Vänersborgs Isstadion

Hur var det att vara på arenan?
Vänersborgs Isstadion genomgick ett stort antal metamorfoser under 00-talet. Vid det allra första besökstillfället, 1999, var Isstadion förmodligen Allsvenskans allra sämsta arena. En riktigt trött huvudläktare på ena långsidan, en taklös träläktare på den andra, bakom vilket ett slitet plank skiljer bandymatchen från en brusande väg. Omgivningarna var (och är) riktigt deppiga; bandyarenan var en del av Vänersborgs sportcentrum ett par kilometer söder om centrum – ett grådassigt stadslandskap befolkat av illa designade sporthallar och andra fula byggnader. 2002 fick så arenan en ny och mycket trevlig huvudläktare; ett bygge i trä som uppfördes av eleverna på Birger Sjöberggymnasiet, och arenaupplevelsen på Isstadion förhöjdes genast flera snäpp. Vänersborgarna fick glädjas åt denna fina läktare i sex säsonger, innan den inför seriepremiären 2008 eldades upp av två 18-åriga pyromaner. Under sitt sista år som bandyarena kunde alltså Isstadion endast mönstra en provisorisk läktare, för 2009 stod det dyra skrytbygget Arena Vänersborg klart och bandyn flyttade inhomhus. Isstadion fick sin träläktare återuppbyggd, men belades även med konstgräs och konverterades till fotbollsplan, och går numera under namnet Vänersvallen Syd. Idag finns det sorgesamt nog inga möjligheter alls till utomhusbandy i Vänersborg.

Den sunkiga träläktaren står kvar, men isen är ersatt av en trist rektangel av plastgräs.