Arosvallen

”…doftar det mer av Pukka Pie och Bovril än av knäppkorv och kaffe…”

Sittplatsläktaren, med sina karaktäristiska valvbågar av plåt.

 

Hur är det att vara på arenan?
Arosvallen, fram till 2007 västeråsarnas främsta fotbollsplan, var en originell knopp i den svenska arenafloran. Här doftar det mer av Pukka Pie och Bovril än av knäppkorv och kaffe, och man kan – minus löparbanorna – lätt tro att man befinner sig på någon engelsk ”non-league ground” i exempevis Basingstoke eller Chorley. Den brittiska känslan är subtil men påtaglig, och kommer sig av en rad olika intryck: den underligt underdimensionerade huvudläktaren med sina prydliga plaststolar, de stora ståplatsläktarna (dock i trä istället för betong) med sina metallräcken, den brunmurriga tegelmuren kring arenan, färgsättningen och de täta och lummiga buskagen runt arenan. Huvudläktaren sträcker sig längs med hela den ena långsidan, men är nästan löjligt låg – sex bänkrader försedda med blåa plaststolar. Taket består av 21 valvbågar i plåt, och dessa valvbågar återfinns på flera ställen på Arosvallen – de finns över den stora entrén mot Vasagatan, och de finns över de små entréerna genom muren bakom huvudläktaren. Av de 10,000 åskådare som påstås få plats på Arosvallen får 9000 tränga ihop sig på ståplatsläktarna som sträcker sig längs med den andra långsidan, och som även bildar en liten antydan av en kurva längs en liten bit av kortsidorna. Dessa består av sex ganska höga sektioner av klassisk taklös ståplats med avskiljarräcken. Läget är åtminstone hyfsat; Arosvallen ligger på den långa trista vägen ut mot Rocklunda, men betydligt närmare stan och granne med två stora skolor; grundskolan Kristiansborgsskolan för mindre barn och Mälardalens Högskola för de lite äldre. Arosvallen var en av spelplatserna under VM-58, på den tiden fanns här en mycket större huvudläktare, men Arosvallen var ändå minst av de 12 VM-arenorna. Två matcher spelades här; Jugoslavien-Skottland och Jugoslavien-Frankrike, och i den sistnämnda gjorde Just Fontaine två av de mål som skulle göra honom till alla tiders VM-skyttekung. Idag spelas det sällan fotboll på Arosvallen – förutom amerikansk sådan, arenan är numera hemmaplan för Västerås Roedeers.
Och ståplatsläktarna med klassiska avbärarräcken, och en liten kurva längst bort i bild.