Sandvikens AIK - Göransson Arena

Klubb:	Sandvikens AIK
Färger:	Svarta tröjor, svarta byxor
Bildad:	1901
Meriter:	6 SM-guld - 45, -45, -97, -00, -02, -03. 70 säsonger i högsta serien. 2:a plats i maratontabellen.
Matcher:	SAIK - Sirius 4-4 ons 24/11-98 (Jernvallen) SAIK - Sirius 14-1 ons 29/12-99 (Jernvallen) SAIK – Sirius 4-2 fre 9/1-09 (Jernvallen) SAIK – Sirius 13-1 lör 7/11 -09
Avstånd:	126 km
Hemsida:	http://www.saik.com

Utifrån ser Göransson arena ändå ganska häftig ut...


Hur är det att vara på arenan?
År 2009 slog Göransson Arena upp portarna för första gången, och samtidigt fick vi se ett helt nytt koncept och en ny nivå för bandyarenor i Sverige. Göransson Arena är ett monsteruöst skrytbygge, som lämpar sig alldeles utmärkt för schlagerfestivaler, rally-SM, Tomas Ledin-konserter, kick off-events, konferenser, öldrickning i baren och allmänhetens åkning. Men tamejfan inte för bandy. Visst är det bekvämt, behagligt ljum temperatur, bra belysning och gott öl i kranarna i baren, men det finns absolut ingen känsla i Göransson Arena. Entréhallen är skinande blank med glasfasad mot parkeringen utanför, men redan här börjar det kännas fel. För att komma till innerplan går man upp för en trappa, sedan tar man rätt dörr så att man inte hamnar i restaurangen eller någon av konferenssalarna. Bandyanläggningen rymmer lite knappt 4000 åskådare, de flesta sittandes kan tilläggas, och detta är väl det mest uppenbara feltänket av alla, de enda ståplatser som finns hittar man på läktaren bakom målet på ena kortsidan. Läktarna följer takets valvbåge, och ett motvilligt plus får man för att man kostat på tygöverdrag till stolarna, i svart, rött och blått. På den ena kortsidan finns som sagt arenans enda ståplatsläktare, och på den andra hittar man arenans restaurang med panoramafönster – ett annat stort missgrepp, då det är ett rent oskick att sitta och hälla i sig mat och dryck under pågående match istället för att delta i stämningsskapande på läktaren. Det är till och med så att man saknar Sandvikens ohyfsade pingvinmaskot, som i Göransson Arena ersatts av en ännu löjligare digital version. Exteriört är dock Göransson Arena inte så dum, med sitt mjukt välvda tak över en pampig glasfasad liknar arenan ett rymdskepp som slagit sig ner på parkeringsplatsen.


...men inuti möts man av sittplatsläktare och sterilt lysrörsljus. Hejdå bandykänsla.


Stämning/klack
Bandyhallar har en tendens att döda stämningen kring matcherna. Nu fanns det i ärlighetens namn inte särskilt mycket stämning att döda på Sandvikens hemmamatcher, men i Göransson Arena är det helt katastrofalt. Vid besökstillfället skåpade hemmalaget ut mina favoriter med tvåsiffrigt, ändå orkade publiken knappt med att slå ihop sina händer till en matt applåd. SAIK’s supporterförening heter helt enkelt Sandviken supporters, och de kan väl glimta till stundtals, men det krävs mer än grundserielunk för att tända sandvikenpubliken.


Här har Sandviken Supporters har åkt upp till Bandykyrkan för att heja fram sitt lag i semifinalen 2006. Man fick dock åka hem besvikna. Foto: Mija Larsson, www.saik.com.



Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Sandviken trafikeras av Tåg i Bergslagen’s linjer Gävle-Mjölby och Gävle-Laxå, vilket innebär direktförbindelser med bl.a. Falun, Fagersta och Örebro. Därtill går det gott om bussar ifrån Gävle. Från stationen är det knappa 15 minuter att gå till arenan. Gå ut på Stationsvägen och till vänster, sedan första till höger på Södra Järngatan upp till Fredriksgatan. Följ denna åt vänster i drygt 500 m fram till korsningen. Ta där vänster på Årsundavägen, gå under järnvägsbron och 500 m till, sedan dyker Göransson upp på vänster hand.
Rv 80 från Gävle: Ta den första avfarten mot Sandviken Ö, vid trafikplatsen med samma namn. Följ Gävlevägen i några hundra meter förbi avfarten till Lövbacken, ta sedan nästa till vänster på Mossvägen. knappt 1,4 km, ta sedan andra till vänster på Mossvägen. Följ Mossvägen/Fredriksgatan rakt fram i drygt 2 km, längs med järnvägen och förbi stationen. Ta sedan till vänster i korsningen mot lv 275 och Gysinge. Följ Årsundavägen under järnvägsbron och 500 m till, ta sedan vänster till Sätragatan till parkeringen utanför Göransson.
Rv 80 från Falun: Ta den första avfarten mot Sandviken V, vid trafikplatsen med samma namn, och håll höger till Gävlevägen. Följ denna i 1,5 km, rakt fram i den första rondellen, och ta höger i nästa rondell mot Gysinge. Följ Sveavägen/Årsundavägen rakt fram i drygt 1,5 km, under järnvägen, ta sedan vänster till Sätragatan till parkeringen utanför Göransson.


Var kan man ta en öl?
Närmast är det till det rustika och anspråkslösa pizzeria Torget, på Hantverkartorget strax söder om arenan. Fortsätt bara Årsundavägen förbi arenan, ta vänster på Hamngatan i rondellen, så ligger torget direkt till höger.

En mer klassisk pub hittar man i Mulligans, på Hyttgatan rakt upp från stationen sett.


Lite om Sandvikens AIK
SAIK, stålmännen från Sandviken, har alltid varit en stöddig klubb med hög svansföring; man bygger flådiga och dyra arenor, man skäms inte för att ta på sig favoritskap, och många profiler som varit stora i både käften och spelet har iklätt sig den svarta dressen; Magnus Muhrén, Patrik Nilsson och Christoffer Edlund är några exempel. Kanske finns orsaken till denna stöddighet att finna i tiden kring klubbens bildande. SAIK bildades 1901 som IK Stjärnan i kvarteren kring Storgatan och Stålgatan, och man var då arbetsledarnas och tjänstemännens lag. Arbetarna hittade man istället hos rivalerna Kronan. Kronan skulle sedermera bli Sandvikens IF, medan Stjärnan bytte namn till – rätt gissat – Sandvikens AIK. SAIK är hur som helst ett merittyngt lag, och man är en stark kandidat till Sveriges näst bästa bandylag genom tiderna efter ettan VSK. I maratontabellen ligger man Gurkorna tätt i hälarna, men utfallet i form av SM-guld har däremot varit relativt dåligt. Sex SM-tecken har det blivit, men man har också varit den förlorande parten i hela 11 finaler. Ett odiskutabelt storlag är dock SAIK, och lär så också förbli så länge jättesponsorn Sandvik är beredda att lätta på plånboken. Vid sidan av de ovan nämnda SAIK-profilerna är det två spelarnamn som sticker ut i klubbens historia: Måldomarnas skräck, den mytomspunne skarpskytten Ejnar Ask, spelade 17 säsonger i SAIK, samt 70-talets målkung och VSS-ordförande-namnen Lars ”Knatten” Olsson, som gjorde över 600 mål för Stålmännen. Även Stålkvinnorna i SAIK’s damlag har fina meriter i bagaget, med två SM-guld, 1993 och 2007. Inom föreningen ägnar man sig även åt fotboll och bowling, och fotbollssektionen hör faktiskt till det exklusiva sällskap som spelat allsvenskt. Den allsvenska säsongen spelade man 54/55, vilket ger klubben en tredjeplats från slutet i den allsvenska maratontabellen. Fotbollslaget hittar man nuförtiden oftast kring division IV.


Förhoppningsfulla SAIK-spelare rader upp sig inför finalen 2008. Man fick dock åka hem besvikna. Foto:http://www.saik.com


Lite om Sandviken
Sandviken, Gästriklands största stad näst Gävle, hyser cirka 23 000 invånare. Sandviken har två personer och ett grundämne att tacka för sin existens: Henry Bessemer, Göran Fredrik Göransson och järn. Henry Bessemer var en engelsk ingenjör som på 1850-talet uppfann en ny metod att framställa stål, Bessemermetoden kallad. Göran Fredrik Göransson, ägare till Högbo bruk strax norr om nuvarande Sandviken, köpte patent på metoden och anlade 1862 ett nytt stålverk vid Storsjöns strand, där det tidigare endast fanns sand. Kring stålverket växte sedan staden Sandviken snabbt upp, under överinseende av konsul Göransson, som lär ha haft Chicago som förebild för sin nya stad. Likheterna är dock ganska svåra att se idag. Så småningom hittade den berömde bruksarkitekten Ralph Erskine till Sandviken, denne ritade under 60- och 70-talen ett antal av stadens bostadsområden, särskilt berömt är området ”Nya Bruket” ett stenkast från centrum, med sina varma färger, loftgångar och gräsmattor. Än idag är det gamla stålverket, som nuförtiden heter Sandvik, det dominerande företaget på orten med sina drygt 5000 anställda. Årets happening i Sandviken är ”Bangen”, eller Sandviken Big Band Bang, en jazz och blues festival som startades upp av Sandviken Big Band, en av landets flitigaste storbandsjazzorkestrar. Sandviken har fostrat inte mindre än två vinnare i den svenska schlagerfestivalen, den megafolklige medelklassrockaren Tomas Ledin (Just nu, 1980) är sandvikare, likaså den operasjungande mezzosopranen Malena Ernman (La Voix, 2009). Därtill kommer författaren Daniel Åberg från Sandviken, och frankrikeproffset Kim Källström och proggaren Totta Näslund är födda här. Dessutom har skådespelaren Geena Davis varit utbytesstudent i Sandviken.


Ett av de Ralph Erskine-ritade husen på Nya Bruket.



Tillbaka till toppen