Ängelholms FF – Ängelholms IP

”…en öststatsarena i småstadsformat…”

Huvudläktaren på Ängelholms IP – en liten betongkloss.

 

Hur är det att vara på arenan?
Det finns något uppgivet kring Ängelholms IP och hela Ängelholmsfotbollen. Även om man under 10-talet hade ett riktigt duktigt fotbollslag så är det en stad som inte är särskilt intresserad av det här med fotboll, vilket också syns tydligt på detta sällsynt trötta och tråkiga exemplar av fotbollsarena. Och det är också signifikativt hur enkelt ÄFF gav upp sin hemmaplan när SvFF’s krav blev övermäktiga. Inför säsongen 2014 tog klubben helt enkelt sitt pick och pack och flyttade tre mil söderut, till Helsingborg och Olympia, där man förblev under en halv säsong innan förbundet tillät spel i Ängelholm igen. Ängelholms IP (eller Änglavallen, som den ibland också kallas) har trots sin torftighet en relativt ny huvudläktare, byggd så sent som 2005. Ängelholmspolitikerna insåg då samma sak som när man byggde miljonprogrammet på 60-talet – betong är billigt – och Änglavallen blev därför till något av en öststatsarena i småstadsformat. Visserligen är betongen på Änglavallen ny och slät som en barnrumpa istället för sprucken och solkig, men det gör inte arenan på något sätt mysigare. Huvudläktaren är ett litet bygge, med 700 sittplatser i form av gula formgjutna plaststolar. Den mest renodlade formen av brutalism finner man i uppehållsutrymmena på baksidan av läktaren, vilket består av en helt naken betongkorridor. På den motsatta långsidan finns mindre ståplatsläktare på vardera flanken, c:a 4 rader höga. Löparbanor förstärker det gråtrista intrycket. Läget är ganska centralt men lite småtråkigt, Änglavallen ligger i kanten av ett stort, öppet och blåsigt fält med kolonilotter, en knapp kilometer från Ängelholms centrum. I andra änden av detta fält hittar man anledningen till ängelholmarnas skrala fotbollsintresse: Catena Arena, där hockeylaget Rögle huserar och suger upp allt idrottsintresse i nordvästra Skåne.

Bortasupportrar huserar i blåsten på någon av de pyttesmå träläktarna på andra långsidan.

 

Stämning/klack
Nä Ängelholm, det här duger inte. Man kan ha förståelse för att lag som Väsby, Qviding och Sylvia har svårt att hitta en publik, men Ängelholm är faktiskt en riktig stad, och att det inte ens kommer 500 personer och ser en match när laget faktiskt nosar på Allsvenskan är under all kritik. Anledningen till att det är så glest på Änglavallens läktare stavas Rögle. För ängelholmarna kommer nämligen hockeyn i första, andra och tredje hand.

I det allsvenska kvalet fick Ängelholm åtminstone stöd av någon sorts klack – i övrigt är det stämningsfritt på Ängelholms IP. 

 

Var kan man ta en öl?
Flest ställen hittar man om man går Storgatan norrut från Stortorget, här finns bl.a. finburgarhaket ROST, med pålitliga öppettider.

Lite närmare vägen till IP’n, och lite anspråkslösare, finns Kinahaket Yazhou, i hörnet av Stortorget.

 

Lite om Ängelholms FF
Ängelholms FF bildades så sent som 1976, och har alltså bara några decennier på nacken. Klubben har dock rötter som går längre tillbaka i tiden, närmare bestämt till 1905 då Ängelholms IF bildades. I fotboll inföll Ängelholms IF’s storhetstid 1934-37, då man fick mäta sina krafter mot MFF, HIF och HBK under tre säsonger i andradivisionen. Men sedan bar det utför igen. I början av 70-talet kom en klubb från Ängelholms utkanter med det otroligt bonniga namnet Skörpinge GIF upp och hotade stadens storhet. De båda klubbarna utkämpade många bataljer i division 4 Nordvästra Skåne, till dess att man 1976 slog sina påsar ihop och bildade Ängelholms FF, med sikte på elitfotbollen. Och visst nådde man dit, men det skulle ta 20 år innan det började röra på sig. 1997 vann man division 4, klättringen fortsatte, och 2002 debuterade man i Superettan. Trots en hyfsad poängskörd åkte man ur, men efter att ha bidat sin tid i några år gjorde man comeback 2008. De kommande åren nådde man ganska anmärkningsvärda framgångar, som kulminerade 2011 då man nådde allsvenskt kval, och föll på ett självmål på övertid på ”Jallavallen” mot Syrianska. Men trots framgångarna förhöll sig ängelholmarna kallsinniga, publiksiffrorna förblev usla, och efter flera säsonger med ekonomiskt trassel och konkurshot sa Ängelholm tack och ej till elitfotbollen säsongen 2016. Några superstjärnor har så här långt inte fostrats i ÄFF, de namn som lyser starkast är Sven-Åke Landgren, teknisk ytter i HIF och HBK, samt ytterbacken Christian Järdler, som prövat på både proffsliv i Turkiet och allsvenskt spel i de flesta av regionens klubbar. Desto större profiler har man haft på tränarposten, t.ex. den sävlige hallänningen Lasse Jacobsson som tog upp klubben 2002, Roar Hansen, som slog igenom i ÄFF och gick vidare till större uppgifter i Öster och Helsingborg, samt tränarlöftet och f.d. Italien- och Tysklandsproffset Joakim Persson. Av klubbens beståndsdelar så lever Ängelholms IF fortfarande kvar i form av en friidrottsklubb, medan Skörpinge GIF är historia blott.

Gula tröjor, gula byxor och gula strumpor – ingen tvekan om vilken som är Ängelholms färg.

 

Lite om Ängelholm
Ängelholm är beläget i Skånes nordvästra hörn, en liten bit uppströms Rönne å’s utlopp i Skälderviken och är med sina 23 000 invånare Skånes sjunde största stad. Ängelholm är en typisk sydsvensk sommar- och badstad, den långa sandstranden i Skälderviken lockar turister, och det är nära till de natursköna halvöarna Bjärehalvön och Kullen. Ängelholms ursprung ligger i den medeltida staden Luntertun, som låg längre ut i Skälderviken, men på 1500-talet bestämde den kung Kristian II (a.k.a. Kristian Tyrann) att staden skulle flyttas uppströms och heta Ängelholm. Det gick dock inte särskilt väl för Ängelholm till en början, staden avfolkades snart och blev av med sina stadsrättigheter. Orsakerna var två; för det första brändes staden vid upprepade tillfällen, av både svenska och danska arméer, och när freden väl kommit brann staden oturligt upp flera gånger ändå. För det andra fanns det stora problem med erosion, vilket löstes då man planerade Kronoskogen som en barriär mellan staden och havet. Med problemen lösta kunde staden börja växa, och på 1800-talet etablerades en mängd småindustrier i staden, främst inriktade på socker, läder och krukmakeri. 1945 kom militären till stan, i form av flygflottiljen F10, som fanns kvar till 2002. Idag kan man istället utbildas till lokförare i Ängelholm. Bland de industrier som finns idag sticker Engelholms glass och sportbilsfabriken Koenigsegg ut, något som förstärker bilden av Ängelholm som en glidarstad. ”Lergökastan” är ett smeknamn på Ängelholm – inte så att varenda ängelholmare går omkring med en lergök i fickan, men här finns ändå världens enda lergöksorkester. Kulturellt har Ängelholm satt sina avtryck i den klassiska TV-serien Ebba & Didrik, som spelades in här. Några folkkära ängelholmare är skådespelargiganten Jarl Kulle, countryartisten Jill Johnsson, filmaren Malik Benjelloul och hans bror, journalisten Joar Benjelloul. Annars är nog hockeyklubben Rögle BK det första många tänker på när man nämner Ängelholm. Rögle bildades som en bandyklubb i byn Rögle några mil utanför Ängelholm. Det var den märklige Gösta ”Pollenkungen” Carlsson som gjorde Rögle till ett storlag på 60-talet. Pollenkungen gjorde sig en förmögenhet på naturläkemedel, och hävdade att han lärt sig sina affärshemligheter av rymdvarelser, som landade i ett tefat i skogarna utanför Ängelholm. Några av våra kändaste hockeyspelare är fostrade i Rögle, som bröderna Jörgen och Kenny Jönsson, den naturaliserade dalmasen Jonas Bergqvist och landslagskvinnan Maria Rooth.

Korsvirkeshus och kyrka på Stortorget.

 

Seriematcher genom historien
Sirius-Ängelholm 2-2 (Superettan -08)
Ängelholm-Sirius 1-0 (Superettan -08)
Ängelholm-Sirius 2-0 (Superettan -09)
Sirius-Ängelholm 0-2 (Superettan -09)
Sirius-Ängelholm 0-0 (Superettan -14)
Ängelholm-Sirius 0-2 (Superettan -14)
Ängelholm-Sirius 0-2 (Superettan -15)
Sirius-Ängelholm 1-0 (Superettan -15)
Sirius-Ängelholm 1-0 (Superettan -16)
Ängelholm-Sirius 0-2 (Superettan -16)

 

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Till Ängelholm tar man sig enkelt med tåg, från Malmöhållet går Pågatåg och Öresundståg åtminstone en gång i timmen, från Göteborgshållet går Öresundståg en gång i timmen på vardagar och varannan timme på helger. Från stationen är det en lagom promenad på drygt 15 minuter till Änglavallen. Följ Industrigatan till höger från stationen, gå denna 1 km förbi sjukhuset på vänster hand. Sväng där till höger på Södra vägen vid rondellen, och vik av på gångvägen till vänster under järnvägen. Fortsätt rakt fram genom gångtunneln så ligger Änglavallen rakt fram.
E6/E20 från Helsingborg: Ta av mot Höganäs och Ängelholm S, ta direkt vänster över motorvägen, och ta sedan till höger i rondellen mot Ängelholm. Kör rakt fram i rondellen efter 3 km, och fortsätt på Helsingborgsvägen mot Ängelholm. Fortsätt sedan rakt fram i nästa rondell jämte Änglavallen, mot Södra Utmarken, och följ Kullavägen några hundra meter, parkeringen ligger sedan till vänster.
E6/E20 från Båstad/Rv 13 från Klippan: Följ vägen söderut fram till trafikplats Rebbelberga, och ta där av mot Ängelholm, och håll direkt höger i rondellen till Klippanvägen mot centrum. Kör rakt fram i nästa rondell, fortsätt knappt 1,5 km, och ta sedan till vänster mot centrum på Kristian II:s väg. Följ denna rakt fram, först mot sjukhuset och sedan mot Södra Utmarken. Håll till höger mot Södra Utmarken i rondellen efter järnvägsviadukten, och följ Kullavägen några hundra meter, parkeringen ligger sedan till vänster.