Mjällby AIF – Strandvallen

…där Strandvallen ligger bland tallar på mager sand bredvid stranden längst in i Hälleviksbukten, insvept i tung tångdoft, liknar den mest ett campingområde…

Hur är det att vara på arenan?
En fotbollarena får naturligtvis gärna vara publikvänlig, bekväm eller estetisk, men i slutänden är det viktigaste ändå att den inte är formstöpt i en mall, utan att den har en egen karaktär. Strandvallen har karaktär. Där Strandvallen ligger bland tallar på mager sand bredvid stranden längst in i Hälleviksbukten, insvept i tung tångdoft, liknar den mest ett campingområde, nödtorftigt maskerad till idrottsplats. Detta intryck förstärks av att både läktarna och byggnaderna på Strandvallen är uppförda i strandstuge-stajl, med sandgula träpaneler överallt. Den bästa läktaren hittar man faktiskt på ena kortsidan, en hög, öppen nybyggd sittplatsläktare. De två läktarna på vardera långsidan är nära identiska, förutom att den ena läktaren har sittplatser, medan den andra är en ståplatsläktare. Dessa läktare är ganska låga, och ordentligt inbyggda, med väggar och ett lågt tak, vilket försämrar utsikten och får läktaren att kännas instängd. Det är dock möjligt att det finns en tanke bakom den designen, då Strandvallen ligger ganska utsatt om vinden friskar i. Slutligen finns en pluttig ståplatsläktare vid andra kortsidan reserverad för eventuella bortasupportrar. Estetiskt sett så är den stora bristen den oerhörda mängden reklam som läktarna är behängda med, både längs marken och uppe vid taken. Strandvallen ligger inte i Mjällby, utan man får fortsätta färden ut på Listerlandet ända till fiskeläget Hällevik för att hitta hit. Det är också kanske landets badvänligaste arena, med Hälleviks havsbad precis runt knuten. Granne med Strandvallen ligger också Hälleviks camping.

Strandvallens reklamtyngda sittplatsläktare.

 

Stämning/klack
Mjällby är sannolikt det lag i Sverige som har allra högst publiksnitt sett till folkmängden. Man snittar i regel över 2000 åskådare, i Hällevik bor knappt 800 invånare, vilket ger ett procentuellt snitt på sådär 300 %. Även medräknat hela Mjällby församling, som utgör större delen av Listerlandet, blir siffran nära imponerande 50 %. Mjällbys klack heter Sillastrybarna, och det beror inte på ett tryckfel, utan namnet är stavat på listerländska. Klacken var vid besökstillfället av ganska så ansenlig storlek, men sångintensiteten var däremot ganska bristfällig.

Liten by men stor klack – trots det lilla publikunderlaget är det ofta fullt på Strandvallens läktare. Foto:Sillastrybarna.

 

Var kan man ta en öl?
Nöjeslivet i Hällevik är säsongsbetonat – under sommaren behöver man inte gå törstig, men på våren och framåt höstkanten kan det bli svårare. Det klassiska hotellet Hanöhus med dess Beach Bar bör man naturligtvis inte missa.

Frågan är dock om inte mysiga Dagmars Hamnkrog smäller högst ändå, denna hänger ihop med Hennings Rökeri, och här håller man bl.a. ”byaöl” varje fredag.

Har man inte turen att komma hit på sommaren så får man öla i Sölvesborg istället, exempelvis på sportbaren Taste invid stationen.

 

Lite om Mjällby AIF
Det finns många lag i fotbollssverige från småorter som har tagit sig längre än vad som borde vara möjligt, men frågan är om inte Mjällbys prestation imponerar mest av alla. Listerlandet består mest av potatisåkrar, vindsnurror och fiskebåtar, men trots de usla demografiska förutsättningarna håller sig Mjällby envist kvar i elitfotbollen år efter år. Föreningen bildades under andra världskrigets orosår som en sammanslagning mellan Listers IF och Hälleviks IF. Kriget påverkade föreningen som hade problem med att många av spelarna var inkallade under de första åren. Man etablerade sig ändå ganska snabbt på god Blekingenivå, men vad som skulle komma anade nog ingen. Det var 1975 det började röra på sig, MAIF vann först Blekingefyran, sedan gick man rakt genom division 3 och upp till näst högsta serien, där man lyckades etablera sig som ett topplag. 1980 nådde man sedan fullständigt osannolikt Allsvenskan, bärande i laget var bl.a den danske raketen Flemming Pehrsson, Anders Linderoth samt brödratrion Rolf-Inge, Sven-Bertil och Bo Andersson. Väl i högsta serien gjorde även den oförglömlige engelske playboyen Frank Worthington entré på Strandvallen. Utan att förringa dennes fotbollsfärdigheter så gjorde han möjligen ännu större intryck hos traktens damer än på fotbollsplanen. Hur som helst så räckte det inte för att hålla kvar MAIF i Allsvenskan, det klarade man heller inte av 1983 eller 1985, även om man -83 faktiskt var bara 46 sekunder från förnyat kontrakt. Däremot bet man sig envist kvar i fotbollseliten, endast 3½ säsonger har tillbringats utanför de två högsta serierna sedan 1977. 2010 gjorde man så en succéartad comeback i högsta serien, och med hjälp av bl.a. hemvändarna Mattias Asper, Marcus Ekenberg och Patrik “Bagarn” Rosengren, samt svensk fotbolls ende verklige diva Tobias Grahn, slogs man länge i toppen av den allsvenska tabellen. Mjällbys störste son genom tiderna är dock den avige dribblern Christian ”Chippen” Wilhelmsson, uppfostrad i Hällevik. Även Tobias Linderoth fick sin tidiga fostran i MAIF, under överinseende av pappa Anders. På tränarfronten så sticker Peter ”Tysken” Antoine ut, denne tränade MAIF 1994-1996, och är fortfarande bosatt i Hällevik.

Det är många blekingar i Mjällbys lag, en av dem är Tobias Grahn, tvåa från vänster i mellersta raden.

 

Lite om Listerlandet
Listerlandet utgörs av den halvö som skjuter ut precis i mitten av Hanöbukten, i sydvästra Blekinge. Om man avgränsar Listerlandet till den yttre delen som utgör Mjällby församling bor här runt 5400 personer på c:a 70 kvadratkilometer, de flesta i någon av tätorterna Mjällby, Lörby, Hällevik, Hörvik och Nogersund. Till området hör också Hanö, en granitklippa i Östersjön med en fyr, vacker natur och runt 30 bofasta invånare. Listerlandet tillhörde från början Skåne, men det var en isolerad bygd som i mångt och mycket skötte sig själv, vilket avspeglas i den särpräglade dialekten listerländskan, en av landets mer svårbegripliga. Tack vare den bördiga jorden och ymniga fisket var det ändå en ganska välbärgad bygd. Fisket och jordbruket är fortfarande viktiga, men idag är det nog främst minkfarmarna som förknippas med Listerlandet. Minkfarmandet började på 30-talet, och idag finns knappt hälften av landets minkfarmar här. Genbankerna på Listerlandet har diskuterats i flera sammanhang. Herman Lundborg, sedermera chef för skamfläcken Rasbiologiska institutet, skrev sin doktorsavhandling om epilepsi på Listerlandet, som den glade rasbiologen förklarade med utbredd inavel. Listerlänningarna har även ansetts vara ovanligt mörkbuskiga och kroknästa, något som förklarats med arv ifrån både polacker som skeppsbrutna spanjorer och germanska heruler. Detta tycks förstås också tala emot inavelsteorierna, men hur det än är med det så verkar det sitta mycket fotbollstalang i Listergenerna. En uppsjö MAIF-produkter har redan nämnts ovan, men som man kan gissa från namnet så har även den granithårde landslagsbacken Johan Mjällby rötterna på Listerlandet. Den största icke-fotbollsspelande Listerlandsprofilen är annars musikern Jenny Wilson från Istaby. Hällevik Tradjazzfestival anordnas årligen och är traktens största evenemang, om man inte räknar med gubbrocksmekkat Sweden Rock Festival som äger rum i Norje, någon mil uppåt längs kusten.

Naturen på Hanö är karg men vacker.

 

Seriematcher genom historien
Sirius-Mjällby 3-1 (Superettan -07)
Mjällby-Sirius 3-1 (Superettan -07)
Sirius-Mjällby 1-1 (Superettan -08)
Mjällby-Sirius 1-0 (Superettan -08)
Mjällby-Sirius 4-0 (Superettan -09)
Sirius-Mjällby 1-4 (Superettan -09)
Sirius-Mjällby 1-0 (Superettan -15)
Mjällby-Sirius 1-2 (Superettan -15)
Mjällby-Sirius 1-1 (Allsvenskan -20)
Sirius-Mjällby 0-1 (Allsvenskan -20)
Sirius-Mjällby 2-1 (Allsvenskan -21)
Mjällby-Sirius 2-3 (Allsvenskan -21)
Mjällby-Sirius 3-0 (Allsvenskan -22)
Sirius-Mjällby 0-1 (Allsvenskan -22)
Mjällby-Sirius 3-0 (Allsvenskan -23)

 

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Att ta sig till Strandvallen med kollektiva färdmedel är möjligt, men det tar sin lilla tid. Man börjar med att ta tåget till Sölvesborg från Malmö/Karlskrona, därifrån kan man sedan ta buss 432 mot Hörvik hamn som stannar precis utanför Strandvallen. Denna buss går ungefär varje timme på vardagar och varannan timme på helger, hållplatsen heter Strandvallen, och resan tar 30 minuter.
E22 från Kristianstad/Karlshamn: Tag av mot Mjällby vid trafikplats Listerlandet (strax efter Sölvesborg från väster, c:a 7 km efter Norje från norr). Följ vägen 8 km, förbi Mjällby och avfarten mot Hällevik-Hanöhus, ta sedan till höger i T-korsningen mot Nogersund. Håll till vänster mot Nogersund efter 2,5 km, ta sedan höger efter 400 km på Campingvägen, Strandvallen ligger då på höger sida.