Bandysäsongen 2011/12

Sämre och sämre år för år – det lag som fyra år tidigare hade charmat hela bandysverige hade kört in i väggen. 2011/12 var säsongen då Sirius resa från slutspelslag till kvallag fullbordades.

Läget i laget

Vi gick nu in på vår femte raka säsong med mystikern Magnus Berglund som kapten på Siriusskutan, och det var inte utan att man började undra vart skeppet var på väg. Att spela slutspel i tre raka säsonger var förvisso bra, och finishen på säsongen 10/11 hade sett riktigt intressant ut. Men den långsiktiga satsningen var ibland nästan frustrerande försiktig, och Sirius bandy utstrålade inte direkt framåtanda under sommaren 2011.

Tråkigt var att vi efter några goda år nu återigen hade backat ekonomiskt – inget alarmerande kanske, men säsongen 2010/11 slutade med ett minus på knappt 200 000 kr. Och med denna utveckling åt fel håll blev också sillyn torftig som en fika på Biltema. Truppen bantades, men utan att samtidigt vässas. De som försvann var viktiga: Lagets bultande hjärta, Pierre ”Pirre” Roos, meddelade att glöden hade falnat och att karriären var över, men också att ”tiden i Sirius har varit den bästa i mitt liv”. Dessutom så flyttade vår mest obesjungne hjälte, John Nilsson, hem till Kalix efter att ha varit med under Sirius alla slutspelssäsonger. Den användbare allt-i-allon Mattias Wiberg valde spel hos semigurkorna Tillberga. Och så tröttnade vår evige reservmålvakt Jesper Bergelin slutligen på bänken och flyttade till Selånger för speltid, medan mekanikern från Norrbotten, Per-Johan Wikström, valde UNIK efter en ganska misslyckad tid i blåsvart.

Och ersättarna till de flyktade kändes ju inte så där jättespännande om man skulle vara ärlig. Att fylla luckan efter Pirre skulle inte vara enkelt för någon, men den unga och förvisso lovande backen Max Eriksson från Örebro besatt väl ungefär en procent av Pirres rutin och erfarenhet. Och i övrigt inskränkte sig nyförvärven till comebacker av, visserligen högt älskade, blåsvarta profiler från succésäsongen: Viktor Broberg hade harvat i lägre divisioner under en hel säsong, och gjorde nu sin första comeback i Siriuströjan, och den älskvärda Alexander Mayborn hade rivit sitt kontrakt med Vänersborg och ville jättegärna komma tillbaka till Sirius – så gärna att han till slut skrev på ett kontrakt där han inte fick ut en krona i lön; istället fick han hjälp av klubben med att hitta jobb och lägenhet i Uppsala. Vidare värvades en ny reservmålvakt vid namn Jani Helin, upphittad i Djurgården, och så flyttades Berglund Jr., Måns Berglund, upp i seniortruppen. Den spetsvärvning Sirius hade letar efter hela sommaren, en ”strategisk mittfältare”, dök dock aldrig upp, och sillyn kändes onekligen som en avslagen påskmust när den summerades i oktober.

Men visst, man skulle inte glömma alla fina spelare som fanns kvar i truppen. Målvakten Jakob Säleby växte fortfarande för varje säsong; den väluppfostrade Joachim Boivie, den säkre liberon Håkan Kyller, samt den underbare Johan ”Lill-Hydas” Jansson-Hydling utgjorde backtrion; på halvorna spelade den till kapten befordrade Lars Fall, och den explosive Patrik ”Putte” Johansson; och Putte hade tvingat trotjänaren Andreas Werner att byta position till mittfältare, där han spelade tillsammans med kreatören Andreas Eskhult, kompromisslöse Niklas ”Hellboy” Hellqvist, fjolårets spetsvärvning Kalle Spjuth, samt den unge Mikael Jacobsson, och längst fram hade vi, trots ryssintresse, fått behålla den suveräne målsprutan Christian Mickelsson, tillsammans med den ständige matchvinnaren Erik ”Sudden” Sundin.

Att utvecklingen inte direkt hade gått spikrakt framåt de senaste säsongerna påverkade inte klubbens tro på Magnus Berglunds långsiktiga plan. Under 2011 omorganiserades klubben så att Berglunds grepp om Sirius bandy snart var totalt – i den nya organisationen skulle Berglund fungera som tränare, sportchef och VD, samtidigt som klubben skulle bolagiseras. Ordförande Sjonemark aviserade samtidigt sitt avhopp, även om tanken var att han skulle gå in och jobba i det blivande bolaget framöver – någon ny ordförande var ännu inte påtänkt, men man fick väl hoppas att inte denne också skulle heta Magnus Berglund.

Nytt i Uppsalabandyn var annars förstås Relitahallen, som invigdes hösten 2011, och alla äkta bandysupportrar gladdes förstås åt att Uppsala satsat på en träningshall och inte en matchhall. Entusiasmen inför Relitan var dock stor i truppen, och visst var det positivt att kunna köra igång med träningsmatchandet redan tidigt i september. På längre sikt hade Sirius fotboll och bandy tillsammans kommit med ett intressant arenaförslag, om att bygga en ny, kombinerad, arena för de båda idrotterna. En kittlande idé, men hur det praktiska skulle lösas när bandy- och fotbollssäsongerna mer och mer gick in i varandra fanns det fortfarande frågetecken kring.

 

Motståndarna

Ur serien hade HaparandaTornio och urusla Boltic försvunnit sedan förra året. Att den ena nykomlingen hette Kalix garanterade ändå att Västra skulle få göra en härlig norrbottensresa även denna säsong; laget var ungt men förankrades av de två veteranerna Mats Rönnqvist och den ex-blåsvarte Peter Stock. Den andra nykomlingen var en helt ny bekantskap, och även en helt ny förening i bandyvärlden: GAIS, som siktade högt med målet att etablera bandyn i Göteborg – affischnamnet var så klart den åldrade Magnus Muhrén, och i laget fanns också den blivande blåsvarte Tobias Andersson.

Övriga lag i Elitserien var i någon form av ranking: Stora, starka, störiga SAIK, med bl.a. Daniel ”Judas” Berlin, målmaskinen Christoffer Edlund, samt den nye Johan Löfstedt. Hammarby hade halvfloppat säsongen innan, men nu kompletterat laget med målsprutan Klas Nordström, och den obehaglige backen ”Rutan” Rutqvist. Edsbyn var på väg tillbaka till toppen efter Järven-skandalen, och hade nu värvat snabbe Pär Törnberg från Bollnäs. Detta Bollnäs, fjolårsfinalisterna, såg försvagade ut i och med Törnbergtappet, men var i övrigt ganska intakta. Även Villa hade tappat en nyckelspelare, då Johan Esplund stuckit till Ryssland, och såg i och med detta något svagare ut. Våra ärkerivaler VSK hade glädjande nog haft några svaga säsonger, men såg nu ut att ta steg framåt med bl.a. värvningen av skytten Tomas Knutson. Broberg var Elitseriens mest stabila lag, och som vanligt hade inte så mycket hänt uppe i Söderhamn, så laget hade goda förutsättningar att som vanligt åka ut i kvarten. Nere på västkusten hade Kungälv etablerat sig i Elitserien, och byggde vidare med sin finska satsning – nu var Antti Ekman och Mikko Rytkönen nya i laget. Lite längre nordösterut fanns Vänersborg, som inte lyft trots sin nya skrythall, men i år hade man åtminstone kontinuitet och ställde upp med nästan samma trupp som fjolårets. En ny hall, om än inget att skryta med, hade även Vetlanda, och här såg det darrigt ut, där hela den offensiva stommen hade tappats och ersatts med oprövade spelare från sämre divisioner. Och så hade vi slutligen seriens onödigaste lag, Tillberga, som hade tappat flera tunga pjäser som Pelle Fosshaug, målvakten Andreas Bergwall och den ex-blåsvarte Johan Kruse, och ersatt med bl.a. den blivande blåsvarte tränaren Oskar Robertsson.

Serien förväntades bli jämnare än vanligt, och förhandstipsen var spretiga. Det fanns en tydlig toppkvintett i SAIK, Byn, Bollnäs, Villa och Bajen; det fanns en tydlig jumbokandidat i Kalix, men däremellan fanns ett stort och diffust mittenskikt. Till detta hörde bland annat blåsvart, som alltså kunde tänkas sluta på allt mellan slutspelsplats och direktnedflyttning.

 

Försäsongen

Vad man än tyckte om dem i övrigt – de vidriga bandyhallarna gav oss i alla fall en mycket längre försäsong, och ispremiären ägde rum redan i augusti, då Sirius slog Tillberga med uddamålet (6-5), men även tog med sig en knäskada på Kyller därifrån. I september var det så efterlängtad premiär för vår egen träningshall, Relitahallen, där den första matchen spelades mot ett reservbetonat Jenisej, där blåsvart vann med 5-4 efter två mål av nygamle Mayborn. Sedan väntade den första försäsongscupen, Champions cup i Edsbyn, där Sirius läckte rejält mot Broberg där man föll med 5-9, sedan föll mot Zorkij med 4-6, innan man besegrade Kalix i den sista gruppspelsmatchen med 6-4. Därefter föll blåsvart i Relitan mot Bajen med 3-5, innan Sirius gjorde mindre succé i World Cup i hemska Göransson. Visserligen blev det respass i kvartsfinalen, men blåsvart höll sig obesegrade turneringen igenom mot riktigt kvalificerat motstånd: I den första gruppspelsmatchen slog man Neftjanik med fina 4-1, sedan följde ett starkt kryss (2-2) mot SAIK, och ännu ett kryss mot Kuzbass (3-3) efter hattrick av Mickel. I kvartsfinalen stod Sirius starkt upp mot superlaget Dynamo Moskva och spelade lika (2-2), men föll till sist på straffar. Genrepet blev dock mycket mindre imponerande, då blåsvart föll med hela 3-9 mot det mindre imponerande rysslaget Rodina Kirov.

Försäsongen fick vi återigen ägna åt att spela ihop en ny backlinje, denna säsong var den i första hand tänkt att bestå av Boivie-Kyller-Hydas. På kanten hade Putte petat Werner, som istället fick konkurrera på innermittfältet. Truppen var tunn, men framåt fanns det bredd med den ostoppbare Mickel, matchvinnaren Sudden, comebackkungen Broberg och spexaren Mayborn som stark anfallskvartett.

 

Elitserien

Fre 28 okt: Sirius-GAIS 1-1 (0-0), Studenternas

0-1 (54) Lars Karlsson, 1-1 (76) Erik Sundin. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 1945.

Bandyuppsala gladdes stort åt Relitahallen, men upplägget med en träningshall hade en uppenbar svaghet: Tränar man hela hösten på perfekt och spegelblank is blir det lätt en chock när man kommer ut i verkligheten med fukt och mjukostis. Och detta blev ganska tydligt i den makabert uselt spelade premiärmatchen mot GAIS, som bjöd den stora premiärpubliken på 90 minuter av antibandy. En halvtimme tog det innan blåsvart ens fick iväg ett avslut på mål – ett skott från Spjuth där Mickel var nära att få in returen – men annars var det ståbandy från blåsvart, de få lägena som uppstod var gästernas, och när GAIS tog ledningen på straff tio minuter in på andra, sedan Kyller hakat en gaisare, var det inte orättvist. I underläge blev Sirius i alla fall något modigare, och med kvarten kvar trillade kvitteringen in: Sudden sköt ur snäv vinkel, framspelad av Eskhult. Nu var hoppet att sätta en till strut för att hindra debutanten GAIS att ta en historisk debutpoäng, och blåsvart satsade alltmer på långbollar, vilket gav något fler lägen men tyvärr inga mål; närmast kom Jacobsson som kroppsfintade sig fram till ett fint skottläge framför målet, men sköt högt över. Och så var premiären över, och efterlämnade en stark känsla av antiklimax.

 

Tis 1 nov: Västerås-Sirius 10-1 (6-1), ABB Arena Syd

1-0 (2) Magnus Joneby, 2-0 (3) Joneby, 3-0 (12) Jimmy Jansson, 4-0 (18) Kim Barklund, 5-0 (23) Tobias Holmberg, 5-1 (25) Christian Mickelsson, 6-1 (42) Oscar Gröhn, 7-1 (47) Jonas Nilsson, 8-1 (53) Barklund, 9-1 (68) Joneby, 10-1 (73) Joneby.

Sirius nyskapande taktik för säsongen 11/12 tycktes vara att spela bandy stillastående. Mot nykomlingen GAIS på is som var bajs räckte det till en pinne, men mot VSK på glänsande hallis blev det utklassning från första till sista sekunden. VSK skar igenom ett segt Sirius med både åkningar och djupledsbollar, och efter halva den första halvleken ledde hemmalaget redan med hemska 5-0. Mickel stack igenom och gjorde ett tidigt tröstmål, men i övrigt saknades anfallsförsöken helt – passningarna gick i bästa fall till en stillastående blåsvart, och i sämsta fall till en grönvit. I pausen anbefalldes förstås skärpning, men det såg lika illa ut i inledningen av andra när man släppte till ett nytt friläge efter halvminuten och två baklängesmål på åtta minuter. Till slut visade VSK nåd och drog ned på tempot, och det trillade bara in två ytterligare mål, via den gnällige Joneby. Visst, vi hade startat säsonger klent förut, men den totala bristen på glöd och mod oroade stort – detta såg INTE bra ut. De enda blåsvarta som tycktes ha skött försäsongsträningen var Västra Sidan, som totaldominerade mot de livströtta västeråsarna i Gurkburken.

 

Fre 4 nov: Kalix-Sirius 2-1 (0-1), Kalix IP

0-1 (7) Erik Sundin, 1-1 (64) Jimmy Berglund, 2-1 (73) Berglund. Domare: Peter Öhrlund, Örebro. Publik: 1150.

Av Västras alla Kalixresor är det här den mest legendariska. Och tragiskt nog var jag inte där, då jag istället befann mig i bandyexil i England. För att inte förfalla till hörsägen så lämnar jag beskrivningen av denna resa till de som var med, men några nyckelord är i alla fall ”bäverhojt” och ”kulturvästra”.

Bandymässigt bjöds dock inte de långväga resenärerna på något positivt, utan blåsvart fortsatte den miserabelt svaga seriestarten i samma linje. I första halvleken såg det visserligen positivt ut, med en tidig ledning och ett bättre spel: Sudden sköt blåsvart till ledning i sjunde minuten, och Sirius var knappt men klart det bättre laget. Men skotten var svaga och effektiviteten usel; fjolårets målmaskin Mickel hade fått grus i maskineriet och missade sina lägen, och inte heller nygamle Maya hade någon lycka framför målet. Och den dåliga effektiviteten straffade sig på värsta sätt; två hörnor, två skott från Jimmy Berglund, och två mål till Kalix vände matchen. Inte ens två Kalixutvisningar och en massiv blåsvart press mot slutet hjälpte – för tredje matchen i rad lyckades Sirius bara göra ett mål, och då hade vi dessutom mött två nykomlingar – ett kvitto på en patetiskt svag offensiv.

 

Ons 9 nov: Sirius-Edsbyn 2-3 (1-2), Studenternas

0-1 (14) Pär Törnberg, 0-2 (29) Mattias Hammarström, 1-2 (34) Christian Mickelsson, 2-2 (58) Mickelsson, 2-3 (70) Magnus Olsson. Domare: Kent Lisell, Stockholm. Publik: 1115.

Tja, det var ju en förbättring – vi spelade jämnt mot topplaget Edsbyn, och vi satte faktiskt två strutar istället för bara en. Men poängmässigt stod vi fortfarande och stampade, för torsk blev det ändå. Det var dimmigt och fuktigt och som vanligt dålig is, men nu hanterade blåsvart detta med mer variation – istället för ett stillastående och långsamt spel längs isen blandade man nu med långbollar, och skapade också chanser. Men tyvärr var Byn effektivare framför buren, och snart var vi i tvåmålsunderläge sedan Törnberg petat in en hörna, och Hammarn tagit emot en långpass till ett friläge. Sirius gav dock inte upp, och Eskhult spelade fram Mickel till en reducering innan paus. Sirius dödade framgångsrikt en dubbelutvisning direkt efter vilan, och sedan stod valpen Måns Berglund för sin första poänggivande aktion i blåsvart: Berglund långpassade fram Maya, som hakades i straffområdet, och Mickel kvitterade på straffen som följde. Men det var inte vår match, och det var inte vår säsong. Med tjugo minuter kvar tog Kuben Olsson emot ett långt utkast, kom fri med Sälen, och satte 2-3, vilket också blev slutresultatet. Och vi stod kvar, fast förankrade vid botten av tabellen.

Lör 12 nov: Sirius-Broberg 5-5 (2-2), Studenternas

1-0 (4) Christian Mickelsson, 2-0 (6) Andreas Eskhult, 2-1 (14) Ted Bergström, 2-2 (25) Jesper Öhrlund, 2-3 (53) Joakim Hedqvist, 3-3 (56) Viktor Broberg, 4-3 (60) Broberg, 5-3 (68) Eskhult, 5-4 (79) Hedqvist, 5-5 (91) Stefan Larsson. Domare: Anders Kristiansson, Surte. Publik: 1145.

Äntligen lossnade det framåt, men eftersom det också glappade bakåt fick vi inte heller nu se säsongens första seger. För första gången fick vi däremot se lite fart i Siriusspelet, och halvorna Fall och Putte drev spelet på ett helt annat sätt. Efter sex minuter stod det 2-0 via ett straffmål av Mickel och en påse av Eskhult, och det fanns bud på mer under första kvarten. Men Broberg bet tillbaka, den blivande blåsvarte Super-Ted reducerade, och Jesper Öhrlund sköt in kvitteringen på ett distansskott. När Sirius fick en andra straff bommade Mickel, och Brobergs grepp om matchen hårdnade. Hedqvist gav gulingarna ledningen i början av andra, naturligtvis på hörna – men sedan var det en annan Broberg, nämligen Viktor, som visade framfötterna för första gången sedan comebacken. Först kvitterade han på ett avigt sätt med ryggen mot målet, och sedan sköt han in 4-3 på Sirius tredje straff efter att Putte hakats på ett friläge. När Eskhult sedan satte femman såg allt bäddat ut för en tvåpoängare, men Sirius skulle för andra gången i matchen tappa en tvåmålsledning. Broberg (laget) fick en kompensationsstraff med tio minuter kvar, ett ängsligt blåsvart backade hem. Det hängde i luften och på stoppitsch tajm hände det: Stefan Larsson gled in framför mål och fick in kvitteringsbollen. Visst såg spelet otroligt mycket bättre ut än tidigare, men det var svårt att glädjas över detta med det sura matchslutet. Sirius på kvalplats, trea från slutet, i en haltande tabell. En pinne ned till Villa (!) på nedflyttningsplats, sju minusmål upp till GAIS på okval, och en poäng upp till Kungälv på slutspelsplats.

 

Ons 16 nov: Vetlanda-Sirius 6-5 (1-3), Sapa Arena

0-1 (11) Andreas Eskhult, 1-1 (14) Fredrik Rinaldo, 1-2 (24) Christian Mickelsson, 1-3 (27) Max Eriksson, 1-4 (51) Viktor Broberg, 2-4 (52) Andrei Morokov, 3-4 (53) Jesper Jonsson, 4-4 (56) Björn Einarsson, 4-5 (60) Patrik Johansson, 5-5 (76) Einarsson, 6-5 (77) Jonsson. Publik: 1286.

För första gången reste jag hem från min engelska bandyexil, och serverades en riktig bajsmacka. Det verkade som Sirius bandy hade drabbats av samma sjuka som Sirius fotboll led av; ett lag som var så rädda för att förlora att de gjorde det omöjligt att vinna. Matchen i Vetlanda hade Sirius som i en liten ask, tills man plötsligt begick spelmässig harakiri och skänkte bort allting till motståndarna. Den första halvleken var fantastiskt bra; Sirius dominerade totalt i alla parametrar som går att räkna, och körde rakt igenom hela Vetlanda gång efter gång. 1-3 i paus hade kunnat vara 1-6, minst, med tanke på två sumpade frilägen samt två stolpträffar. Och när det fortsatte på samma sätt i inledningen i andra kändes det så lugnt och tryggt som det bara kunde: Putte missade ett fint läge, innan Broberg strax där efter vispade in 1-4. Men plötsligt, under fem mardrömsminuter, la blåsvart av totalt, och Vetlanda slog in ett, två och tre mål så kvickt att ingen blåsvart riktigt fattade vad som hände. I pausen hade Hydas tvingats avbryta med ett skadat knä, och under andra kastade även Werner in handduken efter en axelskada, och Sirius stod därmed utan avbytare på bänken, vilket spädde på den jobbiga situationen. Putte lyckades ändå få in ett nytt blåsvart ledningsmål ur dålig vinkel, men ännu var det inte färdigkollapsat för Sirius. Med knappa kvarten kvar susade Björn Einarsson fram och sköt in kvitteringen, och bara en minut senare sköt Jesper Jonsson ett distansskott – och så var det gonatt. Av de sex mål vi släppte in föll fem under två korta perioder om sammanlagt sju minuter. Att vi spelade bra under de andra 83 minuterna av matchen spelade ingen roll, för med en så uschlig lägstanivå vi visade i Vetlandas nya tragiska hall skulle det inte bli lätt att vinna någon match. Och inte blev man gladare av beskedet att Hydas dragit av ledbandet och förväntades bli borta i ett par månader.

 

Lör 19 nov: Sirius-Bollnäs 4-5 (1-2), Studenternas

0-1 (8) Mikko Lukkarila, 0-2 (23) Ville Aaltonen, 1-2 (32) Andreas Eskhult, 1-3 (58) Andreas Westh, 2-3 (60) Erik Sundin, 3-3 (82) Patrik Johansson, 3-4 (89) Aaltonen, 4-4 (91) Sundin, 4-5 (93) Juho Liukkonen. Domare: Ronny Andersson, Kalix. Publik: 1165.

Att jubla för ett heroiskt, poängräddande mål på stoppitsch tajm, bara för att få se motståndarna göra ett ännu senare och mer heroiskt mål kan vara det värsta man kan uppleva från supporter. Och under den här säsongsupptakten från helvetet hände exakt just det. Ännu en gång gjorde Sirius en stark match, mot ett urtrist Bollnäs som bara stod lågt, kontrade och sköt in mål på hörnor. För trots att Sirius drev matchen ledde gästerna med 1-3 en bit in på andra, eftersom man hade pangat in tre sådana – Sirius mål var å andra sidan ett elegant spelmål signerat Eskhult, på fin pass från Jacobsson. I bjärt kontrast till Bollnäs hade Sirius inte gjort ett enda hörnmål på 44 försök dittills under säsongen, men på den 45: e hörnan sköt Sudden in reduceringen till 2-3. Bollnäs uträttade inte ett smack offensivt i den andra halvleken, och när Putte sköt in kvitteringen med åtta minuter kvar kändes det både logiskt och rättvist. Men dramatiken hade bara börjat, och de avslutande minuterna blev dramatiska och mycket bittra. I 89:e minuten sköt Bollnäs in ännu en hörnjävel, och vi svor över vårt elände på läktarna. Men vi hade ju en spelare som visste att kliva fram i just sådana här situationer, och i den första övertidsminuten klev han fram, Sudden-Sudden, och räddade oss ännu en gång genom att peta in kvitteringen. Trodde vi, men Sirius tycktes lida av ett allvarligt självskadebeteende som förstörde match efter match. Så i den tredje och sista övertidsminuten släppte Sirius helt markeringen på Liukkonen, som på lite distans helt ostört fick stå och måtta, och satte 4-5 i buren bakom Sälen. Ett så sjukt onödigt baklängesmål, som förpassade Sirius ned till de allra mörkaste delarna av tabellen. Sirius jumbo, dessutom med fler matcher spelade än de flesta lagen. En pinne upp till Tillberga på kvalplats, tre till Kungälv på okval, och fyra till Kalix på slutspelsplats.

 

Sön 27 nov: Tillberga-Sirius 4-10 (2-5), ABB Arena Syd

0-1 (3) Christian Mickelsson, 1-1 (10) Mattias Wiberg, 1-2 (11) Mickelsson, 1-3 (21) Viktor Broberg, 1-4 (31) Erik Sundin, 2-4 (40) Wiberg, 2-5 (42) Mikael Jacobsson, 2-6 (66) Sundin, 2-7 (72) Mickelsson, 3-7 (82) Johan Andersson, 3-8 (84) Broberg, 4-8 (86) Wiberg, 2-9 (89) Mickelsson, 2-10 (92) Broberg. Publik: 370.

Nu var det dags för en ångestmatch av värsta märke; en fyrapoängsbatalj nere i tabellens djupaste mörker. Och nu lossnade äntligen knutarna – Sirius tog i seriens åttonde omgång inte bara sin första seger, utan man passade även på att vinna med tvåsiffrigt på bortaplan för första gången på 30 år. Matchen bjöd alltså på fyra Tillbergamål och hela tio Siriusmål, jämnt fördelade på båda halvlekarna. Efter ett tidigt straffmål av Mickel och en Tillbergakvittering av den ex-blåsvarte Wiberg rann Sirius ifrån med tre raka mål, upp till 1-4. Ett känsligt läge i matchen uppstod när Wiberg lyckades reducera, trots dubbla Tillbergautvisningar – för vi mindes ju vad som hände när Vetlanda reducerade i exakt samma läge en vecka tidigare – men Jacobsson återställde ordningen genom att forcera in 2-5 minuterna efter. Tillbergas bästa period i matchen kom i inledningen av andra då man tog sig tillbaka in i matchen, men detta momentum dödades effektivt av den beryktade tränaren Pelle Fosshaug, som fick ett psykbryt på ett domslut och visades upp på läktaren. När Sudden sedan slog till med ett sällsynt hörnmål till 2-6 var matchen avgjord, och på slutet gled blåsvart ifrån till tvåsiffrigt, efter bland annat tre strutar av en pigg och sugen Broberg. Det var ett stort lass sten som lättades från alla blåsvarta axlar, och nu kunde vi förhoppningsvis lägga den hemska säsongsstarten bakom oss och blicka uppåt.

 

Ons 30 nov: Sandviken-Sirius 5-1 (3-0), Göransson Arena

1-0 (3) Ted Haraldsson, 2-0 (21) Linus Forslund, 3-0 (24) Mikko Aarni, 4-0 (74) Daniel Berlin, 4-1 (76) Christian Mickelsson, 5-1 (91) Johan Löfstedt. Domare: Jonas Kandell, Västerås. Publik: 1577.

Det var kanske naivt att tro att vi skulle rå på SAIK bara för att vi vunnit över Tillberga. Men den här intetsägande matchen var ändå en besvikelse. Kolsäckarna dödade matchen fort efter en radda Siriusmissar: Den obevakade blivande blåsvarte Ted Haraldsson satte 1-0 efter tre minuter, Putte tappade bollen till Linus Forslund som satte 2-0, och Mikko Aarni sköt in 3-0 på hörna. Sedan slog SAIK av på takten, och Sirius hotade SAIK-målet för sällan och för lite. ”Antingen kom passningarna för sent eller så åkte jag för tidigt”, sa en ständigt offside-åkande Mickel efteråt. Men det mest frustrerande var att Sirius inte ens såg ut att försöka hämta upp underläget, något som också bekräftades av manager Berglund: ”Jag kan förstå de som tycker att vi borde tryckt på mer för ett reduceringsmål, men det går inte mot ett lag som SAIK, vi får acceptera att de är bättre än oss”, uttryckte sig Berglund i ett nästan provocerande defensivt uttalande, som irriterade många supportrar. 5-1 blev det tillslut, efter bl.a. ett solomål av Daniel ”Judas” Berlin, och en straff för Sirius – otroligt nog Sirius sjätte straff på nio matcher. Inte kunde vi skylla de svaga resultaten på domarkåren heller.

 

Lör 3 dec: Sirius-Kungälv 4-3 (1-1), Studenternas

1-0 (17) Alexander Mayborn, 1-1 (21) Mikael Lindberg, 1-2 (54) Fredrik Brandin, 2-2 (56) Erik Sundin, 2-3 (59) Ted Skoglund, 3-3 (73) Christian Mickelsson, 4-3 (76) Viktor Broberg. Domare: Keijo Hyvärinen, Haparanda. Publik: 756.

Det flög inga stekta sparvar in i munnarna på Sirius under senhösten -11, och möter man Kungälv i äkta Kungälvsväder – blåst och spöregn – gäller det att kämpa. Och det gjorde blåsvart, så pass att man vände på två underlägen och tog hem säsongens första hemmaseger. Sirius inledde i motvind, men tog ändå ledningen genom Mayas första mål sedan återkomsten, innan Kungälv kvitterade efter att ha utnyttjat sitt enda verkliga vapen: svinlånga målvaktsutkast från Pertti Virtanen. I andra var meningen att Sirius skulle ta över i medvinden, men istället tog gästerna ledningen två gånger om: Fredrik Brandin sköt in 1-2, Sudden kvitterade strax på en hörna, men sedan fick även Kungälv in bollen på hörna, och nu behövde Sirius vända samtidigt som isen blev blötare och blötare. Men som sagt, den här dagen kämpades det på Studan, och det räckte för att vända matchen till ett fint slut. Mickel bökade in kvitteringen på hörna, och minuterna efter krigade den största krigaren av alla, Viktor Broberg, in 4-3 efter en lyftning in i straffområdet från Werner. Sirius höll ut hela vägen och jublade som efter en slutspelsseger, och Brobergs ord var som ljuv musik i dessa vidriga halltider: ”Det var lite svårspelat, men jag gillar det, det gäller bara att ha hundraprocentig inställning”.

 

Ons 14 dec: Vänersborg-Sirius 4-6 (2-2), Arena Vänersborg

1-0 (9) Andreas Eriksson, 1-1 (12) Alexander Mayborn, 1-2 (43) Mayborn, 2-2 (44) Mikael Olsson, 2-3 (50) Viktor Broberg, 2-4 (54) Lars Fall, 3-4 (70) Marcus Sixtensson Ottosson, 3-5 (76) Broberg, 3-6 (91) Mayborn, 4-6 (92) Christoffer Fagerström. Publik: 1254.

Sirius hade äntligen funnit någon sorts vinnande stil, och utan bländande spel men med ett effektivt skytte tog man hem segern i Arena Vänersborg – till dags dato den senaste vinsten i denna vidriga mässhall. Och det var truppens vänersborgare, Maya, som stod för halva målfabrikationen i en sjuk Mickels frånvaro. Hemmalaget tog ledningen på ett friläge, men sedan presenterade sig matchens man Maya när han först satte kvitteringen, och sedan petade in 1-2 i en grötig situation framför målet. Väners kvitterade innan paus, men sedan tog Sirius initiativet i andra, efter ett hörnmål av Broberg och ett straffmål av Fall (Sirius andra straff i matchen efter att Werner bränt den första – straffarna bara regnade över blåsvart den här säsongen). Den jämna dragkampen fortsatte sedan Sirius fått två man på botbänken och Väners reducerat till 3-4, och i detta känsliga läge kom Brobergs mål extremt lägligt: Med kvarten kvar kom Broberg fri, rundade Bridholm i hemmaburen och la in det viktiga 3-5-målet. Och på övertid målade Maya igen, på ett för Sirius närmast unikt sätt – ett långt målvaktsutkast från Sälen som Maya tog med och omsatte till mål. Det var kanske ingen glans över Sirius insats, men det var en vinst, och det var ju ändå mycket roligare än att ständigt förlora med uddamålet. Sirius upp till en tiondeplats och okval. Tolv plusmål skiljde ned till Kalix på kvalplats, och tre poäng ned till Vetlanda på nedflyttningsplats. Upp till Kungälv på den sista slutspelsplatsen var det tre pinnar.

 

Fre 16 dec: Sirius-Villa 0-3 (0-1), Studenternas

0-1 (10) David Karlsson, 0-2 (50) Karlsson, 0-3 (90) Karlsson. Domare: Christoffer Aidesjö, Trollhättan. Publik: 1245.

Att bli nollad i bandy är aldrig OK, men bakom de fula siffrorna döljer sig ändå en åtminstone skapligt genomförd match. Förutom avsluten då. Både Werner, Mickel och Broberg var nära att ge Sirius ledningen, istället satte Villa 0-1 på en av sina 1000 hörnor. Sirius fortsatte att driva matchen, men var alltför försiktiga och fega för att hota Villamålet. Denna sega tendens fortsatte in i andra halvlek – Villas räliga hörnsökarbandy lönade sig desto bättre, och David Karlsson pangade in sin andra hörna fem minuter efter paus. Blåsvart flyttade gradvis högre och högre upp och fick Villa under rejäl press de sista 20 minuterna; chans på chans skapades – men bolljäveln ville inte in, och den Mickel som var het som en kopp nybryggt kaffe förra säsongen var nu kall som en frappuccino. På slutet rann istället David Karlsson igenom och satte 0-3, och kring laget och i lokalpressen skrevs det om att det skulle bli svårt att nå slutspel nu. Som rutinerad supporter tittade man dock hellre nedåt i tabellen, och där var det nu bara en pinne ned till Tillberga på nedflyttningsplats.

 

Mån 26 dec: Hammarby-Sirius 5-5 (3-4), Zinkensdamm

0-1 (7) Lars Fall, 0-2 (15) Viktor Broberg, 1-2 (16) Jesper Eriksson, 1-3 (25) Christian Mickelsson, 1-4 (26) Kalle Spjuth, 2-4 (33) Robin Sundin, 3-4 (38) Stefan Erixon, 4-4 (49) Erixon, 5-4 (78) Sundin, 5-5 (90) Mickelsson. Domare: Peter Öhrlund, Örebro. Publik: 6236.

Kul på Zinken blir det nästan alltid, även under en i övrigt torftig säsong som 11/12, och i annandagsderbyt plockade vi med oss en poäng som smakade så bra som en bandypoäng kan göra. Efter uppvärmning på Krukan begav vi oss till matchen och fick där äntligen se Sirius få ut sin potential – åtminstone i första delen av matchen där Bajen spelades ut efter noter. Fall inledde målskyttet, och Eskhult slog en fantastisk passning till Broberg till 0-2. Efter en Bajenreducering fortsatte bandyfesten när Mickel utökade, och Spjuth spädde på med att trycka in 1-4. Sirius hade dessutom chans på en större ledning, men en skada och en time-out vände sedan matchen i Bajens favör: Den koleriske Stefan Karlsson samlade hemmalaget för en hårtork, och strax därefter tvingades Fall utgå efter en smäll på handleden. Och matchen såg ut att rinna blåsvart ur händerna, med två reduceringsmål innan paus, och en straffkvittering fem minuter in på andra. Det gröna spelövertaget var totalt i andra, men det förväntade ledningsmålet dröjde ända till 78:e, då Robin Sundin till slut överlistade Sälen. Det deppades på Västra – det som såg så bra ut i första blev som vanligt andefattigt och segt i andra – men Sirius hade en överraskning kvar i bakfickan. På stoppitch tajm slog han till, Mickel, när han slog till på halvvolley med ryggen mot mål, och sköt in ett mycket vackert kvitteringsmål. Och ännu en av många klassiska bandydagar på Zinken var fullbordad. Sirius på en tionde plats och okval i tabellen. Tre minusmål ned till Väners på kvalplats, två pinnar ned till Tillberga på nedflyttningsplats, men hela fem poäng upp till Bajen på slutspelsplats.

 

Fre 30 dec: Sirius-Vänersborg 4-3 (1-1), Studenternas

0-1 (13) Alexander Zitouni, 1-1 (18) Niklas Hellqvist, 2-1 (51) Christian Mickelsson, 3-1 (52) Alexander Mayborn, 3-2 (78) Zitouni, 3-3 (85) Mikael Olsson, 4-3 (93) Erik Sundin. Domare: Ronny Andersson, Kalix. Publik: 1126.

Vetlanda -09. Edsbyn -09. Boltic -11. Hammarby -11. Och så Vänersborg i årets sista match 2011. Än kunde han, sudden-Sudden. När vi på tre minuters stoppitch tajm stod och deppade över en bortslarvad poäng slog han till, och satte ett både rättvist och viktigt mål. Men egentligen borde inte detta dramatiska avgörande ha behövts, för i matchen som föregick målet hade Sirius dominerat utan att kunna knyta till säcken. Första halvlek var ändå rätt jämn; den unge Zitouni gav gästerna ledningen innan Hellboy kvitterade på frislag. Sedan tog blåsvart över, men det dröjde en bit in på andra innan utdelningen kom i form av två snabba: en droppass från Eskhult gav Mickel läge, och denne sköt bollen upp i nättaket. Och minuten senare trampade Hellboy runt på högerkanten och spelade in till Maya som stötte in 3-1 från nära håll. Sirius dödade sedan en dubbelutvisning utan problem och missade flera chanser att avgöra. Och en tvåmålsledning i bandy är som bekant inget att luta sig emot – Zitouni sköt in sitt andra mål på ett slumpskott via Maxs skridsko, och så petade man in en hörnretur till 3-3 med fem minuter kvar. Otroligt onödigt – men det bäddade för ännu en Suddenklassiker, som på övertid sköt fart, fick bollen i djupet av Eskhult, kom lite för nära mål, men hittade den nödvändiga luckan bakom målvakten Bridholm. Vi visste ännu inte vad Suddenmålet skulle betyda – men man kunde ju hoppas att det var mot ett slutspel.

 

Tis 3 jan: Villa-Sirius 6-4 (2-2), Lidköping Arena

1-0 (4) David Karlsson, 1-1 (7) Christian Mickelsson, 2-1 (31) Daniel Andersson, 2-2 (37) Viktor Broberg, 3-2 (58) Andersson, 4-2 (61) Karlsson, 5-2 (72) Karlsson, 6-2 (82) Tim Persson, 6-3 (87) Broberg, 6-4 (89) Andreas Werner. Domare: Kent Lisell, Stockholm. Publik: 2527.

Det talades hela tiden om ”risken att missa slutspel”, men det fanns ju andra och otäckare streck i tabellen som vi också löpte risk att hamna under. För nej, även om det såg bättre ut än i säsongsinledningen så ville det inte riktigt lyfta. I Lidköpings mässhall var Sirius bra i 20 minuter, under vilka Villa orättvist tog ledningen på hörna, innan Mickel rättvist kvitterade. Men så småningom tog Villa över; man tog ledningen med bud på mera, men tack vare en påpasslig kvittering av Broberg var Sirius ändå med i paus. I andra blev det dock totalt mörker; ett stillastående Sirius blev utspelade av ett hemmalag som spelade lugnt och metodiskt, och som satte fyra raka strutar bakom Sälen utan att förta sig. Att Sirius sedan putsade till siffrorna på slutet, och till och med nästan skapade någon sorts nerv på slutet när Putte var nära att sätta 6-5 på stoppitsch tajm, kunde mest tillskrivas slumpkontot. Siffermässigt var det kanske en skapligt hedersam förlust, men bakom siffrorna doldes en ganska blek match. Och risken att missa slutspel var som sagt överhängande – Sirius på nionde plats, men med sex svårintagna poäng till Bajen på slutspelsplats. Värre då att det bara var en poäng ned till GAIS på kvalplats och fyra ned till Tillberga på nedflyttningsplats.

 

Fre 6 jan: Sirius-Hammarby 4-4 (1-2), Studenternas

1-0 (25) Viktor Broberg, 1-1 (40) Stefan Erixon, 1-2 (44) Patrik Nilsson, 2-2 (51) Andreas Werner, 2-3 (73) Ulf Einarsson, 3-3 (77) Broberg, 4-3 (80) Christian Mickelsson, 4-4 (94) David Pizzone Elfving. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 2725.

Svängigt, dramatiskt och svallande känslor. Precis som på annandagen en kvittering på stoppitsch tajm, fast den här gången åt fel håll. Och på slutet fick vi se ett pinsamt uppträde från babianerna i Bajens backlinje. Det började dock lugnt och ganska tillknäppt; Broberg borde fått en straff tidigt i matchen efter en tydlig hakning, men sköt istället in en hörna till 1-0. X:et kvitterade sedan för Bajen på samma sätt, och Patrik ”Sura hästen” Nilsson bombade in 1-2 precis innan paus. Men i andra var det ett starkt Sirius som kom igen flera gånger om, trots motgång på motgång. Werner kvitterade på en hörna, och Broberg satte 3-2, men blev snuvad på målet genom en totalt feldömd offside. Istället sköt Bajen upp 2-3 i nättaket, men blåsvart gav inte upp: Broberg sköt ett skott som tog på både målvakt och stolpe, innan han istället kvitterade på hörna. Och så kom 4-3, när Werner stod för en delikat framspelning till Mickel, som rundade målvakten och slog in bollen i tom kasse. Men glädjen förvandlades till slut till ilska efter en stökig avslutning. I sista övertidsminuten fick Bajen en hörna, såklart blev det kvittering, och såklart var det den i Västra djupt impopuläre ”Pizzan” som stod för skottet. Pizzan toppade sedan upp med att köra över Boivie, varpå ett större slagsmål bröt ut; den obehaglige Rutan slog ner en Siriusspelare, fick rött kort av Sjösten, och pekade finger mot Västra på vägen ut.  Så fick jag återvända till England efter julledigheten med ilska i kroppen ändå – snuvad på en poäng, och hånad av en neanderthalare i grönt.

 

Mån 9 jan: Kungälv-Sirius 0-3 (0-1), Skarpe Nord

0-1 (31) Andreas Eskhult, 0-2 (63) Eskhult, 0-3 (72) Eskhult. Domare; Christoffer Aidesjö, Trollhättan. Publik: 769.

OK, det låter kanske inte så märkvärdigt att slå Kungälv. Men faktum var att detta var en rejäl skrällvinst – Kungälv var seriens bästa hemmalag och hade sju raka segrar hemma under motorvägen. Men ett påkopplat Sirius lät aldrig Kungälv få momentum; en låst första halvlek innehöll få målchanser, men blåsvart utnyttjade sin då Eskhult satte 0-1 då han snappat upp bollen sedan ex-kungälvaren Putte missat skottet. Med ett stenhårt och solidariskt hemjobb stängde blåsvart sedan ner Kungälv totalt i andra, och medan hemmalaget körde fast och blev mer och mer frustrerade kontrade Sirius vasst: Broberg och Mickel hade chanser att utöka, men det här var magikern Eskhults dag: Halvtimmen in på andra fick han bollen från Mickel, och skar in från högerläge och sköt upp i taket. Och det var Eskhult som ensam stod för målproduktionen den här dagen, då han tio minuter senare brakade in i hemmaburen med både boll och målvakt – men bollen var först och målet räknades. Sirius slog alltså inte bara Kungälv, utan nollade dem också; i sanning en stark insats. Och kanske var det här startskottet mot något större – ett slutspel kanske – för det var ju så det brukade sluta när manager Berglund stod vid rodret. Sirius på niondeplats, med tre pinnar upp till Broberg på slutspelsplats, tre ned till Vänersborg på kvalplats, och sex till Vetlanda på nedflyttningsplats.

 

Lör 14 jan: Sirius-Sandviken 3-6 (0-2), Studenternas

0-1 (38) Mikko Aarni, 0-2 (43) Mikael Nilsson, 0-3 (47) Aarni, 0-4 (56) Daniel Bäck, 1-4 (60) Kalle Spjuth, 2-4 (71) Andreas Werner, 2-5 (77) Linus Forslund, 2-6 (86) Jesper Hvornum, 3-6 (92) Viktor Broberg. Domare: Keijo Hyvärinen, Haparanda. Publik: 1365.

De flesta av mina Siriusminnen från åren i England består i att jag tar upp telefonen, knappar in text-TV, och blir antingen glad, men oftare arg, över Sirius prestationer. Den här dagen hade jag begett mig ut på den engelska landsbygden; det var en underbar, solig och frostnupen vinterdag bland de böljande kullarna. Och så tog jag upp telefonen – jag hade dumt nog fått för mig att Sirius hade en bra chans att klå SAIK och fortsätta jaga upp mot slutspelsplatsen – och i takt med att baklängesmålen trillade in så försvann det goda humöret, och dagen var snart förstörd.

Den första halvleken blev till något av ett ställningskrig, men SAIK är ju SAIK och kändes hela tiden tyngre och tålmodigare – och framför allt effektivare. Och när man till slut fick hål på blåsvart när Mikko Aarni fick in bollen efter ett trassligt frislag, så rullade det på sedan. ”Sura hästens” bror, Mikael, sköt in 0-2 innan vilan, och sedan kom både trean och fyran också. Det som ändå gick att ta med sig från matchen var väl att Sirius ändå aldrig gav upp trots det prekära läget. Blåsvart tog över och drev matchen den sista halvtimmen, och hade inte Mickel missat dubbla straffar inom två minuter vid ställningen 2-5 hade det, kanske, kanske, kunnat bli lite spänning på slutet. Men Mickel var sig inte lik från förra säsongen, och den dåliga effektiviteten från både Mickel och övriga forwards var en av orsakerna till att Sirius låg där vi låg i tabellen.

 

Ons 18 jan: Sirius-Tillberga 6-5 (0-3), Studenternas

0-1 (3) Fredrik Rydberg, 0-2 (21) Johan Andersson, 0-3 (31) Sebastian Brandt, 1-3 (49) Viktor Broberg, 2-3 (52) Andreas Werner, 2-4 (55) Rydberg, 3-4 (59) Alexander Mayborn, 4-4 (85) Andreas Eskhult, 5-4 (86) Patrik Johansson, 5-5 (89) Rydberg, 6-5 (93) Christian Mickelsson. Domare: Christoffer Aidesjö, Trollhättan. Publik: 965.

11/12 var verkligen stoppitsch tajmens säsong – mot Tillberga fick vi för sjätte gången under säsongen se ett övertidsavgörande; tre gånger till vår nackdel, och tre gånger till vår fördel. Mot bottengänget från Västerås hade man ju hoppats på en något mer bekväm vinst, men det var den första halvleken som ställde till det. Sirius gick bort sig i snövädret samtidigt som Tillbergas raka spel funkade bättre, och gästerna fick dessutom maximal utdelning på chanserna: En hörna i tredje minuten, och två mål till trillade in bakom Sälen innan paus. Ett katastrofalt pausresultat, och i andra gick Sirius hårt ut för att vända, men fortsatt dräll i försvarsspelet gjorde att uppförsbacken förblev brant; efter snabba reduceringar från Broberg och Werner utökade Tillberga sin ledning igen. Till slut kom dock Sirius både ikapp och förbi, när först Eskhult i 85:e plockade ned ett frislag, rundade målvakten och la in kvitteringen, och strax därefter satte Putte 5-4 på skott från nära håll. Så var segern hemma nu? Nej, upplösningen på denna match blev som en god tvilling till Bollnäsmatchen på hösten; med ett sent, till synes poängräddande mål för motståndarna, och ett ännu senare segermål för blåsvart. Tillbergas kvittering föll i den 89:e minuten när Fredrik Rydberg satte sin tredje strut för dagen efter ytterligare grovt slarv i Siriusförsvaret. Men det blev inte avgörande, för i tredje övertidsminuten ställde Tillberga till det med en onödig bentackling på Maya i utkanten av straffområdet, och Sirius tilldömdes en straff. Mickel – som inte uppvisat någon god vänskap med bollen de senaste matcherna, och som dessutom bommat två straffar mot SAIK – åkte fram mot straffpunkten till ackompanjemang av Västras ojanden, och slog hur kyligt som helst in 6-5. ”Jaså, var de oroliga, det borde de inte ha varit”, kommenterade Mickel ångestropen från läktaren under segerintervjun. Sirius ändå nere på kvalplats, dock med tryggt åttapoängsavstånd ned till Vetlanda på nedflyttningsplats. Tre minusmål skiljde till GAIS på okvalplats, och tre pinnar upp till Broberg på slutspelsplats.

 

Fre 20 jan: Bollnäs-Sirius 4-1 (0-1), Sävstaås

0-1 (8) Christian Mickelsson, 1-1 (73) Ville Aaltonen, 2-1 (78) Jimmy Lindgren, 3-1 (83) Mikko Lukkarila, 4-1 892) Aaltonen. Domare: Keijo Hyvärinen, Haparanda. Publik: 2249.

Skulle vi nå slutspel så gällde det att överträffa sig själv, till exempel genom att besegra det Sävstaåsspöke som plågat Sirius sedan 1981. Och tre fjärdedelar in i matchen såg det ut som att exorcismen varit framgångsrik, då blåsvart hade ledningen efter att ha lyckats hålla tätt mot de orange-blå i över 70 minuter – målet hade kommit i inledningen av matchen då Eskhult frispelat Mickel. Men vid det här laget var Sirius under ganska hård press; i andra hade Bollnäs lyft upp laget och strypt Sirius offensiva spel totalt, och till slut skulle även den solida defensiven rämna. Det var ett något slumpartat djupledspass från Hellmyrs som touchade en blåsvart och hittade fram till Aaltonen, som fick fritt fram och satte kvitteringen. Om med fördämningen bruten forsade målen till slut in: ett snabbt, långt och finskt målvaktsutkast låg bakom 2-1, Hellmyrs trollade fram bollen till Lukkarila och 3-1, och Aaltonen sköt in 4-1 på hörna. Allt slutade som förväntat, och Sirius fick slåss vidare för okval i tabellen.

 

Tis 24 jan: Sirius-Vetlanda 6-2 (1-1), Studenternas

1-0 (7) Niklas Hellqvist, 1-1 (15) Joakim Andersson, 2-1 (46) Andreas Eskhult, 3-1 (59) Viktor Broberg, 4-1 (67) Christian Mickelsson, 4-2 (72) Andersson, 5-2 (83) Mickelsson, 6-2 (89) Broberg. Domare: Ronny Andersson, Kalix. Publik: 1012.

Inte glänste vi mot Vetlanda direkt, men som tur var så mötte vi en motståndare som hade sämre självförtroende, var ändå ineffektivare framför mål och hade mer lättframkallade gamnackar än vi själva. Den första halvan var dålig, och särskilt från blåsvarts sida; den tidiga ledningen från Hellboy på frislag kvitterades fort, och det såg stelt och styltigt ut. Som tur var spelade Sälen på topp och räddade ett Vetlandafriläge, och i andra höjde sig Sirius något: Putte spelade in till Eskhult, som direkt fick in 2-1, och när Sälen skrämde en smålänning till att missa en straff började matchen luta åt rätt håll. Och Sirius drog ifrån rejält, när först Putte spelade fram Broberg, som sköt in 3-1 på lite distans, och sedan Mickel tagit emot ett lyft och slagit in 4-2 på tennis bakom Skorven i smålandsmålet. Vetlanda fick sedan ny luft efter en reducering, men Sälen var storartad i mål, och när Mickel till slut fick in 5-2 i efterdyningarna av en hörna var matchen avgjord. Och tack vare rätt resultat i de andra matcherna ljusnade tabelläget lagom till det alltid lika trista VM-uppehållet – Sirius på en tiondeplats, med två pinnar upp till Broberg på slutspelsplats. Dock skiljde endast antal gjorda mål ner till GAIS på kvalplatsen nedanför.

 

Ons 8 feb: Edsbyn-Sirius 4-3 (3-2), Edsbyn Arena

0-1 (2) Kalle Spjuth, 1-1 (8) Simon Jansson, 2-1 (23) Jonas Edling, 2-2 (33) Christian Mickelsson, 3-2 (40) Felix Pherson, 4-2 (78) Mattias Hammarström, 4-3 (82) Viktor Broberg. Domare: Jonas Kandell, Västerås. Publik: 1072.

För första gången på många, många år hade Sirius med en spelare i VM-truppen – det var den ganska formsvaga Mickel som trots allt fick nöjet att följa med till den vackra Medeustadion i Kazakstan, där han åtminstone fick visa framfötterna när han satte fem strutar mot Norge i gruppspelet.

Med Mickel hemkommen och fem matcher kvar av serien var det dags att återuppta jakten på slutspelet. Ja, för det där långsiktiga 2027-tänktet tycktes helt bortglömt såhär tre år efter succésäsongen, från både trupp och tränarhåll. I den svåra bortamatchen i Byn fanns visserligen spelet där, men precis som hela säsongen saknades målformen, och därmed också poängen. En tidig Siriusledning efter ett Spjuthskott i nättaket vändes genom mål av Simon Janzzon och Jonas Edling på hörna. Mickel kvitterade sedan efter en dryg halvtimme, men hemmalaget återtog ledningen när bollen turligt studsade Byns väg efter en spelvändning. I andra spelade Sirius bra – riktigt bra till och med, men framför mål tog det stopp. Både Eskhult och Mickel missade varsin jättechans till kvittering, och Anders Svensson i Bymålet stod för några riktigt svettiga räddningar. Hammarns 4-2-mål kom som en orättvis kalldusch, men Broberg styrde snart in reduceringen och det var match igen. Men det missades vidare, ”sex-sju lägen på slutet minst”, menade Fall, och så slutade det med en hedersam uddamålsförlust som ingen i Siriuslägret kunde glädjas över. Sirius ned på kvalplats, med två minusmål till Väners på okval, och fyra pinnar till Broberg på slutspelsplatsen.

 

Lör 11 feb: Sirius-Kalix 4-4 (3-1), Studenternas

1-0 Erik Sundin, 1-1 Johan Sundkvist, 2-1 Patrik Johansson, 3-1 Viktor Broberg, 3-2 Tuomas Mokko, 3-3 (59) Simon Wiklund, 4-3 (64) Andreas Eskhult, 4-4 (82) Michail Zalataev. Domare: Thomas Nordin, Sundsvall. Publik: 2020.

Och här tog en era slut. I en gratismatch inför storpublik mot bottengänget Kalix vaskade Sirius sina slutspelschanser på ett fullständigt onödigt sätt, och nu stod vi inför helt andra utmaningar än sköna semifinaler inför fullsatta läktare. Den första halvleken såg dock ut som det borde; blåsvart spelade ut streckgänget Kalix efter noter, och gick till pausvila med en stabil 3-1-ledning – som borde ha varit ännu större, men Mickel brände ännu en straff, och det missades ett antal rena lägen utöver det. Men i paus hände uppenbarligen något, för Sirius spelkvalitet gick från bitvis toppklass till rakt ner i källaren. Kalix började gå in i närkamperna, och Sirius paralyserades. Max fick stora problem i försvarslinjen och fick ta på sig de båda baklängesmålen som ledde till Kalix kvittering. Eskhult fick sedan in ett nytt ledningsmål i efterdyningarna av en hörna; men problemen fortsatte, och blåsvart förmådde inte bryta spelbilden med meningslöst bollhållande och fantasilösa sidledspassningar. Och när Kalix till slut fick in 4-4 efter ännu ett stycke uselt försvarsspel var det tyvärr helt rättvist. Och till råga på allt vann samtliga streckkonkurrenter i samma omgång. Sirius nere på kvalplats, med en pinne till Väners på okval, och hela fem till Broberg på slutspelsplats.

 

Ons 15 feb: Broberg-Sirius 3-1 (3-0), Hällåsen

1-0 (10) Adam Gilljam, 2-0 (20) Robert Dammbro, 3-0 (30) Magnus Fryklund, 3-1 (56) Erik Sundin. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 855.

I manuskriptet som skrevs för säsongen var det här fyrapoängsmatchen där Sirius med bländande bandy betvingade Broberg, och knaprade in de poäng som behövdes för att ligga helt jämsides med söderhamnarna inför slutstriden. Synd bara att grabbarna följde något annat, lågkvalitativt, skräpmanus. För det såg ut ungefär som det gjort hela säsongen: Blåsvart öppnade starkt, skapade chanser, men satte inte dit bollen. Mickel, Fall och Eskhult missade alla chanser i inledningen, och 10:e åkte istället Adam Gilljam på en djupledspassning och hängde 1-0, och Sirius vek ned sig. Tvåan kom i 20:e minuten efter samarbete mellan Joel Edling och Robert Dammbro, och trean kom – rätt gissat – i 30:e minuten, på hörna. I andra försökte Sirius och gjorde det väl skapligt, samtidigt som en suverän Sälen höll tätt och gav blåsvart chansen att komma tillbaka. Men det var alldeles för tunt framåt, och Suddens styrning på (Viktor) Brobergs inspel var det enda som resulterade.

Så nu var det nya målet att undvika kval, och det var ju inte det vi hade sett framför oss inför säsongen. Men manager Berglund som varit så uppburen under så många år möttes nu av allt beskare kritik, och inte bara utifrån: Viktor Broberg riktade ganska öppen kritik emot lagets spelsätt i UNT: ”Med vårt spel får en anfallare 2-3 lägen per match, vi borde kunna utnyttja en världsspelare som Mickelsson bättre än så”. Sirius på kvalplats, med tre pinnar upp till Vänersborg och GAIS på okval.

 

Lör 18 feb: Sirius-Västerås 5-4 (1-2, 3-0, 1-2), Studenternas

1-0 Viktor Broberg, 1-1 Tomas Knutson, 1-2 Knutson, 2-2 Erik Sundin, 3-2 Christian Mickelsson, 4-2 självmål, 5-2 (68) Sundin, 5-3 (84) Tobias Holmberg, 5-4 (93) Pekka Rintala. Domare: Anders Kristiansson, Surte. Publik: 855.

Så fanns det hopp om en säsongsavslutning i skaplig dur ändå, efter en krigarseger med uddamålet mot ärkerivalen. Och nog låg det något att Sirius hade gjort sina bästa matcher under säsongen när vädret var som värst; i yrande snöblandat regn gick det liksom inte att passa runt på egen planhalva – istället blev det långbollar för hela slanten, med gott resultat. Efter en första period där blåsvart hamnade i förväntat underläge kom vändningen och rycket i andraperioden, när Sirius visade upp båda de ingredienser som saknats under säsongen: vilja och effektivitet. Taktiken var långa bollar upp mot Broberg, som sög ned dem och fördelade dem vidare till anfallskollegorna. Sudden kvitterade, och Mickel gjorde en soloräd fram till 3-2, innan VSK styrde in en boll i egen kasse till 4-2. När Sirius sedan spelade runt VSK-försvaret fram till Sudden som satte 5-2 var tvåpoängaren hemma – även om VSK så när gjorde match av det hela igen efter två sena reduceringar. Att Vänersborg dessutom spöade GAIS i samma omgång var välkommet – nu hade Sirius avgörandet i egna klubbor inför den avslutande omgången på Heden.

 

Tis 21 feb: GAIS-Sirius 7-0 (2-0), Heden

1-0 (19) Eric Claesson, 2-0 (27) Tony Eklind, 3-0 (56) Claesson, 4-0 (58) Claesson, 5-0 (61) Lars Karlsson, 6-0 (65) Karlsson, 7-0 (90) Martin Andreasson. Domare: Mikael Karlsson, Grästorp. Publik: 816.

För tredje gången under säsongen återvände jag hem till Sverige, med förhoppningen att bara behöva se en bandymatch. Men istället för att Sirius knöt ihop säcken på Heden skar GAIS ett stort hål i den. En bedrövlig totalkollaps i den match som skulle ha räddat kontraktet blev resultatet, och nu väntade ett nervöst kval. Vad Sirius höll på med i den här matchen är svårt att beskriva, men det såg i alla fall ut som 13 vitklädda bandyspelare som skrinnade runt på isen utan mål eller mening. I halvlek var det ett fortfarande hanterbart tvåmålsunderläge, men efter paus brast fördämningarna. Sirius klev upp högt och huvudlöst, och hade inga försvarare på plats när GAIS kontrade sönder blåsvart. Det dryga passningsgeniet Murren lämnades helt utan bevakning och passade fram till tre av de fyra mål Sirius släppte in på tio minuter, och ridån var nere. Att släppa in sju mål, och dessutom nollas, mot en bottenkollega bådade sannerligen inte gott inför det kval vi nu tvingades spela.

 

Sandviken	26	19	1	6	146-102	39
Villa	26	18	2	6	154-110	38
Bollnäs	26	15	5	6	122-79	35
Västerås	26	15	3	8	133-101	33
Edsbyn	26	13	4	9	122-101	30
Kungälv	26	13	3	10	111-86	29
Hammarby	26	11	7	8	105-105	29
Broberg	26	10	8	8	106-96	28
GAIS	26	9	6	11	94-92	24
Vänersborg	26	10	4	12	106-111	24
Sirius	26	8	5	13	89-108	21
Vetlanda	26	6	3	17	90-133	15
Kalix	26	9	2	19	90-151	12
Tillberga	26	3	1	22	81-184	7

 

Inför kvalet

Under denna säsong fanns inte de gastkramande kvalgrupperna, utan kvalet skulle spelas i två raka matcher mot en av de allsvenska tvåorna, och eftersom det andra kvallaget var sydliga Vetlanda skulle Sirius alltså ställas mot tvåan i norrserien. Och en sak stod klar redan nu – Sirius skulle möta en förlorare. I den sista omgången möttes nämligen Ljusdal och ÖSK i en ren seriefinal där vinnaren skulle flyttas upp och förloraren kvala.

När dammet lagt sig var det ÖSK som stod som förlorare, och färden mot nytt kontrakt gick alltså mot Närkes huvudstad. ÖSK hade som brukligt ett talangfullt lag, med styrkan framförallt på kanterna där de båda halvorna Adam Wijk och Simon Folkesson forsade fram. De eviga bröderna Buskqvist fanns också i laguppställningen, och anrättningen kryddades med veteranen Andreas ”Läder och lack” Broberg som vi av många anledningar mindes från hans tid i blåsvart.

Kvalitetsskillnaden mellan Sirius och ÖSK förväntades ändå vara stor och uppenbar, men en oro fanns såklart för hur ett slutspelvant blåsvart skulle hantera situationen att behöva kvala. Och ett litet bryderi låg också i den förväntade matchbilden då Sirius skulle ställas mot ett långt stående försvar – något som sannerligen inte alltid hade gått så bra under den gångna säsongen.

 

Ons 29 feb: Örebro-Sirius 2-5 (1-2), Behrn Arena

1-0 (1) Lars Buskqvist, 1-1 (15) Christian Mickelsson, 1-2 (28) Alexander Mayborn, 1-3 (53) Mayborn, 2-3 (70) Buskqvist, 2-4 (76) Viktor Broberg, 2-5 Broberg. Domare: Mikael Karlsson, Grästorp. Publik: 712.

Går man på bandy i Örebro har man det roligast innan matchen när man får gå på den sköna syltan pizzeria Kungen. När det väl är dags att gå in i bandysveriges skabbigaste plåtskjul sjunker dock humöret med många grader – även om Behrn Arena vid just det här besöket gladde med att sälja burköl ur flak.

Att släppa in ett mål efter en minut i ett avgörande kval vill man verkligen inte göra, men det var precis vad Sirius gjorde. Och matchen blev väl ungefär som det hade förutspåtts: Sirius hade problem med ÖSK’s låga försvar, och passningarna satt för ofta lite framför eller bakom klubbladet för att ge resultat. Men trots allt – det skiljde en division, och det lös igenom tillräckligt ofta. Mickel kvitterade på friläge efter en kvart innan han linkade av isen med en lårkaka. I hans ställe klev Maya fram, som satte 1-2 på en retur sedan ÖSK täckt ett skott från Werner, och 1-3 efter ett vackert väggspel med Eskhult. Nu hade Sirius kontroll, men en tvåmålsledning i bandy är alltid skör, och Buskqvist gav de tillresta västringarna en klump i magen med en reducering i 70:e minuten. Men detta var Brobergs säsong – Viktors alltså – och nu avgjorde han även kvalet med två synnerligen viktiga mål: 2-4 kom då han petade in Falls precisa inspel, och sedan kom även 2-5 på slutet på en retur. Kvalspänningen var kanske inte helt dödad, men åtminstone färdig för intensivvård – nu skulle vi bara sätta in nådastöten på Studan.

 

Lör 3 mar: Sirius-Örebro 7-5 (2-1), Studenternas

0-1 (17) Mikael Jansson, 1-1 (35) Alexander Mayborn, 2-1 (45) Patrik Johansson, 3-1 (49) Viktor Broberg, 4-1 (54) Erik Sundin, 4-2 (58) Simon Folkesson, 5-2 (71) Sundin, 5-3 (72) Lars Buskqvist, 6-3 (77) Andreas Werner, 7-3 (83) Mayborn, 7-4 (86) Buskqvist, 7-5 (92) Buskqvist. Publik: 1155.

I 19:e minuten brände det till. ÖSK hade fått in ett ledningsmål, och nu hade man dessutom fått en straff tilldömd. Men Thomas Ahlström sköt utanför, och missade därmed chansen att skapa nerv i kvalet. Mayas kvitteringsmål kvarten senare la sig som Lozec på supportrarnas magsår, och när Putte satte 2-1 precis innan pausen behövde närkingarna fem mål till för att sänka Sirius till allsvenskan. Fyra mål gjorde man faktiskt, men Sirius gjorde ytterligare fem, och därmed var saken mer än biff. ÖSK hade visserligen skarpskytten Lars Buskqvist som strutade hela fem gånger i kvalet, och två pigga skridskoåkare i Folkesson och den blivande blåsvarte Robin Olsson, men i övrigt var klasskillnaden uppenbar, och kvalet klarades i slutänden utan större dramatik och med betryggande marginal. Nu gick det återigen att se framåt, och på berglundskt vis skulle vi se långt framåt – när speakern talade om att satsa vidare mot 2017 svarade Västra med ”2017 – kortsiktig lösning”, innan lördagskvällen fortsatte med att tömma ölkranarna på Alexander.

 

Skytteligan

Broberg 24, Mickel 23, Sudden 14, Eskhult 10, Maya 10, Putte 5, Werner 5, Spjuth 3, Fall 2, Hellboy 2, Max 1, Jacobsson 1, självmål 1

­­­Med namn som Mickelsson, Sudden, Broberg, Maya, Eskhult och Spjuth borde Sirius varit en offensiv kraft att räkna med, men de flesta kom inte upp i mer än halvdan standard, eller sämre än så. Mickel gjorde 23 mål – skapligt, men mer än en halvering från säsongen innan. Den comebackande Broberg sågs av många som säsongens spelare, och tog också hem skytteligan med minsta möjliga marginal, samt säsongens Tio ryssar-pris med desto större överlägsenhet.

 

Summering

Sämre och sämre år för år – det var melodin Sirius bandy dansade efter. Och Berglunds berättelse om långsiktighet gick nog bra att svälja så länge man tog små, små steg framåt hela tiden, men just nu tycktes föreningen snarare ta rejäla kliv bakåt. Laget var fortfarande i stora delar detsamma som under succésäsongen 08/09, men många spelare hade stagnerat i utvecklingen, och de som skulle bidra med nytt blod levererade inte: Mickel hade blivit landslagsman, men i blåsvart var han en skugga av den spelare som hade sprutat in mål säsongen innan, prestigevärvningen Kalle Spjuth briljerade mest i konsten att vara osynlig, och snabbe Putte var fortfarande snabb men inte så mycket mer.

Vad som mer konkret hade gått snett under denna säsong diskuterades förstås flitigt på forum och i lokalblaskor. Effektiviteten i allmänhet och skyttet i synnerhet var ett uppenbart handikapp, och många var de matcher Sirius hade kastat bort med missade målchanser och usla hörnor. Och vidare var det kanske så att många av de andra lagen hade lärt sig av och imiterat Berglunds framgångsrika defensivbandy. Uråkningar och bakåtpassningar var numera legio för de flesta lagen, och de flesta lagen var numera också bättre än blåsvart i spelsättet – Siriusspelarna var ofta för långsamma i vändningarna, med farliga bolltapp och dåliga uppspel som resultat. Det var lite av en Janne Boklöv-effekt; när alla andra lärt sig behärska V-stilen återgick den epileptiske lapplänningen till att vara en medioker backhoppare i mittenskiktet.

Nej, det var inte utan att man började undra hur det stod till med Sirius bandy, särskilt i ljuset av ett rykte som florerade om att alla kontrakt (utom Mickels av någon anledning) var uppsagda och skulle omförhandlas. Det verkade trots detta som att de flesta spelarna såg en blåsvart framtid, men känslan var onekligen att föreningen nu behövde en omstart på flera plan. Och många frågade sig om tränaren Berglund var mannen att göra det. Eller sportchefen Berglund. Eller VD’n Berglund.

 

Profilen

Hej Alexander Mayborn, hur var det att spela i Sirius 2011/12?

Det var ganska turbulent, både i laget och för mig personligen. Jag hade ju fått sparken från Vänersborg och ville väldigt gärna komma tillbaka till Sirius, så jag kontaktade Berglund. Men det fanns ju inga pengar, så någon lön kunde det inte bli tal om. Så jag fick bo på Pirres golv i några månader. Och i laget var det heller inte som när jag lämnade. Det var splittrat och kändes som viljor som drog åt olika håll.

Hur upplevde du att komma tillbaka?

Berglunds hela grej hade ju varit att hela tiden tänka prestation och inte resultat, att våga vara långsiktig och att ha is i magen. Men när jag kom tillbaka var det ändå mycket mer fokus på resultat, många som sa att vi måste spela bättre, att vi måste nå resultat NU, eller att vi måste satsa NU. Succésäsongen medförde nog krav som inte var bra för föreningen, och det var nog sjukt svårt att stå emot trycket som kom utifrån. Både för spelarna i truppen och den sportsliga ledningen och styrelsen.

Ser man tillbaka på Berglund så var han ju enormt före sin tid. Folk tyckte att sakerna han sa var konstiga då, men nu pratar ju var och varannan tränare om fokus på prestation, till och med i Premier League. Jag är fortfarande fascinerad av hans tänk, det var ett ledarskap som var helt främmande för mig när jag kom, men som blev väldigt betydelsefullt för mig i mitt liv.

Berätta om ditt avsked och din comeback i blåsvart!

Jag trivdes egentligen jättebra i Uppsala, men jag var 23-24 år, jag var rastlös och ganska omogen och hade ingen bas i livet. Jag hade inget jobb i Uppsala heller, och ville gärna vara med kompisarna där hemma. Men ser jag tillbaka på det nu så var det ju ett jättefelbeslut, det är inget råd jag hade givit till min son idag direkt. Jag tänkte kortsiktigt, att det var en cool grej som varit i Uppsala med semifinal och allt, men vad var det värt egentligen? Jag valde tryggheten, men saknade mognad och konsekvenstänk. Sedan ångrade jag mig ganska snabbt och längtade tillbaka till gruppen och till ledarskapet. Och till alla människor omkring Sirius.

Det finns många minnesvärda ögonblick med Maya – målfirandet mot Bajen, hoppet i badtunnan, men också en del skandaler. Vad beror det på?

Nu har jag blivit äldre och lugnare. Men jag har väl haft ett stort bekräftelsebehov, att vilja synas och märkas. Och så har jag inte haft så mycket impulskontroll, utan gjort saker som fallit mig in och som varit roliga i stunden. Ibland blev det bra och ibland blev det dåligt. Det tog nog tid för mig att bli vuxen. Jag tänkte att alla var som jag och alltid ville skämta och ha roligt, men så är det ju inte alltid. Jag mognade nog under de sista åren i Uppsala, och sedan läste jag journalistik på folkhögskola, jag bildade familj och fick barn. Nu har jag blivit vuxen och eftertänksam och försöker stå för rätt saker. Jag trivs mycket bättre så här. Men visst har den gamla Maya haft väldigt mycket roligt, det märks när man pratar gamla minnen med gamla kompisar och lagkamrater.

Vad gör du idag?

Det är bandy på heltid, jag jobbar för Bandyförbundet med utbildningsfrågor, och hur vi ska få fler barn och ungdomar att spela bandy. Det handlar förstås om det praktiska med isytor, men också om att få fram ledare som brinner för både bandy och barn. Bandy ska vara trygghet och glädje, och de mjuka värdena är viktiga. Vår viktigaste uppgift är att förmedla till föräldrarna att bandyn är en härlig verksamhet.

Har du kvar någon kontakt med Sirius idag på något sätt?

Ja, jag la faktiskt precis på luren med Fall, jag var uppe på hans bröllop i Ljusdal i somras. Och där var också Sudden och Eskhult och Werner och Kyller och andra. Jag pratar ofta med Olle och Kaveh, och hör av mig till Sjonis ibland. Jag har otroligt bra relationer med alla människor jag lärde känna i Sirius och blir faktiskt sjukt glad när jag ser dem. Det är nog någonting ganska unikt som vi hade då.