Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Fotbollssäsongen 2009

Läget i laget
Det hade egentligen varit fullt logiskt och inte det minsta konstigt om Sirius åkt ur Superettan 2008. Vi befinner oss nu i vintern mellan 2008 och 2009, men backar vi tillbaka bandet ett år så hittar vi ett felbalanserat lag med två osäkra målvakter, en oprövad och osamspelt backlinje, och en tränare som tappat truppens förtroende. Men tack vare några handlingskraftiga beslut och lyckade värvningar under säsongens gång blev det tillräckligt mycket ordning på torpet för att precis klara kontraktet. Det var bara att tacka för den extra livlinan, men nu stod säsongen 2009 och knackade på dörren, och för Sirius del gällde det att starta om ifrån noll för att bygga upp ett nytt Superettalag. En nog så svår uppgift när Sirius nu stod utan tränare sedan 2008 års frälsare Jocke Mattsson hoppat av tränarjobbet av familjeskäl, och dessutom utan sportchef, och med endast en handfull kontrakterade spelare.

Den första tränarkandidaten på tapeten var den gamle mittfältseleganten Magnus Wikman, nu juniortränare i Sirius, som genom UNT anmälde intresse för att ta över som huvudtränare. Men Wikman nobbades, och det framkom att huvudspåret istället var en framtida Siriusikon: Thomas ”Tolle” Lagerlöf – men Tolle ville inte pendla så långt och valde att istället ta över seriekonkurrenten Väsby. Andra namn det spekulerades kring var Vasalundstränaren och ex-ESK’aren Peter Lenell, och Helsingborgs assisterande Peter Gerhardsson, men ingenting hände och nervositeten spred sig. Det var inte förrän sent i november som vår nye tränare presenterades: Jens T Andersson. Och nog lät det väldigt bra på pappret; JTA hade Uppsalabakgrund, hyggliga meriter som assisterande tränare i AIK och sportchef i Väsby, och fina referenser. Det enda som möjligen oroade var JTA’s bristande erfarenhet som just huvudtränare, som inskränkte sig till en urusel säsong med GUSK fyra år tidigare. Men förhoppningen var att fjolårets assisterande, Andreas ”Brännan” Brännström, skulle komplettera JTA på ett bra vis.

Det rensades ganska rejält i truppen, Sirius tappade hela 11 man under vintern, men det handlade övervägande om spelare som inte levt upp till förväntningarna. Många grät visserligen en skvätt när geniet Andreas ”Ante” Eriksson gick till BP, men som Lasse Svensson osentimentalt konstaterade: ”Vi har inte råd att betala dyrt för en lårkaka på bänken”. Och en hel del sörjde också att vinnarskallen Haris Skenderovic vandrade vidare till Syrianska, men i övrigt var spelartappen idel bänkspelare: Kim Skoglund hade stannat av i utvecklingen och gick tillsammans med Elon Folkesson till GUSK, Antou Jallow flyttade tillbaka till andra sidan Atlanten, Martin ”Ekan” Ekström skickades till Valsta Syrianska, unge Erik Tengroth flyttade till Värnamo, sommarförvärvet Demba Traore prövade lyckan i Holland, mittbacken Mikael Nordh lade av, och målvaktsduon Alexander García och Milan Barjaktarevic försvann ut i periferin.

Den viktigaste uppgiften blev nu att bygga en ny och hållbar backlinje, och JTA hoppades hitta fynd på hyllan med skadat gods. I Jönköping hittades högerbacken Fredrik ”Bringan” Söderbring, som för tillfället rehabbade efter en korsbandsskada, men JTA var inte orolig: ”Det är ingen chansning, vi har koll på hur lång tid läkningen tar”. Till den andra flanken hittade vi Haisem Ismail i Skiljebo, vald till fjolårets spelare i division 2. Och så kom det in en ny mittback också, Daniel ”Blomman” Blomgren från Bodø/Glimt, tuff, spelskicklig och intressant, men även han med en lång skadehistorik. För mer offensiva förstärkningar riktades sökljusen mot Värmland: Eric Jernberg, offensiv mittfältare med en fin frisparksfot, plockades från Carlstad United, och den tilltänkte kosovoalbanske skyttekungen Shpetim Hasani hittades i Degerfors. Fyra unga spelare från juniorleden plockades också upp: målvakten Andreas Ahlm, mittfältarna Martin Östlund och Ian ”Iaan Iaan Iaan Iaan” Ekstrand samt anfallaren Viktor Olausson. Och en liten bit in på säsongen fick vi vår allra mest spännande påskrift: Förväntningarna var stora på Austin Makacha från Mathare United, 24-årig kenyansk landslagsman som beskrevs  som en bolltrygg och stark mittfältare. ”Vi har fått exakt de värvningar vi ville ha, så nu har vi ingenting att skylla på” – utropade JTA efter sillyn, ord som han möjligen hade ångrat om han hade tvingats konfrontera dem.

Som vanligt flimrade en lång rad spelarnamn förbi i silly-vinden. Syrianskas Mattias Mete sades till och med vara klar för blåsvart vid jul, men övergången blev aldrig av. Andra spelare som syntes på Löten eller ryktades om i pressen var: Värmlandstalangen Johan Bertilsson, Carlstadkillen Mathias Wahl, Motalakillen Niklas Högberg (för andra sillyn i rad), Pitemålisen Fredrik Enberg, mittbacken Fredrik Svanberg från Ängelholm, Clage (återigen), den enköpingske kenyanen Jamal Mohamed, den gambianske backen Kabba Langley, vänsteryttern Mattias Wiklöf från Mariehamn, örebroaren Kristoffer Näfver, jänkaren Kevin Raiman och AIK-produkten Admir Catovic.

Sirius lyckades dock behålla de flesta nyckelspelarna, trots utgående kontrakt på många håll. Lagets hjärta, mittbacken Gustaf Segerström, skrev till slut på ett nytt kontrakt efter lång tvekan, likaså spelmotorn Pierre Gallo, och den kliniske avslutaren Daniel Hoch var missnöjd med speltiden under 2008, men skrev på nytt sedan tränarbytet spikades. I truppen fanns också sedan tidigare: Den skönsjungande och trygge målvakten Richard ”Dubbel-Richard” Richardsson, den unge, blonde och hårde mittbacken Daniel Fernberg, den frejdige ytterbacken Jonas ”Luggen” Lundmark, den jobbige jämten Fredrik Olsson, den löpvillige yttern Petter Österberg, den tekniske yttern Mani Tourang, de båda egenfostrade talangerna Marcus Palmqvist och Patrik ”Sunshine” S:t Cyr, och den pålitlige anfallaren Johan ”P” Pettersson. Mittfältaren Love Lidström fanns också kvar i truppen, men denne var inte mycket att räkna med då han drabbats av en stressfaktur i pubisbenet, en skada som förvärrats då han spelat med den under förra säsongen eftersom den inte upptäcktes av Sirius läkarteam.

Och vid sidan om herrlaget så pratades det mycket om damfotboll inom Sirius under vintern 08/09. Stadens stolthet på damsidan, Bälinge, var nämligen inte längre mycket att vara stolt över. Laget hade åkt ur Allsvenskan efter en pinsam säsong, och det tycktes inte längre finnas någon kraft kvar hos Bälinge för att driva ett elitlag. Frågan hade därför gått till Sirius om man ville adoptera Bälinges A-lag, och på detta följde många turer fram och tillbaka, där förbundet först stoppade manövern, varpå Sirius hittade ett sätt att runda reglementet, innan Sirius själva drog sig ur eftersom förutsättningarna helt enkelt saknades – det fanns varken spelare, ekonomi eller organisation att ta över. Det skulle dröja ytterligare ett par år innan Sirius – tillfälligt – blev med damlag, då i samarbete med en annan Uppsalaförening.


Motståndarna
Sex lag försvann och sex lag kom till – tre nedifrån och tre uppifrån – men alla utom ett var gamla bekanta från förr. Det unika hände nämligen att alla tre lag som flyttades upp till Allsvenskan 2007 åkte ned 2008, och återfanns igen i Superettan 2009. Av de nedflyttade såg Sören Åkebys Sundsvall klart starkast ut, man hade fått behålla de flesta spelarna och dessutom fått en respektabel förstärkning i form av anfallaren Jonas Wallerstedt. Även Ljungskile, som trillat ur efter kvalstryk av Kim Bergstrands BP, förväntades bli bra med Martin Smedberg-Dalence som klarast lysande stjärna; nu tvingade man dock klara sig utan den arrogante tränaren David Wilson som ersatts av den mycket trevligare Gudmundur ”Gummi” Magnusson. Det tredje nedflyttade laget, Norrköping, var i dåligt sportsligt och ekonomiskt skick, leddes av den oprövade Göran Bergort, och förväntningarna var låga efter föregående års fiaskosäsong.

Av de tre nykomlingarna var två av dem kompisar från förr: Özcans Syrianska hade äntligen tagit steget upp, och bl.a. värvat in Hammarbyikonen Suleyman Sleyman, och så hade det totalt meningslösa Solnagänget Vasalund, ett lag byggt av överblivet storklubbsmaterial, tagit klivet upp efter att ha knockat ut nästan lika meningslösa LB07 i kvalet. Den enda helt nya bekantskapen var en football club från Västergötland; FC Trollhättan, tränade av den gamle räven L-O Mattsson, hade tagit klivet upp efter många års satsning mot elitfotbollen.

Återstod från 2008 gjorde nio lag, ordnade i förväntningar inför säsongen: Mjällby, från den lilla fiskebyn på Listerlandet, satsade uppåt med veteranbacken Patrik ”Bagarn” Rosengren hemvärvad från Kalmar. Landskrona, med en skrämmande forwardsduo i superettamonstren Per Cederqvist och Fredrik Olsson, och med Anders Linderoth på tränarbänken, men med en tendens av att vika ned sig när det hettade till. Assyriska, där kontinuitet för en gångs skull var ledordet, med laget i stort sett intakt från ifjol. Åtvidaberg, som tappat det avige Kalmarlånet Ricardo Santos till Kalmar, men ersatt honom med den blivande stjärnan Victor Prodell. Falkenberg, som tappat målkungen Joel Johansson till Elfsborg, men ersatt honom med en annan gammal skyttekung: Stefan Rodevåg. Ängelholm, som överraskade alla som pigga nykomlingar året innan, och som vid sidan av att tappat målvakten Pär Hansson till Helsingborg var ganska intakta. J Södra, åter med nationalmustaschen Olle Nordin vid rodret, hoppades få fart med det avige Kalmarlånet Ricardo Santos. Det torftiga göteborgsgänget Qviding, som förlorat tränaren Zoran Lukic till Djurgården, och spelarna Josef Karlsson och Tobias Sana till Häcken respektive Blåvitt. Och så Tolles Väsby, vars truppbygge i stort sett helt styrdes av AIK’s intressen.

Förväntningarna på Sirius var, till skillnad från 2008, låga. Blåsvart var kanske inte förstakandidaten för nedflyttning, men spåddes ändå av de flesta få kämpa i botten tillsammans med nykomlingarna Trollhättan och Vasalund, och de osexiga förortsgängen Qviding och Väsby.


Försäsongen
Magnus Berglund hade sannerligen gjort avtryck i Uppsalaidrotten. Nu var ”långsiktighet” och ”utveckling” självklara begrepp att slänga sig med, och JTA var med på båten. Nu skulle det blickas längre fram än bara över säsongen 2009, det skulle sättas en spelidé som skulle bära till Allsvenskan på lång sikt. Och det vi fick veta om denna spelidé var att Sirius skulle vara ett spelande och spelförande lag med ett bra passningsspel, och mer konkret skulle ytterbackarna få en mer offensiv roll. Hårdare fysträning stod också på programmet.
På försäsongen såg det iallafall helt OK ut. Den inleddes med ett möte mot nykomlingen Vasalund där Sirius hamnade i 0-3-underläge, men hämtade upp till 3-3, delvis tack vare Jernbergs fina frisparkar. Därefter blev det 1-1 mot Djurgården, vilket följdes upp med en uddlös match mot seriekollegan Norrköping, där Sirius föll med 0-1. I nästa match blev det ett kryss, 1-1, mot VSK, innan vi fick öva på målskyttet i två matcher mot svagare motstånd: 3-0 respektive 5-2 mot division 2-gängen Sandviken och GUSK. Därnäst slogs seriekonkurrenten Syrianska med 2-0, innan träningsmatchandet avslutades med en förlust mot allsvenskt motstånd: 1-2 mot Gefle.

I början av april var det dags för säsongens första tävlingsmatch, då vi ställdes mot hajpade Dalkurd i cupens första omgång på Kvarnsvedens IP. Dalalaget hörde hemma i division 2, men var på väg i raketfart genom seriesystemet, och hade i hela sin historia endast förlorat tre seriematcher. Och det såg ett tag ut som att man även skulle knocka Sirius ur cupen när man tog ledningen i den andra halvleken, men Sirius vände på steken genom ett hörnmål av Gurra, och några minuter senare tryckte Hasani in segermålet.
Och så hann vi till och med klämma in en till omgång av Svenska Cupen innan serien startade. Vi ställdes då mot Ian Sirelius Gröndal från division 1 norra. Och efter mycket om och men gick vi vidare även från den andra gången, men det svängde och krängde fram och tillbaka på kvartersplanen Essinge IP. Efter en mållös första halvlek, som slutade med en utvisning på en Gröndalspelare, såg allt ut att gå enligt planen i andra; P slog in en retur på Jernbergs frispark till 0-1, och Petter spelade sedan fram Hasani till 0-2. Men så slappnade Sirius av, och tack vare ett otroligt mesigt försvarsspel kunde Gröndal reducera, och i den sista minuten kvittera – båda målen efter att Sirius misslyckats att rensa bort frisparkar i straffområdet. I förlängingen nickade vår unge centertank in 2-3 på hörna, men Gröndal kom igen ännu en gång och kvitterade i 113:e minuten. I förlängningens sista minut lyckades dock Sirius slutligen avgöra, då Hochen bredsidade in en inlägg från Haisem.

Att identifiera en förstauppställning 2009 var inte lätt. Det talades om en tydlig spelidé, men den manifesterade sig i varje fall inte i en tydlig lagformation. I målet stod dock en given målvakt: RR. Även backlinjen var given i det fall att alla var skadefria, vilket faktiskt var fallet då serien skulle starta: Bringan – Blomgren – Gurra – Haisem. Oftast föll dock minst hälften bort, och spelare som Fernberg och Luggen fick mycket speltid – och i nödfall fick exempelvis Sunshine och Palmqvist agera backar. De offensivare lagdelarna kunde däremot formeras i stort sett hur som helst. Det spelades antingen 4-2-3-1 eller 4-4-2 (rak eller diamantformad), och det roterades friskt mellan positionerna. Gallo spelade iallafall alltid på innermittfältet, tillsammans med t.ex. Ekstrand, Sunshine eller Olsson – och Makacha, sedan han anslutit i början av maj. På högerkanten var Petter bofast, på vänstern kunde man hitta Jernberg eller kanske Hasani – om han inte spelade på topp med P, Hochen eller möjligen Olausson. En som man inte hittade på planen överhuvudtaget var Mani, som hade svåra problem med en fot och rehabbade tillsammans med Love på gymmet.


Superettan – vårsäsongen

Tis 14 apr: Sirius-Ljungskile 2-2 (0-1), Studenternas
Sirius premiärhjälte: Colin Burns. ”Honom har jag helt glömt bort”, tänker du kanske, men det beror på att han inte var Siriusspelare, utan målvakt i Ljungskile. För hade det inte varit för släpphänte Burns hade det blivit en lika misslyckad seriepremiär som säsongen i övrigt. Det var nämligen inga ystra vårkalvar som JTA släppte ut på grönbete, utan snarare Bambi på hal is; det såg passivt och osäkert ut, och Sirius blev regelrätt överkörda på mitten av ex-allsvenskarna under de första ¾-delarna av matchen. Johan Patriksson och Smedberg-Dalence fick massvis av utrymme att leka på, vänsterkanten var ett öppet sår, och det kunde blivit fler än de två mål som spelövertaget resulterade i: Smedberg klackade fram Patriksson i 25:e till 0-1, och i 58:e vann Patriksson en närkamp och spelade vidare till Åkervall som satte 0-2. Men efter en och en halv halvlek där Sirius inte presterat någonting överhuvudtaget så lyfte man upp och försökte, och Sirius första målchans kom i 64:e då Hochen nickade en boll, via Burns, i stolpen, fick tillbaka den, och bröstade returen utanför. Tre minuter senare kom ändå 1-2, då Gallo slog ett inlägg som Burns boxade ut rätt på Hasani, som nickade in bollen i öppen kasse. Nu blev det till slut en viss press mot LSK-målet, och vi skapade några halvchanser på egen hand. Men när kvitteringen kom med två minuter kvar på klockan var det en jättebjudning; den inbytte Jernberg slog en visserligen välslagen frispark, Burns såg dock ut att ha full kontroll, tills han istället för att tippa bollen över ribban drog med sig den in i mål. Och så fick vi därmed en riktig bjudpinne i premiären.

Sön 19 apr: Landskrona-Sirius 3-0 (3-0), Landskrona IP
Landskrona hade ingen Colin Burns i mål. Och alltså blev det heller inga mål för Sirius i säsongens andra match. Och dessutom började årets skadeorgie redan nu, då Blomgren kastade in handduken på uppvärmningen med ont i höften. Sirius spelidé 2009 tycktes gå ut på att man skulle kortpassa sig fram till målchanserna, men det blir ju svårt när man inte ens klarar av att kortpassa sig in på rätt planhalva. Och inte underlättade det heller Sirius sak att man bjöd på flera av målen – det första sköt supertalangen Ivo Pekalski sköt in på en halvdan volley efter en hörnretur i 19:e minuten. Sirius bjöds sedan på en chans, då P fick bollen serverad framför mål av en BoISare, men avslutet gick utanför, och i halvlekens slutminuter sprang istället Joakim Persson igenom helt solokvist och satte 2-0 för hemmalaget, medan Siriusförsvaret tittade på. Och det räckte inte med det, för minuten senare skulle RR rensa en förlupen boll, men fick snedträff, och Cederqvist kunde rulla in 3-0 i öppet mål. Landskrona spelade sedan enkelt och bekvämt hem den andra halvleken utan att förta sig, och inte ens när Sirius fick en billig straff hittade man målet: Hasani föll enkelt, men P sköt en hafsig straff, högt över ribban, och med det uteblivna tröstmålet var det inte lätt att hitta något som helst positivt att ta med sig ifrån Landskrona IP.

Ons 22 apr: Sirius-Jönköpings Södra 0-0, Studenternas
Den envetne optimisten kunde möjligen se en positiv tendens i seriens tredje match. För nu lyckades vi faktiskt spela oss in på rätt planhalva, men målchanserna lyste fortfarande med sin frånvaro. Trots att Sirius dominerade händelserna under de första 45 minuterna fick vi bara se en hyfsad chans, då Hasani löpte in i straffområdet och sköt ett skott som räddades till hörna. Annars passade Sirius bollen runt, runt i väntan på ett läge som aldrig kom, och ofta slutade anfallen med något inlägg i ett straffområde där våra relativt kortväxta anfallare inte hade en chans, och istället skapade de gröna halvlekens bästa chans då Tommy Thelin nickade i stolpen. I andra kom dessutom J-Södra ut med en aggressiv press, Sirius tappade spelet och började slå långt. Men smålänningarna var precis lika trubbiga i anfallsläge som Sirius redan visat sig vara, och en i stort sett chanslös match slutade logiskt nog också mållös. De enda glädjeämnena var att talangerna Ekstrand och Sunshine tog för sig bra i skadade Gallos och avstängde Petters frånvaro.
   Mest minns vi nog annars den här matchen för inlägget som skrevs på Jönköpingssupportrarna Green Machines forum, och som förtjänar att bevaras till eftervärden i sin helhet: ”Vi kör förfest hoss bävern på eknomikaparken rackarbergegt! Ja vet inte om dom andra ska supa men jag har me mig ett flak sofiero å lite piller så de blir nog ett jävla drag!1 sen mascerar vi i samldad trupp till studnternas !§ älska södra hv71 å gnaget!½”

Sön 26 apr: Sirius-Brommapojkarna 2-0 FL (0-0, 0-0, 2-0),
Studenternas (SvC, tredje omgången)
För den bollskickliga, men ofta mesiga och geistlösa Siriustruppen 2009 passade kanske cupen bättre än serien; här ställdes man mot motståndare med en mer halvdan utställning, och här fick man mera utrymme att spela det spel man försökte lära sig. Lotten i cupens tredje omgång föll på nyallsvenska BP, tränade av Vår-nuvarande-Sol, och med Lekström, Haglund och Benyahia ute på plan. Men en riktig skitlottning var det ändå – en på förhand svår match som ändå genererade minimalt med publikintresse. Så svårt blev det dock inte, för BP kom till Studan med minimal fart och vilja, och skapade knappt en målchans. Sirius dominerade bollinnehavet från start, och gradvis ökade man också pressen mot BP-målet; särskilt när unge Olausson kom in som targetspelare med halvtimmen kvar. Några mål blev det inte under ordinarie speltid, men väl ganska direkt när förlängningen startat, och det var unge Olausson som gjorde ett märkvärdigt fult mål – Hasani hade kommit runt vid kortlinjen och spelade snett-inåt-bakåt till Olausson som hade öppet mål. Vår blivande matchhjälte lyckades dock snubbla på sina egna ben, föll, men nickade liggandes in 1-0 i mål. Tre minuter senare fick Hasani göra mål själv, då han snyggt tog ned bollen och sköt en volley in bakom Lekström till 2-0. Nu väntade åttondelsfinalen, och lotten föll den här gången på ett ekonomiskt mer fördelaktigt motstånd i storlaget AIK.

Ons 29 apr: Falkenberg-Sirius 3-1 (1-1), Falkenbergs IP
Inför denna match skrev Austin Makacha på ett halvårskontrakt med Sirius, och hastigt och lustigt befann han sig också i startelvan. Vilket inte gjorde någon större skillnad eftersom han bara var en av 10 blåsvarta statister i den första halvleken. Den ende siriusiten som gjorde sitt jobb var RR, som visserligen inte kunde förhindra Stefan Rodevåg från att skjuta in ett inlägg till 1-0 i 14:e minuten sedan Sirius tappat boll på mittplan, men som i övrigt stod ivägen för långskott, närskott och frisparkar. Två minuter innan paus kom så Sirius i sitt första anfall; ett snyggt sådant då Makacha spelade fram P, som spelade vidare snett-inåt-bakåt till Petter, som sköt in ett välplacerat långskott till 1-1. Högst orättvist – men målet gav luft under vingarna för Sirius, som jämnade ut spelet i andra. Då fick Falkenberg istället retroaktiv utdelning när Fernberg drog på sig en onödig frispark i 58:e som Tobias Nilsson sköt i mål. Sirius skapade sedan några sporadiska, men vassa målchanser, närmast kom Hasani med en hörnnick som tvingade Stojan Lukic till en kalasräddning, men istället utökade Falkenberg då den moderna legenden David Svensson nickade in 3-1 efter en snabb kontring på övertid. Och vi väntade vidare på säsongens första seger.

Mån 4 maj: Sirius-Norrköping 1-1 (0-0), Studenternas
När Åke Hammarström annonserar att vi nu är inne på stoppitsch tajm så är matchen ofta redan avgjord. Andra gånger har det roliga inte ens börjat. Som i matchen mot ex-allsvenska Peking – ett riktigt krismöte mellan två segerlösa bottenlag. Men för att ta det från början så var det här första matchen man på allvar såg positiva tendenser i Sirius spel. Dock var blåsvart som vanligt trögstartade, och i den första halvleken var det Peking som stod för de bästa målchanserna, i form av två bommade frilägen från anfallaren Timmy Wilhelmsson. Men Sirius tog över mer och mer av spelet i andra, och så småningom kom även målchanserna. Makacha såg lovande ut i sin hemmadebut, Petter var pigg på kanten, och P och Hasani jobbade bra på topp. Jätteläget kom i den 66:e minuten i form av en dubbelchans, då Haisem först sköt ett svårt skott, och på returen nickade Hasani bollen i backen så den studsade knappt över ribban. Strax därpå blev den blivande blåsvarte Armin Tankovic utvisad efter en helt onödig eftersläng, men Sirius presterade trots det numerära överläget inga fler chanser, så när ”stoppitch tajm” ljungade över Studans vårgropiga gräsmatta såg det ut som vi gick mot ännu en mållös match. Men inte då – i 92:a fick Peking en frispark från 25 meters håll, Imad Khalili slog bollen i muren och fick på returen till en riktig pärla som gick rätt upp i krysset, och för att strö extra salt i såren målfirade dessutom målskytten rätt framför Västra till vår stora ilska och frustration. Men deppen varade bara i två minuter innan vi skickade vidare stafettpinnen till Peking Fans, för i den fjärde och sista övertidsminuten fick Sirius hörna, och på något oklart vis lyckades den inbytte Gallo, som comebackade efter skada, få in kvitteringen med matchens sista spark. Nollan i vinstkolumnen stod kvar, men vi fick iallafall känna oss litegrann som vinnare.   

Sön 10 maj: Assyriska-Sirius 2-1 (0-0), Södertälje Fotbollsarena
Efter 497 spelade minuter + 5 x stoppitch tajm hände det: Sirius tog för första gången under säsongen ledningen i en match. Detta då Gurra nickade in en hörna till 0-1 ett par minuter in på den andra halvleken, och detta efter att blåsvart varit det bättre laget, frånsett den första kvarten. Och därpå följde flera vassa lägen att stänga matchen, dels en finfin Gallofrispark, och dels en kontring som Hasani avslutade i burgaveln. Och istället föll ett olyckligt kvitteringsmål i 65:e som domarteamet fick ta på sig; brassen Lopes dos Santos slog ett utåtskruvat inlägg på kortlinjen, varpå linjedomaren vinkade för inspark och Sirius slutade spela, men Llumnica nickade in bollen i mål via en stillastående RR, och till alla blåsvartas häpnad och ilska godkände domare Martin Olsson målet. Och naturligtvis satte sedan Assyriska segermålet tio minuter senare, då Marklund spelade fram Llumnica, som placerade in 2-1 bakom en utrusande RR. Ett bra lag ska ha tur sägs det ju – och ett dåligt lag har uppenbarligen ofta gott om otur.

Ons 13 maj: Sirius-AIK 0-1 (0-1), Studenternas (SvC, åttondelsfinal)
Så fick vi belöningen efter våra tre cupmatchvinster i form av en riktig publikfest mot blivande dubblörerna AIK. Drygt 5000 åskådare dök upp på Studan, ett välbehövligt klirr i kassan – men det var ändå svårt att låta bli att störa sig på alla svart-gula Uppsalabor som tycker det är jättehäftigt när det mäktiga storlaget kommer på besök och står och gnäller på vilken liten och töntig klack Västra Sidan är. Dessutom stal någon stentuff gnagare vår ”Grande e pessante”-banderoll innan matchen och släpade upp den på AIK-läktaren som en trofé – det är inte alltid helt enkelt att skilja på ultraskultur och Röda-vita-rosen.
Nåväl, AIK gjorde exakt vad som behövdes i matchen, och inte ett dyft mer. I tio minuter bjöd gnagarna upp till dans, sedan bredsidade det blivande danskproffset och Siriusliberonamnen Viktor Lundberg in 0-1, och därefter stängde AIK matchen hel och hållen. Sirius skapade en kvitteringschans värd namnet då Petter sköt från distans, och Öhrlund lämnade retur framför Hasanis fötter, men denne blev stressad och sköt skottet högt över mål. Annars var det rejält torftig underhållning det bjöds på – Sirius stod visserligen upp, men var inte ens nära att såra gästerna, och cupäventyret var slut för den här gången.

Sön 17 maj: Sirius-Sundsvall 1-0 (0-0), Studenternas
Så vann Sirius till slut sin första seriematch för säsongen, i Superettans sjunde omgång. Men det satt långt inne, och det krävdes ett tvåfalt numerärt överläge samt ett inbrunkat mål på stoppitch tajm för att få smaka på segerns sötma. Matchen var i mycket en kopia av hemmamatchen mot Peking två omgångar tidigare; de ex-allsvenska gästerna var det vassare laget i första, Sirius tog över i andra, bortalagen fick spelare utvisade i slutskedet, och alla mål föll när klockan tickat över 90 minuter. Efter en svag första halvlek där Sirius räddats av säkert spel från mittbacksparet Fernberg och Gurra samt RR i mål vände matchbilden i andra. I 50:e spelade Olausson (debut från start) fram P till ett friläge, men den på fel sätt iskalle anfallaren fick inte bollen förbi Sundfors i GIF-målet. Och i 67:e fick planens bäste spelare, Petter, på ett hårt och svårt skott som Sundfors räddade till hörna. Och så fick vi sedan hjälp i vinstjakten av två odisciplinerade Giffare, i kombination med den kortglade domaren Andreas Ekberg – först fick Erkan Saglik sitt andra gula efter en onödig kapning på Jernberg, och sedan gick islänningen Ari Skulason samma väg efter en eftersläng. Guldläge för Sirius – men vem skulle avgöra när samtliga våra anfallare vägrade träffa målet? Jo, vår ståtlige mittback, 00-talets meste spelare, Gurra Segerström. I 92:a ordnade Gallo fram en hörna, och på den dök Gurra upp på bortre stolpen och nickade in tre pinnar till blåsvart. Så efterlängtade, så sköna!

Tor 21 maj: Ängelholm-Sirius 2-0 (1-0), Ängelholms IP
Man hade ju hoppats att den första trepoängaren skulle väcka någonting till liv hos Sirius, men när vi tagit ett steg framåt tog vi tre steg tillbaka. Matchen inleddes med att Makacha spelade fram Ängelholms Martin Andersson till 1-0 efter tio minuter, och därefter följde säsongens sämsta halvlek – vilket inte vill säga lite. Sirius sprang i bästa fall runt i cirklar i ingenmansland, eller stod helt stilla, medan det gula hemmalaget kom i anfallsvåg efter anfallsvåg, och bland annat sköt ett klockrent skott i ribban. Att det bara stod 1-0 i paus var smickrande för Sirius, och en viss förbättring följde i andra halvlek, vilket väl nästan var oundvikligt med tanke på hur usel den första var. Blåsvart kom i en del farliga lägen, men våra straffområdesspelare P och Hasani fortsatte envist att göra allting fel när det var dags att komma till avslut. Istället kunde Ängelhom döda matchen när Adelstam skruvade in bollen med kvarten kvar, och sedan var det bara att vänta in slutsignalens besked om ännu en förlust.

Mån 25 maj: Sirius-Qviding 2-3 (0-1), Studenternas
I hård konkurrens var nog hemmamatchen mot Qviding säsongens bottennapp. Trots Sirius skraltiga form så var vi ändå hemmastarka, och hade en nästan ett år lång obesegrad svit på Studan. Men den sprack när Göteborgs Väsby, trötta Qviding, kom på besök. Det började trots allt OK; den första halvtimmen var bra, då målsumparen Hasani missade en retur efter en Jernbergfrispark, och Petter löpte sig till ett skottläge som resulterade i en hörna. Men efter knappa halvtimmen kom det ödesdigra misstaget – Sirius drällde helt i onödan ut en boll över linjen, och på det långa inkastet glömde Sirius bort Killer Stiller i straffområdet, och så var det 0-1. Därefter följde en urusel period där Makacha stod stilla i mittcirkeln, resten av mittfältet tappade boll, och Sirius flanker var två öppna motorvägar. Mirakulöst nog släppte RR ändå inte någon boll förbi sig, och i 62:a kom istället en skänk från ovan: blåsvart tog sig in i Qvidings straffområde för första gånger på evigheter, Hasani fälldes och tog själv säkert hand om den resulterande straffen. En gratisbiljett in i matchen – som Sirius inte utnyttjade. Ett par minuter senare skulle RR rensa en bakåtpass, och slog bollen i ryggen på en förvånad Konwea, som bara hade att vända sig om och peta in 1-2 i öppet mål. Och så var vi genast nere i skiten igen. Killer Stiller förnedrade oss ännu mer med att nicka in 1-3 på hörna i 84:e innan P på övertid för första gången på säsongen visade lite klass när han vände bort sin försvarare och sköt in 2-3 – men det var för sent.
   Det var svårt att se ljuspunkter nu. Sirius skrek efter det ledarskap som hade flyttat till Södertälje förra hösten. Så fort någonting gick emot slutade hela laget kollektivt att göra jobbet. Bollen passades runt bland stillastående spelare, och tappades så fort motståndarna satte upp minsta press. Försvarsspelet hämmades majoriteten av backlinjen ägnade sig mer åt sjukgymnastik än åt fotboll, mittfältet var geistlöst, och anfallarna var så sorgligt ofarliga i boxen. Och det enda JTA tycktes göra var att planlöst byta positioner och uppställningar till varenda match, utan att någonsin hitta något som fungerade.

Sön 31 maj: Mjällby-Sirius 4-0 (2-0), Strandvallen
Lägre förväntningar har jag nog aldrig någonsin haft inför en match. Med Bringan, Blomgren och Haisem alla skadade, och Luggen och Gurra avstängda åkte seriejumbon Sirius ned till serieledaren Mjällby med en tillgänglig back: Fernberg. Med en backlinje lika svag som cikoriakaffe, bestående av Olsson, Sunshine, Fernberg och Gallo, fick man var nöjd om antalet insläppta stannade under halvdussinet, och det gjorde det iallafall. Matchplanen, att hålla tätt så länge det gick, sprack dock redan efter fem minuter då Johan Svensson ostört tilläts vända runt och placera in 1-0 bakom RR. Svensson satte även 2-0 på nick i 24:e, och på en läcker chipp efter att ha sprintat ifrån Gallo i 56:e. Adam Berner spikade siffrorna till 4-0 på sluttampen. Efter förutsättningarna sköttes försvaret ändå OK – men Sirius anfallsspel är lättare att recensera. Det existerade inte. Det tog 69 minuter innan blåsvart fick iväg sitt första skott på mål, till artiga applåder från publiken på Strandvallen. Frapperande var också hur Mjällbys kenyan Patrick Osiako överglänste landsmannen Makacha – men det var Makacha som var uttagen till Kenyas VM-kvalmatcher i juni. ”It’s all politics”, kommenterade Osiako lakoniskt.
   ”Vad är det för varningslampa som lyser?” ”Äsch, det är nog ingenting viktigt.” Ungefär så gick konversationen i Jerrys bil strax utanför Fjälkinge, på väg mot Malmö efter matchen. Minuten efter skar motorn ihop, i en nästan översymbolisk spegling av Sirius säsong. Det blev bärgning in till Kristianstad, Pågatåget för vidare färd, och skroten nästa för Jerrys stackars bil.

Sön 7 jun: Vasalund-Sirius 3-4 (2-2), Skytteholm
Efter tre raka riktigt usla insatser skärpte Sirius till sig rejält och tog säsongens andra seger i en explosiv match på Skytteholm. Motståndaren Vasalund var i grund och botten ett division 1-lag med en allsvensk spelare – Kennedy Igboannanike. Och det räckte hyfsat långt för den onödiga Solnaklubben. Matchen fick en jobbig start för blåsvart: det tog 24 sekunder innan Gurra drog ned Özgür Yasar i straffområdet, men RR räddade Albert Krasniqis straff. Sex minuter senare låg ändå bollen i Siriusnätet, då Igboannanike fått foten på ett inlägg i kamp med sex Siriusspelare i straffområdet. Vasa fortsatte att ösa på för fullt framåt, men som tur såg det darrigare ut bakåt för de rödsvarta. 35 minuter senare hade Sirius vänt på matchen efter två mål med Jernbergs fina frisparksfot och Tommi Vaihos osäkra händer som gemensamma nämnare: Först slog Jernberg frisparken mot P, som skarvade vidare till Hasani, varpå Vaiho räddade den första bollen, men Hasani slog in egen retur till 1-1. Andra gången lämnade Vaiho retur efter en touch, och Fernberg stod rätt och petade in returen till 1-2. Men Sirius fick ändå inte gå till vila i ledning, för i den andra övertidsminuten tappade Gurra helt onödigt bollen vid kortlinjen till Igboannanike, som spelade fram Mohamed Rajab till 2-2. Målorgien fortsatte i andra, en halvlek som spelmässigt dominerades av Sirius, men Vasas djupledsbollar på ni-vet-vem var aldrig ofarliga. Sirius gjorde dock 2-3 på en omställning, då Petter spelade fram P, och Vaiho släppte ännu en retur som Petter kunde slå in. Sirius slog sedan bort ett flertal chanser till 2-4, och istället var det – så klart – Igboannanike som med kvarten kvar tog emot en boll strax utanför straffområdet, och sköt ett välplacerat skott i mål till 3-3. Men för en gångs skull lät blåsvart inte sig sänkas av jobbiga baklängesmål. Man fortsatte istället att löpa, hjälpa varandra och göra sig spelbara, och det gav utdelning: med tre minuter kvar på klockan fick Sirius en frispark, som Gallo nu tog hand om sedan hitman Jernberg bytts ut, och Gallo ville inte vara sämre – bollen slogs in i straffområdet där P dök upp och skarvade in bollen till 3-4. Det fanns onekligen mycket som inte såg perfekt ut, men det viktiga var att Sirius hade gett allt i 90 minuter – och det gav en välsmakande trepoängare som belöning.

Lör 13 jun: Sirius-Åtvidaberg 1-1 (1-1), Studenternas
Sirius gjorde en hyggligt stark insats mot de blivande allsvenskarna Åtvidaberg, och plötsligt såg det ut som att vi började hitta formen. Synd bara att vi redan var framme vid det korta sommarlovet. I den här matchen var det dock gästerna som började bäst, och efter mindre än kvarten spelad stod det 0-1, sedan Hallingström tagit sig runt dagens vänsterback Sunshine, och skickat in ett inlägg som Pontus Karlsson nickade i mål. Men sedan tog faktiskt Sirius över föreställningen. Kvitteringen kom efter dryga halvtimmen efter omställning på en Åtvidhörna; Jernberg spelade upp bollen till P, som löpte efter kanten och skickade vidare bollen till Petter, som sköt i steget och snyggt rätt upp i krysset. Och sedan hade blåsvart flera bud på 2-1 – Hasani och dagens högerback Palmqvist brände varsitt friläge, och P nickade ett inlägg strax utanför. Den andra halvleken inleddes med att Christoffer Karlsson, mycket nära att bli Siriusspelare två år tidigare, blev utvisad efter en klumpig tackling och ett andra gult kort. Nu hoppades man att Sirius skulle sätta än mera tryck på brukslaget, men så blev det inte. Istället föll Sirius tillbaka i gamla stillastående synder, bortalaget blev snarast bättre efter utvisningen, och snuvades bl.a. på en straff av härlige domaren Keijo Hyvärinen då Luggen hade omkull Radetinac. Så vårsäsongen avslutades med kluvna känslor – vi borde ha gjort mer av det numerära överläget, men en poäng mot uppflyttningslaget Åtvid var ändå godkänt.


Sommaruppehållet
Sommarledigheten kom tidigt och var kort, men fick ändå sägas vara efterlängtad för en sargad trupp. De fyra spelare som räknades som långtidsskadade; Söderbring (bakslag i knäet), Blomgren (höft och fot), Hochen (ljumskar) och Love (pubisben) skulle visserligen inte hinna tillbaka under de knappa tre veckorna av ledighet, men däremot kunde Haisems häl kanske läka, och Mani, som dragits med en mystisk fotskada under hela säsongen och som skulle opereras i höst, kunde kanske också stagas upp i spelbart skick.
En träningsmatch bokades också in under uppehållet då vi mötte det allsvenska bottenlaget Hammarby på mysiga Idrottsgården i Gimo. Att vara bottenlag i allsvenskan är dock bättre än att vara det i Superettan, och södergänget vann utan några som helst problem med 4-0, i en match där Sirius passade på att prova ett gäng GUSK-spelare: Emir Smajic, den tidigare aktuelle Niklas Högberg och backen Oskar Zettergren.
Och den senare, en lång, ståtlig och 24-årig mittback, blev också till det ena av två stycken sommarförvärv. Den andre plockades formellt sett ifrån Sirius juniorled, men dit hade han kommit några månader tidigare på betydligt längre omvägar: den kraftfulle anfallaren Sunday Bale, 18-årig nigerian, kritade på ett a-lagskontrakt under sommaren.

Det skreks ändå i supporterled och media efter fler nyförvärv, men JTA satt lugnt i båten: ”Vi ser inget behov av det och anser att vi har tillräcklig kapacitet i truppen”, uttalade sig vår tränare, vilket nog egentligen kunde översättas som: ”Vi har inte råd.” En gratismöjlighet att få in förstärkningar öppnade sig dock då AIK gjorde en framstöt och ville göra Sirius till sin samarbetsklubb, med innebörden att vi kunde få låna in AIK-spelare under 23 år med brist på speltid. Lasse Svensson ställde sig dock skeptisk, trots sin tidigare vurm för att sola sig i glansen av de stora Stockholmsklubbarna, och något avtal blev den här gången aldrig skrivet.


Superettan – höstsäsongen

Sön 5 jul: Trollhättan-Sirius 5-2 (3-1), Edsborgs IP
Höstsäsongen inleddes med en mycket märklig match. Alla som satt i Uppsala och följde matchen via textrapport tänkte att Sirius hade nått en ny botten när vi släppte till fem mål mot trubbiga Trollhättan. Men vi som var på plats på Edsborgs IP, d.v.s. bröderna Fröjmark och jag, såg ju att Sirius gjorde säsongens kanske bästa insats. Eller som Trollens tränare L-O Mattsson uttryckte det: ”Sirius var mycket bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Vi hade svårt att få grepp av dem och hängde inte med. De var ett av de bästa lagen som gästat oss i år.” Och ändå blev vi krossade på Edsborg. För Trollhättan satte allt.
   Sirius började i ett furiöst tempo och efter mindre än tio minuter stod det 0-1, sedan Mani och Hasani väggspelat bort trollhätteförsvaret, och den sistnämnde lagt in bollen i öppen kasse. Så kom hemmalaget i sitt första anfall efter en kvart, snyggt var det också, och Anders Wiklund avslutade med stolpe-stolpe-in till 1-1. Tre minuter senare missade Luggen en rensing och Trollhättan kom i sitt andra anfall, och Petter Dignéus kom ångande och avslutade säkert till 2-1. Trots motgångarna fortsatte Sirius spela kreativt framåt, Mani sköt i ribban, och Makacha kom nära, men att försvara sig var tydligen inte lika kul. Så istället blev det ännu ett baklängesmål när Faltsetas fick en drömträff från 25 meter, och så stod det 3-1. Fem minuter in på andra hade Sirius kontakt igen när Haisem smekte in 3-2 i krysset på en frispark, men åtta minuter senare kom Göteborgslånget Mathias Etéus fri och satte 4-2 i sin allra första bollkontakt för sin nya klubb. Och där dog matchen för Sirius. Trots att tempo och intensitet gick ned fortsatte Sirius att skapa chanser; ett knepigt skott i krysset från Jernberg som tippades till hörna, och en nick i ribban, men ändå var det Trollen som fick det sista målet då Aliosman sköt en halvdan frispark som RR borde ha tagit till 5-2. Ropen på JTA’s avgång och krav på förstärkningar hördes allt högre, och trots Sirius verkligen var vänner med bollen på Edsborgs IP så låg det nog en del i kritiken. För man måste ju faktiskt vilja göra jobbet även när motståndarna har den. Ned till jumboplatsen igen, två pinnar upp till både Vasalund på kvalplats och till Norrköping på säker mark.

Mån 13 jul: Sirius-Syrianska 3-1 (1-0), Studenternas
Det fanns mycket att skylla de skrala resultaten på – men otur med domarna var inte en av dem. När matchen mot Syrianska blåstes av hade Sirius på de fem senaste hemmamatcherna tilldömts tre straffar, och fått se fyra motståndarspelare bli utvisade. Inte illa!
   Efter en svag inledning jobbade Sirius sig in i matchen och förde spelet i den första halvleken. Målchanserna var dock lätträknade: de inskränkte sig till en – som det blev mål på. I 31:a minuten spelade Haisem fram Petter, som smekte in 1-0 med ett välplacerat långskott. I andra bjöds Sirius inledningsvis på två chanser att stänga matchen; Hasani hade dels en nick i ribban, och därefter – sedan Petter gått omkull – fick Sirius en straff. Hasani, som aldrig tidigare bränt en straff i karriären, slog dock decenniets sämsta niometare, och bollen rullade löst en meter utanför stolpen. Och så blev Sirius rädda, backade hem, och Syrianska utsatte Sirius för en tung press den sista halvtimmen. Men det blev sällan farligt, förutom när den svårstavade Voskoboinikov kom helt fri med RR men krutade bollen över ribban. Det låg ändå en kvittering i luften, och i 85:e kom den, sedan Mensah fått in bollen i en rörig hörnsituation. Men vi hann knappt börja deppa innan sommarförvärvet Sunday Bale presenterade sig för sin hemmapublik på ett oförglömligt sätt: Han fixade först en frispark som Jernberg slog in i straffområdet, och där dök vår unge hjälte återigen upp och petade in 2-1, och firade därpå målet vilt framför Västra. Och sedan revanscherade sig dessutom Hasani då han i slutminuterna fälldes av målvakten Nurme, vilket resulterade i både utvisning och straff, och på denna satte Hasani själv 3-1. Så fick vi lite retroaktiv utdelning på spelet i Trollhättan. Bakåt såg det egentligen inte särskilt mycket bättre ut, och framåt bjöds det alls inte på samma sprudlande anfallslusta, och ändå blev utdelningen bättre åt båda hållen – fotboll är inte alltid en enkel ekvation. Upp till en femtondeplats, men fortfarande under nedflyttningsstrecket, fem minusmål upp till Väsby på kvalplats, och två poäng upp till Trollhättan på säker mark.

Mån 20 jul: Väsby-Sirius 0-0, Vilundavallen
Tråkig förort, tråkig arena, tråkig motorväg till arenan, tråkigt motståndarlag, tråkiga färger på motståndarlagets tröjor. Och tråkig match.
   Väsby och Sirius neutraliserade totalt varandras anfallsspel denna högsommarsömniga kväll i Stockholms norra förorter. I den första halvleken presterade Sirius inte ett enda skott på mål, och Väsby var bara marginellt mindre dåliga. En för dagen helt stillastående Makacha och en halvskadad Mani gick ut i paus och ersattes av Jernberg och Bale, vilket gav en viss förbättring, men närmare än ett fräsande skott från Jernberg som touchade ribbans ovansida kom aldrig blåsvart. Den obotlige optimisten kunde alltid ta med sig att Sirius hade lyckats hålla nollan i en bortamatch för första gången på nästan ett år. Men i grund och botten var de båda tränarna JTA och Tolle, samt alla 623 stackars åskådare på Vilundavallen, eniga: Det här var en riktig skitmatch. Kvar på femtondeplatsen, men nu bara en pinne upp till Norrköping på säker mark.

Mån 27 jul: Sirius-Väsby 2-1 (2-1), Studenternas
Serien hade nu nått halvvägs och vände med ett tolvpoängs-dubbelmöte med bottenkollegan Väsby. Det absolut viktigaste var att gå ur denna holmgång med flera poäng än de blekgröna, och det lyckades också Sirius med, även om hemmavinsten var krampartad. Det som hände, det hände under matchens första fjärdedel: Sirius tog ledningen redan i 8:e minuten då Petter drog på ett distansskott, och den ex-blåsvarte NWA stod som fastfrusen på linjen och tittade på när bollen landade i nätmaskorna till 1-0. Men bara fem minuter senare var det kvitterat då Catovic fick utrymme att skjuta in 1-1 i de stora ytorna mellan hemmalagets mittfält och försvar. I den 25:e återtog dock Sirius ledningen, och det genom säsongens vackraste mål: Haisem slog en fin boll fram till Gallo, som från sin position i straffområdets vänstra utkant iskallt lobbade in bollen bakom en snopen NWA. I samma veva gick dock unge Bale ut med en bristning i låret, och där tappade också Sirius det mesta av sitt dittills fina anfallsspel. Och så blev vi ju, som så ofta under säsongen, livrädda för att tappa ledningen. Så Sirius sjönk ihop i knäet på RR, och Väsby fick massor av gräs att spela på. Två gånger om var Väsby riktigt nära en kvittering; i 79:e hade man faktiskt bollen inne, men målet dömdes tveksamt bort för offside, och med minuterna kvar fick Thomas Backman på en nick som RR räddade med fingertopparna. Men med tur och skicklighet klarade vi segern, och lämnade den sumpigaste delen av bottenträsket för första gången under säsongen – men tyvärr bara för tillfället. Ett jättehopp upp i tabellen till tiondeplatsen – en poäng ned till Vasalund på kvalplats, två ned till Trollhättan på nedflyttningsplats.

Sön 2 aug: Ljungskile-Sirius 2-0 (2-0), Starke Arvid Arena
Ännu ett bottenmöte där Sirius hade chans att distansera sig från nedflyttningsplatserna – men ännu en gång reste man över halva Sverige bara för att uträtta absolut ingenting. Hemmalaget satte tonen från start och Sirius fick knappt låna bollen, men det krävdes en regelvidrighet för att sätta den första kassen: På en hörna blev Luggen ordentlig nedklubbad av Kitic, som sedan nickskarvade bollen vidare till skyttekungen Patriksson, som stötte in 1-0. Elva ilskna Siriusspelare omringade domaren Antti Kanerva, naturligtvis till ingen nytta. Och elva frustrerade Siriusspelare tittade sedan på när Patriksson minuten efter sprang igenom hela Siriusförsvaret och satte 2-0. Och sedan var det bara RR samt hemmaanfallarnas oskärpa som stod emellan Sirius och totalförnedring – Sirius nästa och andra skott på mål i matchen kom först på stoppitch tajm. Nedåt igen, en fjortondeplats med en pinne ned till Vasalund på nedflyttningsplats, och åtta minusmål upp till Väsby på säker mark.

Mån 10 aug: Sirius-Landskrona 0-3 (0-3), Studenternas
Jag har aldrig varit den som ställt omöjliga krav på mitt favoritlag. Men när de går in på planen och är till synes helt oförberedda på att spela match, då blir man faktiskt arg. I fjärde minuten skickade Jesper Westerberg in ett inlägg i straffområdet, och Gurra och Zettergren tittade på medan bollen skarvades vidare till Tapper-Holter som nickade in 0-1. Och tre minuter senare kom en djupledsboll från samme Westerberg, och nu var det Fernberg som inte hängde med när skyttekungen Fredrik Olsson sprang sig ren och lobbade in 0-2. Så var dagen förstörd efter sju minuter, och än värre blev det när försvarslinjen stod och sov på ännu en långboll, och Olsson tryckte in 0-3 efter halvtimmen. Som lök på laxen åkte vi sedan på en ny skada då Zettergren haltade av i paus utan att komma in igen. Gästerna spelade sedan av matchen i den andra halvleken, och Sirius kom – med undantag för ett långskott i ribban från Jernberg – ingenstans alls. På slutet fick vi dock åtminstone glädjas åt ett inhopp av Hochen, som betredde planen för första gången sedan tredje omgången, och bland annat sköt ett snyggt volleyskott som träffade huvudet på en försvarande Boisare. Trots den ljusa sommarnatten kändes allt nattsvart, och UNT’s skriverier om en spricka mellan JTA och assisterande Brännan lugnade heller inte. Tabelljumbo igen. En pinne upp till Trollhättan på kvalplats, två till Vasalund på säker mark.

Lör 15 aug: Jönköpings Södra-Sirius 1-5 (0-3), Stadsparksvallen
Det senaste året hade Sirius målskillnaden 4-29 på sina bortamatcher söder om huvudstaden – vad man sysslade med på bussresorna har jag ingen aning om, men det hjälpte iallafall uppenbarligen inte Sirius att spela fotboll. Så att tala om ketchupeffekten på Stadsparksvallen är kanske inte helt korrekt. Det här var snarare första gången Sirius ens hade packat med sig ketchupen på långresan.
   Matchen blev en spegelbild av hemmamatchen mot Landskrona, men nu var det Jönköpings backlinje som stod och sov, och det var Sirius som avgjorde med tre snabba mål innan vändkorsen slutat snurra: 10:e minuten: P ordnar en frispark på mittplan, Haisem slår den, och Gurra hoppar högst av alla och nickar in 0-1. 14:e minuten: Ny frispark från kanten som Jernberg tar, bollen seglar över alla och fram till bortre stolpen, där Gurra enkelt nickar in 0-2. 19:e minuten: Frispark från hörnflaggan, Jernberg tar den igen, och Gallo skarvar in 0-3. Nu var stabilitet inte precis Sirius adelsmärke, så när RR tolv minuter senare räddade Tommy Thelins straff som J-Södra tilldelats sedan Fernberg dragit Thelin i armen var detta nog nästan lika avgörande som den inledande målorgien. Den andra havleken bjöd sedan på Hawaiifotboll för hela slanten, med massor av chanser åt båda håll. Esten Viikmäe var sanslöst nära en reducering då han nickade bollen i ribbans underkant, men Sirius rensade undan på mållinjen och kontrade strax därpå: Gallo drog upp bollen och spelade vidare till P som klackade bort sin försvarare, och placerade in 0-4. Lagen bytte sedan högkaratiga chanser; Hasani kom fri men sköt på målvakten, Thelin nickade i stolpen, och den inbytte Hochen la bollen bredvid stolpen i ett helt rent läge. Daryl Smylie lyckades till slut få in reduceringen i slutminuterna, men Sirius fick sista ordet då P slog ett inlägg till Hasani, som kung-fu-sparkade in 1-5 på volley. Så blåstes en osannolik match av. Sirius hade gjort fler mål än i sina nio senaste långväga bortamatcher sammanlagt – och ändå förlorade vi avslutningsstatistiken med rejäla 11-19. Upp över nedflyttningsstrecket till trettonde plats. En pinne ned till Vasalund på nedflyttningsplats, sju minusmål upp till Väsby på säker mark.

Ons 19 aug: Sirius-Falkenberg 0-0, Studenternas
Man har det aldrig roligare än man gör sig – och för att försöka blåsa liv i besvikelsen som säsongen 2009 hade blivit sökte sig Västra tillbaka till sina rötter, och förvärmde i Stadsparken med kir och bandare. Kirkvällen livade definitivt upp klackandet, men dessvärre spred sig effekten inte till laget. Matchens torftighet kunde dock den här gången minst lika mycket skyllas på de gula gästerna, som kom till Studan med en enda plan: Stå lågt, vinn boll, slå i djupled och löp, vilket stod i bjärt kontrast med Sirius sedvanliga passa-runt-i-väntan-på-ett-läge-taktik, men ingendera spelidé var så värst framgångsrik. Falkenberg skapade några halvchanser på distansskott och hörnor i första, Sirius tog över litegrann i andra; Hochen nickade strax utanför, och Hasani sköt en frispark i överliggaren. Skadelistan växte ytterligare då Sunshine gick ut med en bristning i låret, och Sirius avslutade med en fyramannakedja, vilket inte hjälpte chanstorkan ett dugg.
   Och truppen blev tunnare under sensommaren. Unge Olausson meddelade att han lade ned karriären för att satsa på studierna, Mani tvingades till en operation av sin onda fot och hade spelat färdigt för säsongen, och trion Östlund, Palmqvist och Ahlm lånades ut till GUSK, dock med möjligheten att återlämnas på kort varsel. Kvar på trettondeplats, nu två pinnar ned till Trollhättan på nedflyttningsplats, och elva minusmål upp till Norrköping på säker mark.

Mån 24 aug: Norrköping-Sirius 3-0 (2-0), Idrottsparken
Sirius åkte till Norrköping med en gameplan – att hålla tätt så länge som möjligt för att göra hemmalaget nervösa. Om man släpper in mål efter fem minuter är en sådan gameplan inte mycket värd. Och det var just vad Sirius gjorde när Telo rundade RR och sköt in 1-0 sedan Sirius slagit en felpassning i gapet på en hemmaspelare på mittplan. Ett Sirius, nu utan plan, fick sedan inte låna bollen under de kommande tjugo minuterna, som avslutades med att Thordarsson nickade in ett inlägg till 2-0. Sedan hade Sirius faktiskt en bra period fram till paus där man skapade några hyggliga chanser; Bale fick nickläge från en meter men fick bollen rakt på målvakten, och P fick in en boll i mål, men vinkades av för offside. I andra såg det dock totalt uppgivet ut, och att den inbytte Hochen var den som löpte mest säger ju allt. I 55:e nickade Thordarsson in 3-0 på hörna, och sedan återstod bara en lång, tråkig väntan på slutsignalen. Ned till en fjortondeplats, två pinnar ned till Trollhättan på nedflyttningsplats, två upp till Ljungskile på säker mark.

Sön 30 aug: Sirius-Assyriska 5-0 (1-0), Studenternas
Vem kunde förstå sig på augusti? Ena dagen var Sirius långt under isen, den andra högt ovan molnen. Vi hade väntat så länge på att bitarna skulle falla på plats, och när vi krossade topplaget Assyriska denna söndageftermiddag var känslan att de äntligen började göra det. Gästerna från Södertälje inledde matchen med att ha boll, men passade bara runt, runt, utan att komma till lägen. Det kändes bekant på något sätt.... Istället var det Sirius som stod för chanserna: En både halvskadad och förkyld Hasani kom i 35:e helt fri mot målet, men sköt rakt på Oscar Berglund. Hasani fick sedan en armbåge i sin redan onda höft, och ägnade tiden fram till paus åt att halta runt och grimaschera illa. Men Sirius skulle ändå gå till vila med ledning, för i halvlekens sista minut nickade Gurra in Gallos frispark till 1-0. Och i omklädningsrummet bet Hasani ihop och kom ut på planen till andra, där han presterade sina absolut bästa fotbollsminuter under sin blåsvarta karriär: i 50:e satte vår kosovoalban fart från mittplan, dribblade bort två försvarare, tunnlade en tredje, och placerade in 2-0 bakom Berglund. Och bara tre minuter senare kom nästa fina mål – Petter spelade upp bollen till Haisem, som avancerade och la in bollen mot första stolpen, där Hasani tog emot, vände bort sin försvarare, och sköt in 3-0. Därefter gick vår matchhjälte av planen, men Sirius slutade inte göra mål för det. Vid 4-0 fick vi hjälp av Assyriskas obeskrivligt virriga försvar, då Lamin Conateh stötte in Jernbergs inlägg i eget mål, och vid 5-0 rullade Sirius återigen upp det vita försvaret med klackar och väggspel, Jernberg tog sig in i straffområdet och blev neddragen av Conateh, och Gallo satte den påföljande straffen. Det hade faktiskt mycket väl kunnat bli ännu flera mål, men man kunde ändå inte vara annat än nöjd; det var ju faktiskt Sirius största seger på nästan tre år. Upp till en trettondeplats, två pinnar ned till Trollhättan på nedflyttningsplats, och bara två minusmål upp till Väsby på säker mark.

Tis 8 sep: Sundsvall-Sirius 2-0 (1-0), Norrporten Arena
För åtminstone tredje gången den här säsongen åkte Sirius till en bortamatch med planen att hålla nollan så länge som möjligt, och precis som de två tidigare gångerna fick RR kröka rygg innan tio minuter hade gått. Jag är ingen expert på fotbollstaktik, men även jag kunde se svagheterna med denna återkommande gameplan. Den här gången var det en hörna som sänkte blåsvart; bollen rensades, men hittade in i straffområdet igen, och Wallerstedt sköt upp 1-0 i krysset. Sirius skapade sedan ett antal chanser, och vassast var Luggens stenhårda nick i stolpen – i egen stolpe ska tilläggas, så där var vi cemtimetrar från säsongens spektakuläraste självmål. Hemmalaget var dock hela tiden spetsigare, och närmast 2-0 kom Corr Nyang med sitt stolpskott. Och matchbilden fortsatte i den andra halvleken; chansrikt, men det gick två GIF-chanser på varje Siriuschans. Blåsvarte Bale sköt tätt utanför och missade öppet mål på hörna, medan Giffarnas Sliper sköt i kryssribban och Wallerstedt la ett inlägg strax bredvid stolpen. På övertid kom till slut 2-0, då Sirius flyttade upp allt utom RR, och Corr Nyang fick en hel plan att kontra på. Trots allt var det väl kämpat av Sirius, som som vanligt saknade högvis med spelare – bl.a. den avstängde lagkaptenen Gurra och den skadade poängplockaren Petter – men motståndet var helt enkelt för bra. Tabelläget oförändrat.

Mån 14 sep: Sirius-Ängelholm 0-2 (0-2), Studenternas
Så kom vi till det dramatiska skedet i den 24:e omgången. Utan förvarning lämnade kaptenen det sjunkande skeppet, och kvar stod förste styrman som tillsammans med sina matroser skulle försöka täta läckorna och styra in till en säker hamn. Droppen som fick JTA’s bägare att rinna över var en match som Sirius på förhand hade alla chanser att vinna. Ängelholm var ett av seriens sämsta bortalag, formen var svag, man låg tryggt i tabellens mittenskikt och hade ingenting att spela för. Ett gyllene tillfälle att rycka i bottenstriden alltså – som slutade med att Sirius istället blev utrullade av de pigga, gula skåningarna. Själv befann jag mig denna dag och jagade kvicksilver på ett kalhygge i Laxåtrakten, och fick därför följa misären på SMS-rapporter.
   Trots att Sirius behövde poängen mest var det Ängelholm som var aggressiva från start, och blåsvart hamnade omedelbart i svårigheter med att hantera gästernas höga press. Gurra räddade flera farliga situationer, och stod också för Sirius hetaste chans framåt på hörna, men i övrigt gick matchen helt och hållet i gult. 0-1 kom i den 39:e minuten då Adelstam nickade in bollen på hörna via Fernberg, och samme Fernberg – för dagen i en obekväm högerbacksroll där inte mycket stämde – var inblandad i 0-2 fem minuter senare då han slog en svag bakåtpass, och Patrik Larsson hann mellan och sköt in bollen. Efter en totalt stillastående första halvlek så försökte Sirius åtminstone börja röra sig i den andra, men då var det istället alldeles för slarvigt. Tre halvdana reduceringschanser kunde noteras: Gallo sköt över på ett inspel, Jernberg sköt utanför på distans, och Haisem kom runt och sköt i burgaveln. Men det var allt.
   Och dagen efter detta fiasko meddelade alltså JTA att han hoppade av: ”Jag har misslyckats med de kortsiktiga resultaten och tar konsekvenserna av det”. Beskedet togs positivt emot av många av supportrarna, som började tröttna på den icke-fotboll som Sirius gick ut och presterade match efter match. Men såväl spelartruppen som styrelsen tycktes tagna på sängen av beskedet. Det spekulerades pliktskyldigt en del i nya tränarnamn; ”Flott-Bosse” Pettersson tillfrågades av UNT och verkade inte helt ointresserad, och även ex-tränaren Zaine Söderlund och Strömsbergs succéman Jan Lindström nämndes. Men det stod ganska snart klart att det med sex matcher kvar inte fanns tid att bygga upp något nytt, och sannolikt inte pengar heller. Så istället gick updraget till samma duo som räddat kontraktet föregående år, men med omvända roller: Brännan befordrades från assisterande till  huvudtränare, och förra säsongens huvudtränare, Johan ”Jocke” Mattsson tog över som assisterande. Från styrelsen meddelades också att man från och med nu ”inte accepterade att spelarna gav mindre än 100%” – ett banalt och kanske lite märkligt krav att ställa från styrelsehåll, men någonstans var det ju också befogat, för de viljelösa insatserna hade varit alldeles för många så här långt. (Det kunde f.ö. noteras att det fanns fler lag med problem i fotbollsuppland, och samma vecka fick även isprinsen Jesper Blomqvist foten av ESK efter att ha tränat ned dem från Superettan till under nedflyttningsstecket i division 1). Ned till en fjortondeplats, en pinne ned till Trollhättan på nedflyttningsplats, en upp till Väsby på säker mark.

Sön 20 sep: Qviding-Sirius 0-0, Valhalla
Historien upprepar sig ibland på ett mycket konkret sätt. Säsongen 2008 tog Jocke Mattsson och Brännan över som tränare och inledde med Qviding borta. Och säsongen 2009 tog Brännan och Jocke Mattsson över som tränare och inledde med Qviding borta. Precis som 2008 var det hjärta och attityd som skulle rädda Sirius från nedflyttningsödet, och visst fick de 231 åskådarna kring Valhallas konstgräs se lite mer av detta. Prio nr 1 var att täta det läckande försvaret, och detta gjordes genom hårdbevakning av hemmalagets offensiva hot, främst Andreas Haddad och löftet Tobias Sana. Detta gick dock ut över det offensiva spelet, och det blev inte många ordnade anfall över de 90 minuterna. Qviding var det vassare laget, men Sirius klev in ordentligt i närkamperna och gav det man hade. Gurra var nära att bli matchhjälte, men hans slutminutsnick på Haisems inlägg räddades på mållinjen. 0-0 var dock ett både logiskt och rättvist resultat. Roligt var också att Love Lidström gjorde comeback efter sin pubisskada, samt att vi fick se junioren Eric Hörnell i sin första och enda a-lagsmatch för blåsvart. Sirius offensiva problem var dock uppenbara. Vi hade gjort 10 mål på de senaste nio matcherna – ett hyggligt snitt, men dessa 10 mål var utspridda över bara två matcher. Tabelläget oförändrat.

Sön 27 sep: Sirius-Mjällby 1-4 (1-0), Studenternas
”Skandal, skandal, en domarskandal” – det är nog inte så ofta det ligger någon sanning bakom de orden, men det gjorde det faktiskt i hemmamatchen mot Mjällby. För på linjen sprang den assisterande domaren Jan-Erik Swärd och höjde sin flagga lite när han kände för det. Och kände för det tycktes han göra när det missgynnade Sirius – och därigenom gynnade hans bror, Per-Anders Swärd, tränare för Sirius bottenkollega Vasalund.
   Mjällby kom halvmätta till matchen, så gott som klara för allsvenskan som man var, och hade mycket bollinnehav men lite fart. Sirius glänste väl inte heller, men fick ändå hygglig utdelning på sina omställningar. I mitten av halvleken kom Hasani fri och fick in bollen bakom Asper, men linjeman Swärd höjde flaggan – felaktigt skulle det visa sig vid en närmare titt på TV-bilderna. Minuten senare sprintade Bale sig fri, med samma resultat: Swärd höjde flaggan, tveksamt igen. Inte ens Swärd kunde dock vifta bort målet när Robledo nickade en för lös bakåtnick, och Bale hann mellan och lobbade in 1-0. I pausen bytte lagen som vanligt sida, men det gjorde inte linjemännen, och när nu Swärd sprang på Sirius planhalva förvandlades han från överaktiv till närmast katatonisk. Sirius hade en lysande chans att sätta 2-0 i inledningen av andra, då man kombinerade sig fram till ett fint läge för Petter, men denne sköt utanför. Och en snabb spelvändning senare stod det 1-1, sedan en offsidestående ”Löken” Löfqvist frispelat målsprutan Ekenberg – men Swärd höll flaggan i schack. Sirius slet dock på bra, mycket tack vare Bale som gjorde en stark match, men när nigerianen gick ut i 67:e tappade blåsvart spelet. Tre minuter senare stod det 1-2 efter ännu en misstänkt offsidesituation, då Leandersson frispelade en löpande Ekenberg. Vid 1-3 var det ingen diskussion – Löken var offside med meter, men linje-Swärd reagerade inte, och Löken kunde lägga in bollen bakom RR. Och så bjöd slutligen Haisem finske Santala på 1-4 i slutminutrarna, ett mål som faktiskt var odiskutabelt regelrätt. Men summa summarum: Fem stycken offsidesituationer där samtliga, antingen tveksamt eller rent felaktigt, dömdes till Sirius nackdel. Det var ett facit som hade varit anmärkningsvärt med vilken domare som helst, men den jävssoppa förbundet kokat ihop med denna domartillsättning smakade riktigt illa. Sirius jumbo i den täta bottenstriden. En poäng upp till Vasalund på kvalplats, två upp till Norrköping på säker mark.

Mån 5 okt: Sirius-Vasalund 2-0 (1-0), Studenternas
Nu var förutsättningarna enkla och oförlåtande: Vinna eller försvinna. Och visst vann Sirius, där huvudingredienserna i segerreceptet var just den attityd och det hjärta som vi hoppats att tränarbytet skulle medföra – plus en pånyttfödd P, som äntligen såg het ut efter att spelat hela säsongen med självförtroendet nere vid fotknölarna. Någon säker seger var det dock inte, det slarvades och missades och bjöds på lägen, som i 22:a då Thomas Carlsson blev frispelad – RR räddade dock med en benparad, och två minuter senare blev det istället 1-0, då Jernberg frispelade P i straffområdet. Ett nervöst Sirius tillät sig sedan att bli tillbakapressade av det gästande bottengänget i andra. Det blev tjongfotboll för hela slanten och en köttmur i eget straffområde. Men med en kombination av Vasalunds inkompetens och Sirius heta vilja så lyckades vi hålla tätt, och en löpvillig P höll dessutom Vasas backlinje i arbete under hela matchen. Och till slut så fick även P utdelning en andra gång, då han på övertid höll sig framme i straffområdet och skarvade in Haisems frispark till 2-0. Den första måstesegern var bärgad. Sirius upp över strecket och en fjortondeplats med minimal marginal. Endast antal gjorda mål skiljer till Trollhättan på nedflyttningsplats, en pinne upp till Väsby på säker mark.

Sön 11 okt: Åtvidaberg-Sirius 4-1 (0-0), Kopparvallen
Sirius nya giv med attityd och hjärta räckte till en bra halvlek mot allsvenskt jagande Åtvidaberg. Men även om inställningen blivit påtagligt bättre sedan tränarskiftet så kvarstod ju fortfarande bristerna i bollhantering på sina håll och kanter. Med två tunga avstängningar i P och Gallo var förväntningarna i botten, men Sirius överraskade positivt under de första 45 minuterna, även om man aldrig fick in bollen. Den andra inleddes sedan med en hel radda juniormissar från Siriusspelarna, Fernberg släppte Prodell förbi sig alldeles för enkelt, och så kunde ”Pligg” Bergström rulla in 1-0. Två minuter senare ringde det igen, det var samme Pligg som slog en frispark från sidlinjen, och bollen seglade förbi alla och in i mål, förbi en passiv RR. Nu kunde det bara gå åt ett håll, och det gjorde det också: 3-0 kom i 68:e då den blivande blåsvarte Arvidsson skickade in ett inlägg, Siriusförsvaret var någon annanstans, och Oskar Möller stötte in bollen. Sirius fick sedan försenad utdelning på spelet i första och fick in 3-1, sedan Sunshine snyggt chippat fram bollen till Hasani, som bröstade ned bollen och tryckte in den i mål, men Åtvid återställde tremålsmarginalen när den blivande blåsvarte Arvidsson tryckte in 4-1 på hörna. Precis alla resultat gick emot, och vi var jumbo igen. En pinne till Trollhättan på kvalplats, tre till Norrköping på säker mark.

Sön 18 okt: Sirius-Trollhättan 3-0 (2-0), Studenternas
Det tog nästan en hel säsong, men till slut började äntligen P och Hasani hitta varandra på topp, och det räckte till den kanske mest bekväma och kontrollerade segern under hela säsongen. Ett snabbt ledningsmål la grunden till segern: I 5:e minuten tog Hasani emot en långboll, höll undan sin back, och skickade in en stickare som P löpte ikapp, för att sedan säkert peta in 1-0. Med full kontroll på läget kom också 2-0 fem minuter innan halvtid, och nu uppträdde anfallsparet i omvända roller – Sirius vann boll på mittplan, P avancerade mot motståndarmålet, och slog en perfekt passning till Hasani som slog in dagens andra kasse. Om Trollhättan hade tänkt ta sig tillbaka in i matchen i andra så förstörde Ali Mohammadian den planen, för tio minuter in i halvleken fick han ett totalt hjärnsläpp, sänkte Luggen, och fick syna det röda kortet. Och så kunde Sirius lugnt och säkert ta segern i hamn. En annars lysande P brände ett friläge, den inbytte Hochen kom nära med en iskall lobb, men till slut var det Fredrik Olsson som fick sätta punkt med 3-0, framspelad av Jernberg.
   Och i en annan del av Uppland så sköt en viss Ante Björkebaum samma dag ned Enköping till division 2. Så oavsett hur Superettans upplösning skulle gestalta sig så var vi nu åtminstone garanterade att slippa trumslagarpojkarna på Enavallen nästa säsong. Upp över strecket till en trettondeplats, två poäng ner till Trollhättan på nedflyttningsplats, en upp till Väsby på säker mark.

Lör 24 okt: Syrianska-Sirius 1-0 (0-0), Södertälje Fotbollsarena
När slutsignalen hade gått kunde man tro att någon släppt ut senapsgas över Södertälje Fotbollsarena. För på plastgräsmattan låg 22 utslagna spelare i blåsvart och gulrött. Och varenda en av de 1609 åskådarna satt med hängda huvuden. Men de syrianska spelarna och fansen repade sig nog snart. Visserligen hade de förlorat den allsvenska kvalplatsen till ärkefienden Assyriska i.o.m. deras sena kvittering i Jönköping, men de hade trots allt gjort en mycket stark debutsäsong i Superettan. Men för oss med blåsvarta hjärtan satt sorgen djupare. För Sirius hade åkt ut Superettan. Samma Superetta som det tagit så mycket svett och så många tårar för att nå. Nu stod vi utanför eliten igen. Och vi, om några, visste hur svårt det var att ta sig tillbaka.
   Förutsättningarna inför den sista omgången var trots allt relativt goda, åtminstone för att hålla fast i kvalplatsen. Visserligen hade vi en mycket svår uppgift i ett uppåtkvaljagande Syrianska på bortaplan, men samtidigt hade vi flera räddningsplankor, i och med att två av lagen under var tvungna att passera oss för att vi skulle åka ur. De två övriga matcherna det hängde på var: 1) Trollhättan-Vasalund, där eventuellt vinnande lag kunde passera Sirius, så om denna slutade oavgjort skulle Sirius säkert hålla sig över strecket. 2) Väsby-Qviding, där Qviding kunde passera Sirius om de tog poäng – så om Väsby vann denna match var Sirius också säkrade från direktnedflyttning. 
   Men som det sades efteråt: Det var egentligen inte den här dagen vi åkte ur. Sirius stod upp bra i 90 minuter, men motståndet var för svårt och skickligt. De två lagen neutraliserade varandra effektivt, och målchanserna var få att hitta. För Sirius kom Jernberg närmast då han kom i friläge, men sköt rakt på målvakten, men Syrianska kändes hela tiden lite farligare. I 68:e föll så det ödesdigra baklängesmålet, då Christoforidis sköt en skruvad yttersida som RR inte kunde hålla, och Besim Kunic bredsidade in returen. En märklig omständighet kring Christoforidis var för övrigt att han inte skulle ha representerat Syrianska under hösten – han hade lånats ifrån GAIS förra säsongen, men lämnats tillbaka. Dock lyckades GAIS glömma att omregistrera Christoforidis för spel, och därmed återgick han till Syrianska under hösten 2009 eftersom han inte fick spela för någon annan klubb. Se där – GAIS-kansliet var ännu en syndabock i Sirius nedflyttningselände. Eftersom resultaten i de två andra matcherna nu var precis vad de inte skulle vara – Trollhättan ledde, och i Väsby var det oavgjort – inledde Sirius en desperat kvitteringsjakt, men man kom i princip ingen vart mot Syrianskas välorganiserade försvar. Tiden rann allt snabbare iväg mot domedagssignalen som förkunnade att matchen var över.
   Själv hade jag suttit på pressläktaren för att textrapportera matchen, och smet iväg illa kvickt efter slutsignalen, satte mig på pendeltåget, och försökte glömma verkligheten med Zombieland på bio. Men som tur var fanns det andra supportrar som tog ansvar. På initiativ av den färske Siriussupportern Gabbe, a.k.a. Rumänen, styrde supporterbussen direkt tll Löten efter matchen, men inte för något hotfullt kvartssamtal, utan för att visa att Västra Sidan stod bakom laget i alla väder. Och på så vis kunde vi trots allt möta vintermörkret och se fram emot division 1 Norra med någon sorts tillförsikt.

 Mjällby
 30 19 8 3
 60-19 65
 Åtvidaberg
 30 17 6 7 53-36 57
 Assyriska
 30 15 6 9 46-38 51
 Syrianska
 30 15 5
 10 50-38 50
 Sundsvall 30 13 8 9 54-48 47
 Falkenberg
 30 14 3 13 44-41 45
 Ängelholm
 30 13 5 12 43-45 44
 Landskrona
 30 12 4 14 51-46 40
 Ljungskile
 30 11 7 12 48-43 40
 Jönköpings Södra
 30 10 6 14 46-54 36
 Norrköping
 30 8 11 11 45-44 35
 Väsby 30 8 9 13 28-41 33
 Trollhättan
 30 8 8 14 30-46 32
 Qviding
 30 7 10 13 31-45 31
 Sirius 30 8 7 15 37-53 31
 Vasalund 30 8 5 17 35-64 29

Skytteligan


Skytteligan
Hasani 10, P 6, Petter 5, Gurra 5, Gallo 4, Bale 2, Jernberg 1, Fernberg 1, Haisem 1, Olsson 1, självmål 1

Anfallsduon P och Hasani hade det väldigt trögt till en början, men i slutänden var anfallsspelet ändå inte vårt största problem. Hasani vann till slut skytteligan på medelmåttiga 10 mål. Årets Kjelledine blev Petter Österberg – även om tekniken inte alltid stämde för Petter så var han en av få som alltid gav 100 % i varje match.


Summering
Å ena sidan: Det borde inte ha behövt hända. Vi hade faktiskt massvis med otur. De 31 poäng vi skrapade ihop hade räckt till för att undvika de två sista platserna under samtliga utom tre av de Superetta-säsonger som spelats till dags dato. Och det enda som fattades upp till Qviding på kvalplatsen var två mål – två mål som vi hade kunnat göra eller låtit bli att släppa in hur många gånger som helst under säsongen (säg bara Jan-Erik Swärd). Dessutom var det i stort sett enbart den urusla inledningen som dödade oss: Vi tog ynka sex poäng på de 10 första matcherna, men under seriens avslutande två tredjedelar var poängsnittet anständiga 1,25. Och så var det ju förstås den stundtals absurda skadelistan – tänk bara vad vi hade kunnat göra med en hel och frisk backlinje.

Men å andra sidan: Den som vill hitta anledningar till att det gick som det gick behöver inte leta länge. Till att börja med så var Sirius långt ifrån elitmässiga på ett organisationsmässigt plan. Omsättningen var bland de lägsta i Superettan, tränare felrekryterades och sparkades, sportchefen slutade 2008 och ersattes aldrig. När vi sedan värvade JTA, som ju visat sig vara en fantastisk framgångsrik sportchef, anställdes han istället som tränare, vilket han synbart inte alls passade som.

På planen fanns det diverse olika problem, men det mest frapperande är nog ändå hur många gånger Sirius gick ut på planen 2009, och helt enkelt inte gjorde jobbet. Det var matcher där Sirius visserligen stod rätt placerade på planen vid avspark, i korrekta matchkläder och knutna skor, men ändå inte var där. Det var matcher där spelarna stod stilla som frågetecken när Sirius hade bollen, och där man envist vägrade att hjälpa sin medspelare när han hamnade i trångmål. Går man igenom samtliga matcher 2009 så kastades lite knappt en tredjedel helt bort på just det sättet. Och det går inte riktigt att komma förbi det faktum att det fanns ett stort Haris Skenderovic-format hål i truppen. Han må främst ha varit en gaphals, men en gaphals var precis vad som hade behövts för att väcka de blåsvarta ur den apati som regelbundet tycktes infinna sig.

Huruvida JTA fick rättvisa förutsättningar i Sirius går alltid att diskutera, men hans avgångsbetyg kan inte bli annat än uselt. Spelarrekryteringarna blev misslyckade, och framförallt var det tydligt att truppen inte presterade på topp under hans ledning. JTA var Sirius andra raka misslyckade tränarrekrytering, men det är slående hur JTA’s Siriusfiasko inte gav några som helst konsekvenser i hans fortsatta karriär. Medan Mille sjönk till en lite lämpligare kompetensnivå efter att ha lämnat Sirius så sköt JTA’s karriär i höjden. Ganska omedelbart efter avskedet från Sirius anställdes JTA som scoutingchef hos AIK, och avancerade ganska snart till sportchef, och därefter gick han vidare till samma jobb i Hajduk Split och Aarhus – en nivå som få andra svenska fotbollsledare har uppnått. Det är egentligen helt osannolikt hur någon som gjorde en så slät figur i ett bottengäng i Superettan kunde nå så långt – typ som om ett oansenligt ex går och gifter sig med en Hollywoodskådis.

Nä, 2009 är bara att glömma, men det var också ett resultat av många år med dåliga beslut. Nu gällde det att gå tillbaka till grunderna och börja om ifrån noll. Och det kändes faktiskt som att klubben tog lärdom av missarna. Man gjorde snabbt klart med en förlängning med Brännan som tränare, man anställde äntligen en sportchef i Mattias Eriksson, och i kulisserna väntade en viss Bengt Ågerup, redo att frälsa Sirius med Q-medmiljoner. Det fanns trots allt en framtid, även om det inte kändes så en kylig höstdag på Sveriges kallaste fotbollsarena.



Tillbaka till toppen