Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Fotbollssäsongen 1994

Läget i laget
Nytt år, ny tränare. Såklart, för det var så Sirius jobbade på 90-talet. Kärleken spirade aldrig i konvenansäktenskapet Sirius och Leif Widén, som lämnade för tacksammare uppgifter i Husqvarna. Med en skral budget att förhålla sig till så stod det tidigt klart att Sirius inte skulle gå efter någon dyrare lösning, utan istället tittade man inom distriktet. Och blicken fastnade naturligt nog på Upplands då hetaste tränare: den skäggige 51-åringen Rune Berglund, bördig från Dalarna men rotad i uppländsk fotboll sedan många år. Och het var denne Berglund eftersom han just hade fört upp Heby till division 2 för första gången på nästan 50 år. När Sirius nu lockade kunde Berglund inte tacka nej till chansen att bli elittränare, och lämnade det Heby han lett till historiska framgångar. Men ännu en ny nyckelfigur gjorde sitt intåg i klubben: klubbdirektören Gunnar Grynner. Denne skulle komma att bli en kontroversiell person inom klubben och – enligt vissa – orsaka mycket skada, och hans första åtgärd vann honom knappast några popularitetspoäng; samtliga spelarkontrakt sades upp på hösten för att omförhandlas, med en 30-50% lönesänkning som utgångsbud. Detta ledde naturligtvis till stort missnöje, och när truppen skulle återsamlas i slutet av november för de första träningarna med Rune Berglund var det inte många spelare på plats.

Till slut kom de flesta dock överens med klubben om en ny underskrift. Men inte alla – ikonen och målsprutan Tommy Sjölund erbjuds inte ens ett förslag, och fick därmed ett lika ovärdigt slut på sin blåsvarta karriär som Kim Skoglund 23 år senare – Sjölund blev istället ungdomstränare hos Fyris och avrundade spelarkarriären i landsortsklubben Rasbo. Inte heller kunde klubben komma överens med Magnus Nordelind, som istället valde spel i division 2 med Kjelledines Gimo. Och dessutom förlorades assistkungen Anders Bylin, som kände åren flåsa honom i nacken och valde att satsa på studierna: det blev en flytt upp till Norrbotten och seriekonkurrenten IFK Luleå. Och slutligen hade reservmålvakten Lars Cederholm gjort sitt, Gimo blev nästa adress.  

Resten av truppen stannade dock, efter i vissa fall ganska mycket om och men. Eleganten Magnus Wikman hade fortsatt svårt att få ihop livspusslet och fotbollskarriären, och tvekade in i det längsta om en förlängning med sämre lön – men stannade till slut kvar. Spelmotorn Ola Andersson jagades och lockades av portugiser, men övergången rann till slut ut i sanden och Ola blev kvar. Och skyttekungen Lars ”Lasse P” Pettersson såg länge ut att få samma ovärdiga avslut som partnern Sjölund, men till slut kom ett kontrakt upp på bordet. Stannade gjorde även målvakten och svärmorsdrömmen Fredrik Sundfors, hela backuppsättningen med den diskrete Thomas ”TP” Pettersson, de blonda nickmonstren Tom Nilsson och Robban Söderlund, den intelligente Lars Geschwind, supertalangen Kléber Saarenpää, och den likaså lovande Magnus ”Svana” Svanfeldt. På mittfältet spelade fartfläkten Johan ”Tessan” Tesséus och sluggern Johan ”Jocke” Mattsson, medan den fysiske Henrik ”Henke” Eriksson hotade motståndarförsvaren, med västgöten Andreas Sandin på avbytarbänken. 

Sedan värvades det in fler spelare än på många år. Och den överlägset störste värvningen hade meriter som både svensk och sovjetisk mästare, och dessutom från två VM-turneringar: ukrainaren Vadim ”Vadde” Jevtusjenko var en bärande del i AIK’s guldlag bara två säsonger tidigare, men när det nu började gå lite långsammare för 36-åringen valde han en nystart hos Uppsalas blåsvarta stoltheter. Vidare värvade vi in två uppländska fotbollsprofiler som ville ta en sista chans att prova vingarna: konstnären och bohemen Burt Olsson hade tillbringat alldeles för många år i ESK, nu befann han sig dock i Film, varifrån han varvades in till blåsvart. Och så tog tränar-Rune med sig den vindsnabbe anfallaren Thomas ”Tomten” Johansson från Heby – en äkta tomtevärvning drygt tio år innan det blev ett begrepp. En ny målvakt kom från Vesta i form av ex-ESK’aren Jan ”Mål-Janne” Eriksson. Från Bälinge anslöt de båda ynglingarna Martin Axelsson (mittfältare) och Daniel Lundéen (försvarare). Den egna talangen Henrik Andersson plockades upp i truppen, och så kom två lovande och målfarliga anfallare på lärlingskontrakt: Einar Brekkan och Olle Kullinger


Motståndarna
Ur serien hade Hammarby (uppåt), samt IFK Sundsvall, Ope och Assyriska (nedåt) försvunnit. Påfyllnaden uppifrån bestod av nedflyttade Brage, med en tunn men kompetent trupp bestående av bland andra Mattias Woxlin, Bernard Brcic, och den unge blivande succétränaren Joel Cedergren. Påfyllnaden underifrån bestod av två gamla bekanta som varit nere i tvåan och vänt: Alla kassörers skräck, Kiruna, med fyra bröder Stridsman i laget, studsade tillbaka direkt efter en säsong i tvåan. Våra ärkerivaler Västerås behövde däremot två år på sig för att komma tillbaka, men nu var man det med ett hemvävt och ospektakulärt lag. Det tredje laget var däremot en relativt ny bekantskap: Visby/Gute hade vi inte mött i seriesammanhang sedan 1961, nu gjorde gotlänningarna debut på elitnivå, med en trupp bestående av 25 infödda öbor och tre ryssar, varav Vladimir Kapoustin var den vassaste. Kvar i serien sedan föregående år fanns fyra lag i blånyanser utefter norrlandskusten: Luleå var klart försvagade efter att ha tappat skyttekungen Joakim Karlsson till allsvenskan och Trelleborg. Umeå hade gamle Steve Galloway som tycktes piggare för varje år som gick. GIF Sundsvall hade toppambitioner, men kanske inte en trupp som matchade dessa. Och även Gefle var tydligt försvagade i och med tappet av den stabile gotlänningen Jesper Mattsson till allsvenska Häcken. Och så återstod det fem 08-lag för att komplettera 1994 års division 1 norra: Anders Grönhagens Djurgården gjorde sitt andra år i ettan, och nu skulle man bara upp igen – starka profiler som målvakten Thor-André Olsen, Kaj Eskelinen, den unga duon Magnus Pehrsson och Martin Åslund, samt målsprutan Super-Bo Andersson hade värvats in. Vasalund var laget som blivit av med nämnda Super-Bo, och fick därmed lita på den avige Moses Nsubuga. Spånga samlade på förkastade spelare från Djurgården och Vasalund, men satsade även afrikanskt – en handfull unga sierra leoneaner fanns i klubben, däribland en viss Mohammad Kallon. Brommapojkarna hade sitt starkaste kort i den i flera bemärkelser speedige anfallaren Jerry Månsson. Spårvägen, slutligen, spelade på seriens absolut sämsta hemmaplan på läktarlösa Skarpnäcks BP, men det sämsta laget var man inte, och i målet stod Hernando L’Abbé, - drygt tjugo år senare känd som livvakten som blev  Mona Sahlins fall. 

Som solklara seriefavoriter stod Djurgården, som även förstärkt med den norske kultmålvakten Tor-André Olsen och en ung Magnus Pehrsson. Som andrahandsfavoriter räknades Brage i kraft av ex-allsvenskar, och främsta dark horse var Spåret. Blåsvart hade stärkt sina aktier under vintern, men väntades ändå inte räcka till mer än en mittenplacering. 


Försäsongen
Försäsongen präglades – ty vi befinner oss ju i Uppsala – som alltid av usla träningsförhållanden. Uppsala kunde inte ens uppbåda en spelbar grusplan, något som krävde saltning till en kostnad av hela 5000 kr per plan. Denna svindlande summa ville Uppsala kommun inte punga ut med, så istället fick Sirius söka sig till Enköping och Stockholm för att spela träningsmatcher. Och i Diöshallen hade plastmattan misshandlats av de amerikanska fotbollsspelarna i Uppsala 86ers. Att dessa bjässar fick tillträde till en hall som uppförts för och av fotbollen ansågs möjligen ha att göra med att kommundelschefen Liv Hahne även råkade vara ordförande i 86ers. Bara i Uppsala…

I januari gjorde blåsvart säsongsdebut på fullstor plan, och tränare Rune fick en bra start med en vinst mot Djurgården i Hallsvenskan med 1-0 efter mål av Robban Söderlund, varefter man blev utslagna i nästa omgång efter 1-2 mot allsvenska Örebro. I en kall utepremiär blev det sedan stryk med 0-1 mot ESK, men sedan en fin skalp när man besegrade seriekonkurrenten Spårvägen med hela 3-0, vilket följdes upp med en 0-1-förlust mot en annan seriekollega, Brage. Sedan förlorades det även mot division 2-gänget IFK Stockholm med 2-3, innan blåsvart gjorde ännu en bra match mot favoritmotståndaren Djurgården med 2-2. Sedan började skador och sjukdomar ställa till det, vilket syntes på resultaten. Det blev bara 0-0 mot division 2-laget Väsby, och när Sirius föll med 0-3 mot seriekollegan och nykomlingen VSK, och 3-5 mot division 3-gänget Plavi Team var halva truppen ur spel. Sedan föll man även mot BP med 0-2 innan grussäsongen avslutades med en storseger: 5-1 mot Gimo. Äntligen ute på gräs gjorde Sirius en bra match när man kryssade mot seriekollegan Vasalund med 1-1, sedan besegrade Runes gamla Heby med 4-1, innan genrepet bjöd på en illavarslande förlust mot division 2-laget Assyriska med 0-2. 

En ny tränare innebar i detta fall också ett nytt spelsystem, ty Rune var en utpräglad 3-5-2-man. Sundfors stod självklart i målet, till den viktiga liberopositionen valdes Tom Nilsson, och han flankerades av Kléber och antingen Geschwind eller Svana. Robban Söderlund var given som wing-man till vänster, på högerkanten turades Burt om med Jocke Mattsson eller Tesséus – om denne inte spelade innermitt tillsammans med de självskrivna Ola och Vadde. Framåt fanns det ofta inte så mycket att välja på eftersom både Henke och Wikman drog på sig ideliga skador, återstod gjorde Lasse P och nye Tomten, som oftast fick förtroendet.


Division 1 Norra – vårsäsongen

Mån 25 apr: Sirius-Brommapojkarna 4-1 (1-0), Studenternas
BP hade i mitten av 90-talet världens sannolikt fulast bortaställ genom historien – med randiga byxor! Fullständigt smaklöst. Detta fulbyxade lag ställdes Sirius mot i premiären, och på siffrorna ser det kanske ut som en kassaskåpssäker seger, men hade det inte varit för en fantastisk Sundfors hade det kunnat sluta helt annorlunda. BP tog snabbt kommandot, och efter kvarten spelad stod Sundfors för tre klassräddningar: en enhandsräddning på ett friläge, en parad på ett närskott och en panterräddning på en hörna. Istället tog Sirius ledningen i 24:e på sin första chans; Burt stod för inspelet, och Lasse P visade att gammal var äldst när han krutade in 1-0 från nära håll. BP fortsatte att skapa chanser, och i slutet av halvleken så överlistade Jonas Berggren till slut Sundfors, men istället för att slå in bollen i öppen kasse sköt han fyra meter över. När Sirius väl jämnat ut spelet i andra så kvitterade BP genom en gimoit: Thomas Johansson sköt en frispark och muren svek Sundfors som tvingades släppa in 1-1. Matchen stod och vägde när Lasse P slog till igen i 73:e; Tomten rensade bollen från eget straffområde, Lasse P låg på rull och fick friläge från nästan halva plan, lurade ut målvakten och rullade in 2-1. Samtidigt kom Wikman in och levererade direkt, då Robban Söderlund slog en fin pass, Wikman sköt i steget och bollen satt i krysset till 3-1. De fulbyxade pojkarna var förstås knäckta, och Vadim fullbordade dagen med att klippa in 4-1 två minuter från slutet. En resultatmässig, men kanske inte spelmässig, smakstart på säsongen. 

Sön 1 maj: Luleå-Sirius 4-1 (2-0), Skogsvallen
Från 4-1 till 1-4 på en vecka. Luleå tog ledningen i 14:e minuten sedan Sundfors gått ut på ett inlägg för att bryta, men bollen hamnade istället hos luleåiten Christer Andersson som bredsidade in bollen i tomt mål. Med undantag för en farlig frispark från Ola som målvakten Esa Viitanen gjorde en kanonräddning på var det en händelsefattig första halvlek. Men istället för ett hanterbart 0-1-underläge blev det ett ohanterligt 0-2-underläge då hemmalaget fick en onödig hörna i slutminuterna som Vladimir Galaiba skallade in. Luleå inledde även andra starkt med ett kanonskott från den ex-blåsvarte Bylin som strök stolpen, men sedan fick Sirius igång spelet ordentligt på mittfältet – och 2-1-målet var en delikatess. Tesséus stal bollen på mitten och drog upp anfallet, passade ut på högerkanten till Lasse P, som passerade sin försvarare och tog sig till kortlinjen, där han slog bollen snett-inåt-bakåt till Ola, som drog till på volley och sköt bollen i mål. Blåsvart var på gång, men det blev stora blottor i trebackslinjen när man öste på framåt, och det tog inte länge förrän Alexander Gitzelov hittade en sådan lucka, sprang igenom och fälldes av Sundfors. Krister Lundgren slog straffen till 3-1. Och det var inga bra minuter för Sundfors, för strax därpå rev han även ned Lundgren, som sköt in sin andra stralle till 4-1. Det återstod 25 minuter, men matchen självdog i och med målet och spelades av i makligt tempo. 

Sön 8 maj: Umeå-Sirius 1-0 (1-0), Sandåkerns IP
Allt fokus låg på underlaget inför denna match. Blåsvart började ju serien med två norrlandsresor långt innan växtsäsongen, och i Umeå fick man i brist på gräs spela på den hårt bevattnade plastmattan på Sandåkerns IP. Stenhårt, extremt snabbt och väldigt svårspelat – hur skulle Sirius klara av detta? Jo, bara bra faktiskt, men tyvärr föll blåsvart ändå efter att ha haft de så viktiga marginalerna emot sig under hela matchen. Sirius tog det coolt på det ovana underlaget och skapade väl så mycket som hemmalaget, och närmast kom man när Lasse P inom en dryg minut kom i två frilägen; den första gången rann bollen lite för långt ifrån och lyftningen blev för låg, och den andra gången dök en Umeförsvarare upp och räddade på mållinjen. Istället fick Umeå in ”ett jävla mål på en skitkontring” som Lasse uttryckte det – hemmalaget kontrade tre-mot-två efter ett Siriusinkast högt upp i banan, och Jörgen Sundberg sköt in 1-0 mellan benen på Kléber och förbi en skymd Sundfors. I andra försökte Sirius trycka på medan Umeå fortsatte kontra, och chanser uppstod åt båda håll; för Sirius del var det inhopparen Sandin som var framme, och i slutminutrarna stormade Lasse P återigen, men Ume glidtacklade bort bollen i sista sekunden. Och Sirius hade gjort två ganska starka insatser på sina norrlandsresor, men likväl kammat noll.

Tis 17 maj: Sirius-Vasalund 2-4 (1-1), Studenternas
Visst, det var tre raka förluster, men det var mot tre förväntade topplag, och Sirius hade inte på något vis spelat alarmerande dåligt. Men genast började det gnällas och ifrågasättas i pressen. Trebackslinjen var för ihålig, Rune var för oerfaren, Vadde var för trög och Tomten var för tunn. Mot Vasalund fick vi se samma scenario som vi sett förut mot det trista Solnagänget: Sirius hade ledningen, och tappade den. Tomten var mannen som sköt Sirius till 1-0 efter tio minuter, en nickpassning från Vadde och ett skott som gick ribba-in. Denna ledning stod sig dock bara i fem minuter, då Magnus Möller kvitterade på hörna efter en markeringsmiss. Det syntes redan i första att Vasalund var ett mer välorganiserat lag, men så långt höll blåsvart spelet och modet uppe, och det lönade sig med ett nytt ledningsmål i 61:a minuten: Vadde slog en frispark som något turligt styrdes in i Vasalundsmålet. Men var det någonting Vasalund kunde så var det att vända på ett underläge mot Sirius; det hade hänt -92, det hade hänt -93, och det hände -94. Gästerna tog över mittfältet helt, och blåsvart kom på mellanhand. Precisa crossbollar flög från höger till vänster, och en stekhet Marco Ciardi låg bakom det mesta – exempelvis straffen i 70:e då han kapades av den inhoppande debutanten Axelsson, en straff som Thomas Bergman sköt in till 2-2. Och likaså 2-3-målet, en precis frispark från nära 40 meters håll – vackert, för den som kunde se matchen med objektiva ögon. Och dessutom 2-4-målet med fem minuter kvar på ett behärskat vänsterskott. Nej, det var ingen bra match från Sirius sida, men tränar-Rune satt såg ingen anledning att lyssna på kritiken: ”Det är för tidigt att oroa sig och börja ändra”, tyckte Rune, som än så länge satt lugnt i båten. Sirius på en tionde plats, på samma poäng som Gefle på kvalplats och Västerås och Sundsvall på nedflyttningsplats, men med bäst målskillnad av de fyra. 

Tis 24 maj: Spånga-Sirius 1-1 (0-1), Spånga IP
Det viktigaste: Sirius bröt förlustsviten mot det tillfälliga topplaget Spånga, och spelade dessutom bra igen efter plattmatchen mot Vasalund. Efter en stark Spångakvart i inledningen, innehållande bl.a. en stolpträff på hörna, tog Sirius ledningen då Lasse P spelade fram Vadde som sköt in 1-0 från mitten av straffområdet. Därifrån bjöd blåsvart på fin fotboll, och bland noterade målchanser hade Lasse P och Wikman på topp hade varsitt farligt skott från höger. Den senare tvingades gå av i halvtid med en ömmande fot, och ersattes av truppens andre skadebenägne anfallare, Henke. Den andra halvleken blev en jämn historia med chanser åt båda håll. Tyvärr, för Sirius del, var det endast Spånga som fick utdelning på sina, då Peder Wiklund sköt efter en frispark och satte 1-1 i 66:e minuten bakom en ställd Sundfors. Robban Söderlund var nära att kopiera bedriften, men dennes frispark gick strax utanför högerstolpen, och Henke hade en bra chans att skalla in ett inlägg, men hemmamålvakten kom ut och avvärjde. Spånga hann även med att lufta en av sina omskrivna sierra leoneaner, nämligen Gbessay Bangura som skulle få en allsvensk karriär i Degerfors och Elfsborg, och som sedan gick bort i ALS, alldeles för ung.

Sön 29 maj: Sirius-Brage 1-0 (1-0), Studenternas
Det var inte mycket allsvenskt över ex-allsvenska Brage – laget parkerade näst sist i tabellen efter en säsongsinledning med stolpe-ut i varenda match, och stolpe-ut blev det också på Studan när Peter Vougt avlossade matchens första skott i 3:e minuten. Istället tog Sirius sig in i matchen, och snart kom också det vackra 1-0-målet då bollen gick som på ett snöre mellan Ola, Jocke Mattsson och Tessan, som sköt in bollen i Bragenätet med en vänsterskruv. Sirius andra stora chans i den första halvleken kom när Vadde slog en frispark som gav Burt friläge framför Bragemålet, men en trött Burt fick inte till avslutet. Sirius och Tessan lyckades bra med att neutralisera Brages vänsterlöpare och inläggsspecialist Anders Sjöö, och när Sjöö väl fick in bollen framför mål i inledningen av andra kom Vougt centimetern för sent för att utnyttja det. Burt fick sedan ett andra kanonläge efter att ha tagit emot ett inlägg från Tessan, men den här gången sköt han bollen i ribban. Mot slutet jagade Brage en kvittering, och då var det istället backtrion Kléber-Tom-Geschwind som glänste och inte släppte en centimeter till de gröna. Det hela ledde fram till en skön och välbehövlig trepoängare och ett skutt upp i tabellen. Sirius på åttonde plats, med en pinne ned till VSK på kvalplats nedåt och fem upp till Luleå på kvalplats uppåt.

Ons 1 jun: Sirius-Gefle 1-0 (1-0), Studenternas
1-0 har aldrig varit något typiskt Siriusresultat, och så heller inte under Rune Berglund. Men plötsligt och otypiskt så tog blåsvart hem två raka 1-0-vinster. Mot Stefan Lundins Gefle gällde det att få in första målet, och det fick Sirius efter bara 12 minuter då Robban Söderlund skickade fram en crosspassning till Jocke Mattsson, som skickade vidare till Lasse P, och ett vänsterskott i steget gav det så viktiga ledningsmålet. Sirius första halvlek var fin, och man fick ut femmannamittfältets fördelar när man hela tiden var en extra blåsvart i närheten av bollen. Några mål resulterade det dock inte i, och det höll på att straffa sig när man tappade flåset i andra. Sirius lade sig på försvar, slitna som man var efter Bragematchen tre dagar tidigare, och Gefle jagade kvittering. Det blev dock, med Gefleögon, 45 minuter av frustration då man hela tiden tog fel beslut i avgörande lägen; det blev mest ofarliga luftpastejer och knappt några kvitteringschanser alls – förrän i 88:e då långe Peter Fyhr fick till en nick i överliggaren. Men närmare än så kom man inte, och Sirius klev upp till en sjundeplats i tabellen – tre poäng ned till Spårvägen på kvalplats nedåt, och lika många upp till Umeå på kvalplats uppåt.

Sön 6 jun: GIF Sundsvall-Sirius 0-0, Idrottsparken
Tre raka matcher utan ett insläppt mål – höll Rune på att förvandla Sirius till AIK? I Sundsvall kammade man dock noll framåt också, men de flesta i Siriuslägret verkade ganska nöjda med en pinne. Lagen hade varsin halvlek, och Giffarnas målvakt Peter Lindström höll på att inleda med en supertavla när han sparkade hål i luften på en lös boll, men räddades av en Sundsvallsförsvarare som rensade på mållinjen. Därefter spottade han upp sig och räddade bl.a. två fina lägen från Robban Söderlund: Först ett vänsterskott från straffområdet, och sedan en nick efter frispark som Lindström lyckades tippa till hörna – ”Jag var redan på väg att jubla”, berättade Robban efteråt. I andra tryckte hemmalaget på, och nu var det Sirius backtrio och Sundfors som fick visa sig på styva linan. Sundsvall lyckades trots pressen bara vaska fram en het chans, Mattias Thorsell drog till på volley på ett inlägg – men Sundfors nästan vände i luften och lyckades klistra bollen. Sirius kvar på sjundeplatsen med tre poäng ned till Kiruna på kvalplats nedåt, och fem upp till Umeå på kvalplats uppåt.

Mån 13 jun: Sirius-Djurgården 1-3 (0-2), Studenternas
Den här gången rådde vi inte på favoritmotståndaren Djurgården – med en tabellrad på 7-1-0 och en målskillnad på 24-4 var yuppielaget från Östermalm alltför starka. Det tog bara fyra minuter innan Sundfors fick plocka första bollen ur nätet, efter att ha släppt in ett inte särskilt märkvärdigt skott från Zoran Stojcevski, och tio minuter senare var det dags igen då Super-Bo slog till på ett inlägg från Nebo Novakovic. Och sedan bara matade gästerna på; 0-2 var smickrande siffror i paus, efter att bl.a Stojcevski prickat ribban med ett praktskott. Ofta spelade man helt enkelt över Sirius starka mittfält med långbollar, och på topp överglänste Super-Bo och Nebo Siriusförsvararna enkelt – den sistnämnde satte också 0-3 i inledningen av andra. När matchen väl var avgjord började Sirius ta för sig litegrann, och inhopparen Brekkan visade framfötterna när han spelade fram Lasse P till reduceringen i 78:e. Minuterna senare kunde det blivit match på allvar när Thor-André Olsen missade en utrusning och gav Brekkan fritt läge, men den stressade debutanten sköt utanför. Även Lasse P hade chansen till en reducering i slutminuterna, men sköt strax över, och Djurgården seglade iväg än mer där uppe i tabelltoppen. För Sirius del var inte förlusten det värsta, utan de grasserande skadorna. Henke och Burt var borta våren ut, även Wikman var borta, Tessan och Jocke Mattsson skadade sig under matchen, Kléber drog på sig en avstängning, och Vadde, Ola och Lasse P hade alla känningar lite här och där. Sirius sjönk till en niondeplats, blott en pinne över Gefle på kvalplats nedåt.

Tor 19 jun: Västerås-Sirius 0-1 (0-0), Arosvallen
Vadde Jevtushenko hade haft en ganska trög start i blåsvart – men om man avgör borta mot VSK i slutminuterna är det mesta förlåtet. Sirius var sargat av skador, och till denna match fick Svana permis från lumpen för att ta plats i trebackslinjen, Lundéen vikariera på högeryttern, och Sandin hoppa in som anfallare. Detta reservbetonade lag gjorde en riktigt krigarmatch på Arosvallen, i en match bestående av luftpastejer och felpassningar. Det enda som hände i den första halvleken var att Jocke Mattsson täckte ett kanonskott med hakan och fick åka ambulans till sjukhuset där det konstaterades att käken gått ur led – ännu en jobspost som fick täckas upp av Tomten. Och inte blev det mycket bättre i andra, då Sirius skapade exakt två chanser: I 75:e slog Vadde ett perfekt inlägg till Robban Söderlund, som nickade till men fick se bollen gå strax utanför; och i 85:e fick Sirius ett lovande frisparksläge, Vadde stegade fram, fintade målvakten åt ett håll, och placerade kyligt in bollen i det andra hörnet. VSK uträttade i stort sett ingenting på hela matchen, men på de fem minuter som återstod efter Sirius ledningsmål lyckades man åtminstone testa Sundfors ett par gånger, men utan framgång. Sirius upp till en sjätteplats, med bara tre pinnar upp till Vasalund på positiv kvalplats, och lika många ned till VSK på negativ kvalplats.

Sön 19 jun: Sirius-Visby/Gute 5-3 (3-1), Studenternas
Efter en lång rad ganska målsnåla matcher brast plötsligt alla fördämningar både framåt och bakåt när Sirius tog emot nykomlingarna från Gotland. Men i ärlighetens namn var det inte direkt en sprudlande anfallsfotboll som blåsvart bjöd på, utan snarare en mördande effektivitet. Först ut var Vadde som sköt i 19:e så pass bra att Visbymålvakten inte kunde hålla bollen, och Vadde la in sin egen retur till 1-0. Detta blev dock inledningen till en period av gotländsk dominans, och ryssen Vladimir Kapoustin kvitterade i 25:e. Men Sirius var som sagt effektiva; I 39:e passade Visby fel, Lasse P vann ett motlägg, slet sig fram och fick skottläge, och så stod det 2-1 efter två blåsvarta chanser. Och ännu bättre skulle det bli när Sirius fick frispark några minuter senare, Tom Nilsson slog en snabb stickare, och Wikman kom fri och satte 3-1. Målorgien fortsatte, och en missnöjd Sundfors släppte in 3-2 av Peter Salomonsson i 55:e, men Sirius behövde inte frukta. Ola satte 4-2 åtta minuter senare efter att oavsiktligt tunnlat målvakten (”det var menat som en lyftning”, förklarade Ola), och Lasse P satte 5-2 på passning från Jocke Mattsson i 73:e. 


Sommaruppehållet
Det återstod ännu två matcher innan serien vände, men det var redan dags för sommarlov och det kom lägligt. Henke hade en spricka i foten, Burts ljumskar krånglade, Tessan hade en inflammerad knäsena, Ola hade ett överansträngt lår, Vadde led av ett inflammerat sår och svullna lymfkörtlar, Wikman hade en muskelbristning, Jocke Mattsson hade käken ur led, Lasse P hade problem med lårmuskeln, och Tomten hade ont i ljumske och häl. 

Sirius inledde semestern med att spela match, då man tog sig an IFK Österåker i Skandiacupens första omgång, på bortaplan i Roslags-Kulla. Och det blev avancemang efter en enkel seger med 5-1, där bl.a. Olle Kullinger satte sitt första tävlingsmål för blåsvart, och en het Johan Hansson nätade dubbelt upp. Sedan följde ett par veckors ledighet, innan det var dags för ett träningsläger på den tveksamma destinationen Västerås. Där spelade man också en träningsmatch mot allsvenska Örebro, där tre snabba mål i slutminuterna gav det trista slutresultatet 0-4, även om Sirius spelat bra stora delar av matchen.
På sillyfronten var det lugnt, och endast en spelare rörde på sig, nämligen TP som lånades ut till Sunnersta. Skadeläget hade ljusnat något när det var dags att sparka igång serien igen, men Tessan, Mattsson, Henke och Wikman var dessvärre fortfarande i rehabstadiet, och vad värre var – Kléber hade också hamnat där efter att oturligt brutit käken på träning.


Division 1 Norra - höstsäsongen

Sön 17 jul: Spårvägen-Sirius 1-1 (1-0), Skarpnäcks sportfält
Spåret hade seriens överlägset värsta hemmaplan. Skarpnäcks sportfält saknade både läktare och en spelbar plan, och lämpade sig enligt UNT’s referat bättre för risodling än för fotbollsspel. På denna skamliga plan tog hemmalaget ledningen efter bara tre minuter när Robert Eriksson fläkte sig fram på ett inlägg och fick in 1-0 bakom en chanslös Sundfors. Den första halvleken var även i övrigt en sorglig historia med Siriusögon sett, där vi varken fick grepp om mittfältet eller Spårets hala anfallsduo – nämnde Eriksson och ex-gnagaren Jonas Henriksson, men några fler mål blev det inte. I den andra halvan fick Sirius mer att säga till om, men chanserna var fortfarande Spårets: med ojämna mellanrum rann Spåretanfallarna igenom och ställde till farligheter, men Sundfors var på tårna och avvärjde varenda gång. Med kvarten kvar började Sirius skruva upp trycket på allvar, och i 88:e kom belöningen när Lasse P lyckades knoppa in bollen vid en rörig hörnsituation. Poängen var dock inte riktigt i säcken ännu, då Spåret strax därefter fick en chans på en lika trasslig hörna, men Ola dök upp och räddade bollen på linjen. Sirius uppe på fjärdeplats, fyra pinnar bakom Umeå på kvalplats.

Tor 21 jul: Sirius-Kiruna 2-0 (0-0), Studenternas
En röd tråd genom hela denna historiska exposé är de usla förutsättningar för elitfotboll som alltid har rått i Uppsala. Ta rekordsommaren -94: Sol och värme, och alla förutsättningar för en frodig gräsmatta. Men på Studan gapade stora hål av sand och barmark som öppna sår i gräsmattan. Förklaringen? En del av bevattningssystemet hade gått sönder, och naturligtvis hade ingen orkat släpa sig ut med slangen för att vattna de delar av planen som torkade sönder. Och ändå tog kommunen ut full hyra för detta skämt till fotbollsplan. Bara i Uppsala…
   Och den usla planen höll på att kosta Sirius poäng i matchen mot Kiruna, då Wikman i 14:e kom helt fri, men bollen studsade upp på benskyddet, och skottet skruvades utanför stolpen. Annars blev matchens Brekkans stora genombrott; talangen fick starta på högerkanten och slet sig loss gång på gång och matade in inspel – tyvärr var det aldrig någon där på rätt ställe, eller så blev mottagningen fel eller avslutet för dåligt. Sirius radade upp chanser i den första halvleken, men mattades gradvis i andra, och trots att lapplänningarna fick en av bröderna Stridsman utvisad i början av andra så fick de mer att säga till om. Faktum var att Kiruna var nära att ta ledningen när letten Roland Bulders sköt hårt, men Sundfors gjorde en fin räddning. Till slut blev det ändå en skön seger efter två sena mål: I 79:e tilldömdes Sirius en indirekt frispark efter en bakåtpassning – en rätt tveksam bedömning från domaren ska erkännas – och Ola fick skottläge och prickade in 1-0, och bara tre minuter senare lyckades Lasse P till slut förvalta en av Brekkans fina framspelningar och satte tvåan. Och Sirius hakade på i toppen även om tabellställningen var oförändrad: Fyra, och fyra pinnar upp till Umeå på kvalplats.

Ons 3 aug: Kiruna-Sirius 2-2 (1-2), Lombia IP
Som traditionen bjöd på den här tiden försvann Sirius ur cupen på ett tidigt stadium. Detta år bar det av till vackra Idrottsgården i Gimo i andra omgången – en motståndare med idel välbekanta namn i laget. Tränade gjorde Zaine Söderlund, och i laget återfanns bl.a. Magnus Nordelind, Ramin Kiani, Jens T Andersson – och så en stekhet Kjell ”Kjelledine” Johansson som satte tre av Gimos fyra mål. För Sirius gjorde Brekkan och Johan Hansson varsitt, men detta räckte förstås inte till, och blåsvart kraschade ur cupen med 2-4.
Sedan var det dags för långresa och plastmatta anno 1976 – just det, Kiruna borta. Och precis som tidigare i Umeå visade Sirius upp att man klarade av detta oförutsägbara underlag väl – blåsvart spelade ett snabbt spel längs backen och väggade sig ett flertal gånger fram till farligheter framför Kirunamålet. Hemmalaget å sin sida satsade på det man var bäst på: Långbollar och höga inkast mot den tunge letten Bulders på topp. Kirunas taktik lönade sig tidigt då Krszystof Popczynski nickade i backen och in i mål i 7:e minuten, men Sirius vände genom två snabba mål efter 30 minuter: Lasse P spelade fram Burt som satte 1-1 via stolpen, och strax därpå satte Vadde 1-2 på samma vis efter väggspel med Lasse P. Även om Kiruna tog över bollinnehavet i andra så skapade Sirius de vassaste chanserna; Wikman fick ett friläge som målvakten Jonas Esko avvärjde med en utrusning, och Jocke Matttsson sköt tätt utanför mot öppet mål. Men två påtvingade byten, då Kléber var sliten efter ett landslagsläger och Vadde fick en smäll på foten, fick Sirius ur rytm. Det såg dock ändå ut att räcka ända fram då Siriusledningen stod sig in på stoppitsch tajm. Men med en minut kvar att spela slet sig Fredrik Johansson loss, siktade, och placerade in bollen invid Sundfors stolpe. 2-2, och ett riktigt surt poängtapp inför en lång hemresa. Men Sirius höll sig ändå kvar i toppen och knappade t.o.m. in på Umeå: en fjärdeplats, och tre pinnar upp till kvalplatsen. 

Sön 7 aug: Brage-Sirius 5-0 (3-0), Domnarvsvallen
Efter en trög vår hade seriefavoriten Brage fått fart på maskineriet, och på Domnarvsvallen tuggade man i sig Sirius tills det bara fanns småflis kvar. Brage använde sig av en tvåstegsteknik för detta; i det första steget pressade man högt och hårt för att förstöra Sirius kortpassningsspel, och i det andra steget flög de båda yttrarna Anders Sjöö och det blivande portugalproffset Fredrik Söderström fram på kanterna och matade in inlägg i boxen. 1-0 kom i 10:e på exakt det sättet, då Sjöö slog in ett vänsterinlägg, och Peter Vougt tog emot, vände om och sköt in bollen. Sirius enda hyfsade kvart i matchen inföll mellan matchminut 15 och 30, då bl.a. Wikman sköt i ribban, men denna kvart avslutades när man tappade boll på mittplan, och Sjöö högg, sprintade ifrån Siriusförsvaret och satte 2-0. Och ett högerinlägg i 42:a gav 3-0 då Sjöö kom först och fick en fot på bollen. Efter 4-0 direkt i andra på en Sundforstavla – Söderström sköt ett löst skott som Sundfors släppte retur på, och Joel Cedergren petade in returen i mål. Därefter följde en total utklassning, men barmhärtigt nog inga flera mål förrän i 86:e – ännu en gång ett inlägg, nu från Mattias Woxlin, och Söderström sköt in 5-0. Sirius halkade ned till en sjundeplats, men tappade trots det inte distans till kvalplatsen – fortfarande bara tre pinnar upp till Umeå i den rekordjämna tabellen.

Sön 14 aug: Sirius-Spånga 3-0 (1-0), Studenternas
Släppa toppen eller haka på? Sirius tycktes slitas mellan dessa två alternativ, och efter matchen mot Spånga såg det ut som att blåsvart ville haka på. Bakom de fina segersiffrorna döljer sig en ganska ojämn prestation; det var Spånga som förde spelet i första, men gästerna lyckades aldrig prestera bättre än några ofarliga distansskott och misslyckade närskott. Sirius å sin sida radade upp chanser: Brekkan kom fri och försökte placera bollen mellan benen på Patrik Alvin i Spångmålet, men Alvin räddade. Sedan kom Ola fri, men sköt på Alvin, och så var det Jocke Mattsson som kom fri men sköt över. Vid det laget stod det dock redan 1-0 efter en påpasslig och vacker lobb i 22:a: Lasse P var på väg ut mot långsidan med bollen, men vände om, såg att Alvin stod långt ute, och slog en precis lyra som seglade över Alvin och in i buren – det skulle visa sig bli Lasse P’s allra sista Siriusmål. I andra försökte Sirius slå vakt om sin uddamålsledning, men blev försiktiga och fega, och Spånga tog över ännu mer av bollinnehavet. Som tur var sköt stockholmarna fortfarande lika illa, och Sirius kunde till slut punktera tillställningen med två sena mål: I 88:e kom 2-0, Tessan stod för förarbetet och spelade fram till inhopparen Johan Hansson, som la över bollen på vänstern och sköt i mål. Och när ett desperat Spånga gick fram med allt kom nästa mål: En dragning och ett skott från Ola till 3-0. Sirius till fjärdeplatsen, med bara två pinnar upp till Brage på kvalplats.

Sön 21 aug: Djurgården-Sirius 1-1 (0-0), Stadion
Stundtals spelade Sirius -94 faktiskt som en allsvensk kandidat, och Djurgården var ju dessutom något av en favoritmotståndare. Säsongens kanske spelmässigt bästa insats resulterade i en poäng borta mot serieledaren, men mer anmärkningsvärt var att blåsvart faktiskt dominerade på Stockholms Stadion. Sirius spelade totalfotboll, särskilt i första halvleken, då man skar av Djurgårdens kantspel, neutraliserade Super-Bo och Novakovic på topp, och skapade massor framåt. Unge Johan Hansson visade mod på mitten, och Brekkan gjorde succé på topp som ersättare för den avstängde Lasse P. Två högkaratiga målchanser skapades: Först då Tessan nickade fram en boll till Wikman som fick ett friläge, Thor-André Olsen lyckades rädda med en utsträckt tå, och på returen sköt Brekkan utanför ett öppet mål. Och sedan då Brekkan fick ett friläge, rundade Olsen, men tog för lång tid på sig och Olsen kastade sig och lyckades fånga bollen. Direkt efter paus fick Djurgården istället ett oturligt, orättvist och fuskigt mål, då Tom Nilsson tog bollen från Novakovic på ett regelrätt sätt, men denne slängde sig, fick straff och slog in den själv. Blåsvart spelade inte lika fint i den andra halvleken, men man fick till ett anfall, och det räckte: Ola drog upp anfallet på mittplan och spelade ut på högerkanten till Wikman, som slog in bollen till en Brekkan omgiven av djurgårdare i straffområdet – men det var Brekkan som fick foten på bollen och sköt in 1-1 i 63:e. Även om Sirius avslutade bra så blev det inga fler blåsvarta målchanser – däremot för Djurgården där Kléber agerade räddande ängel på mållinjen två gånger om. Men oavgjort i seriens kanske svåraste match var heller inte illa, och Sirius hakade på i den fortsatt rekordjämna tabellen: Sirius på sjundeplats, men med bara två poäng till Umeå på kvalplats. 

Ons 24 aug: Sirius-Västerås 0-1 (0-0), Studenternas
Det blev bara två dagars vila efter urladdningen på Stadion innan det var dags för nästa match, och det var uppenbarligen inte tillräckligt. Och visst kan man ha förståelse för att ens favoritlag gör en enstaka plattmatch någon gång, men att göra den mot svurna fienden och bottenlaget VSK, och dessutom på en bjudning i slutminuterna, är faktiskt inte OK. Därtill var det en spelmässigt usel match: VSK spelade som ett brittiskt dynggäng, backade hem, sparkade och sprang på kontringar, och gick in i varje tackling med dobbarna före. Sirius såg räddhågsna och tafatta ut, och allt gick hela tiden för långsamt. Några halvlägen för Lasse P var allt som noterades, medan VSK såg klart vassare ut med sina två stolpträffar. Det såg ändå ut att gå mot ett 0-0-resultat då Sirius stod för årets bjudmål i 87:e: Tom Nilsson tog en löpduell mot Niklas Slagstedt på en långboll, Tom låg före men försökte få kontroll på bollen istället för att rensa, samtidigt som en utrusande Sundfors mötte, halkade och föll omkull. Resultatet av det hela blev att Slagstedt kunde promenera in med bollen i tomt mål, och att Sirius blev utan poäng och tappade mark i tabellen. Sirius kvar på sjunde plats, men nu med fem poäng upp till Umeå på kvalplats uppåt, och lika många ned till VSK på kvalplats nedåt.

Sön 28 aug: Sirius-Umeå 1-3 (0-1), Studenternas
Bensinen tycktes dessvärre ha tagit slut, och med en rättvis förlust mot kvallaget Umeå fick nog Sirius anses avhängda från toppstriden. Och en stor anledning till fallissemanget var Olas frånvaro, då han vilade upp sig efter en näsoperation, nödvändig efter en smäll i ansiktet under Djurgårdsmatchen. Den första halvleken var händelsefattig, med en målchans för vardera lag: För Sirius del så spelade Lasse P fram Sandin till ett läge, men Sandin kom ur vinkel och chansen rann ut i sanden. Det såg ut som att paussiffrorna skulle bli 0-0, men i slutminuten smög sig backen Urban Westerberg upp i banan och nickade in ett inlägg till 0-1, och detta försprång var precis vad Umeå behövde för att spela ut i andra: André Jeglertz satte snabbt 0-2 efter fint förarbete och ett hårt inspel från Andreas Hermansson. Sirius fick visserligen kontakt när Brekkan hann först i en löpduell mot målvakten och fick in 1-2 i 56:e, men Umeå var större, tyngre och hetare. 1-3 var helt rättvist, även om det kom på en feldömd straff då Sundfors såg ut att vara först på bollen i höjdduellen med gästernas Peder Fransson, men det brydde sig inte Urban Westerberg om när han sparkade in bollen. Sirius fortfarande sjua, men nu närmare botten än toppen: fem pinnar ned till VSK på negativ kvalplats, åtta upp till Umeå på positiv dito. 

Sön 4 sep: Vasalund-Sirius 7-0 (1-0), Skytteholm
Kanske var det tur att jag inte började gå på Sirius förrän 1995 – det är i alla fall ett trauma mindre att hantera. Ja, för mötena mot Vasalund blev nästan alltid tragiska, men ingenting var ändå värre än detta totalhaveri. Märkligt nog såg det riktigt lovande ut i första halvlek, Sirius låg visserligen under efter att en av Siriusförsvaret bortglömd Peter Landström satt 1-0 efter en halvtimme, men Sirius spelade bra, och både Brekkan och Johan Hansson hade haft ett par riktigt heta lägen. Men så fick en hälskadad Geschwind gå ut i paus, Berglund tvingades stuva om i backlinjen, och resultatet av detta blev – milt sagt – inte lyckat. Den lurige Marco Ciardi satte två snabba påsar efter tio minuter, och luften och moralen for all världens väg ur de blåsvarta tröjorna. Siriusbackarna blev uppsnurrade och bortvända åt alla håll och kanter som finns på en fotbollsplan, och Vasalund gick från 3-0 till 6-0 på fyra minuter, efter ett mål av Nsubuga och två av Magnus Möller. Ett sista mål av Leif Nilsson i 82:a fullbordade förnedringen, och ett Sirius som bara två veckor tidigare blickade upp mot en topplats var nu istället indragna i bottenstriden. Märkligt nog låg Sirius kvar på samma sjundeplats i tabellen som innan de tre raka förlusterna. Men nu hade man tappat kontakten med toppen, och det var bara tre pinnar ned till Sundsvall på negativ kvalplats. 

Sön 11 sep: Visby/Gute-Sirius 2-2 (1-2), Gutavallen
Nu väntade tre raka matcher mot lag på den undre tabellhalvan, och nu var Sirius helt enkelt tvungna att börja plocka poäng igen. På Gotland var den viktigaste uppgiften att inte förlora i sexpoängsmatchen mot Visby/Gute. Och uppdraget utfört – men ändå var det mest besvikna miner hos de blåsvarta när slutsignalen förkunnade oavgjort; Sirius hade ju varit det bättre laget, och dessutom sumpat en tvåmålsledning. Det var en öppen match mellan två lag med vassa anfall och klena försvar. Många målchanser blev det alltså, och flest åt Siriushåll. Sirius satte 0-1 efter en halvtimme när man fick en frispark rakt framför målet: Ola hoppade över, och Vadde sköt elegant över muren, in i mål. Och samme man satte även 0-2 fem minuter senare, när han löpte förbi en försvarare och slog in bollen i hemmamålet – men tyvärr replikerade Visby omedelbart då Ola fällde letten Zeiberlins, och Kapoustin slog in 1-2 på straff. Sundfors inledde andra halvlek med att rädda ett par vassa chanser från Niklas Hansson, och satte därmed Sirius i guldläge att avgöra. Men blåsvart missade minst fyra fina chanser att utöka, och det straffade sig när Hansson till slut överlistade Sundfors, och nickade in 2-2 på ett inlägg i 76:e minuten. Surt – men vi höll gutarna bakom oss, vilket var det absolut viktigaste för att hålla kortisolnivåerna på hälsosamma höjder. 

Mån 19 sep: Sirius-Spårvägen 2-0 (0-0), Studenternas
Nu var det seriejumbon som stod på andra planhalvan, och äntligen tog Sirius hem höstsäsongens andra, och skulle det visa sig, sista seger. Och det var Wikman som med sina två strutar blev matchhjälte efter en lång period av målsumpande. Den första halvleken var dock inte mycket att ha, då gästerna tilläts trilla boll mot ett nervöst blåsvart – Spårets tabellplacering var dock ingen slump, och några chanser lyckades man aldrig skapa. Sirius började komma igång så smått innan paus, och fortsatte på samma spår efter vilan, då Brekkan spelade fram Lasse P till en chans som Mona Sahlins blivande livvakt Hernando L’Abbé räddade med en fotparad. Strax därefter nickade Wikman i ribban, innan samme man satte det förlösande 1-0-målet, efter en soloräd på 30 meter och ett vackert distansskott i krysset. Tio minuter senare, i 68:e, kom 2-0 efter snyggt klapp-klapp-spel, då Brekkan klackade fram Lasse P vid kortlinjen, och denne spelade in till Wikman som bara hade att sätta foten till för att bli tvåmålsskytt. Och nu när Sirius kommit igång hade siffrorna mycket väl kunnat bli större, bland annat då Vadde sköt i ribban – men vinst blev det ändå, och dessutom ”en av de skönaste på hela säsongen” enligt tränare Rune. Sirius kvar på sjundeplatsen, med sex pinnar ned till VSK på kvalplatsen.  

Mån 26 sep: Brommapojkarna-Sirius 2-2 (2-1), Grimsta IP
Med 30 sekunder kvar sköt Brekkan in kvitteringen i sexpoängsmatchen mot BP – och det var nog tur när Sirius samtidigt dragit på sig två avstängningar och minst två nya skador på sammanlagt fyra nyckelspelare inför nästa omgång. Frågan var snart om vi ens hade ett lag att slutföra säsongen med. På Grimsta började det illa när Robban Söderlund något onödigt drog ned Cain Dotson, och Thomas Johansson satte straffen till 1-0. Sedan klev den påtagligt svage domaren Rikard Fahlman in i handlingarna, då Wikman kom fri, men blev nedsparkad i skottögonblicket. Resultatet? Ett skadat ledband på Wikman, inget mål – men ändå ingen straff enligt Fahlman. Ett mål fick Sirius snart ändå, då Ola slog en skön stickare till Brekkan, som skarvade in 1-1 i 33:e minuten. Någon vidare pauskänsla blev det dock ändå inte, då BP satte 2-1 på en trasslig hörna i slutminuten – målnickare var en rödhårig yngling vid namn Andreas ”Brännan” Brännström. I andra hände det inte så mycket i spelväg, däremot blev Siriustruppen ytterligare decimerad, då Jocke Mattsson gick ut skadad efter en smäll på höften, och då Fahlman levererade ytterligare ett tveksamt domslut genom att ge Ola en varning efter att ha krockat med en BP-spelare. Men efter 45 minuter av kamp och kramp smällde det plötsligt till på stoppitsch tajm: Vadde slog en lång boll längs vänsterkanten mot Söderlund, som nickade bollen mot högerkorridoren, och där dök en löpande Brekkan upp och satte fram foten till 2-2. Det var dock något av ett pyrrhuskryss, då vi nu i nästa match mot Luleå saknade de avstängda Vadde och Ola, och dessutom hade dragit på oss ett gäng nya skador.  

Sön 2 okt: Sirius-Luleå 1-2 (0-1), Studenternas
Med Vadde och Ola skadade, och Wikman och Brekkan skadade, var det rena b-laget som skickades ut på planen mot toppgänget Luleå. Så att det ändå bara blev en uddamålsförlust var väl kanske ett gott betyd för insatsen – dock var det inga goda betyg utan poäng Sirius behövde i bottenstriden. Matchbilden löd: Spelövertag för Luleå, men ganska jämnt i målchanser. Sirius fick den första då Axelsson spelade fram Lasse P på högerkanten, men denne fick inte ens iväg ett skott trots fint målläge. Istället tog gästerna ledningen i 20:e minuten efter ett långt inkast som studsade igenom ett passivt Siriusförsvar och nådde till Patrik Skoglund, som sköt; Sundfors räddade, men Alexander Gitselov satte returen. Från målet var det mest Luleådominans fram till 69:e, då 0-2 föll: Luleå fick en billig frispark, och Gitselov – som tidigare skjutit i stolpen – prickade än en gång trävirket, men denna gång blev det ribba in. Med en tvåmålsmarginal slappnade Luleå av, och Sirius bjöds in i matchen. En mycket pigg Axelsson sköt ett knepigt skott som Peter Bergstedt i Lulemålet fick sträcka ut för att rädda, och sedan var det den inhoppande Tomten som, framspelad av Lasse P, lyckades få in reduceringen. Men då var det alltför sent med bara minuten kvar på klockan, och något förnyat kontrakt kunde därmed inte firas på åtminstone en vecka till. Sirius åtta i tabellen, med tre poäng och en klart bättre målskillnad ned till jagande VSK på kvalplats. 

Sön 9 okt: Gefle-Sirius 1-1 (1-1), Strömvallen
En poäng på Strömvallen visade sig när alla omgångens matcher blåsts av räcka till ett säkrat division 1-kontrakt. Matchens båda mål gjordes i inledningen, med Johan Tesséus som gemensam nämnare: Först baklängesmålet i 13:e minuten, då ett inlägg från Conny Asklöf kom seglande mot bortre stolpen, och i löpduellen mot sin försvarare bar det sig inte bättre än att Tessan stötte in bollen i egen kasse. Revanschen kom tio minuter senare, då Tessan slog ett inlägg mot Martin Axelsson – bollen gick dock för nära Gefles reservmålis Fredrik Forsberg, som lämnade retur rakt på Axelsson, som satte foten till och stötte in 1-1. Gefle ägde annars den första halvleken, som bl.a innehöll en ribbträff och en vass Sundforsräddning på ett långskott. I andra drog Sirius sig tillbaka i positionerna för att slå vakt om den viktiga poängen, och så värst mycket mera att skriva om hände inte. Men samtidigt så hade VSK tappat poäng mot Spånga, och låg därför fortfarande på kvalplats, tre poäng bakom Sirius, inför sista omgången. Och då VSK då mötte Visby, en pinne bakom Sirius, kunde båda lagen inte gå om, och kontraktet var därmed säkrat. 

Lör 15 okt: Sirius-GIF Sundsvall 0-1 (0-0), Studenternas
Sirius hade inte så värst mycket att spela för i sista omgången – på sin höjd kunde man kanske rädda VSK från kval genom att slå Giffarna, och det var väl ingen vidare motivationshöjare. Trots detta spelade Sirius en utmärkt, kvick och rörlig fotboll med vinden i ryggen den första halvtimmen, där det enda som saknades var effektiviteten: både Wikman och Hansson missade varsitt givet läge. När lagen bytte planhalva i paus och Giffarna fick medvind så blev också matchbilden en annan. Snart fick gästerna också det för dem så viktiga ledningsmålet, när Jens Svensson sköt upp bollen i nättaket efter en hörna. Och därifrån levde Giffarna bara farligt en gång, nämligen när Wikman nickade Söderlunds inlägg ett melittafilter utanför stolpen. Men det blev en bortaseger av det hela, och därmed var det också två, trots allt ganska nöjda, division 1-lag som skakade hand med varandra efter matchen. 

 Djurgården
 26 19 4 3
 71-27 61
 Umeå
 26 15 2 9 55-33 47
 IFK Luleå
 26 12 9 5 44-30 45
 Vasalund 
 26 13 4
 9 57-49 43
 Gefle
 26 12 5 9 38-28 41
 Brage
 26 12 4 10 41-34 40
 GIF Sundsvall
 26 10 3 13 35-47 33
 Brommapojkarna
 26 8 8 10 39-37 32
 Sirius
 26 8 8 10 35-45 32
 Västerås
 26 9 5 12 39-53 32
 Visby/Gute
 26 8 7 11 37-47 31
 Spånga
 26 6 6 14 24-38 24
 Kiruna
 26 5 8 13 30-68 23
 Spårvägen
 26 5 7 14 43-52 22

Skytteligan
Lasse P 9, Vadde 8, Wikman 4, Ola 4, Brekkan 4, Tomten 2, Tessan 1, Burt 1, Hansson 1, Axelsson 1

Lasse P tog inte stryk av någon i skytteligan (förutom möjligen Sjölund), och så blev det också Grand Ol´Lasse som tog hem skytteligan 1994, trots att han inte fick mycket uträttat under hösten. Närmast jagande var Vadde, som med sin fina fot smekte in åtta strutar. Höstens man var väl annars Brekkan, även om det inte räckte till mer än fyra isländska mål.


Summering
Sirius hade något riktigt bra på gång under våren – tyvärr förbyttes detta i något inte lika bra under hösten, då Sirius endast lyckades vinna två matcher efter att serien vänt. Sirius -94 är en aning svåranalyserat – ett tag såg man hur stabila ut som helst och höll nollan i tre raka matcher, och sedan släpptes det in sju mål mot Vasalund. Stundom led man av en ganska uppenbar måltorka, och stundom rullade bollarna enkelt in – sju mål på Visby och sex på BP till exempel. En anledning till denna ojämnhet kan såklart ha varit skadorna. Nej, Kim-Tolle var sannerligen inte de första tränare som misstänkt att Studenternas måste vara byggd på en gammal indiankyrkogård, även Rune fick match efter match försöka pussla ihop en trupp ibland slitna ljumskar, spruckna fotben och svullna ledband. Dessutom var Sirius prestationer -94 påtagligt beroende av två spelare: Ola Andersson och Kléber Saarenpää var inte bara truppens, utan seriens kanske bästa spelare, och Sirius stod och föll till stor del med deras dagsform. 

Men när bokslutet var gjort så var 1994 ändå en bra säsong för Sirius. Att klara kontraktet utan någon nämnvärd dramatik var högst ovanligt under 90-talet. Vi gjorde det med en trupp till 80% bestående av Uppsalakillar, och nya talanger kom fram och gjorde avtryck. Den speedige Einar Brekkan hade imponerat hela höstsäsongen, och Bälingeduon Axelsson-Lundéen hade fått sina chanser mot slutet av säsongen, och tagit dem. Rune Berglund hade två år kvar på kontraktet, och alla verkade nöjda och glada med det. Men drömvärvningarna inför 1995 borde ändå ha varit en naprapat, en fysiolog och en sjukgymnast – för kunde vi bara få stopp på den grasserande skadeepidemin så såg framtiden ljus ut.



Tillbaka till toppen