Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Fotbollssäsongen 1995

Läget i laget

Det mesta var bättre förr inom sporten, men inte allt. Spelarövergångar fungerar oftast smidigt idag (om man inte värvar från mystiska akademier i Skåne), men på 90-talet kunde det se helt annorlunda ut. Det var inte ovanligt att det nyförvärv man gladdes över i december svävade i ovisshet över var – eller ens om – han skulle spela fotboll när februari hade kommit. Ofta skrev spelare kontrakt med sin nya klubb innan villkoren var lösta, och helt säker kunde man aldrig vara på att övergången faktiskt skulle bli klar, eller om det skulle sluta med ett s.k. ettårsfall där spelaren stängdes av från spel. Sillyn 94/95 bjöd på ett par typiska sådana fall, i övergångar både till och från Sirius.

Det var dags för supertalangen Kléber Saarenpää att gå vidare i karriären, och 19-åringen valde att skriva på för den allsvenska nykomlingen Djurgården i november, men tre månader senare hade klubbarna ännu inte kommit överens: ”Djurgårdens bud är knappt ett bud”, dundrade klubbdirektör Gunnar Grynner, och fortsatte ”jag tror att han blir kvar i Sirius”. Och en otålig Kléber replikerade: ”Jag tror jag får ringa runt och se om någon har råd att lösa mig, jag känner att det är dags att lämna Sirius nu”. Det hela löste sig till slut till allas belåtenhet – som det ju oftast gjorde – och Kléber fick spela för blåränderna säsongen -95. Ännu trassligare blev det med Sirius långväga nyförvärv, Fredrik Johansson ifrån Kiruna; en vänsterbreddare med målnäsa. Freddan skrev på för Sirius under hösten, men i februari satt han där med spelförbud, mitt i ordkriget mellan de två klubbarna: ”Sirius uppträder som hästhandlare”, ryade Kirunas kassör Lars Ylvin. ”Hästhandlare är ärliga i jämförelse med herrarna i Kiruna”, gastade Gunnar Grynner tillbaka. Inte förrän i mitten av april var knutarna lösta och Freddan spelklar för blåsvart.

Annars så levererade säsongens silly stabilitet på åtminstone en punkt: det var inte ett nytt ansikte på tränarbänken – något av en ovanlighet under Sirius skakiga 90-tal. Istället fick den sympatiske Rune Berglund stanna en säsong till efter ett godkänt förstaår. I övrigt var det ganska skakigt då Sirius tappade flera bärande spelare. Kléber försvann som sagt, men en ännu tyngre förlust var Ola Andersson – att vi inte skulle kunna behålla världens bäste division 1-spelare för alltid var ju väntat, och nu hade dagen kommit. Det blev inte proffsliv i Portugal men väl samboliv i Solna, då AIK blev den nya klubben. Dessutom hade alla tiders skyttekung Lars ”Lasse P” Pettersson gjort sitt och skulle nu bli spelande tränare i Fyris; Lasse hade visserligen inte samma klipp i steget som förr, men likväl hade hans namn stått överst i skytteligan som vanligt. Vidare varvade trotjänaren Robban Söderlund ned för att satsa på familjelivet, med Bälinge som ny klubb, där han fick sällskap av mittbacken Thomas ”TP” Pettersson. Den härlige talangen Henke Eriksson fick inte heller fortsätta då han ansågs som alltför skadebenägen, och hamnade i moderklubben GUSK. Anfallsreserven Andreas Sandin gick till Film, Thomas ”Tomten” Johansson gick till fienden ESK, och den egna talangen Henrik Andersson fick bara ett år i a-truppen.

Nyförvärven var både färre och mindre namnkunniga, med ett undantag: AIK-hårdingen Anders Hjelm, som tillsammans med en viss Kim Bergstrand fått foten av Gnaget. Vår före detta Sol, Kim, valde att fortsätta karriären i Hammarby, men så lågt ville inte Hjelm sänka sig och skrev istället på för blåsvart. Inte heller denna övergång blev smärtfri då AIK krävde betalt trots att de redan rivit kontraktet med Hjelm, men till slut kunde Sirius få den tuffe försvararen spelklar för en symbolisk summa. Den redan nämnde Fredrik Johansson anslöt också, liksom en annan norrlänning som skulle komma att bli långvarig i Sirius: Bengt ”Bengan” Eriksson från IFK Östersund, ”ett fysiskt praktexemplar”, enligt Rune Berglund, och från Slätta kom anfallaren Thomas ”Slätta” Eriksson, anfallare och skyttekung i division 4 Dalarna. Dessutom flyttades två juniorer upp till a-truppen: försvararen Joakim Bäcklund och mittfältaren Andreas Lundqvist. Även om utfallet till slut blev något magert så var det en ovanligt bubblig silly, full av rykten och provspelare. Valeri Ivanov var en lett från Helsingborg som intresserade Sirius, men då landslagsuppdragen skulle ta för mycket tid backade blåsvart ur. Zbigniew Grzesiak var en polack från Legia Warszawa som testades, ”bra, men inte tillräckligt bra”, enligt ordförande Börje Carlsson. Andra namn det pratades om i en mer eller mindre lös ryktesflora var Schweizproffset Patrik Englund, ÖSK-försvararen Stefan Mogren, Norrköpingsmittfältaren Tony Martinsson, ex-gnagaren Björn Kindlund, gotlänningen Jesper Mattsson, Bragetalangen Mattias Jones, och den dubblerande Falukillen Jonas Henninger.

Kvar sedan förra säsongen var målvaktsduon Fredrik Sundfors och Jan ”Mål-Janne” Eriksson, en stabil backtrio i den lovande Magnus Svanfeldt, den ståtlige Tom Nilsson och den kloke Lars Geschwind. Playmakern Magnus Wikman var på glid till Degerfors men stannade till slut kvar, tillsammans med den internationelle stjärnan Vadim ”Vadde” Jevtusjenko och hemvävda produkterna Johan ”Tessan” Tesséus, Martin Axelsson och Johan ”Jocke” Mattsson. I anfallet hade vi genombrottsmannen från -94, Einar Brekkan, tillsammans med Olle Kullinger som ännu väntade på sin chans, samt den snabbe Johan Hansson och den Bälingefostrade Daniel Lundén.

Annars så skrevs ett nytt kapitel i den tjocka boken ”Exempel på usla förhållanden för elitfotboll i Uppsala kommun”. Sirius hade inför säsongen bytt träningsplan till Ekebydalen, då en upprustning hade utlovats. Men ännu i mars hade Sirius inte kunnat göra ett enda träningspass utomhus, då planen inte underhölls som lovat, och dessutom hade undermålig belysning. Nu ville Sirius byta tillbaka till Gränby för att få en spelbar grusplan igen, men där fick man kalla handen av kommunen. ”Det var Sirius själva som ville byta, men nu är de inte nöjda, och Gränby är redan fulltecknat”, tyckte Mats Säfström på fritidsförvaltningen, och fortsatte: ”nu har jag fullt upp med SM-finalen i bandy och hinner inte engagera mig i den här planfrågan”. Här prioriterades alltså distriktets enda elitlag efter diverse småklubbar och ungdomslag. Bara i Uppsala…

Ekonomiskt såg Sirius stabila ut på ytan, man hade tack vare sponsorintäkter och spelarförsäljningar gått nästan 300 000 kr plus under 1994, man siktade på att göra samma sak 1995, och därmed helt radera ut den gamla 80-talsskulden. Att man inom bara två år skulle vara konkursmässiga var inget som märktes på vårkanten -95.

En hemsk nyhet fick vi också under våren 1995 – dräkterna. Det stilrent blåsvartrandiga byttes nu ut mot någon sorts vidrigt ful blåvit mosaik. Den misstänkta boven i dramat var huvudsponsorn Skanska, vars logga plötsligt framträdde mycket tydligare på det numera vitfärgade tröjbröstet. Att de nya dräkterna färg- och formmässigt var en ren styggelse var tydligen då av mindre betydelse.


Motståndarna

Serien hade tappat tyngd sedan -94, eftersom överlägsna Djurgården gått upp samtidigt som två söderlag åkte ur. Luckan fylldes av Örebros andralag Forward, visserligen med en ung och hungrig anfallsduo i Marino Rahmnberg och Mattias Gravem, men annars rätt omärkvärdiga. Ur serien hade Spårvägen, Kiruna och Spånga rasat, dessa ersattes med trion Assyriska, Väsby och Lira BK från Luleå. Assyriska hade studsat direkt tillbaka efter nedflyttningen -93, och det återstod att se om de var bättre rustade inför sitt andra försök i eliten. Det osexiga sovstadsgänget Väsby gjorde också comeback på den här nivån efter några fler års bortavaro, tränare var den blivande succé-U21-förbundskaptenen Håkan Ericsson, och profilstarkaste spelaren var mannen med hårdrocksnamnet Stefan Dolkow. Lira, slutligen, hade ett härligt namn och en stark defensiv att luta sig mot, men inte så mycket mer, och tränaren Lars ”Brolla” Svensson som tagit upp laget hade man tappat till lokalrivalen. Och denna var förstås topplaget IFK Luleå, som genomgått en liten generationsväxling, men åtminstone fått behålla spelmotorn Vladimir Galaiba, och dessutom värvat in Illka Wonkawaara – två fantastiskt fina fotbollsnamn. Längre nedåt kusten fanns Umeå FC; som fortsatte sin målmedvetna satsning mot Allsvenskan med stabilitet som recept – nästan ingenting hade hänt i truppen. Även hos GIF Sundsvall var det stiltje, här stod och föll man fortfarande med skyttekungen Leif ”Foppa” Forsbergs dagsform. Gefle siktade däremot uppåt, man hade behållit sin starka anfallsduo Anders ”Dojan” Nilsson och Peter Fyhr, och gjort en stark värvning i Mattias Woxlin från Brage. Och nämnda Brage såg naturligtvis försvagade ut i och med nämnda tapp, det namnkunnigaste nyförvärvet var den gigantiske letten Roland Bulders, senast i Kiruna. I Västerås härjade Liston vidare, och han hade fått in målskytten Thomas Andersson från Assyriska och backen Fredrik Giesecke från Spånga. De två trista Stockholmslagen Vasalund och Brommapojkarna fanns kvar med varsin blivande Siriustränare i laguppställningen: i Vasalund en Pär ”Mille” Millqvist på högerbacken, och i BP en ung och het Andreas ”Brännan” Brännström på mitten; Vasalund var i övrigt klart försvagade efter att ha tappat bl.a. Marco Ciardi och Robert Johansson (numera Björknesjö) till Gnaget, medan BP var i stort sett oförändrade sedan fjolåret. Visby/Gute slöt serien under sitt andra år på elitnivå, och man fortsatte satsa ryskt, med Michail Solovjev och Oleg Chaidorov som nya spelare.

Med både Hammarby och Djurgården ur vägen så öppnade serien upp sig för nya favoriter. Det lag som tog upp manteln var i första hand Gefle, och tränare Stefan Lundin såg favoritskapet i vitögat: ”Vi är redo för serieseger”, meddelade han sturskt. Och det förväntades bli Norrlands år, för övriga allsvenska kandidater var främst Luleå och Umeå, med bl.a. Brage och BP som främsta utmanare. Vårt blåsvart sågs som ett lag för mitten eller botten, och målkungen Lasse P tippade till och med att Sirius skulle rasa ur med en illa dold bitterhet.

Försäsongen

Siriussupportern 2019 skulle nog känna sig hemma i försäsongen 1995 – skador och sjukdomar, usla träningsförhållanden och svaga resultat. Under inomhussäsongen trivdes Sirius då man vann Siab cup mot Vesta, och nådde semifinalspel i five-a-side där man föll mot Örebro. I utepremiären tidigt i februari blev det värre, där man föll mot Djurgården med 0-5, varpå man flyttade in igen, och föll i kvalet till Hallsvenskan mot seriekonkurrenten Visby med 3-4. Den riktiga försäsongen startade sedan i februariregn på en grusplan i Enköping, där man slog ESK med 3-1. Sedan följde en dyster period, då man förlorade mot division 2-laget Ludvika med 0-1, allsvenska Örebro med 0-5, och likaledes allsvenska Degerfors med 1-2. Sedan kom en sällsynt seger mot nynedflyttade Spårvägen med 3-2, innan den verkligt dåliga perioden började. Halva startelvan låg antingen nedbäddade i sjuksängen, eller på skaderehab, och Sirius förlorade mot Brage med 0-1, mot sedan mot de båda tredjedivisionslagen Norrtälje (0-3) och Plavi Team (0-2). När Sirius åkte på västkustturné och äntligen fick beträda gräs så vände den hemska formkurvan, och Sirius slog GAIS med 3-2, och Kungsbacka med 2-0, och följde upp med en seger mot Gimo med 1-0. Försäsongen avslutades med ett genrep mot Vasalund i Skuttunge där det blev oavgjort med 1-1 i mål.

Från början satsade Rune vidare med förra säsongens 3-5-2, men framåt premiären hade systemet stuvats om till 4-5-1. Sundfors stod i målet, Hjelm var gjuten i backlinjen och tog den centrala positionen, där han flankerades av Tom och Geschwind, samt Svana vid fyrbackslinje. På mitten spelade Vadde, ofta tillsammans med Burt som höll sig skadefri under våren, och ofta även Tesséus. På kanterna kunde exempelvis Axelsson och Bengan få speltid, och på topp var det meningen att Brekkan och Wikman skulle spela, men båda missade så gott som hela försäsongen, och istället blev det oftast Lundén och Jocke Mattsson som fick vikariera.

Division 1 Norra - Vårsäsongen

Sön 23 apr: Umeå-Sirius 4-0 (0-0), Sandåkerns IP

1-0 (49) Örjan Engström, 2-0 (56) Urban Westerberg, 3-0 (72) Westerberg, 4-0 (90) Westerberg (straff). Domare: Lennart Sundqvist, Sundsvall. Publik: 612

Sirius gjorde en fin förstahalvlek utan att få något med sig, och en usel andrahalvlek i premiären på Sandåkerns plast. Sundfors gjorde en tidig räddning, men sedan kunde han luta sig tillbaka medan blåsvart spelade ut. Två vassa chanser till ett ledningsmål skapades: Först då Mattsson drog upp ett anfall och spelade fram Wikman till vänster, som drog en försvarare och avlossade skott mot Bosse Lidén i målet. Umekeepern räddade, men inte bättre än att Lundén fick läge att nicka in returen i öppet mål – bollen tog dock för högt på hjässan, och landade i Bosse Lidéns famn. Sedan spelade Vadde fram Wikman som sköt en bredsida i stolpen, samt skadade låret i samma steg. ”Typiskt, jag klarade bara 25 minuter av säsongen”, sa en nedstämd Wikman, och detsamma tycktes kunna sägas om hela Sirius. Den andra halvleken blev en katastrof när ett bestämt Umeå kom ut och körde över Uppsalagästerna. Efter fyra minuter bröt Örjan Engström ett uppspel och avlossade ett högerskott som Sundfors var på men som ändå hamnade i nätmaskorna till 1-0. Och sedan var det dags för ett hattrick av mittbacken Urban Westerberg, som nickade in 2-0 på ett inlägg i efterdyningarna av en hörna, sköt in 3-0 med en sträckt vrist efter en otillräcklig Siriusrensning, och på stoppitch tajm satte 4-0 på straff, efter en situation där Sundfors dessutom blev frilägesutvisad. Det var en riktigt klen insats av Sirius, eller som Hjelm uttryckte saken: ”Det går inte att vinna när motståndarna har bollen 80% av tiden”.


Tis 2 maj: Sirius-Brage 0-3 (0-2), Studenternas

0-1 (19) Bernard Brcic, 0-2 (45) Anders Sjöö, 0-3 (82) Roland Bulders. Domare: Rune Larsson, Bandhagen. Publik: 539

Uppsalapubliken bjöds på en otroligt andefattig hemmaplan när Brage körde över Sirius i alla lagdelar. Med hög press förstörde man Sirius kortpassningsspel, tvåmetersesten Bulders dominerade fullständigt över Siriusförsvaret, och för blixtsnabbe Anders Sjöö låg vänsterkanten öppen som en landningsbana. Sjöö låg bakom 0-1 då han efter en sådan rusch slog ett perfekt inspel till Brcic, som satte foten till och slog in ledningsmålet. Sjöö hade sedan en stolpträff sedan reserven Mål-Janne lämnat en retur, och avslutade halvleken med att skjuta in 0-2 efter ett styrning på en Siriusförsvarare. Brage hade 11 avslut i den första halvleken – Sirius hade ett. Det var uruselt, och blev bara lite bättre i andra då Sirius lyfte upp laget, dock fortfarande utan att direkt skapa chanser. Istället spädde Brage på eländet när Bulders stångade in 0-3 i slutminuterna. Det var en alltigenom svag insats av blåsvart, och kämpen Anders Hjelm måste undrat vad för ett menlöst gäng han hamnat i. ”Vi måste åtminstone försöka ta oss samman och springa och kämpa”, analyserade Hjelm.


Tis 9 maj: Väsby-Sirius 0-0, Vilundavallen

Domare: Torsten Helgemo, Mora. Publik: 466

Att se Sirius spela var just nu obetydligt roligare än valfri produktion från Öppna kanalen – Sirius hade nu spelat fotboll i över nio raka halvlekar – eller 427 minuter – utan att göra ett enda mål. Att det dessutom var en iskall majdag med nordanvindar som svepte över Vilundavallen invid trafikplatsen Glädjen hjälpte nog inte heller till. Hemmalaget var bättre i en riktigt usel första halvlek, där Stefan Dolkow sköt i underkanten av ribban bakom en bortfintad Sundfors efter tio minuter. Siriusspelet blev bättre i andra, men det var fortfarande nästan totalt uddlöst. Brekkan sprang och sprang på topp utan att få några bollar att jobba med. Chanserna stannade vid en halvfarlig frispark från Vadde, ett skott tätt utanför av Bengan, och en kontring av Brekkan och Lundén som kunde blivit något, men som rann ut i sanden. På plussidan så kämpade blåsvart den här gången i alla 90 minuterna. ”Det känns som att vi är på gång”, tyckte Rune, och det var väl att ta i. Men årets första poäng var i alla fall i hamn.


Tis 16 maj: Sirius-Forward 2-0 (1-0), Studenternas

1-0 (8) Vadim Jevtushenko (straff), 2-0 (87) Johan Mattsson. Domare: Stefan Ragnarsson, Uttran. Publik: 611

Vårsäsongen från helvetet innehöll en enda ljuspunkt. För en enda gångs skull fick Sirius vad man aldrig annars fick: Ett enkelt ledningsmål. Knappt tio minuter in i matchen kom Brekkan i en löpduell in i straffområdet, där han trängdes mellan två Forwardbackar och fälldes – eller föll. ”Jag tycker det var straff”, sa Brekkan efteråt, men hos Forward höll man inte med. ”Helt fel! Vi sparkade bort bollen. Domaren var mycket dåligt placerad”, hävdade den arge tränaren Benny Lennartsson. Nåväl, straff blev det, och Vadde sköt säkert in den viktiga ledningsbollen. Nu hade Sirius ett resultat att spela på, och det gjorde man bra. Jocke Mattsson styrde innermittfältet bra, Wikman och Brekkan samarbetade bra på topp när de äntligen fick spela ihop, och den sistnämnde hade också en riktigt fin chans till 2-0. Men nu satt inte den chansen, och någon annan utdelning på spelövertaget fick Sirius inte heller, och örebroarna satte gradvis blåsvart under allt högre tryck. Till slut satte dock Jocke Mattsson det förlösande målet, med en sträckt vänstervrist tätt intill stolpen. Och Sirius hade tagit hem säsongens första trepoängare – tur att vi inte visste hur länge vi skulle behöva vänta på den andra. Sirius elva i tabellen på kvalplats, fem minusmål upp till VSK på säker mark, en pinne ned till Lira på nedflyttningsplats.


Sön 21 maj: Sirius-Visby/Gute 0-2 (0-0), Studenternas

0-1 (69) Henrik Larsson, 0-2 (89) Niklas Hansson. Domare: Sten Johanzon, Finspång. Publik: 680

Sirius formtopp blev lika kortlivad som en snögubbe i majsolen, och mot Visby var man tillbaka i måltorkans land igen. Eftersom Wikman var skadad igen, Jocke Mattsson var avstängd och Hjelm drog baksidan tio minuter in på matchen fick Rune klara sig utan tre av sina starkaste kort – Johan Hansson fick chansen på topp, Lundén, Bengan och Axelsson fick spela på mittfältet, medan Tesséus täckte upp i backlinjen. Trots rockaderna var Sirius bra i första och satte stundtals topplaget Visby under press, Brekkan slet fint på topp, och ledningsmålet var nära när han slog ett inlägg till Axelsson som tyvärr tog felbeslutet att passa vidare istället för att avsluta. Men nåja, Visby kändes hela tiden solidare, och i andra tog de gula över rejält. När sedan Sundfors och Geschwind missförstod varandra så att Henrik Larsson kunde tåa in 0-1 var det kört. Rune satsade allt framåt; första kom Fredrik Johansson in, och sedan även Slätta, vilket innebar att Sirius spelade med tvåbackslinje. Bollen skulle bara in i det ena eller andra nätet, och såklart blev det i Sirius: Efter en Siriushörna i slutminuterna kontrade Visby, och superinhopparen Jonas Nygren spelade fram Niklas Hansson till öppet mål och 0-2. Tillbaka på ruta ett för ett Sirius som led svårt av skadekänsliga nyckelspelare och en tunn trupp.


Mån 29 maj: Vasalund-Sirius 3-1 (1-1), Skytteholm

0-1 (16) Magnus Wikman, 1-1 (20) Kaj Kangasniemi, 2-1 (83) Peter Lundberg, 3-1 (90) Håkan Rosvall. Domare: Åke Andreasson, Stenungssund. Publik: 455

Att Sirius överhuvudtaget gjorde mål våren -95 var en sällsynthet, men mot Vasalund gjorde vi det – för att ge det menlösa Solnalaget chansen att hålla liv i traditionen att alltid vända underläge till seger mot blåsvart. Sirius började dock urstarkt, Brekkan på topp radade upp chanser med sin comebackande partner Wikman, och den sistnämnde klippte in ledningsbollen från vänsterläge efter kvarten spelad. Sirius anfallsvilja fortsatte, men då åkte man tämligen direkt på en kontring som gav Kaj Kangasniemi en chans att kvittera som han också tog. Därefter gick matchen i stå, och inte en enda chans av värde skapades. För Sirius del så fortsatte Brekkan och Wikman att löpa på topp, men kanske lite för mycket och för snabbt, för laget blev avlångt och de båda alltför isolerade längst framme. Matchen såg ut att gå mot oavgjort när den ödesdigra missen kom i 83:e minuten: Bengan slog en för lös passning in i plan, Vasalund snappade upp den och två fiender kom ensamma mot Siriusmålet – Sundfors klarade det första skottet, men Peter Lundberg slog in 2-1 på returen. Sirius var knäckta och 3-1 kom på stoppitsch tajm då Magnus Möller vred och vände på kanten och slog in bollen till Håkan Rosvall, som sköt in bollen via en touch på Geschwind.

Måltorkan var uppenbart Sirius stora problem, med två ynka spelmål på sex spelade matcher. Det kunde behövas förstärkning på anfallssidan, och nu var en sådan faktiskt på väg in: Darren Foreman, 27-årig anfallare för det engelska tredjedivisionslaget Scarborough, hade tränat med och nu också skrivit på för Sirius. Foreman var en typiskt brittisk, aggressiv anfallare, men trevlig utanför planen: ”Öppen, lättillgänglig och med den rätta inställningen”, enligt Rune. Sirius på tolfte plats och under strecket, med ett minusmål upp till Lira på kvalplats och en poäng upp till VSK på säker mark.


Tis 6 jun: Sirius-Västerås 0-1 (0-0), Studenternas

0-1 Joacim Gunnarsson (84). Domare: Jan Andersson, Hallsberg. Publik: 749.

Legend blev han ändå till slut, Darren Foreman. Men han hade kunnat bli det redan i sin första match om bara stolpskottet i femte minuten hade gått in. Och det var en av en handfull chanser som Sirius skapade under en välspelad första halvlek. Burt sköt över, Wikman hade läge, och Jocke Mattsson bröt igenom och försökte chippa in bollen, men la den utanför. Vadde var spindeln i nätet på Sirius mittfält och spelövertaget var stort, men oftast blev det för omständligt och långsamt – Foreman låg på rulle på topp men sprang oftast offside när bollen tog för lång tid på sig. I andra dödade Liston Sirius spel genom att skifta uppställning till femmannamittfält med punktbevakning på Vadde. VSK tog gradvis över matchen, och som en enorm, rutten lök på laxen fick man dessutom in en slumpboll på slutet, när Joacim Gunnarsson skarvade in inlägget från Stefan Bärlin. En orättvis förlust i en sexpoängsmatch mot ärkerivalen – säsongen 1995 började utvecklas till en fullkomlig pina. Sirius näst sist, med två pinnar upp till Lira på kvalplats och fyra upp till VSK på säker mark.


Lör 17 jun: Assyriska-Sirius 2-2 (0-2), Bårsta IP

0-1 (6) Darren Foreman, 0-2 (40) Foreman, 1-2 (75) Andrzej Jesinsky, 2-2 (83) Naffe Younan. Domare: Germund Nilsson, Vårgårda. Publik: 1080.

Sirius hade chansen att skrälla mot det temporära topplaget Assyriska, men så klantade man till det på slutet och tappade två av de värdefulla poängen som låg i säcken. Foreman presenterade sig i alla fall som målskytt och satte 0-1 efter bara sex minuter då han kastade sig fram på ett inlägg från Brekkan. Blåsvart spelade fantastiskt fin fotboll i första och det var bara målvakten Kristian Kaufmann som höll hemmalaget kvar i matchen. Brekkan matade in farliga inspel, och kom dessutom sopren i ett friläge som Kaufmann rusade ut och avvärjde. Wikman hade också sina chanser, en nick som Kaufmann räddade, och ett skott strax över ribban. 0-2 kom till slut då Jocke Mattsson spelade fram Brekkan som sköt från högerläge, Kaufmann räddade den första returen från Wikman, men hade ingen chans när Foreman slog in andrareturen. Ett hattrick hade det blivit om Foreman sedan satt sitt friläge i inledningen av andra, men Kaufmann klarade igen, och Sirius blev fega och föll tillbaka. Assyriska skapade dock ingenting, förrän den annars utmärkte Geschwind halkade till och Andrzej Jesinsky fick en gratisreducering med en kvart kvar att spela. Och kvitteringen kom strax som ett brev på posten då Naffe Younan nickade in en hörna. Det var en matchutveckling som kunnat knäcka de flesta, men trots det var det Sirius som försökte få till ett segermål, men en hemmaback rensade Geschwinds språngnick på mållinjen. Sirius näst sist, med tre pinnar upp till BP på kvalplats och sex upp till VSK på säker mark.


Ons 21 jun: Gefle-Sirius 2-1 (1-0), Strömvallen

1-0 (7) Richard Mattsson, 2-0 (49) Jens Törnberg, 2-1 (52) Darren Foreman. Domare: Jan Andersson, Hallsberg. Publik: 1500.

Sirius mötte alltså serietvåan och serieettan på bortaplan, och lyckades skaka båda lagen ordentligt, även om poängutdelningen var skral. Kanske var vi inte så usla som tabellen påstod? Gefles första tio minuter var dock serieledarvärdiga, då mittbacken Richard Mattsson gav hemmalaget en tidig ledning efter att ha tappats bort i Sirius straffområde, och Anders ”Dojan” Nilsson skjutit i stolpen. Men sedan fick Siriusförsvaret koll på toppduon Dojan/Fyhr, och serieledarens spel gick i baklås. Mål-Janne, som vikarierade i Siriusmålet då Sundfors led av en fotskada, bjöd dock på 2-0-målet tidigt i andra då han släppte in ett löst skott från Jens Törnberg. Men detta knäckte inte blåsvart; Foreman tryckte snabbt in reduceringen, och sedan tryckte Sirius på rejält för att kvittera. Foreman fick snedträff på ett rent läge i straffområdet, Tom Nilsson slog en hård frispark som räddades av Christer Öberg i Geflemålet, och Brekkan och Johan Hansson väggspelade sig till ett avslut just utanför stolpen. Anstormningen till trots vann Sirius inga poäng, men möjligen en dos välbehövligt självförtroende?


Mån 26 jun: Sirius-Brommapojkarna 0-0, Studenternas

Domare: Christer Drotz, Alingsås. Publik: 1039

”Sirius ett lag i spelmässig kris” utropade UNT efter att ha beskådat denna torftiga tillställning. Och det var även denna match som var min allra första match på Studan. Jag har inga konkreta minnen alls från denna match, men ska man tro tidningsreferaten så fanns heller något att minnas – det var en totalt intetsägande och andefattig bottenmatch som osade kramp och ångest, ”en match där det mest elementära i elitfotboll saknades”. Sirius var hyggliga de första 20 minuterna, då Wikman, Foreman och Mattsson alla hade halvlägen, och Geschwind nickade en frispark i ribban. Sedan sögs Siriusmittfältet in i ett spelmässigt vacuum, BP tog över utan att glänsa, och den ende blåsvarte som märktes på planen var Sundfors, som stod ivägen för alla BP’s inte alltför märkvärdiga avslut. På slutet skapade Sirius lite nerv igen när man lyfte upp allt, och skapade en del oreda på Fredrik Johanssons långa inkast – bl.a. ett skott från Wikman som räddades på mållinjen av den blivande landslagsbacken Tomas Gustafsson. Men nej, som underhållning betraktat var detta absolut bottennivå – en debutmatch som inte föder någon medgångssupporter.


Sön 2 jul: Lira-Sirius 3-3 (2-1), Karlsviks IP

1-0 (6) Niklas Backman, 2-0 (18) Jonas Prytz, 2-1 (22) Einar Brekkan, 2-2 (47) Darren Foreman, 3-2 (67) Igor Ermochin, 3-3 (91) Einar Brekkan. Domare: Per-Arne Fredriksson, Frösön. Publik: 459.

Professionalitet är ett viktigt inslag i varje trupp, och man kan ju fråga sig hur det stod till med detta hos Sirius 1995, när halva truppen missade flyget till den oerhört viktiga jumbofinalen mot Lira. Följden blev att dessa spelare inte anlände förrän 45 minuter innan match, och ett stressat Sirius blev sedan överkört av norrbottningarna i matchinledningen: Jonas Prytz lurade bort Brekkan och slog ett inlägg som säsongsdebutanten Niklas Backman nickade in, och Prytz fick sedan in 2-0 med god hjälp av Tesséus som fick en felträff på rensningen, och bollen seglade in över Sundfors. Efter denna katastrofstart reducerade Brekkan på en direktträff efter passning av Foreman, och Sirius började spela upp sig. Kvitteringen kom genom Foreman ett par minuter in på andra, och blåsvart skapade nog med chanser för ett ledningsmål. Men ineffektivitet straffar sig, och istället tog Lira ledningen när nyss inbytte ryssen Igor Ermochin slog en hörna direkt i mål. Strax därpå reducerades Liras manskap när målskytten Prytz svor åt domare Fredriksson och fick syna det röda kortet, och Sirius hade nu drygt 20 minuter att pressa på mot tio Liraspelare som packade ihop sig i eget straffområde. Och till slut så gick det – på övertid skickade Fredrik Johansson in ett inlägg som damp ned i målområdet, och i röran hittade Brekkan rätt och skickade in kvitteringsbollen. Viktigt – men inte tillräckligt, och det var bara förlorare som lommade av planen på Karlsviks IP. Sirius näst sist, med fem pinnar upp till BP på kvalplats och sex upp till Forward på säker mark.


Lör 8 jul: Sirius-Sundsvall 0-5 (0-1), Studenternas

0-1 (21) Leif Forsberg, 0-2 (56) Andreas Yngvesson, 0-3 (63) Magnus Wikström, 0-4 (66) Göran Sundqvist, 0-5 (70) Mattias Florén. Domare: Jari Ahosmäki, Kolsva. Publik: 535.

”Rune Berglund har vårt fulla förtroende”, meddelade Börje Carlsson innan matchen. Tre dagar och fem baklängesmål senare var Rune Berglund historia. För den tränare som förlorar en jumbofinal med fem mål på hemmaplan finns ingen räddning. Och skammen blev inte mindre av att Giffarna innan besöket på Studan inte gjort ett enda mål på bortaplan – men nu gick ketchupflaskan i topp. Sirius ställde upp med ett offensivt 3-4-3, och inledde lovande med dubbla chanser från Foreman: Ett skott som enhandsräddades och en nick i stolpen. Sedan tog gästerna ledningen sedan två Siriusförsvarare kolliderat och givit skottläge åt ”Foppa” Forsberg. Därifrån blev Sundsvall bara bättre och bättre, och i andra gick proppen ur totalt. Yngvesson stal bollen från Bengan och rullade in 0-2 bakom Sundfors, och under en hemsk sjuminutersperiod gjorde Giffarna tre mål till: Magnus Wikström kom fri och satte 0-3, sedan gick Siriusförsvaret bort sig när Göran Sundqvist satte fyran, och slutligen kom Mattias Florén i ännu ett friläge och fullbordade fiaskot.

Nu hade Sirius nått vägs ände, och något måste göras. ”Vi kan inte fortsätta spela pojklagsfotboll på det här sättet”, tyckte kämpen Anders Hjelm och fortsatte: ”Funkar inte spelet kan man åtminstone springa och kämpa och komma in med en våt tröja i omklädningsrummet”. Ordförande Börje Carlsson meddelade att ”vi tittar på både spelar- och tränarsidan”, vilket knappast kunde tolkas på annat sätt än att det snart skulle höras en ny ledarröst i omklädningsrummet.



Tillbaka till toppen