Fotbollssäsongen 2010

Vi mjuklandade i division 1 och lärde oss att vinna matcher vi borde förlorat istället för att förlora matcher vi borde vinna. Men i slutänden var marginalerna återigen på fel sida.

Läget i laget

Så var vi tillbaka i skiten. Det blev bara tre säsonger i Superettan, och Sirius hade tack vare en allmänt rörig organisation, värvningar av skadat gods, och framför allt två kassa tränarrekryteringar slarvat bort ett gyllene läge att etablera sig i elitfotbollen; den glade gamängen Mille fick sparken 2008, och på detta följde Jens T Andersson; mannen som ständigt tog Peters princip till nya nivåer, som hoppade av jobbet på höstkanten 2009.  Men en degradering är ju också en chans till en nystart, och visst kändes det som att det var hög tid att vädra ut ordentligt på Siriuskansliet. Vilket det gjordes på alla plan under sillyn 2009/10.

Mellan tränarfiaskona hade duon Johan ”Jocke” Mattsson och Andreas ”Brännan” Brännström ryckt in som nödlösning inte mindre än två gånger – med framgång 2008 då man räddade kontraktet, och med mindre framgång 2009 då skutan inte gick att rädda. När vi nu skulle starta om på ny kula i ettan var det dock dags att ge Brännan chansen på allvar – vad kunde han åstadkomma om han fick bygga upp laget och spelet från start, istället för att som tidigare slänga sig in i en brandkårsutryckning? Dessutom stod Brännan för det lilla spår av kontinuitet som kunde skönjas i ett Sirius som enbart präglats av turbulens och snabba ryck under de senare åren. Som assisterande tränare valde Brännan en orutinerad herre vid namn Antonio Andric, närmast från Hammarbys U15-lag. En annan viktig roll var sportchefens, och den stolen hade varit tom sedan Danny Frydman hoppade av 2008. Ny på posten blev den bussige Mattias Eriksson, tidigare tipselittränare i klubben. Och signalerna från den nya sportsliga ledningen tydde på att de identifierat Sirius problem de senaste åren: ”Det har funnits en slapphet i föreningen, det har blivit för familjärt med spelare som inte vågar ta plats. Sådant har vi inte råd med nästa säsong”, analyserade Brännan.

Och som oftast efter en degradering blev det ju en rejäl spelaromsättning. Det tyngsta tappet, både spel- och känslomässigt, var livskonstnären och lagkaptenen Gustav Segerström, som lämnade klubben för Assyriska efter 200+ matcher i blåsvart. Daniel Hochs avsked hälsades kanske med mer blandade känslor hos supportrarna, som både tjusats och frustrerats av den late bollkonstnären under tre säsonger. Love Lidström lämnade för Härnösandslaget Älgarna efter ett år som förstörts av en spricka i pubisbenet, och för anfallaren Shpetim Hasani blev det bara en blåsvart säsong när han nu lämnade för Norrköping. Den trevlige högerbacken Jonas ”Luggen” Lundmark flyttade hem till Jämtland för att studera, den tröge kenyanen Austin Makacha fick föga förvånande ingen fortsättning i blåsvart, och junioren Eric Hörnell var påtänkt för truppen, men trivdes inte och hoppade av till Upsala IF.

Gällande nyförvärv så lanserade Västra Sidan för första och hittills enda gången en värvningskampanj; med t-shirt, pins och insamlingar skulle vi ”ta hem Bylle”, och även om vi kanske inte drog in sådär jättemycket pengar så lyckades Sirius i alla fall med att ta hem sin ikoniska målvakt Jonas ”Bylle” Bylund från Valsta Syrianska. En annan ikon som kom under denna silly, fast det visste vi förstås inte då, var en 18-årig nigerian vid namn Moses Ogbu som anslöt ifrån Gimo. Om Moses med tiden skulle bli enormt populär så gällde motsatsen för nästa nyförvärv: Emir Smajic, talangfull anfallare från GUSK och blivande Judas. Från samma klubb värvades Erik Zettergren, bror till Oscar, och ytterfältare/back med erfarenhet från Superettan med ESK. Ett par juniorer flyttades också upp i truppen, ytterbacken Philip ”Chipset” Berglund, och den tekniske Ahmed Kango. Och strax innan seriestart fick vi också in ett sånt nyförvärv vi mest av allt behövde – en tuff och rutinerad mittback i den gamle djurgårdaren Elias Storm.

Kvar i truppen fanns, trots degraderingen, ändå en hel del kvalitetsspelare. Målvakten Richard ”RR” Richardsson stannade kvar trots intresse från högre divisioner, och såg därmed till att Sirius mönstrade en målvaktsduo av, med division 1-mått mätt, sinnessjukt hög klass. På backsidan fanns den skadesargade duon Fredrik ”Bringan” Söderbring och Daniel ”Blomman” Blomgren, den rejäle ytterbacken Haisem Ismail, den lugne mittbacken Oscar ”OZ” Zettergren, samt det bryske mittlåset Daniel Fernberg. På mitten stannade faktiskt spelfördelaren Pierre Gallo kvar, liksom vänsterbreddaren Erik Jernberg trots att han längtade hem till Värmland, tillsammans med den lojala ytterduon Mani Tourang och Petter Österberg, den tuggande jämten Fredrik Olsson, samt de unga talangerna Patrik ”Sunshine” S:t Cyr, Martin Östlund och Ian ”Iaan Iaan Iaan Iaan” Ekstrand. Slutligen spelade den pålitlige avslutaren Johan ”P” Pettersson kvar i blåsvart, nu dessutom befordrad till lagkapten, och vid sin sida hade han den unge nigerianen Sunday Bale.

På ett större plan fanns det en viss oro för hur föreningen egentligen mådde, för vanskötseln på det sportsliga planet motsvarades av en lika illa skött ekonomi – minskade intäkter och ett underskott på hemska 3,2 miljoner var facit efter säsongen 2009. Det kom dock signaler från klubbledningen att det inte fanns någon större anledning för oro – någonting var uppenbarligen på gång. Och detta någonting, en ”helhetslösning” som åter skulle göra Sirius till ett elitlag inom tre år, presenterades så småningom en bit in i säsongen 2010. Ett aktiebolag – Upplands spelarutveckling AB – bildades, som skulle satsa på både utveckling av stadens talanger och spelarköp. Och bakom satsningen låg Uppsalas rikaste man: Bengt Ågerup, som efter försäljningen av Q-Med var god för ett niosiffrigt belopp. Ågerup hade dessutom redan gjort klubben en stor tjänst och trollat bort det hemska underskottet. Så helt plötsligt, trots degraderingen, tycktes den blåsvarta framtiden plötsligt vara ljusare än på länge.

 

Motståndarna

Tillbaka i division 1 norra efter tre vackra säsonger i Superettan, och sedan 2006 hade lite drygt hälften av lagen bytts ut. Norrland ställde upp med tre lag: Bandyklubben Bodens BK, som efter superettaåren i mitten av 00-talet hade varit nere i tvåan och vänt – nu var man nykomlingar med en trupp som inte såg särskilt spännande ut. Helt annat var läget i Umeå FC, kroniskt topplag i norrettan som ändå aldrig räckte hela vägen – i år hoppades man göra det med bl.a. det rödhåriga yrvädret Danny Persson och den spänstige Robert Mambo Mumba. Och så var det Östersund, som var inne på sin sista säsong som en helt normal fotbollsklubb som ingen brydde sig om – med en massa britter och en ung Ante Björkebaum i laget. Ett annat lag som vi ännu inte visste att vi avskydde var Dalkurd; på den här tiden en pigg och exotisk nykomling från Borlänge, dock med uppenbart höga ambitioner och en suspekt syn på ekonomi – här hade vi ett division 1-lag som på något mystiskt sätt lyckades locka till sig franska fotbollsproffs på amatörkontrakt.

Karlstads pågående projekt att försöka få fram ett dugligt fotbollslag kallades denna säsong för Carlstad United, och såg riktigt klena ut på förhand. Inte mycket mer spännande såg det ut i Örebro, där stadens andraklubb Forward mönstrade ett typiskt norrettan-lag, med den blivande famlande ÖSK-managern Axel Kjäll som lovande mittback. Från gurkstaden kom två lag; vår ärkerival VSK som nu var inne på sin femte raka säsong i norrettan, här satsade man ungt och hemvävt, med en minst sagt spektakulär trio backlöften: Victor Nilsson Lindelöf, Marcus Danielsson samt den blivande blåsvarte Oscar Pehrsson; samt en av syrianskarepresentanterna i Syrianska Kerburan, med Aly Keita i mål, samt den Mattias Mete som blåsvart ryckt i ett flertal gånger.

Slutligen fanns en handfull lag från Storstockholm: Derbyn skulle vi spela mot Valsta Syrianska, ett rutinerat topplag i Norrettan med bl.a. skyttekungen Dragomir Draganov och den ex-blåsvarte Jon Rytterbro i laget; Vasalund var precis som blåsvart nydegraderade från Superettan, men hade till skillnad från Sirius tappat nästan hela laget och förutom Vadde Jevtusjenko jr fyllt på med mestadels kids; Hammarby TFF, som ju inte ens var en riktig klubb utan ett farmarlag till Söders stolthet, med en het talang i Fadi Malke, och en blivande blåsvart ikon i en ung CG; i Gröndal hittade vi två andra blivande blåsvarta ikoner i Ian Sirelius och Karl ”Matte” Larson, plus en ung Nabil Bahoui; och slutligen hade vi seriens tredje syrianska lag i Arameiska-Syrianska (ASBIF) från Norsborg med gott om klassiska syrianska fotbollssläktningar i elvan: Youssef, Sleyman, Georges och Tuoma.

Från styrelsens sida skulle Sirius skynda långsamt, med ett sikte på att igen vara ett elitlag inom tre säsonger. Den sportsliga ledningens mål var dock högre satta: Serieseger, och en snabb comeback i Superettan. Och förutsättningarna för detta var väl i alla fall inte urkassa, där den svåraste utmaningen kanske var att få ett förlorande lag att lära sig vinna igen. Främsta konkurrenter såg på förhand främst ut att vara Umeå, VSK och Valsta Syrianska hade båda potential, och snabbklättrande Dalkurd hade förstås också en del ögon på sig.

 

Försäsongen

Sirius skulle nu använda vårvintermånaderna åt att förvandla ett förlorande lag till ett vinnande lag. Det började i alla fall i februari med en förlust, mot ett b-betonat Örebro med 0-2. Bättre såg det ut mot Sundsvall där det blev kryss (1-1), men mot nya konkurrenten Dalkurd blev det sedan 1-2 i en match där blåsvart brände frilägen på löpande band. Bättring följde sedan mot Sylvia i en 3-0-vinst där Sunday visade lite av sin potential, men enligt varannan-match-principen följde sedan ett nytt bottennapp mot Väsby, med en 1-2-torsk.

Sedan var det dags för säsongens första tävlingsmatch då Sirius ställdes mot division 2-laget Hudiksvall i cupens första omgång – 2-0 blev resultatet efter en inte alltför imponerande insats. Nästa träningsmatch spelades mot Sleipner och såg skrämmande dålig ut med 1-4 i baken, och sedan var det dags för genrep inför serien i form av en cupmatch mot Sundsvall: Det blev respass ur cupen efter förlust med 2-3; efter en fin halvlek med mål av P hade Sirius ledningen i paus, men sedan tappade man till förlust i andra.

Skador hade präglat Sirius senaste säsonger, och fortsatte att göra så även under försäsongen -10. Duon Blomgren och Söderbring hade fått den gemensamma benämningen ”Blombring” som en anspelning på deras likheter – de kom samtidigt som nyförvärv -09, hade rakade skallar och var jämt skadade. Vidare led viktige Gallo och Jernberg båda av smärre knäproblem, Smajic hade en krånglande häl, och Österberg och Olsson hade problem med ljumskarna. Och inför premiären härjade dessutom sjukdomar i laget, bland annat låg målvakten Dubbel-Richard nedbäddad.

Startelvan -10 kunde formeras på lite olika sätt, men fyrbackslinjen var ändå given. Målvaktspositionen var öppen, även om Bylle fick försprånget när RR blev krasslig till premiären. På mittbackspositionerna var Storm och Oscar Z ganska givna, och likaså Haisem till vänster, medan Fernberg eller Chipset fick vikariera till höger. På mitten fick Erik Z och Olsson ta de defensiva rollerna, åtminstone i väntan på en frisk Gallo, medan Mani spelades till höger, och Österberg antingen till vänster eller i en offensiv mittroll. P spelade antingen i en kantroll, eller på topp i en anfallsduo tillsammans med Sunday.

 

Division 1 norra – vårsäsongen

Sön 18 apr: Umeå-Sirius 2-0 (0-0), Gammliavallen

1-0 (54) Danny Persson, 2-0 (86) Persson. Domare: Tobias Blomqvist, Själevad. Publik: 1390.

Eyjafjallajökul höll på att förstöra premiären för både mig och för Sirius – den isländska vulkanen hade lyckats stoppa flygtrafiken i hela Europa, och transportproblemen gjorde det oklart om matchen ens kunde spelas. Sirius valde till slut att ta en lång bussresa upp till Umeå, vilket säkrade matchen. Men även min perfekta resplan gick nu i kras; jag var inbjuden till min professors 50-årsfest på kvällen den 17:e, och hade sedan tänkt mig att flyga upp på matchdagen. Nu fick jag istället ursäkta mig och avvika från middagen efter att ha kastat i mig förrätten, för att hinna med nattåget där jag anslöt till den övriga femmannaklacken från Västra. Pinsamt – men vad gör man inte för en premiär?

Väl på plats föll vårvintersnön över Gammliavallen, men det var inte det norrländska snövädret som fällde Sirius den här dagen, utan ett rödhårigt yrväder – Danny Persson. Sirius hade bestämt sig för att ta sig an matchen med långa bollar på den löpande forwardsduon P-Sunday. Och det hela såg ganska lovande ut i första halvlek, det blev en hel del avslut mot Umemålet, och framförallt såg det tätt och säkert ut bakåt. Men med tiden blev bollarna med slarviga och mindre noggranna, vilket bäddade för farliga Umeomställningar. En sådan, tio minuter in i andra halvlek, resulterade i en frispark på Umeås högerkant, frisparken slogs in i straffområdet, och blåsvart tappade bort den spelare som inte fick tappas bort: Danny Persson tog ned bollen som slog enkelt in 1-0. Brännan bytte in unge Kango som kom in med ny energi och skapade chanser, men avsluten missades och istället sprang Danny förbi Fernberg i en kontring och sänkte blåsvart med 2-0. En tung premiärförlust lades till handlingarna, men det var samtidigt också en av säsongens absolut svåraste matcher.

 

 

Sön apr 25: Sirius-Dalkurd 0-0, Studenternas

Domare: Patrik Magnetorp, Nyköping. Publik: 1715.

Sunday Bale var ung, talangfull – och omogen. Och Sundays stulna och missade straff blev den stora snackisen efter den mållösa hemmapremiären mot Dalkurd. Studans vårgropiga plan förstörde de båda lagens ambitioner till skönspel, men Sirius var ändå laget som skapade mest. Lagen hade varsitt, korrekt, bortdömt offsidemål i första halvlek, men i det stora hela var det ganska händelsefattigt. Sirius stora chans till säsongens första trea kom i 56:e, då Sunday tog en löpning i djupled och togs hårt i straffområdet – men den hete tonåringen agerade tyvärr synnerligen korkat då han helt sonika la bollen på straffpunkten och tog straffen själv, framför ögonen på den ordinarie straffskytten P. Och resultatet blev såklart en dyrbar miss. Matchens chans skapade sedan inhoppande Kango som sköt ett skott som styrdes på en grön försvarare, men matchens man, Dalkurdmålisen Frank Pettersson, stod för en grym räddning. Även Bylle fick glänsa på slutet efter en annars lugn match med en frilägesräddning, och så slutade det som det började – med 0-0 på tavlan.

 

Sön 2 maj: Arameiska/Syrianska-Sirius 1-2 (1-1), Brunna IP

1-0 (28) Daniel Sleyman, 1-1 (34) Erik Zettergren, 1-2 (54) Emir Smajic. Domare: Patrik Eriksson, Gävle. Publik: 359.

Jag får nog åtminstone ta åt mig lite av äran för Sirius första seger säsongen -10 – jag hade nämligen jinxat ASBIF’s anfallare Rabi Youssefs säsong genom att tippa honom som skyttekung i serien. Och resultatet blev att ASBIF i allmänhet och Youssef i synnerhet brände chanser på de mest osannolika sätt under hela första halvlek. Hemmalaget böljade fram på kanterna, matade inspel och inlägg och fick till mängder med avslut mot Bylle i Siriusburen. Men en kombination av en oerhört bra Bylle och oerhört dåliga ASBIF-avslutare räddade blåsvart kvar i matchen – framför allt Youssef missade chanser på de mest otroliga vis, och sköt bland annat över från en meters håll. Till slut hamnade en boll ändå i nätet efter en stökig hörna, och Brännan agerade genom att byta ut Kango, dra ned P på kanten och byta in Smajic på topp. Belöningen kom omedelbart då Sirius slog en slumplångboll som landade hos Erik Z, som sköt på chans och till sin egen förvåning såg bollen segla in i krysset.

Att det var oavgjort i halvtid var rena miraklet, och Sirius fortsatte att ha råflax när planens andra GUSK-förvärv satte ledningsmålet en bit in på andra: Smajic sprang sig fri på en djupledspassning och petade in 1-2. Det var otroligt orättvist – men blåsvart gjorde sig ändå retroaktivt förtjänta av ledningen genom att spela ganska hyggligt i återstoden av matchen; särskilt när Blomgren kom in på planen och chefade efter sin långa skadefrånvaro. Så tog Sirius hem en viktig trepoängare och klättrade till en åttondeplats i tabellen, tre poäng bakom Syrianska Kerburan i topp och Valsta Syrianska på kvalplats.

 

Tis 11 maj: Sirius-Vasalund 1-0 (0-0), Studenternas

1-0 (60) Johan Pettersson. Domare: Håkan Söderman, Jönköping. Publik: 1014.

Så började trepoängarna trilla in så smått. Som det ju var på den här tiden gick det sällan att spela fotboll på Studan innan midsommar – och särskilt inte efter en så sträng vinter som det varit. Sirius var ändå det lag som hanterade saken bäst, P och Österberg var jobbiga och företagsamma och vann mycket boll högt uppe i plan, men den sista passningen ville inte sitta. Bylle kunde å sin sida ta en kaffepaus i buren, för gästerna lyckades inte avlossa ett enda skott mot Siriusmålet. När blåsvart till slut spräckte nollan i 60:e minuten var det på en bjudning: en Vasalundare var slarvig i bollmottagningen, P stressade och fick bollen med sig ett friläge och la in den i bortre. Och sedan hände det inte så mycket mera åt något håll, förutom slutsignalen som förkunnade att blåsvart tagit sin andra raka seger. Kul att titta på var det inte, och offensiven hackade fortfarande, men Brännan hade satt ett fungerande försvarsspel för första gången på många säsonger. På skadefronten kom Gallo tillbaka efter knäskadan och såg fin ut i spelet, å andra sidan utgick Erik Z med en hjärtmuskelinflammation, medan otursgubben Söderbring inte fick vara frisk länge innan en smäll mot revbenen försatte honom ur spel igen.

 

Mån 17 maj: Valsta Syrianska-Sirius 0-0, Midgårdsvallen

Domare: Nermin Cisic, Värnamo. Publik: 640.

Gallos comeback efter skadan blev inte långvarig, efter att ha stött på den inkompetente domaren Nermin Cisic i derbyt mot Valsta Syrianska. En halvtimme in i matchen sprang Jakob Haddad in i den stillastående Gallos arm bakifrån, varpå Cisic drog fram det röda kortet. ”Jag stod perfekt till, och det var inte ens frispark”, meddelade en irriterad Brännan – men ett rött kort går ju dessvärre inte att argumentera emot.

Sett till de omständigheterna gjorde blåsvart en riktigt stark match i Märsta. Ett uddlöst Valsta Syrianska hade mycket boll men skapade lite – i den första halvleken hade Jakob ”den döende svanen” Haddad ett svårt skott som Bylle parerade, samt ett hörnmål som blev bortdömt efter ruff på Bylle. I andra torkade Valstas offensiv ihop helt, och det var faktiskt ett decimerat Sirius som kom närmast målet: Moses Ogbu (i sin första start i Siriuströjan) spelade fram landsmannen Sunday, men den ex-blåsvarte Rytterbro avvärjde med en utrusning; och i 85:e nickade Petter i stolpen efter en frispark. Det var blandade blåsvarta känslor efter matchen: Ilska – över domaren. Besvikelse – över stolpnicken. Stolthet – över en bra spelad match under svåra förutsättningar. Stabila och svåra att göra mål på, det var vi i alla fall. Sirius sexa i tabellen, fyra poäng upp till Hammarbykidsen i topp, två till Kerburan på kvalplats.

 

Tis 25 maj: Sirius-Hammarby TFF 1-2 (1-0), Studenternas

1-0 (41) Haisem Ismail, 1-1 (53) Fadi Malke, 1-2 (71) Malke. Domare: Dragan Banjac, Haninge. Publik: 1384.

Så var det dags att ta sig an den högst oväntade serieledaren: Hammarbytalangerna, som hade chockat norrettan med en offensiv och fartfylld fotboll, och som hade seriens klart hetaste spelare i teknikern Fadi Malke. Nu skulle Sirius visa att fotboll var ett spel för blåsvarta män, och inte grönvita barn – men det gick ju sådär. I första halvlek gick det mesta enligt uppgjord matchplan; visserligen hotade lillbajen ständigt med sina tekniska finesser, men Sirius höll tätt. Chanser skapades mest på fasta, och det var också på en sådan – en hörna – som Haisem nickade in ledningsmålet i slutet på halvleken. Men i andra fick Bajenbarnen ett övertag på Sirius, och i synnerhet högerbacken Chipset hade en riktigt jobbig dag. En klumpig brytning gav gästerna en straff som Malke såklart satte, och olyckorna fortsatte när Mani strax därpå drabbades av en otäck skada med ett centimeterdjupt köttsår i vänsterbenet. Skitdagen fullbordades sedan när Malke stod för ett drömmål medelst en halvvolley från vänsterkanten, och ett skärrat Sirius lyckades sedan aldrig ens komma upp i banan för att pressa på för en kvittering. Det var en förlust som gjorde sällsynt ont, inte bara för Mani, utan för alla supportersjälar som hade hoppats på en snabb comeback till elitfotbollen – just nu såg den mycket avlägsen ut. Sirius ned till en niondeplats i tabellen, fem pinnar upp till VSK på kvalplatsen, och hela sju upp till Talangbajen i toppen.

 

Lör 29 maj: Carlstad U-Sirius 1-3 (1-1), Tingvalla

0-1 (20) Johan Pettersson (straff), 1-1 (45) Sebastian Carlsson, 1-2 (51) Pierre Gallo, 1-3 (70) Pettersson. Domare: Andreas Svahn, Karlskoga. Publik: 321.

Sirius offensiv var verkligen något att skämmas över: fyra gjorda på sex matcher. Men mot Karlstads dåvarande fotbollsprojekt – Carlstad United – lossnade det ordentligt. Och att slå Carlstad på sin hemmaplan var faktiskt ingen dålig skalp: Den värmländska legeringen var oerhört hemmastark, och hade sedan förra augusti endast tappat två poäng hemma på Tingvalla. Av detta syntes dock inte mycket, för ett aggressivt Sirius gick in på planen och bestämde, Jernberg glänste lite extra mot det Carlstad han egentligen helst ville spela i, och blåsvart fick ganska snart utdelning då P kapades, fick straff, och satte straffen själv till 0-1. Lite jobbigt blev det dock när Fernberg gick ut med en lårkaka och ersattes med Ian, som liksom alla våra högerbackar hittills fick det tufft; precis innan halvtid kom Carlstad runt, en markering missades, och Sebastian Carlsson la in kvitteringen. Men blåsvart visade i andra upp en mental styrka som man hittills inte varit i närheten av tidigare under säsongen. Båda Sirius mål kom till efter att Petter visat sina tjuvaktiga talanger. Bollstöld 1: Petter bröt ett uppspel och spelade fram till Gallo som sköt in 1-2. Bollstöld 2: Carlstads målvakt slog en inspark snett, Petter fiskade upp bollen och passade P som avslutade säkert till 1-3. En mycket välkommen seger var hemma, och Sirius klättrade i tabellen. Blåsvart femma, med fyra pinnar upp till VSK på kvalplats, och fem till Bajenbarnen i topp.

 

Sön 6 jun: Sirius-Boden 8-0 (3-0), Studenternas

1-0 (18) Johan Pettersson, 2-0 (27) Pettersson, 3-0 (42) Haisem Ismail, 4-0 (50) Pierre Gallo (straff), 5-0 (58) Pettersson, 6-0 (66) Sunday Bale, 7-0 (82) Emir Smajic, 8-0 (84) Smajic. Domare: Kristoffer Karlsson, Höganäs. Publik: 738.

Om man nu trodde att målskyttet hade lossnat mot Carlstad så var det ingenting emot vad det gjorde mot Boden: Åtta baljor i seriens åttonde match var ett mål mer än vad man hade gjort sammanlagt i de första sju. Men 8-0 är ju ett smått klassiskt Siriusresultat – först mot Slätta, sedan mot Robertsfors, och så hade vi ju fått smaka på det omvända mot Häcken. Och så här gick det till – 1-0: En perfekt stickare av Jernberg, P springer igenom och avslutar vid högerstolpen. 2-0: Bodens Fredrik Lundgren har ett jätteläge till kvittering, men Bylle räddar och spelet vänder, och P kan enkelt lägga in bollen i öppet mål från nära håll. 3-0: P sprintar ifrån gästernas Emil Johansson, som försöker sig på en vansklig glidtackling – frilägesutvisning och en frispark blir resultatet, och Haisem slår in bollen lågt vid vänsterstolpen. 4-0: Ännu en frilägesutvisning när Erik Kihlman brottar ned Sunday i straffområdet – straffen tar Gallo hand om på bästa sätt. 5-0: P gör sitt tredje och snyggaste mål för dagen; en halvvolley som sitter otagbart bakom stackars Christian Keisu i Bodenmålet. 6-0: Sunday gör säsongens första strut när han vänder om och avslutar invid stolpen. 7-0: Regnet har börjat ösa ned över Studan när den inbytte Smajic löper på en djupledsboll, passerar en utrusande Keisu och rullar in bollen i öppet mål. 8-0: Smajic följer upp genom att peta in bollen från en meters håll. Mot slutet försökte Boden maska så gott man kunde, och till slut blåste den barmhärtige Kristoffer Karlsson av slakten efter fyra sekunders stoppitsch tajm, trots sex byten och ett antal skadeuppehåll i andra.

Blåsvart var två stolpträffar från tvåsiffrigt, men det var svårt att vara annat än nöjd med matchen. Allt annat än nöjd kunde man däremot vara med den tjockskalliga disciplinnämnden, som nu tilldömde Gallo ytterligare två matchers avstängning för att ha stått stilla och blivit påsprungen i Valstaderbyt. Sirius fyra, nu med fin målskillnad, två pinnar efter VSK på kvalplats och fem efter Lillbajen i topp.

 

Sön 13 jun: Gröndal-Sirius 1-0 (1-0), Aspuddens IP

1-0 (11) Nabil Bahoui. Domare: Daniel Böcker, Vellinge. Publik: 216.

En skitmatch så klassisk att det ibland pratas om den än idag, och som fick supportrar att lägga ned. Personligen har jag dock lite svårt att förstå antihajpen kring Gröndalsmatchen – jag måste ha sett två dussin matcher som varit värre än denna – men det var väl hur den offensiva glöd som brann mot Boden hade slocknat så totalt på en vecka, i kombination med den oerhört gärdsgårdsmässiga Aspuddens IP som fick folk att tappa det. Dagens enda mål föll redan efter drygt tio minuter – en misslyckad offsidefälla, och så var den blivande gnagetstjärnan Nabil Bahoui plötsligt flera meter på fel sida om OZ-Storm, och hade inga problem med att hitta nätet bakom Bylle. Kvar av matchen återstod nu 80 minuters frustration, där Sirius misslyckades med att få grepp om sina motståndare gång på gång. Planen var gropig, domaren var dum, Gallo var avstängd, kämpaglöden var borta, regnet var blött, bollen var hal, målchanserna var inga och poängen blev noll. Efter matchen fick den legendariska Diskontotrummisen ”Godis” ett psykbryt och lät hela laget få veta vad han tyckte om insatsen, och efter detta återvände denne kängpunkare aldrig mera till klacken – supporterskapet är helt enkelt inte till för alla. Tappad mark i tabellen, och Sirius ned till sjätteplatsen. Kvalplatsen fortfarande inom räckhåll med bara två pinnar upp till Kerburan, men hela åtta upp till Småbajen i topp.

 

Sön 20 jun: Sirius-Forward 3-0 (2-0), Studenternas

1-0 (37) Johan Pettersson, 2-0 (40) Sunday Bale, 3-0 (89) Petter Österberg. Domare: Michel Ekberg, Helsingborg. Publik: 605.

Efter debaclet mot Gröndal var Sirius tillbaka på vinnarspåret igen mot Forward, men spelet hackade fortfarande betänkligt. Det var ett darrigt blåsvart som gick ut på planen, och farliga felpassningar orsakade ett flertal läskiga Forwardchanser – hetast om öronen blev det när Josef Ibrahim sköt klockrent i stolpen. Men Sirius var effektiva, och i 37:e kom ledningsmålet från ingenstans när Storm slog ett inlägg som P nickade in. Och bara minuterna senare kom 2-0 när Petter sköt och Sunday skarvade – två mål på tre avslut i första halvleken var inget dåligt facit. Forward gjorde några offensiva byten i paus och pumpade upp ett duktigt tryck mot Bylle, men det blev aldrig särskilt farlig utan stannade mest vid ett antal hörnor som Sirius redde ut. Istället satte Petter kronan på verket med ett fantastiskt tjusigt mål i slutminuterna: S:t Cyr lättade bollen över Forwards backlinje, och Petter lyckades vända ett halvt varv och mötte bollen på volley, och 3-0 satt otagbart bakom en förvånad målvakt. Samtidigt förlorade Minibajen stort mot Umeå och Sirius närmade sig toppen: fyra i tabellen, två pinnar upp till VSK på kvalplats och fem till Minibajen i topp.

 

Mån 28 jun: Östersund-Sirius 1-0 (1-0), Jämtkraft Arena

1-0 (39) Bobo Sollander. Domare: Patrik Eriksson, Gävle. Publik: 703.

Ena dagen stekheta framför målet – nästa dag uddlösa. Lägg därtill lite marginaler på fel sida, och resultatet blev ännu en 0-1-förlust mot ett mediokert mittengäng. Den första halvleken var en trist och stillastående historia där Östersund ändå lyckades ta ledningen efter att Sirius helt glömde bort förstastolpen på en hörna. I andra blev Sirius bättre, men de dåliga avsluten blev Sirius fall denna kväll. Närmare ett mål än vad blåsvart var i den 67:e minuten går dock inte att komma: Gallo spelade fram Haisem på en frispark, och denne sköt stenhårt i ribbans undersida så att bollen studsade ned och dansade runt på – eller bakom – mållinjen innan den rensades. ”Vi hade fem man på mållinjen och två avbytare i linje, och alla sa att den var inne”, meddelade Brännan. Men när domare Eriksson inte höll med så spelade det ingen roll. Nära var det också när P fick ett öppet läge framför mål, men han sköt utanför, och inget annat avslut hittade heller in i buren, och så blev det en ny jobbig förlust. Sirius tappade en placering i tabellen men desto fler poäng till toppen – nu fem poäng upp till VSK på kvalplats och åtta till Spädbajen i topp.

 

Sön 4 jul: Sirius-Syrianska Kerburan 2-2 (0-1), Studenternas

0-1 (7) Mattias Mete, 1-1 (65) självmål, 1-2 (73) Menhal Muqdisi (straff), 2-2 (87) Elias Storm. Domare: Andreas Svahn, Karlskoga. Publik: 1151.

Under veckan gjorde Sirius klart med sommarens första nyförvärv, som åtminstone lät bra till namnet: den angolabördige portugisen Ernesto Ferreira; en 30-årig offensiv mittfältare med brokig fotbollsbakgrund. Närmast kom Ferreira från den indonesiska klubben Persitara Jakarta, men tidigare hade han spelar i de grekiska och portugisiska andra- och tredjedivisionerna – i Uppsala hade han hamnat tack vare en flickvän från staden.

Med ett internationellt nyförvärv och gratis inträde hoppades blåsvart på en publik- och fotbollsfest mot det otippade topplaget Kerburan, men det blev väl sådär av både det ena och det andra. Den första halvleken började med bolldräll och ett onödigt mål i baken, och sedan hände det inte så mycket mer. I paus kom Mani in och Sirius började få lite tryck mot Kerburanmålet, och när gästerna dessutom hjälpte Sirius haltande offensiv genom att skarva in Gallos inlägg till en kvittering såg det ändå lovande ut. Men ännu hade dagens huvudperson inte gjort entré – domare Andreas Svahn tyckte det var dags att sätta sig själv i centrum. Det började med en tveksam straff när Fernberg rev ner en kerburanian, vilket gav gästerna ledningen – men det var långt ifrån det värsta. Först: Ett närmast parodiskt maskande från kerburanianerna som Svahn tillät fortgå helt obestraffat. Sedan: Ett Siriusmål i 82:a minuten som mycket tveksamt dömdes bort för offside. Och slutligen: I den allra sista minuten fälldes Sunday i straffområdet så smällen hördes ända upp på läktaren – men eftersom Sunday per definition alltid ansågs filma så friade domaren, och visade istället ut Fernberg efter slutsignalen efter att denne påpekat för Svahn att han verkligen borde ha sett regelbrottet. Och just det ja – några minuter innan full tid skallade faktiskt Storm in kvitteringen sedan Haisem skickat fram en långboll, men detta till trots var det mest ilska och frustration i supporterleden denna heta julidag. Frågan var mest vart den skulle riktas – mot blåsvart för ännu en andefattig insats, mot motståndarna som tog konsten att maska till en ny nivå, eller mot domaren som tillät allt detta och mycket annat att pågå. Sirius tabellfemma, med sju tunga poäng upp till VSK och Pyttebajen som låg jämsides i topp.

 

Tor 8 jul: Västerås SK-Sirius 1-1 (0-1), Rocklunda

0-1 (21) Eric Jernberg, 1-1 (81) Oscar Pehrsson. Domare: Kristoffer Karlsson, Höganäs. Publik: 1960.

Våren hade gått i mediokritetens tecken, men i den sista matchen innan sommarvilan visade blåsvart ändå upp lite seriesegrartakter – i alla fall spelmässigt om än inte poängmässigt. Ett högnervigt Arosderby stod på menyn; en riktig sexpoängsmatch i toppen av serien, och en för norrettan fin publikinramning. Och Sirius visade vilket Aros som var bästa Aros när vi satte full fart från start och pressade VSK riktigt ordentligt. Mani och Ernesto hade fått chansen från start och kom in med både fart och kreativitet, men när målet föll var två andra spelare inblandade: P väggade med Jernberg, och den sistnämnde satte 0-1 lågt vid ena stolpen. Det borde kunnat vara större siffror i pausvilan, men avsluten höll inte samma klass som det övriga spelet på planen, och i andra tappade Sirius initiativet och matchbilden blev den omvända. En allt mer tilltagande gurkpress gav blåsvart tillfällen att kontra, men när läget att avgöra väl dök upp så sumpades det: i 77:e kom Sirius ett tre-mot-två-läge, men istället för att slå en enkel fyrameterspass till Jernberg i soprent läge valde Ernesto att ta avslut själv ur dålig vinkel – och målvakten klarade. Istället kom en ättikssur kvittering då Sirius vid en frispark tappade markeringen på den blivande blåsvarte OP, som knoppade in 1-1. Och en förstklassig chans att sluta poänggapet mellan Sirius och serietoppen hade sumpats. Sirius tabellfemma, nu med nio tunga poäng till Pubertetsbajen i topp, och sju till VSK på kvalplats.

 

Sommaruppehållet

Glimtar av briljans då och då – matchen mot Boden, Petters mål mot Forward, den första halvleken mot VSK – men det var ju långt ifrån tillräckligt. ”Sirius är bra på att passa runt bollen i backlinjen”, som någon motståndartränare träffande uttryckte det, och det var ofta just så det såg ut. Det fanns oftast inte tillräckligt med idéer om hur vi skulle vinna matcherna, och så var vi också halvt avsågade från toppstriden. Frågan var nu om vi på något sätt skulle lösa problemen med spännande värvningar under sommarsillyn, eller om vi skulle leta sätt att vinna med den trupp vi hade.

Och störst fokus lades på att behålla vad vi hade, närmare bestämt den viktige Elias Storm som hade värvats på ett halvårskontrakt, och som vi till slut lyckades övertala krita på ett nytt kontrakt som gällde säsongen ut. Försvann gjorde däremot Eric Jernberg som ju längtat hem till Värmland; nu fick han sin vilja igenom när han såldes till superettalaget Degerfors – Sirius första försäljning för pengar sedan Clages övergång till Gefle 2004. En förstärkning för framtiden kom också in i form av den Norrtäljebördige 17-åringen Adam Outinen, en mitt/vänsterback som senast tillhört Djurgården. I övrigt ryktades det också mycket om Sunday, som sades vara aktuell för en övergång till Partizan Belgrad för en stor prislapp, men av den nyheten blev intet. Andra som ryktades in var den provspelande senegalesen Sam Obi Metzger Jr, som inte fick napp, samt den i Assyriska utfryste Gustav Segerström, där ett lån kunde bli aktuellt. Men fler nytillskott till truppen blev det aldrig.

Det blev det däremot till tränarstaben, för den stora nyheten sillysommaren 2010 var en fotbollskonsult med otydligt uppdrag: In i Sirius stormade nu ”Supar-Bo” Andersson, f.d. sportchef i Djurgården, som nu längtade tillbaka till fotbollen och hade fiskats upp av Lasse Svensson. Supar-Bos roll och mandat i blåsvart var dock väldigt oklar; arbetstiteln var ”sportslig utvecklare”, vilket tycktes betyda att han skulle fungera som en sorts överrock för både tränare Brännan och för sportchefen Mattias Eriksson.

 

Division 1 norra – höstsäsongen

Mån 9 aug: Sirius-Västerås SK 2-1 (1-1), Studenternas 

1-0 (15) Ernesto Ferreira, 1-1 (25) Johan Hellgren, 2-1 (54) Johan Pettersson. Domare: Patrik Eriksson, Gävle. Publik: 1417.

Serien vände och startade om på Sirius 103-årsdag med ett nytt Arosderby, och blåsvart gjorde precis som behövdes för att hålla säsongen vid liv: vann. Trots en vattensjuk plan fick lagen ändå till ett hyfsat sevärt spel, och Sirius tog ledningen när vår nye portugis satte sin första strut: Gallo slog ett inlägg, och Ernesto nickade in 1-0 med kraft. VSK’s omställningar var dock hela tiden farliga, och tio minuter senare drabbades Sirius av en sådan, då först Kango kom fri men sköt rakt på målvakten, och på kontringen satte Johan Hellgren kvitteringen. Sirius nådde inte samma spelmässiga höjder som i bortamatchen, men vad gjorde väl det när man istället hittade nätet dubbelt så många gånger, och det var återigen på inlägg och nick: Inlägget kom denna gång från Kango tio minuter in på andra, och nicken kom från P, inte lika distinkt som Ernestos mål kanske, men precis lika viktigt. Blåsvart fick sedan hjälp att försvara den sköra uddamålsledningen när ett ösregn drog in och gjorde den redan blöta planen ännu blötare. Bollen rullade inte många meter i gyttjan, och spelet stannade av helt. VSK’s Tobias Holmgren lyckades avlossa ett skott som träffade stolpen, men annars var det enkelt för Bylle. Sirius hade blåställen på, och tog hem den livsviktiga trepoängaren – det fanns liv, det fanns hopp, inför hösten. Sirius fortsatt femma, men bara fyra pinnar upp till VSK i topp, men fortfarande nio till Pluttbajen i topp.

 

Sön 15 aug: Syrianska Kerburan-Sirius 0-2 (0-1), Rocklunda

0-1 (44) Johan Pettersson, 0-2 (66) Ahmed Kango. Domare: Andreas Svahn, Karlskoga. Publik: 722.

Fanns det någon klubb jag hade en beef med i Norrettan så var det Syrianska Kerburan – först på grund av deras otroliga maskande i matchen på Studan, och sedan blev jag inte insläppt med mitt pressleg på bortamatchen, och blev tvingad att slanta upp trots mitt hårda jobb med att leverera matchrapporter till Sirius hemsida. Så jävla rättvist då att vi vann en aningens orättvis seger i denna sexpoängsmatch.

Kerburan hade värvat skyttekungen Dragomir Draganov från syrianskakusinen Valsta och mönstrade nu seriens kanske vassaste anfall i denne + Mete. Men trots att det var ett toppmöte på pappret så bjöds det på ganska usel fotboll i den första halvleken, fram till de sista fem minuterna då det började hända saker. Kerburan kom i ett multipelt anfall där OZ på kort tid stoppade Mete tre gånger – först genom att dra ned honom, sedan genom att blockera ett skott, och slutligen med en glidtackling som bäddade för en Siriuskontring: Gallo slog ut bollen till Kango som löpte upp på kanten och serverade ett inlägg som P stötte in till 0-1. Kerburan såg sedan vilsna och slarviga ut när det skulle jagas kvittering i andra, och blåsvart kunde göra ett kontroversiellt mål: S:t Cyr slog en genomskärare till Kango, som avslutade rakt på Keita, men bollen rullade vidare mot mål och rensades på mållinjen av en kerburian – innanför enligt domare Svahn som dömde 0-2, ej innanför enligt vissa andra ögonvittnen. Nåja, Sirius kunde nu bekvämt defilera mot en seger om det inte hade varit för en besvärlig skadesituation: Mani hade lämnat redan i paus med trasig baksida, OZ gav upp i halvtid, och när vi sedan gjorde ett tredje byte fanns det inga kvar när P stukade foten med 20 minuter kvar att spela, och därmed fick vi avsluta i numerärt underläge, men detta beredde faktiskt inte Brännans mannar några större svårigheter – försvara målet var i alla fall något blåsvart kunde. Sirius upp till fjärdeplatsen, fyra pinnar upp till VSK på kvalplats och sju till Glyttbajen i topp.

 

Tor 19 aug: Sirius-Östersund 2-0 (1-0), Studenternas 

1-0 (35) Daniel Blomgren, 2-0 (48) Petter Österberg. Domare: Tobias Blomquist, Själevad. Publik: 1296.

2010 var Östersund en helt vanlig norrländsk fotbollsklubb som inte väckte några starkare känslor åt något håll. Och att vi tog en hemmaseger mot denna helt vanliga fotbollsklubb var det ingenting alls konstigt med – att vi 10 år senare skulle se tillbaka på denna match som den senaste segern mot en ond ärkefiende var det knappast någon som anade. Matchens story var istället Blommans succéartade comeback (en av många) – ett P-löst Sirius såg nämligen bleka ut offensivt i början, och förutom ett ribbskott av Kango från ingenstans hände inte mycket. Men i 35:e minuten stegade Blomman fram för att slå en frispark, och ställde ÖFK-målvakten Alexander Hysén med en oväntad högerdoja. Snyggt, men ännu snyggare var Petters mål i inledningen av andra, när han stänkte in 2-0 på volley efter en hörna; hans andra mål och andra drömmål för säsongen. Och så mycket mer finns inte att berätta om denna match – Sirius var stabila, jämtarna var totalt menlösa, och en trygg tredje rak seger blev resultatet. Och Sirius klättrade igen, upp till en tredjeplats, fortfarande med fyra pinnar till VSK på kvalplats, men nu bara fem till Battingbajen i topp.

 

Sön 22 aug: Forward-Sirius 1-2 (0-0), Trängens IP

1-0 (58) Chriss Henriksson, 1-1 (64) Petter Österberg, 1-2 (90) Patrik S:t Cyr. Domare: Mikael Devletyan Gudmundsson, Johanneshov. Publik: 250.

”Sunshines” (detta hemska smeknamn) övertidsmål är det enda från säsongen 2010 jag fortfarande har på näthinnan, och det var förmodligen också mitt enskilt lyckligaste ögonblick under denna säsong. Det var ett smått slitet Sirius som klev ut på charmiga Trängens IP efter augustis hårda matchande, och – som vanligt – var det ett Sirius som tog sina trepoängare utan att på något sätt imponera. Ett ännu P-löst Sirius var mycket blekt framåt hela första halvlek, och en bit in på andra tog hemmalaget dessutom ledningen sedan Chriss Henriksson gjorde ned Bylle, vann bollen och sparkade in 1-0 i öppet mål – ”solklar frispark”, sa en upprörd Bylle, som dock ganska snart därefter fick se Petter kvittera. Men så mycket mer hände inte framåt, och klockan tickade oroväckande snabbt fram mot en slutsignal som skulle förkunna att Sirius tappat två viktiga poäng i toppjakten. Då, tre minuter in i stoppitsch tajm, fick Sirius en hörna, som rensades och studsade ut mot S:t Cyr strax utanför straffområdet – direktskottet satt otagbart i krysset, Sirius hade vunnit med matchens sista spark, och jag och min medsupporter John fick glädjefnatt på Örebros gulligaste idrottsplats. Tabelläget dock oförändrat, trots den sena segern.

 

Mån 30 aug: Sirius-Gröndal 1-0 (0-0), Studenternas 

1-0 (35) Petter Österberg. Domare: Dragan Banjac, Haninge. Publik: 1265.

Sirius plockade in trepoängare efter trepoängare, och lika konsekvent vägrade man imponera i matcherna. Spelet var mestadels statiskt och fattigt, och likväl lyckades vi alltid peta in någon boll och sedan stänga igen. Men varför klaga? Det är ju sådant stoff seriesegrare brukar vara gjorda av. Mot Gröndal saknades sjuke Gallo, och utan denne var det inte många bollar som gick rätt i anfallsväg för Sirius. Gästerna hade just haft matchens bästa målchans på hörna när Petter väggspelade sig framåt med S:t Cyr och sköt i steget – 1-0, och ännu ett vackert mål från vår elegante ytter. Det var dock ett oförtjänt mål i det läget, men det såg åtminstone något bättre ut i andra då blåsvart stängde ner Gröndal totalt, och samtidigt skapade en del skapliga chanser. Petter var fortsatt het; i 49:e nickade han in ett 2-0-mål som dömdes bort för offside, och lite senare kom han fram i en kontring startad av den comebackande Söderbring, men passade bort läget istället för att skjuta själv. De missade möjligheterna gjorde dock inget, för gästerna hade helt givit upp försöken att hota framåt, och Sirius tog hem en femte rak seger – det var första gången sedan 2001 blåsvart radade upp en så lång vinstsvit. Och nu började tabellen likna något på allvar – VSK kryssade, Knattebajen förlorade, och nu var det bara två pinnar upp till de båda topplagen.

 

Mån 6 sep: Hammarby TFF-Sirius 1-1 (1-1), Söderstadion

0-1 (20) Johan Pettersson, 1-1 (29) Freddy Söderberg. Domare: Mikael Devletyan Gudmundsson, Johanneshov. Publik: 710.

Att Bajens farmarlag spelade i serien var en skam i sig, men det förde åtminstone med sig en god sak – att jag fick se Sirius spela på klassiska Söderstadion. Här fick vi chansen att slutligen spela ned talanglaget från serietoppen, men vi lyckades tyvärr inte riktigt ta den. Blåsvart började bäst, och ledningsmålet kom efter 20 minuter då Bringan kom i en offensiv utflykt och sköt – målvakten George Moussan lämnade retur, och P petade in 1-0. Därefter tappade Sirius initiativet, och straffet kom direkt när den från a-laget petade Freddy Söderberg nickade in kvitteringen på ett inlägg. Söderreserverna fortsatte plåga Siriusförsvaret halvleken ut och en bit in på andra, men Bylle höll tätt, bl.a. med en fantastisk räddning på ett närskott från Freddy – och sedan vände Sirius på matchbilden och gjorde den andra halvleken till en blåsvart chanskavalkad. Närmast kom P som sköt över ur helt fritt läge på Petters inspel, sedan fick vi se skapliga distansskott från Ernesto och Haisem, och dessutom ett antal farliga hörnor och frisparkar. Men blåsvart hade svårt att göra de där lätta målen, och därmed stannade det vid oavgjort i denna toppmatch. I samma omgång förlorade VSK sitt derby mot Kerburan, därmed tog blåsvart in en pinne på gurkorna, och låg fortfarande två pinnar bakom Bajenynglen.

 

Mån 13 sep: Sirius-Valsta Syrianska 2-0 (0-0), Studenternas 

1-0 (52) Johan Pettersson (straff), 2-0 (61) Haisem Ismail. Domare: Patrik Eriksson, Gävle. Publik: 1545.

Sirius grej höstsäsongen 2010: Att spela dåligt men vinna ändå. Och denna princip togs till nya höjder när vi stod för en genomusel insats i derbyt mot Valsta Syrianska, men ändå lyckades ta hem en stabil 2-0-seger. I Märsta blåste snåla vindar kring fotbollslaget – Valsta hade tappat kvalitetsspelare som Draganov och Nahir Oyal, och rykten florerade om skatterazzior kopplade till klubbens starke man Suleyman Messo. Men trots turbulensen var det syrianerna som dominerade mot ett pinsamt svagt Sirius i den första halvleken. Den ende som inte behövde skämmas i blåsvart var Bylle, som med bl.a. två makalösa räddningar på skott från Valstatalangen Joakim Nilsson höll Sirius kvar i matchen. Efter en avhyvling innehållande alla möjliga fula ord från Brännan i paus skärpte Sirius till sig lite, och Mani tog till ett fulknep när han gick emellan två Valstabackar och gjorde ett elegant svanhopp, och domaren Patrik Eriksson pekade på straffpunkten, och P steg fram. Straffen var – som det mesta i den här matchen – inte bra, men trillade ändå in bakom Gabriel Bulut i Valstamålet, och Sirius var i en högst oförtjänt ledning. Tio minuter senare var matchen hemma när Haisem skallade in en hörna, och så var trepoängaren i säcken, men som P uttryckte saken: ”Det här var fantastiskt dåligt, det är helt makalöst att vi får tre poäng med oss idag”. Och så klättrade Sirius upp till kvalplatsen, en pinne bakom VSK i topp, och en pinne ned till Bajenglinen på tredjeplatsen.

 

Sön 19 sep: Boden-Sirius 0-4 (0-1), Boden Arena

0-1 (17) Mani Tourang, 0-2 (66) Johan Pettersson, 0-3 (69) Petter Österberg, 0-4 (78) Patrik S:t Cyr. Domare: Mohammed Al-Hakim, Västerås. Publik: 584.

Min enda personliga upplevelse av ”Supar-Bos” tid i Sirius blev denna: Jag hade som ende Siriussupporter rest de nära hundra milen till Boden, och satt på pressläktaren för att skriva textrefererat till hemsidan, självklart klädd i blåsvart halsduk. Då stegar vår sportslige mentor upp på läktaren, blänger på mig i två sekunder, vänder sig om och börjar prata med någon annan, förmodligen viktigare, person. 100 mils resa var tydligen inte värt ens ett hej – så viktig var alltså Siriusfamiljen för Supar-Bo.

Nåja, uppblåsta kändiskonsulter till trots så blev matchen i Boden en väldigt trevlig upplevelse där blåsvart bjöd på hela fyra vackra mål. Siffrorna till trots – nej, Sirius var inte jättebra i den här matchen heller, utan det svajade betänkligt, men med ett solitt försvarsspel och effektiva avslut gick det bra ändå. Mani var först ut, och den relativt kortvuxne yttern använde huvudet när han satte sitt första mål för säsongen: Haisem slog inlägget, och Mani nickade in bollen perfekt i första krysset. Efter en ganska lång dipp vaknade Sirius till igen i mitten på andra, och nu kom inlägget från den andra ytterbacken och bollen satt i andra krysset: Bringan kom i en löpning och slog in bollen, P mötte på volley och fick en perfekt träff. Petters 0-3 tre minuter senare var nog matchens minst snygga mål, men inte fult för det: Haisem slog en långboll, P skarvade vidare, och Petter kom med fart, fick med sig bollen och avslutade med vänster. Fjärde målskytt för dagen blev sedan S:t Cyr, som knorrade in 0-4 i burgaveln med en väl avvägd yttersida. Den sjunde segern på de åtta senaste matcherna var bärgad, och blåsvart såg ostoppbara ut. Samtidigt tappade Yngelbajen i omgång för omgång, och låg nu tre poäng bakom, VSK i topp en poäng före.

 

Sön 26 sep: Sirius-Carlstad U 2-4 (1-3), Studenternas 

0-1 (22) Gzim Istrefi, 0-2 (27) Adis Maglic, 1-2 (34) Haisem Ismail, 1-3 (39) Erik Wennberg, 2-3 (85) Pierre Gallo, 2-4 (90) Istrefi. Domare: Mohammed Al-Hakim, Västerås. Publik: 1118.

Så tog Sirius magiska höstsäsong plötsligt och abrupt slut. Och att det var mot nedflyttningslaget Carlstad United vi rasade ihop var så oväntat att det nästan var väntat – kanske var det värmlänningarnas hemska orange-gula bortaställ som chockade oss. ”Det är vår organisation som gör att vi är ett topplag. Idag föll organisationen, och då är vi inte bättre än något annat lag i serien”, analyserade Brännan. Carlstad forecheckade och pressade högt, medan blåsvart tappade mittfältet helt, och samtidigt såg osugna ut på att anstränga sig i försvarsspelet. Skyttekungen Istrefi fick 100 år på sig i straffområdet och nickade in 0-1, och fem minuter senare sköt Adis Maglic in 0-2 i efter en hörna. Ett smått chockat Sirius stod inte alls att känna igen, men en frispark från Haisem gav kontakt i matchen och energi till de blåsvarta – en boost som bara varade i fem minuter då Carlstad utökade när Erik Wennberg fick en kanonträff. Den andra halvleken handlade följaktligen om en alltmer frustrerad jakt på en reducering, och till slut kom den också genom Gallo, men då var det inte mycket tid kvar att dra nytta av den. Fem minuter återstod, och Sirius satsade såklart desperat framåt, men istället för en kvittering kunde den avige Istrefi döda matchen på stoppitch tajm med ett skott som styrdes in via ett blåsvart ben. Med tanke på att Sirius spel oftare varit skralt än glänsande, trots den långa obesegrade sviten, var det kanske inte överraskande att vi till slut skulle gå på en mina, men att minan skulle komma i form av Karlstads medelmåttiga plastlag var kanske mindre väntat. VSK drog ifrån i toppen och var nu fyra poäng före, men blåsvart behöll avståndet till Valpbajen på tredje plats.

 

Sön 3 okt: Vasalund-Sirius 2-1 (1-1), Skytteholm

1-0 (38) Vadim Jevtushenko, 1-1 (41) Patrik S:t Cyr, 2-1 (90) Hemin Sadi. Domare: Dragan Banjac, Haninge. Publik: 277.

Frågan var nu om förlusten mot Carlstad U var ett olycksfall i arbetet eller början på en formsvacka. Och svaret tycktes – tyvärr – vara det senare då vi tvingades räkna in en andra rak torsk mot menlösa Vasalund. Det var dock inte samma systemkollaps som mot Carlstad, utan snarare en jämn match där blåsvart bestraffades för sina dåliga avslut. Sirius startade okej, men ett slarvigt passningsspel gjorde att blåsvart tappade spelet och hamnade i vanskliga dueller – ”och i en-mot-en lägen är nästan alla lags spelare bättre än oss”, förklarade Brännan frankt. Alltså tog Vasalund också rättvist ledningen när Vadde Jr löpte i djupet, höll undan Bringan och lättade in bollen över en utrusande Bylle. Kvitteringen kom dock snabbt när S:t Cyr sköt in bollen från nära håll efter en hörna. Och just hörnor gav sedan blåsvart de bästa chanserna till ett segermål i andra: i 75:e skruvade Gallo en hörna i ribban, bollen damp ned på mållinjen, men ingen Siriusspelare fanns där för att trycka in den. Och tio minuter senare prickade även Sunday ribban på en hörnnick. Just Sunday var sedan inblandad på ett mindre positivt sätt i matchens upplösning, när han istället för att passa fram en medspelare i bra läge valde att ta ett dåligt avslut – Vasalunds målvakt tog en snabb inspark, och inhopparen Hemin Sadi var snabbast på plan och kontrade in segermålet på två minuters stoppitch tajm. Och det var en synnerligen bitter förlust – VSK hade redan tappat poäng i omgången, och hade vi forcerat in ett vinstmål hade vi nästan varit ikapp; nu låg vi istället hela fem poäng bakom. Under oss jagade nya serietrean Kerburan, två poäng bakom. 

 

Mån 11 okt: Sirius-Arameiska Syrianska 3-1 (2-0), Studenternas 

1-0 (24) Patrik S:t Cyr, 2-0 (35) Pierre Gallo, 3-0 (48) Johan Pettersson (straff), 3-1 (90) Chamoun Georges. Publik: 936.

Så tog Sirius en seger igen, men – surprise, surprise – utan att imponera. 1-0-målet kom på ännu en situation som vi hade sett flera gånger under säsongen, då bollen rensades på mållinjen – mot Östersund blev det bortdömt, mot Kerburan fick vi det med oss, och även så här då S:t Cyr tryckte till bollen från nära håll. Tvåan kom tio minuter senare då ett passivt arameiskt försvar tillät Gallo att ta emot bollen, vända om, ladda och skjuta in bollen otagbart i mål. Det Arameiska som vållade Sirius så mycket besvär i vårmötet hade rasat i tabellen och såg nu totalt uppgivna ut från start – 3-0 kom i början på andra när P kyligt lättade in en straff efter att ha lurat målvakten åt fel håll. Men Sirius vägrade som oftast att bjuda hemmapubliken på något extra, så resten av matchen spelades i gåtempo, och på stoppitch tajm reducerade även Chamoun Georges (såklart bror till den blivande blåsvarte Charbel). Siktet var redan inställt på den förmodade kommande kvalmatchen, mot den förmodade kommande kvalmotståndaren Jönköpings Södra – endast en pinne på de två återstående matcherna skulle räcka till för att säkra kvalplatsen.

 

Sön 17 okt: Dalkurd-Sirius 3-0 (0-0), Domnarvsvallen

1-0 (58) Brwa Nouri, 2-0 (67) Nouri, 3-0 (82) Jörgen Sundström. Domare: Patrik Eriksson, Gävle. Publik: 230.

Sirius hade två chanser att ta den sista poängen som skulle säkra kvalspel – och sumpade den första på ett bedrövligt sätt. Den första halvleken spelades i typisk Siriusfashion anno 2010 – säkerheten först, det skapades inga målchanser åt något håll, och underhållsvärdet var nere på läsa-Borlänges-kommunala-förvaltningsplan-nivå. I andra började blåsvart spela upp sig och jaga ett ledningsmål, men den positiva matchbilden höll bara i sig i tio minuter, för sedan fick den p.g.a. galgning skandaliserade gnagettalangen Brwa Nouri bollen i straffområdet, vände om och pricksköt bollen i mål – snyggt, men också uselt och slappt av Siriusförsvaret som hade kunnat täcka skottet om man bara ansträngt sig lite. Tio minuter senare visade Fernberg lite mer handlingskraft när han stoppade ett Dalkurdanfall – tyvärr uppskattades detta inte av domare Eriksson som dömde både straff och frilägesutvisning, och då var dagen definitivt förstörd. Ytterligare ett mål trillade sedan in innan Bylle sprintade fram till femmannaklacken på Domnarvsvallen och bad om ursäkt för hela tillställningen.

 

Sön 24 okt: Sirius-Umeå 3-0 (1-0), Studenternas 

1-0 (15) Johan Pettersson, 2-0 (64) Patrik S:t Cyr, 3-0 (90) Emir Smajic. Publik: 935.

En pinne var allt som krävdes för att säkra kvalet, men blåsvart tog alla tre. Och för ovanlighets skull så bjöds det faktiskt på något extra i den här matchen, framför allt av vår unge nigerianske guldklimp: Moses Ogbu. Umeå var en seriefavorit på förhand, men hade efter en bedrövlig höst rasat till ett ingenmansland i tabellmitten, och dessutom var skyttekungen Danny Persson avstängd – så uppgiften var tacksam. Och inte blev det mindre tacksamt när målvakten Vladimir Sudar klantade till det på en utrusning redan efter en kvart, och P utnyttjade läget till 1-0. Och sedan var det lugna gatan fram till slutsignalen. Moses skojade med allt och alla, Olsson var klok och fin i sin comeback efter skadefrånvaro, och S:t Cyr var inblandad i dagens alla tre mål – tvåan satte han själv, och sedan spelade han fram Smajic till trean på stoppitch tajm. Även om Umeå inte bjöd mycket till motstånd var det upplyftande att se ett Sirius som hade hittat spelet och formen igen efter att ha svajat på slutet – och nu var vi faktiskt bara två matcher från den superetta där vi ville vara.

 

Västerås SK	26	16	4	6	54-29	52
Sirius	26	14	5	7	46-24	47
Syrianska Kerburan	26	14	3	9	50-44	45
Hammarby TFF	26	12	5	9	44-41	41
Vasalund	26	13	1	12	42-37	40
Dalkurd	26	11	6	9	49-46	39
Umeå	26	9	7	10	51-42	34
Gröndal	26	10	3	13	38-46	33
Valsta Syrianska	26	9	5	12	36-45	32
Boden	26	9	5	12	35-59	32
Forward	26	8	7	11	45-40	31
Carlstad U	26	9	4	13	28-38	31
Östersund	26	9	3	14	30-43	30
Arameiska-Syrianska	26	7	6	13	27-41	27

 

Efter serien och inför kvalet

Sirius hade tabellmässigt onekligen varit höstens lag i Norrettan. Efter en vårsäsong när ingenting var konsekvent utom inkonsekvensen hittade Sirius äntligen vinnarkänslan, om än inte spelet. Poängmässigt var man bäst under andra säsongshalvan, även om den tydliga formsvackan på slutet med tre förluster på de fem sista matcherna la lite sordin på stämningen.

Kvalmotståndaren hade varit klar sedan en tid tillbaka – Jönköpings Södra. De gröna smålänningarna hade siktat mot högre placeringar, men istället sladdat och kört i kvaldiket, och det var inte förrän i slutomgångarna när sportchefen Hans Lindbom klivit ned på tränarbänken, som man verkade hittat något slags form igen. J-Södra innehöll mängder av rutinerade rävar, inte minst i Mr. Superettan själv, målskytten Pär Cederqvist (som av Västra förärades den speciella kvalramsan ”Liten nazist – Pär Cederqvist – Jesus Krist”), men även i spelare som exempelvis ex-gnagaren Dennis Östlundh och ex-gårdaren Tomas Backman. Summa summarum skulle vi ställas mot ett etablerat Superettanlag, med ett på pappret starkt spelarmaterial, i hyfsad form och som trots kvalspel hade skrapat ihop hela 36 poäng i serien.

För att finna tröst och hopp fick man vända sig till den historiska statistiken – Sirius hade sammanlagt spelat fem kval sedan 60-talet, och vunnit samtliga. Dessutom hade kvallaget från Norrettan besegrat kvallaget från Superettan samtliga fyra säsonger sedan det gällande seriesystemet sjösattes 2006. Och spelmässiga brister till trots; blåsvart var fortfarande rätt svåra att göra mål på – en bra egenskap när man möter ett nervöst kvallag med allt att förlora.

 

Kval till Superettan

Sön 31 okt: Sirius-Jönköpings Södra 0-1 (0-0), Studenternas 

0-1 (63) Pär Cederqvist. Domare: Jim Petersson, Motala. Publik: 2567.

Jaha, det här blev ju precis vad man kunde förvänta sig på förhand: En hård kamp utan skönspel och få målchanser, och fienden vann då man lyckades utnyttja en av dessa få chanser. I första halvlek hade de båda lagen varandra i ett rejält livtag som man bara någon enstaka gång lyckades krångla sig ur: Haisem slog en fin frispark som tvingade målvakten Nadj till en avancerad räddning, och åt andra hållet fick Cederqvist en chans som han sköt över. I början av andra dök den upp: Chansen, som skulle kunnat sätta J-Södra i darrning och ge en biljett tillbaka till Superettan – men en helt ren Smajic sköt utanför på Kangos inspel. Och istället ringde det åt andra hållet när Sirius tappade boll efter ett inkast, Fernberg halkade i helt fel läge, och Thelin snodde åt sig bollen och spelade fram Cederqvist som satte segermålet. Ja, för fler mål blev det inte, och det enda som hände sedan var att Sirius snuvades på en straff när inhoppande Moses blev både tacklad och fasthållen i straffområdet – att domare Jim Petersson inte dömde straff var illa nog, men att han dessutom toppade med att varna Moses för filmning var faktiskt en ren jävla skandal. Uppenbarligen gick Sundays filmningstendenser ut över Moses, eftersom domarkåren gärna tycktes dra alla nigerianer över en kam.

 

Sön 7 nov: Jönköpings Södra-Sirius 3-0 (0-0), Stadsparksvallen

1-0 (81) Robert Walker, 2-0 (84) Tommy Thelin, 3-0 (88) Pär Cederqvist. Domare: Magnus Ahlsén, Linköping. Publik: 3103.

Sirius fotboll hade verkligen marginalerna emot sig omkring decennieskiftet 00/10. Nu låter ju sammanlagda 4-0 inte som några små marginaler, men faktum är att de två sista, sent insläppta målen kostade Sirius Superettaplatsen – men det visste vi inte då.

På Jönköpingsgräset märktes det dock tydligt att blåsvart var ett nummer mindre än J-Södra. Matchen på Studan var ändå jämn, men på Stadsparksvallen hade smålänningarna spelet, medan Sirius sällan fick ihop mer än två passningar i rad. Siriusförsvaret gjorde dock som vanligt ett ypperligt jobb, och det var sällan smålänningarna lyckades hota Bylle i målet. Chanserna att vända ökade inte precis av att P gick ut tidigt med en axel ur led, och följdes av Kango som bars av planen med hjärnskakning. Precis som på Studan fick Sirius en rejäl chans att ta ledningen: Fernberg, av alla människor, tog sig framåt förbi några gröningar och serverade en fin passning till Sunday, som ur helt rent läge sköt mitt på Nadj i målet. Och gör man inget bättre av sådana lägen blir det heller inga kvalsegrar – istället avgjorde J-Södra dramat med tio minuter kvar, när Kevin-brodern Robert Walker nickade in 1-0.

Hade matchen blåsts av där hade det faktiskt funnits två vinnare på planen, eftersom Örgrytekonkursen några månader senare skulle leda till att även den bäste av de två kvalförlorarna fick spela i Superettan. Just då, i den 81:a minuten, var detta Sirius, men eftersom blåsvart satsade allt framåt så for det in två till bollar bakom Bylle – vilket ledde till att Qviding, som förlorat med 1-4 mot Öster, flyttades upp istället. För andra säsongen i rad hade alltså Sirius missat Superettan med två ynka bollar. Och värre skulle det bli framöver… Nåja, om detta visste vi ännu ingenting när vi tog bussen hem ifrån Stadsparksvallen, och de flesta tog ändå den ganska väntade förlusten med jämnmod – förutom capo Joint som ställde till med en miniskandal genom att kasta in ett mynt på planen efter slutsignalen, och sedan fick stå till svars inför bryska säkerhetsvakter.

 

Skytteligan

P 14, Petter 5, S:t Cyr 5, Smajic 4, Haisem 4, Gallo 4, Sunday 2, EZ 1, Storm 1, Jernberg 1, Ernesto 1, Kango 1, Blomman 1, Mani 1, självmål 1

En anfallare som levererade mål hade vi i alla fall – P satte 14 strutar vilken innebar ett skapligt målsnitt på exakt 0,5 mål per match. På en delad andraplats hittade vi den spelare som faktiskt lyckades glänsa och bjuda på en hel del fotbollsgodis i ett annars statiskt anfallsspel: Petter bjöd på flera riktiga drömmål, och därtill ett antal viktiga framspelningar.

 

Summering

Det enda imponerande med Sirius 2010 var väl hur man kunde spela så konsekvent oimponerande, och ändå vinna så många matcher. Vårsäsongen var ett famlande efter ett sätt att vinna, men efter sommaren spikade Bylle igen, och trots att spelet ständigt tyckte hacka och hosta så trillade alltid in någon boll i motståndarkassen, och Sirius klättrade mot tabelltoppen. En tråkig formsvacka i slutet gjorde dock att ärkefienden VSK kunde dra ifrån, och kvalet visade med tydlighet att avståndet till Superettan fortfarande var ganska stort.

Men trots att anfallsspelet kändes lika spännande som en färdigskuren formfranska, och trots att vi fick böja oss i toppstriden för ärkerivalen VSK, var 2010 att betrakta som en helt OK säsong ändå. Efter att Sirius demonterat det mesta av sitt tidigare lagbygge under de sista två superettasäsongerna, så började Brännan bygga en organisation bakifrån. Och från att ha varit ett lag som släppte in mål i massor, som spelade ett spel man inte klarade av, och som förlorade matcher vi borde ha vunnit; så hade vi blivit ett lag som var svåra att få hål på, som inte gjorde saker för komplicerade, och som vann matcher vi borde ha förlorat. Någonstans kändes det ändå som ett steg i rätt riktning, och med Bengt Ågerup och Upplands Spelarutveckling AB i ryggen gick det att se fram emot en ännu ljusare framtid.

 

Profilen

Hej Petter Österberg, hur var det att spela i Sirius 2010?

Det var väl en säsong med höga förväntningar. Vi skulle studsa tillbaka snabbt var det meningen. Och så minns jag avslutningen med kval mot Jönköping. Det är ju alltid tufft att förlora kval, men det blev ju speciellt med de där sena målen vi släppte in. Vi öppnade oss för att försöka göra mål, och det kostade oss platsen i Superettan.

Var stod laget efter nedflyttningen?

Det hade förstås varit väldigt jobbigt med nedflyttningen, men stämningen var ändå ganska optimistisk. Vi tänkte att vi hade ett bra lag och var rustade att komma tillbaka, och det kändes bra med Brännan och Mattias som sportslig ledning.

Det jag minns från 2010 var att spelet sällan imponerade, men du gjorde några sjukt snygga mål…

Det minns jag inte alls faktiskt…

Det var en chipp över Forwards backlinje, och ett volleymål mot Östersund bland annat.

Nä, det är helt tomt får jag erkänna. Jag minns nog kanske inte så ofta detaljer på planen, utan mer känslor och större sammanhang. Jag har nog lättare att minnas nederlagen av någon anledning, man minns nedflyttningen mot Syrianska, kvalförlusten mot Jönköping och den hemska förlusten mot Östersund. Det kanske är för att de var flest nederlag på den tiden, haha. Men 2013 när vi gick upp minns jag också, vilket oerhört starkt lag vi hade, som också hade ännu mer i sig.

Men du har inget särskilt minne från någon prestation du gjort på planen?

Nja, inte så specifikt. Men jag minns sista säsongen innan jag gick till Gefle, att det gick riktigt bra och att jag gjorde många assist, framför allt till P. Det var en skön känsla vi hade fått in, att vi alltid visste var den andre var på planen.

Du fick ändå känna på spel i allsvenskan, men det lyfte aldrig riktigt. Vad saknade du?

Tja, det var väl kanske det mentala. Det handlar förstås mycket om självförtroende, och i Gefle hamnade jag aldrig i den rollen där jag blev självklar, och då kunde jag heller inte höja mig ute på planen. Men för att vara ärlig så nådde jag nog ungefär så långt som jag hade kvaliteter för. Jag hade också kunnat prova andra vägar ut efter Gefle, men jag valde att flytta hem till Sirius och Uppsala istället för att kunna studera.

Vad har du gjort efter fotbollskarriären?

Jag la av ganska tidigt, jag var bara 29 eller 30 tror jag. Det var kroppen som började säga ifrån de två sista säsongerna och jag kunde inte göra mig själv rättvisa, och jag hade rätt stora problem åren efter med en stressfraktur i höften. Så jag har faktiskt knappt rört en boll sedan dess, jag provade på i Korpen vid något tillfälle, men det var inte riktigt min grej. Annars har jag utbildat mig till socionom och psykoterapeut och jobbar med familjeterapi idag. Kanske inte den vanligaste karriärsvägen för en fotbollsspelare, det är inte så många jag möter i den världen som har min bakgrund.

Och vad har du för relation till Sirius idag?

Jag återvände till Sirius för tre år sedan när jag valdes in i styrelsen, så det är ett stort engagemang. Jag tror på att vi ska fortsätta utveckla det som har blivit vår väg, men på ett ansvarsfullt sätt, där vi inte ska ta genvägar eller bli kortsiktiga. Vi vill att Sirius ska bli viktigt i Uppsala på flera plan, vi pratar ofta om identitet och supporterskap. Jag är den ende ledamot som har bakgrund som spelare, och jag har ju också varit med länge runt klubben. Vi har gjort upp med mycket av vår historia, och det här är väl första gången som vi kan tänka på utveckling och investering, istället för att bara överleva. Jag kommer ihåg hur det var när jag kom upp i a-laget, ekonomin var i totalkris och det var köpstopp på allt. En gång minns jag att Clage inte kunde vara med på träningen eftersom det inte fanns tejp. Vi har kommit en bit framåt sedan dess kan man säga.