Vinterstadion

Hur var det att vara på arenan?
Vinterstadion är en av en handfull bandyarenor som inte längre finns kvar att skåda, den har nämligen kvävts under Behrn Arenas tak och fyra väggar. Den allmänna åsikten får dock sägas vara att precis som Behrn Arena är en av de sämsta bandyhallarna så hörde Vinterstadion till bottenskrapet av landets bandyarenor. Det bästa med denna anläggning var nog faktiskt det poetiska namnet, i allt övrigt var Vinterstadion allt annat än vacker. Här doftade det av öststatsatmosfär, med flitig förekomst av solkig betong och korrugerad plåt. Läktarna bestod av låga betongtrappor, på huvudläktaren överbyggda med ett skabbigt gammalt plåtskjul. Belysningen hängde i ett tjockt sjok över planen, och länge hade man här landets mest antika matchtavla i åttiotalistisk digitalstil. Positivt var, och är, däremot det mycket centrala läget, någon km från Örebro centrum. Bandyanläggningen är en del av ett större arenakomplex, här hittar man även den klassiska fotbollsstadion Eyravallen (eller Behrn Arena som man väl måste säga nu för tiden), samt en ishall som nuförtiden heter – just det – Behrn Arena.

Vinterstadion var kanske den sämsta av alla bandyarenor – men är förstås saknad när det nu står en ännu värre hall på samma plats.