Västerås SK – Rocklunda

 

”…fotbollsarenornas Big Mac…”

Huvudläktaren på Swedbank Park – funktionell men ospännande.

 

Hur är det att vara på arenan?
Västeråspolitikerna var tidigt ute när nya och moderna arenor skulle byggas, och Västerås fick tidigt både en ny fotbollsarena och bandyhall. Problemet? Båda arenorna suger. Det gick helt enkelt lite väl fort, och när västeråsarna nu har fått ett allsvenskt lag, så har man i alla fall inte en allsvensk arena. Det här är en fotbollsarenornas Big Mac – en basvara som fyller sin funktion utan att erbjuda någon form av sinnlig upplevelse. Arenan ligger på Rocklundaområdet, ett par kilometer norr om Västerås centrum, där stadens alla elitlag finns samlade i en företagssponsrad asfalt- och betongöken invid motorvägen – omgivningarna är alltså svåruthärdligt trista. Och det är även arenan, som påminner ganska mycket om en annan betongklump vid en annan motorväg: ”Jallavallen” i Södertälje. Huvudläktaren är en hög och öppen betongläktare, c:a 25 bänkrader hög, och om man uppskattar en utsikt över Västerås stad så har man det om man vrider huvudet till höger. Plaststolarna är orangea, vilket får sägas vara ett ganska apart färgval. På den andra långsidan finns en lika betongig, men betydligt lägre, läktare, och ett motvilligt plus i kanten får arenan ändå för att denna är nästan helt vigd åt ståplatser, och på denna sektion återfinns också hemmaklacken. Bortasupportrar hänvisas till en ranglig metalläktare utan tak på norra kortsidan; en av de sämre bortasektionerna i allsvenskan. Arenan är öppen på alla håll och kanter, och ligger dessutom på ett trädlöst fält, så publiken utsätts lätt för väder och kalla vindar. Denna deppiga arena har också svenskt rekord i fula  sponsornamn; under sin korta existens har den gått under namnen Swedbank Park, Solid Park Arena, Iver Arena och det nuvarande Hitachi Energy Arena – här i bortaguiden får vi helt enkelt kalla den Rocklunda.

Rå och naken betong på Rocklundas ståplatsläktare.

 

Stämning/klack
Supporterkulturen kring VSK har rötter långt tillbaka i tiden; VSK ´s supportrar var bland de första i Sverige som gick samman i en klack i slutet av 70-talet. I slutet av 90-talet fanns en oerhörd mängd olika grupperingar och fraktioner: Eastern Conference, Green Rebels, Gloggers, Fanatics, Skallberget Green Army, Floorbangers och de beryktade East Rovers; idag heter huvudföreningen VSK Sport. Ultrasgrupper finns det flera av, störst är Inferno Västerås. Publiknumerären och stämningen hemma i Västerås brukar sällan vara fantastisk, men VSK’arna är duktiga på att åka på bortamatcher.

VSK’s bandyklack må ha dött halldöden, men på fotbollen är det mer liv – här en klackinsats från division 1-tiden. Foto: Sveriges Radio.

 

Var kan man ta en öl?
Charmigast är det på Bankiren på Stora torget, ett ställe med anor och med livemusik för en mogen publik.
Man passerar ett antal ställen på vägen från centrum ut till Rocklunda. Ett av de trevligare ställena är italienaren Di Spagna, i hörnet mellan Vasagatan och Domkyrkoesplanaden.

 

Lite om Västerås SK
1904 stod sjuttonåringen Krispin Svärd och göt polertrådar på Keijsers metallfabrik medan han drömde sig bort i tankar om att bilda en idrottsförening. Och eftersom han var en handlingskraftig yngling blev drömmen snart verklighet då han tillsammans med några kamrater snart bildade Västerås SK, som från början kom att utöva fotboll och friidrott på Djäkneberget i centrala staden. När bandyn togs upp 1906 blev det dock snart den dominerande grenen i föreningen, för även om fotbolls- och bandylagen bestod av i stort sett samma spelare så var man vassare på is än på gräs. Fotbollslaget VSK har dock hittills inte nått den potential som borde vara möjlig – laget har sammanlagt bara gjort sex säsonger i den högsta serien, och endast en gång har man lyckats hänga kvar; nämligen debutsäsongen 1955/56 under den koleriske österrikaren Karl Pannagl. Men sedan blev det degradering 1957, och det blev det även 1978, 1997 och 2024. Klubben har dock, trots ganska lätträknade framgångar, fostrat och frambringat en del kända profiler, och då särskilt försvarare. Landslagets lagkapten Victor Nilsson-Lindelöf är kanske den allra främste, även om han lämnade VSK tidigt för proffsspel i Portugal och England. Men det finns fler landslagsbackar med VSK-bakgrund: lapplänningen Stig Fredriksson, Pontus Kåmark, Daniel Majstorovic och Fredrik Stenman. Men om någon enskild person personifierar VSK är det tränaren Lennart ”Liston” Söderberg, evig Västeråshjälte efter att ha fört upp VSK till Allsvenskan både 1978 och 1997 – men vars tränarmeriter ändå överskuggats av en tveksam människosyn, samt det dåliga omdömet att ständigt offentliggöra denna. VSK sjönk ordentligt mot botten i början av 2000-talet, och genomled närapå två decennier av usla resultat och återkommande konkurshot, men till slut reste man sig tack vare Lindelöf-försäljningen och en lyckad crowfundingkampanj under benämningen ”VSK Swish”. Och så fick man också en betydligt mer rumsren tränarhjälte när ex-journalisten Kalle Karlsson gjorde som Liston och tränade upp VSK till allsvenskan två gånger om: först 2023, och sedan igen 2025. Fotboll och bandy är såklart klubbens två stora grenar, men genom historien har man utövat en rik flora av olika sporter. Ett exempel är den smala grenen skridskosegling, där man i Erik ”Stora Tranan” Reuter hade en av landets främsta utövare; ett annat är gång, där landets kanske bästa gångare genom tiderna, den tvåfaldige OS-guldmedaljören John ”Mix” Mikaelsson, gick för VSK under två år på 40-talet.

Celtic? Nej, men VSK klär sig liksom Glasgows katoliker i tvärrandigt grön-vitt.

 

Lite om Västerås
Först en deklaration av partiskhet: om man som Bortaguiden är bördig från Uppsala så ser man gärna ner på Västerås – staden är med sina 129 000 invånare Sveriges femte största, men vi ser gärna på den som en förvuxen bruksort, utan skönhet, stil och bildning. En gammal stad är dock Västerås, möjligen grundad så tidigt som år 990, vilket åtminstone västeråsarna själva hävdar. Det ursprungliga namnet var Westra Aros, d.v.s. den västra åmynningen, vilket sedermera drogs samman till Västerås. Här fanns från början en enkel handelsplats, men domkyrkan och biskopen kom till staden redan på 1100-talet, och man var även tidigt ute på utbildningsfronten, då man 1623 fick Sveriges första gymnasium – som än i dag finns kvar under namnet Rudbeckianska gymnasiet, grundat 1623. Därtill var Västerås spelplats för några av de viktigaste storpolitiska händelserna under 1500-talet; under ”Slaget i Västerås” tog Gustav Vasa hem en viktig seger över danskarna, vilket senare ledde till hans maktövertagande, och på Västerås Slott stod Sveriges reformationsriksdag 1527, när landet blev protestantiskt. Men framförallt är Västerås en industristad, detta mycket tack vare den geniale uppfinnaren och krymplingen Jonas Wenström. Då Allmänna Elektriska Aktiebolaget (ASEA) etablerade sig i Västerås 1890 blev denne bolagets förste chefsingenjör, och som sådan uppfann han bl.a. trefasströmmen. Wenström dog redan tre år senare i lungkatarr, men ASEA levde vidare, och är idag efter fusion känt som ABB. Här finns dessutom fler multinationella industrier, som franska Alstom, japanska Hitachi Energy och amerikanska Westinghouse. Mycket musik kommer från Västerås, mest meriterade är rockern Pugh Rogefeldt, hiphoparna Looptroop Rockers, jazzkombon Esbjörn Svensson Trio, eurovision-drottningen Loreen och rapparen Ant Wan. Dessutom kommer mer eller mindre musikaliska artister som technosångerskan Pandora, reggaeprofilen Governor Andy, hiphoparen Fronda och rockkungen Little Gerhard från staden. Andra Västeråsprofiler är historikern Olof Rudbäck d.ä, skådespelerskan Marie Bonnevie, ärkebiskopen Anders Wejryd, filosofen Torbjörn Tännsjö, Hollywoodfrun Maria Montazami, komikern Lars Ekborg, fotbollsspelaren Stefan Pettersson (som aldrig spelade för VSK) och kanotisten Markus Oscarsson. Här var också poeten och nobelpristagaren Tomas Tranströmer bosatt och yrkesverksam, och konstnären Mikael Genberg är verksam i staden, där han bl.a. skapat de två udda hotellen ”Hotell Hackspett” i ett träd i Vasaparken, och hotell Utter-Inn, under Mälarens vattenyta. I Västerås hölls tidigare världens största raggarbilsträff i Power Big Meet, som nu dock flyttat ifrån staden och ersatts av Västerås Summer Meet. Här hittar man även landets åttonde högsta skyskrapa i byggnaden som heter just ”Skrapan”, med en av de högst belägna cocktailbarerna på översta våningen. En annan populär byggnad är det lyxiga spahotellet Steam Hotel, inrymt i stadens gamla ångkraftverk. Och så är ju staden också berömd för sin Västeråsgurka, en liten, oftast inlagd gurka som började odlas av den tyske trädgårdsmästaren Bohnsack under 1700-talet, och vars succé också gav Västerås epitetet Gurkstaden.

Västerås skyline från Djäkneberget: Domkyrkan, Skrapan och stadshustornet.

 

Seriematcher genom historien
Sirius-VSK 1-2 (Division 4 Centralserien -47/48)
VSK-Sirius 2-1 (Division 4 Centralserien -47/48)
Sirius-VSK 1-1 (Division 3 Norra Svealand -60)
VSK-Sirius 4-2 (Division 3 Norra Svealand -60)
Sirius-VSK 2-3 (Division 2 Svealand -67)
VSK-Sirius 1-1 (Division 2 Svealand -67)
Sirius-VSK 4-0 (Division 2 Svealand -68)
VSK-Sirius 0-7 (Division 2 Svealand -68)
Sirius-VSK 1-1 (Division 2 Norra -76)
VSK-Sirius 0-2 (Division 2 Norra -76)
VSK-Sirius 1-1 (Division 2 Norra -77)
Sirius-VSK 1-2 (Division 2 Norra -77)
Sirius-VSK 0-1 (Division 2 Norra -79)
VSK-Sirius 2-0 (Division 2 Norra -79)
VSK-Sirius 0-3 (Vårettan Norra -91)
Sirius-VSK 2-2 (Vårettan Norra -91)
VSK-Sirius 0-0 (Höstettan Östra -91)
Sirius-VSK 3-0 (Höstettan Östra -91)
VSK-Sirius 0-1 (Division 1 Norra -94)
Sirius-VSK 0-1 (Division 1 Norra -94)
Sirius-VSK 0-1 (Division 1 Norra -95)
VSK-Sirius 0-3 (Division 1 Norra -95)
Sirius-VSK 0-2 (Division 1 Norra -96)
VSK-Sirius 2-0 (Division 1 Norra -96)
VSK-Sirius 1-0 (Division 1 Norra -98)
Sirius-VSK 1-2 (Division 1 Norra -98)
VSK-Sirius 4-1 (Division 1 Norra -99)
Sirius-VSK 1-4 (Division 1 Norra -99)
Sirius-VSK 4-0 (Division 1 Norra -06)
VSK-Sirius 2-1 (Division 1 Norra -06)
VSK-Sirius 1-1 (Division 1 Norra -10)
Sirius-VSK 2-1 (Division 1 Norra -10)
VSK-Sirius 0-1 (Division 1 Norra -11)
Sirius-VSK 3-1 (Division 1 Norra -11)
Sirius-VSK 7-3 (Division 1 Norra -12)
VSK-Sirius 1-6 (Division 1 Norra -12)
Sirius-VSK 0-0 (Allsvenskan -24)
VSK-Sirius 1-2 (Allsvenskan -24)

 

Hur tar man sig till arenan?
Kollektivt/Till fots: Till Västerås tar man sig enkelt med tåg, dels med SJ’s två linjer mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Linköping och Sala, dels med Tåg i Bergslagen från Ludvika och Fagersta. Från stationen är det sedan c:a 25 minuter att gå till Rocklunda. Gå rakt fram ut från stationhuset över Södra Ringvägen, och följ Kopparbergsvägen rakt fram i 700 m, förbi Skrapan och genom den svaga högerkurvan. Ta sedan till vänster på Knutsgatan, följ denna i 200 m, och ta första till vänster på Brahegatan. Följ denna i 300, och fortsätt sedan rakt fram på gångvägen genom tunneln. Fortsätt rakt fram längs med Vasagatan i drygt 1 km, över E18, och genom tunneln under Vasagatan, så kommer man rakt på bandyhallen.
E18 från Stockholm: Följ E18 genom staden, passera Skallbergsmotet och avfarten mot Gävle, ta sedan av på nästa avfart mot mot Skultuna och Rocklunda. Ta till vänster på Vasagatan, så ligger arenaområdet direkt till vänster.
E18 från Örebro: Följ E18 genom staden, passera avfarten till Vallby, ta sedan av på nästa avfart mot mot Skultuna och Rocklunda. Håll vänster på Arosvägen, och direkt igen vänster på Vasagatan mot Skultuna. Kör över E18 så ligger arenaområdet till vänster.
Rv 66 från Fagersta: Kör rakt fram i alla rondeller fram till E18, ta där av till E18 mot Stockholm. Passera avfarten till Vallby, ta sedan av på nästa avfart mot mot Skultuna och Rocklunda. Håll vänster på Arosvägen, och direkt igen vänster på Vasagatan mot Skultuna. Kör över E18 så ligger arenaområdet till vänster.
Rv 67 från Sala: Ta till höger i rondellen mot Skultuna och Rocklunda, till Norrleden. Kör rakt fram i rondellen, och ta sedan nästa till vänster mot Rocklunda, till Vasagatan. Kör knappt 1 km, så ligger sedan arenaområdet till höger.