IFK Timrå – Timrå IP

“…en svensk barrskogsvariant av den klassiska öststatsstadion…”

En klassisk kurva hittar man på Timrå IP’s gamla gräsplan.

Hur är det att vara på arenan?
På Timrå IP finns det inte mindre än tre olika fotbollsanläggningar som var och en fungerar som en egen liten arena, och de har till och med varsitt namn: Grytan, Älvvallen och konstgräsplanen. Det är egentligen Grytan som är Timrås klassiska hemmaplan, men sedan några år tillbaka har man flyttat till den karaktärslösa och tråkiga konstgräsplanen – som ser ut som så många andra konstgräsplaner i landet: små låga läktare i ljust och obefläckat virke och fula flätverksstängsel som omringar planen. Grytan däremot, liknar inte någonting annat. Den kan närmast beskrivas som en svensk barrskogsvariant av den klassiska öststatsstadion, med betongkurvor som omsluter planen och de obligatoriska löparbanorna. På Grytan har man byggt upp en halvoval jordvall som omsluter halva planen, på vilken man placerat de nio rader av gistna träbänkar som utgör läktaren. Dessa sträcker sig runt den ena långsidan och båda kortsidorna, och bildar en klassisk, men något stympad, amfiteaterform. Grytan är kanske inte en bra fotbollsanläggning åskådarmässigt, men karaktär, det har den. Timrå IP ligger både fult och vackert på samma gång, i skogen mitt emellan Sörberge och Vivsta, två av de kärnorter som tillsammans utgör Timrås utsmetade förstadsbild. På den fula sydöstra sidan löper E4:an med sitt ständiga trafikbrus, medan Indalsälven sakta rinner förbi den vackra nordvästra sidan. Ingen av de tre fotbollsplanerna har dock huvudrollen på Timrå IP, den har istället pampiga E-on Arena, där Timrå IK spelar hockey. Nämnas bör även de anrika simhallen som faktiskt var den första i hela Norrland, uppförd 1957.

 

Men nuförtiden spelar Timrå på den tristare och anonymare konstgräsplanen.

 

Stämning/klack
Timrå IK suger upp alla lokalpatrioter i Timrå, GIF Sundsvall suger upp alla fotbollsintresserade i regionen. Det blir inte så mycket över för IFK Timrå.

 

Var kan man ta en öl?
Klassiska Namo’s på Timrå torg har numera kursat, men det finns fortfarande ett par ställen att välja på. Mekongköket serverar thaimat och ligger i en sliten villa bredvid en mack – vem kan motstå något sådant?

 

Lite om IFK Timrå
En späd planta under en stor fura växer sig sällan stor. Och det var nog också därför Timrå IK’s fotbollssektion bröt sig ur och bildade eget i mitten av 70-talet – fotbollen förde en tynande tillvaro under hockeygigantens fana. Timrå IK var i sin tur resultatet av en rad sammanslagningar mellan tre lokala småklubbar; det började med Wifstavarvs IK som bildades 1928. Denna klubb slogs 1942 samman med Östrands IF, och under namnet Wifsta/Östrand blev ett riktigt framgångsrikt hockeylag, som av och till nosade på slutspel i slutet av 50-talet. Det redan otympliga namnet blev ännu otympligare när Fagerviks GF anslöt med en stark fotbollstradition, och efter några säsonger som Wifsta/Östrand – Fagerviks IF (eller WÖF) blev man Timrå IK i mitten av 60-talet. Detta Timrå blev under 70-talet ett topplag i svensk hockey, medan fotbollen mestadels förde en tynande tillvaro i Medelpadsserierna. 1976 bröt sig fotbollsektionen ur, och blev självständiga under kamratfana. Någon effekt på resultaten blev det dock inte, utan laget harvade vidare i lokalserierna i drygt 20 år. I slutet av 90-talet lyfte man iallafall några nivåer uppåt; en mycket ung Per Nilsson, blivande Tysklandsproffs, var med och tog laget upp till division 3, och av bara farten gick man även upp till division 2 på direkten. Där blev man kvar i några säsonger – den finaste placeringen nådde man 2004 då det blev en 2:a-plats i serien bakom Umeå FC, och habila allsvenska spelare som Stefan Ålander och Daniel Theorin gjorde debut i Timråtröjan under samma era. Efter några vingliga år är Timrå nu tillbaka på division 2-nivå, och har för närvarande en stabil position som Stor-sundsvalls andralag bakom ledstjärnan GIF Sundsvall.

Vitt och blått är färgerna som för alla andra kamratklubbar – den ensamma blå randen på tröjan är Timrås kännetecken.

 

Lite om Timrå
Timrås bebyggelse klistrar sig fast på de små landremsorna mellan Klingerfjärden och Indalsälven invid E4:an. Här bor drygt 10 000 personer, i vad som kan beskrivas som en korsning mellan en förort och en bruksort. Förort, då Timrå bara befinner sig någon mil norr om, och praktiskt taget sitter ihop med, Medelpadsmetropolen Sundsvall. Bruksort, då Timrå har en stolt industriell historia, även om endast ett av bruken, återstår idag. Orten Timrå består av ett antal mindre byar som industrialiserats, vuxit och smält ihop: främst Sörberge och Fagervik, samt Vivsta, som hyser Timrås centrum. Det var också i Vivsta som det moderna Timrå föddes. Ett skeppsvarv, Wifstavarf, grundades i slutet av 1700-talet och blev Timrås första industri, men så tog den typiskt norrländska pappersindstrin över totalt: Wifstavarf blev sulfatfabrik, Fagersjö fick en sulfitfabrik och Östrand fick en massafabrik – den sistnämnda är den enda som finns kvar än idag. Ett framgångsrikt Timråföretag i en helt annan branch är Permobil, tillverkare av elrullstolar vars namn blivit synonymt med produkten man tillverkar. I kommunen ligger även några andra små tätorter, som Bergeforsen där den glada skidskytten Magdalena Forsberg bor, och Söråker med en fin bandyförening. Inom kommunen ligger dessutom Sundsvalls flygplats, Midlanda. Timrås största kändisar är – med ett undantag, den norrländska karaktärsskådespelaren Lennart Jähkel – hockeyspelare; till de största legenderna kan räknas Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg, som tragiskt avled i en bilolycka 28 år gammal, Toronto-svensken Inge Hammarström, samt OS-, VM- och trefaldige SM-guldmedaljören Mats ”den lille vikingen” Näslund.

Vårsolig utsikt över Klingerfjärden från Timrå centrum.

 

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Timrå har en tågstation, och här stannar Norrtågs linje mellan Sundsvall och Umeå fem gånger om dagen, samt nattågen mellan Stockholm och Luleå. Dessutom går lokalbussar från Sundsvall, där buss 120 mot Sörberge tar dig närmast Timrå IP – kliv då av vid hållplats Solbacka Norra. Vill man gå ifrån Timrå station tar det c:a 25 minuter. Gå ut på Järnvägsgatan och följ den åt höger, följ denna rakt fram i 500 meter genom en rondell och genom tunneln under E4:an. Fortsätt rakt fram längs Terminalvägen i knappt 1 km, och fortsätt rakt fram på gångvägen längs med Terminalvägen i ytterligare drygt 1 km. Ta sedan vänster på Älvstrandsvägen vid arenaområdet, och följ denna i 500 m, genom en högersväng, så kommer man rakt på konstgräsplanen.
E4 från Härnösand: Passera avfarten till Midlanda flygplats och bron över Indalsälven. Ta sedan av på avfarten mot Sollefteå/Sörberge, och ta direkt höger mot Sörberge över bron, och återigen höger mot Sörberge till Berglundavägen. Kör 2 km, följ högerkurvan vid avfarten mot Solbacka till Terminalvägen, och kör under bron. Ta tredje avfarten till höger på Sportvägen och leta upp en lämplig parkering.
E4 från Sundsvall: Passera avfarten till Timrå C, och ta av på nästa avfart mot Fagervik/Vivstavarv. Kör in i rondellen och över på andra sidan av motorvägen, och ta avfarten mot Timrå industriområde. Ta höger i nästa rondell mot Sörberge till Terminalvägen, och följ denna i drygt 1 km till arenaområdet. Ta andra avfarten till vänster på Sportvägen och leta upp en lämplig parkering.