Hällåsen

“…blåsiga förhållanden och ett krypande, djupgult elektriskt ljus…”

Huvudläktaren på Hällåsen flankerad av ståplatsläktare.

 

Hur är det att vara på arenan?
Precis som grannen Bollnäs så tvingades Broberg på 70-talet, 1976 närmare bestämt, överge sin hemmaarena Faxevallen – belägen i just stadsdelen Broberg – och flytta ut till den nya konstisbanan långt ute i skogen. Hällåsen låg alltså på helt fel plats, men var i allt annat en riktigt härlig arena av den sorten som kändes som att den vuxit fram organiskt. Det fanns en klassisk huvudläktare med träinteriör och plåtskal i de obrobergska färgerna falurött/koppargrönt som sträckte sig över ungefär halva långsidan. Rakt mittemot på den andra långsidan stod en ganska stor röd kloss som inrymde matchsekretariatet, och på de båda långsidornas flanker fanns lägre och taklösa läktare i omväxlande rå betong och trä. Men så var det ju det här med läget – Hällåsen låg i älgarnas revir, 1,5 km sydöst om Söderhamn, vid en större vägkorsning med bilverkstäder, sågverk och granskog som närmaste grannar – inte speciellt gemytligt. Planen här var fruktad bland motståndarlagen som en av elitbandyns mest svårspelade, med blåsiga förhållanden och ett krypande, djupgult elektriskt ljus. Hällåsen är Söderhamns stora idrottscentrum, och här hittar man även simhall, sporthall, ishall och fotbollsplan. År 2017 kvävdes Hällåsen tragiskt nog inom fyra fula plåtväggar, och därmed gick ännu en klassisk bandyplan i graven.

På denna brädhög fick besökande bortasupportrar stå.