GAIS – Heden

Hur är det att vara på arenan?
Det måste vara tämligen unikt att en storstad upplåter tio hektar av sin bästa mark mitt i stan för en samling fotbollsplaner, men det är precis vad Göteborg har gjort på Heden ända sedan 1800-talet. Och 2008-2014 fanns här även en bandyplan, till stor del uppförd med hjälp av frivilliga GAIS’are, som hjälpte till att lägga 12 mil plaströr i grusbädden. Tveklöst hade man sneglat på succén med Zinken och hoppades att upprepa detta framgångsrecept med en stadsnära bandybana. Och nog är läget fantastiskt, men annars liknar Heden mest Zinken på den tid när den kallades Zunken. Det mesta på Heden andades av det provisorium arenan också visade sig vara. Läktarna, en på vardera långsida, var av den portabla lättmetalltypen som brukade sättas upp när det var finaldags på Studenternas. Visserligen regnar det som bekant oftast horisontellt i Göteborg, vilket gör nyttan av en takläktare begränsad, men avsaknaden av en sådan drar ändå ner betyget avsevärt. Och även om GAIS gjorde ett bra jobb med att pynta barackbyggnaderna och de nakna aluminiumstrukturerna, så var Heden endast en halvbakad bandyarena. Men Hedens självklara triumfkort var förstås läget, bara några hundra meter från Götets paradgata Avenyn. Heden, eller Exercisheden som det fulla namnet lyder, är dessutom extremt klassisk idrottsmark. Här spelades t.ex Sveriges allra första fotbollsmatch år 1892, mellan Örgryte och Lyckans Soldater, och idag utgör den hjärtat för världens största ungdomsturnering Gothia Cup. Tidigare än så fungerade Heden, vilket ju framgår av namnet, som militärt övningsfält, och dessutom har man bl.a bedrivit tobaksodling, torvtäkt, kreatursbete och hästkapplöpningar på platsen.

Under några fina år på 00/10-talen möttes göteborgarna av denna sköna syn på Heden.

 

Stämning/klack
GAIS-klacken Makrillarna var med ganska god marginal den äldsta supporterklubben i bandysverige – bildad 1961. Men man ska förstås ha i åtanke att GAIS inte hade något bandylag under Makrillarnas 44 första år. Det finns dessutom en till supporterklubb, Grönsvart GBG, som är helt nischade på bandyn, plus en tredje supporterklubb i Gårdakvarnen. Med så många klackar var det åtminstone hyfsad stämning på Heden, men i övrigt blev publiksiffrorna i Elitserien en riktig besvikelse.

 

Var kan man ta en öl?
Med närheten till Avenyn är det verkligen inget problem att hitta till en bar, men prisläget är relativt högt. Om man fortsätter på Vasagatan från Heden, förbi Avenyn, så kommer man på fem minuter till Cheers på Viktoriagatan där man får lite mer för innehållet i plånboken.

 

Lite om GAIS
GAIS bandy blev ett mycket kortlivat tomtebloss i en mycket historierik klubb. Bandyn har aldrig haft något fäste i rikets andra stad, men den har dock en viss, om än svag, historisk förankring inom GAIS. Ett första bandylag startades upp inom GAIS 1917, som ett sorts farmarlag till den tidens göteborgska bandystorhet, Göteborgs BK. Detta GBK skördade vissa framgångar, med kvartfinal mot VSK 1918 och åttondelsfinal mot Sirius 1921, men sedan försvann klubben in i obskyriteten (även om den överlevde ända till 2006, och sista året faktiskt fungerade som farmarklubb åt GAIS). GAIS-bandyns moderna historia tog sin början 2004, då man gick in i SK Höjden från Högsbohöjd i Frölunda, i dåvarande division II. Under namnet GAIS/Höjden vann man serien och avancerade till division I, och därefter spolade man Höjden och blev GAIS helt och hållet. Efter att ha tillbringat de första åren ute på Ruddalen kunde man 2008 flytta in till stan, och därifrån gick det snabbt uppför och ännu snabbare utför. Med hjälp av två verkliga bandygiganter, den f.d. förbundskaptenen Kenth Hultqvist i tränarbåsen och det egenkära spelgeniet Magnus Muhrén på isen tog man 2011 steget upp till Elitserien. Där gjorde man tre skapliga säsonger, men packade sedan 2014 abrupt ihop verksamheten, med hänvisning till att förutsättningarna saknades på Heden. Om nu GAIS bandyhistoria är tämligen fjuttig så har moderföreningen GAIS desto mer i bagaget att skryta med. Och då handlar det såklart främst om fotboll, där GAIS hade ett av landets främsta lag under den svenska fotbollens koltålder kring 1920-talet. Man blev för första gången svenska mästare 1919, och fick sedan bl.a. äran att spela hem den allra första allsvenskan 1925. Och även om man de senaste sextio åren mest åkt berg-och-dalbana mellan divisionerna har man ändå en fin niondeplacering i maratontabellen för allsvenskan. GAIS (Göteborgs Atlet- & IdrottsSällskap) grundades 1894 mitt i hjärtat av Götet, och redan då utgjorde Heden centrum för verksamheten. De första åren blev vingliga, och i början av 1900-talet överlevde klubben endast tack vare ett samgående med grannklubben Gårda SK. Därmed fick man också sin geografiska förankring i Gårda strax öster om innerstaden, och nytt centrum för verksamheten blev den sumpiga gräsplanen ”GAIS-änga”, precis invid nuvarande Nya Ullevi. Därav kommer sig också det ena av de två smeknamn klubbens är känd som, Gårdakvarnen. Det andra smeknamnet, Makrillarna, kommer sig av att lagets grön-svart-randiga dräkter till utseendet liknar den lilla grönspräckliga matfisken. GAIS-supportrar ger gärna sig själv en underdog-stämpel, eller som GAIS’aren Hagge Geigert uttryckte saken: ”Hela mitt liv har jag tagit ställning för minoriteterna – så även inom fotbollen”. Andra berömda GAIS’are är bl.a. den goaste av alla goa gôbbar Sten-Åke Cederhök, mästarboxaren Ingemar ”Ingo” Johansson, f.d. utrikesministern Jan Eliasson, skådespelaren Claes Malmberg, komikern Per Andersson, kaftanrockaren Ebbot Lundberg, den bittre seriefågeln Arne Anka, samt popsångaren Håkan Hellström, som försett GAIS med inmarchlåten ”Gårdakvarnar och skit”.

GAIS första (och tredje sista) elitserietrupp från 2011/12.

 

Lite om Göteborg
Nya Lödöse. Detta lätt bonniga namn hade kunnat bli namnet på Sveriges näst största stad kunnat heta om inte danskarna hade envisats med att skövla och bränna denna lilla stad vid Säveåns mynning. I dagens ”Lilla London”, som staden också kallas, bor 550 000 göteborgare, viket gör staden till Nordens femte största, och som väl bekant också Sveriges andra. I vissa mått är den dock störst; man har Nordens största hamn, landets största nöjesfält i Liseberg, Nordens största köpcenter i Nordstan, Sveriges enda verkliga paradgata i Kungsportsavenyn, flest SM-guld i fotboll, Sveriges enda EM-final i fotboll, Sveriges enda världsmästerskap i friidrott, samt Sveriges enda EU-toppmöte med tillhörande kravall. Göteborgs föregångare, Nya Lödöse (eller Nylöse) hade grundats på 1470-talet och var med sina c:a 1500 invånare och var en medelstor stad i dåtidens Sverige (orginal-Lödöse låg för övrigt en bit uppströms Göta älv). I början av 1600-talet låg dessutom en mindre stad med namnet Göteborg på Hisingssidan av älven, samt Älvsborgs stad vid nuvarande Älvsborgsbrons fäste. Tiderna var krigiska, och området kring Göta Älvs mynning var extra utsatt då den utgjorde det enda svenska territoriet på Västkusten. Då alla de tre nämnda städerna råkade illa ut i de krigiska tiderna i början av 1600-talet beslöt man att börja om på ny kula. Ett nytt Göteborg grundades 1621 av Gustaf II Adolf, och denna nya stad fick en stark holländsk prägel. Staden både befolkades av holländare och byggdes av holländare, i holländsk stil. Staden växte mycket snabbt, och bara drygt 100 år senare hade Göteborg gått om Norrköping i storlek, och var därmed rikets andra stad. Göteborg var en skepps- och handelsstad, och blev sannolikt också landets mest internationella; här samlades och trivdes nu holländare, britter, tyskar och judar. I centrum för handeln stod det mäktiga Ostindiska kompaniet, som med sina 37 olika skepp främst handlade med Kina, med bl.a. siden, porslin och te som varor. På 1800-talet började Göteborg skifta karaktär från handels- till industristad, först kom textilindustrin, sedan skeppsvarven, och så småningom kom de stora Volvofabrikerna ute på Hisingen. En viktig del i göteborgsidentiteten är ordvitshumorn, som bl.a. manifesteras i ”Kal å Ada-vitsar”, samt lustiga smeknamn på stadens byggnader, som Feskekôrka, Ellysepalatset (Göteborgs energis huvudkontor) och Synvillan (TV-huset). En annan tolkning av göteborgarens kynne ges av Robert Gustavssons karaktär ”Weiron i ottan”: en manlig, lokalpatriotisk industriarbetare med hjärtat långt till vänster. Göteborg har en imponerande stor och framgångsrik musikscen, främst inom alternativmusiken och indierocken (Broder Daniel inklusive Håkan Hellström, The Knife, Jens Lekman, Soundtrack of our lives, José Gonzales, men även inom lättviktspop (Ace of Base, Elena Paparizou), hårdrock (In Flames, The Haunted) och progg (Nationalteatern, Nynningen). Göteborgsprofiler finns det gott om även i övrigt, ett litet urval är: TV-profiler som Bingoutroparen Leif ”Loket” Olsson, Lasse ”Kurt Olsson” Brandeby och den fryntlige Ingvar Oldsberg, framgångsrika idrottare som höjdhopparen Patrik Sjöberg, trestegshopparen Christian Olsson, längdhopperskan Erica Johansson, handbollsspelaren Magnus Wislander och Gre-No-Li-komponenten Gunnar Gren, poeter och skalder som Karin Boye och Evert Taube, komiker som det äkta paret Peter Apelgren och Anna Mannheimer, och direktörer som Pehr G Gyllenhammar.

Klassisk Göteborgsutsikt från Snikens kulle ovanför Nya Ullevi.

 

Hur tar man sig till arenan?
Kollektivt/Till fots:  Till Göteborg tar man sig enkelt med både tåg, buss och flyg, och vad man än väljer hamnar man på tågstationen eller den intilliggande Nils Ericson-terminalen. Därifrån kan man enkelt gå till Heden på mindre än 10 minuter.  Gå ut till vänster från tågen till Drottningtorget, gå rakt fram över torget och spårvagnsstationen, och korsa den lilla gångbron över kanalen. Följ Slussgatan åt vänster över en till liten bro, och ta till höger i nästa korsning längs med Nya Allén. Ta sedan nästa till vänster, och följ Sten Sturegatan fram till Heden. Orkar man inte gå kan man hoppa på en spårvagn vid Drottningtorget, linje 2 mot Mölndal eller linje 13 mot Sahlgenska. Hoppa av vid Ullevi Södra, och följ Bohusgatan till Heden.
E6 från Uddevalla: Kör genom Tingstadstunneln och håll sedan åt vänster för att fortsätta på E6 mot Malmö. Håll sedan åt höger och ta av på avfarten mot centrum vid Ullevimotet. Fortsätt sedan rakt fram mot centrum på Ullevigatan förbi Nya Ullevi, och ta sedan till vänster på Skånegatan mot Liseberg. Kör förbi Skånegatans parkering, och ta nästa till höger på Bohusgatan efter 300 m, vilken leder rakt på Heden.
E45 från Trollhättan: Passera först avfarten mot E20 och Alingsås, kör sedan förbi avfarten mot Oslo, och ta därefter ta av mot E6:an och Malmö. Fortsätt mot Malmö och centrum förbi avfarter mot Stockholm och Olskroken, håll sedan åt höger och ta av på avfarten mot centrum vid Ullevimotet. Följ sedan anvisningarna ovan.
E20 från Alingsås: Passera först avfarten mot Oslo, och håll strax därefter till höger på avfarten mot Odinsplatsen vid skylt mot Malmö. Kör rakt fram på Friggagatan fram till Odinsplatsen, ta där höger och kör runt slingan kring Odinsplatsen, och ta tredje till höger på Skånegatan mot E6. Kör rakt fram på Skånegatan vid Nya Ullevi mot Liseberg och förbi Skånegatans parkering. Ta nästa till höger på Bohusgatan efter 300 m, vilken leder rakt på Heden.
E6/E20 från Halmstad/lv 40 från Borås: Följ E6 mot Oslo fram till avfarten mot Örgryte/Gårda. Ta av där, kör rakt fram mot Gårda, över bron och ned på Örgrytevägen. Ta till höger under bron, och kör rakt fram mot centrum. Passera Liseberg, och håll sedan höger mot centrum till Skånegatan. Håll sedan till vänster vid Scandinavium mot Götaplatsen, och håll direkt åt höger mot Centrum Syd, till Sten Sturegatan. Följ denna 400 m så dyker Heden upp till vänster.