Skiljebo SK – Hamre IP

“…blåsiga slätter täckta av sly och buskage…”

Hur är det att vara på arenan?
På Skiljebo-nivå är anläggningarna ofta av enklaste slag, och det blir ofta omgivningarna som avgör hur trivsam idrottsplatsen är. Som ett exempel kan man jämföra Hamre IP med GUSK’s idylliska Gamlis IP. De två anläggningarna är egentligen mycket lika, men medan Gamlis ligger några meter utanför stadsgränsen, och därmed får en härligt lantlig inramning, ligger Hamre IP några meter innanför Västerås stadgräns, en halvmil från centrum i det urbana ingemansland som ofta uppstår i städernas utkanter. Omgivningarna består alltså av blåsiga slätter täckta av sly och buskage, med byggarbetsplatser här och där som ett tecken på stadens expansion – och så Västerås flygplats som ligger nästgårds. Själva anläggningen är alltså av simpelt slag: En liten ranglig huvudläktare av ihopspikade plankor, 10 bänkrader hög och 12 m bred, och på flankerna två lägre och flackare läktare. Det är på det hela taget en idrottsplats utan några estetiska värden, möjligen med undantag för höstfärgerna på de omgivande björkarna om man är här under rätt årstid. På Hamre IP finns utöver en drös med fotbollsplaner också en bågskyttebana, samt en barackliknande klubbstuga med café.

Ett tiotal åskådare, samt en hund, på Hamre IP.

 

Stämning/klack
Matchen vid det första besökstillfället var föremål för en av Västra Sidans större bortaresor, med närmare 100 Siriussupportrar på plats. Så ja, ibland kan man uppleva stämning på Hamre IP, men det är då inte tack vare hemmalaget.

 

Var kan man ta en öl?
Utbudet i den här delen av Västerås är tämligen kasst. Närmast blir det att ta sig ner mot Mälarstranden, där man bl.a. kan hitta restaurang Solsidan, 2 km promenad från Hamre IP.

 

Lite om Skiljebo SK
”Krylia Västerås”* hade Skiljebo kanske hetat om Sverige varit en sovjetisk delrepublik när klubben bildades 1944. Nu är Skiljebo inte något riktigt militärlag, snarare ett klassiskt kvarterslag, men dess första hemmaplan, Nornavallen, låg ändå inne på dåvarande flygflottiljen F1’s  kasernområde. Klubben flyttade runt mycket under sina första 35 år, från Nornavallen gick flytten till en egen anläggning i Viksäng, därefter tillbaka till Nornavallen då Viksängplanerna låg ivägen för nya E18, sedan revs även Nornavallen, och Skiljebo flyttade först till Ringvallen närmare stan, och sedan till Blåsbo IP mittemot Arosvallen, innan man i slutet av 70-talet äntligen hittade hem till det nuvarande Hamre IP. Skiljebos stora år var 1992, en säsong som startade i div III, men tack vare dåtidens virriga seriesystem med vår- och höstserier slutade med kval till division I. Kvalet förlorades i en snöig match mot jämtländska Ope, men Skiljebo kunde lägga till ”bäst i Västerås 1992” i sitt CV. Under 00- och 10-talen har man sedan fajtats om positionen som näst bäst i stan, mot lokalrivaler som Syrianska Kerburan och Västerås IK. Skiljebo har även fostrat en rad profilstarka spelare, främst då supertalangen Jonny Rödlund, men även den elegante landslagsbacken Pontus Kåmark, och mittbacken Johan Anegrund som gjorde sig ett aktat namn i Göteborg. Skiljebo har tidigare även bedrivit verksamhet inom bandy, handboll, friidrott och bordtennis, men idag finns endast fotbollssektionen kvar.

* vilket på ryska skulle betyda ”Västerås vingar”, och syftar på det namn som gavs det sovjetiska flygvapnets lag, Krylia Sovetov.

 

Skiljebo har ofta kört på tvärrandiga tröjor i rugbystajl – men den här upplagan från tidigt 10-tal hade mer fantasilöst helgult.

 

Lite om sydöstra Västerås
Skiljebo SK är hemmahörande i Västerås östra stadsdelar, Skiljebo (så klart), Viksäng (där man tidigare spelat), Hamre-Talltorp (där man spelar nu) och Klockaränget. Sammanlagt bor här runt 13 000 invånare, i Hamre-Talltorp oftast i villa eller radhus, i de övriga områdena också i hyreshus från 50- och 60-talen. Den här delen av Västerås var länge militärt område; här huserade en av Sveriges första flygflottiljer, F1 Hässlö, men idag finns inte många spår kvar av den militära verksamheten. Förutom då själva flygfältet, som nu stöpts om till civilflygplats med det bedrägliga namnet ”Stockholm-Västerås airport”, varifrån man kan ta billiga fulflyg till London och Mallorca. I området ligger även Västerås lasarett, Västmanlands största sjukhus. Områdets stora kändis är historikern och vänsterdebattören Åsa Linderborg, vars Viksänguppväxt skildras i den hyllade barndomsskildringen ”Mig äger ingen”. En annan lokalkändis är den svenska Hollywoodfrun, Maria Montazami.

Flygplatsen – kanske den vanligaste anledningen att besöka denna del av Västerås.

 

Hur tar man sig till arenan?
Kollektivt/Till fots: Till Västerås tar man sig enkelt med tåg, dels med SJ’s två linjer mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Linköping och Sala, dels med Tåg i Bergslagen från Ludvika och Fagersta. Från Västerås station kan man ta buss 15 mot Öster Mälarstrand/Talltorp till Hamre. Stig av vid Barometergatan om bussen går mot Öster Mälarstrand, eller vid ändhållplatsen i Talltorp. Fortsätt rakt fram på Väderleksgatan i ett par hundra meter, så syns snart idrottsplatsen på höger sida.
E18 från Enköping: Ta av Irsta/Ängsö innan Västerås, och håll direkt till vänster mot Irsta över E18. Ta sedan första avfarten i rondellen mot Hässlö och flygplatsen, till Hässlögatan. Passera flygplatsen, och ta sedan nästa höger, till Väderleksgatan. Ta sedan första till vänster ned till idrottsplatsen.
E18 från Örebro: Följ E18 genom Västerås, förbi centrumavfarterna och Talltorpsmotet. Ta sedan av på avfart mot Tillberga, och håll direkt höger mot Björnö, till Österleden. Kör rakt fram mot Viksäng/Talltorp S, och ta sedan vänster efter 700 m mot Hässlö/Talltorp S till Väderleksgatan. Följ denna i 1,5 km genom Hamre, håll sedan utkik till höger så syns Hamre IP skymta bakom träden.