Fotbollssäsongen 2012

Med tre omgångar kvar låg röda mattan utrullad mot Superettan. Två veckor senare stod vi där, besvikna, förbannade och kvar i Norrettan. 2012 var ännu en av de förlorade säsongerna i början av 10-talet.

 

Läget i laget

2012 såg jag fram emot min första fotbollssäsong i Englands-exil. Sillyn gick dock att följa med samma behållning på distans, och den var spännande – frågan är om så många för klubben betydelsefulla personer någonsin anslutit under en silly som inför 2012.

Och sillyn smygstartade redan i september 2011 med en otydlig nyhet: Ola Andersson var tillbaka i staden. Och precis som ”Supar-Bo” året tidigare var det väldigt oklart vad han egentligen skulle ha för roll i blåsvart, men den officiella titeln var hursomhelst ”rådgivare” för Sirius herrar och damer.

Därefter kom vi till tränarfrågan. Brännan och Sirius hade haft ett on/off-förhållande sedan 1998, men nu var det definitivt slut. Brännan var uppenbarligen allt annat än nöjd med styrningen av klubben och det mandat han hade, medan man från klubbens sida konstaterade att Sirius fortfarande spelade kvar i division 1 trots två säsonger av favoritskap. Det blev alltså ett ömsesidigt uppbrott, där Brännan flyttade ett snäpp nedåt i divisionerna till hälsingelaget Hudiksvall. En ny tränarjakt började, men spekulationerna hann knappt starta innan den nye infann sig på Löten: Kim Bergstrand, en med Siriusmått mätt meriterad tränare, som hade en uppflyttning och en allsvensk säsong med Brommapojkarna i CV’et. Och inte blev Bergstrand mindre het av det faktum att han hade nobbat jobbet som huvudtränare för Hammarby, av skäl han ”inte ville gå in på”, till förmån för Sirius. Och på det plockades dessutom den assisterande tränaren, Thomas ”Tolle” Lagerlöf, från sitt uppdrag som tränare för toppkonkurrenten Väsby – det var ett för division 1 blytungt tränarpar vi hade värvat, som signalerade satsning och framåtanda. Även sportchefen Mattias Eriksson lämnade, och ersattes av en ”elitkommitté”, där Ola Andersson ingick som en tung röst.

Det rensades ganska rejält i truppen under vintern, men det var få av de bärande spelarna som försvann. Visserligen sörjdes nog den unge mittbacken Daniel Fernbergs flytt till Frej av vissa, men lika många såg mest hans brister och svaga passningsfot. Och visst hade nog många sett en fortsättning för ikonen Gustav Segerström, men även om han gjort en stark höst var känslan att den bohemiske försvararen hade sina glansdagar bakom sig. Sommarvärvningen Carlos Gaete-Moggia blev för dyr att behålla, och denne skrev på för Värnamo. Den fine vänsterbacken Haisem Ismail provade för allsvenska Syrianska men fick inget kontrakt, och när dörren stängdes till blåsvart skrev han istället på för ärkefienden VSK, och till samma fula lag gick också det oförlöste löftet Emir Smajic, medan den spretige nigerianen Sunday Bale släpptes till Väsby. På talangfronten försvann dessvärre Dillan Ismail, som inte kom överens om ett nytt kontrakt och skrev på för ärkefiende #2, ESK. Den snabbe ytterbacken, Philip ”Chipset” Berglund släpptes också, och skrev senare på för Brännans nya klubb Hudik, och den trixige Ahmed Kango hade också gjort sitt och landade i GUSK. Den olycklige Erik Zettergren med sina hjärtproblem gick till UNIK, och den kaxige andremålvakten Marko Atanackovic gick vidare till Frej.

Hela tio spelare ut alltså, och inte lika många nyförvärv in, men det var desto större kvalitet på de nya. Först in var den rivige yttern Joakim ”JBL” Blomquist, hittad i Frej men bördig från norduppland. Som ny hårdjobbande anfallare kom Christer ”CG” Gustafsson in från Hammarby, och från samma södergäng, fast talangbihanget HTFF då, kom ytterbacken Elliot Käck som ersättare för Haisem. Som förstärkning på försvarspositionerna hittades en ung och nätt spelare med namnet Karl Larson i BP, dock senast utlånad till Valsta Syrianska. Och som ersättare till andrekeepern Atanackovic hittades en annan jugge: den unge Vedran Bajramovic, från småländska division 2-gänget Lindsdal. Vidare flyttades den snabbe mittfältaren Jakob Björk och vänsterbacken Alan Aljaderi upp till a-truppen ifrån egna led. Som vanligt florerade rykten och provspelare passerade och skickades vidare av olika skäl: Bland de mer intressanta namnen hittades AIK-brutalisten Kenny Pavey som tränade med blåsvart, mittbacksklippan David Fällman som var aktuell men fick istället napp hos Gefle, och gula kort-magneten Simon Strand som kom på besök. Och så flyttade ex-landslagsbacken Petter Hansson hem till Sverige från Monaco – och den nya adressen blev Uppsala. Även om Hansson tidigt aviserade att spelarkarriären var över så fanns förstås förhoppningar om att se honom i en blåsvart tröja – så blev det dock inte, men nu fanns det i alla fall en spännande resurs i staden med gedigen erfarenhet från högsta nivå.

Kvar från 2011 fanns den eldige målvakten Jonas ”Bylle” Bylund, samt unge Gustav Alpsten som dock fortfarande stoppades av sin fotskada. Oscar ”OZ” Zettergren, den mjuke fine värmlänningen Carl Nyström och den ständigt skadeplågade Daniel ”Blomman” Blomberg spelade mittbackar, till höger fanns den versatile Linus Smedjegården, och till vänster den talangfulle Viktor Lövgren, och så fanns också den lovande Jesper Nyholm att tillgå. På innermittfältet fanns kaptensämnet Johan ”Clage” Claesson, dock ur spel med en ljumskskada under de första månaderna av säsongen, samt den älskvärde Kim Skoglund, och som yttrar spelade trotjänaren Petter Österberg tillsammans med den bildsköne Ian Sirelius. Anfallsbesättningen såg stark ut med den välväxta duon Ante Björkebaum och Alagie Sosseh, och den trixige nigerianen Moses Ogbu skulle nu få stå på egna ben utan landsmannen Sunday.

På det stora hela taget var Sirius våren 2012 en klubb som mådde bra och var på väg framåt. Några knölar på vägen var möjligen bråket som seglat upp i akademin, där den tidigare blåsvarta hjälten Einar Brekkan hoppade av jobbet, och svingade vitt och brett i media med kritik mot arbetssätt, och mot akademichefen Olle Andersson. Och på vårkanten blev Sirius också av med sin ordförande, mjukostbossen Bosse Lundqvist, som plötsligt avgick med hänvisning till att tiden inte räckte till. Det var vid säsongsstarten osäkert vem som skulle ratta föreningen framöver, vilket förstås kunde ses som ett orosmoment, men såhär i efterhand var detta snarare en av de viktigaste händelserna i den klättring mot högre divisioner som väntade.

 

Motståndarna

Det var som vanligt ganska stor ruljangs bland lagen i Norrettan, och 2012 var inget undantag – fem lag in och fem lag ut. Försvann ur serien gjorde uppflyttade Umeå, de degraderade Boden, Valsta Syrianska och TFF, samt de till Söderettan förflyttade Karlstad. De fem nya motståndarna var alla gamla bekantingar som Sirius stött på i närtid: Nedflyttade från Superettan var ärkerivalen VSK, där det var ekonomiskt darrigt och skakigt – i laget återfanns de från blåsvart plockade Haisem och Smajic, samt den blivande blåsvarte Oscar Pehrsson. En andra ärkerival, ESK, var uppflyttade från tvåan, tränade av den osköne islänningen Siggi Jonsson, och med den blivande blåsvarte talangen Kerim Mrabti i laget. En tredje, blivande, rival var Östersund, tränade av en viss Graham Potter och med en exotisk trupp innehållande bland annat den blivande stjärnan David Accam, plus sydkoreaner, spanjorer och mängder av britter. En tredje nykomling var Eskilstuna City med sin fina arena, nyckelspelare var målvakten Niklas Bergh med gnaget-bakgrund, och i laget fanns också en ung och blivande blåsvart Filip Rogic. Och så hade Sandviken fått en friplats i serien sedan skånska Klagshamn dragit sig ur ettan; här fanns ett ungt och orutinerat lag under ledning av den spännige tränaren Tony Andersson.

Lagen som var kvar från fjolåret var, från norr till söder: Luleå, ett ganska profillöst gäng med ett undantag i den blivande blåsvarte artisten Daniel Ahonen. Den blivande fienden Dalkurd satsade vidare mot toppen, med en stark trio i store Robert Mambo Mumba, spelmotorn Brwa Nouri, och den trixige Chidi Omeje. I Västerås fanns Syrianska Kerburan, nu tränade av den tidigare ESK’aren Peter Lenell, och med den blivande blåsvarte John Junior som pilsnabb anfallare. Och i Örebro hittades Forward, med den än så länge populäre tränaren Axel Kjäll, och med en sylvass anfallsduo i Stellan Carlsson och Daniel Björnkvist. En stockholmskvartett fullbordade serien: De konkurshotade Väsby United mönstrade trots allt ett ganska starkt lag, med den Siriusprövade Simon Strand och ex-djurgårdaren Prince Ekong, samt vår egen flyktade Sunday Bale. I Täby Kyrkby fanns Frej, med en rad ex-blåsvarta spelare i bärande roller: Gamle Pierre Gallo, Daniel Fernberg och målvakten Marko Atanackovic. Grekgänget Akropolis från Järva hade blivit farmarlag till AIK, och hade haft en enorm spelaromsättning, där veteranen Babis Stefanidis var ett förvärv som stack ut. Och så slutligen det menlösa solnagänget Vasalund, som såg svaga ut efter en usel försäsong; nyckelspelaren var målvakten Sasa Sjanic.

Sirius fick återigen finna sig i att vara storfavoriter i serien – 12 av 14 tränare tippade blåsvart som seriesegrare. Som utmanare nämndes i första hand Dalkurd och VSK. Några på förhand givna strykgäng fanns inte, även om lag som Sandviken, Luleå, Vasalund och ESK generellt sett var bottentippade.

 

Försäsongen

Under en period i början av 10-talet spelade Sirius alltid som svenska mästare under försäsongen – och 2012 var den första av dessa fantastiska försäsonger. Sirius körde över det mesta, oavsett division, och inte sällan med stora siffror. Eftersom cupen lades om till att spelas höst-vår så blev det dock inga tävlingsmatcher under vårvintern 2012. Blåsvart inledde med att spöa Djurgården med 2-1 på Stadshagen, och fortsatte med fina 2-2 mot superettanlaget Assyriska. Därpå följde några fullständiga överkörningar av motståndare på division 1-nivå: 5-1 mot Sylvia, 4-0 mot den förmodade toppkonkurrenten Dalkurd, och förkrossande 7-0 mot Vasalund. Sedan började skadorna göra sig påminda, och med Blomman, Smedjegården, CG och Ian borta föll Sirius med 0-2 mot VSK i en ful och stökig match. Mot Sandviken var vi tillbaka på vinnarspåret igen med en 2-0-vinst, och sedan slog vi ännu ett superettanlag i Brage med 1-0. I genrepet blev det dock torsk, 0-2 mot seriekollegan Eskilstuna C – spelet var det dock inget fel på, däremot var effektiviteten oroande lik den från 2011, d.v.s. horribelt låg. Förhoppningsvis var det dock bara ett sätt att mildra favoritskapet på, som annars bara hade växt under försäsongens segertåg.

Vår nye Kim ställde upp med en liknande formation som Brännan hade gjort, men skruvade till den lite mer offensivt till en 4-3-3-uppställning. Bylle stod självfallet i buren, på ytterbackspositionerna spelade Smedjegården till höger och Käck till vänster, Calle Nyström hade den ena mittbacksplatsen, medan Blomman tog den andra så länge han var i spelbart skick. På mitten var Kim och Petter givna, och med Clage skadad hade unge Björk lyckats spela sig till en plats i startelvan. Längst fram spelade Sosseh som spets, Ante fick ta högerflanken, medan nye Blomquist spelade till vänster – Moses bidade ännu sin tid på bänken.

 

Division 1 norra – vårsäsongen

Lör 14 apr: Östersund-Sirius 1-1 (0-0), Jämtkraft Arena

0-1 (51) Ante Björkebaum, 1-1 (58) Tom Perman. Domare: Niklas Abrahamsson, Sollefteå. Publik: 1581.

Bara en poäng mot en nykomling i premiären – det kändes som en besvikelse. I det större perspektivet skulle det dock visa sig att Östersund inte var någon vanlig nykomling, och att ett kryss på bortaplan inte alls var något dåligt resultat i sig, men fler och större Östersundsrelaterade besvikelser väntade också runt hörnet. Sirius tog sig an matchen med den pondus som anstår en storfavorit mot en nykomling; man dominerade spelet, men det saknades vågade bollar och aggressivitet framför målet, och chanserna saknades nästan helt. I början av andra kom dock både chansen och målet; det var Käck som kom runt på vänsterkanten och spelade in till Östersundssonen Björkebaum som enkelt sköt in 0-1. Glädjen varade dock inte länge – en onödig Östersundsomställning gav en onödig Östersundsfrispark, som Tom Perman elegant skruvade in över Bylle. Hemmalaget bytte sedan in den supersnabbe David Accam vilket hjälpte dem att ta över kommandot, men chansmässigt förblev det torftigt. Oavgjort var till slut både logiskt och rättvist, men i Siriuslägret var man mest besvikna: ”Jag hade hoppats på att fler skulle kliva fram och vilja avgöra, men vi saknade aggressiviteten och fick inget flöde i spelet”, var Kims kommentar till den första av sina 212 seriematcher som Siriustränare.

 

 

Mån 23 apr: Sirius-Enköping 2-0 (1-0), Studenternas

1-0 (18) Ante Björkebaum, 2-0 (83) Alagie Sosseh. Domare: Michel Ekberg, Helsingborg. Publik: 1445.

Så var det dags för Upplandsderby mot ESK för första gången på fyra år, och det var även dags för mig att göra säsongens första hemresa till Studenternas. Och till och med en liten klackmatch bjöds det på, där Västra Sidan ordnade ett fint division 1-tifo med flaggor och konfetti, medan ESK ställde upp med en minibussklack och ett handmålat lakan. För första gången i ett ESK-derby på 2000-talet var Sirius ganska så stora favoriter, men den sedvanligt usla vårplanen gjorde det svårt för blåsvart att dra fördel av klasskillnaden. 1-0 kom i alla fall tidigt, då Moses som fått chansen från start dribblade bort sin back vid kortlinjen, och skickade in bollen till Björkebaum som sköt in ledningsmålet. Bland övrigt i chansväg så kom Sosseh fram i två fina lägen, men fick inte till skotten, och trots ett stort spelövertag stannade det vid en ettmålsledning i halvtid. I andra blev både planen och Sirius sämre, utan att ESK för den sakens skull lyckades prestera något konstruktivt. Ett hårt skott från Linus Bylin som Bylle räddade var så nära man kom, och istället bjöd Sosseh på matchens delikatess, när han tog emot en långboll, chippade bollen över sin försvarare, och sköt in 2-0 på halvvolley. I övrigt var det en ren arbetsseger, men poängen var i säcken, och det var det som räknades.

 

Sön 29 apr: Vasalund-Sirius 0-0, Skytteholm

Domare: Robert Daradic, Helsingborg. Publik: 430.

Efter dåliga säsongsöppningar 2010 och -11 hade vi hoppats på att vara med ordentligt från start 2012. Men efter den brutala försäsongen blev inledningen av serien sådär – i mars hade vi gjort 7-0 på Vasalund, men i slutet av april fick vi inte in en bolljävel. En del kunde visserligen förklaras av en bisarr skadekavalkad på Skytteholm: Moses vred till foten efter tre minuters spel och gick ut tio minuter senare, Björk drog en baksida och klev av i paus, Blomquist fick en armbåge i plytet i början av andra och gick av med yrsel och en avslagen tand, och i 60:e gick Björkebaum i sank efter en höjdduell – prognos: kraftig hjärnskakning. Vid det laget hade Sirius ju gjort alla sina byten, och fick alltså spela den sista halvtimmen med tio man. Med tanke på allt detta var oavgjort ett skapligt resultat ändå; Sirius 25 första minuter var bra, då Moses och Sosseh brände varsitt fint läge, men sedan tappade Sirius bollarna och spelet: ”Vi gör så fruktansvärt mycket misstag, det är som om spelarna spelade i träskor med såpa på” sa en sur Bergstrand efteråt. Efter Björkebaums skada hittade laget fokus igen och slog vakt om den poäng man hade, och den lyckades man ganska säkert ro i land. Defensivt var matchen dessutom klockren – Vasalund skapade bara en ordentlig chans på hela matchen.

 

Mån 7 maj: Sirius-Väsby 2-1 (1-1), Studenternas

0-1 (20) Lamine Nekrouf, 1-1 (38) Moses Ogbu, 2-1 (63) Kim Skoglund. Domare: Glenn Nyberg, Borlänge. Publik: 1215.

Med en kilometerlång skadelista och ett tidigt mål i baken var det definitivt ett styrkebesked att kunna vända och vinna mot dittills serieledande Väsby. Den skadade kvartetten från Vasalund var dock tillbaka i truppen redan till denna match, även om hjärnskakade Björkebaum tvingades vila på bänken från start. Början var inte bra; Bylle tvingades till en jätteräddning, Väsby fick en trippelhörna, och när de konsumgröna till slut fick in 0-1 i en rörig situation efter 20 minuter var det tyvärr logiskt. Men nu började Sirius långsamt jobba sig in i matchen, och när man väl börjat komma närmare Väsbymålet dröjde det inte länge innan kvitteringen föll – Käck spelade in bollen till Moses, som bjöd på både mål och sin snart berömda trippelvolt. Den andra halvleken bjöd på ganska rolig fotboll och chanser åt båda håll, men medan en suverän Bylle höll tätt för alla Väsbyförsök så hade Sirius identifierat en svaghet hos Väsbykeepern Cederling: ”Deras målvakt är inte så bra i luften, så vi hade slipat lite extra på den”, sa tränar-Kim om frisparken, som Smedjegården slog perfekt på skallen till en framrusande spelar-Kim, vilket gav 2-1 i 63:e minuten. Den svängiga matchbilden bestod matchen ut, men nu var det färdigmålat på Studan för dagen, och Sirius kunde bärga sin andra raka hemmaseger. Sirius trea i tabellen, med en pinne upp till just Väsby på kvalplats, och två upp till serieledande Frej.

 

Sön 13 maj: Dalkurd-Sirius 0-1 (0-0), Domnarvsvallen

0-1 (86) Ante Björkebaum. Domare: Jesper Ekwall, Vendelsö. Publik: 550.

Visst, det var inte samma spelglädje som under den otroliga försäsongen, men Sirius plockade hem poängen, och när vi slog toppkonkurrenten Dalkurd på bortaplan kunde vi konstatera att vi äntligen fått en bra säsongsstart. Till den här matchen hade tränar-Kim vridit på uppställningen och mönstrade ett 4-4-2, med Björkebaum och Sosseh som nickstark toppduo. Sirius var dock trögstartat, och den första halvleken gick helt i Dalkurds tecken, men Siriusförsvaret hade inga problem att hantera ett fantasilöst dalkurdanfall. Halvlekens chans gick istället till Sirius och Björkebaum efter en misslyckad hemåtnick – och misslyckade hemåtnickar skulle vi få se fler av. I andra byttes den mer löpstarke Blomquist in på vänsterkanten istället för Moses, vilket fungerade bättre. Sirius satte en hård press på alla Dalkurduppspel, vilket gjorde att Dalkurd skapade målchanserna åt Sirius alldeles själva (Känns det igen? Ja just det, precis som alla motståndare spelat mot Sirius under de senaste allsvenska säsongerna). Blomquist var nära att sätta ledningsmålet efter Dalkurdslarv, och med fyra minuter kvar på klockan kom ännu en misslyckad bakåtnick – Björkebaum högg, och nickade in 0-1 i Dalkurdburen. Det sena målet räckte till seger, och Sirius klättrade upp till kvalplats i tabellen. Två pinnar upp till serieledande Frej, och en ned till jagande Forward.

 

Mån 21 maj: Sirius-Frej 0-0, Studenternas

Domare: Patrik Eriksson, Gävle. Publik: 1715.

Studenternas vårplan var som alltid i uselt skick, men nu hade den bloggande västraprofilen ”Erlingmark” riktat sökljusen mot problemet. Studans gräs behandlades som vanligt som en öppen fritidsgård av kommunen – förutom att regelbundet misshandlas av 120-kilos bjässar spelandes amerikansk fotboll så fick mattan även utstå släggkastning, vara slagfält för Skrapan-Katte-kampen, och användas som mingelplats för tusentals motionärer efter Blodomloppet. Det inte så förvånande resultatet var en matta som fortfarande knappt var spelbar när kalendern visade Kristi Himmelfärd.

Och seriefinalen mot Frej, som annars borde kunnat bjuda på fin fotboll, blev därefter. Kliniskt befriad från skönspel och knappt en målchans. Frejs bästa chans kom efter en kvart, då bollen hamnade framför fötterna på Peiman Pahlevan, som dock sköt utanför. Matchens första avslut på mål blev också Frejs, i 65:e minuten. Sirius fick igång det lilla spel man hade när Sirelius och Moses byttes in, och den senare hade också matchens bästa chans när han sköt ett skott som styrdes i utsidan av stolpen. Moses stöp också i straffområdet på stoppitsch tajm efter en tackling, men det var nog snarast tal om en filmning. Tja, det var väl allt – men tragiskt var det att en seriefinal skulle behöva se ut på det här viset. Och de över 1700 åskådarna var nog inte imponerade.

 

Sön 27 maj: Sandviken-Sirius 0-1 (0-0), Jernvallen

0-1 (63) Ante Björkebaum. Domare: Andreas Svahn, Karlskoga. Publik: 953.

Efter sju matcher hade bara två bollar trillat in bakom Bylle. Sirius försvar var rena Tjallevallen – eller kanske Callevallen, eftersom Calle Nyström var den största konstanten i den blåsvarta defensiven. Tränar-Kim var inte den som var rädd för förändringar, och i den här matchen fick Lövgren chansen från start, medan Käck flyttade upp till mittfältet och Petter ut på kanten – med gott resultat. Sirius fick bättre fart på anfallsspelet och skapade gott om chanser, men effektiviteten framför motståndarmålet var fortfarande sådär. Sosseh var osynlig, och Björkebaum kom till sina lägen, men avsluten var inte bra. Spetsen som saknats kom in på plan med halvtimmen kvar i form av Blomquist, och i sin första aktion fintade han bort två sandvikare och sköt i stolpen – och på returen stod Björkebaum rätt placerad och la enkelt in ledningsmålet. Och Blomquist fortsatte att ha skoj på planen, han fick jätteytor bakom rödvästarnas tröga backlinje och kom i läge efter läge mot målet, men avsluten fortsatte att spöka. Nu räckte det ändå till det viktiga – en ny trepoängare, och Sirius hängde fortsatt bra med i toppen. Och i toppen var det tätt – Sirius låg tvåa, på samma poäng och tre minusmål upp till Vasalund på förstaplatsen, och ett minusmål ned till Väsby på tredjeplatsen.

 

Sön 3 jun: Sirius-Forward 3-1 (2-0), Löten

1-0 (6) Ante Björkebaum, 2-0 (42) Elliott Käck, 2-1 (93) Erik Björndahl, 2-1 (94) Joakim Blomquist. Domare: Patrik Magnetorp, Nyköping. Publik: 533.

Hur lågt kan man sjunka, Uppsala kommun? I kalendern stod det nu juni, men Uppsala hade ännu inte en spelbar gräsplan – Studan var plaskblöt efter lördagens ösregn, och vis av erfarenheten från Frejmatchen gjorde nu Sirius draget att flytta matchen mot Forward till Löten. Ett bra drag skulle det visa sig, för om Studan var vår hemmaborg så var Löten vårt ointagliga fort, och nu gjorde vi våra dittills 95 bästa minuter för säsongen. Björkebaum såg ingen anledning att vänta, redan i sjätte minuten spelade han fram Sosseh till ett avslut, och kunde sedan själv trycka in målvaktsreturen till 1-0. Den första halvleken, och särskilt den första halvan av den, var riktigt bra, och i minuterna innan paus späddes ledningen på: Björkebaum gick upp på egen planhalva och spelade fram till en löpande Käck, som satte bollen i nätet med ett fint avslut. I andra blev det mera Forward, men Bylle höll tätt med 2-3 riktigt fina räddningar; på stoppitsch tajm släppte blåsvart dock in sitt tredje mål för säsongen då den reslige Björndahl nickade in en reducering på hörna – men Sirius återställde snabbt marginalen då Blomquist satte 3-1 efter en stilig soloprestation. Noterbart är också att en blivande legend gjorde sina första minuter i Siriuströjan: CG hoppade in för första gången efter sin försäsongsskada i foten. Sirius och Vasalund ryckte lite, fortfarande tre minusmål upp till Vasa i toppen, men nu en pinne ned till nya trean VSK.

 

Fre 8 jun: Eskilstuna City-Sirius 1-0 (0-0), Tunavallen

1-0 (47) Filip Rogic. Domare: Robert Daradic, Helsingborg. Publik: 630.

“Vi förlorar inte två raka mot dem”, sa tränar-Kim, syftande på genrepstorsken mot City, innan Sirius åkte till Eskilstuna och gjorde just det. Sirius började i alla fall lugnt och behärskat denna fredagskväll, man rullade runt bollen och kom till avslut när luckorna öppnade sig. Men City hade sin störste stjärna mellan stolparna, och målvakten Niklas Bergh räddade Björkebaums närnick med en ypperlig parad, och styrde sedan hans bredsida till hörna. Direkt efter paus kom istället baklängesmålet, då den blivande blåsvarte Filip Rogic skruvade en hörna som på något sätt letade sig ända in i Siriusmålet – av de fyra mål Sirius hittills släppt in hade samtliga kommit på fasta situationer. Nu ville det till att jaga, vilket Sirius till en början gjorde lugnt och metodiskt, men ju längre klockan tickade desto mer desperat. Björkebaum gick ut med en befarad knäskada med halvtimmen kvar, och in kom CG som skulle komma att få matchens kvitteringschans på stoppitsch tajm: Ett perfekt slaget inlägg landade på CG’s fot, och målet var i stort sett öppet, men CG tvekade och Bergh hann dit och avvärjde med benet. Det var ännu ett tag innan CG skulle få superhjältestatus, och efter 14 raka seriematcher utan förlust föll Sirius till slut på Tunavallen.

 

Lör 16 jun: Sirius-Akropolis 2-0 (1-0), Studenternas

1-0 (25) Christer Gustafsson, 2-0 (61) Elliott Käck. Domare: Adnan Jukic, Falkenberg. Publik: 455.

Vårt anfallspar var utraderat till den här matchen, då Sosseh var avstängd och Björkebaum ur spel med sin (lindriga) knäskada. Men Sirius hade en bred trupp – in med CG och Moses från start, och det skulle visa sig vara fullt tillräckligt mot ett klent Akropolis. CG skulle ju med åren komma att skriva in sig i Siriushistorien som en legendarisk hårdjobbande mittfältare, men han kom till klubben som en mestadels målsumpande anfallare. I den här matchen lyckades han dock sätta sin första strut i Siriuströjan då han satte pannan till Petters perfekt slagna inlägg och nickade in 1-0 i 25:e minuten. Gästerna hade exakt två kvalificerade målchanser: Ett hårt skott som Bylle fick sträcka ut på och tippa till hörna, och en nick i ribban, men i övrigt var grekgänget från Järva bleka som béchamelsås. Käck satte 2-0 med en elegant chipp, och serverade sedan CG till ett kanonläge, men den här gången missades avslutet. På slutet luftades dessutom en 15-årig Oscar ”Ogge” Kindlund på gräsmattan, som i och med inhoppet blev Sirius kanske yngste spelare någonsin.

 

Sön 24 jun: Luleå-Sirius 2-1 (1-1), Skogsvallen

0-1 (29) Kim Skoglund (straff), 1-1 (32) Anton Andersson, 2-1 (78) Andersson. Domare: Glenn Nyberg, Borlänge. Publik: 702.

Till den långväga bortamatchen i Luleå begav jag mig, och där fick jag faktiskt sällskap av den lika trevlige som välklädde Siriussupporten Hurst, för tillfället baserad i Boden. Så värst mycket fick jag och min medsupporter dock inte att glädjas åt, för matchen slutade i en oväntad förlust, där Sirius dittills ramstarka försvar för första gången rämnade. Bollinnehavet hade vi som alltid, och när Luleå efter halvtimmen bjöd på en onödig straff genom att sparka ner CG tog blåsvart ledningen – Kim satte elvametaren där den skulle. Men ett Callelöst försvar var sig inte likt, och en jättebjudning gav målvaktshjälte-namnen Anton Andersson läge till 1-1 några minuter senare. Målet tycktes ta hårt på blåsvart, som fortsatte rulla boll, men utan spets och geist, och några målchanser skapades i stort sett inte alls. Anfallen slutade allt som oftast med att Moses föll i olika akrobatiska piruetter, och drog därmed på sig en enorm ilska från Lulepubliken. Och illa blev dessutom värre när Sirius i slutet lyft upp hela laget, varpå Luleå med kvarten kvar straffade blåsvart med en snabb omställning; det var återigen Anton Andersson som agerade glädjedödare och överlistade Bylle. Efter matchen utmärkte sig dessutom Luleås bröliga supporterskara som landets argaste klack – det var Moses påstådda filmningar som hade retat upp norrbottningarna, och en rödbrusig man skrek efter de molokna Siriusspelarna som släntrade av planen: ”Hoppas att planet störtar!”. Sirius ändå kvar på kvalplats, men nu med sex pinnar upp till det oväntade topplaget Vasalund. En poäng bakom jagade Forward och VSK.

 

Lör 30 jun: Västerås SK-Sirius 0-1 (0-1), Swedbank Park

0-1 (32) Petter Österberg. Domare: Robert Daradic, Helsingborg. Publik: 782.

Vi fick av någon anledning avsluta vårsäsongen med tre raka bortamatcher – illa nog förlorade vi två av dem, men den viktigaste vann vi. Bollinnehav var inget som belönades i Norrettan, och den läxan hade Sirius lärt, när man i inledningen av matchen la sig i skyttegroparna och lät VSK stånga sig blodiga. Och när hemmagurkorna efter någon halvtimme sänkte garden stack blåsvart som ett bi: En snabb frispark, CG såg en lucka, och slog en löpboll till Petter som placerade in 0-1. I andra flyttade VSK upp, vilket snarast ledde till att Sirius kunde ta tag i bollinnehavet, och den fienden kom sällan till skott. Huvudpersoner hos de grön-vita blev två före detta blåsvarta: Haisem kom i ett rent läge framför Siriusmålet, men Bylle avvärjde, och Smajic gjordes bryskt ned av Blomman vilket resulterade i en farlig frispark – men Bylle var säker igen. Och Sirius då? Jo, visst fanns det lägen att utöka ledningen, den bästa då inhoppande Björkebaum kom i ett friläge mot Aly Keita i hemmamålet, men avslutet blev löst och tamt. Men det var skit samma, Bylle spikade igen, och blåsvart tog en viktig och prestigefylld trepoängare. Och tabelltoppen började tajta till sig – Sirius på kvalplats, nu med bara tre poäng upp till ledande Vasalund, och en pinne ned till jagande Forward.

 

Mån 9 jul: Syrianska Kerburan-Sirius 3-2 (3-1), Swedbank Park

1-0 (12) John Junior, 2-0 (16) Yakup Budur, 3-0 (41) Mattias Bulun, 3-1 (45) Ante Björkebaum, 3-2 (80) Ian Sirelius. Domare: Patrik Magnetorp, Nyköping. Publik: 810.

Division 1-säsongerna under början av 10-talet var fyllda av halvdana insatser och besvikelser. Men bryter man ned det på enskilda matcher, eller ännu hellre halvlekar, så var nog detta det största enskilda bottennappet. ”Det var fruktansvärt dåligt, både offensivt och defensivt”, sa en kokande Kim Bergstrand efter matchen. Det gick snett ifrån början, då OZ och Calle Nyström inte kunde komma överens om vem som skulle ta emot en passning – den blivande blåsvarte John Junior var mer på hugget och sprang igenom till ett friläge och ett tidigt 1-0. Och de blåsvarta hade inte hunnit gräma sig färdigt innan tvåan kom; Sirius var återigen på väg framåt när man tappade boll, och den här gången var det Yakup Budur som rann igenom till 2-0. Sirius ägnade resten av halvleken åt att pressa på för en kvittering; Ante hade lägen, Sosseh hade lägen, och Käck hade lägen, men det här var en dag då inget ville fungera, och istället skruvade Kerburan in en frispark till 3-0. Sirius återstående vapen var hörnor, och sådana radade man nu upp eftersom Kerburan packade in 11 man i eget straffområde. Björkebaum nickade in just en sådan precis innan paus, sedan följde dussinet resultatlösa till i andra. Kerburan, inofficiella svenska mästare i maskning, tog varje möjligt tillfälle att låta tiden gå, och de 6-7-åriga bollkallarna var inte till mycket hjälp när bollen flög ut över linjerna. Till slut lyckades Ian peta in en andra reducering efter hörna, men närmare än så kom inte Sirius. Och Sirius rasade ner till en fjärdeplats i tabellen, med sex pinnar upp till Vasalund i topp, och två till nya tvåan Forward.

 

Sön 15 jul: Sirius-Syrianska Kerburan 7-0 (4-0), Studenternas

1-0 (9) Ante Björkebaum, 2-0 (25) Alagie Sosseh, 3-0 (40) Moses Ogbu, 4-0 (43) Sosseh, 5-0 (64) Kim Skoglund, 6-0 (85) Linus Smedjegården, 7-0 (92) Elliott Käck. Domare: Niklas Abrahamsson, Sollefteå. Publik: 910.

Halva serien hade gått, men returmötet mot Kerburan återstod innan det var sommarsemester. Och hur vi kunde förlora mot detta genomusla lag en vecka tidigare var helt obegripligt, för på Studan blev det en fullständig slakt. En spelsugen Moses låg bakom ettan när han vände bort sin försvarare på högerkanten och skickade in bollen till Björkebaum; jämten reste sig som vanligt två huvuden högre än alla andra och nickade in bollen. Tvåan kom från andra kanten, och nu var det Käck som slog in bollen till Sosseh. Dagens tredje mål och dagens tredje nickmål skallade Moses in på hörna, och sedan använde Sosseh fötterna till att göra fyran på ett friläge. Målfesten fortsatte i andra, och femman sköt Kim Skoglund in i efterdyningarna av en hörna, via ett Kerburanben. De två grannaste målen sparades till slutet, först rullade Sirius upp hela Kerburanlaget, inklusive målvakten, och Smedjegården petade in sexan i öppen bur, och sjuan kom på stoppitch tajm då Käck sköt ett stenhårt långskott som gick ribba-in. Ja, svårare än så borde inte Norrettan vara. Synd att det tog Sirius halva säsongen att komma fram till det.

 

Sommaruppehållet

Sirius var ju egentligen tillräckligt bra för att ta hem det här, men känslan var att vi hade kört med handbromsen i under hela säsongen. Precis som förra säsongen blev det oerhört svårt så fort man befann sig framför motståndarmålet; Ante Björkebaum var visserligen kung på huvudet, men samtidigt hopplös på fötterna, och även Sosseh och Moses missade sina lägen. Följden var att Sirius efter halva säsongen hade ett målsnitt på ynka 1,2 – uselt för en seriefavorit. Och vi hade heller inte orkat göra 90 bra minuter i en enda match. Ja, förrän i den allra sista matchen då allt äntligen lossnade, och vi fick hoppas att Kerburankrossen skulle peka ut riktningen för hösten.

Det rörde sig i truppen under sommaren också. Någonting, oklart vad, hade uppenbarligen skurit sig mellan Kim Bergstrand och Blomman, och den senare tog nu farväl efter 3½ skadefyllda säsonger i blåsvart, och gick till seriekonkurrenten Frej. In kom istället en ung talang på lån från AIK för att spetsa till anfallskonkurrensen: Sal Jobarteh, tillika halvbror till konkurrenten Sosseh. En riktigt spännande spelare anslöt också i form av Dalil Benyahia, med en bakgrund i BP tillsammans med tränare Kim, men numera klubblös efter en segdragen vadskada; offensiv mittfältare med mycket potential i sig och bara 22 år gammal. Och en bit in i augusti anslöt ett tredje nyförvärv i den tuffe härföraren Mirza Jelecak, som startat säsongen i fult Väsbygrönt men nu valde att avsluta den i vackert blåsvart. Dessutom försvann andremålvakten Vedran Bajramovic, bokstavligt, under sommaren, och återfanns i Kalmar där han hade hittat ett jobb och därmed brutit kontraktet med blåsvart. In kom istället Martin Karlsson från division 4-klubben Bälinge.

En träningsmatch spelades också under uppehållet, mot division 3-laget Norrtälje, som vanns med 3-1. Och så var det även dags för den första omgången i den nya svenska cupen, som för första gången spelades höst-vår, och där gick det så här:

 

Ons 1 aug: Sollentuna-Sirius 1-3 FL (0-0, 1-1, 0-2), Sollentunavallen (SvC, första omgången)

0-1 (84) Alagie Sosseh, 1-1 (90) Sami Nador, 1-2 (119) Christer Gustafsson, 1-3 (120) Sosseh. Domare: Jonas Bäcklund, Solna.

När CG 2019 tog farväl efter åtta blåsvarta säsonger var inte ett öga torrt på Studenternas, men det var inte kärlek vid första ögonkastet mellan CG och Västra. Matchen i cupen mot Sollentuna United, mittengäng i division 2 östra Svealand, blev en typisk skitseger där Sirius tog sig vidare med minsta möjliga marginal. Efter en trög första halvlek där Sirius sällan lyckades tränga igenom den sollentunska köttmuren så radades lägena upp i andra – men brändes ett efter ett, och den störste syndaren var CG som fick höra en hel del tråkningar från den tillresta 15-mannaklacken. Till slut nickade dock Sosseh in 0-1 med fem minuter kvar, och matchen borde varit stängd, men istället släpptes kvitteringen in på ett parodiskt sätt på stoppitsch tajm: Sirius kom i ett fyra-mot-en-läge, men de blåsvarta lyckades passa bollen till den enda killen i fel tröja, som tjongade upp bollen och fixade en hörna, och där kom också kvitteringen. Efter ytterligare en halvtimme av målsumpande i förlängningen lyckades till slut CG nicka in 1-2 på frispark med minuten kvar, och av bara farten satte Sosseh dessutom 1-3 innan det var slut. Någon jätteglädje visade dock inte CG upp – den skygge matchvinnaren firade varken målet eller tackade den tillresta klacken efter matchen, och CG’s relation till Västra skulle inte komma att repa sig ordentligt förrän ett par säsonger in i framtiden.

 

Division 1 norra – höstsäsongen

Mån 13 aug: Sirius-Västerås SK 3-1 (1-1), Studenternas

1-0 (25) Moses Ogbu, 1-1 (35) Damir Foric, 2-1 (81) Ante Björkebaum, 3-1 (92) Kim Skoglund. Domare: Michel Ekberg, Helsingborg. Publik: 1599.

Hos toppkandidaten VSK var det fullt kaos, säsongen hade varit en besvikelse, och nu ryktades det att ett gäng spelare gjort uppror mot tränarduon. Läckert läge att krossa ärkerivalen alltså, och visst blev det seger även om den satt en bit inne. Öppningen var optimistisk, och Sal såg fin ut i sin debut när han spelade fram Moses till 1-0. Men som flera gånger under säsongen krånglade blåsvart till det; Sosseh tappade bollen i ett tafatt dribblingsförsök, och på omställningen fick Damir Foric på ett knepigt 30-metersskott som ställde Bylle. Och nu såg det ängsligt och tafatt ut, ända tills 63:e minuten då en kort med röd färg vände matchbilden igen: VSK-backen Blommé hade punktat Björkebaum hårt hela matchen, men nu gick han över gränsen en gång för mycket och blev tvungen att stega av planen. Utan Blommé som häftplåster fick Björkebaum mer uträttat – Sirius pressade VSK hårt, och till slut gav det utdelning när Norrettans snyggaste anfallare sparkade in 2-1 på framspelning från Ian. Och när vårt ena nyförvärv Sal redan presenterat sig med en fin assist ville inte Benyahia vara sämre; på stoppitch tajm spelade han elegant fram Kim till 3-1. Och nu hade vi närkontakt med toppen igen, Sirius på en tredjeplats, med två pinnar upp till Forward i topp och en upp till Vasalund på kvalplats.

 

Tor 16 aug: Sirius-Hammarby 1-1 (1-0), 4-3 efter straffar, Studenternas (SvC, andra omgången)

1-0 (10) Alagie Sosseh, 1-1 (67) Sinan Ayranci. Domare: Tobias Mattsson, Karlstad. Publik: 2596.

Det här var kanske den första verkliga glimten av ”det stora Sirius”, laget som förvandlades från ett underpresterande division 1-gäng till en ångvält, som kunde vinna över vilket lag som helst. OK, Hammarby var skräp säsongen -12, men det förtar inte Sirius fantastiska insats i den andra cupomgången. Den första halvleken var nog det bästa Sirius gjort på evigheter; blåsvart körde över ett ömkligt Bajen på alla delar av planen, och det tog inte lång tid innan Ian spelade fram Sosseh till ett friläge och 1-0 för blåsvart. Bajen såg ut att vilja vara någon annanstans medan blåsvart sprudlade av spelglädje, och 1-0-ledningen i paus borde ha varit större. Calle var kung i försvaret, Kim Skoglund regerade i mittens rike, Blomquist härskade över högerkanten, och så hade vi den 16-årige högerbacken Jacob Bergman, som dominerade Bajare som om han aldrig hade gjort annat. Två eländiga minuter i andra kunde dock ha förstört dagen: Blomquist fick en andra varning; ett oerhört billigt kort då han råkade springa ihop med en bajare, och så var Sirius reducerade till 10 man. Och bara minuterna senare fick södermalmarna utdelning när Sinan Ayranci kvitterade på en målvaktsretur, och känslan var såklart att detta skulle rinna Sirius ur händerna ganska så fort. Men så blev det inte – Sirius manövrerade sig igenom matchen klokt och tryggt och tog tillställningen till både förlängning och straffar. Och på straffpunkten var Siriusspelarna precis lika säkra som man varit på allt annat under matchen: Björkebaum, Kim och Käck satte sina tre första straffar, innan Bajenjänkaren Billy Schuler sköt över i den fjärde omgången. All press på Calle Nyström, som dock fann kyla i sin värmländska värme och sköt in ledningsstraffen. När Bajens Marcus Törnstrand sedan prickade ribban var avancemanget klart – Sirius hade tagit sig till det historiska första gruppspelet i Svenska cupen.

 

Sön 19 aug: Sirius-Luleå 4-1 (1-1), Studenternas

0-1 (2) Daniel Ahonen, 1-1 (11) Ante Björkebaum, 2-1 (60) Ian Sirelius, 3-1 (72) Björkebaum, 4-1 (74) Linus Smedjegården. Publik: 1015.

Vilken vecka på Studan – tre matcher och tre segrar! Att möta Luleå ingav dock en viss nervositet, då vi inte lyckats slå norrbottningarna på de tre senaste försöken, och det började också jobbigt då den blivande blåsvarte Daniel Ahonen slog in ett inspel från höger i mål efter bara dryga minuten. Och bara under de första 10 minuterna hade gästerna lägen till 0-2, men lägligt nog kom istället kvitteringen ganska fort, då Luleå helt missade att markera Björkebaum på en hörna – ”Jag älskar att möta motståndare som spelar zonförsvar… men de ändrade det fort efter målet”, kommenterade Ante efteråt. Nu blev det ändå spel mot ett mål och ett kompakt norrbottensförsvar, och chanserna radades upp: Benyahia sköt både tätt över och tätt utanför, och Calle Nyström utmanade med en välslagen frispark. Till slut brast fördämningen när Ian lyckades få in 2-1 med en bicykleta i en rörig situation, och därefter lade Luleå ned vapnen. Björkebaum gjorde ett solomål till 3-1, och Smedjegården fick sedan spika slutsiffrorna. Och hör och häpna – tabellen som såg så illa ut precis innan sommaren var nu en fröjd att skåda – Sirius i topp i en lätt haltande tabell, en pinne före närmast jagande Östersund och Forward.

 

Lör 25 aug: Akropolis-Sirius 0-3 (0-2), Akalla Gårds BP

0-1 (4) Kim Skoglund (straff), 0-2 (36) Ante Björkebaum, 0-3 (64) Skoglund (straff). Domare: Johan Öhman, Boden. Publik: 198.

Sirius tog sin fjärde raka seger på härliga Akalla Gårds BP, men det alla minns är snarare en av Siriushistoriens mest berömda skador: Mirza Jelecak byttes in i 68:e minuten och hann spela exakt fem minuter i Siriuströjan innan korsbandet rök. Förutom det nästan tragikomiska knähaveriet var det annars en lyckad dag ute längst ute på blå linjen. Björkebaum knuffades omkull i straffområdet, och Kim Skoglund lurade Akropolismålisen ”Rambo” Göker och rullade in bollen vid stolpen. Sirius imponerade kanske inte så värst, och Bylle fick bl.a. rädda ett friläge, men så kom 0-2 när Björkebaum som vanligt hoppade två huvuden högre än omgivningen och knoppade in Benyahias inlägg. Och nu hade blåsvart fullständig kontroll på händelserna. Björkebaum ordnade ännu en straff när han lät sig fällas av mål-Rambo, och Kim Skoglund slog in dagens andra elvametare, den här gången högt i vänsterhörnet. Det var inte en briljant fotbollsmatch, men nu såg Sirius äntligen ut som det topplag man borde vara, och vann utan att spela bra – den här dagen dessutom stort. Sirius fortsatt i topp, en pinne före Östersund på kvalplats, och två före Vasalund på tredjeplatsen.

 

Sön 2 sep: Sirius-Eskilstuna C 2-1 (1-1), Studenternas

0-1 (9) Daniel Berglund, 1-1 (23) Moses Ogbu, 2-1 (93) Carl Nyström. Domare: Magnus Lindgren, Ellös. Publik: 1255.

Sirius var på rull, och nu fick vi dessutom njuta av ett orgasmiskt stoppitch tajm-avgörande, vilket var på tiden – det var över två år sedan det hände sist. En slarvig inledning bäddade för den heroiska avslutningen: Eskilstuna slog en frispark från 40 meter som i maklig fart seglade förbi alla och in i mål. När gästerna nu hade fått sitt spänningsskapande handikapp började Sirius hamra på för att vända matchen, och kvitteringen dröjde inte alltför länge då Moses nickade in en hörna i mitten av första. Det andra målet lät dock vänta på sig obehagligt länge, och som vi hade sett i många norrettan-matcher de senare åren hittade blåsvart ständigt nya sätt att bränna chanser på: Ante var på väg igenom men trampade på bollen, och Moses sköt utanför från nära håll. Matchens gigant spelade istället i den andra änden av planen: Calle Nyström hade växt ut till ett ankare därbak och tog resolut ned Eskilstunas giftiga kontringsförsök, och den trygge mittbacken skrev för alltid in sig i Västras hjärtan när han i slutminuten också blev matchvinnare: Sirius fick en generös frispark på mittplan, Käck slog in bollen, och Nyström sträckte fram sin allra längsta tå och skarvade in segermålet. Och nu var röda mattan utrullad för Sirius inför serieupploppet. Sirius i topp, två pinnar före Vasalund som dock hade en match mindre spelad, och fyra före Östersund på tredje plats.

 

Lör 8 sep: Forward-Sirius 1-0 (1-0), Trängen

1-0 (17) Stellan Carlsson. Domare: Andreas Svahn, Karlskoga. Publik: 650.

Efter fem sköna segrar i rad besegrades Sirius av Forwards köttmur. Axel Kjälls gäng gick ut och satte blåsvart rejält på plats från start; man pressade högt, vann närkamper och satte Sirius under tryck, och det tog inte lång tid innan bollen låg i nätet bakom Bylle. Den skyldige: skyttekungen och ex-blåsvarte-tränar-namnen Stellan Carlsson. Efter ännu ett tidigt mål i baken hoppades Sirius förstås att kunna upprepa vändningen mot Eskilstuna, men det lyckades inte idag. Spelet ville inte fungera i första, även om kvitteringen var nära när både Skoglund och Björk bombade på, men bollen räddades på mållinjen. I andra blev blåsvart bättre, men återigen hade det gått troll i avsluten: Moses tog sig igenom hela vägen, men den vasse Forwardmålisen Jacob Rinne parerade. CG hoppade in och serverades av Björkebaum, men totalbommade. Björkebaum själv kom sedan igenom, men ett forwardben stoppade skottet i sista stund. Och även Blomquist fick en chans på stoppitch tajm, men ännu en gång kom ett ben ivägen. Och så var det hörnor i mängder, men där rådde blåsvart inte på de storväxta örebroarna i luftspelet. Och så blev det förlust, men Sirius var kvar i skör serieledning – en pinne före Östersund, och två före Forward och Vasalund, de sistnämnda med en match tillgodo.

 

Sön 16 sep: Sirius-Sandviken 3-1 (0-0), Studenternas

1-0 (62) Ante Björkebaum, 2-0 (68) Ian Sirelius, 3-0 (70) Björkebaum, 3-1 (78) Emil Vigren. Domare: Ozan Camlibel, Skärholmen. Publik: 1565.

Studan var verkligen vår borg så här långt, och tillbaka på hemmaplan blev det till slut en säker trepoängare mot småknepiga Sandviken. Gästernas förhoppning var att kunna utnyttja Sirius svaga inledningar, men någon svag inledning blev det inte, utan blåsvart var påkopplade från start. Några hemmamål blev det dock inte heller, och när rödvästarna så smått började ta över i slutet av första blev det lite oroligt. Men Sirius kom tillbaka efter paus, och efter ytterligare en kvarts press så vek sig Sandviken. Det blev tre vackra mål på nio minuter: Benyahia drog upp linjerna för det första, och spelade fram Ian, som slog ett perfekt inlägg på Björkebaums majestätiska skalle, och Sirius var i ledningen. Tvåan kom då Kim Skoglund stal bollen högt upp i banan, och spelade fram Ian, som avslutade i mål med en strumprullare. Och trean kom bara minuten senare, då Björkebaum blev frispelad och satte sin andra påse för dagen. Att vi sedan drällde in ett smått onödigt baklängesmål gjorde inte särskilt mycket, för tre poäng blev det, samtidigt som konkurrenterna i toppen tappade. ”Kan Sirius verkligen tappa det här nu?”, frågade UNT. ”Ett bättre läge kan vi inte få”, kommenterade högerbacken för dagen, Petter Österberg. Ja, med sex matcher kvar talade allt för att vi äntligen skulle ta oss ur norrettanmisären. Sirius överst i tabellen, med tre pinnar ned till Östersund, och fem till Vasalund på tredjeplats.

Under veckan blev Sirius även med ordförande, vilket vi varit utan sedan Bosse Lundqvists avhopp under våren, och denne hette Ove Sjöblom: En 51-årig advokat vars erfarenheter på idrottsområdet bestod i en plats i DN-galans tävlingskommitté. Ett oskrivet blad alltså, men advokat Sjöblom verkade i alla fall kunnig och trevlig, och var redo att jobba hårt för bättre fotboll i sin hemstad.

 

Lör 22 sep: Frej-Sirius 2-2 (1-1), Vikingavallen

0-1 (17) Ian Sirelius, 1-1 (28) Mikei Söderström, 2-1 (70) Niklas Thor, 2-2 (90) Ante Björkebaum. Domare: Björn Särnbrink, Farsta. Publik: 502.

Efter ett högdramatiskt avgörande på stoppitch tajm kunde Sirius i alla fall åka hem med en pinne ifrån svårspelade Vikingavallen, och den skulle vi nog vara tacksamma för. För under en annars bra höst så var blåsvart ganska så underlägsna mot Frejpan. Blåsvart tog ändå ledningen i en kul men småslarvig första halvlek, när formstarke Ian sköt in ett fint långskott, men detta överträffades tio minuter senare då talangen Mikei Söderström stänkte in kvitteringen rätt i krysset. I andra blev det värre, Sirius tappade mittfältet totalt, Frej dominerade över hela banan, och när den blivande blåsvarte Niklas Thor satte 2-1 med 20 minuter kvar var det rättvist och logiskt. Men upplösningen återstod, där domaren för dagen satte sig i centrum och lyckades göra båda lagen lika förbannade. Det började med en Frejfrispark på egen planhalva, där Frej sparkade ner bollen till målvakten, den ex-blåsvarte Atanackovic, för att denne skulle ta frisparken. Domaren menade dock att Frej hade satt igång spelet, och Sosseh stressade Atanackovic till att lägga ut bollen till hörna, och på denna hörna nickade Björkebaum in kvitteringen, till alla blåsvartas stora lycka och till Frejs enorma ilska. ”För djävligt”, kommenterade Frejtränaren Bartosz Grzelak saken. Men inte heller Sirius var nöjda med domare Särnbrink, då denne plötsligt blåste av matchen precis när Sosseh sprang emot Frejmålet i ett friläge. Nåja, en pinne efter en sen kvittering i en svår match gick ändå att vara nöjd med, och blåsvart höll ställningarna i toppen. Sirius i topp, tre pinnar före jagande Östersund och Vasalund, de sistnämnda fortfarande med en match mindre spelad.

 

Sön 30 sep: Sirius-Dalkurd 4-1 (1-0), Studenternas

1-0 (40) Moses Ogbu, 2-0 (68) Ogbu, 3-0 (74) Elliott Käck, 3-1 (82) Per Fyhr, 4-1 (91) Christer Gustafsson. Publik: 2115.

Moses var en av spelarna som blommat ut ordentligt under hösten, och den akrobatiske anfallaren gav tränare Kim erkännandet för det: ”Han är som en far för mig”, sa Moses, och Kim Bergstrand replikerade på Kim Bergstrand-vis: ”Pappa vill jag inte vara, jag har redan två barn”. Mot ett Dalkurd som varit blekt hela säsongen ledde Moses vägen till en säker blåsvart seger. Matchen inleddes lite nervöst, men Sirius växte in i det, och ledningsmålet kom fem minuter innan paus: Sal Jobarteh frispelade Moses med en fin djupledsboll. Borlängegänget kunde dock ha kvitterat innan vilan, men Bylle parerade med en fantastisk enhandsräddning, och i andra satte Sirius ned foten: Ian stal bollen på mittplan och slog in en lyra i straffområdet, där en omarkerad Moses nickade in 2-0, och 3-0 kom sedan Käck löpt över hela planen och tagit emot en perfekt djupledare från Kim Skoglund. Per Fyhr tröstmålade sedan för Dalkurd innan CG återställde siffrorna på stoppitch tajm. Vägen låg öppen till Superettanplatsen, och Moses lovade: ”Vi kommer inte att kasta bort det läge vi har satt oss i nu.” Jo, läget såg onekligen ljust ut: Sirius i topp med tre pinnar ned till Östersund på kvalplats och fyra till Vasalund (som nu spelat sin hängmatch).

 

Mån 8 okt: Väsby-Sirius 1-6 (0-4), Vilundavallen

0-1 (6) Ante Björkebaum, 0-2 (12) Moses Ogbu, 0-3 (13) Ogbu, 0-4 (21) Carl Nyström, 1-4 (72) Ricardo Cousins, 1-5 (76) Christer Gustafsson, 1-6 (88) Ian Sirelius. Domare: Kaspar Sjöberg, Malmö. Publik: 517.

1-6 låter som ett riktigt bra resultat, men Sirius var egentligen bara bra under sammanlagt 40 minuter under den här måndagskvällen. Å andra sidan var man alldeles fantastiskt bra under de 40 minuterna, så det räckte bra ändå. De första tjugo minuterna var rena motorsågsmassakern, och Väsby dinglade värnlösa på köttkroken medan Ante, Moses och Calle hade lekstuga. Ettan kom då Björkebaum vinklade in ett inlägg från Käck, tvåan satte Moses sedan Calle Nyström vunnit en nickduell efter frispark, trean gjorde Moses helt solo efter att ha stulit bollen från en förvirrad konsumgrön back, och fyran sparkade Calle Nyström in efter att ha rusat ifrån bevakningen på en frispark. Så långt, så väl, men sedan somnade Sirius in, och lät Väsby ta över så smått. Till slut fick Väsby in en reducering, och när en grön minuten senare rundade Bylle och höll på att lägga in tvåan kunde det nästan ha blivit spännande – men den fantastiske Calle räddade på mållinjen. Så istället skärpte blåsvart till sig och satte två påsar till; först ett skott ribba-in från CG, och så spikade till sist Ian slutsiffrorna med en nickskarv i Väsbymålet. Superettangrisen var i säcken, och nu var det bara att knyta till. Sirius i trygg tabelledning, tre poäng före Östersund och med fem plusmål, och fem pinnar ner till Forward på tredjeplatsen.

 

Sön 14 okt: Sirius-Vasalund 0-1 (0-0), Studenternas

0-1 (74) Kevin Kabran. Domare: Johan Öhman, Boden. Publik: 2051.

Trots att det har gått tio år så är det fortfarande smärtsamt att skriva om säsongsavslutningen 2012. Att ha Superettanchansen i sin hand, efter så många tidigare smärtor och bedrövelser, för att sedan ändå tappa den på ett helt obegripligt sätt – ja, det gjorde ont. Efter en höst där vi visat bett och styrka i motståndarnas straffområde (målsnittet var fina 3,4 över de senaste 10 matcherna) var vi nu plötsligt tama som taxar framför motståndarmålet. Vasalund hade gjort läxan och stängde totalt till på kanterna, där Ian och Moses hade varit så framgångsrika under hösten. Nu kom de ingenvart, och följaktligen kom det heller inte fram några bollar till Björkebaum på topp. En poäng hade ändå kunnat räcka långt (så här i efterhand hade det ju faktiskt räckt till Superettan), men även det slarvade Sirius bort med kvarten kvar då man spelade bort bollen på mittplan; Sal Jobarteh gick bort sig i försvarsspelet, Smedjegården vändes bort, och så var det vidöppet fram till Siriusmålet där Kevin Kabran sköt in 0-1 i närmsta hörnet. Sirius hade ett bortdömt offsidemål, och Björkebaum fick matchens chans att kvittera på ett helt rent nickläge, men skallade bollen rejält utanför. Men det var spänt och nervöst på planen och lika spänt och nervöst på läktaren. Sirius hade kastat bort chansen att kunna avgöra på Enavallen mot den hopplösa jumbon ESK, och nu behövdes två raka segrar för att kunna säkra Superettaplatsen. Sirius fortfarande i tabelltopp, med två pinnar ned till jagande Östersund och Forward.

 

Mån 22 okt: Enköping-Sirius 0-1 (0-0), Enavallen

0-1 (48) Kim Skoglund (straff). Domare: Johan Öhman, Boden. Publik: 809.

Att Sirius kände av pressen började märkas, och inför matchen fick vi för första gången fick se de numera riksbekanta taggarna utåt på Kim Bergstrand. Det var i en UNT-intervju som Kim skapade minst sagt obekväm stämning när han bemötte den stackars reportern Johan Lönnqvists påstående om ”tre säkra poäng” med motfrågan ”skulle du satsa allt du äger?”, och toppade sedan med repliken ”du ställer otroligt dumma frågor”.

Ja, ESK var underlägsen seriejumbo med åtta ynkliga poäng, och Sirius var naturligtvis rättmätig storfavorit. Men att möta ärkefienden i en måstematch som denna kom med ett visst obehag i magen, för på Enavallen hade vi inte tagit poäng på över 20 år. När matchen väl var över var Enavallenspöket dräpt, Sirius hade vunnit och var i serieledning med en omgång kvar – men känslan var ändå mer orolig än rolig. För inte var det mycket som var bra i den här matchen – inte ens straffen som till slut säkrade vinsten. Sirius var ändå det klart bättre laget, skam hade det varit annars, men det var krampaktigt, nervöst och många usla avslut. Räddningen kom i början av andra i form av en ganska tursam straff, då Björkebaums inspel tog på armen på en täckande grön försvarare. Kim Skoglund tog hand om straffen, ESK-målvakten fick händerna på bollen, men den slank ändå in i nätet. Någon ketchupeffekt blev det dock inte, utan Sirius fortsatte att stappla sig fram emot slutsignalen och de efterlängtade tre poängen – till slut nådde vi i hamn, men det var varken en självsäker eller överlägsen vinnare som segerjublade på Enavallen. Formen tycktes ha svikit Sirius när den som bäst behövdes, inför den helt avgörande seriefinalen på Studan i seriens sista omgång.

 

Sön 28 okt: Sirius-Östersund 0-1 (0-1), Studenternas

0-1 (30) Thomas Boakye. Domare: Glenn Nyberg, Borlänge. Publik: 5468.

Jag hade spelat på fel häst till säsongsavslutningen: Min förhoppningsfulla prognos var att Sirius skulle avgöra serien med ett par omgångar kvar, så till slutomgången hade jag återvänt till England, och fick nu följa upplösningen via UNT’s sändning. Jag hade dock gjort upp en plan för hur jag skulle fira triumfen i min exil: Jag skulle gå ned till Nag’s Head, min stampub på hörnet, och där skulle jag bjuda laget runt samtidigt som jag berättade för alla om det fantastiska laget däruppe i norr som kallades IK Sirius, och som nu äntligen var tillbaka i den magiska serien ”Superettan”. Så skulle det bli, tänkte jag när jag dukade fram starköl och chips framför datorn.

Men så blev det inte. Blåsvart tog tydligt kommandot i matchen till en början, men det började trevande och försiktigt från båda håll. Och efter en chansfattig första halvtimme hände det som inte fick hända: Östersund vann ett motlägg i straffområdet, och spelade ut bollen till Thomas Boakye till höger, som fick till ett perfekt avslut som satt otagbart bakom Bylle. Och plötsligt kändes det som att allt talade mot Sirius; storfavoriten men pressen på sig och formen emot sig, mot den pigge uppstickaren som bara kunde spela på glädje och inspiration. Illa hade kunnat bli värre när Kalle Larson skarvnickade vanskligt i eget straffområde mot slutet av halvleken, men bollen gick i ribban. I andra lade sig gästerna naturligt nog ännu mer i försvarsposition, och blåsvart hade förtvivlat svårt att hitta nycklarna för att låsa upp dödläget. Moses kom i ett fint läge, men ÖFK-målvakten räddade, och Björkebaum spelade in en boll till Ian, som dock skarvade precis utanför stolpen. Sirius blev alltmer desperata ju mer tiden gick, men lyckades inte omsätta detta till konstruktiv fotboll, och Östersund bollade ganska enkelt undan alla instick och långbollar. Men på stoppitsch tajm dök den äntligen upp: Chansen, som kunde och borde tagit blåsvart tillbaka till Superettan om det bara hade funnits ett uns av rättvisa i den här usla världen. Sirius får en frispark och flyttar förstås upp allt man har, inklusive Bylle. Frisparken slås, alla rusar mot målet, och det är Kim Skoglund som når först med huvudet och nickar bollen – klockrent i stolpen. Det handlade om någon decimeter, större än så var inte avståndet mellan Sirius och Superettan den 28 oktober 2012. Och samtidigt var det så oändligt långt.

Ja, för nu var säsongen slut, och det blev inte ens kval då Forward hade vunnit sin match på Jernvallen. De tusentals besvikna Siriussupportrarna på Studan tvingades se och höra hur den nybildade jämtländska klacken både hånade dem och firade det oförtjänta avancemanget, och den ex-blåsvarte Emir Smajic som hamnat i Östersund under hösten, tyckte det var en bra idé att springa fram och applådera hånfullt mot Västra Sidan. Och i min tysta och tomma lägenhet i Reading, England, slog jag igen datorn och promenerade ändå med molokna steg ned till Nag’s Head, min stampub på hörnet. Men jag bjöd ingen jävel på öl och pratade inte med någon om IK Sirius.

 

Östersund	26	15	8	3	50-21	53
Forward	26	16	5	5	50-25	53
Sirius	26	16	4	6	51-20	52
Vasalund	26	14	6	6	43-24	48
Frej	26	14	6	6	48-34	48
Eskilstuna C	26	12	4	10	38-44	40
Västerås SK	26	10	6	10	46-43	36
Dalkurd	26	9	7	10	56-50	34
Sandviken	26	9	7	10	43-45	34
IFK Luleå	26	9	4	13	41-50	31
Väsby U	26	9	3	14	36-43	30
Syrianska Kerburan	26	7	3	16	34-70	24
Akropolis	26	5	5	16	27-46	20
Enköpings SK	26	2	2	22	19-67	8

 

Skytteligan

Björkebaum 15, Moses 8, Kim 7, Ian 5, Käck 4, Sosseh 3, CG 3, Smedjegården 2, Calle Nyström 2, JBL 1, Petter 1

Björkebaum levererade iallafall som han skulle på topp, men det stod och föll lite väl mycket med honom. När vi väl hittade en vinnande uppställning på hösten med Moses och Ian på kanterna kom även en del mål från dessa håll.

 

Summering

Supporterlivet med Sirius har haft några tydliga bottennapp i form av avgörande matcher i slutomgången som gått åt helvete: Visby 2001, Syrianska 2009 och Östersund 2012. Vi som var i Visby romantiserar förstås den förlusten, men i slutänden var den upplösningen ändå rätt logisk: Sirius hade sladdat hela hösten, och BP var uppenbarligen ett mycket bättre fotbollslag. Nedflyttningen från Superettan 2009 var både onödig och bitter, men vi fick samtidigt skylla oss själva som hade satt oss i ett så svårt läge inför sista omgången. Förlusten mot Östersund var däremot på många sätt mer chockartad. För efter att ha missat Superettan med minimal marginal tre år i rad skulle ju 2012 bara vara vår säsong. Vi hade ett nära nog komplett division 1-lag och var starka i alla lagdelar, vi hade ett drömläge med tre omgångar kvar, och hur vi egentligen kunde sumpa det här är, fortfarande 10 år senare, obegripligt.

Försöker man hitta ett svar på varför vi ändå spelade kvar i Norrettan 2013 så är det väl ungefär: Lite för många plattmatcher, lite för många tillfällen där vi inte tog det extra steget eller tryckte till i en närkamp, och kanske var Ante Björkebaum lite ensam om målgörandet. Och så var det nog framför allt den mentala biten som spökade – Sirius hade varit seriefavoriter tre säsonger i rad nu, missat varje gång med snävast möjliga marginal, och när man nu hade ett drömläge med tre matcher kvar så knöt sig precis allt.

Och frågan var ju vad vi nu skulle ta oss till? Vi hade redan gått all-in inför 2012, med två så meriterade tränare som bara gick att hitta till ett division 1-lag, och med en trupp som sannolikt var alldeles för dyr för att bära sig kostnadsmässigt. Vi hade ju förstås vår välgörare Bengt Ågerup som kunde täcka upp för förlusterna, men hur Ågerups avtal med klubben egentligen såg ut var oklart, och man kunde bara hoppas på att han fortsatt ville hjälpa till att satsa. För nu hade vi bränt en, två och tre chanser att återvända till Superettan – skulle vi få en fjärde chans 2013?

 

Profilen

Hej Kim Skoglund, hur var det att spela i Sirius 2012?

Det var roligt då också, det var lite nytt när Kim och Tolle hade kommit in, och allt började bli lite proffsigare. Det handlade om träningsupplägg, videoanalyser, fysträning och så vidare. Vi ville träna och jobba som ett allsvenskt lag redan då. Och det syntes ju under försäsongen och i cupen och så, vi var alltid bra mot de större lagen. Vi satte ett bra grundspel som det skulle gå att bygga vidare på och förberedde oss på att spela högre upp. Det blåste positiva vindar kring hela verksamheten.

 

Hur minns du den avgörande matchen?

Så här i efterhand har jag helt glömt bort det, man minns det roliga istället. Men visst, såklart minns jag matchen, det är ju sällan det blir en så helt avgörande match mellan två lag. Vi var i underläge och hade väl ett visst tryck, ju mer tiden gick desto mer försökte vi gambla och flytta upp folk. När vi fick den där frisparken på övertid kommer jag ihåg att det var helt packat i straffområdet, bollen hade kunnat studsa vart som helst – men jag fick det på huvudet och den gick i stolpen. Sen var det ju inte bara den här matchen som avgjorde, vi hade en formsvacka under de sista matcherna. När det gällde så saknades kanske vinnarmentaliteten. Men i efterhand var det kanske meningen att det gick som det gick. Vi fick steppa upp ännu mer och se till att vi fick med oss marginalerna nästa gång.

Att hela tiden missa med små marginaler, vad gjorde det med laget?

För mig personligen så var jag lite nyare i laget då och hade bara varit med i två säsonger. Men de som varit med sedan 2009 och missat med små marginaler fyra säsonger i rad började nog undra. Efter Östersundsmatchen kanske det hade kunnat bli en negativ reaktion, men jag och flera andra kände mer att vi knöt näven. Vi hade allt på plats och det var bara en tidsfråga. Känslan var på något sätt att inte bara vi, utan hela Sverige väntade på att vi skulle gå upp, och inte bara till Superettan, utan till Allsvenskan också. Det var dit vi siktade.

Du nådde Allsvenskan med Sirius, men sedan blev det ett dåligt avslut. Hur var känslorna kring det?

Det var länge sedan nu, och som sagt så minns jag bara det roliga… Men det var jobbigt där och då. Jag hade ju varit länge i klubben och kände att jag var viktig. Jag startade kanske inte varje match men kunde fylla ut på många positioner och hade en viktig roll i omklädningsrummet. Jag hade ett kontraktsförslag på två år, men det här var under hösten 2017 när vi hade en tung period och förlorade match efter match, och jag ville inte riktigt tänka på kontraktet då. Men jag var hela tiden inställd på att stanna och hade planer på att jobba mer med akademin. Sedan på hösten, när det bara var en vecka kvar av kontraktet, fick jag höra att kontraktsförslaget hade dragits tillbaka. Det kändes jävligt jobbigt, jag fick inte ens ta avsked. Det kändes som att bli utkastad på gatan, det var riktigt fult och smutsigt tyckte jag. Men så här i efterhand är det inget att vara bitter över, jag flyttade upp och spelade med Sundsvall i en och en halv säsong. Det var en kul erfarenhet att spela med dem, det gick bra för laget och det var nytt och spännande med det spanskinspirerade spelet vi hade då.

Minns du din debut i Sirius?

Nja, det var någon bortamatch i division 2. Mot något konstigt Stockholmslag. Typ Rotebro kanske?

Tyresö var det. Jag minns det eftersom ditt namn lät så bra – som en blandning mellan Kim Källström och Nacka Skoglund, och bara 16 år dessutom.

Ja just det, men det gick inte bra minns jag också. Vi förlorade med 6-2, och dagen efter hade laget krismöte på Kraftkällan. Och där satt jag som färsk 16-åring och visste inte vad jag skulle säga. Då var det inte lika positivt kring klubben. Vi fick kvala för att hänga kvar i tvåan, men samtidigt var det den säsongen det började vända uppåt.

Vad hände efter fotbollskarriären?

Jag lämnade Sundsvall mitt under andra säsongen i Sundsvall, tjejen ville flytta hem, och skrev på för Frej. Men sedan kände jag att det fick räcka. Jag hade redan startat upp det företag jag arbetar med idag; Fotbollsbolaget, tillsammans med Ogge Kindlund och hans farsa Björn. Vi är en sorts fotbollskonsulter, vi anlitas för att träna både individer och lag. Tanken är att hjälpa till att göra alla breddföreningar bättre, och på så sätt också kunna fylla på till elitlagen, Sirius och IK Uppsala och GUSK.

Hur är din relation till Sirius idag?

Den är bra, jag följer i stort sett varje match med Sirius, på plats om jag kan men annars på TV. Jag känner ju fortfarande många i klubben, som Ola och Ian och Cilla. Sen hänger jag ibland på akademiträningarna, jag har koll på många av de som kommer upp genom Fotbollsbolaget. Jag skulle gärna gå in och göra något för Sirius i framtiden, träna i akademin till exempel, men det får vänta tills jag har lite mer tid. Nu när vi just har fått tillökning är det inte riktigt läge.