben Bergwall igenom precis hela Siriuslaget och satte 3-0. Och i samma veva åkte dessutom Eskhult på en jättelårkaka efter en kollision, tvingades gå av, och därmed dog också alla drömmar om en upphämtning. Resten av matchen blev en seg transportsträcka mot full tid, Sirius skapade ingenting frånsett en handfull hörnor, och istället spädde Vetlanda på med ytterligare två mål i andra halvlek.

Sön 23 nov: Sirius-Vänersborg 3-1 (1-1), Studenternas
Nr. 1: Det var ingenting annat än en oglamourös match i tabellens mittenregioner, och en arbetsseger i snöyra. Och ändå var det här som Sirius makalösa vinstsvit i Elitserien 08/09 inleddes – men det var förstås ingenting vi visste då. Väners tog ledningen redan i 5:e minuten på hörna, men Viktor Broberg smällde också in en hörna minuterna efter, och 1-1 stod sig halvleken ut efter att båda lagen sumpat varsitt friläge. I andra halvlek tilltog snöandet, men Sirius fick å andra sidan spela med vinden i ryggen vilket gav resultat: Eskhult, som lyckats massera bort förra omgångens lårkaka, spelade fram Fall som sprintade loss från bortaförsvaret och lyfte in 2-1 i 57:e minuten. Tre minuter senare petade Maya in en hörnretur, och sedan omöjliggjorde snön all form av konstruktivt spel – Sirius säkrade enkelt segern genom att ställa sig i straffområdet och lyfta bort Vänersborgs lyrbollar.

Ons 26 nov: Sirius-Bollnäs 9-5 (4-3), Studenternas
Nr. 2: Har Västra Sidan någonsin så snabbt tagit en spelare till våra hjärtan? När raketfinnen Roffe Larsson gjorde sin hemmaplansdebut mot Bollnäs blev det praktsuccé, och från Studenternas läktare ekade hyllningarna till österbottningen med 40-talistnamnet. Det började ändå uselt, som det ofta gjorde i inledningen av succésäsongen. Det hade bara gått 12 minuter, och Bollnäs ledde redan med 1-3; Broberg hade kvitterat gästernas tidiga ledningsmål, men sedan hann de orangea även trycka in två hörnor. Med matchklockan kring 20 minuter började Sirius hitta linjerna i spelet, och snart fick man också utdelning då Sudden dribblade av ett gäng orangea backar vid kortlinjen och spelade in till Broberg som flippade in 2-3. Kvitteringen kom precis innan halvtid när Roffe Larsson tog emot en pass, hittade en lucka att åka på, och sköt in 3-3 – men Sirius hann till och med ta ledningen innan vilan då Eskhult hittade Wiberg med en perfekt djupledspass. Och i andra var det ren blåsvart bandypropaganda från Eskhult och co. 5-3: Eskhult går igenom, slag på klubban och straff som Roos sätter. 6-3 – målet Roffe Larsson för alltid kommer att bli ihågkommen för: En Bollnäshörna går i ruset, Roffe snappar upp bollen och sätter fart, ingen bollnäsare hänger med, och Roffe går hela vägen och sätter bollen i mål. 7-3: Eskhult stjäl bollen och gör resten själv. 8-3: Eskhult serverar Broberg som skjuter in bollen. Efter lite svängbandy mot slutet hann Bollnäs reducera två gånger, och Roffe göra ännu ett mål till ett hattrick.
   Kul var att Jeppe Bergelin, som inte gynnats av rotationsschemat, fick vara med och vinna en match, men framförallt var det kul att vi så klart och tydligt framstod som ett bättre bandylag än Bollnäs. Vilket vi aldrig någonsin tidigare under hela mitt supporterliv hade gjort, ända sedan vi fick stryk av hälsingarna med 1-11 under min allra första säsong på VIP Västra.

Sön 30 nov: Broberg-Sirius 2-4 (1-2), Hällåsen
Nr. 3: Så tog Sirius till slut också sin första bortaseger, och det var en fin skalp som togs mot svårspelade Broberg på svårspelade Hällåsen. En prestation som inte blev mindre av det faktum att Sirius spelade nästan hela matchen en man kort: Sammanlagt blev det 85 blåsvarta utvisningsminuter, och vanligtvis snälle Eskhult drog på sig två utvisningar efter efterslängar. ”Broberg provocerade”, förklarade Eskhult, ”jag fick två klubbor i magen, men domarna såg ju aldrig förstasituationerna”. Och nog kom de gula billigt undan, särskilt praktarslet Rutqvist som slapp undan med en tiominutare efter en oerhört ful crosschecking på Maya.
   Broberg tog dessutom ledningen genom Adam Gilljam i 12:e minuten, men Sirius replikerade snabbt när Eskhult dribblade och sköt, Wasberg lämnade en retur, och John Nilsson rakade in returen med en backhand. Sirius drog ned tempot och stängde ytor vilket fungerade utmärkt, och Sirius tog också ledningen innan paus när Roos spelade fram Maya till 1-2. I andra blev det rejält fult, Sirius hade vid ett tillfälle fyra gubbar på utvisningsbänken, och det gick inte att hålla emot längre; Broberg kvitterade på straff och jagade ledningsmålet, men då räddades vi som så många gånger tidigare av Eskhult som gjorde en typisk dribblingsräd och föste in 2-3 istället. Och därifrån var detta Sirius match, 2-4 kom när Eskhult frispelade Sudden, och sedan var det närmare till ett 2-5-mål än till en gul reducering.

Ons 10 dec: Sirius-Örebro 7-1 (4-0), Studenternas
Nr. 4: Dags för ännu en snömatch, och farhågan var att det skulle gynna det sämre laget, d.v.s. gästerna. Men vi kunde snabbt andas ut, i tio minuter bjöd närkingarna upp till kamp, sedan föll 1-0 då Broberg trampade runt på högerkanten, skar in och sköt i mål. Och sedan såg örebroarna mest ut att längta hem till kex och skor när flingorna dalade ned. Det handlade mest om långbollar, men Sirius var hetare och vann så gott som varenda närkamp. 2-0 kom sedan Broberg dribblat bort några gästande försvarare, för att sedan servera Maya en avgörande pass, 3-0 satte Sudden, och Werner spelade fram Maya till 4-0 – stursk av sina två mål lovade Maya i halvtidspausen att hoppa i badtunnan som stod uppställd intill isen om han gjorde ett till mål, vilket gav lite spänning till en redan avgjord match. I andra blev Siriusövertaget än mer kompakt, Eskhult gjorde 5-0 efter en eskhultsk soloåkning, Fall spelade fram Eskhult till 6-0, och till slut så kom också ännu ett mål från Mayas klubba då han frispelad av Broberg rundade målvakten och la in bollen i öppen kasse. ”Vi vill se Maya i tunnan”, skanderades från Västra under slutminuterna, samtidigt som ÖSK gjorde ett tröstmål, och efter slutsignalen hoppade han verkligen i – med skridskor och allt.

Sön 14 dec: Västerås-Sirius 1-4 (0-1), ABB Arena Syd
Nr. 5: Vänersborg, Bollnäs, Broberg och Örebro i all ära. Men det var i och med den femte raka segern som vi välte en riktigt stor elefant. Sirius hade packat trunken full av disciplin, offervilja och effektivitet. Båda lagen låste varandra ungefär lika bra, men skillnaden var att Sirius satte de få chanser som dök upp: i 19:e minuten hamnade bollen efter en hörna ute hos Wiberg, som sköt, och så var Maya där och petade in returen. Den sista kvarten av första perioden blev Sirius enda dåliga period i matchen; det felpassades, och gurkorna etablerade tryck mot Siriusmålet, men Säleby storspelade. Och i andra var beslutsamheten tillbaka, Sirius satte 0-2 på en ny, fräsch, hörnvariant (alltså inte den gamla hörnvarianten©); skyttarna tog fart utifrån, Eskhult fick bollen och spelade vidare till Fall, som hittade luckan i VSK-muren. Och när Eskhult i 81:a spelade fram Sudden, som satte 0-3 lågt bredvid Kjörling fylldes den hemska hallen av vackra Siriussånger – Västra var för dagen förstärkta av Pirres mamma med tillhörande skolbarn, vi fick dock en sträng mamma-åthutning för ett alltför flitigt användande av fula ord. VSK fick in en reducering på övertid, men Broberg replikerade med 1-4 så att segermarginalen hölls intakt. Sirius första vinst i Västerås på 22 långa år var bärgad, och segertåget bara rullade vidare.

Fre 19 dec: Sirius-Sandviken 4-3 (2-2), Studenternas
Nr. 6: I och med Sirius sjätte raka seger tog succésäsongen steget ut i overkligheten. Att slå mesta mästarna och ärkerivalen på deras egen hemmaplan var naturligtvis gigantiskt – men det kunde tolkas som en enstaka skräll och engångsföreteelse. Men Berglunds blåsvarta armé bevisade att så inte var fallet när den följde upp med att slå SAIK – den första poängen efter fjorton raka förluster mot kolsäckarna, och den första segern på nära 16 långa år. Och detta dessutom inför en stor publik; det var visserligen gratis inträde, men över 2300 åskådare hade det inte kommit till Studan under hela 2000-talet. Det var i ärlighetens namn ingen större bandymatch, isen var dålig och förstörde det mesta av möjligheterna till fin bandy, men det brydde sig ingen om när Sirius stod för en mäktig vändning: SAIK tog en tidig ledning efter ett bolltapp som gav Patrik Södergren möjlighet att sätta 0-1 via stolpen, och 0-2 kom på hörna i 27:e. Men blåsvart jobbade sig tillbaka – Sudden sköt in 1-2, sedan stod Sälen för en suverän räddning på ett Södergren-friläge, och i spelvändningen efter satte Maya kvitteringen inför jublande läktare. Och än var det inte färdigjublat, för i andra blev det ännu bättre: Sirius spelade försiktigt med mycket sidleds- och bakåtpass, Sälen stod omutlig i målet, och vi sköt skarpt när chanserna dök upp: Werner sköt in 3-2 på hörna i 67:e, och i 82:a kom Maya runt på kanten och passade Sudden som placerade in 4-2. Nu ställde tyvärr Sudden strax efter till med onödig spänning genom att ge bort bollen till gästerna i fel läge, vilket resulterade i en straff och 4-3 med sex minuter kvar – sex minuter som blev ruskigt nervösa, men publiken sjöng och fullständigt bar fram Sirius att hålla tätt. När slutsignalen gick var det som man knappt vågade tro på vad som just hade hänt – det var bara för bra för att vara sant. Och det var en känsla som bara skulle komma igen, och igen, och igen under den här underbara bandysäsongen. 
   Precis som förra året fick vi också en fin julklapp från Ryssland i form av en hemvändare: Göran ”Rosa” Rosendahl var Uppsalagrabben som aldrig spelat i Sirius. Nu, vid snart 40 år fyllda, gjorde han sen bättring och skrev på ett korttidskontrakt. Om han egentligen skulle spela var vid det här laget oklart, utan han tycktes mest påtänkt som någon sorts oklar ”resurs”.

Fre 26 dec: Hammarby-Sirius 5-6 (1-2), Zinkensdamm
Nr 7: Overklighetskänslan höll i sig under julruschen, tog en liten paus under helgen, och slog sedan till med full kraft igen på Annandagen, när Sirius uddamålsbesegrade Hammarby inför en knökfullt Zinkensdamm. Hammarby var seriens besvikelse och parkerade på en åttondeplats, men hade under december värvat tillbaka fyra starka namn som flytt från ett krisande Ryssland: Stefan ”X:et” Erixon, Jesper ”Brechen” Eriksson, Robin Sundin och Kalle Spjuth, och med denna kvartett förväntades Bajen klättra snabbt i tabellen.
   Det var en underbar dag redan innan matchen hade startat; en isblå himmel stod hög över ett frostigt Söder, och bortasektionen på Zinken fylldes upp av förväntansfulla Uppsalabor i blåsvart. Efter en bra första halvlek kunde Sirius gå till pausvila i ledning, detta sedan Roos satt 0-1 på hörna, David Karlsson snabbt kvitterat med två blåsvarta i utvisningsbåset, och Broberg återtagit ledningen till Sirius med ett lågt frislag direkt i mål från 20 meter. I andra inledde Hammarby med en hysterisk offensiv, Sälen fick göra skäl för lönen och stod för ett antal prakträddningar, men kunde inte hindra hemmalaget från att vända och ta ledningen. Men när Bajen gasade på med allt man hade tog Eskhult det coolt; några patenterade höftvickningar och enhandsdragningar, ett släpp till Sudden som sköt, och så var det 3-3. Matchen gick så in i ett hysteriskt skede med mål i vartenda anfall. 68: Sudden spelar fram Broberg, som drar Nordgaard och sätter 3-4. 69: X:et sätter 4-4 på en kontring. 71: Maya tar ned en lyrboll, snubblar in i straffområdet och skjuter in 4-5. 74: Spjuth sätter 5-5 i en trasslig situation. 77: Fina kombinationer från Sirius, och Broberg avslutar med att sätta 5-6 på ett vingligt långskott bakom en svag Patrik Nordgaard. Och där stannade det faktiskt, för trots att Bajen ökade takten sista kvarten så fick man aldrig in bollen bakom Sälen. Och redan en vecka efter den magiska SAIK-vinsten hade vi överträffat den – var skulle detta egentligen sluta?

Tis 30 dec: Sirius-Gripen 5-2 (2-1), Studenternas
Nr. 8: Hur skulle det gå nu när Sirius ställdes mot svagare motstånd efter tre bragdmatcher på raken? Jodå, visst blev det en liten reaktion, hemmamatchen mot Gripen blev långsam och allt annat än underhållande, med två lag måna om att hålla sig på rätt sida om bollen, men ännu en seger blev det utan större besvär. Gripen var oförskämda nog att ta ledningen tidigt i matchen då Tomi Hauska tog ned en lyra och snyggt sköt in 0-1 ur liten vinkel, men Sirius kvitterade efter fem minuter då Maya tog ned en långboll och osjälviskt passade Broberg till 1-1. Och sedan rullade det långsamt på, Sirius spelade tålmodigt och tog sig fram tillräckligt många gånger för att avgöra matchen utan problem: 2-1 kom i 35:e då snabbe Roffe ordnade en straff som Roos satte och både 3-1 och 4-1 kom sedan Eskhult serverat Broberg. Med halvtimmen kvar lade Sirius ned nästan helt, men gjorde ändå 5-1 då Roos lyfte bollen över backarna, och Maya kom från sidan, snappade upp bollen och sköt. Sedan putsade Gripen siffrorna i en match som nog ingen minns idag, förutom att den ändå var en del i vår fantastiska segersvit.

Fre 2 jan: Gripen-Sirius 4-8 (3-5), Slättbergsbanan
Nr. 9: Samma två lag på planen – men en helt annan match. Där Sirius-Gripen var stillastående och försiktig blev Gripen-Sirius fartfylld och underhållande. Men precis som på Studan så var Sirius lite bättre på det matchen kom att handla om: Gripen bjöd sannerligen upp till spel, men det gick oftast lite för fort för deras eget bästa. Hemmalaget fick dock en drömstart, man hade 2-0 efter bara elva minuter efter mål av Tomi Niemikorpi och den blivande Siriusliberon Mattas Åhlén. Men Sirius tog det coolt, som om man visste att vändningen skulle komma, och det gjorde den – snabbt. Två minuter efter 2-0 fick Eskhult in reduceringen på hörna, och fem minuter senare frispelade Sudden Maya fram till kvitteringen. Gamle Sveda, som nu hamnat i Gripen på krokiga vägar, visade att krutet var torrt då han sköt in 3-2 på frislag, men Sirius skruvade upp tempot och åkte ifrån trollhättorna: 3-3 kom då Werner frispelade Broberg, 3-4 då John Nilsson lyfte in bollen efter en hörnretur, och 3-5 då Sudden slog ännu en fin genomskärare till Maya. Och mer hade det kunnat bli då både Broberg och Maya kom fria, men istället för att lägga in 3-6 i öppen kasse spelade Broberg till Maya som la den i stolpen. Sedan punkterade Sirius matchen lika effektivt som ett sylvasst vintergrus på en vårdammig cykelväg. Eskhult satte 3-6 på dagens tredje hörnretur – Gripen hade ju intoducerat ”stå kvar-hörnan” till denna säsong, men mot returerna hade man inte hittat något vapen. 3-7 kom genom ett trollhättesamarbete då Werner spelade fram Maya, och Roos passade Sudden till 3-8 innan Sirius slog av på takten sista halvtimmen, och Pasjkin tröstmålade.

Tis 6 jan: Sirius-Hammarby 5-4 (4-2), Studenternas
Nr. 10: SÅJA, SÅÅÅJAAA! Det finns inget mer klassiskt bandyklipp än Mayas måljubel sedan han sänkt Bajen i slutminuterna – och bärgat Sirius tionde raka seger, inför över 4000 åskådare på Studenternas. Hammarby hade börjat tugga igång med två raka segrar över Broberg under mellandagarna, och trots att Sirius låg hela fem placeringar och åtta poäng över stockholmarna så sågs gästerna som favoriter på många håll. Men Sirius rivstartade: Efter tio minuter stod det 2-0, sedan Sudden spelat fram Fall, som satte ettan efter en snygg dragning, och sedan Maya plockat ned en lyra från Werner och satt tvåan. En bra Hammarbyperiod gav en reducering efter en bjudhörna, men sedan tog Sirius över igen och spelade inte mindre än bländande: 3-1 kom då Werner rivits omkull i straffområdet efter en kontring, och Roos satte straffen, 4-1 satte Werner själv på en hörna, och bara ribban stod mellan Suddens skott och en 5-1-ledning; istället reducerade Bajen innan pausen. Hammarby var inte sugna på att förlora en andra match mot Uppsalas stolthet, och krigade för att komma ikapp i andra. En rad utvisningar utdömda av en petid Sjösten gjorde inte livet enklare för Sirius, man försvarade sig tappert, och Säleby jobbade hårt, men till slut trillade både reduceringen och kvitteringen in, den första från Kalle Spjuth, och den andra från Hammarbäck fem minuter från slutet. ”Var det inte tungt när Hammarby kvitterade”, frågade reportern Maya efteråt, och svaret blev: ”Nä, då var det bara att göra ett femte mål”. Vilket Maya också gjorde: Hammarby tappade bort Eskhult för några (o)lyckliga sekunder, och den magiska klubban hittade plötsligt luckan i den gröna försvarminuten, och med en perfekt tajmad åkning var Maya plötsligt fri... och än en gång skrev 08/09 in sig i historieböckerna.

Fre 9 jan: Sandviken-Sirius 5-2 (1-1), Jernvallen
Allt roligt har ett slut, och Sirius enorma segersvit tog inte helt oväntat slut på Jernvallen. Det var dock ännu en bra insats från blåsvart, men det var trots allt de fruktade Stålmännen, anförda av en rehabbande Mossberg, som stod på den andra planhalvan. Sirius inledde med att sätta 0-1 på en hörna genom John Nilsson, och under resten av halvleken åkte SAIK runt med bollen utan att skapa någonting – förutom när Mossberg vid ett tillfälle slank igenom och spelade fram unge Simon Jansson till kvitteringen. I andra höjde sig Sirius, men det var SAIK som fick utdelningen. Muhrén sköt in 2-1, sedan kvitterade Sirius genom Broberg, men målet dömdes felaktigt bort för offside, och då Eskhult luftade sina känslor blev han utvisad av domare Lisell. Med två man kort lyckades Sirius ändå skapa kvitteringslägen, men till slut sprack det: Stefan Söderholm lyfte in 3-1, och Mikko Aarni satte 4-1 fem minuter från slutet. John Nilsson satte sen dagens andra mål till 4-2, och Sirius avslutade med flaggan i topp och tryckte på för ytterligare en reducering, men istället trillade det in ett baklängesmål på övertid. Sviten var död – länge leve sviten!

Tis 13 jan: Sirius-Västerås 4-9 (1-5), Studenternas
Även succésäsongen har sina fläckar. När segersviten nu var bruten så svarade Sirius för en mindre genomklappning när VSK kom till Studan. Med Hellboy och Roffe skadade och Maya och Werner sjuka behövdes nu Rosas tjänster, och hans debut blev väl sådär med en del bra och en del mindre bra – precis som hela Sirius den här dagen. Efter mindre än en minut låg en boll bakom Sälen, men Sirius lyckades kvittera då Wiberg fick in bollen från nära håll efter inspel från Sudden. Men Sirius var slarviga, och bjöd VSK på mängder av indianare på egen planhalva, och gurkorna utnyttjade lägena: 1-2 och 1-3 kom snabbt i mitten av halvleken, och i slutet hann de även smälla in 1-4 på hörna och 1-5 efter en misslyckad nedtagning. Ett litet hopp tändes när Rosa i början av andra visade en glimt av sin kapacitet, när han frispelade Broberg som fälldes, och Roos satte – som alltid nuförtiden – straffen till 2-5. Sirius höll jämna steg under en bra period: 2-6 kom på frislag, men ännu en reducering kom när Sudden sevrerade Wiberg till 3-6 – Wiberg var effektiv värre i sin gamla anfallsroll. VSK sköt in ännu en hörna innan Sudden gjorde Sirius sista mål till 4-7, men tyvärr förfulade VSK siffrorna med två mål på sluttampen.
   Det var okaraktäristiskt mycket slarv från Sirius sida, och kanske var spelarna mentalt trötta och slitna efter ett intensivt matchande. Så VM-uppehållet var välkommen vila för alla utom en spelare – sedan Eskhult avböjt en plats i VM-truppen p.g.a. barnvaktsproblem (!) blev vår ende VM-spelare finske Roffe Larsson.

Ons 28 jan: Örebro-Sirius 0-3 (0-0), Vinterstadion
Det är inte ofta det sägs något minnesvärt från halvtidsintervjuerna på innerplan – men kapten Roos lyckades sannerligen med det den här kvällen på Vinterstadion. Sedan bottenlaget ÖSK med en superdefensiv uppställning kämpat och krigat sig till en mållös första halvlek blev Pirre ombedd att kommentera matchbilden i paus, och svaret blev: ”Det här är bra träning för oss”. Högst sannolikt menade han ingenting illa med detta, utan följde bara manager Berglunds linje att helt fokusera på utveckling och glömma resultatmålen – men för hela Örebropubliken lät Pirre förstås dryg som en hel säck vetemjöl. Nåja, trots att lagkaptenen bjöd hemmalaget på gratis tändvätska genom sin kommentar så lyckades Sirius med blod, svett och starkt hörnskytte till slut få hål på örebroarna. Det var tjockt i mitten, men Sirius kom runt på kanterna och skapade hörnor, och där blev det till slut utelning tre gånger om: Roos sköt in 0-1 i 58:e, Werner pangade in 0-2 i 64:e, och Sudden hängde 0-3 i 83:e. Roligare segrar har man garanterat sett, men defensivt spelade Sirius fullständigt perfekt. Och själv fick jag en trevlig förkväll i förbrödringens tecken då jag värmde upp tillsammans med Svamparna på stamstället Kungen – och till matchen fick jag skjuts per cykel av självaste stor-svampen: Svampen-Robban.

Fre 30 jan: Sirius-Broberg 7-0 (4-0),
Studenternas
Det hade hackat lite på sistone, med två raka förluster innan VM-uppehållet, följt av en något krampaktig seger mot ÖSK. Men all tvekan var som bortblåst när vi sänkte Broberg med en perfekt genomförd totalbandy – både anfallet och försvaret var av absolut högsta toppklass. I halvtid stod det redan 4-0, och då hade ändå (Viktor) Broberg och Werner missat varsitt friläge, och kapten Roos bränt en straff. Distansskotten var däremot melodin för dagen, och dagens första mål kom i 4:e minuten på ett sådant, från en ovan målskytt: Jocke Boivie. 2-0 kom tio minuter senare när Werner sköt in en hörna, och sedan var det dags för Rosa att vid 40 års ålder bli premiärmålskytt i blåsvart; Sudden spelade fram Rosa som sköt ett fladdrigt skott ur liten vinkel till 3-0. Och med tio minuter kvar till paus gjorde Werner en åkning, en dragning, och sköt in 4-0 – finfina paussiffror, om än något i underkant. Kunde Broberg hitta på ett svar i den andra halvan? Nej, för det tog bara sekunder innan Broberg gjorde mål – Viktor alltså, och snart spädde Roffe på med 6-0, innan Roos satte 7-0 på hörna med halvtimmen kvar. Men sedan slog blåsvart av på tempot, några fler mål blev det inte, men det var ändå bara att ställa sig upp och applådera. Nu hade vi hållit nollan i fyra raka halvlekar – sådant ska ju bara inte vara möjligt i en sport som bandy.
   Några mål blev det alltså inte under den sista halvtimmen, men istället ett märkligt spektakel: En mycket överförfriskad person helt oprovocerat försökte sig på en planstormning. Som tur var gjorde han inte många ismeter innan han ramlade och togs omhand av vakter, men förvirringen blev ändå stor – var det någon ur Västras led som inte kunde bete sig? Sanningen var en annan: Fylltratten visade sig vara en kollega som Viktor Broberg bjudit med till matchen, som möjligen bara ville in på isen för att tacka för fribiljetten. Ibland hittas huliganerna på oväntade håll.

Sön 1 feb: Bollnäs-Sirius 4-0 (1-0), Sävstaås
Det finns egentligen bara en enda sak jag har att hålla emot succésäsongen: Att vi inte passade på att vinna på Sävstaås när Sirius för en gångs skull hade ett mycket bättre lag än Bollnäs. Men här gick Sirius från att nolla till att nollas. Bollnäs jagade slutspel, var motiverade, aggressiva, och gav inte Eskhult en millimeter att operera på; resultatet blev en match närapå kliniskt fri från målchanser. Närapå – men inte helt, eftersom hemmalaget till slut lyckades producera fyra stycken mål. Paussiffrorna var 1-0 efter att den före dette Siriusspelaren Patrik Larsson spelat fram den före detta Siriusspelaren Peter Stock. I andra försökte Sirius med långbollar istället för att passa sig framåt, men inte heller detta fungerade. Spinnars satte istället 2-0 på hörna, och när Lukkarila petade in en hörnretur i 83:e till 3-0 var slaget förlorat.

Ons 4 feb: Vänersborg-Sirius 3-4 (1-1, 2-3, 0-0), Vänersborgs Isstadion

Precis som mötet på Studenternas mellan lagen så blev returen i Vänersborg en snöig historia. Men succétruppen 08/09 visade att de inte bara kunde spela bandy, de var även bra på att skotta snö – åtminstone klart bättre än Vänersborg. Matchen spelades i tre perioder, och det var Väners som började bäst: Efter att Andreas Eriksson tidigt skjutit 1-0 på ett långskott bommade hemmalaget sedan två frilägen. Men Sirius kom in i matchen och kvitterade Sirius i 25:e då Eskhult tog bollen från en blå vid kortlinjen och passade Maya inne i straffområdet. Den andra perioden var lite mindre snöig och blev den som avgjorde slaget; nu var Sirius både bättre och effektivare. Eskhult passade på att göra ett riktigt Eskhultmål medan isen var snöfri: En uppåkning med bollen klistrad mot klubban, en dragning, ett skott och 1-2. Tony Eklind kvitterade, varpå Eskhult åkte på en tiominutare, och då avgjorde helt ologiskt Sirius: Först sköt Wiberg in 2-3, och strax därefter satte Sudden 2-4 med ett stenhårt skott upp i nättaket. I den sista perioden tilltog snöfallet igen och gjorde det ganska enkelt för Sirius att spela av matchen till en fin uddamålsvinst, som stärkte vår position i topp-4 av tabellen.

Sön 8 feb: Sirius-Vetlanda 9-3 (3-2),
Studenternas
Alltså, det var nästan osannolikt hur bra Sirius var, åtminstone hemma på Studan. Nu mötte vi Vetlanda i ett toppmöte som till stora delar skulle avgöra sluttabellen; Vetlanda låg Sirius hack i häl, på fjärdeplatsen en pinne bakom blåsvart – och vi fullständigt pulveriserade Claessons gäng. Men inte förrän i andra halvlek; den första gick om något i gul favör, och Sirius hade tur som gick till vila i ledning: Sirius gjorde visserligen första målet då Sudden spelade fram Maya, men sedan fick Vetlanda låna initiativet ett tag, och vände också matchen: Löfstedt sköt in kvitteringen, och två-meters-mannen Adolfsson satte 1-2 på en retur efter en svettig räddning av Sälen. Men det här var dagen då Rosas geni slog ut i ny blom, och med två fullständigt geniala passningar – en till Maya och en till Sudden – vände han tillbaka matchen till Sirius fördel. Och i andra hade Sirius ren och skär lekstuga med toppkonkurrenten: Vi inledde med dubbla mål av Fall upp till 5-2; det första på tennis efter en retur, det andra ett högerskott efter framspelning av John Nilsson. Vi fortsatte med 6-2 på hörna genom Roos, och en anfallskombination mellan Rosa och Werner, som slutade med att Eskhult kunde sätta 7-2 på returen. Och vi avslutade med dubbla mål signerade Maya: 8-2 på hörna, och så 9-2 på ännu en målvaktsretur efter skott från Werner. Björn Einarsson fick avsluta målskyttet till 9-3, men det var ändå en fantastisk styrkedemonstration av blåsvart. Ja, Sirius var till och med för bra enligt den alltid lika outgrundlige Magnus Berglund, som på presskonferensen deklarerade att ”9-3 känns egentligen inte bra, resultatet är en nackdel för oss”. Varför det skulle vara en nackdel att spela drömbandy förstod nog ingen – men obegripligheten var också en del av charmen med Berglunds ledarskap.

Ons 11 feb: Villa-Sirius 3-3 (3-2), Lidköpings Istadion
Det blev ännu en rejäl dos av västgötskt snöfall mot Villa, och nästan en repris av Vänersborgsmatchen, men den här gången fick vi nöja oss med en poäng. Villa, säsongens stora flopp, parkerade på en kvalplats och krigade för livet. Och med vår störste krigare – Hellboy – kvar i Uppsala med känning av magmuskelskadan så krigade de också ned Sirius till en början: 2-0 var ställningen efter åtta minuter, det andra målet inprickat av den blivande blåsvarte Robin Olsson. Men Sirius gjorde som alltid: Tog det coolt och jobbade sig in i matchen, och det var snart kvitterat då Sudden åkte slalom mellan hemmaspelarna och satte 2-1, varpå Maya åkte sig ren på en lyrboll och satte 2-2. Villa gick dock till vila i ledningen sedan Daniel Andersson krigat in en boll bakom Sälen i en rörig situation. I andra blev det ställningskrig. Tack vare en hyfsat billig straff tilldömd av Grästorparn kvitterade Sirius genom Werner i 62:a, sedan hände inte mycket förrän slutminuternas dramatik: I 89:e pangade Sudden upp ett hårt skott i kryssribban, och när klockan tickat upp på övertid fick samme Sudden ett friläge, men kom ur vinkel och sköt utanför. Villa kvitterade dock i ramträffar då man hade ett frislag i ribban i slutsekunden, så en pinne fick alla inblandade vara hyfsat nöjda med.

Sön 15 feb: Sirius-Edsbyn 4-4 (3-3),
Studenternas
Edsbyn var riktigt jävla mördarbra under grundserien 08/09 – inför den 24:e omgången hade de en förlust, en oavgjord, och 21 vinster. Och oddsen förbättrades heller inte av att Eskhults medverkan var osäker – han hade drabbats av en låsning i ryggen efter att ha burit saltsäckar på gården – så att Sirius lyckades lugga Guldbyn på poäng var ett meddelande till hela Bandysverige: Ta blåsvart på allvar. Dagen började med förvärmning på O’Learys tillsammans med Redfarmers, inklusive journalisten Po Tidholm, och jag fick åtgärda cykelskjutsen jag själv fick i Örebro genom att ta med en By-supporter på min pakethållare till Studan.
   Drygt tjugo minuter in på matchen såg det dock illa ut, Sirius hade visserligen tagit ledningen då Sudden frispelat Maya, men sedan bjöd Kyller den blivande blåsvarte Hammarström på en missad nedtagning, och därefter satte Jonas Edling 1-2 på en bjudhörna, och Hedqvist sköt in 1-3. Byn fortsatte dominera, men lite tursamt kom Sirius in i matchen genom att sätta sina två chanser: Wiberg fick tid på sig, laddade och sköt in 2-3, och sedan fick vi se lite typiskt Eskhultdribbel och en pass till Sudden, som sköt in 3-3 i krysset. Det var två lag med respekt för varandra i den andra halvleken, och det släpptes inte till många chanser. Hellmyrs spelade fram Edling till 3-4 i 59:e, sedan låg Sirius på för en kvittering, och den kom med tio minuter kvar genom den saltsäckssargade Eskhult, som på sitt oefterhärmliga sätt dribblade sig fram ändå från mittplan, och avslutade med ett skott invid stolproten. Slutligen var det Sälen som blev matchhjälte då han höll tätt för tio minuters tung By-press. Men en pinne blev det, och nu hade vi visat att inte ens de svenska mästarna gick säkra för Sirius denna säsong.

Ons 18 feb: Kungälv-Sirius 3-5 (2-1), Skarpe Nord
Succésäsongen var inte bara lyckad sportsligt, utan även socialt: jag umgicks med Svampar, med Röda Bönder och med Skarpa Gubbar – till de sistnämndas stamhak ”Tre kockar” begav oss jag och medsupportern Oskar inför seriens näst sista match, borta mot Kungälv. Det var den tredje raka bortamatchen i Västsverige, och de tre matcherna såg alla ungefär likadana ut: Sirius klev ut på stela ben efter en lång bussresa, hamnade i underläge, men tog det kallt och vände matchen. I Kungälv hann dock Sirius först ta ledningen, genom Maya på framspelning av Fall, innan hemmalaget tog tag i taktpinnen och rättvist vände efter mål av ex-blåsvarte Vaihela och den ärrade skönheten Stefan Nordén. I andra växlade så Sirius upp precis lagom mycket för att vinna matchen säkert och bekvämt. Roffe kvitterade sju minuter in efter en omställning, och i 64:e slog Sudden ett inspel till Maya som la in 2-3 från nära håll. Nästa mål – det snyggaste – lät vänta på sig till fem minuter från slutet, då Eskhult bröt ett anfall och slog en kontringsboll på Maya, som spelade vidare till Sudden, som fintade bort ett par försvarare och sköt in 2-4. Maya spelade sedan fram Broberg till 2-5 innan Kungälv putsade siffrorna genom ett mål av den blivande blåsvarte Putte Johansson. Tack vare segern var Sirius nu klara för topp-4 i tabellen, och en potentiell extra hemmamatch i kvartsfinalserien.


Västra Väst i form av Oskar på besök i Kungälv.

Sön 22 feb: Sirius-Motala 4-1 (1-0), Studenternas
När Motala utklassade oss i premiären hade man näpperligen kunnat ana att serien skulle sluta på det här viset. Nu riskerade Motala att för första gången i klubbens historia åka ur den högsta serien, medan Sirius lyxkamp handlade om att nå tredjeplatsen för att få privilegiet att välja kvartsfinalmotståndare. Och visst kämpade och slet Motala, men till ingen nytta. Blötsnön föll över isen och förstörde möjligheterna till fint spel, Motala skapade en hel del chanser, men missade det mesta, medan Sirius var effektiva. Endast ett mål föll i den första halvan, då Maya åkte ikap en förlupen boll vid kortlinjen, och spelade in till Rosa, som i full fart sköt in 1-0. Vid 2-0 var det omvända roller: Rosa passade Maya, Motala reducerade på ett lågt distansskott, men två hörnmål från Werner och Roos beseglade östgötarnas öde.

 Edsbyn 26
 22 2
 2
 187-76
 46
 Västerås 26 19 3 4
 139-74 41
 Sirius 26 18 2 6 117-93 38
 Sandviken 26 17 2 7 149-85 36
 Vetlanda
 26 15 4 7 115-89 34
 Hammarby 26 15 2 9 109-96 28
 Broberg 26 13 2 11 133-145 25
 Vänersborg 26 10 4 12 102-95 24
 Bollnäs 26 8 5 13 100-102 21
 Villa 26 8 2 16 96-135 18
 Kungälv 26 8 0 18 83-131 16
 Gripen 26 4 4 18 86-161 12
 Motala 26 4 2 20 73-136 10
 Örebro 26 4 0 22 87-199 8


Inför slutspelet
Slutspelet var som att få en inbjudning till en riktigt rolig fest. Men det fanns en förfest också: Slutspelsvalet. Och Sirius skulle få välja! Först ut var dock seriesegraren Edsbyn, som inte helt oväntat valde Vänersborg, och tvåan VSK valde lika väntat Broberg. Seriesegraren Edsbyn fick dessutom välja ”planhalva” i slutspelet, och där valde man blåsvart – vid ett eventuellt avancemang till semifinal skulle vi alltså ställas mot tuffast tänkbara motstånd. För Sirius del återstod nu två valmöjligheter: Femman Vetlanda och sexan Hammarby. Det senare valet erbjöd möjligheter till svårövertäffade publikfester, och därmed sköna intäkter, och enligt tabellens odiskutabla logik var Hammarby dessutom sportsligt sämre. Men, på pappret var nog Vetlandas trupp ändå något svagare, och dessutom var smålänningarnas formkurva på nedåtgående. En handuppräckning i omklädningsrummet fick avgöra saken, och rösten föll på gult. ”Vi har så roligt tillsammans när vi åker buss”, förklarade Berglund valet med glimten i ögat.
 
Inför-snacket handlade mest om att de båda lagen försökte putta över favoritskapet på varandra – en för Sirius svår uppgift, då man hade spelat på en alldeles för hög nivå under för lång tid för att kunna smyga under radarn. Truppmässigt hade den långa säsongen dock börjat ta ut sin rätt, i form av  smärta och överansträngda muskler på sina håll och kanter. Hellboy kände återigen av sin gamla magmuskelskada och begränsades till att spela högst en match i veckan, Eskhults rygg var inte 100-procentig, och Boivie hade fått problem med en överansträngd ljumske.


Kvartsfinalerna

Lör 28 feb: Vetlanda-Sirius 5-2 (3-1), Tjustkulle
Jag minns det här som en av mina roligaste Siriusdagar någonsin, så det är svårt att förstå att vi faktiskt förlorade matchen. Men det är enbart glädjen jag minns, mycket på grund av den milstolpe i Västras historia som själva resan utgjorde; det här var vår första, riktiga långresa tillsammans. Och även om uppslutningen kanske inte riktigt blev vad den borde – bara 30 personer möttes upp på Studans parkering – så var det iallafall alla de finaste och mest hängivna supportrarna med. Det blev en lång resa fylld av sång, bar övis och öl – lite för mycket öl för vissa möjligen. Efter förvärmningen på Vetlandafansens supporterpub Ceylan fick vi bära in en närmast medvetslös Joint på Tjustkulle; Västras yngste kvicknade dock till och kunde faktiskt följa matchen i upprätt ställning.
   Sirius 08/09 spelade ofta försiktigt och vårdade boll med många man på rätt sida. Men Claessons Vetlanda hade anammat samma taktik och tagit den än längre. Så det var Sirius som öppnade frejdigast och ansatte Vetlandamålet från början, men just den här dagen var siktet inte riktigt kalibrerat. Maya inledde med att missa två rena lägen, och istället tog Vetlanda ledningen efter en kvart när Björn Einarsson slog in en retur. Hellboy kvitterade sedan på hörna, men burväktaren Skorven växte ut till ett spöke i Vetlandamålet, och istället fick Vetlanda utdelning på sina hörnor: Bergwall och Hedberg sköt in varsin mörsare i mål, och Vetlanda gick till pausvila med 3-1 i ryggen. Sirius gick hårt för en reducering i inledningen av andra, men överlistade aldrig Skorven, och när Per Einarsson solokörde in 4-1 i 62:a kändes det avgjort, och än mer när brodern Björn fick in en hörnretur tio minuter senare. Till slut fick Werner hål på Skorven på en hörna, men närmare än så kom vi inte. Med alla missade chanser i åtanke väcktes frågan om Sirius inte riktigt stod pall för favorittrycket i säsongens hetaste kvartsfinalserie, men målsumparen Maya avfärdade alla sådana farhågor: ”Nej, det är bara slumpen. Ibland har man stolpe ut, och när man får lägen går det så fort att man inte hinner tänka”. Förlusten till trots var känslan fortfarande bra – det här skulle vi kunna vända på hemmaplan.


CarlApan (som stannade kvar och gjorde Vetlanda osäkert efter matchen) och Egget i bar övis.

Mån 2 mar: Sirius-Vetlanda 2-1 SD (0-0, 0-1, 1-0, 1-0),
Studenternas
Diskussionen om hall kontra utomhus fastnar ofta i någon sorts konsensus om att inget slår utomhusbandy i fint väder, men om det snöar, regnar och blåser så är en hall nödvändig. Sedan är frågan bara vilket argument som väger tyngst. Men det är fel. Bandy är alltid bättre utomhus. Visst, en hall ger kanske mer sportslig rättvisa, men utomhusbandyn är som livet i övrigt – inte alltid rättvis, men alltid intressant. Utomhusbandyn skriver historier och ger minnen för livet. Och en av de mest klassiska Siriusmatcherna någonsin hade aldrig varit möjlig i en hall.
   Den andra matchen i kvartsfinalserien blev till en över tre timmar lång holmgång i vräkande snö. Gästerna kom till Uppsala med ett igelkottsförsvar i bagaget. De gula packade ihop sig ordentligt i eget straffområde, och ägnade de tre långa timmarna åt att slå långa lyror upp i plan, och hoppas att någon av anfallarna var med på noterna. Sirius försökte åtminstone spela bandy, och vaskade trots allt fram en hel del farligheter bland det vita, men Skorven var svåröverlistad även denna dag. Några minuter in på den andra perioden fick Sirius sin stora chans då Maya bröt in i straffområdet och vräktes över ända. Straff blev domslutet, men medan Werner stod och måttade in sig avbröts koncentrationen plötsligt – ett målfyrverkeri fyrades nämligen av bakom Vetlandamålet. Efter denna superjinx kunde det naturligtvis bara gå på ett sätt – Werner sköt utanför – och den skyldige visade sig vara ingen mindre än ordförande och för dagen fyrverkeriansvarige Sjonemark, som helt enkelt inte sett vad som hände i snöyran, utan trodde att det hade blivit mål. Istället hände det som inte fick hända strax efter sidbytet, då en av Vetlandas slumpbollar letade sig fram till Björn Einarsson, som fick kontroll på bollen och sköt in 0-1. Men Sirius krigade på, och den rättvisa kvitteringen kom fem minuter in på den tredje perioden, då Hellboy lyckades gräva fram bollen i straffområdets utkant, och sköt in ett hårt skott bakom Skorven. Men mer än så blev det inte inom de 90 ordinarie minuterna, och matchen skulle nu avgöras i en gastkramande sudden death. Och även om Sirius onekligen såg starkare ut så var det ju vi som hade allt att förlora. 3900 åskådare bar fram blåsvart under den sista halvtimmen, men det syntes att bensinen började ta slut, och attackerna ebbade ut mer och mer. Det såg helt enkelt ut som att matchen skulle komma att avgöras på straffar, vilket inte kändes som en önskvärd utveckling, med tanke på att vi redan hade missat en sådan, och hur ruskigt bra Skorven hade spelat i Vetlandamålet. Då, i matchens 119:e minut, fick Sudden ett av många lägen i matchen ute till höger. Det var egentligen inte ett bättre läge än något av de tidigare, men Sudden sköt hårt, och på något sätt, troligen via en stolptouch och något benskydd, letade sig bollen in i målet. Sudden-Sudden var född, mannen som alltid var på rätt ställe när det gällde som mest, och vars klubba måste ha dragit in miljonbelopp i publikintäkter. Nu hade vi chansen att avgöra i den tredje kvartsfinalen två dagar senare, och förhoppningsvis i mer välartat väder.


Sudden-Sudden skriker ut sin glädje efter avgörandet. Foto: UNT

Tor 5 mar: Sirius-Vetlanda 5-1 (2-0),
Studenternas
”Vi ska sänka er i ån/På vår resa genom kvarten/Och sen åker vi till Hälsingland och spöar Byn”. Det klämmiga soundtracket till den tredje och avgörande kvartsfinalen, komponerad av västraprofilen Henrik ”Erlingmark” Fröjmark, blev till en profetia, och matchen blev inget mindre än en blåsvart triumffärd mot semifinalen. Vetlanda inledde dock optimistiskt – för första gången under kvartsfinalserien tog man initiativet och anföll friskt mot Siriusmålet. Men Sirius gick till motattack, och fick utdelning direkt: Eskhult spelade fram Rosa som sköt på lite distans, och så stod det 1-0 efter kvarten spelad. En ganska tillknäppt och jämn halvlek i lågt tempo avslutades sen med ett s.k. psykologiskt mål för Sirius, då Werner sköt in 2-0 på hörna med minuter kvar till paus. Och en tvåmålsledning var ingenting som årets Sirius släppte ifrån sig. Vetlanda tvingades motvilligt upp ur skyttegravarna, vilket gav Sirius massor av yta att spela på, och andra halvleken blev ren och blåsvart propaganda. Skorven höll liv i matchen ett tag, men i 66:e kapitulerade han då Fall dribblade bort ett par gula, och sköt ett jätteskott i krysset till 3-0. Sedan kom också både 4-0 och 5-0, som till passningsläggare och målgörare var de mest typiska målen för succésäsongen: Eskhult drev upp bollen, fintade bort några motståndarspelare och slog en smörpass till Maya, som fri med målisen kunde raka in bollen. En helt felfri Sälen fick till slut också släppa in ett mål då Patrik Gustafsson sköt in ett jätteskott till 5-1. Men vad gjorde det? Västra sjöng Lena PH, och 5000 åskådare på Studenternas nynnade med. Sirius var bandysveriges nya poplag, alla älskade oss, och hoppades på att vi skulle utföra nya mirakler i semifinalen mot Guldbyn. Enda smolket i glädjebägaren var att hjälten Fall råkade ut för en smärtsam skada: I en kollision med en gul hade Fall oturen att få foten uppskuren av en skridsko; blodet rann, en sena rök, och det var tyvärr färdigspelat för säsongen för vår duktige halv.


Semifinalerna

Lör 7 mar: Sirius-Edsbyn 3-4 SD (2-1, 1-2, 0-1), Studenternas
Det var roliga tider – men också tuffa tider. En ynka vilodag fick Sirius innan den tuffa semifinalserien mot de fem senaste säsongernas mästare Edsbyn inleddes. Och det började märkas i truppen. Fall var borta, Hellboy och Boivie hade sina skavanker, och även Roos hade drabbats av ljumskspöket. Det var, sett till dessa förutsättningar, inte många som gav Sirius en chans mot Edsbyn över fem matcher, men vi visade redan i den första matchen att vi inte var några semifinalturister.
   Byn, som gjort processen kort med Vänersborg i kvarten och fått tre extra vilodagar, satte hög fart och press från start, och Sirius fick försvara sig – men det gjorde vi bra. Edsbyn enda utdelning blev ett hörnmål av Hellmyrs, och efter knappa halvtimmen satte Eskhult fart, blev neddragen, och Roos kvitterade på den efterföljande straffen. Detta blev startsignalen för en ordentlig uppryckning; Eskhult visade mera magi och blev återigen nedgjord av gästerna, Sudden slog ett snabbt frislag, och mitt framför mål stod Roffe och vinklade in bollen som gav Sirius en halvtidsledning. I den andra halvan klev Byn åter upp och stressade Sirius, vilket gav resultat. Genom två snabba mål vände man på matchen; först hängde Sirius inte med på ett frislag, vilket resulterade i en straff på vilken Jonas Edling satte 2-2, och minuten senare spelade Hellmyrs fram Mickelsson till 2-3. Nu var det läge för att matchen skulle rinna Sirius ur händerna, men framburna av en 4800-hövdad publikskara lyckades ett trött Sirius ändå ta tillbaka kommandot. Och det var – återigen – Eskhult som låg bakom kvitteringen då han ordnade fram hörnan som Roos sköt in till 3-3 i 80:e minuten. Matchen gick till sudden, och där fick vi frusterade se hur ”Grästorparn” i den randiga tröjan konsekvent vägrade att ge hemmalaget några som helst fördelar. Sirius hade bud på ett par straffar, det var uteblivna hörnor och odömda frislag, och till slut så avgjorde dessutom Byn och den hopplöst bra Hellmyrs föreställningen, då han åkte igenom hela Sirius laget och sköt: Sälen räddade, men returen gick ut till Mickelsson som enkelt vispade in det dödande målet. Sirius var nu alltså tvungna att vinna minst av matcherna uppe i Bandykyrkan; den fruktade träladan där hemmalaget inte tappat en enda poäng under hela säsongen.

Mån 9 mar: Edsbyn-Sirius 4-5 SD (0-1, 4-3, 0-1), Dina Arena
Sirius var nu alltså tvungna att vinna minst av matcherna uppe i Bandykyrkan; den fruktade träladan där hemmalaget inte tappat en enda poäng under hela säsongen. Och så gjorde vi det – en osannolik sudden-seger där Sudden-Sudden, Pirre Roos och alla andra semi-hjältar slutgiltligt skrev in sig i den blåsvarta historien.
   Matchen var i stora delar väldigt lik den första matchen på Studan, till både matchbild, resultatutveckling och dramatik; Edsbyn satte upp en hög press, men Sirius tog det kallt och försvarade sig väl. Och så hade vi ju fantomen Eskhult som bröt mönstret när han i 11:e minuten gav sig in i fiendeland, snurrade upp några rödblå och sköt in 0-1 bakom Svensson – och sen hände inte mycket mer innan paus. Och direkt efter vilan tystade Sirius större delen av publiken, minus ett tjugotal hysteriskt jublande Västringar, Roos flippade fram bollen till Maya, som laddade och sköt in 0-2. Sedan, precis som på Studan, så vände Edsbyn på matchen i början av den andra halvleken: Först åkte Liw igenom och gjorde 1-2, sedan sköt Hellmyrs in 2-2 från distans, och så drog Sirius på sig massor av utvisningar; men tre blåsvarta på botbänken kunde Hellmyrs även sätta 3-2 på hörna. Men precis som på Studan kom Sirius igen just när matchen såg ut att rinna iväg. I 72:a slog Eskhult en pass som skar rätt igenom motståndarlaget, och Sudden satte dit kvitteringen, och med bara fyra minuter kvar tog Sirius dessutom ledningen: Sudden slog en hård pass till Rosa som fick kontroll på bollen och sköt in 3-4. Nu var vi fyra minuter + stoppitch tajm från att välta den största elefanten av alla, och det lyckades... så när. För i 92:a spelade Hellmyrs fram Kuben till 4-4, och så väntade ännu en gastkramande Sudden.
   Nu syntes det att Siriusspelarna gick på tandköttet. Sargade och trötta blåsvarta krigade för livet, och Roos intecknade sig för årets ”Tio ryssar”-pris när han först följde med upp i anfallet, för att sedan efter att en By-kontring lett till en hörna åka dubbelvikt in i målet med tre bristningar i ljumsken, rusa perfekt och få bort bollen. Och så, precis när den första sudden-kvarten skulle blåsas av, spelade Eskhult återigen fram Sudden, som tog sig förbi en back, Svensson i buren, och la in målet som skulle inbringa si så där 900 000 pix i biljettintäkter.
   Det enda problemet nu var: Hur skulle man orka fira på ett sätt som segern var värd? Kroppen kändes liksom tömd på glädje, det fanns knappt någonting mera att ta ut. Och samtidigt kändes det otillräckligt att fira en så episk seger med att bara jubla och sjunga. Helst ville man spränga något i luften i ren eufori. En bandyhall kanske.

Ons 11 mar: Edsbyn-Sirius 7-2 (3-1), Dina Arena
Det här var matchen att glömma bort under det annars så underbara slutspelet 2009. Västra var trötta, Sirius var trötta, och det blev aldrig riktigt match av den andra raka semifinalen uppe i Edsbyn. Dissteffe fick visserligen alla att skratta på vägen upp (”Det finns bara en hall jag gillar och det är Lars Hall”, deklarerade han, och alla såg ut som frågetecken. Det visade sig att han trott att vår högerhalv Lars Fall hette Lars Hall), men annars blev det inte särskilt roligt. Visserligen kvitterade Sirius direkt sedan Edsbyn tagit ledningen i 23:e – Hellboy petade ett frislag till Wiberg som la in 1-1 – men annars var det här Byns match från början till slut. Domare Öhrlund var hård mot Sirius, och med två gubbar på bänken orkade vi inte hålla tätt i halvlekens slutskede: Hedqvist sköt in 2-1 från 25 meter, och Hellmyrs la in 3-1 på ett friläge. 4-1 kom tio minuter in på andra på ännu ett distansskott av Hedqvist, och dessutom fortsatte Öhrlund att visa ut blåsvarta spelare, så Sirius lade snart ned ambitionerna och satsade på att spara energi inför lördagens förmodade publikfest. Mickelsson satte 5-1 på friläge, Törnberg tilläts åka igenom till 6-1, och Mickelsson rakade in en retur till 7-1, innan Maya tröstmålade på övertid.

Lör 14 mar: Sirius-Edsbyn 1-7 (0-5), Studenternas
Sirius hade bjudit Uppsalapubliken på oräknerliga höjdpunkter under den här fantastiska säsongen. I dess allra sista match var det dags för publiken att ta över showen. För det var som att strömmen av människor genom entréerna och upp på läktarna aldrig tycktes avstanna. Huvudläktaren fylldes, västra läktaren fylldes, och extraläktarna på kortsidorna som monterats upp för bandyfinalen fylldes. Till slut räknades 8975 åskådare in – den högsta publiksiffran i en icke-final sedan 1962. Och fler åskådare än vad Sirius sammanlagt hade under hela säsongen 07/08. Västra Sidan sjöng som vanligt på den östra sidan. Och på träläktaren anförde CarlApan publikhavet med en megafon i näven. Ramsor kastades mellan östra och västra och studsade tillbaka mot sjukhusets och slottets väggar. Det var, redan innan matchen hade startat, en magisk och oförglömlig upplevelse.
   Och taggade av inramningen försökte Sirius kräma ur det allra sista man hade i sina sargade kroppar. Blåsvart satte full fart ifrån start och ansatte Anders Svensson i By-buren hårt. Men alla chanser missades. Och Sudden var värst. Efter tre minuter hade han redan missat två frilägen. I 8:e missade han ett tredje läge, och returen gick ut till en fri Maya som också missade. Och istället gjorde Byn mål på sin första chans när Hedqvist sköt in 0-1 på hörna i 11:e minuten. Och sedan fortsatte blåsvart missa, men nu i försvaret. Werner spelade fel, och gav Liw läget till 0-2 i 14:e, och Roos slog en indianare till Hedqvist som satte 0-3. Och sedan ännu ett missat friläge, den här gången av Wiberg. När sedan Mickelsson styrde in 0-4 på Byns fjärde chans gick luften ur, och Mickel satte även 0-5 innan halvlekens slut. Matchen och finaldrömmen var naturligtvis körd, men Sirius försökte verkligen bjuda på någonting i den andra halvleken. Tyvärr var Anders Svensson en jävla vägg i målet, och istället satte Mickelsson 0-6 i halvlekens mitt. Men publiken vägrade ge upp. Vi skulle för i helvete åtminstone en gång få höra hur måljublet från nästan 9000 personer på Studenternas lät. Och till slut, i 85:e minuten, fick vi det när slutspelets verklige kung, Sudden, sköt upp 1-6 i nättaket, och Studenternas exploderade. Törnberg satte sedan 1-7, men ingen brydde sig, och trots resultatet stod hela jättepubliken kvar efter slutsignalen och hyllade hjältarna på Studans is. Det var magiskt, märkligt och ett värdigt slut på den oförglömliga succésäsongen 08/09.


Skytteligan
Maya 31, Sudden 20, Broberg 20, Roos 14, Eskhult 12, Werner 10, Fall 7, Wiberg 6, Roffe 6, Rosa 4, Nilsson 4, Hellboy 2, Boivie 1

Forwardsvärvningarna var hyfsat lyckade: Maya vann skytteligan på fina 31 mål. Sudden gjorde inte riktigt lika många mål, men de var ofta snygga – och framförallt viktiga. Hade vi räknat assists här så hade dock truppens viktigaste spelare synts i klarare dager; Andreas Eskhult stod för nära 30 målgivande passningar, och låg dessutom bakom ännu fler mål i form av straffar, frislag och hörnor.


Summering
Ja, vad ska man säga? Prestationen att gå från uträknat nedflyttningslag till semifinalister inom loppet av ett år saknar helt motsvarighet i moderna tider. Det är kanske omöjligt att förklara hur detta egentligen kunde hända; kanske var det någon form av gudomlig inblandning som ägde rum, eller decennier av ackumulerad otur som imploderade och gav en motsatt effekt. Men här kommer ändå några försök till mer rationella förklaringar:

Magnus Berglund: Utan den enigmatiske managern hade det aldrig kunnat gå så långt som till semifinal. Berglund må ha ett rykte som aningen kontroversiell i bandysverige. I Västerås är han till exempel inte alls uppskattad (men vad har de någonsin förstått?). Men det finns knappast någon ledare som slår Berglund när det gäller att få en grupp att tro och prestera tillsammans. Som Hellboy sa tidigare i den här artikelserien: ”Berglund var viktig för mig både som spelare och människa. Jag lärde mig saker som jag fortfarande har nytta av”. Eller som Sälen uttryckte det: ”Han lurade oss att tycka att vi var skitbra”.

Andreas Eskhult: Utan Eskhult och hans magiska klubba hade det heller aldrig blivit någon semifinal. Succétruppen under succésäsongen bestod av ett starkt kollektiv – och en glänsande världsstjärna. Eskhult gjorde extremt mycket på egen hand, men gav även utrymme för sina lagkamrater, och inte minst – ingav respekt hos motståndarna.

Taktiken: För ett mer ingående och mycket intressant resonemang om Sirius taktik så rekommenderas Magasinet Bandyortföljens podd med Sälen och Patrik Johansson. Det handlade om enkla grejer, men en sak Sirius gjorde var att ställa upp med ett mycket lägre försvarsspel än brukligt. Och motståndarna kom aldrig underfund med något motdrag – iallafall inte under succésäsongen.

Konsekvensen: Berglund talade om ”tydliga spelare”, och nu stod det mera klart vad detta innebar. Alla spelare visste nämligen hela tiden exakt vad de hade för uppgift att fylla på plan. Och sällan föll någon ur ramen. Det var därför Sirius aldrig lät sig stressas av ett tidigt baklängesmål. Och det var därför vi kunde åka hem så självsäkra mot Vetlanda, trots förlusten i den första kvartsfinalen.


Profilen

Hej Andreas Eskhult, hur var det att spela i Sirius 08/09?
Det var jättekul såklart. Vi blev överraskade av allt tryck och intresse kring bandyn i Uppsala, och till en början blev vi överraskade av oss själva också, att vi spelade så bra. Men till slut insåg vi att vi nog faktiskt var så där bra. Jag minns också hur vi kom närmare Västra Sidan den här säsongen. Vi gjorde succésäsongen tillsammans som jag ser det. Det kom ju inte 9000 till den sista semifinalen bara för att se på bandy, utan också för att känna på stämningen.

Hur kunde det egentligen bli en sån oväntad succé?

Vi hade många spelare som inte fått ut max tidigare under sina karriärer men som var på väg ditåt. Och det var kravlöst på något sätt. Vi var nöjda med lite, med de poäng vi redan hade tagit. Vi kände noll press.

Hur viktig var Magnus Berglund?
Magnus var nog viktig till en början, innan det började gå bra. Spelarna fick förtroende och kunde spela avslappnat trots att det gick dåligt. Men när det väl hade lossnat hade det gått lika bra ändå. Vi var en bra grupp personer som gav energi till varandra.

Vad såg du framför dig när du kom hem från Ryssland i slutet av 2007?
Ja, då hade vi väl typ tre poäng. Jag tänkte nog att det inte blir så mycket mer. Jag ville lira något år till men var inte sugen att gå tillbaka till Hammarby. Jag tänkte att jag skulle runda av i Sirius och att det fick bli vad det blev. Men så fixade vi serien och sen kvalet och sen rullade det bara på. Jag kanske hade kommit tidigare om jag vetat det, jag hade aldrig kunnat tänka mig att bandyn kunde bli så stor i Uppsala. Och jag kan ju fortfarande idag dra nytta av det vi byggde upp då. Jag var nog inte så känd i Uppsala tidigare, jag hade ju inte spelat mycket här, men efter 2009 fick jag träffa mycket människor, företagare och så, genom bandyn. Jag har en liten grävfirma och kan få jobb bara för att folk kommer ihåg mig som bandyspelare. Eller få rabatt när jag köper någonting.

Vad var det du var så bra på som bandyspelare?

Ja, det där har man ju funderat över. Grunden är att jag har tränat hårt, nött på allt och haft viljan att bli bra. Sen tycker jag inte att jag har någon extrem bollkänsla, men jag har bra tajming och kroppsmotorik, och spelsinnet utvecklade jag med tiden. Och så har jag alltid hört att jag var bra på att dribbla, själv tycker jag det finns många som varit bättre, men jag var bra på att läsa motståndarna och få ned farten på dem. Och snabb var jag ju inte, men jag kunde göra den lilla tempoväxling jag hade, täcka bollen och få dem att kliva dit jag ville. 

Det gick sakta men säkert utför efter succésäsongen. Hade klubben kunnat handla annorlunda?
Ja, vi borde kunnat ta bättre vara på det vi byggde upp då. Problemet var att föreningen var slutkörd på många sätt, det var få personer som jobbat hårt i många år, och när framgångarna kom fanns inte energin kvar. Med facit i hand skulle vi tagit in folk på säljsidan och jobbat hårdare i det flow vi hade. Vi värvade en del bra spelare, men organisationen halkade efter. Och efter några år tappade vi många spelare, Berglund gick ut och anklagade mig i tidningen, och det börjde gå utför. Det har varit en tuff tid fram till i år när vi fått kämpa riktigt hårt, men nu ser det positivt ut. Vi har många duktiga spelare på väg framåt.

Vad är din roll i Sirius idag?
Tanken var att jag skulle vara med en dag i veckan, det har väl inte riktigt blivit så ofta, men jag har följt med på några resor, till Gripen och Kalix bland annat. Och mot Tellus följde jag med och slipade skridskor när sliparen var borta. Annars så funderar jag på vad jag kan hjälpa till med, och jag har börjat tänka på vad jag själv var bra på. Hur man tänker när man har bollen till exempel. Instinktivt så vill man ju gärna åka ifrån den som försöker ta bollen ifrån dig, men ibland är det bättre att åka emot dem så de blir låsta. Det handlar om att få ned farten på motståndaren och kliva förbi när det är läge. Det är den som har bollen som bestämmer.




Tillbaka till toppen