Fotbollssäsongen 2001

Efter en fenomenal vårsäsong tappade blåsvart det mesta under hösten – och det allra sista hoppet försvann en brittsommardag på Gutavallen. Fiaskot i Visby blev ett livslångt ärr för en liten skara supportrar.

 

Läget i laget

Efter den enorma turbulensen efter Sirius degradering 1999 hade man nu fått lite arbetsro i föreningen. Sirius ihoprafsade lag av juniorer och gamla rävar hade presterat över förväntan och givit en stabil sportslig grund att stå och bygga vidare på. Sillyn hade varit framgångsrik för Sirius, med egentligen bara ett spelartapp att tala om; Saleh Saadoo som sålts till IFK Norrköping. Visst skulle Salehs guldfot saknas i truppen, men samtidigt skulle det ju vara en del i Sirius framgångskoncept att exportera spelare uppåt i divisionerna. Övriga spelartapp var mer marginella; inlånade Toli Ponomarev snurrade vidare i lånekarusellen till seriekonkurrenten Vallentuna, backen Khaled El-Ahmad sökte sig till USA, och andremålvakten Otim Nockrach flyttade till Göteborg. Mittbacken Patrik Sundman var kvar i truppen, dock bara med ena hälsenan i behåll, så även han kunde räknas som ett spelartapp.

Men det fanns mera på plus- än på minuskontot. Som ersättare till Saleh värvades en annan talangfull högerback med U-landslagsmeriter; Martin ”Märta” Åberg från VSK. Kanske inte lika spektakulär som Saleh, men ändå mycket kompetent, och med ett annat vapen än Salehs frisparkar – superlånga inkast. Anfallsbesättningen utökades med en återvändare från GUSK: Henrik ”Hoffa” Eriksson, med fysik som tjuren Ferdinand, och karaktär som… tjuren Ferdinand. En ung offensiv mittfältare värvades in från Hammarby (Gestrike-Hammarby alltså), med det rubrikvänliga namnet Anders Nikkarinen (tyvärr gjorde han aldrig något nickmål för Sirius). Men den mest spännande värvningen trillade in på sluttampen, och han hette Benny Olsen, en yttermittfältare från Norge som hamnat i Uppsala tack vare sina veterinärstudier. Benny hade redan tränat med Sirius i ett och ett halvt år samtidigt som han pendlade till Norge för att spel med Hønefoss i andradivisionen, men nu hade han fått nog av pendlandet, och genom ett lån löstes övergången smidigt, och Sirius fick en spelare av god Superettanklass nästan gratis. Meriterna imponerade då Benny föregående säsong blivit vald till norska andraligans tionde bäste spelare, och han beskrevs om en komplett spelare; teknisk, stark snabb och med syreupptagningsförmåga som en längdskidåkare. Slutligen blev Magnus Fohlman från silverjuniorlaget vår nye andramålvakt.

Stommen i laget fanns kvar; i anfallsbesättningen kvicksilvret Tomas Arnesson, måltjuven Antou Jallow och targetspelaren Kjell ”Kjelledine” Johansson. På mittfältet arbetshästen Bengan Eriksson, kreatören Magnus Wikman (som även uppgraderats till assisterande tränare), samt de unga talangerna Johan ”Clage” Claesson, Erik ”Smara” Johansson och Isac Löwhagen. I försvaret mittbackarna Magnus ”Svana” Svanfeldt och Gurra Segerström, samt vänsterbacken Mats ”Supermusen” Johansson, och i målet Jonas ”Bylle” Bylund.

En annan god nyhet var att Sirius fotboll äntligen fått en styrelse efter att ledarlöst ha vacklat fram under nära ett års tid. Det var i princip styrelsen för Sirius ungdomssektion som tog på sig ansvaret, alltså ett gäng ganska vanliga fotbollsfarsor som klev in och tog tag i verksamheten när ingen annan ville göra det. Ordföranden hette Jan Fritzell, och andra namn var Danny Frydman, Niklas Rommel och Pehr Östberg. Dessutom tillkom en sportchef rekryterad från Motala AIF vid namn Mats Ohlström, som vann extra popularitetspoäng när han avslöjade att han avböjt ett erbjudande från vår onda grannklubb ESK för att istället ta sig an uppdraget i Sirius.

Ordförande Fritzell fick dock inte en alldeles lyckad start. Vindhemspojkarnas bandysektion hade vid den här tiden en kontroversiell ordförande vid namn Mikael Niklasson, med en förkärlek för s.k. mediala utspel. Ett sådant utspel kom under mellansäsongen 2001, då Niklasson gick ut i UNT och förordade att såväl bandy- som fotbollssektionen i Sirius borde försättas i konkurs och slås samman med VP, till ”Uppsala BK” respektive ”Uppsala FK”, med neutrala färger och klubbmärke. Bandyns Lars-Olof Lindell ställde sig klokt nog kallsinnig till förslaget, men Fritzells reaktion fick samtliga Siriussupportrar att sätta frukostkaffet i vrångstrupen: ”Det är alltid intressant med nya tankar och idéer”, sade Fritzell, och fortsatte ”nu ligger bollen hos oss, och vi är öppna för diskussion”. Turligt nog kom Fritzell snart på bättre tankar och insåg att det första en nyvald ordförande ska göra nog inte är att börja prata om att försätta klubben i konkurs. Alltså tvärvände han några dagar senare och sågade förslaget, till Niklassons förtret men alla supportrars lättnad.

Det ekonomiska läget slutligen, hade stabiliserats och gick i rätt riktning – men långsamt. Skuldberget som vid årsskiftet 1999/2000 var 3 miljoner kronor stort hade minskat med en halv miljon under 2000, och budgeterades att minska med ytterligare 300 000 under 2001, en takt som skulle innebära att Sirius skulle vara skuldfria om ungefär sju år.

 

Motståndarna

Sirius spelade kvar i Division II Östra Svealand, men det var hög omsättning på lagen i denna serie, och jämfört med fjolåret ställdes man mot fyra nya motståndare. De ganska anonyma lagen Järfälla och Älta ersattes av två betydligt färgstarkare nykomlingar; Den första var laget med det lätt löjliga namnet Essinge IK International FC (en sammanslagning av Essinge och Inter Orhoy FC). Laget leddes av stekar-managern Roger Palmgren (tidigare och senare förbundskapten för ett flertal afrikanska landslag), och var omskrivna för sin strategi att importera unga sierra-leoneaner. Men bra var de, särskilt de båda 17-åringarna Brima Koroma och Tamba Yarjah, och i laget fanns också en ung Henok Goitom. Den andra nykomlingen var en ny bekantskap, men vi skulle komma att stöta på dem många gånger framöver: Märstalaget Valsta Syrianska debuterade i tvåan, ledda av Vadde Jevtushenko, och med bl.a. den före detta Siriusspelaren Sami Hassan och den blivande Siriusspelaren Daouda Sall i laget. Därtill försvann Värtan och Spårvägen från serien då de bytte plats med Väsby och Nacka. Kroniskt storsatsande Väsby siktade som vanligt mot Superettan, men hade som vanligt också en enorm spelaromsättning – 15 nya spelare i truppen. Nacka hade ett ungt och lovande lag, men också en ekonomi ännu värre än Sirius, och leddes av en viss Kim Bergstrand som tagit sig an sitt första tränaruppdrag.

Kvar i serien sedan förra året var – tyvärr – Brommapojkarna som bommat i kvalet mot Gefle, trots sin överlägsenhet i serien. BP såg minst lika starka ut som förra året, och man hade dessutom gjort en minst sagt spektakulär värvning i Anders Limpar, som flytt till BP efter att ha blivit utmobbad ur Djurgården av AIK-huliganer. Därtill fanns också förortslagen Tyresö och Vallentuna kvar, liksom bergslagslagen Slätta och Sandviken, gotlänningarna Visby/Gute, samt vår ondskefulla lokalrivaler Vindhemspojkarna. De sistnämnda var dock inte riktigt samma lag som förut, man hade tappat målkungen Olle Kullinger som bytt sig ur askan i elden; från VP till ESK, och tränaren Örjan ”Pugh” Pettersson, som fört upp klubben från femman till tvåan, hade hoppat av och ersatts av Kalle Fremdling. Dessutom hade man bytt namn; nu skulle man plötsligt kallas ”IF VP Uppsala” med hänvisning till könsneutralitet (även om det verkliga skälet nog var att man ville peta in ”Uppsala” i klubbnamnet – ännu en markering att VP faktiskt siktade på att ta över som ”stadens lag”).

Seriefavoriter var såklart – återigen – BP, men detta år fick man faktiskt delvis dela på favoritskapet med Väsby. Sirius hade blivit uppgraderade till underdogs, tillsammans med nykomlingen Essinge. Bottenstriden såg däremot svårtippad ut. Nykomlingarna såg starka ut och det saknades självklara nedflyttningskandidater, men Vallentuna och Sandviken var lagen som oftast nämndes i de sammanhangen.

 

Försäsongen

Försäsongen tillbringades som vanligt mestadels på Gränby grusplan, med några avstickare till mer obskyra spelplatser som Österfärnebo och Film. Dessutom kostade man faktiskt på sig ett träningsläger i Danmark – ett meningslöst sådant eftersom de danska planerna inte visade sig vara bättre än i Gränby. Träningsmatcherna bjöd på både toppar och dalar; man inledde med en 0-1-förlust mot superettorna Café Opera, sedan mosade man seriekollegan Sandviken med 7-0, och därpå följde några stabila segrar; Syrianska (4-2), Gimo (2-1) och Heby (4-2). Sedan kom en liten svacka då man förlorade mot GUSK med 0-1 (Lillebror Eriksson sänkte Sirius), samt Värtan med 1-2. Försäsongen avslutades sedan med en mycket stark insats mot nyblivna superettorna Gefle (3-2), en mindre bra insats mot Gestrike-Hammarby (3-3), samt en bra seger i genrepet mot Forward (2-1). Den typiska startelvan var i Stellans diamantformation: Bylle – Märta, Svana, Gurra, Mats Supermusen – Clage, Bengan (def), Wikman (off), Benny – Arne, Henke.

 

Division II Östra Svealand – vårsäsongen

Lör 28 Apr: Sirius-Visby/Gute 4-1 (2-0), Studenternas

1-0 (2) Thomas Arnesson, 2-0 (33) Magnus Svanfeldt (straff), 2-1 (61) Milan Kuzeljevic (straff), 3-1 (64) Arnesson, 4-1 (80) Henrik Eriksson. Publik: 651.

Sirius fick en perfekt start på matchen, och på säsongen. Vi behövde bara vänta i fem minuter innan vår nya anfallsduo presenterade sig; Henke nickskarvade fram Arnesson i fritt läge, och 1-0 på tavlan. I 25 minuter till var det match, och Visby sumpade en bra kvitteringschans när Markus Wahlgren nickade utanför i fritt läge. Sedan, i 30 minuten, sprang Arnesson på en djupledsboll, och Visbys målvakt – en viss Jon Rytterbro – rusade ut, missade bollen, men träffade Arnesson. Straff och utvisning blev konsekvensen, och eftersom Visby lämnat andremålisen hemma fick tränaren Dennis Berglund byta in sig själv i målet. Svana satte 2-0, och nu kunde det naturligtvis bara sluta på ett sätt. Eller? Ett slött Sirius tillät Visby att reducera på straff femton minuter in på den andra halvleken, men sedan vaknade man till igen och avgjorde tillställningen. Tre minuter efter reduceringen kom Arnesson fri och satte sitt andra för dagen, och med tio minuter kvar spikade Henke slutresultatet. Det hajpade norska nyförvärvet då? Tja, Benny gjorde en bra första match, men det bestående minnet från Siriusdebuten var dock ändå när han framspelad av Clage hade helt öppet läge att sätta 5-1, men istället lyckades pricka stolpen. Sirius låg tvåa i tabellen, med ett måls sämre målskillnad än BP.

 

Mån 7 Maj: Vallentuna-Sirius 0-1 (0-0), Vallentuna IP

0-1 (69) Henrik Eriksson. Publik: 200.

”1-0-matcher är min specialitet” sa Henke Eriksson efter matchen, sedan han avgjort tillställningen i 69:e minuten, frispelad av Wikman. Henke syftade då på sin tidigare sejour i Sirius, 1997, då ju Sirius ettnollade sig fram till serieseger. Även om marginalerna var små så var Sirius ändå tämligen överlägsna i denna match (som f.ö. var den första fotbollsmatchen jag missade med Sirius på över 1½ år, då jag befann mig i München på besök hos dåvarande Västraprofilen ”Tysken”), och 15-3 i målchanser säger det mesta. Framförallt var de båda yttrarna Clage och Benny bra, de kom runt och matade inspel och inlägg mot forwards, som dock missade det mesta i den första halvleken. Men bra var också hela backlinjen, och håller man bara tätt så räcker det ju med ett mål, vilket var precis vad Henke till slut levererade. I samma omgång förlorade BP borta mot Slätta. Sirius ledde nu en haltande tabell, där vissa lag endast spelat en match, med tre poäng före BP.

 

Sön 13 Maj: Sirius-Sandviken 5-2 (2-1), Studenternas

1-0 (6) Thomas Arnesson, 1-1 (25) Martin Piotrowski, 2-1 (44) Arnesson, 3-1 (52) Henrik Eriksson, 4-1 (66) Benny Olsen, 5-1 (73) Johan Claesson, 5-2 (83) Mattias Viklöf. Domare: Lars Larenius, Hägersten. Publik: 429.

Det perfekta anfallsparet ska ju bestå av en stor och stark, och en liten och kvick. Firma Arnesson-Henke visade att den modellen inte bara fungerade på pappret utan även ute på gräset. Precis som i premiären tog det bara fem minuter innan Arnesson gjorde mål, den här gången fick han bollen i en djupledslöpning och slog in den i målet med vänstern. Sandviken var ändå hyggliga i den första halvleken, och lyckades även kvittera genom Djurgårdslånet Martin Piotrowski, men i slutet av halvleken slog Arnesson till igen, den här gången på en retur efter frispark från Bengan. I andra halvan rådde total Siriusdominans. Trean var det Henkes tur att göra; vid ett missförstånd mellan Sandvikens försvarare och målvakt högg Henke som en hungrig huggorm, kastade sig fram i luckan och stötte in bollen. Sedan fick Benny göra målet han missade i premiären, ett mellanting mellan skott och inlägg som seglade in i bortre burgaveln. Och femman kom också, då Arnesson sköt på volley, och målvakten lämnade en retur som Clage nickade in. Sandviken gjorde till sist ett tröstmål genom Mattias Viklöf, men det var ändå ett styrkebesked av Sirius – inte bara en tredje rak seger, utan en tredje rak mycket övertygande seger. Sirius ledde fortfarande tabellen med tre poäng före BP.

 

Lör 19 Maj: Slätta-Sirius 2-3 (0-1), Kopparvallen

0-1 (1) Henrik Eriksson, 0-2 (76) Eriksson, 1-2 (79) Johan Söderström, 2-2 (86) Ståle Pedersen, 2-3 (88) Thomas Arnesson. Domare: Åke Nygren, Alnön. Publik: 315.

Efter tre relativt enkla segrar blev det hårdare uppe i Falun, mot ett Slätta som börjat serien starkt. Men till slut blev det också en fjärde rak vinst för Sirius, mycket tack vare ”Bengan Saadoo”, som plockat upp Salehs fallna frisparksmantel. Till en början såg det dock att bli enkelt igen, då Sirius tog ledningen på Slättas reservplan Kopparvallen efter mindre än en minut på klockan. Henke skarvade bollen till Jallow, som fått chansen från start trots Arnessons starka form. Jallow avancerade och passade tillbaka till Henke, som stötte in 0-1. Slätta hade sedan en god kvitteringschans som Bylle fick rädda innan Sirius tog över ordentligt. Jallow var nära att utöka två gånger om, men sköt både gångerna strax över ribban. I andra pressade Slätta på för en kvittering, vilket gav Sirius fina kontringsmöjligheter. I 76:e spelade en nyinbytt Arnesson fram Henke som sprang ifrån sin försvarare, rundade målvakten, och rullade in 0-2. Avgjort? Nej, nu kom Slätta igen. Reduceringen kom tre minuter senare, då Slätta slog en frispark i muren som plötsligt gav Johan Söderström ett friläge. Och i 86:e minuten kom också kvitteringen; ett inlägg som Ståle Pedersen slog in i mål – f.ö. Sirius första insläppta spelmål. Men Västra Sidans minibusstora klack fortsatte elda på sitt lag, och med sex minuter kvar kom avgörandet; för andra matchen i rad höll sig Arnesson framme när Bengan slog en frispark som målvakten lämnade retur på. I samma omgång spelade BP och Väsby oavgjort. Sirius ledde nu serien med tre poäng före Essinge.

 

Mån 28 Maj: Sirius-IF VP Uppsala 2-1 (1-1), Studenternas

0-1 (32) George Coleman, 1-1 (37) Benny Olsen, 2-1 (70) Magnus Wikman. Domare: Lars Larenius, Hägersten. Publik: 1051.

När Olle Kullinger lämnade VP sjönk laget ihop som en sufflé. Luthagsgänget hade inlett serien lika uselt som Sirius hade börjat den bra, med fyra raka förluster. Uppsaladerbyt omgavs alltså inte av samma gnista som under fjolåret, men lockade ändå drygt tusen åskådare till Studan. Även på läktaren hade styrkeförhållandena skiftat i Sirius favör – nu hade åtminstone halva läktaren blåsvarta sympatier. Det blev dock ingen promenadseger för Sirius, VP pressade delvis i den första halvleken, och de onda tog dessutom ledningen i 31:a minuten då George Coleman slog in bollen i andravågen efter ett anfall. Kvitteringen kom dock lyckligtvis snabbt och snyggt, Clage slog ett inlägg som Benny via ett volleyskott styrde in i nätmaskorna. I andra tog Sirius över, och Henke hade två skarpa chanser i början av halvleken; den första räddade VP-backen Henrik Olsson på mållinjen, den andra var ett friläge som målvakten Hörnebro täckte ut. Till slut blev det Wikman som förlöste nervknutarna; i den 69:e spelade han in bollen i straffområdet, Henke vann ett motlägg och bollen gick tillbaka till Wikman som sköt upp den i krysset. VP såg dock till att göra match av tillställningen ända in i nittionde. Två gånger om var man halvnära en kvittering, först då Bylle hann precis före Guezennec på en djupledsboll, sedan då Martin Olofsson fick ett hyggligt friläge, men missade bollen helt. Men de båda lagens trender höll i sig; en femte rak förlust för VP – och en femte rak seger för Sirius. Enda smolket: Henke utgick med ett skadat knä som skulle hålla honom borta från spel fram till sommaruppehållet. I samma omgång kryssade Essinge mot Slätta, Sirius ledde tabellen med fem poäng före BP.

 

Mån 3 Jun: Väsby-Sirius 0-1 (0-1), Vilundavallen

0-1 (34) Magnus Svanfeldt (straff). Domare: Erik Svensson, Sundsvall. Publik: 973.

Att starta serien med fem raka segrar var naturligtvis fantastiskt – men vi hade samtidigt i ärlighetens namn mest mött bottenlag. När vi nu tog en sjätte rak seger mot en toppkonkurrent på bortaplan började det se bra ut på allvar. Väsby började bäst, och var nära att ta ledningen då deras farligaste spelare, Daniel Jonsson, omarkerad fick avlossa ett volleyskott i straffområdet, tätt över. Sedan jämnade spelet ut sig och Sirius kvitterade i målchanser, då Wikman väggade sig fram med Jallow och avslutade strax utanför. I 35:e minuten slog Wikman in en frispark i straffområdet som Arnesson försökte springa på – men han kom ingenvart eftersom en grön försvarare drog honom i armen. Svana förvaltade straffen, och 0-1 kom upp på tavlan. I andra handlade det om kamp. Väsby låg på, Sirius kontrade, och två gånger om var Jallow nära att utöka ledningen. Matchens avgörande moment kom i den 78:e minuten, då Cesar Pacha stormade fram längs kanten och slog ett inlägg till Daniel Jonsson som fick på en praktnick mot målet. Men Bylle sträckte ut och gjorde en kanonräddning, och blev också därmed – eftersom Sirius höll distansen ut – matchhjälte för dagen. Sirius ledde fortfarande tabellen med fem poäng före BP.

 

Sön 10 Jun: Sirius-Tyresö 4-0 (1-0), Studenternas

1-0 (34) Magnus Svanfeldt, 2-0 (84) Thomas Arnesson, 3-0 (87) Svanfeldt (straff), 4-0 (90) Svanfeldt (straff). Domare: Patrik Berglund, Karlstad. Publik: 450.

Sirius brukade ha det svårt med tunga Tyresö, och hade så även den här dagen. Slutsiffrorna ljuger nämligen, det här var Sirius hittills sämsta match för säsongen, och man hade en hel del tur innan bollarna började trilla in i slutminuterna. Tyresö missade tre goda målchanser, bland annat i 25:e minuten när Fredrik Hallman fick på ett jätteskott som Bylle enhandsräddade. Istället tog Sirius ledningen i 34:e i efterdyningarna av en hörna; Svana fick ner bollen till Arnesson som passade tillbaka till Svana, och mittbacken satte 1-0 till hemmalaget. Sirius blev dock inte bättre av detta, utan ett kämpande och småfult Tyresö stod emot bra. Detta till de sista tio minuterna då knutarna plötsligt släppte. I 84:e minuten kämpade Jallow fram en tåpassning till Arnesson, som behärskat utökade till 2-0. Därefter illustrerade Tyresös Jimmy Carlsson tesen att män med ”y-namn” är mer kriminella än genomsnittet. Först så hakade han Arnesson i armen i 87:e minuten, och på den efterföljande straffen satte Svana 3-0. Sedan, på övertid, mosade samme buse Clage på straffpunkten, och denna gång blev bestraffningen både straff och utvisning. Svana satte även denna straff, och hade därmed för första och enda gången i karriären gjort tre mål i en och samma match. I samma omgång spelade BP oavgjort med Valsta/Syrianska. Sirius ledde nu tabellen med sju poäng före BP och Essinge.

 

Tor 14 Jun: Brommapojkarna-Sirius 1-0 (0-0), Grimsta IP

1-0 (47) Michael Allyn. Domare: Stefan Johannesson. Publik: 476.

Det fanns två goda anledningar att vilja vinna serien 2001. Den ena var, såklart, att få chansen att kvala till Superettan. Den andra var att täppa till truten på BP’s otroligt arrogante tränare Benny Persson. Benny gjorde klart i sina uttalanden inför denna seriefinal att han inte var imponerad av Sirius framfart. ”Sirius har bara haft tur”, tyckte Benny, ”och dessutom har de bara mött bottenlag”. BP var ett mycket bättre fotbollslag, menade Benny, men hade haft en massa otur med skador och sånt. ”Sirius kommer säkert hit för att spela 0-0, precis som ifjol”, tillade Benny magsurt. Tyvärr fick Benny rätt den här gången. Sirius, som saknade den avstängde Benny Olsen och den skadade Mats Johansson, plus långtidsskadade Henke, mötte ett hypertaggat BP och blev tvingade att lägga sig på försvar. Redan i den andra minuten var det nära då Michael Allyn snurrade upp dagens högerback Andreas Fällström, och spelade in till Johan Björn som prickade insidan av stolpen. Sirius låg i försvarspositioner och satsade på kontringar. Bakåt fungerade det ändå ganska bra, Gurra var suverän och var hundraprocentig i luftduellerna. Framåt rådde dock närapå total stiltje, och frånsett några halvchanser då smådarrige målvakten NWA (i Sirius 1999) släppte returer skapades ingenting. I paus drabbades Sirius av ytterligare en skada då Magnus Wikman utgick, och som lök på laxen tog BP sedan ledningen i början av andra, då Daniel Ahnström frispelade Allyn som inte gjorde något misstag ensam med Bylle. Sirius lyfte upp laget i kvitteringsjakten, men detta resulterade endast i rödsvarta kontringslägen. Både Björn och Allyn hade chansen att sätta spiken i kistan på två sådana kontringar, men Bylle stog ivägen, och 1-0 stod sig matchen ut. Trots allt kunde man ta förlusten med jämnmod. Med en vinst, eller till och med ett kryss, hade serien nästan varit avgjord på detta tidiga stadium, men det hade samtidigt nästan varit för bra för att vara sant. Nu satt Sirius, trots förlusten, ändå kvar i förarsätet, och det fanns ingen anledning till någon omedelbar ångest. Sirius ledde tabellen med fyra poäng före BP.

 

Mån 18 Jun: Sirius-Valsta/Syrianska 2-1 (2-0), Studenternas

1-0 (15) självmål, 2-0 (33) Thomas Arnesson, 2-1 (55) Samer Chammas. Domare: Roland Fager, Köping. Publi: 751.

Sirius studsade direkt tillbaka i vinnarspåret i nästa match – det allra första av många kommande derbyn mot Valsta/Syrianska. Det var en jämn och rolig match, till och med ”rena propagandan” enligt Stellan. Bortalaget började bäst, med både ett bortdömt offsidemål och ett kanonskott av Dani Hamzo som Bylle räddade. Sedan tog Sirius ologiskt och orättvist ledningen då Benny slog ett inlägg som Valstas Tony Wessberg styrde in bakom Mikko Muurinen. Målet gav Sirius initiativet i matchen, och i 32:a sköt Smara ett skott som mål-Mikko inte kunde hålla; Arnesson höll sig framme och petade in returen till 2-0. Innan halvleken var slut hann Sirius och Arnesson dessutom med att kvittera i bortdömda offsidemål. Valsta reducerade sedan tidigt i andra, då Samer Chammas drev in framför mål och sköt in en rökare vid stolproten. Resten av matchen bjöd på härligt spel och många chanser – mest blåsvarta – men inga mål. Valsta hade helt klart visat att man var en nykomling med klass, men Sirius vann rättvist; man gick rakare på mål och skapade fler chanser medan Valsta mera duttade runt bollen. Sirius ledde tabellen med fyra poäng före BP.

 

Mån 25 Jun: Nacka-Sirius 1-2 (1-1), Nacka IP

0-1 (27) Antou Jallow, 1-1 (30) Johnny Gustavsson, 1-2 (69) Benny Olsen. Domare: Jonny Ahlvin, Stockholm. Publik: 147.

Det här var en unik match på det sättet att det är den enda Siriusmatch jag sett som i efterhand strukits ur historien. Tråkigt för Antou Jallow, vars enda mål den här här säsongen osentimentalt raderades ur rullorna – i den 26:e minuten fångade han in ett långinkast från Märta, siktade, och sköt in 0-1. Tre minuter senare kvitterade Nacka då Johnny Gustavssons skott styrdes in i mål. Det blev en dålig kampmatch mot det skrala bottengänget Nacka, men även om Sirius inte fick igång spelet var man iallafall metodiska, och det lönade sig till slut. I 69:e återtog Sirius ledningen då Benny bredsidade in 1-2 på hörna. Och för att understryka att man faktiskt var värda segern nickade både Benny och Svana i ribban under de sista tio minuterna av matchen. Tre poäng blev det, men av ringa värde. Exakt en månad senare hade nämligen kronofogden tröttnat på Nacka, konkursen var ett faktum, och laget med alla dess resultat ströks ur tabellen. Sirius ledde tabellen med fyra poäng före BP.

 

Sön 1 Jul: Essinge-Sirius 1-3 (1-3), Kristinebergs IP

1-0 (12) Brima Koroma, 1-1 (16) Thomas Arnesson, 1-2 (27) Benny Olsen (straff), 1-3 (45) Arnesson. Publik: 264.

Det var den här dagen jag förstod att Bylle inte var någon vanlig fotbollsspelare. Vad som hände var att Bylle råkade riktigt illa ut i matchens 19:e minut då han kom ivägen för en armbåge och bars blödande av planen med spräckt ögonbryn och befarad hjärnskakning. När vi i pausen stod och sörplade kaffe utanför korvkiosken öppnades plötsligt dörren till omklädningsrummet, och en rejält bandagerad och groggy Bylle rullades ut på bår. När han fick syn på oss vred han långsamt på huvudet och mumlade fram ”Skrik dem till seger nu grabbar”, innan han rullades in i den väntande ambulansen för vidare transport till S:t Göran. Denna lilla scen fångar för mig Bylles hela underbara väsen i ett nötskal. Bylle var det senaste namnet i en lång skadelista, för redan innan matchen saknades Henke, Wikman, Gurra och Svana – blytunga avbräck i en svår toppmatch mot tredjeplacerade Essinge. Mittbackar i denna match blev därmed Smara, och Jonas Carls som dammades av efter en oändlig tids skadefrånvaro. Även starten av matchen blev blytung, då snabbe Brima Koroma sprintade ifrån Smara efter drygt 10 minuter och prickade in 1-0. Som tur var kom en snabb, och snygg, kvittering; Clage lyfte bollen till Arnesson som la in bollen mellan benen på Essinges målvakt. Så kom då Bylles olycka, och då den ordinarie andremålvakten Fohlman befann sig i fosterlandets tjänst (lumpen) kom 17-årige juniormålvakten Daniel Hunde in. På läktaren undrade man nu oroligt hur detta skulle gå, men vi behövde inte vara oroliga länge. I 27:e tog Sirius ledningen då Clage ordnade en straff till Sirius, som Benny fick förtroendet att lägga, och det var ett förtroende han inte svek. Och precis innan halvlek fick vi se säsongens snyggaste mål då Arnesson volleysköt ett inlägg in i mål – ett ”van Basten-mål”, fast ur lite bättre vinkel. I andra halvleken satsade Sirius på att hålla ställningarna, man backade hem och låg på försvar framför unge Hunde som skötte sig strålande. Matchplanen höll, det blev inga fler mål och Sirius avslutade en strålande vårsäsong på ett strålande sätt. Och Bylle då? Tja, han klarade sig bra. När han dagen efter fick frågan hur han mådde blev svaret ”Det är ingen fara alls. Jag är mest bara förbannad över att jag behövde gå av”. Det är vår Bylle det. I samma omgång förlorade BP mot Vallentuna. Sirius ledde tabellen med sju poäng före BP, och tio poäng före nya trean Slätta.

 

Sommaruppehållet

Serieledning med sju poäng. Tio segrar av elva möjliga (f.ö ett bättre poängsnitt än den magiska 2013-säsongen). Det hela såg helt enkelt nästan för bra ut för att vara sant (och, skulle det visa sig under hösten, det var tyvärr för bra för att vara sant). Sirius fungerade bra både bakåt och framåt; defensiven som var stark redan under fjolåret var så även i år. Man släppte in mindre än ett mål i snitt, och Sirius kunde egentligen ställa upp med vilken backlinje som helst och ändå hålla tätt. Men det var framför allt det offensiva spelet som hade förbättrats ordentligt i år, och dessutom hade Arnesson spelat som i trans under hela våren. Med nio gjorda mål snittade han nästan ett mål per match, plus att han hade ordnat tre straffar på egen hand.

Bengan Eriksson hade också en annan förklaring till framgångarna: Att allt det enorma strul som hade rått runt Sirius de senaste säsongerna hade hjälpt till att stärka och svetsa samman spelartruppen. ”Vi hade värdens sämsta träningsläger i Danmark inför säsongen”, berättade Bengan. ”Det snöade och planerna var sämre än Gränby grus, men ändå var det aldrig någon som klagade”. Inte heller den skrala ekonomiska utgjorde något hinder. ”Det är ingen här som spelar för pengarna”, berättade Bengan. ”Ifjol fanns det inte ens tejp på träningarna. I år finns det tejp, så alla är jätteglada över det”.

Det hände en del under sommar-sillyn också. Den unge västeråsaren Andreas Eroglu hade presenterats för uppsalaborna i UNT en månad tidigare i ett udda sammanhang – som nattfiskare i Fyrisån. I denna sommarnyhetstorka-artikel nämndes det i förbigående att Eroglu befann sig i Uppsala för att provspela för Sirius, och under juli blev övergången klar. Eroglu var en snabb och teknisk anfallare som hamnat i konflikt sin tidigare klubb, division III-laget IFK Västerås. Ett annat, mer namnkunnigt nyförvärv var också på tapeten: Stadens stora fotbollsson Ola Andersson hade inlett säsongen som spelande tränare i division III-laget Vasalund, men hade, likt Eroglu, lämnat laget efter meningsskiljaktigheter. Nu ville han gärna avsluta säsongen som spelare i något lag, och Sirius låg naturligtvis bra till, även om förhandlingarna ännu inte var klara till omstarten.

Under sommaren fälldes också bilan över Nacka FF som försattes i konkurs den 18 juli, vilket medförde att laget och alla dess resultat ströks ur tabellen. Detta fick som tur var inga direkta konsekvenser för Sirius, då både Sirius och BP vunnit sina respektive matcher mot Nacka. Den stora vinnaren på Nackas öde blev Väsby som avancerade från en femte- till en tredjeplats i tabellen. Den stora förloraren var VP, som blev av med den ena av sina två ynka vinster och tappade viktig mark mot Sandviken i bottenstriden.

Slutligen spelades det också träningsmatcher under sommaruppehållet med blandande resultat; vinst mot GUSK, men torskar mot Eskilstuna City och ÖSK.

 

Division II Östra Svealand – höstsäsongen

Mån 30 Jul: Sirius-Essinge 2-2 (1-1), Studenternas

0-1 (12) Brima Koroma, 1-1 (13) Magnus Wikman, 1-2 (50) Tamba Yarjah, 2-2 (62) Wikman. Domare: Markus Strömbergsson, Gävle. Publik: 683.

Sju poängs ledning i tabellen, och en vass förstärkning i form av Ola Andersson på gång – det fanns inte ett moln på Siriushimlen under juli 2001. Att omstarten av serien då blev en liten besvikelse kändes mest som ett obetydligt gupp på den annars spikraka vägen mot Superettan. Returen mot Essinge handlade om Hawaiifotboll där mittfältet oftast blev överspelat; en matchbild som passade Essinge, med dess hypersnabba anfallare, perfekt.  Brima Koroma gjorde exakt samma sak som i hemmamatchen; sprang ifrån Siriusförsvaret efter drygt tio minuter och satte 0-1. Och precis som i den första matchen kvitterade Sirius direkt, Henke Eriksson kämpade fram bollen till Wikman som sköt in 1-1 via ribban. Men det frustrerande, böljande spelet fortsatte, och Sirius kunde inte ta tag i matchen. Essinge tog åter ledningen på hörna i början av andra halvleken, innan matchens sista mål föll i den 58:e minuten: återigen Wikman som sköt en frispark rätt i mål – dock mest p.g.a. en felbedömning av målvakten. Krysset var väl en liten besvikelse, men resultatet var rättvist, och då även BP tappade poäng i samma omgång frodades fortfarande optimismen i Siriusleden. Vad vi som tur var inte visste då var att detta faktiskt var starten på en formsvacka som skulle vara i nästan tre och en halv säsong. I samma omgång kryssade BP mot Vallentuna. Sirius ledde tabellen med sju poäng före BP.

 

Sirius-Nacka, Studenternas IP

Med Nackas avsked ur serien fick Sirius en ny semester innan höstsäsongen ens kommit igång. Under dessa två veckor hann Ola med att skriva på för Sirius för resten av säsongen. Dock gjorde han samtidigt klart med ett annat jobb då hans alter ego ”Rit-Ola” lanserades, han blev nämligen Canal+’s nya studioexpert under Premier League-matcherna på lördagseftermiddag. En spelare försvann också, nämligen Antou Jallow som följde i Khaleds fotspår och flyttade till USA för studier och collegefotboll. Under uppehållet spelades dessutom en träningsmatch mot AIK (eller rättare sagt, AIK’s reservlag), som Sirius vann med 1-0. Sirius ledde tabellen med fyra poäng före BP och en match mindre spelad.

 

Sön 12 Aug: Valsta/Syrianska-Sirius 2-2 (2-0), Råbergsvallen

1-0 Sami Hassan, 2-0 Michael Andersson, 2-1 Thomas Arnesson, 2-2 Andreas Eroglu. Publik: 150.

En bön och en solstråle räddade poängen i detta Upplandsderby. Sirius skadesituation hade lättat betydligt, dock hade Clage känningar vilket gjorde att mittfältsekvationen löste sig själv: Benny, Bengan, Ola och Wikman utgjorde mittfyran. Tyvärr fungerade detta inte alls under den första halvleken, utan Valsta dominerade totalt på en blöt och svårspelad plan. Det var spel mot ett mål, och Valsta tog ledningen med både 1-0 (Sami Hassan – släkten är värst) och 2-0 (Michael Andersson höll sig framme på en frisparksretur). Matchutvecklingen ledde till desperata åtgärder från Siriussupportrarna, och Jeppe ”70” Hammarström knäppte sina händer och bad till gud för första och sista gången i sitt liv. Och så hände miraklet: Himlen sprack upp, solen tittade fram, planen torkade upp och Sirius tog över. En mer jordnära förklaring till vändningen var dock att Sirius bäste kompis i Valsta, Tony Wessberg som gjorde självmål på Studenternas, drog på sig en andra varning i början av andra och fick kliva av planen. Detta bäddade för Sirius som snart reducerade till 2-1 genom skyttekungen Arnesson. Sedan byttes färskingen Eroglu in, och även om hans sejour i Sirius blev något av en parentes så är han i alla fall ihågkommen för denna match; dels för kvitteringen, och dels för den kaxiga målchansen då han sprang fram till klacken, vände ryggen till, och pekade med båda händerna på tröjnumret. Det var dock med blandade känslor man lämnade Råbergsvallen. Visst kändes det bra att hämta upp ett tvåmålsunderläge i en svår match, men det hade ändå inte sett något vidare bra ut, och BP närmade sig oroväckande snabbt underifrån. Sirius ledde tabellen med två poäng före BP och en match mindre spelad.

 

Mån 20 Aug: Sirius-Brommapojkarna 3-3 (0-0), Studenternas

1-0 (54) Henrik Eriksson, 1-1 (67) Klas Henriksson, 1-2 (75) Göran Lundqvist, 2-2 (79) Magnus Svanfeldt, 2-3 (91) Kim Bergstrand, 3-3 (94) Eriksson. Domare: Pekka Heinonen, Grycksbo. Publik: 1853.

Många minns säkert denna högdramatiska seriefinal, och visst är det en legendarisk match i Sirius historiebok. Men så här långt i efterhand, med facit i hand, får matchen en lätt fadd eftersmak – Henkes fantastiska frispark slogs ju in till ingen nytta. I Siriuslägret såg det mesta ljust ut inför matchen, det var avspänt och optimistiskt och man var helt skadefria; dock var Arnesson avstängd. De 1800 åskådarna fick se en underlig match som startade försiktigt och långsamt, men där tempot och dramatiken ökade exponentiellt tills matchen fullständigt exploderade på stoppitch tajm. Den första halvleken blev jämn och mållös, Sirius hade något fler chanser, medan BP’s anfallspar Allyn/Björn, som var så bra i matchen på Grimsta, inte fick ett dugg uträttat och byttes ut i början av andra. I 53:e minuten tog Sirius ledningen, då Märta slog ett inlägg som Henke nickade in. BP vände dock på steken: I den 67:e minuten kom kvitteringen då Daniel Ahnström nickade in en retur från Bylle, och i den 75:e tog man ledningen då Göran ”Illern” Lundqvist nickade in en hörna. Men målen föll tätare och tätare, och bara fyra minuter senare kvitterade Sirius på ett av Märtas superinkast, som landade hos Svana vilken lyckades tråckla in bollen i mål. Näste målskytt i matchen blev en viss Kim Bergstrand – nu vän, då fiende. Kim, som hade blivit arbetslös i och med Nackas konkurs, hade valt att avsluta säsongen som spelare i BP och hoppade in i den andra halvleken. I den första övertidsminuten visade han att det var en god investering för BP då han sköt in 2-3 – ett blytungt mål för de blåsvarta. Med sekunder kvar såg vi på läktarna serieledningen lösas upp och rinna bort mellan fingrarna. Men så ordnar Ola en frispark några meter ifrån hörnet på straffområdet. De flesta väntar sig att ”Bengan Saadoo” ska kliva fram, men istället blir det Henke som tar sats, slår till, och skruvar in bollen klockrent i krysset. Målet var både obeskrivligt viktigt och obeskrivligt snyggt, och kanske skulle Henke ha avstått från att förklara sig närmare i tidningen dagen efter: ”Jag siktade egentligen lågt”. Hursomhelst, målet innebar att Sirius behöll serieledningen, och även om BP’s Dryg-Benny skyllde på domaren efteråt (”min farmor hade sett att han var minst en meter över linjen på inkastet…”) så erkände till slut även han att oavgjort faktiskt var rättvist. Sirius ledde tabellen med två poäng före BP och en match mindre spelad.

 

Sön 26 aug: Tyresö-Sirius 2-2 (0-0), Bollmoravallen

0-1 Thomas Arnesson, 1-1 Tommy Ehn, 1-2 Magnus Svanfeldt (straff), 2-2 Henrik Dahlbäck.

Av alla poäng Sirius drällde bort under hösten -01 var de här förmodligen de allra onödigaste. Jag avskydde alltid att komma till Bollmoravallen, det var ett hemskt ställe; fult och ovälkomnande, och man åkte alltid därifrån besviken. Sirius hade ett stort spelövertag matchen igenom, medan Tyresö mest ägnade sig åt spelsabotage. Det tog ända till den 64:e minuten innan nollan spräcktes, då Wikman slog en fin genomskärare till Arnesson som slog in 0-1. Tio minuter senare slarvades det rejält i försvarsspelet, Tommy Ehn snappade upp en lös bakåtpassning och kvitterade för Tyresö. Sirius kom snabbt igen, i 79:e blåstes straff på vilken Svana slog in ett nytt ledningsmål för Sirius. Skulle vi äntligen lyckas vinna nu? Nejdå, sex minuter från full tid får Tyresö en hörna, Sirius rensar halvdant ut till Tyresös Henrik Dahlbäck som får på en riktig kalasträff som sitter i krysset. Och så blev detta alltså Sirius fjärde raka kryss i serien. Och till skillnad mot de tre föregående oavgjorda matcherna, där vi dels mötte bra motståndare, och dels kom tillbaka från underläge, så var det här krysset absolut inte OK. Tyresö var verkligen inte ett bra lag. Man var nästjumbo, och lyckades dessutom några omgångar senare förlora med 1-8 mot BP. Men framförallt så släppte Sirius in kvitteringen mot denna föga imponerande motståndare när man spelade elva mot nio – Tyresö hade nämligen fått hela två gubbar utvisade i andra halvleken. Det var kort sagt uselt. Sirius låg nu tvåa i tabellen, på samma poäng som BP, men med en match mindre spelad.

 

Mån 3 Sep: Sirius-Väsby 1-1 (0-0), Studenternas

1-0 (69) Henrik Eriksson, 1-1 (87) Ola Martinsson. Domare: Mikael Nyström. Publik: 836.

Från säsongen 2001 finns det ett enda insläppt mål som fortfarande sitter inbränt på min näthinna, och det är Väsbys kvittering i den 87:e minuten. Ett sent, kostsamt och fruktansvärt onödigt mål. Sirius hade unikt nog alla spelare tillgängliga inför denna match, men detta innebar också att det Sirius som kändes så fantastiskt ungt och fräscht förra säsongen inte längre var så ungt och fräscht – mot Vallentuna 2000 avslutade Sirius med tio 80-talister på planen, mot Väsby 2001 återstod endast tre spelare födda under detta decennium: Bylle, Märta och Arnesson. Sirius startade trögt, men hade ändå kontroll på motståndarna, och efter halvtimmen spelad kom man också igång. Ola serverade två fina framspelningar till Henke, som dock bommade båda chanserna. Ännu en Henkebom kom i den 55:e då Arnesson sprang ifrån försvaret och serverade Henke, som sköt rakt på den bohemiske målvakten Tomas Thudin. Men till slut hade stridsvagnen från Gamlis ställt in siktet rätt; på en genomskärare från Benny slog Henke in 1-0 i 69:e minuten. Men nu blev Sirius fega och försiktiga, och Väsby satte det blåsvarta försvaret under hård press. En nick träffade Bylles stolpe, men det såg ändå ut som att Sirius skulle rida ut stormen och ta en efterlängtad trepoängare. Så fick Väsby ett bra frisparksläge. Sirius ställde upp en mur, skottet kom: lågt, fladdrigt och till synes ofarligt. Då delade sig plötsligt Siriusmuren som Röda Havet under Moses stav, bollen smet genom luckan och hittade nätmaskan precis innanför Bylles vänstra stolpe. Det var förvisso en helt rättvis kvittering sett till chanserna. Men det var ett otroligt försmädligt sätt att släppa in den på. Sirius vingliga kryssande genom serien bara fortsatte. BP stod över denna omgång då de skulle ha mött Nacka. Sirius ledde tabellen med en poäng före BP.

 

Mån 10 Sep: IF VP Uppsala-Sirius 1-2 (0-2), Studenternas

0-1 (15) Henrik Eriksson, 0-2 (24) självmål, 1-2 (77) Christian Guezennec. Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.

Det krävdes ett möte med genomusla VP för att Sirius skulle bryta kryssförbannelsen. Men det var inte långt borta att historien upprepade sig ännu en gång. VP stod på sex ynkliga inspelade poäng inför matchen, och derbynerven var inte längre densamma, men visst var matchen viktig för båda lagen; Sirius var helt enkelt tvungna att hitta tillbaka till vinnarkänslan, medan VP behövde tre poäng för att åtminstone kunna behålla ett fåfängt hopp om att klara kontraktet. Drygt 1000 åskådare hittade ändå till Studan, och de fick se ett Sirius som åtminstone började matchen bra. Sirius tog ledningen en kvart in i matchen genom ett riktigt snyggt mål. Ett VP-inkast nära Sirius hörnflagga ledde till en kontring; Ola drev upp med bollen på mitten, passade ut till Arnesson som fortsatte längs vänsterkanten och slog ett välriktat inlägg till Henke som slog in bollen. Bara tio minuter senare utökade Sirius på ett ganska tursamt vis; Henke satte ett avslut i ribban, och returen studsade på den VP-backen Henrik Olsson och in i mål. Det var en perfekt matchöppning som borde ha bäddat för en komfortabel färd mot tre blåsvarta poäng, men istället gick matchen i andra halvleken mot en mycket obehaglig utveckling. VP kom inte bara in i matchen, utan tog också över det mesta av den. Man kom runt på kanterna, matade inlägg mot Sirius straffområde, och i 77:e minuten hittade ett sådant inlägg Guezennecs panna och reduceringen var ett faktum. VP-trycket fortsatte matchen ut, men Sirius klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Segern till trots var känslan inte speciellt bra. Det här var helt enkelt inte samma Sirius som susade genom vårsäsongen och plockade trepoängare som mogna frukter. Men – och detta är viktigt – när det senaste och förhoppningsvis också sista mötet med VP var över så hade Sirius i alla fall aldrig tagit stryk av uppkomlingen från Luthagen. Sirius ledde tabellen med en poäng före BP.

 

Fre 14 Sep: Sirius-Slätta 6-0 (1-0), Studenternas

1-0 (23) Magnus Wikman, 2-0 (47) Henrik Eriksson, 3-0 (50) Wikman, 4-0 (54) Eriksson, 5-0 (65) Eriksson, 6-0 (91) Kjell Johansson. Domare: Stefan Dahl. Publik: 487.

Medan världen chockades av terrordåden i New York befann vi Siriussupportrar oss i ett eget litet trauma; att vi vecka för vecka såg BP knapra in mer och mer av den tidigare så komfortabla serieledningen, och att någon tycktes ha kastat en hel näve grus i den blåsvarta segermaskinen. Men kanske var det de blodiga attentaten och det förestående krigshotet som satte sakerna i dess rätta perspektiv – fotboll är ju trots allt bara fotboll – och att detta löste upp nervknutarna hos siriusspelarna. För nu visade Sirius äntligen var man var kapabla till. Ett högt pressande Slätta ställde inledningsvis till problem för Sirius, men när man väl tagit ledningen i den 23:e minuten, då Ola spelade fram Wikman som skar in i straffområdet och dundrade in bollen, var det inget snack om saken. Ola var själv nära att utöka i slutet av halvleken då han frispelad av Arnesson lade bollen precis utanför, men det var i början av andra som Sirius verkligen exploderade: 47:e – Henke ryckte sig loss i straffområdet och sköt in 2-0. 50:e – Wikman gick oattackerad framåt, siktade, och sköt in 3-0 från 30 meters håll. 54:e – Ola driver upp bollen, passar ut till Märta på högerkanten, som spelar fram Benny i djupled, vilken slår ett perfekt inlägg på Henkes panna till 4-0. Henke gjorde sedan 5-0 i 65:e, och nu saknades bara en sak för en perfekt fredagskväll på Studan. Västra Sidan ropade på Kjelledine, våra böner hörsammades, och snart gjorde vår hjälte entré på planen. I 89:e minuten löper så Benny ifrån sina försvarare på högerkanten och spelar in bollen, och vem störtar in i straffområdet och skarvar in bollen, om inte mannen, myten och legenden Kjelledine. Detta blev också Super-Kjelles allra sista mål i den blåsvarta tröjan, och det perfekta avslutet på en underbar match. I samma omgång förlorade BP mot Väsby. Sirius drog ifrån och ledde nu tabellen med fyra poäng före BP.

 

Lör 22 Sep: Sandviken-Sirius 2-0 (0-0), Jernvallen

1-0 (49) Mattias Viklöf, 2-0 (85) Marcus Carlsson. Publik: 404.

Det var oundvikligt att mycket av snacket kring Sirius vikande formkurva kom att handla om Ola. När han spelade fick han kritik för att det gick för långsamt och att han drog ner tempot. Och när han inte spelade, som den här lördagseftermiddagen i Sandviken, blev kritiken ännu hårdare. Ola befann sig nämligen i Canal+’s studio och kommenterade engelsk boll, istället för att vara med sina lagkamrater på Jernvallen. Nu sades det visserligen att Ola hade halsfluss, gick på penicillin och inte var uttagningsbar för spel, men incidenten retade ändå gallfeber på frustrerade Siriusfans. Ett Sirius som saknade båda sina spelmotorer – förutom Ola missade även Wikman matchen på grund av en fotskada – gjorde nämligen en mycket slät figur i denna match. Hemmalaget tog tag i taktpinnen och dominerade totalt på en blöt, lerig och tungsprungen plan, och Sirius hamnade helt på mellanhand. Mot slutet av halvleken såg det aningen bättre ut, men Sandviken rivstartade även den andra halvleken, och Mattias Viklöf nickade in ledningsmålet på hörna fyra minuter in på denna. Sirius hade sedan två riktigt vassa kvitteringschanser under resten av matchen; i 51:a kom Arnesson helt fri men sköt ett lamt skott mitt på målvakten Fredrik Zens. Och i 80:e var det Eroglus tur att få ett friläge, men nu hamnade bollen strax utanför. Istället dödade Sandviken matchen i 85:e, då ett inlägg kom från kanten, Bylle missade utboxningen, och Marcus Carlsson kunde lägga in bollen i öppet mål. En riktig skitmatch, för att sammanfatta det hela, och den lilla lucka vi hade ryckt till oss i den förra omgången var redan uppäten. Sirius ledde tabellen med en poäng före BP.

 

Lör 29 Sep: Sirius-Vallentuna 4-0 (1-0), Studenternas

1-0 (26) Magnus Wikman, 2-0 (54) Andreas Eroglu, 3-0 (75) Wikman, 4-0 (92) Henrik Eriksson. Domare: Pekka Heinonen, Grycksbo. Publik: 555.

Sirius var nu inne på upploppsrakan, och klarade i alla fall av det näst sista hindret utan problem. Detta trots att Bylle drabbades av säsongens andra hjärnskakning; redan i matchens femte minut krockade han med en vallentunaspelare och träffades av en fot i tinningen. Bylle är ju inte den som kliver av i onödan, och han blev kvar i målet till den 19:e minuten, då yrsel, dubbelseende och minnesförlust tvingade honom av planen. In kom nu Magnus Fohlman, som därmed fick sin första och enda chans i a-lagströjan. Fohlman fick dock en enkel resa och sattes inte på prov överhuvudtaget; det behövdes endast fem-sex enkla rutiningripanden på 75 minuter i buren. Sirius blev bjudna på ledningsmålet drygt fem minuter efter Fohlmans entré, då målvakten Fredrik Hegbart helt missbedömde Wikmans tilltänkta inlägg och fumlade in bollen. Den andra halvleken blev sedan en skön defilering med flera snygga mål. I 54:e visade arbetshästen Bengan att han också besatt ett visst mått av spelsinne, då han drev bollen solo från det ena straffområdet till det andra, och avslutade med en perfekt framspelning till Eroglu som satte 2-0. Trean kom på en kopia av det berömda Rumänienmålet från VM -94; Ola slog frisparken vid sidan av muren mot en löpande Wikman, som ensam med målvakten satte 3-0 i 75:e minuten. Ola hann sedan med att ordna en straff som Svana brände, innan Henke spikade slutsiffrorna till 4-0 på stoppitch tajm. Tack vare detta slutresultat hade Sirius ledningen inför den sista omgången. Men BP låg strax bakom i vinnarhålet. Sirius ledde tabellen med en poäng före BP.

 

Lör 6 Okt: Visby/Gute-Sirius 0-0, Gutavallen

Domare: Tage Palo, Gällivare. Publik: 490.

”Livet går vidare”, sa Stellan lakoniskt efteråt. Och det gjorde ju det. Men det var just precis så det inte kändes när slutsignalen gick, och elva blåsvarta spelare och sju blåsvarta supportrar rasade ihop i arton prydliga små högar. Det har skrivits om den ”svarta lördagen” förut, och vad som utspelades på färjan till och från Visby har Jeppe ”70” Hammarström redan berättat om. Själv hade jag en viktig tenta på måndagen efter matchen och tog därför flyget över dagen tillsammans med medsupportern Olle. Det här var en kontrasternas dag. Från den avslappnade och självsäkra segervittringen innan matchen, då en varm brittsommarsol sken över glada supportrar som kickade boll och drack Kir i parken bredvid Gutavallen – till ett nattsvart mörker när 90 mållösa minuter var till ända, och Åke Hammarström levererat sina ödesrapporter från BP’s match på Jernvallen. Vi trodde nog på fullaste allvar att vår blotta närvaro var nog för att vinna matchen – när vi hade gjort oss besväret att ta oss ända till denna isolerade ö för att skåda vårt lag så kunde väl dagen inte sluta annat än lyckligt? Istället blev den här dagens bistra lärdom den att det inte är supportrarnas ansträngningar och kärlek som vinner matcher. Själva matchen kan sammanfattas med ett ord: kramp. Sirius hade visserligen ett visst tryck i den första halvleken, men Visby gjorde det trångt och jobbigt och tvingade ut Sirius på kanterna. Därifrån kunde man inte göra annat än att slå inlägg, och samtliga dessa landade i Jon Rytterbros stora målvaktsfamn. En träträff för vartdera laget noterades i första halvlek; först var det Visby som stack upp i en kontring, och Thorbjörn Ahlqvist prickade stolpen; sedan, i 40:e minuten, slog Ola en frispark till Wikman, som drog en försvarare och satte skottet i underkanten av ribban. I andra halvleken hoppades vi sedan på att Sirius skulle dra åt tumskruvarna och öka pressen mot Visbymålet, men av detta blev det inget. Istället blev det bara allt trängre, jämnare och krampaktigare, och vi började inse att om den här dagen skulle få ett lyckligt slut så hängde det på Sandvikens möjligheter att skrälla mot BP. Tre telefonsamtal kom från pappa Hammarström på Jernvallen under matchen. Det första: oro. 0-1 till BP i 8:e minuten. Det andra: hopp. 1-1 i 47:e minuten. Det tredje: katastrof. 1-2 till BP i 88:e minuten. Efter matchen drev vi ett kort tag omkring på Visbys gator och försökte dämpa smärtan med diverse berusningsmedel, innan det var dags för oss flygresenärer att hoppa in i taxin till flygplatsen. Väl där möttes jag av den kanske sista syn jag ville se i denna stund – Siriuslaget. Det var nämligen så illa att vi var inbokade på samma flyg som truppen. Som zombies vandrade spelare och supportrar runt i avgångshallen och försökte undvika att möta varandras blickar för att slippa känna av den andres besvikelse. Under hela flygresan satt vi alla apatiska och glodde in i stolsryggarna, och det var inte förrän framme på Arlanda som vi orkade öppna munnen och åtminstone försöka sätta ord på den överväldigande besvikelsen. Och tentan? Den körde jag. Sirius slutade tvåa i tabellen, en poäng efter BP.

 

Brommapojkarna	20	13	4	3	60-20	43
Sirius	20	12	6	2	47-22	42
Väsby	20	10	5	5	35-27	35
Essinge	20	9	5	6	43-30	32
Vallentuna	20	9	3	8	37-37	30
Valsta Syrianska	20	8	3	9	35-39	27
Visby/Gute	20	7	5	8	29-40	26
Sandviken	20	7	4	9	25-35	25
Slätta	20	7	3	10	30-44	24
Tyresö	20	4	3	13	29-48	15
IFVP Uppsala	20	2	3	15	26-54	9

 

Summering

Alla generationer av Siriussupportrar har förmodligen sitt eget trauma. Jag är inte säker på att säsongsavslutningen 2001 är det värsta som hänt genom den blåsvarta historien – det är ju inte ens säkert att vi hade klarat av kvalet som skulle följt på en serieseger – men det är tveklöst den händelse som mest har format sitt eget supporterskap. Det är från denna säsong min paniska jinx-rädsla kommer; jag lärde mig exakt hur ont det gör att ta ut framgångar i förskott och sedan bli dragen vid näsan.

10 000-kronorsfrågan är ju förstås varför det gick som det gick. Hur kunde vårens väloljade segermaskin förvandlas till ett trögt mittenlag och tappa ett sjupoängsförsprång under hösten? Som redan nämnts hamnade mycket fokus på Olas entré under sommarmånaderna. Bland tyckare runtomkring laget sades det att han förstörde Sirius vägvinnande spel genom att dra ner tempot, och att han inte hade fullt fokus på Sirius, utan att TV-jobbet gick före. Ett och annat ligger det kanske i kritiken, och själv tycker jag åtminstone att det var ett misstag av Ola att åka till TV-studion under den kritiskt viktiga matchen i Sandviken – oavsett om han var spelbar eller inte. En tråkig avslutning på spelarkarriären för en av Uppsalas störste genom tiderna blev det hursomhelst – så det är glädjande att Ola idag, tretton år senare, har hamnat på en position inom Sirius som passar honom perfekt och där han är enormt viktig för klubben.

Det finns dock andra förklaringar. Framförallt så fungerade Sirius två segervapen under våren betydligt sämre under hösten: Försvaret, som bara släppte in tio mål under de elva vårmatcherna, tog bara fem matcher på sig att släppa in lika många mål under hösten. Och Arnesson, som pangade in nio mål under våren, hittade bara nätet två ynka gånger under hösten. Andra förklaringar som nämndes var att motståndarna började behandla Sirius som ett topplag, att Sirius spelat över sin förmåga under våren, och att Sirius helt enkelt i grunden var ett sämre lag än BP. Jag kan också känna att Stellan, som annars var magnifik på att våga ge unga spelare chansen, blev lite feg fram emot hösten. Då Sirius var helt skadefritt under hösten ställdes talanger som Clage, Gurra och Smara oftast åt sidan, trots att de verkligen hade levererat under vårsäsongen.

Lidandet blev inte mindre av att se hur enkelt BP avfärdade Luleå i kvalet – Västerortgänget avfärdade norrbottningarna med 7-1 över två matcher. Sannolikt hade nog Sirius också övervunnit detta hinder om man bara fått chansen. Men så här i efterhand så kan jag nog känna att det kanske var lika bra att det inte blev någon uppflyttning ändå. För det är ändå ganska lätt att i backspegeln se att Sirius inte var rustade för Superettan; vi hade inte ekonomin, inte organisationen, och – skulle det dessvärre visa sig nästa säsong – vi hade inte ens ett särskilt bra lag. Sannolikt hade vi åkt rätt ner i tvåan igen, kanske med nya skulder, sargat självförtroende och tillbaka på nollpunkten. Så med tretton år mellan mig och Visby kan jag nog känna att det var bäst det som skedde; även om 2001 års Brukarn nog hade slagit 2014 års Brukarn på käften om han hade försökt med detta förnuftiga resonemang.

 

Skytteligan

Henke 13, Arnesson 11, Svana 7, Wikman 7, Benny 4*, Eroglu 2, Självmål 2, Clage 1, Kjelledine 1, Jallow 1*

* Benny och Jallow gjorde varsitt mål mot Nacka som sedermera ströks ur tabellen.

 

Profilen

Hej Benny Olsen, hur var det att spela i Sirius säsongen 2001?

För mig var det fantastiskt att komma till Sirius. Stellan var en väldigt bra tränare för mig, vi hade många bra unga spelare som lyfte, och på det hela taget var det en väldigt bra säsong. Jag fick en roll som passade mig och utvecklades mycket.

Trots Visby?

Jo, det var förstås inte roligt att tappa serieledningen i 88:e minuten av sista omgången. Men jag har ändå flera bra minnen. Att vi vann tio av elva matcher under våren, sånt får man sällan uppleva i fotboll. Seriefinalen hemma på Studenternas mot Brommapojkarna är också ett bra minne med kvitteringen på övertid inför fulla läktare.

Varför tror du att formen vände neråt under hösten?

För mig personligen blev hösten lite sämre eftersom jag spelade halvskadad. Annars är det svårt att säga vad som hände. Det blev väl lite så att motståndarna började behandla oss som ett topplag. Sen så hade Brommapojkarna väl också ett väldigt bra lag för serien. Och sen så var det kanske så att vi spelade lite över vår förmåga under våren, vi kom in i ett väldigt flyt som inte riktigt gick att hålla.

Även om Sirius inte nådde Superettan till 2002 så gjorde du det, med Enköping. Hur upplevde du skillnaden?

Enköping hade ett starkt lag med många rutinerade spelare, som Peter Berggren och Johnny Rödlund, och vi kom in i ett flyt ungefär på samma sätt som det var i Sirius där vi vann många matcher i rad. Det var bara att slänga till oss en boll så lirade vi. Och det var stor skillnad mellan föreningarna, när jag kom till Sirius var klubben i upplösning. I Enköping fungerade allt bra, vi kom till träningarna så låg tröjorna där. Allting blev ordnat åt en. Sirius var nog inte riktigt redo för Superettan då. Men det var kul i Sirius på ett annat sätt, att få vara med om att bygga upp en klubb.

Håller du fortfarande koll på dina svenska tidigare klubbar?

Ja, jag har ju sett att ni spelar i Superettan nu, och att ni gick till semifinal i cupen. Det är Bergstrand som tränar va?

Just det, och han gjorde ju faktiskt mål på Sirius i den där 3-3-matchen också. Enköping då?

Ja, de ligger i trean va? Men jag håller nog mera koll på Sirius, det var ett väldigt bra gäng med supportrar som inte är så vanligt i division 2. Jag höll också kontakt ett tag med Patrik [a.k.a. Farbror], han var föreläsare ute på SLU.

Vad gör du idag?

När jag kom tillbaka till Norge gjorde jag fem säsonger i Hønefoss, varav en i Tippeligan. Idag är jag spelande tränare i ett division 3-lag som heter Modum, håller mest till i försvaret numera. Vi kom trea för två år sedan och tvåa ifjol, så i år hoppas jag på uppflyttning. Sen jobbar jag som smådjursveterinär i eget företag.

Låter som du har mycket att göra, hur länge ska du fortsätta med fotbollen?

Ja, och dessutom blev jag pappa till en dotter för nio månader sedan. Men jag har fått vara skadefri, och det är lika kul med fotboll som för tio år sedan. Det är jättekul att vara tränare också även om det tar mycket tid och energi. Jag fortsätter så länge det går att kombinera och tar ett år i taget. Jag har förresten planer på att komma till Uppsala när det är återförening med veterinärklassen. Det vore kul att få se en match med Sirius då!

Du är välkommen! Och titta gärna in på vår pub på samma gång!