Sunnanå SK – Norrvalla

“…lite sorgligt att sitta på en halvmesyr när det står en ordentlig läktare ett stenkast bort…”

Huvudläktaren på Norrvallas konstgräsplan i modernt limträ.

 

Hur är det att vara på arenan?
Norrvalla har drabbats av samma utveckling som Kvarnvallen i Piteå: Det som från början var en reservplan med konstgräs har likt en parasit bit för bit tagit över huvudrollen. Idag spelas all fotboll på Norrvallas konstgräsplan, medan den egentliga huvudanläggningen står tom och bortglömd, med undantag för någon enstaka friidrottare. I samband med att fotbollslagen slutgiltligt bytte till konstgräs 2011 byggdes också en ny läktare. Det är en låg men långsträckt läktare med tak, bara fem bänkrader hög, men utsträckt längs med hela långsidan. Läktaren är byggd i trä, vilket i och för sig är lovvärt, men då det handlar om modernt limträ och spånskivor känns bygget lite billigt och provisoriskt. Och även om läktaren är fullt funktionell känns det lite sorgligt att sitta på en halvmesyr när det står en ordentlig läktare ett stenkast bort och gapar tom. Dock ska det sägas att den ursprungliga huvudanläggningen på Norrvalla inte är särskilt spännande, det är en typisk svensk mellanmjölksanläggning, förvillande lik exempelvis Tingvalla i Karlstad eller Edsborg i Trollhättan. Norrvalla ligger centralt men tråkigt till, den kilometerkorta promenaden från Skellefte centrum går genom Västerbottens dystraste gator och kantas av nedklottrade industribyggnader och bussgarage. På Norrvalla huserar även herrfotbollslaget Skellefteå FF, och här finns vid sidan om de ovan nämnda anläggningarna även en lite fotbollshall samt en månskensrink.

Den gamla huvudläktaren på Norrvallas gräsplan är idag övergiven och glömd – åtminstone i fotbollssammanhang.

 

Stämning/klack
Norrlandskusten är damfotbollsland. Nu kan Sunnanå visserligen inte matcha intresset hos grannarna Piteå och Umeå, men publiksiffrorna är anständiga och stämningen engagerad. Men någon klack syns inte till.

 

Var kan man ta en öl?
Utbudet i Skellefteå är bra sett till stadens storlek. Old Williams är en pub som är en del av kinarestaurangen Tatung – ett sådant koncept uppskattas ju. Denna dubbelrestaurang hittas på Guldtorget i stadens centrum.

 

Lite om Sunnanå SK
Öxabäck är nummer ett så klart. Och Jitex är lika klart det näst mest klassiska laget inom svensk damfotboll. Men som nummer tre kommer Sunnanå SK från Skellefteå. Klubbens damsektion startade upp 1974, och bara sex år senare hade man lyckats bryta den Öxabäcksk-Jitexka dominansen och stod som svenska mästare efter att ha besegrat Gideonsberg i finalen (låt vara att Jakobsberg faktiskt redan gjort en inbrytning med ett guld 1977, men detta blev mer en parentes i historien). Två år senare tog man sitt andra och hittills sista guld, denna gång i final mot Hammarby. Bland de tongivande profilerna under denna storhetstid var landslagsspelarna Susanne Lundmark och Doris Hjelm, men även den spelande tränaren Göran Eklund (ja, spelade gjorde han förstås i Sunnanås herrlag). Efter gulden sade Eklund upp sig från tränarsysslan, och gjorde klubben till pionjärer i en helt annan branch, nämligen kompetensutveckling. I en tid när ord som ”management” och ”teambuilding” fortfarande betraktades som utrikiska startade man upp ”Sunnanå Utveckling”, som med ledordet MEDSKAPANDE lanserades som ett organisationspedagogiskt företag. Bolaget ägdes (och ägs fortfarande) av klubben, och finansierade dessutom länge i stort sett hela dess verksamhet. Vidare startade man upp även ett bokförlag där käcka titlar som ”Bortom fram och motgång” och ”Den medskapande människan” givits ut. Sportsligt sett tuffade det på för Sunnanå, och även om man aldrig har nått tillbaka till det tidiga 80-talets höjder så kan man stoltsera med en finfin tredjeplats i maratontabellen. Den mest mest meriterade sunnanåiten genom tiderna är den mer än 100-faldiga landslagskvinnan och diamantbollsvinnaren Hanna Marklund, som dessutom har kamperat med sina två systrar Carolina och Mirjam i laget. Sunnanå har ett herrlag också, som även om man står i kraftig skugga av sina kvinnliga kollegor glimtat till ibland, speciellt då man gjorde sin enda säsong i andradivisionen 1965. Dessutom har man delfostrat ”Ljusvattnets Henry”, hollandsproffset Petter Andersson.

Anrika Sunnanå fajtas numera i tredjedivisionen – och får vara nöjda så länge man är bäst i stan.

 

Lite om Skellefteå
Skellefteå, även känt som ”Guldstan” eller ”Schellet” på skellefte-bondska, hittar man vid norra Västerbottenskusten. För den som genomskådat systematiken i geografin längs norrlandskusten kommer det inte som en överraskning att ett stort vattendrag vid namn Skellefte Älv rinner genom staden, och det är vid den södra älvstranden man hittar Sunnanå, ett stillsamt villaområde som blivit andlig hemvist åt ett av landets bästa damfotbollslag. I Skellefteå bor 33 000 personer vilket gör den till Västerbottens näst största stad. Skellefteås största och kanske enda verkliga sevärdhet är Bonnstan, den välbevarade gamla kyrkstaden med anor från 1600-talet. Det var här, kring kyrkan, som Skellefteå en gång växte fram. På 1600-talet rådde kyrkplikt i Sverige, och då vissa av bönderna hade uppåt 10 mils resväg till kyrkan uppfördes kyrkstaden för att erbjuda logi till de mest långväga besökarna. Stad blev dock inte Skellefteå förrän 1845, och återigen var det kyrkan som var inblandad. Det var nämligen kyrkoherden Nils Nordlander som, efter sedvanligt käbbel och motstånd från grannstäderna Piteå och Umeå, lyckades driva igenom stadsbildningen. Skellefteås stora uppsving kom sedan med guldruschen på 1920-talet, då man hittade guld i Boliden 3 mil västerut. Skellefteå hamnade då mitt på axeln mellan Bolidengruvan och det stora smältverket som uppfördes på Rönnskär ute vid kusten. Idag är Skellefteå kanske mest känt för hockey och indiepop. I staden råder ständig hockeyfeber tack vare Skellefteå AIK, svenska mästare 1978. Indiepopvågen må ha ebbat ut innan förra milleniets slut, men under 90-talet hörde de två skelleftegrupperna This Perfect Day och The Wannadies till våra mest hyllade popsnören. Hockeyn och indiepopen förenades för övrigt i indiebandet Hardy Nilsson, döpt efter den legendariske tuffingen ”Hårde Hardy”. På musikfronten är Skellefteå också känt för sin gratisfestival, Trästocksfestivalen, samt för de cyniska kängpunkarna Totalt Jävla Mörker. Skellefteå är annars relativt kändisfattigt, de till de största profilerna får väl räknas tennisspelaren Jocke Nyström, magikern John Houdi och sångerskan Ann-Kristin Hedmark. Från byarna runtom i kommunen desto flera profiler, t.ex den populära socialdemokraten Margot Wallström från Kåge och advokaten Henning Sjöström från Burträsk. Och framför allt är skelleftetrakten hembygd för många av våra litterära tungviktare, som P-O Enquist från Hjoggböle, Sara Lidman från Missenträsk samt den makabre Nikanor Teratologen från Kåge.

Skellefteås brunmurriga kommunhus sett från andra sidan älven.

 

Hur tar man sig till arenan?
Kollektivt/Till fots: Till Skellefteå kan man ta sig med tåg (via Bastuträsk), buss och flyg. Till Bastuträsk station kan man antingen ta sig med nattåg från Stockholm/Göteborg eller med Norrtåg från Umeå och Luleå. Därifrån tar man buss 260 till Skellefteå vilket tar runt en timme. Med buss kan man nå Skellefteå med kustbussen mellan Umeå och Haparanda, och slutligen kan man flyga med SAS till Skellefteå. Från busstationen har man sedan knappt 15 minuter att gå till Norrvalla. Gå förbi Sibyllakiosken ned på Kanalgatan och ta vänster. Följ denna 300 m, korsa Viktoriagatan (E4:an), och följ sedan den åt vänster. Följ trottoaren längs med avfarten åt höger under järnvägen och gå upp på Norra Järnvägsgatan. Ta sedan första till vänster på Fabriksgatan, sedan första till höger på Norrbölegatan, och slutligen första till vänster på Norrvallagatan så ligger arenan strax till höger.
E4 från Umeå: Kör rakt fram i den första rondellen mot centrum, och över älven. Fortsätt rakt fram i de två nästa korsningarna, förbi centrum och förbi avfarten mot Skelleftehamn. Kör under järnvägen och kör sedan av mot Bodö/sjukhuset upp till Kågevägen, och ta direkt till höger på Norrbölegatan. Ta sedan tredje till vänster på Norrvallagatan efter drygt 300 m, så ligger arenan och parkeringar på höger sida.
E4 från Piteå: Kör rakt fram i den första korsningen med avfart mot Skelleftehamn, ta sedan vänster i nästa rondell, mot Skelleftehamn/Moröhöjden, till Torsgatan. Ta sedan andra till höger på Norrvallagatan så ligger arenan och parkeringar på vänster sida.
Rv 95 från Arvidsjaur: Kör rakt fram längs Järnvägsleden, förbi infarten mot centrum, och över bron över E4:an. Ta sedan första till vänster på Fabriksgatan, sedan första till höger på Norrbölegatan, och slutligen första till vänster på Norrvallagatan så ligger arenan och parkeringar på höger sida.