Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Surte BK - Ale Arena

"...urmodern till alla förvillande lika grå plåtlådor som blivit normen för svenska bandyhallar..."


Klubb:
Surte BK

Dräkt:
Gula tröjor, blå byxor
Bildad:
1963 (ombildad 2011 efter konkurs)
Meriter:
Som Ale/Surte: 19 säsonger i högsta serien. Semifinal 1981. 23:e plats i maratontabellen.
Som Surte BK: 3 säsonger i andradivisionen. 7:e plats 2014 (=27:e lag i Sverige).
Besökt match:
Surte-Vargön 5-4 ons 29/11 -17
Avstånd:
448 km
Hemsida:

Ale Arena en grå och frostig novemberdag.

Hur är det att vara på arenan?
Lite i skymundan blev Ale Arena landets tredje bandyhall när den stod klar någon månad efter ABB Arena Syd. Och arenan är också ett pionjärbygge – detta är urmodern till alla förvillande lika grå plåtlådor som blivit normen för svenska bandyhallar. Principen är enkel: Man tar en vacker bandyplan, ställer fyra gråa plåtväggar omkring den och lägger ett grått plåttak ovanpå – klart! Eller inte riktigt, några läktare ska ju klämmas in mellan plan och vägg också. Och på just den punkten är Ale Arena faktiskt något bättre än sina kloner; läktarna är av trä och byggda på en plattform ett par meter ovanför planen, vilket ger en utmärkt planutsikt, och bäst av allt är den läktarhylla som befinner sig rakt ovanför avbytarbåsen – en oöverträffad möjlighet att trakassera motståndarspelarna! Utifrån är arenan förstås ful, ett intryck som inte förbättras av att den är väldigt illa underhållen; på baksidan flagnar färgen, och svart mossa växer tät ett par meter upp på väggarna. Bortsett från den förfulande hallen så är Jennylund ett vackert och naturskönt område på de skogklädda höjderna över älven, och denne bortaguidare sörjer förstås den missade chansen att få se utebandy spelas här. På området huserar Ale Jennylunds ridklubb, och härifrån utgår flera vandringsleder som leder ut till naturreservatet Vättlefjäll.

Här kan publiken stå rakt ovanför avbytarbåsen och konversera med spelarna.

Stämning/klack
Glädjande nog har Surte en livskraftig, om än liten, hejaklack med namnet Vildkatterna, och en färgstark klackledare iförd mantel. Publikmässigt har siffrorna förstås gått nedåt i takt med lagets fall i divisionerna, och nuförtiden får man vara glada att man i alla fall ligger på stabilt tresiffrigt åskådarantal.

Klacken kallar sig för Vildkatterna, vilket även är ett inofficiellt smeknamn på laget, samt officiellt namn på klubbens utvecklingslag.

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Det första steget är att ta pendeltåget mot Älvängen från Göteborg och gå av i Bohus. Tågen går minst en gång i halvtimmen och tar knappt 15 minuter. Från Bohus station kan man sedan ta buss 402 till Jennylund, eller gå en promenad på knappt 30 minuter.  Gå då ut från stationen, mot rondellen till vänster, korsa Göteborgsvägen, och följ Alkalievägen uppåt, förbi Bohus centrum. Fortsätt rakt fram och uppåt längs med Källarliden. Ta vänster uppför Båtmansliden vid busshållplatsen Bohushöjd och följ denna och Alex väg upp till Ale Arena.
E45 från Göteborg: Ta E45 norrut mot Karlstad från Göteborg, och kör förbi Angered och Surte. Ta sedan av mot Bohus/Kungälv, och sedan direkt höger mot Bohus, till Göteborgsvägen. Ta sedan vänster i rondellen mot centrum, till Alkalievägen, och fortsätt längs denna och Källarliden i 1,5 km, upp till vändplatsen och busshållplatsen. Ta där vänster till Jennylundsvägen upp till Ale Arena.
E45 från Lilla Edet: Passera Nödinge och ytterligare en avfart, ta sedan av mot Kungälv/Bohus, och håll direkt till vänster i rondellen mot Bohus, till Göteborgsvägen. Ta sedan vänster i rondellen mot centrum, till Alkalievägen, och fortsätt längs denna och Källarliden i 1,5 km, upp till vändplatsen och busshållplatsen. Ta där vänster till Jennylundsvägen upp till Ale Arena.
E6 från Uddevalla: Passera Kungälv, och ta av på nästa avfart mot Bohus. Ta vänster i rondellen mot Bohus till Kongahällavägen, fortsätt rakt fram mot Bohus i nästa rondell över Jordfallsbron, och rakt fram även i nästa rondell mot Bohus, till Göteborgsvägen. Ta sedan vänster i rondellen mot centrum, till Alkalievägen, och fortsätt längs denna och Källarliden i 1,5 km, upp till vändplatsen och busshållplatsen. Ta där vänster till Jennylundsvägen upp till Ale Arena.

Var kan man ta en öl?
För öl och mat får man ta sig till Surte, en station bort med tåget. Köpmans Hytta må låta som en glest besökt turistattraktion i Västeråstrakten, men är också namnet på Surtes bästa hak; en charmig sylta ett stenkast från Surte station.

Lite om Surte BK
Nuförtiden är Surte mest kända som svenska bandymästare i konkurser (i konkurrens med Selånger), men en gång i tiden var man ett respektabelt bandylag, tillika en av västkustbandyns nybyggare. Bandyn hittade till Surte när inflyttade arbetare från det värmländska glasbruket Liljedal tog med sig sporten till västkusten på 1910-talet – f.ö. samma glasbruk som låg bakom Slottsbrons grundande. Bandyn bedrevs till en början i flersportsföreningen Surte IS, men 1927 startade den renodlade issportklubben Surte SK som höll till på den frusna Surtesjön – och denna klubb är fröet till dagens Surte BK. I början av 60-talet siktades det uppåt i Surte, och säsongen 62/63 blev dramatisk: Surte var på väg mot allsvenskt kval, men föll oväntat mot lokalrivalen Bohus IF och tappade därmed kvalplatsen till den andra lokalrivalen IFK Kungälv, som därmed blev det första västkustlaget i högsta serien. Bittert – och för att undvika ett upprepande av debaclet slog man sig samman med Bohus året därpå. Det dröjde ytterligare åtta år innan drömmen blev verklighet, när man med minimal marginal slog ut mäktiga VSK i kvalspelet 1971. Man etablerade sig i högsta serien, och snart debuterade också legendernas legend i laget: 14 år gammal slog sig Harri Bergbacka in i laget – 25 år senare spelade han fortfarande i Surte, med en misslyckad utflykt till Villa som enda avbrott i Surtekarriären. Med bl.a. Bergbacka och bröderna Tommy och Stefan Rosberg nådde Ale-Surte (som man bytt namn till för att sätta kommunen på kartan) sin största framgång i form av en semifinal mot Boltic 1981. Några djärva men dumdristiga satsningar i mitten av 90-talet blev dock undergången för klubben – man åkte ur högsta serien, dyra ryssar värvades in för att ta Ale-Surte tillbaka, men det slutade istället i konkurs 1998. Klubben återuppstod som Ale-Surte BK och hoppades länge på att komma tillbaka, men man fastade i division 1, och Ale Arena hjälpte inte heller. Istället blev det ännu en konkurs 2011 – den här gången arenabolagets. Inför säsongen 2011/12 stod klubben utan pengar och utan is i hemmaarenan, och man valde  att starta om i division 2 under namnet Surte BK, och under det namnet har man kämpat på lägre nivåer sedan dess.

Vassa spelare som Lasse Karlsson, Marcus Hillukkala och Felix Nyman spelade i Surte innan konkursen 2011.


Lite om Surte
Surte, Bohus, Nödinge, Nol, Alafors och Älvängen – Ale kommun utgörs av ett pärlband med tätorter utmed Göta älvs östra strand, strax innan den når Göteborg. Surte BK har förstås rötterna i Surte och hemmaplanen i Bohus; de två orterna närmast Göteborg. Det var glaset som skapade Surte: Ägarna till värmländska Eda glasbruk ville öppna nytt i Göteborgstrakten, och Surte glasbruk slog upp portarna 1863. Efter en knackig start blev det konkurs, men efter rekonstruktion tog det ny fart, och glasbruket var i slutet av 1800-talet det största i Sverige. Och Surte skapade sedan det berömda glaset: Den ikoniska Coca Cola-flaskan. Det var nämligen Alexander Samuelson, USA-emigrant och tidigare glasblåsare på Surte glasbruk, som designade flaskan år 1915. Bruket lades ned 1978, men lever idag vidare i form av ett museum. Om Surte är känt för något bland den svenska allmänheten så är det dock det s.k. Surteraset: 1950 utlöstes ett jordskred, troligen orsakat av ett förbipasserande tåg, och 24 hektar av Surtes villakvarter gled ned i Göta Älv. Runt 30 bostadshus förstördes, men endast en person fick sätta livet till. Jordskred har också tidigare skett i området med ojämna mellanrum genom historien, och det tidigare namnet på Bohus, Jordfallet, kom till efter ett skred omkring 1150; tillika det största som hittills inträffat i Sverige. IFK Göteborg har importerat några av sina portalfigurer från Surte och Bohus: Den oöverträffade målkungen ”Svarte-Filip” Johansson och pampen Anders Bernmar, klubbdirektören som byggde upp Blåvitt till ett storlag under 70-talet. Några övriga kändisar från trakten är den högervridne nationalekonomen Tino Sanandaji och författarinnan och kulturskribenten Malin Lindroth.

Utsikt över södra Surte från Brattås, med Vänerbanan och Göta Älv i bakgrunden.



Tillbaka till toppen