Bandysäsongen 1999/00

Läget i laget

Inför det stundande millennieskiftet hade Sirius överlevt sin första säsong 98/99 efter comebacken i Allsvenskan med minimal marginal. Under sillyn hade man även hunnit genomgå ett ganska rejält generationsskifte, då en hel hög gamla trotjänare gått i bandypension. Därtill blev det förändringar på tränarfronten då Hydas hade bestämt sig för att lämna efter två lyckade säsonger. Och det visade sig svårt att ersätta den buttre legenden. Sirius bestämde sig först för att jaga den gamle försvararen Mats Söderman, men denne hade redan givit sitt löfte till lokalrivalen VP och nobbade blåsvart. Därefter försökte klubben locka den nyss pensionerade mästartränaren Sören Boström att ta över; denne hade egentligen bestämt sig för att lägga tränaryrket på hyllan, men gick åtminstone med på att prata med blåsvart. ”Är det 10-90 att du ändrar dig och tar över Sirius?”, frågande UNT, och svaret blev: ”Snarare 1-99”. Följaktligen blev det ett nej även från Boström. Från tredjevalet blev det dock napp, och då handlade det om den f.d. lagkaptenen Kjell Edberg, som blev vår nye tränare. Denne var alltså något av en nödlösning, oprövad som han var som tränare på högsta nivå, men Edbergs bandykunnande var onekligen gediget.

Sirius tappade alltså mängder av rutin inför säsongen 99/00: Lelle Bergman, Sandor Banffy, Peter Engstrand, Totta Skjöld och Patte Rönnkvist lade alla ned, alternativt varvade ned i något mindre vackert orange-blå lag, och det var väl sådär en 75 års blåsvart bandyrutin som gick förlorad där.

Men ersättarna var inte dåliga – från Hammarby hade man plockat in ledarfiguren Andreas Westman med gedigen erfarenhet från ärkefienden VSK i bagaget, samt grovjobbaren Oscar Pettersson (f.ö. nästan en exakt look-alike med fotbollsmålvakten Richard Richardsson). Från Bollnäs kom den unge och lovande Henrik Heed. Men det mest spännande namnet var nog Daniel Svedberg, färgstark dalmas både på och utanför plan, som närmast kom från Vänersborg där han hamnat i dispyt med tränaren. ”Svedas” redan vid det här laget ganska långa CV (som skulle komma att bli mycket längre) lät visserligen ana att Vänersborg inte var det första ställe han gjort sig omöjlig på. Men det spelade för stunden ingen roll, nu var han blåsvart, och spela bandy kunde han bevisligen göra bra.

I laget fanns ju sedan tidigare också en hög kompetenta spelare. En av de bästa i laget var den västgötske skarpskytten David Karlgren, och bredvid sig hade han Magnus ”Lövet” Lövdahl, fortfarande målfarlig Siriusveteran. På mittfältet återfanns bl.a. trotjänarna Mattias ”Foppa” Forsberg och Matte Tapper, den kortvuxne mittfältsterriern Tobbe Dahlberg, samt Andreas ”Läder och lack” Broberg, utan konkurrens knäppast i laget. I försvarslinjen fanns tre killar som var lika trevliga utanför isen som tuffa på den: Jonas ”Josse” Johansson, kalixprodukten Tobbe Forss, samt den unge och lovande Jocke Persson. I målet stod ett av truppens starkaste namn i Andreas Bomark.

 

Motståndarna

Sirius spelade i den norra serien, vilken detta år verkligen gjorde skäl för sitt namn; samtliga lag förutom Sirius var belägna norr om den geografiska norrlandsgränsen (limes norrlandicus). De två givna topplagen var fjolårets finalister Falun, en Obuhov-one-man-show, samt såklart Sandviken, som anfördes av det otroligt målkåta anfallsparet Magnus Muhrén och Patrik Södergren. Sedan bestod halva serien av hälsingelag: Självklart Edsbyn, som var ett stabilt lag strax under toppen, med bl.a. Kalixbröderna Rönnqvist och dåren Dan Hjelm; poplaget Bollnäs, som värvat finskt i Vesa Vuokila och Tommi Österberg, men tappat Granberg till Byn; samt Ljusdal, även de en rysk one-man-show med Mischa Svesjnikov, som förväntades slåss kring elitseriestrecket. Och så fullbordades hälsingekvartetten av nykomlingen Broberg, tillbaka efter sju långa säsonger utanför finrummet. Serien kompletterades med det starkt ryssbetonade norrbottenslaget Kalix/Nyborg. Sirius tippades bland bottenskrapet av experterna, men i Siriuslägret fanns det hopp om bättre. Visst kunde man hoppas att vi åtminstone skulle vara med och bråka med mittenlagen?

 

Försäsongen

Försäsongen inleddes med rinkbandy i Sandviken där vi mötte Skutskär i en match där vi visserligen vann med 10-1, men där det ändå mest var dystra miner eftersom Andreas bror, Mikael Lindström, bröt benet, och där tog hans säsong slut. Mer rinkbandy följde helgen därpå i just Skutskär, där vi fick pinsamt stryk mot VP, men slog Broberg och hemmalaget. I storplanspremiären blev det sedan torsk mot Vänersborg med 3-4, och segerlösa blev man också i Svenssons cup, trots att man spelade jämnt mot alla motståndare: det blev 4-4 mot Kalix/Nyborg efter en straffmiss, 2-3 mot VSK, 2-2 mot Kungälv, och slutligen 5-6 i förlängningen mot Motala i matchen om femte plats. Den första segern kom mot division 1-laget Skutskär, men den var knapp med endast 5-4 och föga imponerande. Och sedan fortsatte dessutom förlustsviten: 3-7 mot Villa och 4-6 mot division 1-gänget Örebro. Sedan började bitarna små smått falla på plats, med 6-5 mot Katrineholm och omvända 5-6 mot starka Falun.

 

Allsvenskan Norra

Sön 14 November: Edsbyn-Sirius 8-4 (6-3), Ön

1-0 (7) Patrik Rönnqvist, 1-1 (8) Daniel Svedberg, 2-1 (12) Dan Hjelm, 3-1 (19) Magnus Granberg, 3-2 (21) Svedberg, 4-2 (27) Hjelm, 5-2 (29) Granberg, 6-2 (32) Alexander Zinkevitch, 6-3 (38) Mattias Forsberg, 7-3 (64) Mats Rönnqvist, 8-3 (82) Granberg, 8-4 (87) Magnus Lövdahl. Domare: Keijo Hyvärinen, Haparanda. Publik: 1115.

”Vi satte fyra i alla fall!”, sa Sirius för säsongen nye andremålvakt Pär Uhlin från Rättvik, på klingande dalmål när han efter slutsignalen skrinnade fram till den lilla Siriusklacken. Och det sammanfattade händelserna på Ön ganska bra – det blev en typisk hedersam premiärförlust. Byn sågs kanske inte som en guldkandidat, men var i alla fall ett givet topplag, och ingen räknade med att Sirius skulle ha någonting att hämta i Edsbyn. Och det hade vi inte heller, men blåsvart höll jämna steg en bra bit i andra halvlek; Sveda visade redan i sin första match vilken bössa han satt på och kvitterade till 1-1 på hörna och reducerade sedan till 3-2, två mål på två fasta. Men sedan rann det på ganska enkelt för Byn för ett alltför snällt spelande Sirius, som bland annat tillät Dan Hjelm stjäla bollen på en hörna och åka hela vägen upp och göra mål. Siffrorna stannade vid en anständig fyramålsmarginal i baken sedan även Foppa och Lövet fått nätkänning. Mest glädjande var att våra två profilstarkaste nyförvärv såg riktigt bra ut: Sveda sköt som en häst sparkade, och spelmotorn Westman var bäste blåsvarte på plan.

 

Ons 17 November: Sirius-Ljusdal  2-2 (0-2), Studenternas

0-1 (37) Mikhail Svechnikov, 0-2 (45) Mika Mutikainen, 1-2 (67) Magnus Lövdahl, (straff), 2-2 (87) Lövdahl.(straff). Domare: Thomas Wiklund, Stockholm. Publik: 926.

I andra matchen blev det genast mer allvar. Om förhoppningarna att bli ett mittenlag skulle infrias var det nödvändigt att nå ett resultat på hemmaplan mot en mittenkonkurrent som Ljusdal. I halvtidvilan såg det dock inte lovande ut. Ljusdal hade då dominerat i 45 minuter och skapat mängder med chanser, men de två målen kom till genom mer slumpartade situationer: Tapper gav bort bollen till Svechnikov som satte 0-1, och Mutikainen sköt ett slumpskott från 40 meter som gick in via Bomarks benskydd. Sirius dominerade sedan den andra halvleken, men man hade stora problem med att göra spelmål, och fick därför ta lite hjälp av domaren istället: Två straffar blev det, den första då Karlgren gjordes ned, och den andra då Läder och Lack fick ett rapp över armarna. Lövet fick förtroendet och satte båda vilket gav Sirius en viktig pinne. Matchen blev signifikativ för både de starka och svaga sidorna hos årets Siriusupplaga, man var (oftast) stabila bakåt, men också (oftast) trubbiga framåt, med ganska målsnåla matcher som följd. Hur som helst, en poäng blev det, vilket kändes som med tvekan godkänt.

 

Sön 21 November: Kalix/Nyborg-Sirius 1-3 (1-1), Kalix IP

1-0 (18) Daniel Bergström, 1-1 (43) Magnus Lövdahl, 1-2 (80) David Karlgren, 1-3 (85) Karlgren. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 955.

Sirius hade fram till den 21 november 1999 aldrig slagit Kalix/Nyborg – på 12 försök hade Sirius visserligen spelat fyra oavgjorda mot norrbottningarna, men aldrig lyckats vinna. Så denna match blev inte bara Sirius första seger för säsongen, den tog även kål på ett av våra bogeyteams. Kalix tog ledningen i 18:e efter att Sirius åter bjudit på en boll framför mål, men Sirius kvitterade sedan Sveda spelat fram Lövet mitt i straffområdet. Den andra halvleken dominerades av ett snålspelande Sirius, men det var inte förrän de sista 10 minuterna som avgörandet kom. Karlgren kunde ju bara göra mål från obefintliga vinklar, vilket han här gjorde två gånger om; i 80:e spelade Sveda fram Karlgren som skrinnade in från vänster och sköt in bollen i krysset, och i 85:e satt 1-3 på ett exakt likadant sätt, förutom att Lövet levererade passningen. ”Det är lätt att spela försvar mot Kalix ryssar, det är bara att backa hemåt när de kommer. Även om man får åka mycket skridskor”, tyckte Andreas Westman efter matchen, och skridskoåkandet belönades med säsongens första tvåpoängare.

 

Ons 24 November: Sirius-Sandviken 3-6 (0-4), Studenternas

0-1 (8) Magnus Muhrén, 0-2 (14) Patrik Södergren, 0-3 (19) Södergren, 0-4 (37) Muhrén, 1-4 (47) Magnus Lövdahl, 1-5 (57) Pär Gustafsson, 1-6 (70) Muhrén, 2-6 (78) Daniel Svedberg, 3-6 (85) David Karlgren. Domare: Thomas Nordin, Sundsvall. Publik: 1141.

Aldrig har Magnus Muhrén varit större i käften eller bättre på isen än säsongen 99/00. I tidningarna pratade han om sitt förakt för den några millimeter större bandybollen som var på väg att introduceras, om hur töntiga de andra landslagsspelare var som inte menade allvar med att bojkotta landslaget om den stora bollen infördes, och om hur många mål han skulle göra i finalen. På isen var han som sagt var mer dominant än någonsin, och tillsammans med radarpartnern Stefan Södergren gjorde han processen kort med Sirius i den första halvleken på Studenternas. Med 0-4 i baken i halvtid var det förstås så gott som kört, men Sirius gjorde en av många fina andrahalvlekar den här säsongen. Lövet reducerade tidigt till 1-4, och var en ribba från att sätta 2-4, men istället gick SAIK upp till 1-6 innan Sirius putsade till siffrorna genom en mörsare av Sveda och en hörna av Karlgren. Några poäng gav det förstås inte, men det var ändå ett kvitto på att Sirius var på rätt spår.

 

Sön 28 November: Bollnäs-Sirius 5-3 (1-2), Sävstaås

1-0 (8) Pelle Nilsson, 1-1 (30) Magnus Lövdahl, 1-2 (39) Daniel Svedberg, 2-2 (58) Anders Roth, 3-2 (62) Vesa Vuokila, 4-2 (65) Rickard Timmerklev, 4-3 (71) Lövdahl, 5-3 (83) Mattias Larsson. Domare: Jonas Sundelius, Vänersborg. Publik: 1853.

Och några poäng var det ingen som räknade med i nästa match heller, då den spelades på Sävstaås. Att vi alltid får åka hem poänglösa från Sävstaås är klart på förhand, däremot är det inte helt ovanligt att vi faktiskt tar ledningen, bara för att tvingas åse en heroisk vändning inför en jublande hemmapublik. I den här matchen var Sirius faktiskt spelmässigt det klart bättre laget, och efter att Bollnäs tagit ledningen vände Sirius och gick till halvtidsvila i ledning efter varsitt hörnmål av Lövet och Sveda. Men det kunde, och borde, faktiskt ha varit en mycket större ledning, då David Karlgren visade upp den andra av sina två framträdande egenskaper som forward: Målsumparen. Karlgren hade en förmåga att panga in mål från både möjliga och omöjliga vinklar, men det hände också allt för ofta att han bommade från de renaste lägen. Vilket han alltså gjorde på Sävstaås, flera gånger om. Så kom då hemmalagets obligatoriska vändning efter halvtidsvilan, då man genom tre raka mål gick från 1-2 till 4-2 på åtta minuter. Lövet väckte hopp med en reducering på Sirius tredje hörnmål, men Bollnäs drog ifrån igen och så slutade det som det alltid gör. Lite lustigt var att höra vissa kommentarer från Bollnäshållet om hur dekadenta Siriusklacken var som uppträdde stupfulla på en söndageftermiddag. Tydligen ingick det inte i bollnäsornas föreställningsvärld att man faktiskt kan sjunga nykter.

 

Ons 1 December: Sirius-Broberg 3-5 (0-5), Studenternas

0-1 (6) Stefan Clahr, 0-2 (31) Clahr, 0-3 (32) Johan Rubensson, 0-4 (40) Anders Rådström, 0-5 (43) Joakim Hedqvist, 1-5 (56) Daniel Svedberg, 2-5 (82) Andreas Westman, 3-5 (90) självmål. Domare: Jonas Hovlund, Motala. Publik: 748.

Och så var det dags för säsongens verkliga tagelskjorta. Efter ett antal svåra matcher med bra spel men dålig poängutdelning stod den poänglösa jumbon Broberg på programmet – nu skulle det väl bli en enkel tvåpoängare? Inte då, faktum är att den här matchen förlorades redan vid slantsinglingen; som Sirius faktiskt vann, men ändå förlorade då man valde att spela den första halvleken i kraftig motvind. Broberg tackade och tog emot, och boll efter boll trillade in bakom Bomark i Siriusmålet. Veteranen Lasse Hedqvist slog hörnorna med precision, tre av dem sköts in i mål, Sirius bjöd Rubensson på ett fjärde, och Jocke Hedqvist sköt ett slumpskott från 40 meter som också studsade in i mål. Sirius var dessutom alldeles för snälla, det var bara pålitlige Jocke Persson som tog en utvisning. Sirius vann sedan faktiskt den andra halvleken med 3-0 när vinden låg på i ryggen, men utan att spela speciellt bra då heller. Broberg tog det kallt och var aldrig i fara – 3-5 föll inte förrän på ett övertidssjälvmål efter tidigare påsar från Sveda och Westman. Orosmolnen hopade sig på himlen, och bara en poäng skiljde Sirius från jumboplatsen.

 

Fre 3 December: Falun-Sirius 7-7 (5-3), Lugnet

0-1 (7) David Karlgren, 1-1 (10) Patrik Anderbro, 1-2 (10) Karlgren, 2-2 (35) Johan Kruse, 2-3 (36) Andreas Westman, 3-3 (39) Valeri Grachev, 4-3 (43) Sergej Obuhov, 5-3 (45) Obuhov, 6-3 (48) Obuhov, 6-4 (72) Mattias Forsberg, 6-5 (78) Karlgren, 6-6 (80) Daniel Svedberg, 6-7 (81) Westman, 7-7 (86) Ulf Jonsson. Domare: Håkan Nystedt.

Det svängde om Sirius -99. Två dagar efter säsongens bottennapp kom en av säsongens verkliga höjdare. En poäng på bortaplan mot guldkandidaten Falun var fantastiskt i sig, men än mer fantastiskt var nog hur poängen togs. I matchens inledning höll lagen jämna steg; Sirius inledde bäst, och Karlgren satte till slut 0-1 efter att ha missat några lägen. Falun kvitterade, men Sirius satte direkt 1-2 genom Karlgren. Historien upprepade sig; Falun kvitterade, men Sirius satte direkt 2-3 genom Westman. Därefter såg matchen ut att rinna Sirius ur händerna till en högst förväntad hemmaseger: Falun och Obuhov satte fart, gick upp till 5-3 innan paus, och ökade på till 6-3 strax efter. Därefter fastnade Falun i ett ändlöst solokörande från Obuhovs sida, och hastigt och lustigt var Sirius tillbaka i matchen. När Westman passade fram Foppa som satte 6-4 i 72:a blev det startskottet på en mäktig vändning, och inom nio sköna minuter hade Sirius vänt på steken: Sveda spelade fram Karlgren till 6-5, satte själv kvitteringen på hörna, och spelade fram Westman som satte 6-7 bakom en stackars Falumålvakt som inte gjorde en enda räddning på hela matchen. Att Falun sen lyckades kvittera på hörna spelade faktiskt ingen större roll. Det viktiga var att Sirius fick upprättelse för Brobergsfiaskot och visade att vi faktiskt kunde spela bandy. Det här var den sortens match som man bara inte vill sluta vältra sig i glädjen efter. Man gick till biblioteket och bläddrade fram referaten i Dalademokraten och Falukuriren och njöt av att läsa berömmet som östes över Siriusspelarna. Man var en stolt blåsvart supporter igen.

 

Ons 8 December: Sirius-Falun 1-2 (0-2), Studenternas

0-1 (21) Sergej Obuhov, 0-2 (36) Valeri Grachev, 1-2 (84) Mattias Tapper. Domare: Kent Lisell, Stockholm. Publik: 620.

I och med dubbelmötet mot Falun vände serien, men returmötet blev raka motsatsen till drabbningen på Lugnet. Falun ville inte se det scenariot upprepas, så Obuchov & co. kom till Studenternas för att spela riktigt defensiv surbandy. Så blev matchen också som många andra matcher den här säsongen. Sirius spelade hyggligt, men missade sina chanser. Sveda sköt rätt i huvudet på målvakten, medan Falun satte de få lägen de fick och hade 0-2 i paus. I inledningen av andra sköt Sveda dessutom rätt i ribban, och inte förrän i 84:e minuten lyckades Matte Tapper spräcka Sirius nolla, och då var det försent. Karlgren fick en fin kvitteringschans, men sköt utanför när målet var öppet, och Sirius var fortfarande fast i bottenträsket tillsammans med Broberg och Kalix, med en ynka poäng till godo på dessa. Nästa match såg ut att bli en ångestmatch med stort Å.

 

Ons 15 December: Broberg-Sirius 1-3 (0-3), Hällåsen

0-1 (31) Henrik Heed, 0-2 (35) David Karlgren, 0-3 (38) Karlgren, 1-3 (87) Ola Hallberg. Domare: Olle Modin, Eskilstuna. Publik: 511.

Sirius lyckades gå segrande ur den viktiga fyrpoängsmatchen mot Broberg genom att göra precis tvärtemot vad man gjort tidigare under säsongen. Tidigare hade man förlorat matcher på svaga förstahalvlekar – nu gjorde man tvärtom och avgjorde med tre mål innan halvtidsvilan. Och tidigare hade man ofta spelat bra, fört matcherna, men bommat chanserna – nu lät man Broberg ta taktpinnen, missa sig trötta, för att sedan kontra effektivt. ”När publiken började bua visste jag att vi var på rätt väg”, sa tränare Edberg efter matchen. Allt hände inom loppet av åtta minuter; Heed sköt in 0-1 på hörna i 30:e, Karlgren sköt in 0-2 i 35:e och rann sedan igenom till 0-3 tre minuter senare, Och det var allt som behövdes, för resten av matchen blev en ren transportsträcka även om Broberg fick in en reducering. Även om Sirius halvt må ha tråkat ihjäl både Broberg och Söderhamnspubliken kunde man köra hem längs med E4:an söderut med två tunga poäng i bagaget.

 

Fre 17 December: Sirius-Bollnäs 1-6 (0-1), Studenternas

0-1 (10) Tommy Österberg, 0-2 (51) Hans Åström, 0-3 (56) Åström, 0-4 (58) Patrik Larsson, 0-5 Andreas Westh, 0-6 Patrik Larsson, 1-6 Mattias Forsberg. Publik: 699.

Innan julen återstod nu bara att möta Bollnäs, vilket betydde julpisk i snöslask för Sirius del. Sirius taktik var enkel: ”Bollnäs har två man på topp, markera dem” – och hyfsat framgångsrik i första halvlek. Sirius inledde lovande, och Karlgren brände ett friläge i inledningen – en inte helt ovanlig syn – och istället satte Tommy Österberg 0-1 på hörna. I andra tog Bollnäs till listen att omdisponera och dra ned en gubbe på mitten, vilket uppenbarligen förvirrade Siriusförsvaret. I 50:e kom ”Hans majestät” Åström fri och satte 0-2, fem minuter senare kom han fri igen och satte 0-3, och tre minuter senare kom Patrik Larsson fri och satte 0-4. Två raka hörnmål gav 0-6 innan Foppa kunde skänka lite tröst med sitt 1-6-mål.

I och med förlusten kunde Sirius nu definitivt avskriva alla elitseriechanser. Matchen är ur ett historiskt perspektiv intressant av en helt annan anledning, det var nämligen mitt under denna match som Västra Sidan flyttade från västra till östra läktaren. Vi var, låt säga, nio sjöblöta västringar på plats, och i halvtid kom diskussionen upp om vi borde ge upp vårt stoiska hejande under bar himmel och istället flytta in på huvudläktaren med dess lockande tak. En omröstning gav segern till ”östra-sidan” med röstningssiffrorna, låt säga, fem mot fyra. De fyra förlorande i västra-falangen (varav en var just denne författare) böjde sig naturligtvis för majoritetsbeslutet, och så tog vi den plats nära mitten av huvudläktaren där Västra Sidan står än idag. Så här fjorton år senare kan man konstatera att det var ett ganska klokt beslut.

 

Sön 26 December: Sirius-Kalix/Nyborg 8-5 (2-1), Studenternas

1-0 (19) Magnus Lövdahl, 2-0 (21) Daniel Svedberg, 2-1 (37) Vyatcheslav Arkhipkin, 3-1 (48) Henrik Heed, 3-2 (51) Arkhipkin, 3-3 (52) Daniel Åhl, 4-3 (55) David Karlgren, 5-3 (58) David Karlgren, 6-3 (61) Svedberg, 6-4 (74) Michael Illarionov, 7-4 (76) Mattias Forsberg, 7-5 (78) Arkhipkin, 8-5 (90) Lövdahl. Domare: Stig-Lennart Nilsson, Karlstad. Publik: 1085.

Likt en finnig tonåring på skolbal fick Sirius nöja sig med det som blev över när det var dags för årets annandagsderby. När de andra lagen parat ihop sig med varandra stod Sirius där med Kalix som annandagskavaljer. Med över 90 mil mellan lagen blir det inte mycket av derbykänsla, och publiken lockades heller inte av norrbottningarna; runt 1500 i annandagspublik är inte mycket att skryta med. Hur som helst, att möta Kalix innebar iallafall en hygglig vinstchans, och vinst är ju faktiskt den viktigaste ingrediensen i en lyckad annandag. Den första halvleken var David Karlgrens; Lidköpingssonen hade lekstuga med Kalix försvarare nere vid hörnflaggorna och skaffade fram hörna på hörna, och två av dessa pangades in av Lövet respektive Sveda, vilket sedan Arkhipkin reducerat gav Sirius en 2-1-ledning i halvtid. Heed gjorde snabbt 3-1 i andra, men Kalix stretade emot, Sirius bjöd Arkhipkin på en reducering, och den blivande blåsvarte Daniel Åhl kvitterade på hörna. Men sedan lossnade det äntligen offensivt för Sirius med fem sköna mål på en dryg halvtimme: Karlgren stal bollen efter ett slarvigt frislag och satte 4-3, för att sedan skjuta in en hörna till 5-3. Sedan var det Heeds tur att glänsa när han med två galanta frispelningar spelade fram Sveda till 6-3 och Foppa till 7-4, och slutligen var det Karlgrens tur att assistera fram Lövet till slutmålet 8-5. Och därmed kunde Sirius hålla bottenduon Kalix och Broberg på behörigt avstånd.

 

Ons 29 December: Sandviken-Sirius 14-1 (8-1), Jernvallen

1-0 (13) Stefan Andersson, 2-0 (14) Daniel Eriksson, 3-0 (24) Magnus Muhrén, 4-0 (31) Jonas Gustafsson, 4-1 (33) Andreas Westman, 5-1 (38) Andersson, 6-1 (41) Andersson, 7-1 (42) Gustafsson, 8-1 (44) Muhrén, 9-1 (49) Muhrén, 10-1 (55) Patrik Södergren, 11-1 (56) Andersson, 12-1 (62) Muhrén, 13-1 (83) Muhrén, 14-1 (88) Södergren. Domare: Jonas Hovlund, Motala. Publik: 1940.

Min djupa motvilja mot stålmännen från Sandviken grundlades den här säsongen. Dels på grund av ”Murrens” stora käft som redan nämnts, men framför allt på grund av den här matchen. Som bortasupporter är man redan ganska nedtryckt i skosulorna när man får sitt lag förlora med med siffror som skulle passa bättre i en rugbymatch. Att man då dessutom ska behöva bli hånad av en maskot i form av en dansande pingvin är bara för mycket. Så gör bara en riktigt moraliskt förtappad och usel klubb. Som SAIK. Om själva matchen är det bara att konstatera att Sirius var väldigt bleka och SAIK var väldigt bra. Hemmalaget gjorde mål lite när de behagade, Sirius gjorde… tja, inte mycket överhuvudtaget utöver att titta på. Det enda målet i rätt bur kom när Westman sköt in en hörna till 4-1 i 33:e, men i den andra buren trillade de in regelbundet som ett atomur. Efter 12-1 i 62:a slog man äntligen av på takten ett tag; tjugo målfria minuter fick vi njuta av innan 13-1 och 14-1 kom i slutminuterna. Nej, det var ingen vidare avslutning på 1000-millenniet – det var till och med så illa att vi hade bjudit SAIK på deras största största seger genom tiderna.

 

Sön 2 Januari: Ljusdal-Sirius 3-1 (2-1), Ljusdals IP

0-1 (31) Henrik Heed, 1-1 (42) Magnus Persson, 2-1 (45) Persson, 3-1 (78) Persson. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 641.

Fortfarande iklädda de mustascher vi odlat för att välkomna det nya året, och millenniet, åkte en liten grupp Västringar upp till Ljusdal för att se årets, och millenniets, första Siriusmatch. Den blev iallafall inte lika dålig som förra millenniets sista Siriusmatch, men knappast heller någon succé. Sirius ville till varje pris förhindra att raset i Sandviken upprepades, och lade allt fokus på defensiven. Vilket fungerade hyggligt, men också gick ut över offensiven där det nästan inte hände någonting alls. Sirius kom dock nära ett ledningsmål när Lövet dundrade en hörna i ribban, och hela vägen när Heed rakade in 0-1 på en retur på Svedbergs skott. Men Ljusdal vände rättvist innan halvtidsvilan – en hörna i 41:a och en kontring i 45:e, och sen blev det en trist transportsträcka till full tid där Sirius inte förmådde någonting alls. Dock, tack vare Brobergs förlust och Kalix poängtapp i samma omgång så säkrade Sirius ändå den viktiga sjätteplatsen i tabellen, och därmed också två bonuspoäng till Allsvenskan, den ruggigt viktiga serie som väntade runt hörnet.

 

Tor 6 Januari: Sirius-Edsbyn 3-4 (2-2), Studenternas

0-1 (5) Magnus Granberg, 1-1 (18) David Karlgren, 2-1 (25) Henrik Heed, 2-2 Granberg, 2-3 Mats Rönnqvist, 3-3 (87) Karlgren, 3-4 (90) Patrik Rönnqvist. Domare: Olle Modin. Publik: 703.

Allsvenskan norra slutade som den började: med en hedersam förlust mot Edsbyn. Den här gången än mera hedersam. Matchen gällde inte mycket, Sirius sjätteplats var klappad och klar, medan Edsbyn åtminstone hade en andraplats, och därmed en extra hemmamatch i Elitserien, att spela för.  Men Sirius höll ändå jämna steg med Edsbyn matchen igenom och var faktiskt spelmässigt det bättre laget: Efter att Granberg satt 0-1 så serverade Sveda bollen till Karlgren som dundrade in 1-1 i 18:e minuten, och sedan gav Heed Sirius ledningen i 25:e med skott ur obefintlig vinkel. Sirius styrde matchen, men Granberg kvitterade innan paus under ett av Byns sporadiska anfall, och gästerna tog också ledningen i andra genom Mats Rönnkvist. Men Sirius stretade på; det var bara äran vi hade att spela för, men den ville vi åt, och när Karlgren sköt in 3-3 med ett stenhårt skott i 87:e såg det ut som att vi skulle få den. Men så, signifikativt för säsongen 99/00, så gjorde Edsbyn vinstmålet på matchens absolut sista skott, sisådär en sekund innan domaren skulle sätta pipan till munnen. Typiskt – men ändock en spelmässigt värdig avslutning på serien.

Sandviken	14	11	2	1	94-37	24
Edsbyn	14	7	6	1	70-48	20
Falun	14	9	2	3	76-59	20
Bollnäs	14	6	3	5	62-53	15
Ljusdal	14	5	3	6	48-59	13
Sirius	14	3	2	9	43-69	8
Kalix/Nyborg	14	2	3	9	52-84	7
Broberg	14	1	3	10	51-87	5

 

Efter grundserien och inför allsvenskan

Placeringsmässigt sett så var väl en sjätteplats fullt godkänt och i linje med förväntningarna. De verkliga topparna lös däremot med sin frånvaro, då Sirius endast lyckades ta sammanlagt två poäng mot lagen ovanför i tabellen. Annars hade Sirius, frånsett 2-3 rejäla magplask, hittat en spelmässig stabilitet jämfört med den förra säsongen, och med lite mindre stolpe-ut hade poängutdelningen kunnat bli betydligt bättre.

Nu var det dags för Allsvenskan, den gastkramande serien som var svårslagen när det gällde dramatik och spänning. För den som inte minns så spelades serien på den här tiden som ett mellanting mellan enkel- och dubbelserie, där Sirius mötte söderlagen två gånger, och norrlagen en gång. Med endast åtta lag och tre streck i tabellen blev varje match ohyggligt viktig, och ibland kunde det bara skilja någon poäng mellan slutspel och nedflyttning. Från den södra serien snackades det mest om Katrineholm, som onekligen hade avslutat grundserien i stor stil med elva poäng på de sista sex matcherna. En 6-2-vinst mot Hammarby i sista omgången hade sånär räckt till Elitserien om inte de andra resultaten i serien gått emot. Vidare anslöt de västgötska V-lagen Villa och Vänersborg, två på den här tiden stabila men ganska profillösa lag. Det fjärde och sista söderlaget kunde man nästan räkna bort på förhand, för i stryklaget Kungälv rådde stor ekonomisk och sportslig kris.

 

Ons 12 Januari: Sirius-Katrineholm 5-4 (0-2), Studenternas

0-1 (11) Tobias Meland, 0-2 (14) Rinat Shamsutov, 0-3 (57) Tero Kumela, 1-3 (68) Daniel Svedberg, 2-3 (75) David Karlgren, 3-3 (79) Andreas Westman, 4-3 (83) Mattias Forsberg, 5-3 (87) Henrik Heed, 5-4 (89) Jesper Bryngelsson. Domare: Keijo Hyvärinen, Haparanda. Publik: 824.

Sirius öppnade serien just mot hajpade Katrineholm, som naturligt nog sågs som favoriter. Detta skulle komma att bli en av de allra mest klassiska matcherna från denna Sirius-era, och den skulle dessutom fullständigt förstöra hela säsongen för stackars KSK. Matchen började dock som vanligt: Sirius spelade fint, men missade. KSK kontrade, och gjorde mål. Gästerna hade ledningen med 0-2 i halvtid efter ett slumpskott av den blivande blåsvarte Meland och ett vackert mål av Shamsutov, och ökade på till 0-3 i början av andra efter en bjudning av Siriusförsvaret. Missmodigheten spred sig på läktarna, men under Siriusspelarnas hjälmar tänktes det uppenbarligen andra tankar. Startsignalen till den mäktiga vändningen kom i den 68:e minuten, då Svedberg reducerade till 1-3 på hörna. Sedan gick det undan: Lack och Läder spelade fram Karlgren till 2-3 i 75:e och Westman kvitterade på hörna i 79:e. Men det stannade inte där, för Foppa gav också Sirius ledningen i 83:e minuten med ett mycket vackert mål; efter väggspel med Karlgren drog Foppa ifrån sin bevakning och sköt in bollen rätt i krysset. Strax därpå blev Matte Tapper utvisad, och Sirius var nu tvungna att försvara sin uddamålsledning de sista fem minuterna med en man kort. I den 87:e minuten slog Henrik Heed iväg en lyra mot Svedberg från mittplan. Svedberg missade mottagningen, men missade gjorde även Wiman i KSK-målet, och så låg plötsligt bollen där i nätmaskorna till allas förvåning. Detta osannolika mål skulle i slutänden visa sig helt avgörande, då KSK fick in en reducering i 89:e minuten. 5-4 blev slutresultatet, Sirius hade fått en flygande start på allsvenskan, medan Katrineholm aldrig riktigt hämtade sig från kollapsen.

 

Sön 16 Januari: Villa-Sirius 4-7 (2-1), Lidköpings Isstadion

1-0 (18) Ari Holopainen (straff), 1-1 (27) Daniel Svedberg, 2-1 (45) Jörgen Gustafsson, 2-2 (54) Svedberg, 2-3 (63) Svedberg, 2-4 (74) Magnus Lövdahl, 3-4 (77) Conny Fogelqvist, 3-5 (78) Andreas Broberg, 3-6 (82) Lövdahl, 4-6 (85) Martin Arvidsson, 4-7 (89) Lövdahl. Domare: Håkan Nystedt, Strängnäs. Publik: 1100.

Trots den fantastiska vändningen mot Katrineholm hade vi ännu inte sett den starkaste vändningen för säsongen. Den kom nämligen redan i nästa match, mot Villa på bortaplan. Vändningen imponerade framförallt eftersom Sirius fick en så olycklig start. I den 16:e minuten fälldes en fri Villaspelare med ett trippelstraff för Sirius som följd; straff, utvisning samt lindrigt matchstraff på Henrik Heed. Sveda, som i UNT döpts om till ”Lucky Luke”, kvitterade direkt på ett frislag, men Villa sköt in 2-1 på hörna innan pausvilan. Men i den andra halvleken var det återigen Svedas bössa som visade vägen: 2-2 i 54:e efter ett skott från vänster, och sedan 2-3 i 62:a, än en gång på frislag. Och trots att Heed förpasats till omklädningsrummet var det Sirius som regisserade tillställningen. 2-4 kom då Westman dribblade sig fri och spelade vidare till Lövet, Villa reducerade, men Läder och Lack sköt in 3-5 på hörna minuten efter, och 3-6 kom då Lövet åkte ikapp en långboll, drog en försvarare och sköt in bollen. Och gamle Lövet hann t.o.m. bli tremålsskytt då han även chippade in 4-7 på slutet. Sirius öppning på serien fortsatte att bli kostsam för motståndarna – I Villas fall fick tränarduon Kjellqvist/Arvidsson foten i efterdyningarna av matchen. Det stod också mer och mer klart hur oerhört viktig Sveda hade blivit för Sirius. När Sveda bara ville så kunde han allt; åka skridskor, lägga smörpassningar, och framförallt skjuta stenhårt. Sällan har Sirius varit så mycket en one-man-show som när Sveda presterade på topp.

 

Ons 19 januari: Kungälv-Sirius 4-5 (3-3), Skarpe Nord

0-1 (1) David Karlgren, 1-1 (14) Anders Liw, 1-2 (17) Daniel Svedberg, 2-2 (20) Christian Dahlberg, 2-3 (27) Magnus Lövdahl, 3-3 (42) Mattias Larsson, 3-4 (52) Svedberg, 4-4 (56) Larsson, 4-5 (85) Andreas Broberg. Domare: Kent Lisell, Stockholm. Publik: 386.

Efter de två inledande segrarna såg Kungälv ut som en mycket lämplig uppgift att ta sig an. Bohuslaget befann sig i en monumental kris, med frysta löner, avhoppade spelare, tränare och allmänt dålig stämning. Veteranen Roger Knöös fick nog och tackade för sig när han efter att ha skrinnat in på isen fick höra klubbens ordförande skrika från läktaren: ”Ska du inte ha rullstolen med dig?” Men kanske gick det helt enkelt lite för lätt i början. När Karlgren tog emot en långpass av Westman och satte 0-1 efter bara 19 sekunder trodde vi två Siriussupportrar på läktaren, och kanske även spelarna, att det bara var att åka sig igenom matchen på en skridsko. Men Kungälv visade sig vara sega som knäck den här dagen, och replikerade med en kvittering i 14:e minuten. I 17:e slog Sveda till med ett 30-metersskott in i mål till 1-2 – Kungälv kvitterade tre minuter senare. I 27:e slog Lövet in en hörna till 2-3 – den här gången tog det en kvart innan Kungälv kvitterade. I 51:a kom nästa hörnmål då Sveda slog in 3-4 – och Kungälv kvitterade fyra minuter senare. I den 84:e minuten tog Sirius ledningen i matchen för femte gången, då Sveda åkte upp med bollen, och höll den länge, tills han med perfekt tajmning släppte in den i straffområdet, där Läder och Lack tog emot den på klubbladet och satte 4-5. Och den här gången kom det aldrig någon kvittering. Nära var det dock då bollen dansade på Sirius mållinje i slutminuten, men målet fredades och Sirius bärgade sin tredje raka seger i allsvenskan. Sirius var nu i ensam serieledning, och nu var det läge att klippa tabeller ur tidningarna och spara i plånboken. För man kunde ju aldrig veta hur länge vi skulle behålla den positionen. Matchen mot Kungälv ingav nämligen en viss oro, för skulle det verkligen behöva vara så här svårt att vinna över seriens slagpåse?

 

Sön 23 Januari: Sirius-Vänersborg 3-5 (2-1), Studenternas

1-0 (4) Andreas Westman, 2-0 (34) Andreas Broberg, 2-1 (36) Mats Fröberg, 2-2 (52) Stefan Larsson, 2-3 (59) Viktor Weiselius, 2-4 (67) Mikael Svantesson, 2-5 (82) Patrik Karlsson, 3-5 (90) Daniel Svedberg. Domare: Thomas Nordin, Sundsvall. Publik: 958.

Mycket riktigt så tog segersviten slut i seriens fjärde match mot Vänersborg. Men det började ändå riktigt bra. Sirius var riktigt överlägsna i den första halvleken, Westman satte 1-0 på retur efter ett Sveda-skott redan efter fyra minuter, och i 34:e satte Läder och Lack 2-0. Och ledningen hade kunnat vara betydligt större då både Karlgren och Foppa hade rena frilägen, men Vänersborgs målvakt med det fantastiska namnet Gay Åvall stod ivägen, och istället reducerade Mats Fröberg med en mörsare innan paus. Och i andra halvleken vände lyckan. Vänersborg ändrade taktik, tajtade till och tryckte upp. Sirius spel skar ihop, man åkte offside, och missade de chanser som ändå uppstod. Vänersborg vände matchen till 2-3 under Tobbe Dahlbergs tiominutare, 2-4 kom på hörna, och även 2-5 med åtta minuter kvar. Så bärgade gästerna hem de två poängen utan större problem, och Sirius reducering genom Sveda kom inte förrän klockan stod på övertid. Sirius tappade därmed sin slutspelskvalplats till Vänersborg och till – det tål att skrivas en gång till – målvakten Gay Åvall.

 

Ons 26 Januari: Katrineholm-Sirius 4-5 (4-2), Backavallen

0-1 (18) Magnus Lövdahl, 1-1 (28) Rinat Shamsutov, 2-1 (30) Mattias Elf, 3-1 (37) Jesper Bryngelsson, 3-2 (38) Henrik Heed, 4-2 (41) Bryngelsson, 4-3 (64) Daniel Svedberg, 4-4 (75) David Karlgren, 4-5 (77) Svedberg. Domare: Stig-Lennart Nilsson, Karlstad. Publik: 980.

Sedan KSK’s kollaps i premiärmatchen två veckor tidigare hade man fortsatt att kollapsa sig genom serien. I seriens andra omgång tappade de en 2-0-ledning mot Ljusdal till en 2-3-förlust, och därefter blev jätteledningen med 7-2 i Söderhamn till 7-7 i slutresultat. Därmed hade de upphaussade seriefavoriterna inför sin fjärde match endast spelat in en ynklig poäng, och de katrineholmska psykena verkade minst sagt darriga. Därför kändes pausupplägget ganska så lovande: Sirius hade tagit ledningen då Sveda frispelat Lövet, men KSK hade vänt med tre raka mål till 3-1, och efter varsitt mål av Heed och Bryngelsson var halvtidssiffrorna 4-2. Men att gå in och försvara en tvåmålsledning i andra halvleken måste ha känts som ett mardrömsscenario för hemmalaget, och mycket riktigt upprepade sig historien med en fjärde raka andrahalvlekskollaps för sörmlänningarna: 63:e minuten – Pang! Sveda reducerar til 4-3 på frislag. 65:e minuten – Klonk! Sveda skjuter i ribban. 74:e minuten – Tjong! Karlgren slår in kvitteringen från höger. 77:e minuten – Bom! Tapper åker upp på vänsterkanten och spelar in till Sveda, som stannar bollen, klipper till och ger Sirius ledningen med 4-5. ”It is happening again”, som jätten i Twin Peaks sa. Vid det har läget svek nerverna för en av de tillresta Siriussupportrarna, Skåpetredaktören JS, som i nervositet gick och ställde sig i en snödriva med ryggen mot planen under resten av matchen. Men ännu klenare nerver hade KSK-spelarna, så Sirius kunde relativt enkelt hålla undan den sista kvarten till ännu en seger, och klättrade därmed tillbaka upp på slutspelskvalplatsen.

 

Sön 30 Januari: Sirius-Villa 5-7 (4-5), Studenternas

0-1 (5) Jörgen Gustavsson, 0-2 (17) Conny Fogelqvist, 0-3 (27) Mathias Nilsson, 1-3 (30) David Karlgren, 2-3 (32) Karlgren, 3-3 (36) Andreas Westman, 4-3 (42) Magnus Lövdahl, 4-4 (44) Martin Arvidsson, 4-5 (45) Arvidsson, 4-6 (52) Ari Holopainen, 5-6 (65) Westman, 5-7 (79) Jonas Andersson. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 668.

Den sista matchen innan det sedvanligt meningslösa landskampsuppehållet var returmötet mot Villa, som hunnit med att byta tränare sedan senast. Ut med Kjellqvist/Arvidsson, och in med Per-Anders ”Nöne” Gustafsson, idag mest känd som gnällig TV-expert. Men som tränare år 2000 hade han fått ordning på Villa, som var obesegrade i de två matcher man spelat sedan tränarbytet. Det här blev en svängig match som svängde fram och tillbaka, innan den till slut svängde åt fel håll och gav de två poängen till Villa. Sirius började uselt och bjöd Villa på ett 3-0-överläge efter 25 minuter. Sedan vände Sirius på steken med fyra raka mål; Karlgren inledde genom att skjuta in två hörnor på två minuter, sedan kom Westman fri och kvitterade, och i 42:a kom Heed och Lövet i ett två-mot-en läge, och den senare rundade målvakten och la in 4-3 till stort jubel. Feststämning och slutspelsdoft spred sig på Studans läktare, men glädjen blev kortvarig då Villa på de tre minuter som återstod hann vända en gång till innan pausvilan, med dubbla mål av Martin Arvidsson. I andra utökade Holopainen till 4-6, men Sirius skulle få kontakt en gång till: Westman satte 5-6 i 65:e, och vi var ett missat friläge av Karlgren från en kvittering, men istället avgjorde Daniel Andersson med 5-7 tio minuter från slutet, och Villa kunde åka hem till Lidköping med båda poängen.

 

Ons 9 Februari: Ljusdal-Sirius 8-3 (2-3), Ljusdals IP

1-0 (13) Jon Anders Åhs, 1-1 (22) Anderas Westman, 2-1 (31) Alexei Kurochkin, 2-2 (43) David Karlgren, 2-3 (44) Daniel Svedberg, 3-3 (50) Magnus Persson, 4-3 (57) Kurochkin, 5-3 (63) Maksim Potechkin, 6-3 (72) Mika Mutikainen, 7-3 (81) Åhs, 8-3 (89) Mikhail Sveshnikov. Domare: Thomas Nordin, Sundsvall. Publik: 1014.

Vad hände egentligen under de tretton minuterna av pausvila? För det såg ju så bra ut i halvtid: Disciplinerat och effektivt, vilket var alldeles nödvändigt om vi skulle rå på svårspelade Ljusdal på deras hemmaplan. Så över all förväntan hade Sirius ledningen i halvtid, efter en glänsande insats av framförallt Westman. Lagkaptenen kvitterade Ljusdals ledning i 22:a minuten och spelade sedan fram Karlgren till en andra kvittering i 42:a, och minuten senare Sveda som satte 2-3 på ett långskott. Men tyvärr följde Sirius upp med en riktigt genomusel andra halvlek. Laget drogs isär, försvaret klev ned, anfallet klev upp, och Ljusdal fick oändliga ytor på mitten. Hemmalaget åkte i åttor kring Siriusspelare utan fart, och kom i friläge på friläge mot en stackars övergiven Bomark i målet. Efter den snygga 5-3-målet i 62:a, då Sveshnikov lyfte ett frislag till Mutikainen, som rundade Siriusmuren och la in bollen till en helt fristående Potechkin, gav Sirius helt upp. Den andra halvleken slutade med de hemska siffrorna 6-0, och Sirius fick knappt iväg ens ett skott på mål. Vi tappade nu greppet om den eftertraktade slutspelskvalplatsen – två poäng upp till Vänersborg, och två poäng ned till Katrineholm på nedåtkvalplatsen.

 

Sön 13 Februari: Sirius-Kalix/Nyborg 4-8 (0-3), Studenternas

0-1 (1) Vyatcheslav Arkhipkin, 0-2 (2) Arkhipkin, 0-3 (30) Andrei Nuzhdinov, 1-3 (47) David Karlgren, 1-4 (50) Konstantin Zalataev, 2-4 (54) Andreas Westman, 2-5 (62) Zalataev, 3-5 (63) Westman, 3-6 (62) Zalataev, 3-7 (82) Michael Illarionov, 3-8 (84) Illarionov, 4-8 (90) Henrik Heed. Domare: Stefan Lisell, Köping. Publik: 758.

”Det är lätt att spela försvar mot Kalix ryssar”, hette det i november. Tydligen var det inte lika lätt när det stod februari i almanackan: 0-1, Arkhipkin. 0-2, Arkhipkin. 0-3, Nuzhdinov. 1-4, Zalataev. 2-5, Zalataev. 2-6, Illarionov. 4-7, Illarionov. Och vid 4-8 spelade Arkhipkin, Zalataev och Illarionov runt i ryska trianglar kring Siriusspelarna så de blev alldeles yra i mössan. Sirius såg helt enkelt inte lika hungriga ut som Kalix i denna match. I den andra halvleken etablerade vi kontakt ett antal gånger, men varje gång vi reducerat svarade Kalix med ett nytt mål: Karlgren satte 1-3, men 1-4 kom två minuter senare. Westman satte 2-4, men 2-5 lät inte vänta på sig. Och Westman klippte in 3-5 på hörna, men 3-6 kom som ett brev på posten. Därefter dödade Kalix matchen innan Heed satte ett tröstmål på övertid. Bekymmersamt nog hade Sirius uppenbarligen tappat formen inför slutspurten. Detta var den tredje raka förlusten, den tredje raka hemmaförlusten, och den tredje raka matchen med minst sju insläppta mål. Sirius var nu jagade underifrån, med bara en poäng ned till Villa på nedåtkvalplatsen. Trösten var dock det kvarvarande spelprogrammet – med hemmamatcher mot jumboduon Broberg och Kungälv fanns det bra poängchanser.

 

Ons 16 februari: Sirius-Broberg 7-2 (3-1), Studenternas

0-1 (6) Sergei Bezobrazov, 1-1 (31) David Karlgren, 2-1 (37) Karlgren, 3-1 (42) Daniel Svedberg, 4-1 (49) Andreas Westman, 5-1 (51) Svedberg, 5-2 (55) Joakim Hedqvist, 6-2 (74) Andreas Broberg, 7-2 (83) Oscar Pettersson. Domare: Kent Lisell, Stockholm. Publik: 730.

Det såg ut som att Sirius ryssfrossa skulle fortsätta när Bezobrazov satte 0-1 i femte minuten. Och när Sirius efter 30 minuters bandy fortfarande inte fått hål på bottenlaget Broberg började det kännas djupt oroande. Men till slut trampade Karlgren loss och fick in 1-1 bakom den blivande blåsvarte Wasberg, och sedan rullade det på: Karlgren tog ned en lyra, åkte ut ur vinkel och sköt in 2-1 i 37:e, och fem minuter senare kom Sirius i en kontring, och Sveda kom ren och satte 3-1. Sirius gick snabbt upp till 5-1 efter mål av Westman och Sveda, sedan stoppade Broberg tillfälligt blödningen genom 5-2 av Jocke Hedqvist, innan Sirius spädde på med två sena mål av Läder och Läck samt Oskar Pettersson. Det var ändå ingen jättebra insats från Sirius sida, vilket t.ex. återspeglades i hörnstatistiken: 5-12 till bortalaget. Matchresultatet innebar också att Broberg definitivt var ute ur allsvenskan, men det togs inte någon större notis om detta – laget var sedan länge akterseglade i tabellbotten. Men en förbättrad tabellposition för Sirius; nu två poäng med till Villa och KSK på nedåtkvalplatsen, och fortfarande en teoretisk chans att gå ikapp Vänersborg på slutspelskvalplatsen, tre poäng upp.

 

Fre 18 februari: Vänersborg-Sirius 4-2 (1-2), Vänersborgs Isstadion

0-1 (4) David Karlgren, 0-2 (19) Mattias Forsberg, 1-2 (22) Mikael Svantesson, 2-2 (50) Andrei Timouchev, 3-2 (76) Viktor Weiselius, 4-2 (84) Svantesson. Domare: Stefan Lisell, Köping. Publik: 1385.

Ännu en gång öppnade Sirius starkt. Riktigt starkt till och med; Karlgren gjorde 1-0 redan i fjärde minuten, och när Vänersborg i 19:e satte en straff i ribban kunde Foppa kontra in 2-0. Men Vänersborg malde sakta men säkert ned Sirius. Trycket mot Siriusmålet var kompakt under hela matchen. Bomark gjorde en suverän insats i målet, men Vänersborgs hörnskytte blev till slut övermäktigt och fyra raka hörnmål gav mycket rättvist segern till hemmalaget. Spelare för spelare var Sirius nog egentligen bättre än Vänersborgs ganska gråa och anonyma lag den här säsongen. Men skillnaden var att superrutinerade Väners visste exakt vad som krävdes i en serie som allsvenskan. De vann sällan eller aldrig stort, men med sitt konsekventa spel och starka skytte tog man hem poängen i nästan alla jämna matcher. Sirius hade dock ett väldigt flyt med de andra resultaten. Tack vare att avsågade Broberg hade slagit Villa, och att Arkhipkin kvitterade för Kalix mot KSK i sista minuten hade Sirius det nya kontraktet helt i egna händer – det enda som behövde göras var att slå hopplösa Kungälv hemma på Studan.

 

Sön 20 februari: Sirius-Kungälv 9-2 (4-1), Studenternas

0-1 (9) Henrik Carlsson, 1-1 (13) Mattias Forsberg, 2-1 (22) Andreas Broberg, 3-1 (23) David Karlgren, 4-1 (36) Broberg, 5-1 (51) Andreas Westman, 6-1 (53) Daniel Svedberg, 7-1 (77) Westman, 8-1 (80) Westman, 8-1 (84) Westman, 9-2 (88) Richard Johansson. Domare: Stig-Lennart Nilsson, Karlstad. Publik: 667.

13.15, strålande sol, och säkrat kontrakt. Kan bandy bli mycket härligare än så? Visserligen tog Kungälv faktiskt ledningen, men det blev aldrig någonsin nervöst ändå. Med hela fyra mål av Westman, två av en solglasögonbärande Lack och Läder, och ett vardera av Sveda, Foppa och Karlgren blev den här matchen en skön defilering mot okval, och ett nytt kontrakt. Och för ett prövat supporterhjärta är okval en ganska så skön tabellplacering, med lite välbehövligt andrum inför den kommande fotbollssäsongen.

Ljusdal	11	9	2	0	71-34	23
Vänersborg	11	7	2	2	57-44	17
Sirius	11	6	0	5	55-52	14
Kalix/Nyborg	11	6	1	4	42-42	14
Katrineholm	11	4	2	5	59-48	13
Villa	11	4	2	5	62-52	12
Broberg	11	2	1	8	47-74	5
Kungälv	11	1	0	10	36-83	2

 

Summering

Ja, allsvenskan var verkligen en vändningarnas serie. Statistiken är faktiskt så underlig att Sirius låg under i fem av de sex matcher man vann, och hade ledningen i fyra av de fem matcher man förlorade. Visserligen underhållande, men det skvallrade också om att Sirius största problem var att hålla en jämn nivå – inte bara mellan matcherna utan även under matcherna.

Men i övrigt kändes okval som ett helt godkänt resultat, och säsongen som ett kliv framåt. Det kan tyckas att en okvalplats inte är så mycket att yvas över, men faktum är att detta skulle visa sig att bli Sirius bästa resultat under en tio år lång period (1996-2005, d.v.s. Egentligen var det till och med tabellmässigt den bästa placeringen under perioden 1995-2008, även om en sämre placering vissa år också kunde innebära okval eller t.o.m. slutspelskval). Det vore kanske för mycket sagt att kalla Sirius lagbygge för stabilt, det svajade snarare betänkligt mellan dalar och toppar. Men vi hade spelarmaterial och talang med potential för ännu bättre resultat, och vi hade äntligen en riktig stjärna i laget igen; Daniel Svedberg, till lika delar briljant och divig. Det såg ut som det fanns en grund att bygga vidare på till nästa säsong. Naturligtvis skulle dock verkligheten visa sig ha någonting helt annat i beredskap, men mer om detta i nästa kapitel.

 

Profilen

Hej David Karlgren, hur var det att spela i Sirius 99/00?

Jag har väldigt positiva minnen från mina år i Sirius. Jag utvecklades mycket, och jag trivdes bra i laget och staden. Sen blev det ändå att vi flyttade tillbaka till Lidköping när vi fick vårt första barn på hösten 2001. Vi hade ett riktigt bra lag egentligen, jag tänker på spelare som Tobbe Forss, Andreas Westman och Tobbe Dahlberg. Vi hade potential att nå ännu bättre resultat än vi gjorde, men det var väldigt svajigt, mycket upp och ner.

Daniel Svedberg då?

Ja, Svedberg var ju hur bra som helst i vissa matcher, bra framspelare och skytt. Men han försvann ju till VSK mitt under nästa säsong. Men annars så saknades det en del i organisationen kring laget som gjorde att det blev en del strul. Det är viktigt att föreningen och organisationen går före och är på plats innan laget byggs. Det har väl inte varit så i Sirius alla gånger kanske.

Du är en i den långa raden av Villaspelare som har hamnat i Sirius, den senaste är ju Robin Olsson nu i år. Hur kommer det sig att så många har gått den vägen?

Man kan väl säga att det är en väldigt lång väg till att ta sig till startelvan i Villa. Ofta värvar de hellre in någon utifrån, så det blir många spelare från trakten som måste söka sig någon annanstans. När det gäller Sirius så har det väl blivit ett positivt snack från oss som varit där tidigare, folk har hört att det är en bra klubb, bra ledare och en bra stad. Och många Villakillar har ju blivit kvar i Uppsala också, som Dahlberg, Erra och Broberg.

Du lade av 2006 efter fyra säsonger i Villa, vad har du för kontakter med bandyn idag?

Jag är ungdomsledare i Villa, mina två grabbar som är tolv och nio spelar där. Och sen jobbar jag faktiskt tillsammans med Putte Johansson med Bandyportföljen också. Jag arbetar som säljare för ett tryckeri, och när jag fick höra talas om Puttes planer så kontaktade jag honom och hörde mig för om ett samarbete. Och så blev det, nu trycker vi tidningen, så det är skitkul!