Härnösands AIK – Högslättens IP

“…uppe på en egen liten gräddhylla ligger bandyplanen…”

Bäst på Högslätten – den gulliga lilla läktaren.

 

Hur är det att vara på arenan?
Längst upp på höjden ute på Härnön, 1½ km nordost om Härnösands centrum, ligger Högslättens sportcentrum, och längst upp på Högslätten på en egen liten gräddhylla ligger bandyplanen. Men denna upphöjda position tillför inte direkt något till upplevelsen, eftersom den potentiella utsikten över staden skyms av en rejäl ishall – och läktaren är för övrigt ändå vänd mot storskogen bortom. Och Högslätten är ingen fantastisk upplevelse, utan en ganska standardmässig och vardagsgrå bandybana. Helhetsintrycket blir, likt som på exempelvis Faluns Lugnet, lidande av att bandyplanen bara är en av massvis av sportanläggningar på Högslätten: Här finns bl.a. en fotbollsvall, ishall, curlinghall, tennisbanor, en uterink, motionsspår samt en militärhinderbana – bandyplanen känns undanskuffad där den ligger ensam för sig själv i skogsbrynet. En söt liten läktare finns dock här; en trätrappa med plåtvägg och tak och faluröda gavlar med plats för kanske ett hundratal åskådare, och dessutom en lika faluröd liten klubbstuga med café. Av alla de sporter som utövas på Högslätten får man säga att curlingen varit mest framgångsrik; curlinghallen var ju nämligen hemmaplan för ”Lag Härnösand”, som blev dubbla OS-mästare under ledning av den suveräna skippern och Härnösandsdottern Anette Norberg.

Skogssidan av Högslätten – inte mycket att se här.

 

Stämning/klack
Härnösand drar inga större publikskaror, och har heller inte mycket till derbyn som hottar upp siffrorna. Möjligtvis kan det bränna till när man möter Selånger.

 

Var kan man ta en öl?
Bittens rockbar i hörnet Nybrogatan/Storgatan är ett utmärkt trevligt ställe med burgare, stort ölutbud, och självklart rock. Dock något klena öppettider.

Restaurang APA nere vid Skeppsbron är ett alternativ, särskilt för den som gillar burgare.

Lite om Härnösands AIK
En del lite äldre bandysupportrar minns kanske Härnösands första och enda säsong i den högsta bandyserien: Det var säsongen 1984/85, och nej – den var inte bra. Härnösand skrapade ihop till en ynka poäng, som kom i 4-4-matchen mot Katrineholm den 20 jan -85. Klubben bildades vid krigsslutet 1945 och var först tänkt att heta BK Virgo, döpt efter stjärnbilden jungfrun. Namnet var dock redan upptaget av göteborgsgänget IK Virgo, så valet föll istället på det något mer fantasilösa Härnösands AIK. I början fanns ett flertal olika sporter på repertoaren, men bandyn skulle snart komma att bli paradgrenen, trots en trög start då man bl.a. 1949 förlorade mot Älgarnas b-lag med 0-21. Tio år senare hade nivån höjts, man befann sig i andradivisionen och var också bäst i staden – där man dock inte fick spela eftersom den dåvarande hemmaplanen Ängevallen inte höll måttet, så den första division 2-säsongen hade man istället hemmaplan i Sandslån uppåt Ådalen. 1960 stod så Högslätten klar, och HAIK kunde etablera sig som ett stabilt division 2-lag, och så småningom fick man upp vittring på mera. Efter att ha kvalat, och förlorat, tre gånger, så slog man ut Göta och Bollnäs i kvalserien 1984 och fick debutera i Allsvenskan – med känt, pinsamt resultat. HAIK har sedan dess aldrig mer nosat på eliten, utan har varvat spel i andra- och tredjedivisionen. Bäst i landskapet Ångermanland är man dock definitivt nuförtiden eftersom man står ensamma kvar – den sista konkurrenten Kramfors Bandy la ned 2010. Några berömda spelare med HAIK-bakgrund är Owe Hemström och Leif ”Lenne” Lundberg som båda skördade framgångar i Selångertröjan, den bildsköne profilen Stefan Nordén, som inledde och avslutade karriären i HAIK, samt Siriusbekantingen och f.d. damförbundskaptenen Oscar Pettersson Hasselgren.

 

Här får Härnösand representeras av sina yngre förmågor i klubbens röda hemmadress.

 

Lite om Härnösand
Härnösand är Sveriges minsta och minst logiska residensstad – med sina drygt 17 000 invånare är staden inte ens hälften så stor som grannen Sundsvall, men trots det så är det Härnösand som fått äran att styra över Västernorrlands län. Ungefär halva staden, inklusive dess centrum, är belägen på en ö – Härnön, och där har den legat sedan den grundades av Johan III år 1585. Staden blev redan 1645 residensstad, men tappade snart denna status och stagnerade sedan. Dessutom brann Härnösand ned flera gånger under 1700-talet, särskilt 1721 då den brändes av den ryska mordbrännarflottan så att det endast återstod två hus. Men staden byggdes upp igen och blev 1778 åter residensstad – Härnösand valdes före det då jämnstora Sundsvall då man var beredda att betala för själva residenset. Härnösand var på 1800-talet också berömt som skolstad, här fanns nämligen Härnösands gymnasium då var den enda institution för högre utbildning norr om Gävle, och här gick bl.a. storheter som fysikern Anders Ångström, dramatikern och feministen Alfhild Agrell och författaren Lubbe Nordström – som även skildrade Härnösand i sina böcker, maskerat under namnet ”Öbacka”. Gymnasiet gav också Härnösand det smeknamn som ännu används: Norrlands Aten. På 1880-talet blev man också en civilisationens föregångare då man blev Europas första stad med elektrisk gatubelysning. Under 1900-talet blev Härnösand en militärstad med Härnösands Kustartilleriregemente, och här låg också en av Tobaksmonopolets fabriker, där alla Sveriges cigarrer tillverkades. På senare år har Härnösand dock tömts på mycket av den offentliga verksamheten: Militären har lämnat och tobaksfabriken stängts, Mittuniversitetet har flyttat till Sundsvall, liksom bland annat också Kronofogden och Försäkringskassan. Kvar finns dock Anstalten Saltvik, som tillsammans med Kumla och Hall var ett av de tre högst säkerhetsklassade fängelserna i Sverige. Några kända härnösandare, förutom de ovan nämnda, är: den barnkära musikanten Gullan Bornemark, konstnärinnan Hertha Hillfon, singer/songwritern Lasse Lindh, och kulturjournalisten Jessica Gedin.

Härnösands skyline med domkyrkan till höger.

 

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Till Härnösand tar man sig med SJ-tåg från Stockholm eller Umeå, med Norrtåg från Sundsvall eller Umeå, eller så kan man ta Y-buss som går mellan Stockholm och Umeå. Från resecentrum har man drygt 20 minuters promenad till Högslätten. Gå ut från resecentrum och rakt fram förbi rondellen, fortsätt sedan framåt längs Nybrogatan i 1 km, över bron, genom centrum och uppför backen till en T-korsning. Sväng där vänster mot Högslätten till Kastellgatan och följ denna 1 km, fram till Högslätten. Gå till höger över parkeringen och bandybanan ligger längst upp, bakom hallen.
E4 från Sundsvall: Följ E4:an genom Härnösand, förbi sjukhuset, och ta sedan till vänster mot Kattastrand, till Storgatan. Kör över bron och håll höger mot Kattastrand, till Brunnshusgatan. Följ vänsterkurvan, kör rakt fram i rondellen, och ta sedan andra till höger på Nybrogatan. Ta sedan vänster i T-korsningen mot Högslätten till Kastellgatan, och följ denna 1 km upp till Högslätten.
E4 från Örnsköldsvik: Följ E4:an genom Härnösand, förbi Viksjö, och ta sedan av mot centrum, och direkt till vänster mot centrum under motorvägen, till Bondsjöleden. Kör rakt fram i en rondell, och ta till höger mot centrum i nästa, till Järnvägsgatan. Ta vänster i nästa rondell mot centrum, till Nybrogatan, kör rakt fram i en rondell, över bron, och ta direkt till vänster på Skeppsbron (som är en gata och inte en bro). Ta första till höger på Bergsgatan, håll direkt till vänster, och följ Bergsgatan uppåt genom kurvorna. Ta sedan vänster i korsningen med Brunnsgatan, andra till höger på Strengbergsvägen, och sedan fjärde till vänster på Skyttevägen som leder till Högslätten.