Slättbergsbanan

Hur var det att vara på arenan?

Slättbergsbanan finns på sätt och vis fortfarande kvar – men numera gömd under tak och mellan fyra väggar. Huvudläktaren på Slättbergsbanan bevarades nämligen när Slättbergshallen byggdes, och det är fortfarande samma gamla betongtrappa man står på. När Slättbergsbanan ännu var en riktig bandybana, före 2009, var den en av landets bättre bandyarenor. Läktaren var visserligen en aning betongkylig, men stor, öppen och med utmärkt planöversikt. Även läget var utmärkt; slättberget ligger liksom gömt i en liten skogsdunge mitt i Trollhättan precis vid E45:an. Trots motorvägsnärheten och det centrala läget mindre än en kilmoeter från centrum fick man samtidigt en fin naturkänsla på köpet. Mitt enda besök på Slättbergsbanan blev dock ändå inte särskilt njutbart då matchen fullständigt dränktes av ett västsvenskt ösregn, och jag brukar ibland räkna detta till min enda bandyupplevelse som möjligen skulle ha varit bättre i en hall. Fast då har jag ju såklart fel – det skulle säkert ha blivit en bättre bandymatch, men jag skulle också ha glömt bort den för länge sedan. Vattenpolon på Slättbergsbanan kommer jag däremot alltid att minnas.

Blöta och mysgul belysning på gamla Slättbergsbanan.