Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Fotbollssäsongen 1996

Om geniet Perra Hansson bara någon gång hade fått vettiga förutsättningar att träna Sirius, så hade vi nog inte behövt vänta till 2016 för att få ett Allsvenskt lag i Uppsala. Men så blev det ju som bekant aldrig, och hösten 1995 drog Perra vidare till en heltidsanställning på förbundet, med en tjänst som assisterande förbundskapten till damlandslaget runt knuten. Ensam kvar stod nu den andra halvan av succétränarduon som räddade kvar Sirius i serien 1995 med en obeskrivlig upphämtning: den unge norrbottningen Janne Vikström. Och hur skulle Janne klara sig utan Perra? Tja, det stod skrivet i stjärnorna – han var tidigare helt oprövad som huvudtränare i några högre sammanhang.

Truppen drabbades därtill av åtminstone två kännbara spelartapp: Det blev tyvärr ingen fortsättning på Sverigeäventyret i Sirius och Uppsala för Darren Foreman, som flyttade hem till England. Och den skadebenägne men kreative Magnus Wikman tyckte att framtiden såg ljusare ut i det menlösa Solnalaget Vasalund, dit han också gick efter att övergångssumman fastslagits till 352 000 kr i skiljenämnden. Ukrainaren Vadim Jevtusjenko hade också sett sina bästa dagar, och valde att varva ned i division 4-laget Reymersholm. Därtill försvann också bohemen Burt Olsson som blev spelande tränare i UNIK, Fredrik Johansson som flyttade hem till Kiruna efter bara ett år, Olle Kullinger som dessvärre aldrig fick chansen, samt Jan ”Mål-Janne” Eriksson som pensionerade sig.

Sillyns profilvärvning för blåsvart hette Jonny Blom – ingenting man tappade hakan över kanske, men en intressant spelare; en 192 cm lång powerforward som hade gjort 25 mål för Sandviken i division 3 säsongen innan. Därtill gjorde Henrik ”Henke” Eriksson den första av många comebacker i blåsvart, så nu hade vi två powerforwards. En till comeback-kid var kantspelaren Magnus Nordelind som vände åter ifrån Gimo, och så anslöt Johan Lindhe, en 20-årig back från Öster. Reserven Andreas Sandin var tillbaka från Film, och två lokala talanger tillkom i Sami Hassan från UIF och Niklas Lönnqvist från Fyris, och så blev vi med ny reservmålvakt i Erik Frisell från Sunnersta.

Kvar i truppen var den starke målvakten Fredrik Sundfors, en stark trio mittbackar i Gnagetkämpen Anders Hjelm, Magnus ”Svana” Svanfeldt, och akademikern Lars Geschwind. Tom Nilsson var främst ytterback, och likaså den egna produkten Joakim Bäcklund. På mittfältet fortsatte de tre Uppsalagrabbarna Johan ”Jocke” Mattsson, Johan ”Tessan” Tesséus och Martin Axelsson ytterligare en säsong, tillsammans med den minst sagt mångsidige Daniel Lundeén, rivjärnet Bengt ”Bengan” Eriksson och talangen Andreas Lundqvist. I anfallet fanns Einar ”Mr. Hattrick” Brekkan, den kvicke Johan Hansson och den minst lika kvicke Thomas ”Slätta” Eriksson.

Ekonomiskt sett såg Sirius ut att må ganska hyggligt. Man hade dragit in fina pengar på försäljningarna av Kléber Saarenpää (runt 1,5 miljoner) och Ola Andersson (900 000), men hade samtidigt bränt det mesta på spelarköp och löner i form av bl.a. en oplanerad Darren Foreman. Summa summarum hade klubben gått jämnt upp under 1995, men drogs fortfarande med ett kapitalminus på 300 000 som man inte kunnat bli av med. Ett annat orosmoln hur det egentligen stod till med klubbens rykte – man tycktes ständigt dras in i nya tvister gällande spelaraffärer, nu senast med Vasalund kring Wikmans övergång, och framförallt började det höras missnöjda röster ifrån stadens mindre klubbar över Sirius uppträdande. Den här gången var det Sunnersta som var missnöjda, sedan deras målvakt lockats över till Sirius i början av mars, och division 3-laget stod nu utan målvakt bara veckor innan seriepremiären. ”Det är klart man är arg och besviken och jag tror knappast samarbetet mellan klubbarna blir bättre efter det här”, tyckte tränaren Åke Löhman, och styrelsemedlemmen Gert Andersson fyllde i: ”Det är moraliskt dåligt av Sirius, som en storklubb måste man kunna visa lite mer ödmjukhet” – ord som de kommande åren skulle upprepas av många av stadens mindre klubbar.  

Och så gick vi ju emot min första säsong på Studenternas. Det hade blivit två besök -95, men nu var jag pepp på att hänga med ifrån början. Bilagan ”Siriusnytt” som kom med UNT förklarade allt man ville veta om den underbara värld som hette Division 1 Norra. Det ska dock erkännas att jag fortfarande inte var speciellt intresserad av laget Sirius. Det fanns helt enkelt inte särskilt mycket som lockade, vi hade trött, tyst och trist publik, vi hade skitfula dräkter och ingen speciellt spännande historia; eller i alla fall ingen som jag kände till. Mina sympatier i serien låg istället hos Brage – då min mamma kom från Dalarna följde jag den enkla principen att heja på alla lag från landskapet. Nej, Sirius anno 1996 utövade ingen lockelse på den potentiella supportern.

 

Motståndarna

Serien division 1 Norra var officiellt sexig igen – för nu spelade Hammarby där igen efter att ha dråsat ned från Allsvenskan. Laget innehöll kommande kulthjältar som den isländske backen Pétur Marteinsson och Patrik ”Pinnen” Andersson, samt blivande allsvenska topptränare som Kim Bergstrand och Andreas Alm, och tränade gjorde den gamle AIK-räven Göran Göransson. Bland nykomlingarna var Hertzöga en för Sirius helt ny bekantskap – ett gult lag från Karlstad (eller egentligen från Skåre utanför Karlstad), mest kända för att 1992 ha dunkat till nämnda Bajen med 0-4 på Söderstadion. En annan lika gul nykomling var Umeås andralag, Gimonäs cykelklubb, som tagit sig ända upp till ettan. Den tredje nykomlingen var hemlösa Spårvägen som snabbt studsat tillbaka efter ett år i tvåan – det här året tänkte man sig spela inför tomma bänkar på Stockholms Stadion. Nåja, fotbollsmässigt såg ”Spåret” bra ut, med bl.a. AIK’s ångvält Michael Borgqvist i laget, och Mikael Andersson som tränare.

Kvar i serien sedan tidigare var, i någon sorts rankingordning: Gefle, som motvilligt fick ta rollen som förste dark horse, men tränaren Stefan Lundin tonade hellre ned förväntningarna efter förra säsongens miss, och så hade också Anders ”Dojan” Nilsson försvunnit till Halmstad, samtidigt som radarpartnern Peter Fyhr gick halvskadad. Brage var också en möjlig utmanare, men även här hade man tappat en nyckelspelare till Halmstad i form av inläggskungen Anders Sjöö. Det enda lag, förutom Bajen, som tippade sig själva som seriesegrare var faktiskt BP, här spelade två blivande landslagsbackar i Tomas Gustafsson och Daniel Majstorovic, och snabbe Jerry Månsson hade lyckats få sin tjackavstängning upphävd och var därmed tillgänglig. GIF Sundsvall siktade uppåt, med bl.a. ny tränare i den gamle ÖIS-spelaren Gunnar Samuelsson, samt värvningen av Nils Bjuggstam från lokalrivalen IFK, som ju var på vippen att sänka Sirius i höstens kvalspel. Vasalund satsade uppländskt med värvningen av Magnus Wikman samt tidigare ESK-tränaren Peter Lenell och hoppades därmed ta sista klivet mot toppen. Vidare bjöd även denna säsong på en Gotlandsresa då Visby/Gute fanns i serien, nu tränade av tidigare Siriustränaren P-A Ingvarsson, och med ryske Vladimir Kapoustin och sierra leonske John Sama som största stjärnor. Och i VSK härjade Liston vidare, utan några storstjärnor i truppen, men han hade i alla fall ett ariskt lag. IFK Luleå hade setts som ett topplag i flera säsonger, men norrbottenskamraternas aktier hade börjat sjunka. Och så var det Forward, ständig lillebror i Örebro, som hade tappat tungt till Degerfors i form av måltjuven Marino Rahmberg, men Mattias Gravem fanns kvar, liksom en ung Agbar Barsom.

Och var hamnade Sirius i allt detta? Tja, ovissheten var stor om var blåsvart stod, men i alla fall närmare botten än toppen om man fick tro experterna. Janne Vikström hoppades kunna segla vidare på den framgångsrika hösten 1995, men bekymmer fanns i form av ”den dåliga fotbollskulturen i Uppsala” och ”de många skadorna under försäsongen”, samt att det ”behövdes en tuffare inställning i truppen”.

 

Svenska cupen

Den ständigt misshandlade Svenska cupen avgjordes detta år – precis som nu faktiskt – delvis under vintern i diverse inomhushallar och på grusplaner. Sirius säsong kickades därför igång med en skön skräll när man åkte ned till Växjö och slog ut allsvenska Örebro med 2-1 – nye Jonny Blom gjorde ett mål, och Brekkan det andra. Detta gav avancemang till ett gruppspel där Sirius skulle fara kors och tvärs över landet för att möta IFK Västerås (i Växjö), Väsby (i Jönköping) och IFK Eskilstuna (i Sundsvall). Blåsvart slog enkelt Västeråskamraterna med 4-1, kryssade mot Väsby (2-2) efter dubbla mål av Sami Hassan, och krossade sist Eskilstuna kamraterna med 6-2.

Som belöning skulle Sirius i åttondelsfinal nu få möta AIK i Uppsala inför förmodad storpublik – men si, så blev det inte. Förbundet tog sig nämligen en titt i sina egna föreskrifter och upptäckte att det var fri lottning som gällde, och lotten föll istället på Öster – pajaseri på hög nivå. Matchen gick av stapeln den 31 mars på Österbadets vattensjuka grusplan invid Österängen, inför 178 betalande åskådare och minst 300 fritittare. Ingen cupfest precis, men Sirius gjorde i alla fall sitt, och hade en 3-1-ledning sju minuter in på andra halvlek efter mål av Henke, Sami Hassan och Hjelm på frispark. Öster kom dock igen och kvitterade innan 90 minuter hade gått, och tio minuter in i förlängningen avgjorde måltjuven Ludwig Ernstsson med sitt 3-4-mål.

 

Försäsongen

Och parallellt med cupen spelades det förstås också en vanlig försäsong, som präglades av det som försäsonger ofta präglas av: kyla och skador. Först ut var en träningsmatch mot finska FC Jazz, som fick smaka på Uppsalas hemska träningsförhållanden – planen var ospelbar under is och vatten, och matchen fick flyttas in till Diöshallen där det blev 9-9. ”Det här är en stor besvikelse och hade vi veta att matchen spelades inomhus hade vi aldrig kommit”, dundrade Jazz-tränaren Jari Pyykölä. Sedan fick ett segt Sirius stryk mot Spånga med 0-2, varpå det blev storstryk med 1-6 mot det Örebro man tidigare slagit i cupen. Norrtälje-Vargarna lyckades man dock slå med 4-0 innan det var dags för avresa till Cypern på en veckas träningsläger, där man skulle spela ”Cyprus cup” mot nordiskt-baltiskt motstånd. Sirius imponerade genom att slå lettiska ligatitelprenumeranterna Skonto Riga med 2-0, och slog sedan isländska Akranes med 3-0 i en brutal holmgång, men i finalen blev det förlust mot Vestmannaeyar med 1-3. Hemma på Gränbys grus igen blev man sänkta av Kjelledine, som avgjorde matchen mot Gimo till 1-2 i slutminuterna, varpå det kryssades mot de båda division 2-lagen Vallentuna (1-1) och Assyriska (2-2). Försäsongen avslutades sedan med två förluster mot seriekonkurrenter: 1-3 mot Vasalund på fin gräsplan i Huddunge, och 1-2 mot Brage på tuvig gräsplan på Romme segelflygfält.

Och skadorna stod som sagt som spön i backen: Hansson, Svana, Hjelm, Axelsson och nye Blom missade nästan hela försäsongen; Geschwind, Henke, Nordelind, Mattsson och Lundéen missade delar, och även Brekkan, Bengan och Tesséus drogs med småskavanker. Vikströms grunduppställning var 4-4-2, som ibland växlades till 4-5-1. Sundfors stod i målet, och en frisk backlinje skulle sannolikt bestå av Tom – Hjelm, Geschwind och antingen Lindhe eller Lundéen. På innermitt spelade Tesséus och Bengan – och eventuellt Nordelind, på kanterna var det svårt att hitta rätt, men Mattsson, Hassan, Hansson och Brekkan fick speltid här. På topp spelade Henke, antingen ensam, eller tillsammans med Brekkan eller Slätta.

 

Division 1 Norra - vårsäsongen

Sön 28 apr: Luleå-Sirius 0-5 (0-1), Skogsvallen

0-1 (13) Henrik Eriksson, 0-2 (46) Johan Hansson, 0-3 (48) Johan Mattsson, 0-4 (60) Einar Brekkan, 0-5 (90) Eriksson. Publik: 329.

Den tilltänkta premiären hemma mot VSK frös inne, så säsongens första match spelades istället i Luleå. Och det blev till mitt livs första text-TV-minne: Inför säsongen hade jag bestämt mig för att börja följa Sirius – eller kanske snarare följa division 1 Norra – men till Luleå åkte jag förstås inte. Istället blev det en söndag framför text-TV’n, där jag fascinerad såg hur målen trillade in för Sirius, ett efter ett. Jag var, som sagt, ännu inte någon Siriussupporter, men visst gladdes jag över detta resultat. Om man lade ihop den starka hösten 1995 med denna premiär så såg onekligen allsvenskan ut som ett möjligt resultat.

Med risk för att avslöja för mycket så blev det ju inte Allsvenskan 1997 – ganska långt därifrån faktiskt, och denna härliga premiär blev en konstig anomali i en annars dyster säsong. En illa tajmad journaliststrejk gjorde tyvärr att det inte skrevs ett enda referat från denna match, så exakt vad som hände uppe i Luleå är något höljt i dunkel. Henke blev hursomhelst matchvinnare i sin första av många comebacker i Siriuströjan, centerterriern gjorde det enda målet i en första halvlek där Sirius sprutade av spelglädje. Mer belöning kom retroaktivt i andra, då Hansson och Mattsson gjorde två mål till, sedan hamnade Sirius under Luleåpress, som släppte när Brekkan satte fyran i 60:e, och Henkes övertidsmål blev kronan på verket.

 

Mån 6 maj: Sirius-Hammarby 0-4 (0-2), Studenternas

0-1 (7) Kim Bergstrand, 0-2 (27) Johan Gustavsson, 0-3 (53) självmål, 0-4 (82) Johan Blomberg. Publik: 3190. Domare: Morgan Norman, Sundsvall

Men det räckte med en match mot seriefavoriten Hammarby för att ta ned Sirius på jorden igen. Spelmässigt var det visserligen inte en ojämn match, men Bajen var effektiva fyra gånger om, medan blåsvart aldrig var det. Matchen inleddes med att Geschwind spräckte läppen i en duell, och när Sirius var bara tio man på plan passade vår före detta Sol, Kim Bergstrand, på att springa sig fri på högerkanten och sätta 0-1, och sedan kom 0-2 genom den numera bortglömde Uppsalakillen i Bajen, Johan Gustavsson, sedan bortalaget vunnit några närkamper i straffområdet. Sirius skapade en skaplig och en het reduceringschans: den skapliga då Brekkan befann sig vid kortlinjen och sköt ett knepigt inåtskruvat skott, som en grönvit dock kunde rensa; den heta då Mattsson löpte igenom i djupled och avlossade ett skott som Fahlström i Bajenmålet räddade med tåspetsen. Men alla förväntningar på en mirakelvändning kom snabbt på skam i andra då Johan Hansson fick snedträff vid en rensning, och bollen skruvade sig in i Siriusmålet till 0-3. Brekkan, Henke och Tesséus var sedan alla framme och testade Fahlström utan lycka, istället fick Kim Bergstrand dra ned rullgardinen med ett inlägg som Johan Blomberg nickade in.

Och precis som nuförtiden vann Hammarby såklart läktarmatchen också, men 1996 vann de på walkover. ”Varför hörs inte hemmapubliken?” frågade sig UNT och beskriver hur Sirius gick ut på sin hemmaplan för att bli fullständigt utvisslade. Sirius skrek efter kärlek från Uppsalaborna, men 1996 rådde närmast iskyla ifrån hemmapubliken. Men jag, och vännerna Rikard och Olle, började i alla fall långsamt drabbas av Siriusbacillen – det tråkiga resultatet till trots så bestämde vi att ses på läktaren på torsdag igen, samma tid, samma plats.

 

Tor 9 maj: Sirius-Västerås 0-2 (0-0), Studenternas 

0-1 (66) Mathias Elison, 0-2 (80) Thomas Andersson. Domare: Hans Grönlund, Njurunda. Publik: 741.

En förlust mot Hammarby gick väl att acceptera, men den här genomusla insatsen mot VSK orsakade obehagliga flashbacks till våren -95 – låt vara att VSK faktiskt skulle visa sig starkare än Bajen i slutänden. Sirius enda bra prestation kom efter en kvart, då Jocke Mattsson sköt en kanonfrispark, Anders Alé klarade men lämnade retur, varpå Henke slog bollen i stolpen. Men i övrigt var det undermåligt från båda lagen. Men det skulle bli sämre: ”På en skala från ett till fem får första halvlek 1,5, och den andra en bra bit under ett”, recenserade Vikström matchen. Och medan Sirius gick ned sig så skärpte sig VSK efter en halvtidsavhyvling av Liston. Det logiska ledningsmålet kom när de grönvita utnyttjade ett av de många hål som uppstod på Sirius vänsterkant, och Mathias Elison sköt in 0-1, och Thomas Andersson satte 0-2 på ett friläge med tio minuter kvar. Sirius förmådde inte ens skapa ett embryo till ett anfall på hela den andra halvleken; vi fick se tio Siriusspelare vars enda ambition med bollen var att bli av den så snabbt som möjligt. Och för egen del hade jag nu suttit i sex hela timmar på Studenternas utan att få se ett enda hemmamål.

 

Sön 12 maj: Hertzöga-Sirius 0-0, Tingvalla

Domare: Åke Andreasson, Stenungsund. Publik: 762.

När Sirius nu tog sig an nykomlingen Hertzöga utan att lyckas toffla iväg ett enda skott på mål stod det klart att hösten -95 och den märkliga premiärmatchen bara var en anomali. Sirius var inte alls någon allsvensk kandidat, utan det skulle bli bottenstrid som vanligt. På plussidan kunde man dock notera ett stabilt försvars- och målvaktsspel – chanserna som skapades var Hertzögas, men det brann aldrig till på allvar. Ett antal halvfarliga hörnor, en nick från nära håll, ett skott i burgaveln, men Sundfors klarade allt utan att behöva överträffa sig själv. Framåt var Sirius totalt impotenta, mittfältet blev ständigt överspelat med långbollar från backlinjen, och den på pappret så intressanta anfallsduon Brekkan-Henke synkade inte alls: spelarna kom för långt ifrån varandra och hade ingen att spela vidare till när man väl fick över bollen på fiendens planhalva. Det tuffa inledande spelschemat var säkert en delförklaring till hur illa det såg ut, men Sirius hade nu spelat mer än tre raka halvlekar utan ens ett enda ordentligt avslut – katastrof! Sirius nia, en pinne över Visby på kvalplats och tre före Vasalund på nedflyttningsplats.

 

Mån 20 maj: Sirius-Brommapojkarna 3-0 (1-0), Studenternas

1-0 (36) Henrik Eriksson, 2-0 (74) Eriksson, 3-0 (87) Einar Brekkan. Domare: Christer Fällström, Härnösand. Publik: 579.

Jag har inte särskilt många minnen från min första säsong på Studenternas, men jag minns det första målet jag fick se – eller rättare sagt, jag minns hur jag reagerade. För när jag nu hade sett fyra raka matcher utan nätkänning för blåsvart så ställde jag mig upp och jublade när Henke satte 1-0 mot BP efter drygt en halvtimme. Och mer än så krävdes inte för att sticka ut på Studenternas känslohämmade läktare.

BP inledde jobbigt med att rada upp fem hörnor på de sex första minuterna, men sedan fick Sirius matchen till skänks då gästerna drog på sig ett rött kort redan i 17:e minuten, då Ola Larsson stoppade ett uppspel med handen. Sundfors stabila spel bidrog också till den viktiga segern – och så var det då 1-0-målet som kom till när Brekkan slog ett hårt inspel till Slätta, och på returen la Henke in bollen i öppet mål. Sundfors inledde andra med att rädda ett läskigt närskott från Cain Dotson, men därefter var det en promenad i parken. 2-0 kom på en fin djupledsboll från Mattsson där Henke löpte och avslutade perfekt, och samme Henke hade sedan chans på ett tredje mål efter ett inspel från Tom, men målvakten Berndt Magnusson klarade – ”Lika bra, jag hade ändå gjort bort mig i Mr. Hattrick-tävlingen”, kommenterade Henke. Istället satte Brekkan pricken över i:et med 3-0 på retur efter Nordelinds frispark. En skön seger som tog Sirius upp till femteplatsen, sex pinnar upp till Spåret på kvalplats uppåt, tre ned till Vasalund på kvalplats nedåt.

 

Ons 29 maj: Forward-Sirius 1-0 (1-0), Trängens IP

1-0 (41) Samir Becic. Domare: Rune Larsson, Bandhagen. Publik: 258.

Nu hade Sirius en fin fjärdeplats i tabellen att spela om, men istället föll man mot seriejumbon Forward på den alltid lika tuviga, och den här dagen dessutom blöta, Trängen. Chanserna var lätträknade: Henke bjöd på en vändning och ett skott strax utanför, samt ett distansskott som tippades till hörna. Forwards blivande stjärna Abgar Barsom sköt en frispark strax utanför, och Anders Johansson nickade en boll i stolpen – och så kom 1-0 olämpligt nog i slutet av första, då Samir Becic kom fri, rundade Sundfors och rullade in bollen. I halvlek gick Slätta ut, Axelsson in på högerkanten, och Brekkan gick upp på topp, men Sirius kvitteringsjakt stördes ut av Forwards uppoffrande försvarsspel. En enda chans skapades då Henke skarvade vidare ett inlägg till Hansson, som så när blev fri framför målet innan bollen rann iväg över kortlinjen. En både svag och tråkig match, och en förlorad chans att göra något bra av säsongen. Sirius tabellåtta, en poäng före kvallaget Gimonäs och två före nedflyttningslaget Vasalund.   

 

Lör 1 jun: Gefle-Sirius 1-0 (0-0), Strömvallen

1-0 (52) Johannes Ericsson. Domare: Morgan Norman, Sundsvall. Publik: 843.

Jag minns mest 2000-talets Henke Eriksson, stark som en oxe i straffområdet. Men 1996 var han mer lik lillebror Martin i kroppen; tunn och kvick. Och samma fysik och spelstil hade forwardskollegorna Brekkan och Slätta, vilket innebar att Sirius saknade tyngd framåt när bjässen Jonny Blom gick skadad. Gefle spelade fin fotboll den första halvtimmen, med mycket kombinationsspel på ett tillslag, och gott om målchanser, men Sundfors klarade allt, inklusive en pressad vänster från Conny Asklöf och en nick från Hasse Berggren. Sirius krånglade sig ur greppet och började skapa chanser, bl.a. då Henke så när skarvade in Brekkans inlägg. Blåsvart startade sedan andra halvlek med vinden i ryggen och hopp i sinnet, men inledde med att bjuda på ett baklängesmål: Gefle stal bollen av Geschwind på mittplan, och passade bollen in i straffområdet fram till en omarkerad Johannes Ericsson som la in 1-0. Vikströms mannar pressade sedan på de återstående 40 minuterna, men hemmalagets försvar var svårforcerat. Man släppte upp Sirius till straffområdesgränsen, men där tog det liksom stopp, och frånsett ett antal hörnor hettade det aldrig till ordentligt. Eller jo, en gång i slutminuterna då Lundeén faktiskt stod helt ensam framför målvakten, men en handsavblåsning förstörde chansen. Sirius började dras ned i bottenträsket – tre plusmål ned till Brage på kvalplats och en pinne till Gimonäs på nedflyttningsplats.

 

Ons 5 jun: Sirius-Visby/Gute 0-3 (0-3), Studenternas

0-1 (13) Vladimir Kapoustin, 0-2 (23) Jonas Nygren, 0-3 (39) Kapoustin. Domare: Tony Rydén, Karlskrona. Publik: 783.

”Det går inte att sminka en gris” var ett talesätt som stämde väl in på läget. Sminket var den fina premiärinsatsen, samt hemmamatchen mot BP, medan grisen var säsongen i övrigt. 0-3 på hemmaplan mot ett mediokert Visby var ett bedrövligt resultat, låt vara att det inte speglade händelserna på plan särskilt väl – ”Jag räknade till 12-4 i målchanser i vår favör, och då räknar jag in Visbys mål”, gnällde en bitter tränare Vikström efter matchen. Kapoustin behövde inte anstränga sig vid 0-1 då Sundfors släppte en retur framför ryssens fötter, och skyttekungen Jonas Nygren spädde snart på med 0-2. Men Sirius var inte utspelade, och satte snart upp ett våldsamt tryck mot Visbymålet, som kulminerade med en femdubbel svit av målchanser runt 30:e minuten: Brekkan sköt ett volleyskott från 15 meter, som målvakten Patrik Nilsson tippade ut till Axelsson som sköt över. I nästa anfall prickade Henke ribban, varpå både Geschwind och Brekkan var framme utan att få in bollen. Istället kontrade gotlänningarna mitt i Siriuspressen, en blåsvart försvarare täckte ett skott, men bollen hamnade igen framför fötterna på Kapoustin som tofflade in 0-3. Tack och godnatt – och Sirius fortsatte att både skapa och bränna chanser i den andra halvleken. En både bitter och oroande förlust som skickade Sirius under nedflyttningsstrecket. Sirius trea från slutet, en pinne upp till Vasalund på kvalplats, två upp till Gimonäs på säker mark.

 

Sön 9 jun: Spårvägen-Sirius 0-0, Stockholms Stadion

Domare: Johnny Lundbäck, Karlstad. Publik: 170.

Att ta en pinne mot topplaget Spårvägen på den för hemmalaget absurt överdimensionerade Stadion var väl kanske det mesta som gick att hoppas på, och Jonny Blom såg intressant ut i sin säsongsdebut. Men den eländiga måltorkan bara fortsatte. Matchen var jämn på det hela taget, och lagen hade en halvlek var; Spåret den första, där man använde kanterna mycket, med många fina crossbollar över planen. Hemmalagets bästa chans kom när Fredrik Dahlin väggspelade och kom fri i mitten, men Sundfors avvärjde med en fin utrusning. I andra var det Sirius som skapade mest: Henke nickade Axelssons inlägg i ribban, Mattsson sköt en hård volley från 35 meter som strök densamma, och Blom var aktiv med både nickar och skott, och var någon decimeter från att skarva in en långboll. Men ingen av dessa passerade Spårets debutant i mål, Johan Liljestrand, och Sirius gick återigen mållösa av planen. Sirius näst sist, två pinnar upp till BP på kvalplats, och lika många till Hertzöga på säker mark.

 

Mån 17 jun: Sirius-Brage 0-2 (0-1), Studenternas

0-1 (14) Anders Löfling, 0-2 (64) Joel Cedergren. Domare: Rune Larsson, Bandhagen. Publik: 713.

Jag kan ännu idag, 23 år senare, känna djup skam inför det faktum att jag har stått på Studenternas och jublat när Sirius släppt in mål. Men det är den mörka sanningen. 1996 trodde jag fortfarande att jag var Bragesupporter, och ställde mig alltså i Brageklacken när Borlängelaget kom på besök. Och där stod jag bredvid rockjournalisten Per Bjurman och jublade när Anders Löfling ur snäv vinkel slog in 0-1 bakom Sundfors. Och underligt nog var jag inte ensam blivande västring som gladdes, då även medsupportern Rikard hade hamnat i detta dåliga sällskap. Siriusspelet var som vanligt lika impotent som en panda med prostataproblem, Jocke Mattsson försökte visserligen med bl.a. en frispark som målvakten Dofs tippade till hörna, och en lobb över en Brageback följt av ett volleyskott, som gick utanför. I andra fick vi svartfötter i Brageklacken jubla en till gång då den numera petade Sundsvallstränaren Cedergren tappades i straffområdet, och omarkerad rullade in 0-2. Henke prickade sedan ribban för tredje matchen i rad, men den hemska måltorkan bestod, och Sirius hade nu gjort mål i en (1!) av de nio (9!) senaste matcherna. Detta var dock ingenting som bekymrade mig just denna dag där jag stod och gladdes med 15-20 tillresta Bragefans – en skammens dag att se tillbaka på. Sirius näst sist, tre pinnar upp till BP på kvalplats, likaså till Vasalund på säker mark.

 

Sön 23 jun: Sundsvall-Sirius 1-1 (0-0), Idrottsparken

1-0 Magnus Wikström (47), 1-1 Johan Mattsson (61). Domare: Åke Strömberg, Umeå. Publik: 469.

Metaforen om den ”svarta svanen” brukar användas för att beskriva händelser som är så otroliga att sannolikheten för att de ska inträffa inte är beräkningsbar. Alltså till exempel att Sirius till slut hittade nätet igen på Idrottsparken i Sundsvall. Och en viktig poäng blev det också, trots att Giffarna delvis spelade ut Sirius under matchen. I första halvlek levde blåsvart farligt, men trots att Sundfors var överspelad hela tre gånger klarade man sig från baklängesmål: Första gången missade GIF-spelaren Magnus Wikström skottet, andra gången blev Sundfors överlobbad men anfallet blåstes av för offside, och tredje gången räddade Tom Nilsson på mållinjen. Direkt i andra tog dock Giffarna ledningen efter ett dubbelfel från domartrion, då domare Strömberg först blåste frispark för Sirius, och sedan ändrade sig så snabbt att de blåsvarta inte hann ställa om. I anfallet som följde rensade Geschwind på en Giffare, och bollen gick vidare till en offsidestående Wikström – flaggan stannade dock nere och Wikström satte enkelt 1-0 – horribelt, sanslöst, makalöst uselt dömt. Sirius befann sig i en brant uppförsbacke, men stretade på, och drygt tio minuter senare kom det våldsamt efterlängtade målet: Hansson sköt en 25-meterspärla rakt i stolpen, och Mattsson vräkte sig fram på returen och lyckades nicka in bollen i mål. Sundfors fick sedan jobba hårt för att hålla nollan mot sin framtida arbetsgivare, vår målvakt stod för ett flertal starka räddningar, och när Sundfors inte var där dök Tesséus upp och räddade en boll på mållinjen. En poäng blev belöningen, Sirius klättrade en placering men tappade samtidigt mark mot lagen ovanför – fyra pinnar upp till Luleå på kvalplats och lika många till Hertzöga på säker mark.


Sommaruppehållet

Det tre veckor långa sommaruppehållet var lugnt och händelsefattigt. Sirius åkte till ett somrigt träningsläger på Gotland och i en träningsmatch mot Visby/Gute gjorde man alla de där målen som man inte hade gjort under serien: blåsvart vann med 5-1. Matchens gigant var Jonny Blom med sina fyra mål, och hoppet stod till att Blom skulle blomma ut under hösten – några nyförvärv till spelartruppen var det däremot aldrig tal om. Istället satsade Sirius på en föregångare till dagens Igge – psykologen Peter Prokob kallades in som mental coach, med förhoppningen att den prestationsångest som tycktes hämma blåsvart, inte minst på hemmaplan, skulle lätta.


Division 1 Norra – höstsäsongen

Sön 14 jul: Sirius-Gimonäs 3-1 (2-1), Studenternas

1-0 (3) Einar Brekkan, 2-0 (25) Johan Mattsson, 2-1 (31) Jonny Staffansson, 3-1 (67) Henrik Eriksson. Domare: Lars-Håkan Palmqvist, Läckeby. Publik: 680.

Tre ovanliga saker förgyllde omstarten denna högsommardag: Sirius var skadefritt. Sirius gjorde mål. Och Sirius vann. Ett dråpligt mål bara någon minut in på matchen satte tonen: Brekkan bröstade ned ett inkast och sköt iväg ett chansskott från 25 meter, Gimonäsmålvakten stod långt ut, backade, krockade med stolpen och släppte in det inte alltför märkvärdiga skottet. Sedan hade Sirius riktigt roligt med Umeås cykelklubb under en period, och framför allt med den stackars högerbacken som gång på gång blev överspelad; som vid 2-0-målet då Hansson sprang förbi på vänsterkanten, spelade in till Brekkan, som direktskarvade till Mattsson, som sköt mål via ribban. Efter detta mål slappnade Sirius av lite, de gulklädda gästerna fick in en snabb reducering och satte sedan blåsvart under viss press. Men oskarpa avslut från bortalaget och en Sundfors i sedvanlig bra form höll målen borta, och istället kontrade Sirius farligt. Trean kom sedan precis som ettan efter ett inkast; Brekkan spelade vidare in i straffområdet till Henke, som kämpade ned ett helt gäng Gimonäsare och förlängde bollen in i mål. Och om det var Peter Prokobs förtjänst eller inte ska vara osagt, men Brekkan hade i alla fall nått en ny insikt: ”Jag har kommit fram till att det måste få göra ont. Det gäller att satsa 100%. Hela tiden”, som Brekkan uttryckte saken. Och hellre ont i kroppen efter en seger än ont i själen efter ännu en torsk. Sirius upp till en tolfteplats, men fortfarande under strecken – en pinne upp till Luleå på kvalplats, och samma avstånd till Hertzöga över strecket.


Lör 20 jul: Vasalund-Sirius 1-1 (0-0), Skytteholm

1-0 (70) Tony Wessberg, 1-1 (74) Martin Axelsson. Publik: 247. Domare: Thomas Hansson, Varberg.

Oavgjort borta mot Vasalund var inte fy skam, för på Skytteholm hade ju Sirius alltid gjort bedrövliga resultat. Men nu blev det en pinne, med mersmak dessutom. I inledningen stod dock Sirius på mellanhand, Vasalund fick igång kortpassningsspelet och skapade chanser: eleganten Wikman var nära att såra sitt ex-lag efter bara några minuter, och Hjelm fick jobba hårt i luftrummet för att klara Vasalunds alla hörnor. Men halvvägs in i halvleken började Sirius hitta rätt och ta över. Hansson prövade ett par gånger, och riktigt, riktigt nära var det när Blom stötte Brekkans inlägg i stolpens insida. När andra halvlek började sköljde Sirius över Vasalunds försvarslinjer i anfall efter anfall. Hansson hade fyra vassa skott som antingen räddades eller strök målburen, och hemmalaget slog bara ifrån sig – men i ett ströanfall kom kallduschen. Vasalund fick en hörna, och Tony Wessberg sköt in ledningsmålet från straffområdeslinjen. Som tur var behövde Sirius inte må illa över denna orättvisa speciellt länge, då Mattsson bröt en passning på mitten, spelade ut till kanten, där Hansson skickade in ett lågt inlägg som Axelsson sköt in på helvolley. Snyggt – och Axelsson kunde ha blivit en större matchhjälte om han bara varit lite kyligare när bollen damp ned framför hans fötter på en hörna i slutminuterna. Men nu stannade det vid en poäng, trots att blåsvart hade förtjänat mer över 90 minuter. Tabelläget oförändrat.

 

Lör 3 aug: Gimonäs-Sirius 0-5 (0-3), Gimoborg

0-1 (15) Johan Hansson, 0-2 (31) Jonny Blom, 0-3 (42) Martin Axelsson, 0-4 (49) Blom, 0-5 (87) Henrik Eriksson. Publik: 200. Domare: Pekka Heinonen, Grycksbo.

Det var mycket som hackade säsongen -96, men Sirius spel norr om den 63:e breddgraden gick i varje fall inte att klaga på: 10-0 i målskillnad på två matcher. Blåsvart åkte skadedrabbade upp till Umeå utan Hjelm, Tesséus och Brekkan, men det var ingenting som märktes när matchen blåstes igång. Den fåtaliga publiken på Gimoborg fick se ett stabilt försvar, fina uppspel från mitten och full fart på kanterna där Hansson och Axelsson stoppade sina respektive motståndare i fickan. Hansson satte ettan då han enkelt dribblade bort ett par gula försvarare och sköt in bollen med vänsterfoten, och Blom bjöds sedan på sitt första seriemål när hemmalagets högerback slog en galen sidledspassning. Sirius punkterade sedan cykelklubben (förmodligen lokalsportredaktionernas vanligaste rubriksskämt säsongen -96) när Axelsson tryckte in ett inlägg från Hanssons fot. Axelsson visade sedan att även han kunde slå inlägg vid 0-4-målet som Blom nickade in, sedan slog Sirius av på takten lite, men lyckades ändå bättra på målskillnaden ytterligare när Henke satte 0-5 i slutminuterna. Sirius hade hittat glädjen, skyttekung Blom hade hittat målet, och allt var upplagt för en repris av succéhösten -95. Sirius på en tiondeplats, över strecken! En poäng ned till Vasalund på kvalplats och två till Hertzöga på nedflyttningsplats.


Tor 8 aug: Sirius-Sundsvall 2-2 (1-0), Studenternas

1-0 (14) Einar Brekkan, 2-0 (64) Brekkan, 2-1 (74) Mattias Thorsell, 2-2 (78) Christer Bergqvist. Domare: Håkan Jonasson, Höganäs. Publik: 788.

Under Sirius korta men intensiva formtopp gick man ut på Studenternas och stoppade ned motståndarna från Sundsvall i en rejäl jutesäck. Brekkan hade matchens första chans redan i 7:e minuten då han skarvade vidare ett inlägg som målvakten fick sträcka ut på. Och därifrån pressade Sirius på mot Giffarnas mål. När gästerna för en enda gångs skull stack upp, och Mattias Thorsell var nära att styra in bollen så var Sundfors med – men annars var det blåsvart. Blom stod för de allra vassaste chanserna, dels på ett närskott som parerades av målvakten, och dels en hörnnick som strök ribban. Tvåan kom till slut då Sundfors stod för en mäktig utspark, Sundsvallförsvaret missade att rensa undan, och Brekkan lobbade snyggt och rättvist in 2-0. Sirius hade Sundsvall i säcken – men hade ju glömt att knyta åt. Nu jagade man sorglöst flera mål framåt, men glömde bort att försvara sig, och det straffade sig hårt när Giffarna ställde om, och Mattias Florén spelade fram namnen Thorsell som lobbade in reduceringen. Och nerverna hann knappt börja spännas innan även kvitteringsbollen låg i nätet, då inhopparen Christer Bergqvist solosprang ända från mittcirkeln in i straffområdet och sköt in 2-2. Det blev ännu tystare än vanligt på det på den här tiden redan tysta Studenternas. Det var två helt och hållet bortslarvade poäng i en match där Sirius i sin helhet förtjänade mera. Kvar på tiondeplatsen, på samma poäng men 13 plusmål ned till Luleå på kvalplats, och tre pinnar till Hertzöga på nedflyttningsplats.


Tis 13 aug: Brage-Sirius 3-1 (2-1), Domnarvsvallen

1-0 (24) Bernhard Brcic, 1-1 (27) Einar Brekkan, 2-1 (45) Brcic, 3-1 (70) Brcic. Domare: Jari Ahosmäki, Kolsva. Publik: 1151.

Sensommarens två formlag drabbade samman på Domnarvsvallen, men Brage visade sig vara mest formtoppade och vann helt odiskutabelt. Efter en trevande inledning höjdes tempot rejält i mitten av den första halvleken. Först presenterade sig matchens man, Bernhard Brcic, med ett läckert lobbmål över Sundfors, men Sirius replikerade snabbt då Bengan slog en passning till en Brekkan på håret till offside – men flaggan stannade nere, och Brekkan fick ett hav av gräs att löpa sig fri på och slog in kvitteringen vid vänsterstolpen. Sedan gick matchen ned i tempo igen och såg ut att gå in i halvtidsvilan med ett kryss, men Brcic ville annorlunda när han pressade och stressade Svana och Sundfors till ett billigt missförstånd, och satte ett opsykologiskt ledningsmål för Brage med minuten kvar av halvleken. I andra var det ett sämre Sirius som helt enkelt inte hängde med hemmalaget. Bollen låg i Siriusnätet redan efter några minuter, men det målet vinkades bort av linjedomaren. Hursomhelst hade Siriusförsvaret svårt att hänga med när Brage skruvade upp tempot, och resultatet blev ett tredje baklängesmål och ett falskt hattrick av Brcic när han sprang förbi Svana och stänkte upp bollen i nättaket. Och Sirius förlustfria svit på fem matcher var därmed bruten. Sirius kvar på tiondeplatsen, men Hertzöga kryssade, och knaprade därmed in en poäng på blåsvart.


Sön 18 aug: Sirius-Spårvägen 0-0, Studenternas

Domare: Per-Arne Fredriksson, Frösön. Publik: 602.

Hernando L’Abbé – numera livvakt i klistret, då målvakt i klistret. Mona Sahlins omskrivne beskyddare stod på 90-talet nämligen i buren för Spårvägen, och i 65:e minuten i denna match på Studan rusade han utanför straffområdet och räddade Henkes skott med händerna, varpå han fick syna det röda kortet. Dittills hade matchen varit i stort sett jämn även om Spåret hade mest bollinnehav. Men nu hade gästerna inte tagit med någon andramålvakt, och därmed fick anfallaren Robert Eriksson ställa sig mellan stolparna. Och tyvärr gjorde han det bra, för trots att Sirius satte upp en ordentlig offensiv fick man aldrig hål på den tillfällige målvakten: Brekkan drev in i straffområdet från vänster och siktade invid stolpen, men Eriksson gjorde en fotparad, Slätta hade ett bra läge, och Hansson slog en snett-inåt-bakåt-pass från kortlinjen som ingen nådde. Och därmed blev det 180 mållösa minuter mot Spåret denna säsong – ändå ett skapligt resultat mot ett topplag. Trångt kring strecken – tre lag på 18 poäng. Sirius över strecken på sin tiondeplats, 7 plusmål före Vasalund på kvalplats och 11 före Hertzöga på nedflyttningsplats.


Tis 27 aug: Sirius-Vasalund 1-0 (0-0), Studenternas

1-0 (69) Henrik Eriksson (straff). Domare Paul Myllenberg, Helsingborg. Publik: 708.

Helgen ägnades åt ett irriterat Uppsaladerby i cupen – Sirius hade lottats mot Sunnersta, där man inte hade glömt stölden av deras målvakt under sillyn: ”Jag är en av de som aldrig kommer att glömma Sirius agerande, det är tändvätska för oss”, kommenterade Sunnerstas ’allt-i-allo’ Nils-Erik Kumlin. Nåja, tändvätska eller ej så avfärdade Sirius laget från villaförstaden ganska enkelt med 4-2, efter mål av Geschwind, Tesséus, Svana och Henke.

Efter detta väntade den grymt viktiga sexpoängsmatchen hemma mot Vasalund, och när blåsvart hade gått segrande ur bataljen fanns det absolut ingenting som pekade mot division 1-spel även nästa säsong. Det var Sirius som förde spelet nästan hela matchen, man höll bollen efter marken, vann kampen på mitten, och pressade tillbaka ett blekt Vasalund som mest slog ifrån sig. Henke var allra mest företagsam, med en chans nere vid kortlinjen som gav en hörna, ett avslut efter framspelning från Brekkan som också gav en hörna, och så en hård språngnick på Axelssons inlägg som täcktes av en motståndare – till hörna. Till slut spräcktes nollan efter en något billig straff från Helsingborgsprofilen Paul Myllenberg, då Brekkan fick en knuff i ryggen när han skulle ta ner en långboll, och Henke tog chansen och stänkte upp bollen i vänsterkrysset. Nu tog Vasalund över matchen sista kvarten, och pressade enormt högt vilket resulterade i en rad med hörnor men inte så mycket mera. Den enormt viktiga segern var snart bärgad, och Sirius lyfte i botten. Sirius åtta i en trång tabell, med en poäng ned till BP på kvalplats och tre till Vasalund på nedflyttningsplats.


Sön 1 sep: Visby/Gute-Sirius 2-2 (2-0), Gutavallen

1-0 (24) Jonas Nygren, 2-0 (42) Ola Martinsson, 2-1 (63) Henrik Eriksson, 2-2 (75) Eriksson. Domare: Peter Fröjdfeldt, Eskilstuna. Publik: 658.

Det flöt på bra nu: I första – helt utspelade av gotlänningarna och underläge med 2-0. I andra – heroisk vändning efter dubbla Henke-mål. Men i inledningen av matchen satt Sirius kvar i flygstolarna, medan gotlänningarna forsade fram och matade inlägg in i boxen. Den specielle måltjuven Jonas Nygren satte 1-0 i en trasslig situation, men tappade sedan kylan när han helt ren från en meters håll drämde bollen i ribban. Istället fick backen Ola Martinsson göra tvåan efter ett chansskott som Sundfors släppte in lite väl enkelt. Vad som än sades i pausen så måste det varit något bra, för i andra såg Sirius ut som Visby gjort i första – ett snabbt och kvickt spel med mycket boll på kanterna och farliga inlägg. Och det var två inlägg som gav resultat: Först var det Axelsson som gjorde en löpning på sin högerkant och skruvade in en perfekt boll, som Henke med ett vackert häng knoppade in i högerkrysset. Och tio minuter senare hade Slätta kommit in på Axelssons kant och gjorde det minst lika bra när han dribblade bort två gula backar och skickade in bollen från kortlinjen, där Henkes huvud igen fanns på rätt plats. Slutforceringen blev dock Visbys, och den farlige Kapoustin fick två chanser att bli gutehjälte i slutminuterna, men sköt först hål i luften, och fick sedan se Sundfors parera närskottet med armen – och blåsvart kunde checka in en poäng på flyget tillbaka till Arlanda. Trots poängen blev det två kliv nedåt i tabellen till en tiondeplats, en poäng före Hertzöga på kvalplats och fyra före Vasalund på nedflyttningsplats.


Mån 9 sep: Sirius-Gefle 1-1 (0-1), Studenternas

0-1 (8) Peter Fyhr, 1-1 (52) Henrik Eriksson. Domare: Hans Grönlund, Njurunda. Publik: 756.

I en match där lagen hade varsin halvlek var oavgjort ett logiskt resultat, men samtidigt hade det kunnat bli mer för Sirius del om det inte varit för en linjeman med armspasmer. Tränare Vikström hade varnat för Peter Fyhr innan matchen, men det hjälpte inte då Geflebjässen hittade rätt redan efter åtta minuter, då han stack på en djupledspassning, passerade Svana och placerade in 0-1. Gästernas andre toppforward, Hasse Berggren, hade som tur var en sämre dag då han dundrade bollen över ribban ur helt öppet läge. Efter en jobbig första hittade Sirius rätt i andra, och Brekkan inledde med en farlig nick på Tesséus inlägg. Sedan jobbade Brekkan fram bollen till Henke, som petade bollen förbi Geflebacken Jonas Stark, stack på den andra sidan, och satte kvitteringen på friläget som följde. Sirius fortsatte spela bra, Bengan och Tesséus dominerade mittfältet, och anfallsspelet var varierat och farligt – men så var det den där linjedomaren som förstörde dagen. I mitten av halvleken satte Brekkan 2-1 på pass från Henke, men flaggan åkte upp och målet dömdes bort – helt fel eftersom passningen snarare slogs bakåt än framåt. Och inte blev linjemannen mer populär på Studenternas när han igen totalt felaktigt höjde flaggan för Henkes djupledspassning till Brekkan. Istället fick Gefle sista chansen att avgöra, men Sundfors tippade Micke Edvardssons hårda skott till hörna. Så det blev ett kryss, och blåsvart var i alla fall svårslagna – bara en förlust på de tio senaste matcherna. Sirius på tiondeplatsen, men då både Hertzöga och Vasalund vann så försämrades tabelläget: Sirius på samma poäng men 15 plusmål före Luleå på kvalplats, och två pinnar före Vasalund på nedflyttningsplats.


Sön 15 sep: Sirius-Luleå 3-0 (0-0), Studenternas

1-0 (55) Einar Brekkan, 2-0 (59) Brekkan, 3-0 (64) Brekkan. Domare: Åke Strömberg, Umeå. Publik: 624.

För andra gången på mindre än en månad vann Sirius en sexpoängsmatch kring strecket, och den här gången dessutom med övertygande 3-0 – det gick inte att tro annat än att blåsvart skulle ta säsongen -96 i hamn. Sirius började svagt och sjönk tillbaka långt i planen, men började spela upp sig i mitten av halvleken och fick sedan rejäl skjuts av en klumpig utvisning: Lulebacken Patrik Skoglund hade tidigare varnats när han drog ned Slätta, och satsade i 37:e våldsamt mot Brekkan, och så var det bara tio norrbottningar på planen. Och i andra kom också målen, och precis som förra säsongen mot BP lyckades Brekkan göra ett tvättäkta hattrick, på mindre än tio minuter dessutom: 1-0, då Mattsson slog en frispel som Lulemålvakten boxade undan, Slätta snappade upp bollen och spelade in till Brekkan som slog in ledningsmålet. 2-0, och igen var det Slätta som stod för assisten när Brekkan drog sin försvarare och prickade in bollen. Och 3-0, när Tesséus slog en suverän djupledsboll som nådde Brekkan i perfekt läge, och det var bara att placera in trean. Både Henke och Slätta brände sedan lägen att utöka ledningen ännu mer, men det var inte mycket att sörja – Sirius vann med eftertryck och pondus och lämnade bottenkonkurrenten Luleå under strecket. Hösten såg ljus ut. Sirius upp till en niondeplats, två pinnar till Vasalund på kvalplats och tre till Luleå på nedflyttningsplats.


Mån 23 sep: Västerås-Sirius 2-0 (1-0), Arosvallen

1-0 (32) Mathias Elison, 2-0 (58) Elison. Publik: 1542.

Under veckan fick Sirius en lång extra bortaresa i form av en cupmatch mot division 2-laget Ope i Östersund, och det slutade med ett riktigt fiasko – 2-1 till jämtlänningarna, helt rättvist. ”Vissa av spelarna var inte förberedda”, löd tränare Vikströms kritik. Och på något sätt verkade det som att denna fysiskt och mentalt krävande förlust kastade ned Sirius i en formsvacka som man aldrig lyckades ta sig ur.

Serieomgången som följde med bortamatch i Västerås blev smärtsam för alla Siriusvänner. Blåsvart blev krossade av ett VSK som stormade mot Allsvenskan. Liston skröt och skrävlade och hånade Sirius på presskonferensen – ”Vi borde vunnit med 5-0, och då räknar jag lågt” – och meddelade dessutom att han ville värva Brekkan till nästa år, och Brekkan sa inte nej därtill utan verkade både smickrad och lockad av gurklaget. I matchen på Arosvallen kom VSK ut och sprang Sirius sönder och samman. Efter bara drygt en kvart hade skyttekungen Thomas Andersson missat ett friläge, Sundfors hade räddat ett skott från den blivande blåsvarte säljchefen Stefan Bärlin, och samme Bärlin hade också prickat stolpen. Och just som Sirius började ta tag i spelet kom 1-0 i baken när Mathias Elison tog emot en passning och passerade Sundfors. En skadad Geschwind gick ut i paus och ersattes av en halvskadad Hjelm, men det gjorde väl egentligen ingen skillnad, för det såg likadant ut i andra. Elison satte 2-0 efter ett klapp-klapp-anfall, och VSK sköljde över Sirius straffområde som en uppretad ocean, men Sundfors storspelade och räddade Sirius från en mer förnedrande förlust. Nåja, VSK hade onekligen ett bra lag denna säsong, och det fanns viktigare matcher att vinna framöver. Sirius tia, med tolv plusmål till Hertzöga på kvalplats och tre poäng till Luleå på nedflyttningsplats.


Sön 29 sep: Sirius-Forward 1-2 (0-1), Studenternas

0-1 (28) Andreas Johansson, 0-2 (52) Mattias Gravem, 1-2 (57) Johan Mattsson. Domare: Klas Karlsson, Johannishus. Publik: 458.

Jag minns att jag var på detta elände till match, jag tror att jag förnam en viss besvikelse. Men jag var ju ännu inte så känslomässigt involverad i blåsvart, och tur var väl det, för detta är en av de absolut sämsta matcher Sirius spelat genom historien – ja, kanske till och med den allra sämsta. Det enda blåsvart behövde göra var att ta tre poäng mot den avsågade jumbon Forward, men istället förlorade man, och blev dessutom fullständigt utspelade under stora delar av matchen. ”Vi hade ett gäng fröknar på plan” sa tränare Vikström i en gammaldags genusanalys. Om det var nerver eller underskattning som var problemet är oklart, men Forward vann varendaste lilla närkamp i den första halvleken, och skapade massor av chanser: Abgar Barsom testade Sundfors, Hjelm bjöd gästerna på ett trippelt friläge som inte utnyttjades, och Gravem skarvade sånär en retur i mål – men det var bara 1-0 i paus, ett mål som kom efter en fin crosspassning och ett lika säkert avslut av Andreas Johansson. Inledningen av andra såg likadan ut, med ett par sylvassa chanser till innan Gravem stötte in 0-2 på ett inlägg. Fem minuter senare satte Jocke Mattsson en vacker reducering då han tog emot bollen vid straffområdeslinjen med ryggen mot mål, vände och sköt in bollen med vänstern, och detta blev signalen till en skärpning. Under den sista halvtimmen hade Henke ett flertal chanser, men brände varenda en av dem; vidare nickade Hjelm i stolpen, och inhopparen Hassan språngnickade precis utanför. Och så slutade det hela i en chockartad, fruktansvärt onödig och extremt kostsam förlust – istället för att lyfta från strecken blev blåsvart kvar i bottenstriden, och dessutom med ett kraftigt stukat självförtroende. Tabelläget oförändrat.


Mån 7 okt: Brommapojkarna-Sirius 2-0 (0-0), Grimsta IP

1-0 (51) Jerry Månsson, 2-0 (76) Thomas Johansson. Domare: Åke Strömberg, Umeå. Publik: 199.

Det sista vi behövde nu var att skador raderade ut hela backlinjen, men det var förstås precis vad som hände. Hjelm, Geschwind och Svana var alla indisponibla, så tränare Vikström pusslade ihop en trebacklinje av Tom, anfallsreserven Sandin och den orutinerade Lindhe – vilket naturligtvis gick åt helvete. Sirius höll BP stångna under större delen av halvleken, och när det hettade till i slutet stod Sundfors där, boxade bort en farlig hörna, och räddade ett friläge från skandalspelaren Jerry Månsson. I inledningen av andra stod dock varken Siriusförsvaret eller Sundfors pall längre, då Per Ferm spelade fram Månsson, som passerade Siriusmålvakten och lättade in 1-0 i tom bur – och som lök på laxen fick Henke se gult när han högljutt klagade över den misstänkta offsiden, med konsekvensen att han nu var avstängd i den sista, helt avgörande, hemmamatchen. Sirius var sedan chanslösa, Sundfors räddade blåsvart några gånger till innan Månsson låg bakom ännu ett BP-mål med kvarten kvar. Sirius nere på kvalplats, med 18 plusmål till godo på Luleå på nedflyttningsplats, och en pinne upp till Hertzöga över strecket.


Sön 13 okt: Sirius-Hertzöga 0-1 (0-0), Studenternas

0-1 (77) Joe Blochel. Domare: Christer Fällström, Härnösand. Publik: 779.

Jag har inte så många konkreta minnen från mitt första år på Studan, men jag minns KLONK’et som uppstod när Hjelm sköt sin straff i stolpen. Det var nämligen ett KLONK som i praktiken innebar att Sirius skulle åka ur serien. Blåsvart hade satt sig själva i klistret, men hade en god chans att reda ut det i en sexpoängsmatch på hemmaplan i näst sista omgången. Dessvärre fortsatte Sirius formsvacka, och värmlänningarna dominerade den första halvleken, där Sundfors gjorde tre kvalificerade räddningar på ett friläge, ett närskott och ett pressat långskott. I andra lyckades Sirius lugna ned spelet och tog tag i matchen, men just som det började kännas som att den värsta faran var över så kom dråpslaget, när Joe Blochel lyckades nicka ett inlägg med bakhuvudet, och bollen gick upp i ribban, och ner innanför mållinjen. Vikström hade tidigare satsat på ett udda byte då Geschwind gick upp på topp med tanken att han skulle kunna stånga in ett inlägg, men Hertzöga stängde den möjligheten och släppte aldrig runt någon blåsvart till inläggsläge. I 80:e minuten, tre minuter efter målet, kom ändå chansen då Hansson blev fälld innanför straffområdet. Budet gick till Mattsson, som några veckor tidigare missat straffen mot Ope i cupen och inte ville ta den. Istället tog Hjelm uppdraget, men bollen gick i stolpen, ett KLONK ljöd över Studenternas, och rullgardinen drogs ned. Ett chockat Sirius blickade nu fram mot en slutomgång där precis allt var tvunget att gå rätt om det skulle bli en fortsättning i division 1.


 Sön 20 okt: Hammarby-Sirius 3-0 (1-0), Söderstadion

1-0 (8) Peter Berggren, 2-0 (85) Peter Thörnqvist, 3-0 (91) Jens Gustavsson. Domare: Peter Höglund, Sundsvall. Publik: 3201.

Inte hade Sirius en chans att slå ett kvaljagande Hammarby på Söderstadion, och inte hade det heller spelat någon roll ändå eftersom Luleå vann sin match. Sirius hamnade i underläge ganska direkt sedan Sundfors hållit bollen för länge, och Peter Berggren sköt in 1-0 på frisparken. Blåsvarts passningsspel höll korpklass, och spelet bestod mestadels av långbollar till fel adress. Bengan lyckades få loss ett farligt skott, Henke hade en nick över, men i övrigt var det bara Hammarby. I början av andra kom 2-0 till Luleå upp på resultattavlan, och det lilla hopp som fanns var dött. Efter att ha bränt massor av chanser var det till slut rena barmhärtighetsmordet när Hammarby satte 2-0 fem minuter från slutet, och på stoppitsch tajm kom även 3-0. Efter en fullständigt bedrövlig, skamlig och usel avslutning på serien var Sirius division 1-saga över för den här gången. Tillbaka till lingonserien 1997.


 


Skytteligan

Henke 10, Brekkan 9, Mattsson 4, Hansson 2, Axelsson 2, Blom 2.

Det var inte mycket som fungerade säsongen -96, men vi hade åtminstone ett fungerande anfallspar: Henke och Brekkan producerade 19 fina mål tillsammans. Å andra sidan var hela säsongens målskörd utspridd på bara sex spelare – ett svårslaget bottenrekord. 


Summering

Min första säsong på Studan var över, och den hade knappast kunnat bli värre. Jag får vara tacksam att jag ännu inte hade förälskat mig i det blåsvarta laget, för känslan efter hemmamatcherna mot Forward och Hertzöga måste ha varit på ”nu-lägger-jag-mig-i-badkaret-och-skär-upp-handlederna”-nivå för den riktige supportern – själv minns jag endast en lätt irritation och möjligen en viss besvikelse. Säsongen 1996 var en omsorgsfullt tillagad middag som slängdes i soptunnan innan någon hunnit smaka. Och till detta kom en vidrig dessert med smak av gurka och pepparrot då både VSK och ESK blev uppflyttade denna säsong – västeråsarna till Allsvenskan och enköpingarna till division 1.

För det fanns ändå en hel del kvalitet i det här laget, och tittar man hur det såg ut i mitten av september så pekade alla tecken på en ljus framtid: Sirius hade just vunnit den viktiga sexpoängsmatchen mot Luleå, formen var fin och man hade lyft sig från bottenstriden till en nionde plats, med bara fyra poäng till en placering på övre halvan. Och så, en månad och fem förluster senare var allt över. Serien kunde delas upp i tre tydliga faser: Omgång 1-10, när Sirius nästan aldrig lyckades hitta nätet, och gick mållösa från åtta av tio matcher. Omgång 11-21: En stark period där Sirius bara förlorade de två matcherna mot Brage, och gjorde 20 mål på 11 matcher. Omgång 22-26: En bottenlös formsvacka där måltorkan åter drabbade Sirius, vilket resulterade i fem raka förluster.

Några direkta orsaker till detta praktfiasko är svåra att se; vi hade en målvakt av toppklass, en karaktärsspelare som Anders Hjelm i försvaret, ett vasst anfallspar och några kvicka kantspelare – möjligen saknades det lite styrka och kraft på mittfältet. Kanske var det den allmänt håglösa känslan kring klubben som sänkte Sirius: Vi var inte speciellt populära i staden, och spelade i kräkfula dräkter inför en tresiffrig publik. Tränare Vikström meddelade direkt efter säsongen att han lämnade jobbet och staden av sociala skäl, för att flytta ihop med flickvännen i Norrköping. Man kan möjligtvis också gissa att tränaryrket inte riktigt var Vikströms grej, då han efter att ha tränat några lokala Norrköpingslag sadlade om och blev framgångsrik företagare i friskolebranschen. Nu hade Vikström sannolikt inte fått fortsätta ändå, för det läckte nämligen ut uppgifter att Sirius hade planerat en ”satsning”, med den avgående MFF-tränaren Roffe Zettergren så påtänkt ny coach – men i och med degraderingen gick dessa planer i stöpet. Nu var det bara att försöka starta om från noll igen, och med en betydligt mindre plånbok att ösa ur, sannolikt en mindre namnkunnig tränare och en bantad trupp.




Tillbaka till toppen