Forsbacka IK – Mariehov

“…sorgligt att se Mariehov stå och förmultna…”

Hur är det att vara på arenan?
Ett besök på Mariehov är en spaning efter den tid som flytt.  Och tiden som har flytt är i det här fallet 40-, 50- och 60-talen, då det med regelbundenhet spelades högstadivisionsbandy på lilla Mariehov. Idag är det dock svårt att se några spår av detta, Mariehov är idag övergivet till förmån för skrytbygget Göransson Arena i Sandviken – och en större kontrast mot Mariehov går knappast att tänka sig. Mariehov tycktes redan vid första besöket 2002 vara en bandyanläggning under smygande avveckling. Ismaskinen strejkade, och en traktor kördes in för att ploga isen. En rucklig liten träläktare fanns att stå på, men denna var väck vid fototillfället 10 år senare. Den enda byggnadsstruktur som idag finns kvar kring planen är klubbstugan, ett beige-gult trähus med café på övervåningen, där fönsterplatserna erbjuder den enda planöversikt som går att få. Bandy spelades ändå regelbundet på Mariehovs naturis fram till tidigt 10-tal så länge vädret tillät, men Gävle kommun gjorde det ständigt svårare och svårare, och omöjliggjorde till slut även uppspolning av isen. Det är sorgligt att se en anrik bandybana som Mariehov stå och förmultna på detta vis, för med lite omsorg skulle anläggningen kunna vara ett magiskt bandyparadis. Forsbacka är i sig en underbart vacker liten bruksort, och Mariehov ligger mysigt belägen i ett skogsparti i utkanten av samhället. Utan tvekan förtjänar Forsbackas invånare och bandyspelare bättre än att tvingas spela i Sandvikens livlösa glasbunker.

Klubbstuga och café på Mariehov.

 

Stämning/klack
Liksom själva Mariehov så har nog även stämningen nedmonterats sedan 50-talet. Nuförtiden är det väldigt dött. En ansenlig del av publiken höll sig dessutom inomhus i klubbstugan.

 

Var kan man ta en öl?
Pizzerian i Forsbacka heter Storsjökrog, och ligger bakom Konsum i hörnet av Storgatan/Valbovägen. Typisk landsortspizzeria med Jack Vegas och starköl.

 

Lite om Forsbacka IK
Forsbacka har länge fört en tynande tillvaro, men här talar vi om en klubb som plockar bandykulturella poäng i massor. Detta främst av tre anledningar; 1) Forsbacka uppbär ett av bandyns allra mest stilrena smeknamn: ”Gula Faran”. 2) Forsbacka är moderklubb till den kanske mest mytomspunne bandyspelaren genom alla tider: Ejnar Ask, som under sin tid som bandyspelare i IFK Uppsala och framför allt SAIK hade för vana att skjuta både målvakter, måldomare och målburar sönder och samman. 3) Forsbacka var mildvintern 1960 inblandade i den sista matchen där ett bandylag gick igenom isen. Det var visserligen motståndarlaget Köping som sjönk till botten då man mötte Forsbacka på Storsjöns is, och visserligen sjönk även tre Herosspelare genom isen på Örtjärnet i Slottsbron samma dag. Men i alla fall. Bonuspoäng utdelas dessutom för namnet på Forsbackas stora stjärna under 50-talet, Ernst Hård, samt för att man är moderklubb till en av 60-talets stora Siriushjältar, Sigge Parling. All kuriosa åsido så har Forsbacka inga dåliga sportsliga meriter för att komma ifrån en så liten ort. Klubben bildades 1918, debuterade i högsta serien, och var därefter ett notoriskt jojolag under 30 år. Sex gånger gick man upp till Allsvenskan och lika många gånger åkte man ur tills man 1968 försvann från den högsta serien för gott. Något slutspel skulle man aldrig komma att nå, de bästa säsongerna var 1940, 1951 samt 1955, då man åtminstone placerade sig på den övre halvan av tabellen. Forsbacka ägnar sig förutom bandy även åt handboll, innebandy och fotboll, och den sistnämnda sektionen har bl.a. delfostrat Gefles evighetsmålvakt Mattias Hugosson.

“Gula faran” spelar självklart i gult – här ställer man upp inför en jubileumsmatch mot Gävle BK 2018.

 

Lite om Forsbacka
Forsbacka är en charmant liten bruksort vid Storsjöns strand, mellan Gävle och Sandviken, med ungefär 1700 invånare. En bruksorts historia börjar självklart med bruket, vilket har anor från 1500-talet även om det då endast bestod av en enkel stångjärnshammare. Bruket expanerade sedan gradvis, och brukseran kulminerade sedan med bildandet av Forsbacka Jernverk år 1870. Bruksdisponenten blev också framgångsrik, den konservative fackfienden Christian Lundberg gjorde politisk karriär och blev statsminister 1905. Efter några upp- men desto fler nedgångar lades bruket slutligen ned 1989, men hela den gamla bruksmiljön blev dock förklarat som industriminne och står fortfarande kvar till allmänhetens beskådan. Dessutom övertog Ovako Steel delar av produktionen och håller fortfarande ståltraditionen vid liv i Forsbacka. Forsbacka Wärdshus, som funnits sedan 1782, är den andra stora attraktionen där scener ur filmerna om Madicken har spelats in. Trots sin litenhet kan Forsbacka associeras med en hel del kända personer. Erik Bergman, präst i Forsbacka i början av 1900-talet känner kanske inte alla till, däremot sonen Ingmar Bergman som skildrade faderns Forsbackatid i ”Den goda viljan”. Vidare härstammar även gourmetkocken Melker Andersson från Forsbacka, och vill man ge sig på ett stycke Forsbackalitteratur kan man ge sig på ”Erikas dagbok” som skildrar författarinnan Rut Berggrens uppväxt på orten.

Några av Forsbackas fina gamla bruksbyggnader.

 

Hur tar man sig till arenan?
Kollektivt/Till fots: Till Forsbacka kommer man med buss från Gävle och Sandviken. Numret på bussen är 91, och den går en gång i timmen på vardagar och varannan timme på söndagar. I Forsbacka hoppar man av vid Ringvägen så ligger Mariehov 200 m söderut längs Idrottsvägen (tillbaka i bussens färdriktning från Gävlehållet, framåt i färdriktningen från Sandvikenhållet).
Rv 80 från Gävle/Sandviken: Ta av mot Forsbacka vid trafikplats Forsbacka (avfarten efter Valbo köpcentrum från Gävlehållet, första avfarten efter Sandviken från Sandvikenhållet). Följ Stentorpsvägen in mot Forsbacka, och ta andra till höger mot Kyrkan/Mariehov jämte de första husen, till Elisabetgatan. Följ denna rakt fram genom samhället, och följ med i högersvängen till Idrottsvägen, så ligger Mariehov strax på höger sida.