Ljungskile SK – Skarsjövallen

“…när man gått förbi skogar och kohagar kommer man till slut upp på Bredfjället och möter där en idyllisk idrottsplats inbäddad i grönska…”

Huvudläktaren på Skarsjövallen byggdes inte direkt med Allsvenskan i åtanke.

Hur är det att vara på arenan?
”H.A. Bygg Arena”, ”Starke Arvid Arena”, ”Markbygg Arena” och “Uddevalla Arena” – namnbytena på Ljungskiles hemmaplan är nästan löjligt många. Här kallar vi den för originalnamnet Skarsjövallen, vilket passar mycket bättre efter som vi talar om en klassisk och härlig svensk fotbollsvall, som andas kokkorv, dansbana och folkrörelse. Det mest speciella med Skarsjövallen är tveklöst vägen dit. Från samhället leder en 2 km lång och slingrande landsväg upp till idrottsplatsen. När man gått förbi skogar och kohagar kommer man till slut upp på Bredfjället och möter där en idyllisk idrottsplats inbäddad i grönska. Och jo, det är faktiskt sant att det spelades allsvensk fotboll här så sent som år 2008. Ljungskile flyttade upp till Skarsjövallen i början av 80-talet då E6:an drogs rätt över den tidigare planen. Arenan har sedan blivit ihopplockad av olika beståndsdelar allt eftersom att Ljungskile avancerade genom serierna, med ökade publiksiffror och förbundskrav. Det som ska föreställa huvudläktaren är den äldsta, ett enkelt litet bygge i grön plåt med röda plaststolar, med fem bänkrader och plats för drygt 500 personer. Större delen av publikkapaciteten står läktaren på den andra sidan för, med hälften ståplats och hälften sittplats. Denna betongklump stod faktiskt en gång på Olympia i Helsingborg, men donerades tillsammans med strålkastaranläggningen till Ljungskile till den första allsvenska säsongen 1997. Sedan dess har den även försetts med ett plåttak och en liten sittplatssektion, och ute på flanken på denna läktare placeras bortasupportrarna. Ovanligt nog för en småklubb i Superettan så äger och driver Ljungskile SK själva sin hemmaplan. I takt med de uppskruvade arenakraven har kostnaderna blivit allt högre, och klubben har därför flera gånger hotats med att behöva flytta till de kommunala anläggningarna i Uddevalla. Men man har bitit sig fast på Skarsjövallen, och flytthoten är i dagsläget undanröjda.

Skarsjövallens ståplatsläktare som importerades från Olympia 1997, nu med tak.

 

Stämning/klack
Ljungskile-klacken kallade sig ursprungligen Leguanerna när de första gången gick upp i allsvenskan. Detta med motiveringen att ”en leguan klättrar alltid uppåt, precis som LSK”. Den liknelsen sprack dock redan året därpå när Ljungskile åkte ur, och nuförtiden heter klacken helt enkelt LSK Fans. Sett till det extremt lilla publikunderlaget på orten står sig LSK bra i konkurrensen, med ett snitt på 1000-1500 åskådare i Superettan.

Här gör sig LSK Fans redo att ta sig an Örgryte, året är 2007. Foto: LSK Fans.

 

Var kan man ta en öl?
Det klassiska turisthotellet finns inte längre kvar. Nu får man istället förlita sig på pizzeria Bella Mare på Vällebergsvägen, i centrum och nära stationen.

 

Lite om Ljungskile SK
Åshöjden. Så, där var det sagt, för det går inte att skriva om Ljungskiles historia utan att nämna Max Lundgrens fantasilag. Ljungskilesagan började år 1990 när man vann division V Bohuslän. Året därpå vann man division IV, sedan sprang man också rakt igenom division III och II, och hastigt och lustigt så befann man sig en serie under allsvenskan. Raketklättringen kom som en blixt från klar himmel, för någon fotbollstradition fanns inte på orten. Faktum är att LSK innan 1990 aldrig ens spelat i fjärdedivisionen. Men LSK stoppade inte där, 1996 gjorde man vad Åshöjden aldrig klarade av när man slog ut Umeå FC i kvalet och därmed kvalificerade sig för allsvenskan. Även om man stod sig förvånansvärt bra så blev det bara ett år i allsvenskan. Frågan är dock om Ljungskiles största prestation ändå inte var comebacken till allsvenskan. När man efter 4 omgångar låg sist i division II år 2002 var det nog inte många som trodde att LSK någonsin skulle komma tillbaka, men det gjorde man. År 2007 tog man återigen steget upp till den högsta serien, där man stred tappert, men till slut föll ur i kvalet mot Kim Bergstrands Brommapojkar. Frågar man vad receptet bakom framgångarna är brukar svaret bli ”Ljungskileandan”. Här kämpar man lite hårdare än på andra håll helt enkelt. Men det finns en baksida med framgången också. For att få ekonomin att gå ihop har man ibland tvingats ta till okonventionella metoder, vilket stundom dragit något av ett löjets skimmer över klubben. Under perioden 1997-2002 spelade man under namnet Panos Ljungskile, efter sponsring av baddräktskungen Panos Emporio. År 2005 ville man sedan under en enda match spela under namnet Land Rover SK, men det tilltaget stoppades av SvFF. Dessutom har som redan nämnts hemmaarenan bytt namn ett antal gånger. Ljungskiles största profiler är utan konkurrens Wålemarksklanen, bestående av pappa Bror, tidigare lagledare i föreningen, samt brödratrion Bo, Jens och målmaskinen Jörgen som pensionerade sig vid 36 års ålder efter en sista säsong i allsvenskan 2008. Den engelske managern David Wilson är också populär i Ljungskile efter att ha fört laget från division II tillbaka till allsvenskan.

Ljungskile årgång 2009 klädde sig i en märklig blågrön nyans.

 

Lite om Ljungskile
Ljungskile med sina 3400 invånare ligger vid Bohuskusten innanför Orust, invid viken Ljungs Kile som gett orten dess namn, och tillhör Uddevalla kommun. Idag associeras Ljungskile förstås med fotbollen i första, andra och tredje hand, men det finns annat på orten också. På 1800-talet var det som badort Ljungskile var känt. Badhusen på Lyckorna uppfördes 1876 och står fortfarande kvar. Runt 50-talet var det den färgstarke riksdagsmannen Waldemar Svensson (Fp) som satte Ljungskile på kartan. På 80-talet föddes den svenska trädkramarrörelsen i Ljungskile. I protest mot den nya motorvägsdragningen rätt igenom tätorten samlades flera hundra Ljungskilebor för att ockupera ett skogsområde. I efterspelet dämdes 420 personer till böter, och i slutänden byggdes motorvägen ändå, men detta kan räknas som den största civila olydnadsaktionen i svensk historia. I Ljungskile finns en folkhögskola med utbildningar i bl.a musik och journalistik, och från orten kommer även skulptören Cajsa von Zeipel. Även idrottsligt finns det faktiskt utrymme för annat än fotboll i Ljungskile, härifrån kommer friidrottsklubben Hälle IF, som bl.a kan skryta med hinderlöparen Mustafa Mohamed i stallet.

Vy över Valås och småbåtshamnen i Ljungskile en vacker sommareftermiddag.

 

Hur tar man sig till arenan?
Kollektivt/till fots: Ljungskile trafikeras av Västtrafik med pendeltåg och buss från Göteborg och Uddevalla. Från stationen har man c:a 20 minuters promenad upp till arenan. Gå ut på Vällebergsvägen mellan tågstationen och busstationen, och följ denna söderut in mot centrum. Vik till vänster på Hälle Lider vid ICA-butiken, korsa järnvägsspåren, och fortsätt rakt fram längs gatan förbi Turisthotellet. Fortsätt uppåt, och ta sedan till vänster på Skarsjövägen, håll till vänster och följ denna slingrande väg uppåt i c:a 1,3 km, så är man framme vid arenan.
E6 från Uddevalla: Sväng av E6 på första avfarten mot Ljungskile N, ta höger på Ulvesundsvägen mot centrum och över E6. Kör ned från bron och rakt fram, ta sedan höger mot Centrum på Uddevallavägen. Fortsätt rakt fram mot Lyckorna vid avfarten mot centrum, fortsätt rakt fram parallellt med E6 i 1,3 km, ta sedan till vänster under järnvägen, på Skafterödsvägen mot Hälle. Kör rakt fram i första korsningen, följ högerkurvan, och ta sedan vänster på Rosenvägen. Ta tredje till höger på Skarsjövägen mot Skarsjön, håll direkt till vänster och följ denna väg upp till arenan.
E6 från Göteborg: Sväng av E6 på första avfarten mot Ljungskile S, ta direkt vänster på Uddevallavägen mot centrum, och sedan direkt höger under järnvägen på Skafterödsvägen mot Hälle. Kör rakt fram i första korsningen, följ högerkurvan, och ta sedan vänster på Rosenvägen. Ta tredje till höger på Skarsjövägen mot Skarsjön, håll direkt till vänster och följ denna väg upp till arenan.
Lv 167 från Lilla Edet: Följ vägen längs med järnvägen in till Ljungskile. Passera avfarten mot E6:an och Göteborg, och sväng höger över järnvägen på Skafterödsvägen. Kör rakt fram i första korsningen, följ högerkurvan, och ta sedan vänster på Rosenvägen. Ta tredje till höger på Skarsjövägen mot Skarsjön, håll direkt till vänster och följ denna väg upp till arenan.