Sandvikens IF – (Nya) Jernvallen

”…den nordligaste arena det har spelats VM-fotboll på…”

Hur är det att vara på arenan?
Klassiska Jernvallen är på de flesta sätt en alldeles utmärkt liten arena, och hade det inte varit för en viss ondskefull grannbyggnad, samt en ilsken nacknypargubbe hade det blivit toppbetyg. Det fina med Jernvallen är att den är perfekt anpassad till behoven, det här är en riktig fotbollsarena i miniformat, utan löparbanor och lagom för det hundratalet åskådare som brukar besöka Rödvästarnas matcher. Huvudläktaren, och den enda läktaren, är ett nätt och snyggt litet bygge på en liten vall, med tak och sittplatser för 700 åskådare. Läget är helt OK, 2 km söder om centrum i de mer välbärgade delarna av Sandviken. Men det är också här vi börjar komma in på nackdelarna. Fotbollsarenan på Jernvallen står nämligen bokstavligen i skuggan av den Göranssonska skrytarenan, och som glöggkonservativ bandysupporter är det ju omöjligt att inte tappa humöret när man ser det dystra bygget torna upp sig bakom läktaren. Det andra stora minuset är att den enda läktaren är vigd åt sittplatspubliken, och den som vill stå på sittplatsläktaren gör det på egen risk. Då riskerar man nämligen att utsättas för samma övergrepp som en oskyldig Västring blev offer för vid besöket år 2000, då en folkilsken äldre man i gabardinbyxor helt sonika tog tag i nackskinnet på den stackars stående supportern. Jernvallen bär på ett tungt historiskt arv, här spelades nämligen två matcher under fotbolls-VM 1958, Ungern-Wales samt Ungern-Mexico, och arenan är därmed den nordligaste det har spelats VM-fotboll på. Fast ska man vara petig var det ju inte på Nya Jernvallen, utan på den gamla bandyarenan det spelades. Nya Jernvallen uppfördes 1993 då SAIK sparkade ut SIF från gamla Jernvallen för att göra denna till en renodlad bandyarena.

Det är svårt att tänka bort närvaron av Göransson Arena på Jernvallen.

 

Stämning/klack
Sandvikens supportrar går under det Siriussupporterklingande namnet Västra Flanken, och har fått ordentlig fart i och med derbyna mot länsrivalen Gefle på senare år. Man drar också ganska hyggligt med publik , och ligger ofta i toppen av publikligorna i sina serier.

Bra ös på Västra Flanken under gästrikederbyna mot Gefle.

Var kan man ta en öl?
En klassisk och härlig pub hittar man i Mulligans, på Hyttgatan rakt upp från stationen sett.
Närmast är det annars till anspråkslösa pizzeria Torget, på Hantverkartorget strax söder om arenan. Fortsätt bara Årsundavägen förbi arenan, ta vänster på Hamngatan i rondellen, så ligger torget direkt till höger.

 

Lite om Sandvikens IF
Släng er i väggen Giffarna och Gefle, för Sandvikens IF är det lag som överlägset framgångsrikast har försvarat Norrlands färger i allsvenskan. Men det ska erkännas att storhetstiden ligger en bit tillbaka i tiden, närmare bestämt runt mitten av 30-talet då SIF var som allra bäst. Till fotbolls-VM i Italien 1934 skickade man tre spelare, Einar Snitt, Gösta Dunker och falugrabben Bertil Ericsson, och två år senare knep man lilla silvret i Allsvenskan. Officiellt bildades klubben 1918, men man kan spåra dess rötter längre tillbaka än så. SAIK, på den tiden kallade Stjärnan, bildades 1901 och var malliga redan då. I Stjärnan fick bara tjänstemän och arbetsledare spela, och arbetarna var därför hänvisade till egna kvartersklubbar. En av de största av dessa hette Kronan, men bytte senare namn till Sandvikens IF. Klubben lades ned, men återuppstod 1918, vilket också skulle bli SIF’s officiella födelseår. Sandviken debuterade i allsvenskan 1929 och hann sammanlagt med 21 säsonger innan man slutgiltligt rasade ur 1961. Trots många år av toppstrider i andradivisionen och förlorade allsvenska kval – fyra gånger på fem år 1967-71 – kom man aldrig tillbaka. 1986 tog man farväl av Elitfotbollen, och har sedan dess aldrig varit riktigt nära att ta sig tillbaka. Under 60- och 70-talen satsade man mycket på utländska tränare, bland dessa hittar man bland andra spanjoren Antonio Durán, som senare kom att göra succé i MFF, österrikaren Pepi Stroh, och den originelle ungraren Otto Dombos, som använde astrologi som en viktig komponent i lagttagningarna. Sandviken kan stoltsera med en av de mer ikoniska dräkterna inom svensk fotboll, de röda tröjorna med vita ärmar har gett laget smeknamnet ”Rödvästarna”. Men man prövade en hel del andra färgkombinationer innan man hittade rätt, från början spelade man i blå-vitt, sedan blå-gult (vilket man förbjöds att använda av SvFF eftersom detta var reserverat för landslaget), och därefter svart-vitt, innan man hittade rätt. Bland kända Sandvikenspelare genom historien sticker ett namn ut – Kim Källström, även om han lämnade för Partille redan vid åtta års ålder.

Sandvikens IF – Rödvästarna, ett smeknamn med uppenbar bakgrund.

 

Lite om Sandviken
Sandviken, Gästriklands största stad näst Gävle, hyser cirka 23 000 invånare. Sandviken har två personer och ett grundämne att tacka för sin existens: Henry Bessemer, Göran Fredrik Göransson och järn. Henry Bessemer var en engelsk ingenjör som på 1850-talet uppfann en ny metod att framställa stål, Bessemermetoden kallad. Göran Fredrik Göransson, ägare till Högbo bruk strax norr om nuvarande Sandviken, köpte patent på metoden och anlade 1862 ett nytt stålverk vid Storsjöns strand, där det tidigare endast fanns sand. Kring stålverket växte sedan staden Sandviken snabbt upp, under överinseende av konsul Göransson, som lär ha haft Chicago som förebild för sin nya stad. Likheterna är dock ganska svåra att se idag. Så småningom hittade den berömde bruksarkitekten Ralph Erskine till Sandviken, denne ritade under 60- och 70-talen ett antal av stadens bostadsområden, särskilt berömt är området ”Nya Bruket” ett stenkast från centrum, med sina varma färger, loftgångar och gräsmattor. Än idag är det gamla stålverket, som nuförtiden heter Sandvik, det dominerande företaget på orten med sina drygt 5000 anställda. Årets happening i Sandviken är ”Bangen”, eller Sandviken Big Band Bang, en jazz- och bluesfestival som startades upp av Sandviken Big Band, en av landets flitigaste storbandsjazzorkestrar. Sandviken har fostrat inte mindre än två vinnare i den svenska schlagerfestivalen, den megafolklige medelklassrockaren Tomas Ledin (Just nu, 1980) är sandvikare, likaså den operasjungande mezzosopranen Malena Ernman (La Voix, 2009). Därtill kommer författaren Daniel Åberg från Sandviken, och frankrikeproffset Kim Källström och proggaren Totta Näslund är födda här. Dessutom har skådespelaren Geena Davis varit utbytesstudent i Sandviken.

Rostig utsikt över Sandviken.

 

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Sandviken trafikeras av Tåg i Bergslagen’s linjer Gävle-Mjölby och Gävle-Laxå, vilket innebär direktförbindelser med bl.a. Falun, Fagersta och Örebro. Därtill går det gott om bussar ifrån Gävle. Från stationen är det knappa 15 minuter att gå till arenan. Gå ut på Stationsvägen och till vänster, sedan första till höger på Södra Järngatan upp till Fredriksgatan. Följ denna åt vänster i drygt 500 m fram till korsningen. Ta där vänster på Årsundavägen, gå under järnvägsbron och 500 m till, sedan dyker Göransson upp på vänster hand, Jernvallen ligger där bakom.
Rv 80 från Gävle: Ta den första avfarten mot Sandviken Ö, vid trafikplatsen med samma namn. Följ Gävlevägen i några hundra meter förbi avfarten till Lövbacken, ta sedan nästa till vänster på Mossvägen. knappt 1,4 km, ta sedan andra till vänster på Mossvägen. Följ Mossvägen/Fredriksgatan rakt fram i drygt 2 km, längs med järnvägen och förbi stationen. Ta sedan till vänster i korsningen mot lv 275 och Gysinge. Följ Årsundavägen under järnvägsbron och 500 m till, ta sedan vänster till Sätragatan till parkeringen utanför Göransson.
Rv 80 från Falun: Ta den första avfarten mot Sandviken V, vid trafikplatsen med samma namn, och håll höger till Gävlevägen. Följ denna i 1,5 km, rakt fram i den första rondellen, och ta höger i nästa rondell mot Gysinge. Följ Sveavägen/Årsundavägen rakt fram i drygt 1,5 km, under järnvägen, ta sedan vänster till Sätragatan till parkeringen utanför Göransson.