Ljusdals BK – Ljusdals IP

“…ett botemedel mot hall-elujahtonerna…”

 

Hur är det att vara på arenan?
Om man någonsin skulle börja känna sig lockad av hall-elujahtonerna från förbundshåll och börjar känna att det här med inomhusbandy är ganska trevligt ändå, då är Ljusdals IP botemedlet. Här har vi en av landets bästa bandyarenor, en pärla sett till både planering, utförande och läge. Och kanske framförallt för att det är just en bandyarena och ingenting annat, här står bandyn i centrum och behöver inte slåss om uppmärksamheten med någonting annat, möjligen undantaget innehållet i termosarna. Ljusdals IP ligger ”mitt i byn”, så gott som i alla fall, inte mer än drygt fem minuter från Ljusdals centrum. Tätt, tätt ibland villaträdgårdarna längs Bjuråkersvägen har man lyckats passa in denna genuint trevliga bandyanläggning. Huvudläktaren är excellent, lagom stor och liksom på Sävstaås byggd i limträ med ingång från baksidan, medan det på den andra långsidan på sedvanligt bandyvis finns två taklösa träläktare som flankerar matchsekretariatet. Ljusdals IP är annars mest känt som den traditionella spelplatsen för World Cup (fortfarande känt som DEX-cupen bland många stockkonservativa bandyälskare, trots att den inte hetat så sedan 1984), försäsongsturneringen som spelats sedan 1974, med nattmatchen mellan hemmalaget Ljusdal och antagonisterna Bollnäs som given höjdpunkt. 2009 satte dock hallivrarna kniven i cupen och vred om när man drev igenom en flytt till Göransson Arena. I dagsläget är utebandyns framtid i Ljusdal oklar, det har tidigare varit på tapeten att bygga en s.k. övertryckshall, men för närvarande ligger dock dessa planer på is. Tur det, för den dag man överger denna Lill-babsidyll till förmån för ett plasttält är bandyn illa ute.

En perfekt och inbjudande huvudläktare på Ljusdals IP.

 

Stämning/klack
Precis som Ljusdal är lillebror i Hälsingland så är också Ljusdalklacken Lightnings lillebror bland hälsingeklackarna. Vid besökstillfällena har stämningen också varit relativt avslagen, med undantag för fredagsmatchen, då klacken höll bra låda med arbetsveckan i ryggen och fredagsölen i magen.

Bengaler och gulgröna flaggor när Lightnings välkomnar spelarna ut på isen.

 

Var kan man ta en öl?
Det är inte mycket att grubbla över, i Ljusdal går man till Järnvägs, ”Sveriges sista riktiga järnvägshotell”, som bland annat har kunnat ses i TV-serien Möbelhandlarens dotter, glesbygdsdramat med Jakob Eklund i huvudrollen. Har idag bytt namn till det Västern-doftande Kick Saloon.

Som ett alternativ finns kinakrogen Gui Lin beläget i Gamla Stan på andra sidan järnvägen.

 

Lite om Ljusdals BK
Ljusdals BK är lite av hälsingebandyns motsvarighet till Ringo Starr – klubben har tveklöst meriter som imponerar i en by på 5000 invånare, med bland annat ett SM-tecken 1975. Men trots detta står LBK ohjälpligt i skuggan av de tre andra hälsingegiganterna. Hälsinglands lillebror är logiskt nog också yngst, LBK bildades på Ericsons konditori mitt under brinnande världskrig, 1943. Snart slogs man i toppen av andradivisionen, och det gjordes ett flertal försök att kvala upp till högsta serien, 1950, -53 och -54, innan man 1955 spöade Grycksbo och fick debutera i Allsvenskan. Ljusdals gyllene era väntade sedan runt hörnet, nämligen 70-talet, eller rättare sagt den första halvan av detta. Med ett lag innehållande bland annat liberon Örjan Modin, och den fruktade anfallstrion Stefan Johansson, Tord Amré och Torbjörn Ek, förlorade man först två finaler, båda mot Katrineholm 1970 och -72, innan man 1975 tog sitt första och enda SM-guld efter en målrik final mot Villa. Örjan Modins största bidrag till bandysporten torde dock inte vara hans prestationer på finalisen, utan att han tio år tidigare i en föräktenskaplig förbindelse avlade en av bandyns störste någonsin, Pelle Fosshaug. LBK höll sig kvar på en anständig nivå under de följande decennierna, då vi bland andra fick se mannen med stavningskomplexet och LBK’s mesta spelare, Lännart Nilzon, samt superryssen Michail Sveshnikov i den gulgröna tröjan. En bit in på 00-talet började det dock hacka rejält i maskineriet, ekonomin gick i botten, och de sportsliga resultaten med den. För närvarande kämpar klubben på flera plan; för att få ordning på ekonomin, för att komma tillbaka till bandyeliten, och för att (tvi vale) få en bandyhall så att man kan få tillbaka arrangemanget av sin guldklimp, World Cup.

 

Gulgröna Ljusdal poserar i mörkret på sin vackra hemmaarena.

 

Lite om Ljusdal
I likhet med grannen söderut, Bollnäs, var Ljusdal en ytterst oansenlig ort tills järnvägen gjorde sitt intåg i slutet av 1800-talet. Till skillnad från grannen söderut dock, så är Ljusdal en ganska vacker liten småstad, präglad av de många ståtliga trähusen med panelfasader målade i granna färger. Ljusdal har fått sitt namn efter läget i Ljusnans dalgång, i tätorten bor 6200 invånare, vilket gör den till Hälsinglands fjärde största. Ljusdal ligger även nästan mitt i Sverige, en av kandidaterna till rikets geografiska mittpunkt är Hyboklacken, en dryg mil från Ljusdal. Ljusdal föddes alltså 1880, då järnvägen nådde fram till vad som tidigare var en liten samling byar, med exotiska namn som Sörkämsta och Ämbarbo. Redan femton år senare hade Ljusdal växt till en befolkning på över 5000 personer, och så värst mycket större har inte orten blivit. Skogsindustrin har traditionellt varit grejen i Ljusdal, men när nu sågverket har lagts ned så präglas orten mest av en rik flora av småföretag. Bandyn har förstås satt Ljusdal på kartan, men vid sidan av detta så är nog namnet Ljusdal för de flesta känt ifrån adressfältet till Alfakassan, livlinan för många arbetslösa studenter. Några kända Ljusdalsprofiler är skådespelerskan Marie Richardsson, radiomannen Hasse Pihl, häcklöperskan Frida Svensson och journalisten och filmaren Jonas Sima. Den allra största Ljusdalsambassadören hittar man dock 1,5 mil söderut, i Järvsö, där bor nämligen den så omåttligt folkkära entertainern Lill-Babs, samt hennes nästan lika berömda dotter Malin Berghagen.

Ljusdal – Sveriges Twin Peaks? Här ett frostbeklätt timmerupplag invid järnsvägsstationen.

 

Hur tar man sig till arenan?
Kollektivt/Till fots: Till Ljusdal finns det några enstaka direktförbindelser med tåg från Stockholm och Östersund, och betydligt större möjligheter att resa med lokaltåget från Gävle. Buss från Hudiksvall är en annan möjlighet. Från stationen har man mindre än 10 minuters promenad till idrottsplatsen. Gå ut från stationen och ta Norra Järnvägsgatan till vänster. Ta tredje till höger på Tingsgatan och följ denna uppåt i 500 m. Vik av till vänster på Nordgatan upp till Bjuråkersvägen, och ta denna till höger, så ligger idrottsplatsen alldeles runt hörnet.
Rv 83 från Bollnäs: Ta höger i rondellen vid Stavsätter, och fortsätt på Lv 83 på bron över Ljusnan. Ta sedan till höger i rondellen vid kyrkan, till Kyrkogatan. Kör rakt fram i nästa rondell, till Norra Järnvägsgatan, under järnvägen, och sedan vänster i nästa rondell till Bjuråkersvägen. Följ denna i drygt 500 m, så ligger bandyplanen på höger sida.
Rv 83 från Ånge: Följ Ramsjövägen in till Ljusdal, och håll sedan rakt fram i rondellen vid kyrkan till Kyrkogatan.  Kör rakt fram i nästa rondell, till Norra Järnvägsgatan, under järnvägen, och sedan vänster i nästa rondell till Bjuråkersvägen. Följ denna i drygt 500 m, så ligger bandyplanen på höger sida.
Rv 84 från Hudiksvall: Följ Hudiksvallsvägen in till Ljusdal, och fortsätt rakt fram på Norra Järnvägsgatan längs järnvägen. Passera stationen, och ta sedan höger i rondellen, till Bjuråkersvägen. Följ denna i drygt 500 m, så ligger bandyplanen på höger sida.
Rv 84 från Sveg: Ta vänster i rondellen vid Stavsätter, och fortsätt på Lv 84 på bron över Ljusnan. Ta sedan till höger mot Hudiksvall i rondellen vid kyrkan, till Kyrkogatan. Kör rakt fram i nästa rondell, till Norra Järnvägsgatan, under järnvägen, och sedan vänster i nästa rondell till Bjuråkersvägen. Följ denna i drygt 500 m, så ligger bandyplanen på höger sida.